Barns inflytande i förskolan en studie av förskollärares och barns uppfattningar

Rapport nr: 2012ht00247 Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier Examensarbete i utbildningsvetenskap inom allmänt utbildningsområde, 15 hp Barns inflytande i förskolan en studie av förskollärares och barns uppfattningar Kerstin Lindström & Jennifer Nilsson Handledare: Petra Gäreskog Examinator: Ann-Carita Evaldsson

Sammanfattning Syftet med denna studie är att undersöka hur barn och förskollärare resonerar kring möjligheter och begränsningar runt barns inflytande i förskolan. Studien syftar även till att försöka belysa dessa resonemang utifrån teorier om makt och styrning. För att kunna undersöka detta har tio intervjuer genomförts, fem barnintervjuer och fem förskollärarintervjuer, som sedan analyserats genom både tidigare forskning som behandlar liknande frågeställningar och genom Foucaults makt- och styrningsperspektiv. Resultatet visar att det både finns möjligheter och begräsningar i arbetet med barns inflytande och hur sådana möjligheter och begränsningar kan ta sig uttryck i förskolan. Resultatet visar även att det i arbetet med barns inflytande finns osynliga strukturer som involverar makt och styrning. Nyckelord: Förskola, inflytande, Foucault, styrningstekniker, barnintervju, förskollärarintervju. 2

Innehållsförteckning Sammanfattning...2 1. Inledning...5 1.1 Tack...5 1.2 Disposition...5 2. Bakgrund...6 3. Litteraturöversikt...8 3. 1 Tidigare forskning...8 3.1.1 Inflytande i förskolan...8 3.1.2 Makt och styrning i förskolan... 12 3.2 Teoretiska utgångspunkter... 13 3.2.1 Några teorier om makt... 13 3.2.2 Foucaults syn på makt och styrning... 13 3.2.3 Disciplinering... 14 3.2.4 Den pastorala makten... 15 3.2.5 Självreglering... 16 3.2.6 Kritik mot Foucault... 16 4. Syfte... 17 4.1 Frågeställningar... 17 5. Metod... 18 5.1 Metod för datainsamling... 18 5.2 Urval... 18 5.2.1 Förskollärarna... 18 5.2.2 Barnen... 19 5.3 Genomförande och material... 20 5.3.1 Förskollärarintervjuerna... 20 5.3.2 Barnintervjuerna... 20 5.4 Databearbetning och analysmetod... 21 5.5 Reflektioner över metoden... 21 5.5.1 Validitet och reliabilitet... 22 5.6 Etiska överväganden... 23 5.6.1 Etiska aspekter vid förskollärarintervjuerna... 23 5.6.2 Etiska aspekter vid barnintervjuerna... 23 3

6. Resultat och analys... 24 6.1 Möjligheter... 24 6.1.1 Förhållningssätt och bemötande... 24 6.1.2 Att ta reda på barnens tankar och åsikter... 28 6.1.3 Vad barn kan ha inflytande över... 29 6.2 Begräsningar... 32 6.2.1 Bemötande... 32 6. 2.2 Vuxnas ansvar... 36 7. Diskussion... 40 7.1 Inflytande i förskolan... 40 7.2 Makt och styrning i förskolan... 41 8. Konklusion... 43 Referenslista... 44 Bilaga 1... 45 Bilaga 2... 45 Bilaga 3... 45 Bilaga 4... 45 4

1. Inledning Under vår lärarutbildning har vi stött på läroplanens mål om barns delaktighet och inflytande. Den oproblematiska framställning av dessa som vi mött har gjort oss båda författare fundersamma under årens lopp. Självklart är det av vikt för barn att de får påverka sin vardag i förskolan och att vi konkretiserar målen i läroplanen. Men hur skapar man situationer för barns inflytande i verkligheten och vad tänker de inblandade, pedagoger och barn i förskolan, kring värdet av att barn kan påverka? Med utgångspunkt i dessa frågor startade vi vår uppsats, i jakt på en klarare bild av barns inflytande. 1.1 Tack Vi vill främst tacka alla medverkande i studien, alla förskollärare, barn och föräldrar. Utan er hade det inte blivit en uppsats. Vi vill även tacka vår handledare Petra Gäreskog som väglett oss genom processen med vårt examensarbete. Vi vill också tacka våra nära och kära, förlåt att vi inte hört av oss på ett halvår! Vi ses till våren! Sist men inte minst vill vi säga tack till Henrik Ericson som har kommit med viktiga synpunkter på arbetet och de minst lika viktiga kolhydraterna som fört arbetet framåt. Tack! 1.2 Disposition Denna uppsats grundar sig på två stycken delstudier utförda av vardera författare där Kerstin Lindström ansvarat för de delar som rör barnintervjuerna och Jennifer Nilsson för de delar som rör förskollärarintervjuerna. Denna uppdelning gäller främst metodkapitlet som på många ställen är delad i två, för att tydligare skriva fram de olika tillvägagångssätten och övervägandena för respektive metod. Resultaten för varje delstudie har behandlats och analyserats var för sig för att sedan sammanföras till ett gemensamt resultat och en gemensam analys för att ge en mer överskådlig bild utav resultatet. Resterande delar, bakgrund, litteraturöversikt, syfte och frågeställningar samt diskussion och konklusion har skrivits gemensamt av författarna. Uppsatsen inleds med en bakgrund till ämnet barns inflytande och hur detta beskrivs ur olika synvinklar. Efter denna genomgång följer tidigare forskning som behandlat förskolan och inflytande som forskningsobjekt samt litteratur som anlagt ett liknande teoretiskt perspektiv. Därefter presenteras teoretiska utgångspunkter där uppsatsens teoretiska ramverk redogörs för. Efterföljande denna litteraturöversikt redovisas metoddelen med sina två inriktningar och därefter de två delstudiernas gemensamma resultat och analys. Uppsatsen avslutas sedan med en diskussion av resultatet samt en konklusion. 5

