Följ den väg där kraften finns!

Följ den väg där kraften finns! Fri:JA! ett projekt om hederskultur, ömsesidig förståelse och mänskliga rättigheter i gymnasieskolan 3

Innehåll Förord...5 Inledning...7 Projektet...8 Defi nitioner...10 Bakgrund...12 Resultatet...18 Bestående insatser...19 Till sist...24 Fri:JA! ett projekt Projektledare: Lovisa Gentz Ahl och Ingela Bernholz Text: Charlotta John Grafi sk form och bilder: Bulls Press Tryck: Kristianstad kommun www.kristianstad.se ISBN: 978-91-637-7631-1 Första upplagan 2015 Kristianstad kommun och författaren 4

Förord Följ den väg där kraften finns! Dessa visdomsord är ursprungligen hämtade från en Star Wars-film, men de har också varit ledord i Fri:JA!-projektet. Från början och till slut har detta varit ett projekt fullt av kraft och vilja. En vilja från Österänggymnasiets ledning att genom kunskap möta nyanlända ungdomar och elever som lever i en hederskultur. Det har också funnits en kraft från projektledning att baserat på denna kunskap hitta strategier och insatser med kreativa inslag för att möta dessa ungdomar. Ur behoven och lusten att prova olika metoder har projektets triangel/arbetsmodell vuxit fram och blivit ledstjärnan i allt arbete. Kraft och vilja har också i högsta grad funnits hos projektanställda, gruppledare, elevhälsa, lärare, socialsekreterare och andra som varit delaktiga i projektet. Tack vare denna kraft har insatser så som en teaterpjäs om kulturskillnader, flickgrupper, filminspelning, generationsgrupper, föreläsningar för lärare men också för elever, handledning kombinerat med vägledning till yrkesverksamma, workshop och mycket annat kunnat genomföras. Jag är också glad över att kraften efter projektslutet lever vidare i vår nätverksgrupp med personal från skola och socialtjänst, där alla anstränger sig för att hjälpas åt och där viljan att lära mer och lära nytt är stor. Jag ser också att de goda krafterna och andan i projektet finns kvar; att se mångkultur som en resurs och fokusera på det som är gemensamt utan att blunda för de svårigheter som kan uppstå när olika kulturer och värderingar möts. I denna anda hoppas jag att vi framöver kommer hjälpa ungdomar som riskerar tvångsgifte eller att bli utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck. Och den viktigaste kraften av alla; kraften hos de ungdomar som kämpar för att få förena olika kulturer; hemlandets och Sveriges och ibland tvingas till svåra livsval när de är oförenliga. Vad har då all denna kraft resulterat i? Det finns så många saker jag är stolt över, men mina höjdpunkter i projektet är den arbetsmodell som vi tagit fram och 5

som presenteras i detta häfte samt generationsgrupperna på SFI, kulturguiden på Österänggymnasiet, nätverksgruppen HRV samt beslutet att Barn och utbildningsförvaltningen och Arbete och välfärdsförvaltningen ska ha en årligen återkommande gemensam utbildningsdag i samband med Fadimedagen. Allt detta tillsammans ger garantier för att Fri:JA! inte bara var en punktinsats vars anda försvinner när projektpengarna är slut. Kraften kommer att finnas kvar framöver! Frihet Rättigheter JA! Integration Ingela Bernholtz december 2014 Kvinnofridssamordnare i Kristianstad kommun 6

INLEDNING På väg hem från ett möte med projektledningen satte jag på radion och första nyheten var att Matala Yousafzai, en 17-åring från Pakistan, fått Nobels fredspris för sin kamp att flickor ska få gå i skolan. Man vet att ingen enskild åtgärd har så stor betydelse för ett lands utveckling som att också flickor utbildar sig. Om arbetet att verka för ett samhälle där flickor och pojkar får leva i enlighet med de mänskliga rättigheterna ibland känns tungt och strävsamt, så gör en stund som denna att hoppet och förtröstan tänds igen. Jag kör hemåt full av energi inför skrivuppdraget och här är det! Förarbetet till skriften har inneburit att ta del av många perspektiv och erfarenheter, liksom att läsa en hel del material som beskriver allt ifrån de första tankarna i en ansökan till utvärderade resultat. Flera projektdeltagare har också intervjuats. Önskan med denna skrift är att fler lärare, socialsekreterare och andra som möter utsatta ungdomar från en så kallad hederskultur ska bli inspirerade och ta till sig av de idéer och metoder som provats i detta projekt. Det som överväldigat mig i arbetet med Fri:JA! är den entusiasm och kraft som deltagarna utstrålar. Det är ett svårt arbete som rör sig mellan ytterligheterna liv och död, men också ett lågmält kunskapsspridande som så sakteliga ger fler flickor möjlighet till en framtid i trygghet och frihet från våld och förtryck. 7

