Sören Johansson: Unga musikers etablering i ett arbetsliv som förändras

Sören Johansson: Unga musikers etablering i ett arbetsliv som förändras Detta bidrag beskriver mina studier som bedrivits inom ramen för forskarutbildningen i musikpedagogik vid Kgl Musikhögskolan. Forskningsintresset kommer från min verksamhet som lärare i musikproduktion vid HDa, och syftet är att undersöka hur unga musiker etablerar sig i arbetslivet som nu förändras av teknologisk utveckling. Med en kvalitativ ansats har jag undersökt hur två unga musiker agerat för att etablera sig som klassisk- respektive populärmusiker efter musikestetisk gymnasieutbildning under åren 2007-2011. Med ett sociokulturellt perspektiv på musikernas lärande har framföranden och självbiografier legat till grund för analys av etableringarna. Framföranden ingår både som scenframträdanden och inspelningar. Teori för analys av självbiografier kommer från Jerome Bruner (1991) och analys av hur konstvärldar förändras från Howard Becker (1982). Studien visade att musikerna började agera medieproducenter och distribuerade egna framföranden via sociala medieplattformar. Speciellt intressant var hur musikerna sammanställde serier med framföranden, inspelade med videokameror, på YouTube, och använde ordet live med olika betydelser. Musikerna använde tävling respektive resa som metaforer för att berätta om sina liv som musiker. Etableringarna skedde när musikerna skaffade sig tillträde till konsertscener med högt anseende inom respektive konstvärld. Detta skedde genom konsertproducenters samarbete med musikhögskolor. Musikernas egna framföranden på YouTube fick värde genom att regionala dagstidningar använde dessa som blev ett stöd vid etableringen som musiker. Att musiker distribuerar egna framföranden och agerar medieproducenter innebar en förändring i musikers arbetsliv. Mottagandet hos traditionella medieproducenter visade på kontinuitet på sätten musikerna identifierades som klassisk- respektive populärmusiker. En modell av resultatet kan användas för att diskutera konventioner i unga musikers sätt att agera scenkonstnärer och medieproducenter. 1

Studien vägleddes av följande forskningsfrågor: Hur agerar unga musiker för att etablera sig i arbetslivet efter musikestetisk gymnasieutbildning åren 2007-2011 mot bakgrund av att musikers arbetsliv förändras? Delstudie 1 Delstudie 2 Vilka föreställningar om att jobba med musik delar 19 gymnasieelever i två gruppintervjuer våren 2007? Var och hur distribuerar två av eleverna framföranden som klassisk- respektive populärmusiker? Hur berättar de om sina liv som musiker i självbiografier och vilka aktörer agerar för att etablera musikerna i konstvärldarna? Resultatet från undersökningarna av gymnasieelevers föreställningar om att jobba med musik och hur två av dessa agerade för att etablera sig i arbetslivet som klassisk- respektive populärmusiker beskriver jag med åtta resultatkategorier, som redovisas närmare nedan. Dessa åtta resultatkategorier utgör den teoretiska omfattningen av hela resultatet som process om hur unga musiker agerade för att etablera sig. Delstudierna resultat redovisas med fyra resultatkategorier vardera. De två fallstudierna redovisas först var för sig och sammanfattas sedan gemensamt med de fyra resultatkategorierna. Första delstudiens fyra resultatkategorier kommer från analysen av de två gruppintervjuer med 19 gymnasieelever om deras föreställningar att jobba med musik. Dessa är Roligt, Känd, Duktig och Konkurrens. Resultatet exemplifieras med citat från det empiriska materialet. Analysen kommenterar jag med Bruners teori om hur individer gör berättelser om sina liv med fokus på aktivitet och huvudperson. Andra delstudiens resultatkategorier är Distribution, Sammanställningar av framföranden, Mottagande och Etablering. Dessa kategorier kommer från analys med Beckers teori om hur konstvärldar fungerar och förändras. Empirin som exemplifierar resultaten i dessa resultatkategorier kommer från etnografiskt inspirerade fallstudier av två elevers etableringar som solomusiker i olika konstvärldar som klassiskrespektive populärmusiker. 2

