Upplevelser av boendemiljö och psykisk hälsa hos boende i områden med förekomst av översvämningsmygg

22 Uppsala universitet Institutionen för psykologi VT - 2010 Psykologexamensuppsats, 30 hp Upplevelser av boendemiljö och psykisk hälsa hos boende i områden med förekomst av översvämningsmygg - En miljöpsykologisk studie - Anna Nordström Handledare: Terry Hartig Examinator: Jo Anne Dahl

Författarens tack till Deltagare i fokusgrupperna för givande samtal som har varit ovärderliga för min förförståelse och studien i sin helhet. Respondenter i enkätstudien som har lagt ner tid och energi på att svara på en stundtals krävande enkät. Min handledare Terry Hartig för eminent vägledning och inspiration under den långa process som uppsatsarbetet har inneburit. Jan Lundström och Martina Schäfer, forskare vid avdelningen för populationsbiologi och naturvårdsbiologi, Uppsala universitet, som generöst har bidragit med kunskap och skapat goda förutsättningar för studien. Christer Nilsson, professor i landskapsekologi, Umeå universitet, som har bidragit med entusiasm och kunskap och gett viktig återkoppling. Gävle -, Heby - och Sandvikens kommun för ekonomiskt bidrag och visat intresse för studien. Ann Abelson, Cartesia AB för tillhandahållande av postnummerkartan. Linus Johansson som har organiserat data i de kartor som använts och, som alltid, har bistått med värdefullt stöd och uppmuntran. och slutligen Mina nära och kära vänner som så generöst har erbjudit sig att assistera vid de stora och små uppgifter som har åtföljt denna studie. 2

Innehåll Författarens tack till...2 Sammanfattning...5 Nyckelord: Översvämningsmygg, miljömässig stress, boendemiljö, psykisk hälsa....5 1. Inledning...5 1.1 Psykisk hälsa i relation till miljö...5 1.2 Problemet med översvämningsmygg kring nedre Dalälven...6 Fenomenet översvämningsmygg....6 Bekämpning av översvämningsmyggor runt Dalälven....7 Effekter av översvämningsmygg....8 Begränsningar i tidigare studier i perspektiv till psykisk hälsa...9 1.3 Miljöpsykologiskt teoretiskt ramverk...9 1.3.1 Miljömässiga stressorer... 10 Definition och karakteristik hos miljömässiga stressorer.... 10 1.3.2 Psykologisk återhämtning... 13 Attention restoration theory.... 13 Restorativa miljöer.... 14 Empirisk forskning om restorativa miljöer.... 15 Otillräcklig återhämtning.... 15 1.3.3 Platsanknytning... 16 Miljöpsykologisk definition.... 16 Platsanknytningens funktion för psykisk hälsa.... 18 Rubbningar i platsanknytningen.... 19 1.3.4 Sammandrag av fallbeskrivning och teoretiskt ramverk.... 20 1.4 Föreliggande studies syfte... 21 2. Metod... 21 2.1 Design... 21 2.2 Beskrivning av området för studien... 21 2.3 Urval... 23 2.4 Respondenter... 24 2.5 Procedur... 25 Fokusgrupper.... 25 Utformning av enkäten.... 26 Pilotstudie och återkoppling.... 26 Den slutgiltiga enkäten.... 27 Utskick.... 27 2.6 Instrument... 27 3

Perceived Restorativeness scale (PRS).... 27 Place Attachment scale (PAS)... 28 Circumplexstrukturen för affekt.... 28 Satisfaction with Life Scale (SWLS).... 29 The Hospital Anxiety and Depression Scale (HADS)... 30 2.7 Statistiska analyser... 32 3. Resultat... 33 3.1 Boendemiljö... 33 Upplevelser av bostadsort och närmiljöer... 33 Upplevd exponering för- och påverkan av översvämningsmygg.... 35 Förändrade vanor av att vistas inomhus respektive utomhus.... 36 Upplevelser av att vistas i en miljö med översvämningsmygg.... 37 3.2 Psykisk hälsa... 38 SWLS.... 38 Ångest.... 39 Depression.... 39 3.3 Medierande analys... 40 Regressionsanalys för depression.... 41 Regressionsanalys för ångest.... 42 Regressionsanalys för livstillfredställelse.... 43 4. Diskussion... 45 Litteraturförteckning... 49 Bilaga 1.Tematisk analys av öppet samtal i fokusgrupp, 2010-03-02, Österfärnebo... 52 Bilaga 2. Tematisk analys av öppet samtal i fokusgrupp, 2010-03-03, Gysinge... 56 Bilaga 3. Enkät... 60 4

Sammanfattning Förekomsten av översvämningsmygg runt nedre Dalälven har påtalats ge negativa konsekvenser för de boende i området men har hittills inte undersökts närmare. Denna studies primära syfte var att beskriva upplevelser hos boende i områden med varierande förekomst av översvämningsmygg. Detta i hänseende på centrala aspekter av miljömässig stress, boendemiljön, psykisk hälsa och huruvida exponering för översvämningsmygg upplevdes påverka dessa aspekter. Studien utgjordes av en enkätundersökning som riktas till boende på orter där graden av exponering för översvämningsmygg varierade, enligt objektiva mått på myggtäthet. Resultaten påvisar att grad av exponering har en viktig betydelse för upplevd nivå av ångest, depression och livstillfredställelse under perioder med översvämningsmygg under sommaren år 2009. Nyckelord: Översvämningsmygg, miljömässig stress, boendemiljö, psykisk hälsa. 1. Inledning 1.1 Psykisk hälsa i relation till miljö Den kontext vi lever i är något som tillfälligtvis tas för givet och vars innebörd kanske framträder som tydligast i samband med förändring. Inom miljöpsykologin har ett flertal forskare belyst problem som följt då omställningar i miljön - orsakat av mänsklig aktivitet eller naturliga fenomen - gett påverkan på förutsättningar för människors liv och hälsa (Edelstein, 1988). Inför den utveckling som i klimat och natur väntas i vår nu- och framtid faller ett nytt ljus på naturmiljöers betydelse. För att förstå hur hälsa påverkas har en tvärvetenskaplig forskningsansats efterlysts. Detta i syfte att skapa förutsättningar för anpassning till nya levnadsvillkor, minimera negativa effekter och hindra ohälsa (Frumkin & Mc Michael, 2008). En arbetsgrupp tillsatt av American Psychological Associaton (2009) har beskrivit hur förändringar i klimatet i flera led kan ge påverkan på psykisk hälsa; genom en potentiell ökning av naturkatastrofer, klimatrelaterad oro och stress samt att människor kan tvingas flytta på grund av vattenhöjningar och torka (Swim, o.a., 2009). Även mindre förödande konsekvenser kan följa av förändringar i natur och ekosystem. Till skillnad från effekter av naturkatastrofer är hälsoeffekterna i dessa fall mindre tydliga, men ändå möjligt betydelsefulla för de människor som berörs. Denna studie ämnar undersöka hur psykisk hälsa 5