PROJEKTET Fri:JA! är finansierat av länsstyrelsen och bedrivs i samarbete mellan Österänggymnasiet och Arbete- och Välfärdsförvaltningen i Kristianstad. Det övergripande syftet är att öka kunskapen om hur man kan arbeta med mångkultur och öka integrationen. Förhoppningen är att denna kompetens leder till att förebygga såväl tvångsgifte som hedersrelaterat våld. En kortfattad levnadsbeskrivning av en ung kvinna som växer upp i en familj präglad av en hederskultur får utgöra avstampet för beskrivningen av projektet och de svårigheter som många av de ungdomar som projektet riktar sig till möter när de vill förena värderingarna i skolan och hemmets. Naima går första året på gymnasiet. Hon är född i Sverige men har två utrikesfödda föräldrar och pratar arabiska hemma. Hon bär slöja och beskriver sin familj som moderna muslimer. De följer vissa traditioner och ingår i en muslimsk gemenskap samtidigt som föräldrarna är öppna och toleranta och vill att dottern ska integreras i det svenska samhället. Som liten lekte Naima mest med pojkar. I högstadiet förändrades det. De pojkar hon tidigare lekt med började behandla henne annorlunda. Det uppstod en del konstiga situationer som till exempel då Naima pratat med en kille och han sedan uppfattat att hon var kär i honom och andra flickor började prata och sprida rykten. Så Naima höll sig mest för sig själv och umgicks enbart med en tjej som hon såg som sin bästa kompis. Bästisen började tyvärr på en annan gymnasieskola och nu känner sig Naima rätt utanför på gymnasiet. Två av hennes killkompisar går i samma klass, men hon vågar inte sitta och göra grupparbeten med dem eftersom hon är rädd att de ska tolka det som att Naima är intresserad av dem och att ryktesspridningen ska börja igen. Övriga flickor i klassen släpper inte riktigt in Naima i sin gemenskap. De kommer från andra grundskolor och känner varandra därifrån och att Naima bär slöja och 8

skiljer sig från dem skapar avstånd. Naima är inte heller med på fester och har ingen pojkvän som många av tjejerna i klassen har. Naima är dock mycket modeintresserad och ibland på rasterna kan hon prata med de andra flickorna om kläder och smink. Trots att Naima bär slöja har hon tights på sig, högklackade skor, åtsittande toppar och hon sminkar sig omsorgsfullt varje dag. Hon blir glad när någon av flickorna i klassen kommenterar hennes klädstil positivt och försöker därför att strunta i de sura blickar hon kan få från andra muslimska flickor på skolan. Naima söker upp kuratorn efter en händelse i skolans matsal. Hon berättar att hon står i matkön med en tallrik i handen. En kille som hon inte känner väl, men som hon vet är arab, står bakom henne i kön. När Naima lägger upp mat på sin tallrik ställer sig denna kille mycket nära, han tar på hennes rumpa och trycker upp sitt kön mot hennes bak samtidigt som han säger något om att hon är sexig i sina tights och har en snygg bak. Naima slår ner blicken och går snabbt därifrån när detta händer. Hon blir inte arg utan skamfylld och frågar sig varför hon tog på sig tights. Hon är även orolig för vilka som kan ha sett det inträffade och vad de kommer säga om henne. Hon är rädd att det kommer gå rykten om att hon och killen som gjorde så är tillsammans och har sex och vad detta kan innebära för henne. Hon vill absolut inte anmäla killen för sexuella trakasserier eller konfrontera honom med att det han gjorde var orätt eftersom hon då tror att han kan bli arg på henne och börjar sprida rykten. Naima lägger all skuld på sig själv och tror att hon måste ändra på sitt utseende och sitt beteende så att en liknande händelse inte ska inträffa igen. Hon berättar att det för bara en vecka sedan var en bil som saktade in när hon gick hem på eftermiddagen. I bilen satt en man och han vevade ner rutan och frågade om hon ville åka med honom. Att två liknande händelser inträffar inom så kort tid tar Naima som ett bevis på att det är något som hon gör fel, något som hon måste ändra på för att inte bli utsatt. 9