Gymnasieelevernas föreställningar om att jobba med musik var våren 2007 att det var roligt om de blev kända som duktiga musiker. Problem att etablera sig som musiker var att konkurrensen om utbildningsplatser hade ökat och genom att fler kunde framträda som musiker på Internet. Roligt: Motivet för gymnasieeleverna att fortsätta jobba med musik var att det var roligt. Aktiviteter eleverna förknippade med att spela musik varierade mellan att tävla och att resa. Metaforer för dessa aktiviter var inbäddade i elevernas sätt att tala om och dela in musiker i grupper. Klassiska musiker tävlade och populärmusiker reste. Problem att etablera sig som musiker utgjordes av vändpunkter i elevernas berättande om sina framtida liv som musiker. Hinder för att etablera sig för klassiska musiker var att inte bli antagen till musikhögskolor och för populärmusiker att inte få turnera. Att fortsätta ha roligt var motivet för gymnasieeleverna, inte att tjäna pengar. Skillnad mellan grupperna var att ena elevgruppen hade anhöriga som var verksamma i branschen och de hade tydliga föreställningar om hur de skulle göra för att etablera sig som musiker. Den andra elevgruppen hade en omgivning som talat om att det var omöjligt för dem att jobba som musiker och de visste inte hur de skulle göra. Denna elevgrupp talade om möjligheten med sociala medier som plattformar men ansåg att ingen skulle hitta dem på Internet om de inte var kända. Känd: För att eleverna skulle kunna etablera sig som musiker efter gymnasieutbildningen behövde de bli kända för arbetsgivare eller publik på något sätt. Klassiska musiker behövde erkännandet att komma in på specifika musikhögskoleutbildningar och populärmusiker behövde få ett eget fonogram distribuerat via bolag. Eleverna identifierade sig själva med musikerroller utifrån instrument de spelade eller sjöng. Yrkesförebilder hade etablerat sig genom erkännande av olika typer av aktörer. Musiker var för eleverna ett yrke med ett högt anseende i samhället jämförbart med advokater, hockeyoch fotbollsproffs. Eleverna delade föreställningen att medieproducenter och musikproducenter kontrollerade hur musiker identifierades och erkändes av publiken och skapade musikers anseenden. Musikhögskoleutbildning ökade klassiska musikers anseenden men inte populärmusikers. Populärmusikers anseenden ökade om de var kontrakterade till skivbolag. 3

Duktig: Musiker behövde visa sig duktiga enligt olika konventioner men eleverna uttryckte inga tydliga föreställningar om vad de behövde lära sig för att jobba som musiker. För att etablera sig behövde klassiska musiker visa tekniska färdigheter på sitt musikinstrument och visa att de på kort tid lärde sig regler för att framföra musik. Högsta kraven ställdes på musikalartister som behövde kunna allt, dansa, uttrycka känslor på scenen och ta instruktioner. Populärmusiker behövde visa att de kunde skapa något eget och bedömdes efter personlig utstrålning. Eleverna hade inte uppmuntrats att skapa musik på gymnasieutbildningarna och delade föreställningen att kunskaper, som man fick genom utbildning, om att skriva musik kunde förstöra populärmusikers kreativa förmåga. Möjligheterna att skapa framföranden med datorer och distribuera dem på Internet var positiva, uttryckte alla men någon klagade på att det blivit svårt att bedöma vad musiker som använde datorer egentligen kunde. Konkurrens: Elevernas föreställningar om vilka aktörer de konkurrerade om att samarbeta med för att etablera sig efter gymnasieutbildningen var att klassiska musiker behövde söka sig till musikhögskolor och populär-musiker till skivbolag. Upplevda hinder för eleverna att kunna jobba som musiker var att allt fler kunde framträda som musiker via sociala medieplattformar på Internet och att konkurrensen om utbildningsplatserna på musikhögskolorna ökade. Hela resultatet kan sedan sammanfattas utifrån i två teoretiska ansatser som visar hur musiker skapar berättelser om sina karriärer, enligt Bruners (1991) kulturpsykologiska perspektiv, och hur musiker etablerar sig i konstvärldar, enligt Beckers (1982) sociologiska teori. Utifrån dessa analyser valdes för fallstudierna en klassisk musiker, som identifierade sig själv som klassisk konsertgitarrist, och en populärmusiker, som identifierade sig själv som pianospelande singer-songwriter. Den klassiske musikern hade tydliga föreställningar om hur han skulle göra för att etablera sig till skillnad mot populärmusikern. Den klassiske konsertgitarristen berättade att aktiviteten var en tävling och han skulle studera vidare på en förberedande utbildning för att sedan söka till musikhögskola då det var viktigt att studera för vissa lärare. Singer-songwritern berättade att aktiviteten var en resa och att hon var beredd att ta risken trots att hon inte visste hur hon skulle göra. Hon såg medieplattformen MySpace som en möjlighet och ville lära sig mer om musikproducenter. 4