upplevs påverkas av förändringar i närmiljön. Studien utgår från ett fall i Sverige där omställningar i närmiljön har lett till perioder med stor förekomst av översvämningsmyggor. 1.2 Problemet med översvämningsmygg kring nedre Dalälven Fenomenet översvämningsmygg. Översvämningsmyggor och då särskilt arterna Aedes sticticus och Aedes vexans förekommer i områden som präglas av flodlandskap med angränsande lågland som översvämmas regelbundet. I Sverige förekommer i dagsläget dessa myggarter i elva län med högst täthet i områden runt nedre Dalälven i Mellansverige (Figur 1). Myggarten A. sticticus återfinns därutöver i flera tempererade delar av Europa, Asien och Nordamerika men är inte lika vanligt förekommande som vid nedre Dalälven (se Figur 1). Vid avdelningen för populationsbiologi och naturvårdsbiologi, Uppsala universitet, påbörjade forskare år 1998 mätstudier som påvisade en mycket hög mängd översvämningsmygg i samhällen som Gysinge, Österfärnebo och Tärnsjö (Schäfer & Lundström, 2009). Orsaken till förekomsten av översvämningsmyggor i området runt Dalälven är omdiskuterad. Schäfer och Lundströms (2009) studie belyser betydelsen av ökade temperaturer och nederbörd. Ökningar i nederbörd kan, enligt Schäfer och Lundström, leda till fler översvämningar under sommarmånaderna. Högre temperaturer kan medföra att mygglarver växer snabbare, att myggsäsongen förlängs och att myggen sprids till fler områden som översvämmas, såsom gammal åkermark. Rapporten ger en bild av att det har skett en geografisk ökning av översvämningsmygg och förutsäger en framtida expansion i Sverige. Detta kan innebära negativa effekter för människors livskvalitet i stora delar av Sverige (Schäfer & Lundström, 2009). På uppdrag av naturvårdsverket gjorde Christer Nilsson, professor i landskapsekologi- och Birgitta Renöfält, forskarassistent vid Umeå universitet år 2009 en utvärdering av det uppföljningsprogram för myggbekämpning som tillämpats mellan år 2002 och 2008. I rapporten tillskrivs orsaken till översvämningsmyggen den vattenreglering som sker av älven. Vattenregleringen begränsar älvens naturliga variation mellan hög- och lågvatten och ökar samtidigt antalet måttliga översvämningar. Detta beror på att vårfloden till största del sparas i regleringsmagasin för att användas i kraftverken vintertid då den naturliga avrinningen är låg. Fyllda magasin sommartid innebär att älven saknar förmåga att ta hand om kraftiga regn vilket leder till översvämningar. Landskapet i anslutning till älven är flackt och därför berör översvämningarna stora våtmarksområden. Myggsäsongen längs Dalälven är också längre än vid fritt strömmande älvar vilka främst har mycket mygg vid vårfloden. Översvämningsmyggorna utvecklas när älven går från låga till höga 6

vattenstånd och under de två senaste decennierna har de under vissa år nått en täthet som uppfattas som ett hälsoproblem för lokalbefolkningen i vissa samhällen, såsom Gysinge, Tärnsjö och Österfärnebo. (Nilsson & Renöfält, 2009). Figur 1. Karta över området nedre Dalälven (Digitala kartbiblioteket, 2010) Bekämpning av översvämningsmyggor runt Dalälven. Ett myggkontrollprogram administrerat av Nedre Dalälvens utvecklingsbolag (NEDAB; http://mygg.se) har sedan år 2002 arbetat för att bemästra de höga tätheterna av översvämningsmygg runt nedre Dalälven. Stickmyggornas larver bekämpas med preparatet Bti som framställs av bakterien Bacillus thuringiensis israelensis. Det preparat som används i nedre Dalälven heter VectoBac G. Bekämpningsmedlet sprids över de översvämmade våtmarkerna med hjälp av helikopter och har en specifik biokemisk, dödande effekt på mygglarverna. Medlet var fram till i mars år 2010 inte tillåtet i Sverige och dess användning krävde därför dispens. År från år har allt större områden i nedre Dalälven bekämpats med Bti och under sommaren (2009) gavs även tillstånd till bekämpning i Färnebofjärdens nationalpark (Nilsson & Renöfält, 2009). 7

Osäkerheten om de långsiktiga effekterna av en storskalig bekämpning med VectoBac G innebär att det krävs tillstånd för bekämpning i Natura 2000-områden 1. Enligt Kemikaleinspektionen uppfylls inte de krav som anges i 7 kap.28 b miljöbalken. Trots oklarheter om huruvida bekämpningen medför negativa långsiktiga konsekvenser för Natura 2000-områden har regeringsbeslut getts (2010-05-06) för bekämpning även i dessa områden inför sommaren år 2010, med stöd av 7 kap. 29. Denna paragraf tillämpas vid fall då det saknas alternativa lösningar och åtgärdens nödvändighet grundas i så kallande tvingande orsaker. Detta med hänseende till den ohållbara situation som perioder med översvämningsmygg har inneburit för boende och djur i området (Carlbring & Oskarsson, 2010-05-06). Effekter av översvämningsmygg. Myggproblematiken beskrivs av Nilsson och Renöfält (2009) som allvarlig för de boende i nedre Dalälvsområdet. De ekonomiska och sociala effekterna är ännu inte undersökta men problem rapporteras inom näringar som jordbruk, skogsbruk och turism. Inom jordbruket bidrar förekomsten av översvämningsmyggor till svårigheter då många djur blir ansatta. Turistnäringen drabbas då turister inte väljer att besöka området under myggperioderna. Nilsson och Renöfält beskriver i sin rapport särskilt några aspekter som viktiga för de boende i de drabbade områdena; 1) Myggperioder medför stor psykisk stress för de som bor i drabbade områden. Närboende beskriver känslor som vanmakt och desperation inför myggperioder och inför att inte veta hur nästa sommars myggplåga blir. 2) Tillgängligheten till utomhusmiljön minskar under myggperioden. För barn i skolåldern upplevs en inskränkning av möjligheter till bad, fiske, cykling och lek utomhus. 3) Många beskriver myggperioder som en påtvingad husarrest som upplevs inskränka på rörelsefriheten och ge negativa konsekvenser på det sociala livet. Det ses inte som ett realistiskt alternativ att flytta från bygden då man bedömer att värdet på fastigheter sjunker på grund av myggen. 1 Natura 2000-områden är skyddade områden utvalda av Europeiska kommissionen som områden av intresse för unionen enligt direktiv 92/43/EEG om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter, det så kallade art- och habitatdirektivet. Området omfattar 2513 hektar i Färnebofjärdens nationalpark och ett flertal naturreservat (Carlbring & Oskarsson, 2010-05- 06) 8