Definitioner Hederskultur Hederskultur är ett begrepp för kulturella mönster som begränsar personers rättigheter, och frihet, med hänvisning till familjens heder. Hedersvåld definieras ofta som våld mot en kvinna med motivet att hon har fläckat släktens heder och rykte. Även pojkar och män kan känna sig utsatta för detta kulturella mönster genom att de utses till väktare av systrars och kvinnliga släktingars heder eller genom att tvingas till giftermål. I de flesta kulturer är familjen den viktigaste delen av en persons liv. I många länder är familjen rangordnad utifrån kön och ålder, där de unga är underordnade de äldre och kvinnorna är underordnade männen. Den enskilda familjens status är till största del beroende av familjens heder. I sådana samhällen bedöms ofta mannens värde och status utifrån familjetillhörighet och anseende, och mannens heder är i sin tur beroende av familjemed- lemmarnas uppförande. Särskilt viktig för familjens heder är de kvinnliga familjemedlemmarnas sexualitet. Kvinnornas kyskhet utgör gränsen mellan heder och skam. Kvinnorna är med andra ord bärare av männens och familjens heder. Hedersrelaterat våld HRV Hedersrelaterat våld definieras ofta som våld mot en kvinna som utförs av hennes make eller en manlig släkting. Det kännetecknas av att det både planeras och utförs av släktingar till den drabbade, med motivet att kvinnan har fläckat familjens heder. Förtrycket yttrar sig i sin mildaste form genom att personen inte själv får bestämma hur den ska klä sig eller vilka den ska umgås med. I sin mest extrema form utsätts personen för fysiskt våld, i värsta fall med dödlig utgång. Anledningen till att familjen känner sig vanhedrad är ofta att kvinnan haft en påstådd eller verklig sexuell relation innan hon ingått äktenskap, eller utanför äktenskapet. 10

FN uppskattar att det sker omkring 5000 hedersmord varje år i världen, men mörkertalet är stort. 1000 fall av hedersmord dokumenteras årligen bara i Pakistan, enligt en rapport från Amnesty. (Källa Föreningen GAPF, Wikipedia) SFI Utbildning i Svenska För Invandrare är en kvalificerad språkutbildning som syftar till att ge vuxna personer med annat modersmål än svenska grundläggande kunskaper i svenska språket. I utbildningen får man lära sig och utveckla ett funktionellt andraspråk. (Källa Skolverket) IM-programmet Introduktionsprogrammet som tidigare hette Individuella programmet är för elever som inte är behöriga att söka till gymnasiet. Introduktionsprogrammet ska kunna hjälpa eleven att bli behörig ett nationellt gymnasieprogram eller guida ne ut i arbetslivet. (Källa den- Skolverket) 11

BAKGRUND Från och med augusti 2012 samlades alla elever på IM-programmet på en skola, Österänggymnasiet, i Kristianstad. Eleverna bestod till största delen av personer som har ett annat modersmål än svenska och var i åldern 16 till 20 år. Skolan ville därför utveckla en särskild kompetens för att möta dessa ungdomars behov. På skolan fanns redan verksamheteen Din bror som riktade sig till pojkar i syfte att motverka hedersrelaterat våld och förtryck. Projektet Fri:JA! skulle ge möjlighet för skolan att komplettera med en särskild verksamhet för flickor och också bedriva kompetensutveckling för skolans personal. Efter att ett år gått blev det tydligt att insatser måste varieras mer utifrån de olika målgruppernas behov. Projektledarna ville fortsätta ett år till för att vidareutveckla arbetet och inleda fler samarbeten så att kunskapen sedan kan leva vidare och även spridas till fler skolor och kommuner. Den här skriften sammanfattar projektets två delar. Ansvariga för projektet Projektledare från skolan är Lovisa Gentz Ahl Kurator på Österänggymnasiet Projektledare från socialtjänsten är Ingela Bernholtz Kvinnofridssamordnare i Kristianstad kommun Syfte Det övergripande syftet för projektet har varit att öka kunskapen om hur skolan kan arbeta utifrån ett mångkulturellt perspektiv som samtidigt skyddar flickor från såväl tvångsgifte som hedersrelaterat våld och förtryck. I del två tillkom socialtjänsten och hur de två myndigheterna kan samarbeta för att öka kunskapen. De två projektåren Första projektåret handlade om att nätverka, intervjua och samla in goda 12