Den klassiske musikern, som använde metaforen tävling, han ville bli bäst. Han fick hög placering i en nationell musikertävling och etablerade sig som klassisk konsertgitarrist genom musikhögskolans samarbete med en konsertproducent. Oväntat, i förhållande till första delstudiens resultat, var att den klassiske musikern redan agerade som medieproducent från år 2006. Våren 2008 talade han om för mig att jag kunde följa hans utveckling på YouTube. Jag följde hur han sammanställde en serie med elva framföranden på YouTube och avslutade den år 2009 som tecken på etablering. Utvecklingen, som den klassiske musikern visade, var ökad kontroll över instrumentet som visades genom att framföra utan avbrott kompositioner som var kända för andra gitarrister. Genom att benämna sina framföranden med namnen på kompositionerna och dess kompositörer blev de sökbara för andra gitarrister. Serien började med en tydlig referens till yrkesförebilden Andres Segovia och sista framförandet avslutades med en segergest. I skriven text berättande han att inspelningen av framförandet hade skett live och hur kort tid han spelat gitarr. Han skapade också en bild av sig själv med samma bildvinkel som Segovia filmats med. Gitarristen talade om att journalister och medieproducenter inte var intresserade av sådana som oss men att marknadsföring inte var ett problem för honom. Vid etableringen skrev en musikkritiker i en regional dagstidning att gitarristen visat prov på gitarrens utvidgade uttrycksmöjligheter och hänvisade till det sista framförandet på YouTube. Framförandet var inspelat utan närvarande publik och kompositionen var i centrum. Den klassiske musikerns etablering skedde som förväntat när det gäller utbildningsväg och vilka aktörer som agerade gemensamt. Men oväntat för mig var att den klassiske musikerns redan agerande som medieproducent när jag träffade honom år 2008. Ingen av gymnasieeleverna nämnde våren 2007 att musiker skapar inspelningar med digitala videokameror och sprider dem själva via YouTube. Detta hade den klassiske musikern redan startat med år 2006. Som medieproducent agerade den klassiske musikern således som lärare och förebild för andra gitarrister. Populärmusikern berättade om sitt liv att etablera sig som musiker med metaforen transformationsresa. Hon ville bli känd som någon annan utomlands. Hon fick hög placering i en nationell musikertävling och etablerade sig som pianospelande singer-songwriter genom en musikfestivals gemensamma agerande med en musikhögskola. Oväntat, i förhållande till 5