Samtidigt finns det enstaka boende i området som inte säger sig uppleva myggen som något problem, samt några som också vill slippa bekämpningen av myggorna med hänvisning till att det inte finns tillräcklig forskning kring bekämpningsmedlets eventuella negativa effekter för människor, djur och natur (Nilsson & Renöfält, 2009). Begränsningar i tidigare studier i perspektiv till psykisk hälsa. Nilsson och Renöfälts rapport (2009) grundas på skriftlig och muntlig information från myndigheter och en bred allmänhet. Antalet intervjuer eller intervjumetodik är inte redovisat och inte heller var syftet med rapporten att i djup klargöra upplevelsen av översvämningsmyggen hos de boende i området. Rapporten utmynnar i rekommendationer för fortsatta studier. Här efterfrågas bland annat analyser av konsekvenser för de boende i nämnda områden, på individ- såväl som samhällsnivå. Särskilt framhålls medicinska, fysiska och psykiska reaktioner på frekventa expositioner för höga myggtätheter, människors möjligheter att leva ett fullgott liv samt den medicinska effekten av frekvent användning av myggmedel (Nilsson & Renöfält, 2009). 1.3 Miljöpsykologiskt teoretiskt ramverk Den aktuella studien syftar till att i termer av psykisk hälsa beskriva relevanta aspekter av hur boende upplever exponering för översvämningsmygg. Som presenterats ovan framhävs tre aspekter av Nilsson och Renöfält (2009); upplevelser av stress, minskad tillgång till naturmiljöer samt sociala och fysiska förändringar i boendemiljön. Dessa aspekter av erfarenheter av potentiella hälsoeffekter kan beskrivas utifrån teorier inom miljöpsykologi. Två fokusgrupper (se Bilaga 1 och 2) hölls med boende i drabbade områden vilket ytterligare förfinade, och således också avgränsade valet av teoretiskt ramverk till att omfatta följande; 1) miljömässiga stressorer 2) behovet av psykologisk återhämtning och betydelsen av restorativa miljöer 3) platsanknytning och konsekvenser av rubbningar av platsanknytning Teoretiska grunder inom dessa miljöpsykologiska områden beskrivs härefter i ovanstående ordning och utmynnar därefter i studiens syfte och frågeställningar. 9

1.3.1 Miljömässiga stressorer Relationen mellan människa och miljö kan beskrivas genom reaktioner som miljöer genererar hos individer och stress är en adaptiv process som gestaltar sig i människors reaktioner. I det följande beskrivs miljömässiga stressorer utifrån definitionen av begreppet, karakteristik hos dessa typer av stressorer samt dimensioner genom vilka stressorer kan påverka psykisk hälsa. Detta ger en redogörelse av möjliga perspektiv genom vilka problemet med översvämningsmygg kan beskrivas i förhållande till stress. Definition och karakteristik hos miljömässiga stressorer. Stress definieras inom miljöpsykologisk teoribildning som förekomsten av en obalans mellan miljömässiga krav och responskapacitet hos organismen (Evans & Cohen, 1987). Stress är alltså en konsekvens av att individen uppfattar att ett miljömässigt stimuli sannolikt kommer att belasta eller överstiga den personliga copingförmågan. Begreppet ses som ett relationellt koncept som reflekterar dynamiska relationer mellan miljömässiga krav, individuella - och sociala resurser att hantera dessa krav, samt individens uppskattning av relationen. Fyra breda typer av stressorer framhävs inom miljöpsykologisk teoribildning; katastrofer, dagliga påfrestningar, stressfulla livshändelser samt omgivande stressorer. Evans och Cohen (1987) beskriver dessa med hänsyn till följande åtta dimensioner. 1. Det perceptuella framträdandet; tydlighet och påtaglighet. En ofta använd förklaring till miljömässig stress hänvisar till hur påtaglig elemet i miljön är, vilket också kan beskrivas i termer av stimuleringsnivå. Stimuleringsnivå påverkar individers affekt, prestationer och hälsa. Människor presterar oftast som bäst under moderata nivåer av alerthet. Stress kan orsakas av för hög stimulering, som leder till överbelastning och ofta känns igen genom symtom såsom svårigheter att koncentrera sig och fullfölja uppgifter. Detta rapporteras ofta i form av nervositet, rastlöshet, spändhet och ångest. En hög stressnivå försämrar prestation vid komplexa uppgifter, något som förklaras genom att människor vid stress minskar spannet för uppmärksamhet till att endast omfatta de mest dominanta och centrala stimulin i miljön, något som hämmar utförandet av komplexa uppgifter. Denna avsnävnad av uppmärksamhet kan också leda till förändringar i interpersonella beteenden och flera studier påvisar att förmågan att uppfatta subtila sociala signaler försämras under stress. Stressorer som är okontrollerbara och oförutsägbara är svårare att överblicka och ställer högre krav på processande av information. Även för låg stimulansnivå kan leda till stress genom sensorisk deprivation. 10

Detta upplevs ofta genom ouppmärksamhet och tröghet. Trängsel och oväsen är exempel på karakteristik i fysiska miljöer som har studerats utifrån denna förklaringsmodell. 2. Den typ av respons som krävs för att hantera en stressor i bemärkelse av coping och anpassningsprocesser. Människor har en bred och flexibel beteenderepertoir för att hantera stressorer, vilket bidrar till förmågan att uthärda perioder av höga påfrestningar. Forskning om adaptionsnivåer har påvisat att individer som utsätts för en stressor till viss grad habituerar till denna, så att perceptionen av stressorn förändras i jämförelse med perceptionen hos människor som inte tidigare har blivit utsatt för stressorn. Detta kan ses som en positiv effekt av att hantera stressorer. Coping, särskilt då det gäller okontrollerbara stressorer, har dock en kostnad i form av kognitiv utmattning. Närvaro av långvariga stressorer såsom trängsel, buller och luftföroreningar har påvisats ge negativa effekter på frustrationstolerans och kognitiv förmåga. Därtill har det påvisats att strategier som individer under längre tid utvecklar för att hantera en stressor kan övergeneraliseras, med innerbörd att strategin forsätter att användas trots att stressorn inte längre är närvarande. Ett exempel på övergeneralisering har påvisats då människor som tidigare har varit i miljöer med trängsel tenderar att anta ett beteendemönster av socialt tillbakadragenhet, även i situationer då trängsel inte förekommer. Copingstrategier kan i sig också leda till negativa hälsokonsekvenser, då individer kanske använder sig av rökning, alkohol eller andra strategier för att minska upplevelsen av stress. Långsiktig stress har också påvisats ha samband med hjärt- och kärlsjukdomar samt ett försämrat immunförsvar. 3. Betydelsen av en stressor. Huruvida en stressor genererar ekonomiska, eller andra typer av vinster eller förluster, är betydelsefulla för individens upplevelse av stressorn. Betydelsen av stressorn kan därav påverka individens reaktion. 4. Individens möjlighet att kontrollera en stressor. Evans och Cohen (1987) redovisar för flertaliga forskningsresultat påvisar att okontrollerbara och/eller oförutsägbara stressorer leder till högre grad av stress än stressorer som inte har dessa karakteristika. Brist på kontroll tar sig uttryck i negativa känslor, kognitiv påfrestning och minskad motivation. När kontroll begränsas genom att hindra individer från att nå sina mål eller inskränka fysisk rörelse ökar de negativa konsekvenserna. Kronisk exponering för okontrollerbara stressorer kan leda till inlärd hjälplöshet då individer erfar att det egna beteendet i liten grad kan påverka miljön. Det kan därtill leda till att individer går från att anamma problem-fokuserad coping (att söka en 11