exempel på förebyggande insatser samt testa dessa. Intervjuer i tre fokusgrupper genomfördes, studiebesök i Norge och Tyskland ledde till inspiration och metoder så som kulturguide, generationsgrupper, fikakompisar och flickgrupper drogs igång. Projektår två har vidareutvecklat syftet till att inte enbart omfatta hur kunskapen om skolans arbete kan öka utan hur arbetet med ett mångkulturellt perspektiv kan ske i hela kommunen. Syftet är att projektet skall leda till ökad kunskap om hur yrkesverksamma inom skola och socialtjänst i Kristianstad kommun kan arbeta utifrån ett mångkulturellt perspektiv som samtidigt skyddar ungdomar från såväl tvångsgifte som hedersrelaterat våld. Mål Höja kunskapen om mångkultur och öka handlingsberedskapen hos Österänggymnasiets personal och socialtjänsten i Kristianstad genom föreläsningar och workshops. Öka förståelsen mellan generationerna genom samtal i generationsgrupper för flickor och mammor. Skapa olika flickgrupper på skolan (tjejgrupp, fikagrupp, teatergrupp). Bilda en nätverksgrupp mellan skolans elevhälsa och socialtjänsten. Anställa en kulturguide som ska arbeta för ökad kunskap och förståelse mellan olika kulturella grupper på skolan. Målgrupp Elever, deras föräldrar och personal på IM-programmen på Österänggymnasiet i Kristianstad. Kvinnor som läser SFI i kommunen. Myndighetsgruppen inom socialtjänsten. 13

Metod Projektets insatser utgår från en arbetsmodell som berör människors olika sätt att förhålla sig till samhällets värderingar. Det första förhållningssättet och det som utgör basen för modellen är ett accepterande av normer och värderingar, därefter följer ett ogillande och sist kommer ett fördömande som kan ta sig uttryck i våld och förtryck. Arbetet med att skapa en gemensam grund för människor med olika kulturell bakgrund kallas här alliansskapande insatser. Det är ett främjande och förebyggande arbete och ska pågå ständigt för att skapa förståelse och tolerans mellan olika grupper. Syftet är att det ska finnas en acceptans eller åtminstone ett neutralt förhållningssätt för de värderingar som genomsyrar samhället. Nästa steg är att utveckla konfliktstrategier som handlar om att skydda individer i risksituationer och ingripa i akuta lägen. Modellen utgår från mångkulturalitet som en resurs. Flickgrupper, generationsgrupper, teater med inbjudna föräldrar och kulturguidens arbete är alla exempel på alliansskapande insatser. Kunskap förmedlas och delas mellan olika grupper och samtalen präglas av ett icke värderande synsätt. Ju mer vi förstår varför vi uppträder som vi gör, desto lättare är det att tolerera olikheter. Nätverksgruppen mellan myndigheterna handlar om att arbeta fram verksamma och smidiga konfliktstrategier när risker upptäckts. Att ha en etablerad personlig relation mellan skolans elevhälsa och socialtjänsten underlättar hanterandet av ärendena och gör att snabba åtgärder kan sättas in när liv kan vara i fara. De två strategierna (allians och konflikt) överlappar varandra. I och med att flickorna på gymnasiet får kunskap om att hedersrelaterat våld är förbjudet enligt lag i Sverige och de får veta vart man kan vända sig för hjälp så ökar antalet fall där konflikten blir ett faktum. För all personal som är inblandad i de olika projektinsatserna gäller det att ha en lyhördhet och ödmjukhet inför de livsöden och trossatser som de möter. Men de måste också ha mod att ingripa när de upptäcker ungdomar som far illa och riskerar att giftas bort eller utsättas för våld. 14

I botten av triangeln finns det flest personer. Här gäller det att få med föräldrarna och öka kunskapen för alla parter. I mitten finns de flickor som varit utsatta för någon form av hedersrelaterat förtryck men de vet inte vilket stöd de kan få eller vilka rättigheter de har. I den här fasen är lärarna en viktig resurs som träffar flickorna dagligen och har en personlig relation med dem. Näst högst upp befinner sig de som behöver hjälp där till exempel familjen hotar med att flytta tillbaka till hemlandet om inte flickan går med giftermål. Här är 15