första delstudiens resultat, var att singer-songwritern etablerade sig genom först vinna en nationell musikertävling. Hon kontrakterades sedan som skivartist till en musikfestival och studerade på musikhögskola. Som väntat började hon först sprida inspelningar med egna sånger och bilder av sig själv på MySpace. Utvecklingen populär-musikern visade, med olika MySpace sidor, var transformationen till en artist med mer utstrålning och utlevande livsstil. Vid etableringen som skivartist år 2010 skapade populärmusikern ett artistnamn och på YouTube sammanställde hon en serie med 25 videoklipp som visade en utlandsturné och hennes komponerande. Ordet live använde populärmusikern för att visa att hon framförde egna sånger på kända scener. Serien av videoklipp började med referens till yrkesförebilden Tori Amos och slutade med en konsert hemma i födelseorten med eget band. En regional dagstidning använde populärmusikerns serie med framföranden på YouTube. Som medieproducent agerade populärmusikern videojournalist med egen blogg i tidningen. Mottagandet av singersongwriterns framföranden av traditionella medieproducenter, som journalister i tidningar, radio och TV, visade att syfte med populärmusikerns verksamhet var att öka födelseortens attraktionskraft och visa att hon var kreativ. Populärmusikerns etablering skedde väntat utifrån att fonogrammet låg till grund för erkännandet men däremot oväntat genom en musikfestival och musikhögskolas gemensamma agerande. Distribution av framföranden: Musikerna i fallstudierna etablerade sig genom att skaffa tillträde till viktiga konsertscener genom musikhögskolors gemensamma agerande med konsertproducenter. Musikerna tog själva ansvar som medieproducenter och spred inspelningar av framföranden via medieplattformar på Internet. Vid etableringarna användes musikernas inspelningar av framföranden på YouTube av regionala dagstidningar. Viktigt resultat är alltså att distribution av framföranden på konsertscener fick ökad betydelse för musikernas etableringar i förhållande till distribution av inspelade framföranden. Sammanställningar av framföranden: De serier med framföranden som videoklipp på YouTube, som de unga musikerna sammanställde, visade att den klassiske musikerns karriär återberättades som en tävling och populärmusikerns karriär som en resa. Detta visade också att musikerna levde i olika konstvärldar. På YouTube förknippade musikerna egna 6

framföranden med olika typer av objekt. Objekten gjorde musikernas framföranden sökbara och hade höga anseenden inom respektive konstvärld. Den klassiske musikern använde yrkesförebilden Andres Segovia, klassisk gitarr, kompositioner, kompositörer och live som objekt. Populär-musikern använde yrkesförebilden Tori Amos, bootleg, scener, egna sånger och live som objekt. Särskilt intressant är att musikerna medskapade sina egna anseenden som duktiga musiker enligt olika konventioner genom att benämna inspelade framföranden med ordet live. Den klassiska musikern använde ordet live för att visa att han på kort tid kunde lära sig framföra tekniskt svåra kompositioner för klassisk gitarr. Serien med elva framföranden, som sammanställdes som de vore en tävling, avslutade han med en segergest. Populär-musikern använde ordet live för att visa att hon i eget artistnamn reste, spelade egna sånger på kända scener och ökade sin personliga utstrålning. Serien som sammanställdes som en berättelse om utvecklande resa avslutades med en egen konsert i hemstaden. Mottagande: Mottaganden hos traditionella medieproducenter skedde enligt gymnasieelevernas konventionella föreställningar om hur klassiska- respektive populärmusiker identifieras. I båda fallen använde regionala morgontidningar musikernas egna framföranden på YouTube som visade meningen med musikernas framföranden i enligt de konventioner som gäller i konstvärldarna. Den klassiske musikern utvecklade musikinstrumentets uttrycksmöjligheter och populärmusikern ökade födelseortens attraktionskraft. Mottagandet visade på detta sätt mening med musikernas framföranden som etablerades genom aktörernas gemensamma agerande. Mottagandet av de unga musikernas framföranden, och hur de unga musikerna agerade för att visa sig duktiga, visade på en kontinuitet i musikers arbetsliv och kan återkopplas till musikernas mer eller mindre omedvetna sätt att berätta som sina karriärer som tävling respektive resa. Etableringarna skedde när musikerna skaffade sig tillträde till konsertscener med höga anseenden inom respektive konstvärld. Aktörer som medskapade de unga musikernas anseenden var nationella musikertävlingar och musikhögskolor som samarbetade med konsertproducenter. Tecken på förändringar i organisering av musikproduktion var att de unga musikerna tog eget ansvar som medieproducenter för att skapa och sprida inspelade framföranden. Detta agerande, som innebar att de unga musikerna införlivade medieproducenters verksamhet i sin egen, var ett nytt sätt att etablera sig. Denna förändring i 7