lösning för att förändra situationen) till att istället använda sig av emotionsfokuserad coping (att omvärderar stressorns betydelse eller uppfattning av skadlighet hos stressorn). I vissa fall kan detta ses i förnekelse av skadlighet hos en stressor. 5. Grad av förutsägbarhet av en stressor. Stressorer som inte kan förutsägas upplevs i högre grad distraherande än mer förutsägbara stressorer. Fysiologiska reaktioner på dessa typer av stressorer triggar ett tillstånd av mental alerthet och vakenhet. Aversiva stimuli som är oförutsägbara minskar individens möjlighet till kontroll och förberedelse. Oförutsägbara stressorer kan också upplevas som aversiva på grund av att individen lämnas i ovisshet om när- eller hur individen kommer att utsättas för stressorn. Beteenden och aktiviteter planeras ofta i förväg, och repeteras på detta sätt mentalt. Ett avbrott i planerade eller pågående beteenden till följd av förekomsten av en stressor skapar en kognitiv disorganisering och emotionell stress. 6. Nödvändigheten, orsaken och betydelsen av källan till en stressor. Den betydelse som individen tillskriver orsaken till stressorn kan påverka reaktionen. Vissa stressorer upplevs som ett nödvändigt ont, såsom oväsen vid en flygplats och genererar reaktioner som skiljer sig från stressorer där källan inte upplevs vara nödvändig. 7. Orsakstillskrivning av stressorn. Hur en individ hanterar en stressor påverkas av om stressorns orsak kan härledas till en specifik källa. Stressorer vars orsak upplevs förorsakat av mänskligt beteende eller vars ansvar kan tillskrivas en person eller myndighet, skiljer sig från stressorer vars orsak kan tillskrivas naturliga fenomen. Till exempel kan en okontrollerbar naturkatastrof upplevas mindra psykiskt problematisk att hantera än en teknologisk katastrof. 8. Varaktighet och periodicitet. En viktig aspekt hos en stressor är dess varaktighet. Detta kan ses ur två perspektiv; individens tidigare erfarenhet av stressorn och tidsspannet av exponering för stressorn. Periodicitet refererar till stressorns regelbundenhet, förutsägbarhet och kontinuitet och påverkar i sig apationsprocesser (Evans & Cohen, 1987). Problemet med översvämningsmygg kan belysas ur de åtta dimensioner presenterade ovan. Det förefaller som att situationen karakteriseras av hög perceptuell tydlighet, en lång periodicitet och varaktighet. Viktig karakteristik tycks också vara brist på personlig kontroll och låg förutsägbarhet, inte minst då myndigheter verkar ha en central betydelse för 12

exponering (vattenkraftbolag, regeringen och naturvårdsverket). Andra aspekter är ekonomiska betydelser och andra former av materiella förluster och få alternativ för individer att förändra det faktiska problemet. I termer av dessa dimensioner av stressorer kan problemet med översvämningsmygg beskrivas som en mångfacetterad utmaning för anpassningsprocesser. 1.3.2 Psykologisk återhämtning Perioder med översvämningsmygg förefaller skapa en stressfull situation för boende vid nedre Dalälven. Dock beskrivs också konsekvenser av förlorade tillfällen för återhämtning och en ökad påfrestning av vardagliga krav, inkluderat men inte begränsat till exponeringen för stressorer. Forskning från de senaste årtiondena har påvisat att människors psykiska hälsa ur flera perspektiv främjas av att spendera tid i naturmiljöer. En av orsakerna till detta har visat sig vara att naturmiljöer ofta har goda restorativa kvaliteter och således lämpas sig väl för aktiviteter som syftar till återhämtning (Kaplan, 1995). Med grund i den miljöpsykologiska teorin attention restoration theory (ART) beskrivs nedan funktioner av psykologisk återhämtning, miljöer som främjar dessa processer samt de konsekvenser för individers psykiska hälsa som begränsningar i möjligheter till psykologisk återhämtning kan resultera i. Attention restoration theory. I den moderna tillvaron har förmågan att rikta uppmärksamhet en betydande roll för att människor ska klara av det dagliga livet och styra sitt beteende utefter långsiktiga konsekvenser. Att fullfölja en handling, såsom en arbetsuppgift, innebär att vi riktar uppmärksamhet mot ett stimuli medan vi inhiberar uppmärksamhet mot andra, ofta mindre krävande stimulin. Att kunna rikta uppmärksamhet beskrivs som en av de viktiga förmågorna för att processa information, välja rätt beteende och lösa problem. Ju mer komplex och problemlösande en uppgift är desto större kontroll och uppmärksamhet krävs av individen. Den riktade uppmärksamheten beskrivs av Kaplan alltså som en viktig men med tid och ansträngning sinande resurs. När en individ under en viss tid har utfört en monoton eller uttröttande syssla är det vanligt att känna sig mentalt utmattad och uppleva att det blir allt svårare att koncentrera sig. Detta är symtom på vad Kaplan (1995) beskriver som utmattning av förmågan att rikta uppmärksamhet. Tankeprocesser upplevs kärva när förmågan att rikta uppmärksamhet blivit utmattad. Känslomässigt leder uttröttning av förmågan att rikta uppmärksamhet ofta till irritabilitet och minskat tålamod. Vid dessa betingelser ökar i sin tur 13