kurator, skolsköterska och socialsekreterare inblandade. Högst upp i triangeln finns den minsta gruppen av flickor som befinner sig i akut livsfara där socialtjänst och polis måste ingripa omedelbart. Ju längre arbetet i basen får fortskrida desto färre flickor hamnar i toppen och råkar riktigt illa ut. Detta är ett arbete med värderingar och sådant tar alltid tid. Alla som möter dessa ungdomar måste påminnas om hur viktigt detta grundläggande arbete är. Man ser inte resultat direkt, men på sikt skapas ett humanare samhälle för alla. Genomgående gäller det att inta ett förhållningssätt präglat av nyfikenhet och välvilja och undvika fördömande och förminskande av de personer som står på den motsatta sidan värderingsmässigt. I samtal med flickorna ska man inte per automatik utgå från att det rör sig om hedersrelaterat våld utan undersöka och försöka förstå först. När det gäller kontakten med föräldrarna i det alliansskapande skedet är det bäst att gå långsamt fram för att få dem med sig, samtidigt som man måste gå snabbt fram om det är fara å färde. Exempel på en fl icka som befi nner sig i ett akut skede Jamila är född i utomlands och familjen flyttade till Sverige när hon bara var två år gammal. Jamila har tre äldre syskon, en syster och två bröder, och tre yngre systrar. Den äldsta systern stod Jamila mycket nära. Hon flyttade hemifrån för tre år sedan efter att ha träffat en kille som pappan inte accepterade. Jamila har ibland 16

kontakt med sin äldre syster i hemlighet. Mamman vet om detta och accepterar det men pappan får inget veta. För honom är det som att storasyster inte finns längre eftersom hon inte följde hans regler utan gick sin egen väg. Ingen får nämna hennes namn i hans närhet. Då blir han arg och skriker och säger hemska saker om systern. Jamila och pappan stod varandra mycket nära när hon var liten. Hon var sin pappas prinsessa. Han tog med henne överallt och de delade samma humor och kunde skratta mycket tillsammans. Jamila är en begåvad sångerska och stolt bad pappan henne sjunga i olika sammanhang. När Jamila var tolv år började saker förändras. Pappan slutade att umgås på samma sätt med henne och krävde istället att hon skulle hjälpa sin mamma. Det var bröderna som fick följa med pappan och vara med honom medan Jamila måste hjälpa till med matlagning, städning och servering. Hur mycket Jamila än ansträngde sig kändes det som att inget längre dög åt pappan. Han kunde klaga på hur hon såg ut, vad hon hade på sig eller hur hon rörde sig. Skrev hon 99 poäng på ett prov där man kunde få 100 poäng så klagade han och ifrågasatte varför hon inte pluggat tillräckligt för att få alla rätt. Jamila som tidigare hade umgåtts med kompisar fick inte gå ut och träffa dem i samma utsträckning längre. Hennes bröder skulle följa med om hon gick någonstans. Hon fick inte fortsätta med sina sånglektioner och när hon ville välja ett gymnasieprogram med inriktning musik vägrade pappan gå med på det och krävde istället att hon skulle läsa naturvetenskaplig inriktning för att sedan kunna studera vidare och bli läkare. Allt försämrades ännu mera när systern flyttade hemifrån. För pappan blev detta en bekräftelse på att han inte varit tillräckligt sträng mot storasyster och att de krav han ställer på Jamila är nödvändiga så att inte hon ska göra samma dåliga livsval i sitt liv. Jamila söker upp skolans kurator då hon känner sig djupt deprimerad och allt oftare funderar på att ta sitt liv. Hon berättar att hon inte känner någon glädje längre i skolarbetet. Hon har svårt för kemi, mate- 17

matik och fysik och är tvungen att lägga mycket tid på studierna hemma för att ens klara av att få godkänt. Innan hade hon lätt för skolarbetet men när hon pratat hemma om att hon inte trivs på sitt gymnasieprogram uppfattar föräldrarna det som hennes fel, att hon sitter och drömmer om pojkar och inte fokuserar och därför inte klarar av studierna. Hon måste hjälpa till mycket hemma och om hon protesterar och säger att hon behöver plugga till något prov säger föräldrarna att hon inte ska försöka smita undan från sina uppgifter och ifrågasätter varför hon vill lägga så mycket tid på skolan när hon ändå inte får bra betyg. Hon berättar att hon pratat med sin storasyster och att den kille som systern rymde med slår systern och att systern inte får hjälp av någon eftersom hon inte har sin familj som ställer upp för henne. Jamila beskriver att hon inte kan hitta glädje i något. Så fort hon hittat något som gett henne kraft har detta i nästa ögonblick tagits ifrån henne. Eftersom Jamila inte är myndig säger hon att hon inte kan ta kontakt med vården. Skulle hennes föräldrar få reda på att hon pratar med kuratorn skulle de se detta som ett svek. Om hon skulle få hjälp av läkare eller om hon skulle kontakta barnoch ungdomspsykiatrin skulle familjen säga att hon drar skam över dem. De skulle inte se att hon mår dåligt och behöver hjälp. Jamila är rädd eftersom tankarna om att ta livet av sig har blivit allt starkare. Det hon säger har stoppat henne från att omsätta dem är hennes yngre syskon och vetskapen om hur ledsna de skulle bli. RESULTATET Efter endast två år kan Fri:JA! glädjas åt att projektet åstadkommit bestående aktiviteter. Faran för de flesta projekt är att när pengarna och projektledningen drar sig tillbaka återgår verksamheten mer eller mindre till det vanliga. På Österänggymnasiet finns numer fler bestående insatser i den ordinarie verksamheten 18