distribution av framföranden skedde samtidigt som konsertproducenternas och musikhögskolors betydelse ökade för de unga musikernas möjligheter att distribuera framföranden på konsertscener. Vid de unga musikernas etableringar på konsertscener började även andra aktörer göra inspelningar av musikernas framföranden med videokameror och sprida dem på sociala medieplattformar. Musikerna som deltog i fallstudierna, den klassiska musikern och populärmusikern, tog eget ansvar som medieproducenter och medskapade sina egna anseenden genom att publicera egna framföranden på YouTube. Dessa framföranden var viktiga för hur musikerna identifierades av traditionella medieproducenter som t ex regionala dagstidningar. Hur musikerna agerade som medieproducenter skiljde sig mellan fallen. Den klassiske musikern agerade lärare för andra som ville lära sig spela gitarr och populärmusikern agerade journalist för den regionala morgontidningens publik. Att musikerna agerade i dessa olika roller som medieproducenter återspeglade gymnasieelevernas föreställningar vilka aktörer som legitimerade musikers kompetens i respektive konstvärld. Resultatet från första delstudien var att klassiska musiker fick erkännande av professorer på musikhögskolor och populärmusiker erkändes av medieproducenter och musikjournalister. Denna skillnad visade sig i fallstudierna genom tidpunkten när de olika musikerna startade och slutade sina serier på YouTube, och när denna inföll i förhållande till musikerna etablering. Den klassiske musikern började år 2006 och avslutade en serie med elva framföranden när han etablerade sig år 2009 genom att introduceras av sin professor i gitarr. Populärmusikern startade sin serie med 25 videoklipp vid etableringen som var ett skivsläpp av en konsertproducent år 2010 och avslutade serien samma år. För den klassiska musikern erbjöd sociala medier således en bana som ledde fram till etablering, för populärmusikern utgjorde sociala medier en plattform för att följa upp etableringen. Resultatet från fallstudierna handlar om hur en klassisk musiker och en populärmusiker agerade för att etablera sig. Resultatet visar både på förändringar och kontinuitet i musikers arbetsliv i förhållande till första delstudiens resultat. Distribution av framföranden visade på förändringar. Mottagandet visade på kontinuitet. Musikerna agerade som medieproducenter och skapade framföranden med videokameror och spred sedan dessa framföranden via sociala 8

medieplattformar på Internet. Sedermera fick distribution av framföranden på konsertscener ökad betydelse för musikernas etableringar i förhållande till distribution av inspelade framföranden. Det finns också skillnader när det gällde hur musikerna framträdde och identifierades utifrån de olika metaforerna tävling respektive resa. Likheterna mellan fallen var att de unga musikerna etablerade sig genom att skaffa sig tillträde till viktiga konsertscener inom respektive konstvärld. Gemensamt var att de deltog i nationella musikertävlingar och etablerade sig genom musikhögskolors samarbeten med konsertproducenter. Att populärmusikern etablerade sig genom en konsertproducents samarbete med musikhögskola var oväntat jämfört med alla gymnasieelevernas föreställningar om vilka aktörer populär-musiker konkurrerade om att samarbeta med. Gymnasieeleverna delade våren 2007 föreställningen att populärmusikers kreativa förmåga kunde förstöras av utbildning på musikhögskola. Mottaganden av musikernas framföranden visade att traditionella medieproducenter använde de unga musikernas framföranden på YouTube. Mottagandet visade också på kontinuitet i musikers arbetsliv utifrån hur klassiska musiker respektive populärmusiker identifieras. Avslutningsvis vill jag betona att resultatet visar förändringar i musikers arbetsliv genom att de unga musikerna tog ansvar som medieproducenter och skapade framföranden med videokameror som de själva sedan publicerade. Ingen gymnasieelev nämnde i första delstudien att detta ingick i musikers verksamheter denna numera vanliga praksis var överlag relativt sällsynt då. Referenser Bruner, J. (1991) The Narrative Construction of Reality Critical Inquiry, vol. 18, no. 1, pp. 1-21. Becker H.S. (1982) Art Worlds, Oakland, University of California Press. 9