risken att agera impulsivt och ta risker och en stor del av olyckor som inträffar i arbetet kan tillskrivas utmattning av förmågan att rikta uppmärksamhet. För att upprätthålla en hög funktionsnivå är det därför av vikt att människor får möjlighet till återhämtning av denna förmåga (Kaplan, 1995). Restorativa miljöer. Begreppet återhämtning kan föra tankarna till fysiologiska behov av sömn eller vila men psykologisk återhämtning ställer andra krav på miljön som individen vistas i. ART beskriver restorativa miljöer utifrån följande fyra kriterier. 1. Being away. Genom ett miljöombyte kan individen för en stund frigöra sig från kraven på riktad uppmärksamhet. Detta visar sig till exempel i att människor ofta vill byta miljö under en paus från det dagliga arbetet. Människor väljer ofta att besöka naturmiljöer i restorativa syften, både långväga sådana men kanske desto viktigare, de naturmiljöer som finns tillgängliga i människors närmiljöer. 2. Fascination. Fascination är en nödvändig komponent i den restorativa upplevelsen. Det är en kravlös form av uppmärksamhet som till skillnad mot riktad uppmärksamhet inte kan tröttas ut. Riktad uppmärksamhet kräver inhibering av andra, mer intressanta stimulin är fascination uppmärksamhet som styrs till det som intresserar individen. Eftersom att ingen inhibering krävs då beteendet styrs av fascination får den inhiberande förmågan vila, vilket riktad uppmärksamhet är beroende. Stimuli i miljöer kan betraktas utifrån ett kontinuum av hård till mjuk fascination, där hård fascination är uppmärksamhetskrävande medan mjuk fascination tillåter att uppmärksamheten flackar mellan olika stimulin. Även om miljöer med båda typer av stimulin kan vara restorativa påpekar Kaplan (1995) att vissa naturmiljöer i hög grad innehåller stimulin som väcker mjuk fascination, såsom vattendrag, moln och skogar. Detta kan gynna upplevelser av reflektion och på det sättet ge ytterligare positiva konsekvenser av den restorativa upplevelsen. 3. Extent. Den restorativa miljön bör upplevas som omfångsrik och i sig konstituera en separat plats från den miljö som kräver riktad uppmärksamhet. Detta ställer inte egentliga krav på yta utan mer på individens upplevelse av att miljön erbjuder stimuli som är intressanta, stimulerande och olik en sådan miljö där individen använder förmågan av riktad uppmärksamhet. Naturmiljöer verkar för många representera dessa typer av miljöer; parker, trädgårdar såväl som större grönområden och vildmark. 4. Compability. Den restorativa miljön bör stämma överens med individens syften och intressen. Det bör finnas en matchning mellan det en individ kan-, måste- och vill göra. Individen bör kunna genomföra den önskade aktiviteten utan att behöva anstränga sig för att 14

selektera mellan stimulin på det sätt som kräver riktad uppmärksamhet. En miljö som upplevs distraherande hindrar således den restorativa upplevelsen. Naturmiljöer beskrivs av Kaplan som i hög grad överensstämmande med syftet att återhämta den riktade uppmärksamheten och många människor har ett naturligt, om än mångsidigt sätt att relatera till olika typer av naturmiljöer (Kaplan, 1995). Empirisk forskning om restorativa miljöer. Forskning har i samstämmighet med ART påvisat hur olika typer av miljöer skiljer sig åt i avseende på restorativa kvaliteter och att människor ofta föredrar att vistas i naturmiljöer för aktiviteter i restorativt syfte (Herzog, 1997). Preferensen för naturmiljöer snarare än urbana miljöer är särskilt framträdande vid ett tillstånd av mental utmattning (Hartig & Staats, 2006) och vid en upplevelse av stress (van den Berg, Koole, & van der Wulp, 2003). Att människor föredrar vissa typer av miljöer framför andra kommer till uttryck genom att individer ofta har en eller flera platser som de har utvecklat stark anknytning till och betraktar som sin favoritplats. Dessa typer av platser har ofta egenskaper som i hög grad överensstämmer med de fyra kriterierna för restorativa miljöer som framhålls i ART. Hartig och Korpela (1996) påvisade i en studie att människor tenderar att välja platser i naturmiljöer som sina favoritplatser i högre grad än andra typer av miljöer och att människor i högre grad beskriver att erfarenheter från favoritplatser i naturmiljöer involverar psykologisk återhämtning. Platser för god återhämtning behöver dock inte nödvändigtvis enbart vara en favoritplats och platser för återhämtning kan ha olika profiler på de fyra kriterierna (Korpela & Hartig, 1996). Otillräcklig återhämtning. Då människor inte ges tillfredställande möjligheter att förnya resurser och förmågor som används i det dagliga livet kan konsekvenser leda till mental såväl som fysisk utmattning. Medföljande är att stress, kan bli kronisk och ur flera perspektiv ge upphov till psykisk och fysisk ohälsa. En förekommande konsekvens av en längre periods stress är nedstämdhet och sjukdomen depression. Ett vanligt förekommande symtom hos deprimerade är en minskad lust att utföra aktiviteter som tidigare upplevdes givande, rofyllda och restorativa, vilket kan skapa en negativ spiral och en fördjupad depression. Begränsningar i tillgång till restorativa miljöer har påvisats vara en faktor som kan påverka välmående; i en studie konstateras att Apotekets dispensation av SSRI-preparat till den svenska befolkningen ökade under kyliga sommarmånader (Hartig, Catalano, & Ong, 2007). Artikelförfattarna till denna studie konstaterar att forskningsresultaten tyder på att begränsad tillgång till 15

naturmiljöer och grönområden kan således leda till i synnerhet negativa konsekvenser (Hartig, Catalano, & Ong, 2007, s. 113) 1.3.3 Platsanknytning Såsom omnämnt ovan tyder forskningsresultat presenterat av Korpela och Hartig (1996) på att många människor utvecklar en anknytning till naturmiljöer som de nyttjar för psykologisk återhämtning. Begreppet platsanknytning beskriver de band som individer knyter till miljöer som är viktiga för dem. Hem- och närmiljöer är exempel på platser till vilka människor ofta knyter stabila och långvariga band. Med hänsyn till globalisering, ökad mobilitet och begynnande miljöproblem har olika vetenskapsgrenar visat ett allt större intresse för begreppet platsanknytning och dess funktion för människors hälsa. Nedan presenteras begreppet utifrån miljöpsykologisk teoribildning; definition av begreppet, platsanknytnings påverkan på psykisk hälsa samt innebörden av rubbningar i platsanknytning (Scannell & Gifford, 2010). Miljöpsykologisk definition. Inom miljöpsykologi såväl som angränsande vetenskapsfält har ett flertal, sinsemellan överlappande definitioner av platsanknytning utvecklats. Scannell och Gifford (2009) har organiserat begreppet platsanknytning i ett tredimensionellt ramverk för att ge förståelse för de sammansatta och komplexa processer som bidrar till utvecklandet av platsanknytning. Här beskrivs aspekter på hur platsanknytning utvecklas och formas genom dimensionerna individ, psykologiska processer samt den fysiska platsen. (Scannell & Gifford, 2010). 1. Individen. På individnivå konstitueras platsanknytning genom de personliga band som en individ har till en plats. En stark platsanknytning yttrar sig i personliga minnen och denna typ av platsanknytning tros bidra till en stabil självkänsla. En individuell platsanknytning utvecklas genom personliga och meningsfulla erfarenheter som sker i kontexten av en plats. Denna dimension innefattar också individens gruppidentitet. På gruppnivå framträder platsanknytning framförallt genom symbolisk meningsfullhet som delas av medlemmar i en grupp. Det kan handla om platser som en grupp nyttjar för kulturella aktiviteter och som på det viset får en betydande roll för gruppen. Den gruppbaserade platsanknytningen kan också ses genom historiska händelser, religion eller andra 16