som ryms inom skolans budget. Kommunen erbjuder generationsgrupper inom SFI-verksamheten. En av anledningarna till att det gått så bra är att projektet har varit förankrat hos skolledningen redan från början. En annan är att det varit drivande projektledare som samarbetat bra och kompletterat varandra. Det som ständigt finns på minussidan är att få tiden att räcka till, särskilt för lärarna som har en stor arbetsbelastning. Bestående insatser Flickgrupper Kulturguiden och skolans projektsamordnare håller i en flickgrupp för elever på IM-programmet. I flickgruppen får eleverna genom övningar och aktiviteter möjlighet att lära känna sig själv bättre, prata om sådant som berör och lära känna andra. Gruppen träffas en gång per vecka och en regel är att de som tas upp i gruppen stannar där. Det har varit helt frivilligt att vara med och träffarna har legat utanför lektionstid. De har tagit upp relationer, självbild, värderingar och skolsköterskan har varit inbjuden och pratat om kroppen. Flickorna har fått lära sig att säga ja när de vill och nej när de inte vill. Generationsgrupper på SFI Idén till generationsgrupper kommer från Oslo. Metoden testades första gången genom projektet våren 2013. Våren 2014 är det dags för den fjärde och femte generationsgruppen kvinnor på SFI. Efter varje avslutad grupp har deltagarna fått utvärdera gruppträffarna och utifrån deras svar har metoden med generationsgrupper utvecklats och anpassats. Upplägget är att två kvinnliga ledare träffar en grupp kvinnor vid fem tillfällen. Vid varje tillfälle diskuteras ett tema och samtidigt har deltagarna möjlighet att ställa frågor till en parallell flickgrupp. Tanken med generationsgrupperna är dels att bidra till dialoger mellan olika generationer samt hitta nya former för 19

dialog mellan skolan och föräldrar. De teman som diskuteras är följande: Träff 1: Tydliggöra syfte och regler samt lära känna varandra Träff 2: Kvinnan och mannens anatomi Träff 3: Menstruation, slidkrans och diskussion om oskuldsbegrepp Träff 4: Sexuell hälsa, kärlek, relationer Träff 5: Föräldraskap samt utvärdering Utöver ovan nämnda teman diskuteras på träffarna frågorna som en parallell flickgrupp på Österänggymnasiet genom en av ledarna anonymt kan ställa till mammorna. Även deltagarna i generationsgruppen har möjlighet att ställa och få svar på sina frågor. Exempel på frågor som kvinnorna på SFI ställt till deltagarna i flickgruppen är: Vilka tankar har du om att en flicka gifter sig i ung ålder, dvs. när hon är mellan 15 och 17 år gammal? Anser du att det är möjligt att leva själv som ung flicka eller behövs ett giftermål för att få en trygg framtid? Min dotter vill resa till Tyskland och jag är rädd för vad som kan hända henne. Vad ska jag säga till henne? Berättelsen om Shirin som följer här visar vilken avgörande roll dessa generationsgrupper kan spela. Tänk om hon och hennes mamma hade haft den kunskap som förmedlas och hade kunnat prata med varandra. Shirin Shirin kom till Sverige för fyra år sedan. Hon går numera på SFI eftersom hon fyllt 20 år. Hon har haft svårt för att lära sig 20

svenska och har ofta upplevts som frånvarande på lektioner och i skolan. Psykolog har gjort utredning men inte med säkerhet kunnat fastställa intellektuell funktionsnedsättning. Shirin kommer till sin gamla skola och ber att få prata med kuratorn. Anledningen är att hon kommer ihåg en lektion i sex och samlevnad som kuratorn höll med klassen. Hon fick lära sig om kvinnans och mannens anatomi, om slidkransen och om myten om att alla blöder på bröllopsnatten. Shirin har aldrig fått lära sig något om sin kropp eller om sexualitet tidigare. Hon tyckte lektionen var jobbig och hon kände sig tvungen att låtsas som om hon inte lyssnade. Den väckte så många minnen som gjorde Shirin väldigt illa berörd. Anledningen att Shirin kom för att prata är att hennes familj planerar giftermål om en månad. Mannen hon ska gifta sig med bor i hemlandet och ska komma till Sverige för bröllopet. Därefter ska han åka tillbaka för att sedan ansöka om att få flytta hit. Shirin har aldrig träffat denna man tidigare. Hon har pratat med honom på Skype men alltid med någon annan närvarande i rummet. Hennes föräldrar säger att han är en mycket bra man och Shirin tycker att han ser snäll ut. Hon är egentligen glad och vill gifta sig men också väldigt orolig. Det som oroar är dels att hon på lektionen förstod att inte alla blöder på bröllopsnatten. Shirin har bara bröder och hon kan inte prata med sin mamma om detta. Det är tradition att visa lakanet efter bröllopet och hon tror att hennes familj skulle döda henne om det inte finns blod. Shirin vill därför göra en operation, en hymenrekonstruktion, för att helt säkert blöda på bröllopsnatten. Under tårar berättar hon att hon är rädd för att hon inte är oskuld längre men inte vet säkert. När hon var tretton år gammal på väg hem från skolan en dag i sitt hemland blev hon överfallen i en liten gränd av två män. De hade kloroform så Shirin svimmade av och vet inte vad som hände med henne. När hon vaknade till värkte det i hela hennes kropp, hon kände sig yr och illamående och livrädd. Shirin berättade inget 21

hemma utan drog sig undan och försökte låtsas som ingenting hänt. Men inombords fanns en avgrundsdjup rädsla. Shirin kan fortfarande vakna på natten och tro att männen finns i rummet. Hon försöker inte tänka på det som hänt, men det går inte. Tankarna finns där hela tiden och gör att hon har svårt att koncentrera sig på skola, på vardagen och på livet. Hon säger att hon aldrig berättat om detta för någon. Hon är livrädd att det som hände är att männen våldtagit henne och att hennes familj på något sätt ska få reda på det och förskjuta henne. De skulle tycka att hon är en oren flicka även om det inte var hennes fel. Det värsta är att hon inte riktigt vet vad som hände. Kanske blev hon inte våldtagen, men vad gjorde de då med henne? Shirin försöker att minnas men hon vet inte och hur mycket hon än funderar så får hon aldrig reda på det. Nu är hon rädd att allt ska komma fram när hon gifter sig. Hon ser hur mannen blir arg på henne för att hon inte blöder på bröllopsnatten och att han och hennes familj får reda på att Shirin blivit våldtagen som liten och därför inte blöder. Hon tror att de kommer att förebrå henne för att hon inte berättat och därmed tror att hon inte blev våldtagen utan ville ha sex. Då är allt hennes fel och så dödar de henne eftersom hon dragit skam över familjen. Den enda lösningen som Shirin kan se är att operera sig så att hon säkert blöder och att ingen någonsin får reda på att hon kanske blivit våldtagen som barn. Sedan kan hon leva med sin man och glömma bort allt och försöka ha ett normalt liv, vara en bra fru och göra sin familj nöjd. Skolsköterskan Lena Lundquist var en av ledarna för generationsgruppen och för egen del har hon märkt att projektet gett henne mer kunskap om hederskulturer. Den medvetenhet hon fått gör att hon vågar ställa annorlunda frågor. Så enkla frågor som Finns det något du måste göra fast du inte vill? och Finns det något som du skulle vilja göra men inte får? har öppnat för ömsesidig dialog och SFI-kvinnorna pratar om sådant de aldrig skulle drömt om att ta upp med någon 22