gruppspecifika händelser och är därigenom en typ av anknytning som ofta förs vidare mellan generationer (Scannell & Gifford, 2010). 2. Psykologiska processer. Psykologiska processer innefattar aspekterna affekt, kognition samt beteende. Den affektiva komponenten beskriver de emotionella processer som onekligen har en central betydelse för platsanknytning. Denna komponent manifesteras ofta i en individs känslomässiga investering i en plats, ofta som positiva känslor såsom glädje och stolthet. Den emotionella komponenten är också tydlig vid rubbning i platsanknytning, som visas i känslor av förlust, sorg och längtan. Den kognitiva komponenten av platsanknytning återfinns i minnen, tankar och kunskap om en plats. Detta kan ses som en process där en individ formulerar kognitiv meningsfull information som skapar band till en plats. Kognitioner såsom kunskap eller föreställningar organiseras i scheman, vilka hjälper individen att organisera platser som upplevs. Scheman kan innehålla information om egenskaper hos olika typer av platser. Ett sådant schema kan till exempel vara en individs favoritplats som representerar kognition om vilken karaktär och vilka specifika egenskaper som en plats ska inneha för att upplevas som just en favoritplats. Dessa typer av scheman är individuella och kan få en betydande roll för en individs uppfattning och definition av sig själv. Människor kan till exempel beskriva sig som en person som hör hemma på en särskild plats eller i en särskild typ av landskap eller klimat vilket speglar den kognitiva komponenten av platsanknytning. Den beteendemässiga komponenten av platsanknytning beskriver hur platsanknytning kommer till uttryck i människors beteenden. Denna komponent tar hänsyn till definitionen av platsanknytning som ett positivt band mellan en individ och en plats som individen önskar att upprätthålla. Detta åskådliggöras i hur lång tid en individ har bott på en ort och hur ofta en individ besöker eller önskar att besöka olika platser. En stark anknytning motsätter dock inte att en individ periodvis lämnar platsen. Tvärtom kan detta gynna utvecklandet av en platsanknytning då en individ under resor får möjlighet att dialektiskt resonera kring och definiera skiljetecken mellan att vara i olika miljöer, såsom att vara hemma i motsats mot att vara borta. Den beteendemässiga komponenten av platsanknytning kan ses i ett historiskt perspektiv då människor ofta har uttryckt en önskan om att rekonstruera bostadsmiljöer efter krig och katastrofer såsom det tidigare var. Vissa studier har också påvisat att många människor väljer att flytta till miljöer som har karaktärsdrag som liknar platser som man tidigare har bott på (Scannell & Gifford, 2009). 17

3. Den fysiska platsen. Den faktiska platsen som är föremål för anknytningen delas ofta inom forskningen i två nivåer: social och fysisk. Anknytningen tycks ha en starkare social betydelse i jämförelse med fysisk betydelse. Platsanknytnings sociala betydelse tar sig uttryck i en individs relationer till andra som vistas vid platsen och känsla av grupptillhörighet och familjaritet. Vissa studier som Scannell och Gifford (2009) redovisar för har påvisat att sociala interaktioner kan bidra till en stark platsanknytning. Sociologiska studier har hävdat att platsanknytning alltid har en social komponent och har jämfört detta med individers samhälls- eller gruppkänsla. Gruppkänsla kan ses ur två perspektiv; dels med grund i en gemensam livsstil och delade intressen vilket således inte alltid är platsspecifikt, dels grundat i gemensam geografisk lokalisering vilket innebär att människor till exempel bor på samma ort. För platsanknytning anses den senare typen av samhällskänsla vara mest relevant. För den sociala aspekten av platsanknytning är också andra faktorer som knyter samman människor viktiga, såsom socioekonomisk status och religion, vilket har stor påverkan på var människor väljer att bosätta sig. Ju längre en individ har bott på en ort desto starkare tenderar de sociala banden att bli. De sociala banden påverkar i sin tur individens gruppkänsla. Den fysiska betydelsen befäster sig i hur lång tid en individ har bott på en plats, boendeform såsom om man äger sin bostad samt huruvida en individ planerar och önskar att fortsätta bo på orten. Hur den spatiala nivån definieras har också betydelse för platsanknytningen och hur människor mer djupgående kan inkludera en viss typ av platser i sin definition av sig själv. Av Scannell och Gifford (2010) redovisade studier har det påvisats att individer som har en särskild anknytning till en viss typ av plats med stor sannolikhet också besöker flera liknande platser. Fysiska platser kan således inneha symboliska värden som är viktiga för individen och som kan ta sig uttryck i att en person känner sig hemma i en viss miljö, och till exempel betecknar sig som en stads-, natur-, fjäll-, eller havsmänniska. Platsanknytningens funktion för psykisk hälsa. Platsanknytning har i forskning härletts till flera mänskliga behov (Scannell & Gifford, 2010). En grundläggande funktion av platsanknytning är överlevnadsvärdet som kan tillskrivas anknytningen ur ett historiskt perspektiv genom att människor har stannat i miljöer som erbjuder viktiga resurser som skydd, föda och vatten. Platsanknytning har också en funktion av att bidra med en kontinuerlig, stabil identitetskänsla och en känsla av tillhörighet genom att individen knyter an till miljöer som matchar personliga värderingar. Platser ger också kontinuitet i en individs självbild genom att fungera som en påminnelse om minnen och händelser som har varit viktiga för individer (Scannell & Gifford, 2009). Platsanknytning har en målinriktad funktion 18

då människor utvecklar anknytning och positiva känslor till miljöer som ur något perspektiv är gynnsamt för individen. Ett konkret exempel på denna typ av platsanknytning är en fiskare som uppsöker en viss sjö för att han eller hon vet att den är rik på fisk. Korpela (1989) har lyft fram att en viktig funktion av platsanknytning är att stödja självreglerande processer, viktiga för att människor på längre sikt ska förmå att agera målinriktat. Detta genom att platsanknytning skapar positiva känslor och kognitiv frihet och således goda förutsättningar för psykologisk återhämtning (Korpela K. M., 1989). Teorier om återhämtning sammanförs här då forskning har påvisat att människors favoritplatser också har restorativa kvaliteter. Då många människor återhämtar sig på en favoritplats ökar självreglerande processer såväl som känslan av säkerhet, självreflektion, problemlösning samtidigt som känslan av stress minskar (Korpela & Hartig, 1996). Rubbningar i platsanknytningen. Platsanknytningen tas ofta för givet, genom att individer lär sig vad de kan förvänta sig av sin omgivning. Trots att anknytningen i vissa bemärkelser beskrivs som stabil finns också en föränderlighet i anknytningen då uppfattningar om platser formas av de aktiviteter som en individ utför på platsen. Större förändringar i miljön kan ibland medföra en stor ansträngning för att individer ska kunna återskapa stabila band till miljön (Brown & Perkins, 1992). Platsanknytning är en långsamt pågående process som snabbt kan påverkas av förändringar i någon av de faktorer som presenteras i Scannells och Giffords ramverk; individ, psykologiska processer eller den fysiska platsen. Detta beskrivs av Brown och Perkins (1992) som rubbningar; över kort eller lång tid märkbara förändringar i platsanknytning till följd av att antingen människor, psykologiska processer eller den fysiska platsen i någon mening förändras. Rubbning i en redan etablerad platsanknytning är alltså åtskilt från svårigheter att bilda platsanknytning till en ny plats. Det senare upplevs ofta som främlingskap inför en plats medan en rubbning i en redan etablerad platsanknytning får andra konsekvenser, där individer under en längre tid kan uppleva sorg och svårighet att hantera och återskapa anknytning till platser och människor. Kvaliteter i den ursprungliga anknytningen kan mildra eller öka den stress som rubbningen innebär och svårigheten att reparera anknytningen. Att förlikas med tanken på att en betydande plats har förändrats kan innebära en komplicerad process där individen måste försonas med de kvaliteter som har förlorats och samtidigt finna nya kvaliteter i platsen för att uppleva att en framtid där ska kunna vara både önskvärd och meningsfull. Brown och Perkins beskriver några faktorer som kan påverka hur en rubbning i platsanknytning karakteriserar sig. 19

Individens tidigare anknytning till platsen. Brown och Perkins (1992) beskriver anknytningen på ett kontinuum av stabilitet versus förändring, och var den individuella anknytningen befinner sig på detta kontinuum kan påverka hur en förändring i miljön upplevs. Detta avspeglar anknytningens styrka i termer av tid och hur pass involverad en individ är i platsen. Individens önskningar om hur föränderlig en plats ska vara har också betydelse. Individens uppfattning om styrkan på anknytningen samt till vilken grad en plats upplevs som en integrerad del i identitetsbegreppet framhävs också som en viktig faktor som påverkar hur en förändring av platsen upplevs, liksom individens förmåga att identifiera sig med nya miljöer. Själva rubbningen i platsanknytningen. Huruvida en förändring är förväntad, tidsperspektivet i vilken den sker samt styrkan i förändringen påverkar hur individer uppfattar rubbningen. Hur platsen i och med förändringen upplevs som säker eller farlig påverkar upplevelsen av rubbningen, såväl som individens möjligheter att förflytta sig till en annan plats. Därutöver beskrivs också individens identifikation med platsen och emotionella reaktioner som en viktig komponent såväl som vilka orsaker individen tillskriver förändringen. Återskapandet av platsanknytning. De konsekvenser som förändringen medför har betydelse för möjligheterna till återskapandet av platsanknytningen både på individ- och samhällsnivå. Av betydelse är förutsättningarna för att sörja upplevda förluster och individens förmåga att skapa stabilitet i en föränderlig miljö (Brown & Perkins, 1992). Platsanknytning som beskrivit ovan förefaller relevant för problemet med översvämningsmygg runt nedre Dalälven och den föreliggande studien inkluderar därför betänkandet av rubbningar i platasanknytning. 1.3.4 Sammandrag av fallbeskrivning och teoretiskt ramverk. Förekomsten av översvämningsmygg har beskrivits som besvärande för boende i området kring nedre Dalälven. Nilsson och Renöfält (2009) har beskrivit upplevelser av stress, begränsad tillgång till utomhusmiljöer och negativa förändringar i boendemiljön. Upplevelser av påverkan på psykisk hälsa har hittills inte studerats systematiskt. De ovan presenterade miljöpsykologiska teorier om miljömässiga stressorer, betydelsen av psykologisk 20

återhämtning och funktionen av platsanknytning framhäver aspekter ur vilka miljöer kan påverka psykisk hälsa och välmående. Detta ger tillsammans med analyser av samtal i fokusgrupper (se metodavsnitt och Bilaga1 och 2) ett ramverk för föreliggande studie. I bakgrund till detta har studiens syfte generats. 1.4 Föreliggande studies syfte 1. Att med utgångspunkt i miljöpsykologiska teorier kartlägga upplevelsen av bostadsmiljöns restorativa kvaliteter, platsanknytning samt översvämningsmygg som stressor, i områden med olika exponeringsgrad för översvämningsmygg. 2. Därutöver avses att undersöka om det vid två mätpunkter, med ingen förekomst av översvämningsmygg (april år 2010) respektive med hög förekomst av översvämningsmygg (sommaren år 2009), fanns någon skillnad mellan områden med olika exponeringsgrad för översvämningsmygg med avseende på livstillfredställelse, depression och ångest samt om relationen mellan psykisk hälsa och myggexponering medieras av förändrade vanor av att vistas i restorativa utomhusmiljöer. 2. Metod 2.1 Design Studiens design kan betraktas som ett kvasiexperiment med mellangruppsdesign. Beroende variabler är upplevelsen av livstillfredsställelse, ångest och depression. Oberoende variabler har två betingelser; 1) tid: två mättillfällen (april år 2010 samt retrospektiva skattningar för myggperioder under sommaren år 2009), samt 2) exponeringsgrad, uppdelat via postort. 2.2 Beskrivning av området för studien Det geografiska området lämpligt för studien valdes ut i samarbete med Jan Lundström och Martina Schäfer, forskare vid avdelningen för populationsbiologi och naturvårdsbiologi, Uppsala Universitet och författare av den tidigare nämnda rapporten om distributionen av översvämningsmygg i Sverige (2009). Avgränsning av intressanta områden grundades i statisk över antal fångade myggor i utsatta myggfällor i berörda områden under sommaren år 2009. Lundström (2009) har sett ett visst samband mellan mängden stickmyggor som fångas i myggfällorna och de problem som upplevs. Utifrån detta har ett ungefärligt graderingssystem skapats för hur olika mängder av översvämningsmygg upplevs. Graderingssystemet är utformat utefter antalet fångade myggindivider per fällnatt; det vill säga i en fälla under en 21