utomstående. En vanlig kommentar är Så här har aldrig någon frågat förut! Kulturguide Rasha Shehab är anställd som kulturguide. Hennes uppgift kan sammanfattas med att hon hjälper till att bygga broar mellan människor. Hon kommer själv från Irak, men har levt flera år i Sverige. I projektet var hon samtalsledare för flickgrupperna och generationsgrupperna. Hon ser det som oerhört viktigt att sprida kunskap och att öppna för samtal. Sexualitet är en viktig del av livet och något som alla funderar över. Det får inte vara så att vissa ämnen är förbjudet att tala om. Då kan rädsla och osäkerhet ta över. Ju mer man vet om varandras kulturer och religion desto lättare går det att förstå och tolerera olikheter. Det är också nödvändigt att förmedla det som är förbjudet enligt lag i Sverige. Hon känner sig stolt över att varit en del av projektet och att hon nu fått en anställning som studiecoach på skolan. Fikakompisar Här kan elever fika med andra elever på skolan för att prata och lära känna dem med annan bakgrund, från en annan klass eller från ett annat program. Rasha (Kulturguiden) försöker skapa grupper om fyra till fem elever från olika klasser och hitta en gemensam tid då de kan fika och prata med varandra i skolans Cafeteria. Därefter är det upp till eleverna själva att försöka hitta nya fikastunder. Fri:JA! står för dricka och fikabröd de första tre gångerna. Kompetens Hedersrelaterat våld och förtryck (HRV-grupp) Gruppens uppdrag Att årligen planera och anordna en utbildningsdag kring heder inom skola och socialtjänst. Att bidra till samverkan mellan skola och socialtjänst i ärenden som rör hedersrelaterat våld och förtryck. 23

Att kunna fungera som kollegialt stöd i ärenden avseende hedersrelaterat våld. Att vara delaktiga i utformande av handbok. Att uppdatera sig och delta i utbildningar i frågor som rör hedersrelaterat våld och förtryck för att därigenom kunna sprida kunskap och information i sina arbetsgrupper. Att enligt Fri:JA!-modellen se till så att förebyggande insatser på gruppnivå hålls samman med mer akuta stödåtgärder på individnivå. och ställningstaganden. Socialtjänsten har noterat fler anmälningar från skolan beroende på att fler ungdomar vågar söka hjälp och skydd. Temadag om hedersrelaterat våld Återkommande varje år kommer skolan och socialtjänsten tillsammans att hålla i en temadag om hedersrelaterat våld. Den kommer att äga rum i anslutning till den riksbekanta Fadimes dödsdag i januari. Att fungera som bollplank/idégivare inför eventuella projektansökningar. Socialsekreterare Sofia Samuelsson har varit med att bygga upp nätverksgruppen under projekttiden. Socialtjänsten och skolan har gått på gemensamma utbildningsdagar och etablerat personliga relationer mellan de två myndigheterna. De har nu stöd av varandra i etiska spörsmål 24

Till sist Arbetet mot hedersrelaterat våld befinner sig i ett utvecklingsskede i Sverige och det finns inte så mycket forskning inom området. Någon evidensbaserad utvärdering på framgångsrika arbetssätt finns därför inte. Fri:JA! har varit ett pilotprojekt inom ett område som det tycks mycket om rent allmänt och som ofta får en negativ bild i media. Resultatet av projektet baseras på deltagarnas utvärderingar och på det faktum att flera insatser har övergått till att bli en del av den ordinarie verksamheten. Det är ett arbete som har existentiell dimension och de inblandande ställs inför svåra uppgifter. En del flickor har tvingats ta livsavgörande beslut som handlar om att bryta med hela sin släkt och bakgrund för att undkomma våld. Men ju mer kunskapen sprids och samarbetet över kulturgränserna ökar, desto färre blir de ungdomar som ställs inför så extrema livsval. Projektet är slut och de ansvariga är nöjda över att så mycket gick att genomföra, men också skakade över de livsvillkor som deltagarna lever under. Kraften som gått som en röd tråd genom arbetet är dock inte slut. De som varit med känner fortfarande en stor kraft inför att fortsätta detta arbete för en skola och ett samhälle som följer de mänskliga rättigheterna. De har en önskan att kunna vidga arbetet och få in männen också. De behöver lika väl som kvinnorna få mer kunskap och få diskutera och ta ställning till svenska värderingar och lagar. 25

26

Ett citat från boken Stjärnlösa Nätter av Arkan Asaad får avsluta. Jag hade sårat far och mina släktningar genom att öppna käften. Jag hade uttryckt mig respektlöst mot far inför andra. Jag var en skam. Han hade byggt upp en stor respekt för sin person och så kom jag och svor åt honom i hans hus framför hans släktingar.sådant existerar inte i vår kultur. Men att trotsa sina föräldrar i Sverige var en del av att vara tonåring och denna kulturkrock krossade far. 27