natt (Lundström, 2009). Människor som vistas i områden där det fångas upp till ett par hundra stickmyggor per fällnatt anser sällan att myggen är något problem, men vid fångster mellan 500 och 1 000 per fällnatt anser många att det blir påfrestande. Gränsen för när flertalet anser att de drabbats av besvärande myggproblem går vid ungefär 2 000 stickmyggor per fällnatt. Gränsen för betydande myggproblem går vid ungefär 3 000 stickmyggor och för mycket stora myggproblem går gränsen vid ungefär 5 000 stickmyggor per fällnatt. Vid ungefär 10 000 stickmyggor per fällnatt passeras gränsen för vad boende i dessa områden anser är olidliga myggproblem. Bedömningar bygger på vuxna människors erfarenheter från miljöer där de aggressiva och dagaktiva arterna av översvämningsmyggor (A. sticticus samt A. vexans) dominerar (Lundström, 2009). Två områden valdes ut där antalet myggindivider per fällnatt var av varierande grad: 1. Området där myggfångsten per fällnatt var att betrakta som mycket hög 2. Detta område innefattar orterna Gysinge, Österfärnebo och Tärnsjö. I området förekom tre stora översvämningar under sommaren år 2009, till följd av kraftiga regn. Myggmängderna i fällorna i området började stiga under vecka 27 och under vecka 29 fångades vad som enligt graderingssystemet upplevs som olidliga mängder stickmygg i fällorna runt Färnebofjärden 3. Under sommaren år 2009 fångades över 2 000 myggindivider per fällnatt i fällor tillhörande Tärnsjö under två till elva veckor (beroende på fälla), i fällor tillhörande Gysinge mellan 8-10 veckor samt fällor tillhörande Österfärnebo mellan 6-9 veckor. 2. Jämförelseområde med lägre myggfångster 4. Området innefattar Hedesunda samt Söderfors. I detta område uppmättes under vecka 29 sommaren år 2009 den högsta myggfångsten runt Hedesundafjärden och Bramsöfjärden till 1060 i Ålbo. Myggfångsterna vid de resterande fällorna i detta område uppmättes till mängder långt under 1000 individer per fälla och natt under samma vecka. Under de resterande veckorna under sommaren uppgick myggfångsterna till cirka 500 myggindivider per fällnatt (Schäfer & Lundström, 2010). 2 Fällor i området var under sommaren år 2009 placerade i Bärrek, Fågle, Ista, Koversta camping, Österfärnebo - Norrån, Österfärnebo - samhälle, Valmbäcken, Gysinge - Sågviken, Gysinge - samhälle, Mattön, Tärnsjö - samhälle, Östa camping, Nationalpark Ormpussen, Nationalpark Lindängsbacken. 3 Till exempel myggindivider per fälla och natt; 53900 myggindivider vid Norr Ekedal, 12400 myggindivider vid Östa, 12700 myggindivider i Gysinge, 20700 myggindivider vid Ista, 25400 myggindivider i Bärrek. 4 Fällor i området var under sommaren år 2009 placerade vid Ålbo, Hedesunda - samhälle, Hedesunda - sandnäsbadet, Söderfors - samhälle, Söderfors - söder om samhälle. 22

För att möjliggöra ett slumpmässigt urval från dessa områden ansågs postnummerkategorier vara det urvalskriteriet som i högsta möjliga mån omfattade de två områden som beskrivits ovan. Postnumren för de aktuella områdena beskrivs i postnummerkartan i figur 2 och i tabell 2. Figur 2. Karta över geografiskt urval genom postnummer. Postnummergränser är markerade med de breda linjerna. (Cartesia GIS AB, 2010). 2.3 Urval Utifrån antagandet att svarsfrekvensen kunde bli så låg som 30 % och att sambanden av intresse skulle kunna vara små till moderata i storlek uppskattades att ett deltagarantal av 200 personer skulle vara tillräckligt för att genomföra regressionsanalyserna av primärt intresse. Totalt valdes 600 personer ut: 100 personer, varav 50 kvinnor och 50 män från vardera postnummern. Endast personer över 18 år valdes ut, med kontroll för en jämn åldersfördelning i femårsintervall. Utifrån dessa kriterier;( postort, kön och ålder), baserades urvalet på en bas av totalt 2 846 personer i de tre områden med hög myggtäthet och 3 378 personer i området med lägre myggtäthet (tabell 2). Urvalet gjordes från Statens personadressregister av Infodata AB den sjunde mars år 2010. 23

Tabell 1. Urval via postnummerkategorier. Områden med hög myggtäthet Områden med lägre myggtäthet Postort Postnummer Postort Postnummer Gysinge 810 22 Hedesunda 810 40 Tärnsjö 740 45 Söderfors (norra) 810 76 Österfärnebo 810 20 Söderfors (södra) 810 75 Urvalsbas i de två områdena utifrån urvalskriterier: Man 1 443 Man 1 739 Kvinnor 1 401 Kvinnor 1 639 Totalt 2 846 Totalt 3 378 2.4 Respondenter Totalt återsändes 242 besvarade enkäter, vilket ger en svarsfrekvens av 40 %. Av dessa exkluderades tre på grund av för stort bortfalla i antal besvarade frågor. Förutom de 242 enkäterna återsändes sex obesvarade enkäter och ytterligare tre på grund av ogiltig adress. Svarsfrekvensen var inte 40 % i alla de olika postorterna. Idet fall ingen skillnad i svarsfrekvens mellan orterna skulle ha förekommit skulle cirka 40 personer från vardera grupp av 100 människor ha besvarat och skickat tillbaka frågeformuläret. Fler än förväntat från Gysinge, Tärnsjö och Österfärnebo har skickat tillbaka enkäterna. Däremot har färre än förväntat från Hedesunda och Söderfors (postnummer 81075 samt 81076) skickat tillbaka enkäten. Skillnaden är statistisk signifikant, χ (5, N = 239) = 30,65, p <.001 ( se Tabell 3). Respondenterna från de olika orterna skiljde sig inte anmärkningsvärt åt i hänseende till sociodemografiska variabler (tabell 3). Ungefär lika många män som kvinnor besvarade enkäten, F (5, 238) = 0,418 p = 0.836, med en jämn åldersfördelning, F (5, 236) = 0,185 p = 0.968 och ett stort spann mellan yngsta och äldsta svarande. Även utbildningsnivå, F (5, 235) = 0,469 p = 0.799 och inkomst, F (5, 166) = 1,418 p = 0.199 förefaller snarlika mellan orterna. En signifikant skillnad kan ses mellan grupperna då det gäller hur länge man bott på orten, F (5, 225) = 4,977 p < 0.001, där påvisas det lägsta medelvärdet (21 år) i Gysinge. 24