2. Bakgrund Motiveringen till att studera förskolebarns inflytande och delaktighet finns i den rådande samhällsdebatten kring realiseringen av dessa värden. Det sätt varpå offentliga styrdokument som förskolans läroplan, Lpfö98 rev. 10, behandlar begreppen delaktighet och inflytande lämnar ett stort tolkningsutrymme för hur dessa ska komma till uttryck i den dagliga förskoleverksamheten. Detta tolkningsutrymme kan enligt Skolverket (2000, s. 57) bero på komplexiteten i begreppet inflytande och komplexiteten i begreppet demokrati som inflytande ofta likställs med. Komplexiteten hos begreppen samt att inflytande, delaktighet och demokrati ofta används synonymt med varandra, bidrar till svårigheter för pedagoger att operationalisera läroplanens mål och riktlinjer om inflytande i förskolans verksamhet. Ur denna synvinkel är inflytande och delaktighet i förskolan ett viktigt ämne som behöver lyftas och synliggöras ur förskollärares och barns perspektiv. Det har sedan länge funnits en diskussion kring förskolans dubbla uppdrag i att dels fostra demokratiska medborgare och dels främja barnens lärande och kunnande (se t.ex. Emilsson, 2008, s. 24). Kring denna debatt har det kommit att bildas två läger som diskuterat vad förskolan faktiskt ska fokusera på, demokratiuppdraget eller kunskapsuppdraget (Ibid.). Denna diskussion är dock inget som vi kommer att fördjupa oss i eller behandla närmre i detta arbete. Det som däremot blir intressant för denna uppsats är dagens stora samhälleliga intresse att öka barns inflytande i förskolan som följs utav en normativ och oproblematiserad retorik kring barns inflytande (Emilsson, 2008, s. 78). Det finns en relativt entydig bild utav att barns inflytande enbart är någonting positivt och något som man bör sträva efter, detta utifrån argument om att inflytande är en förutsättning för lärande och att inflytande är en mänsklig rättighet (Ibid.). I och med att inflytande ses som en självklarhet glöms den bakomliggande problematiken kring själva förverkligandet lätt bort. Barns inflytande i förskolan är starkt förknippat med den förändrade barnsyn i läroplanen som har kommit att växa fram under det senaste årtiondet. Sheridan och Pramling Samuelsson är några av de forskare som framhåller hur synen på barnet har förändrats i styrdokumenten "Vikten av att tolka barns perspektiv och beakta deras rätt till inflytande och delaktighet har dock inte varit lika uttalat tidigare som den är i dagens styrdokument där demokrati förväntas ha en konkret innebörd i den pedagogiska praktiken (2003, s. 72)". Synen på barnet har alltså förändrats och innebär idag en strävan efter att närma sig barns perspektiv. Sheridan och Pramling Samuelsson (2003, s. 81) menar att det är avgörande att pedagoger närmar sig barns perspektiv och respekterar deras intressen för att barnen ska kunna uppleva delaktighet och känna sig inflytelserika. Tidigare forskning kring barns delaktighet och inflytande har till större delen fokuserat på att studera skolbarn och äldre barns möjligheter till inflytande, vilket lämnar ett område för vår undersökning bidra till (se t.ex. Forsberg, 2000). Det finns dock viss forskning som i likhet med 6

denna uppsats studerat barns inflytande i förskolans verksamhet. Elisabeth Arnér (2006) och Kristina Westlund (2011) är två forskare som är värda att nämna i detta sammanhang. Arnér har gjort en studie där hon försökt förändra förskolepraktiken genom ett utvecklingsarbete med pedagogers förhållningssätt. Westlund har bland annat undersökt olika arbetssätt där pedagoger kan öka barns inflytande. Forskning av Sheridan & Pramling Samuelsson (2001) samt Arnér & Tellgren (2006) diskuterar begreppen delaktighet och inflytande utifrån ett barnperspektiv. Dessa studier ger en bild av hur barns upplevelser av inflytande inte alltid sammanfaller med pedagogernas. Det finns även forskning kring barns inflytande i förskolekontext som anlägger ett liknande perspektiv som föreliggande uppsats, nämligen förskollärarens makt och styrning i förhållande till barnens handlingsutrymme (Halldén, 2003; Emilsson, 2008; Sheridan & Pramling Samuelsson, 2003; 2001). Gunilla Halldén (2003) diskuterar hur barns inflytande i sammanhang som förskola och skola beror på lärarens förhållningssätt och möjlighet till att inta barnets perspektiv. I vilken utsträckning barn har en förståelse för vad det innebär att vara barn eller vuxen bestämmer i sin tur vilka möjliga positioner som barnet kan inta. Det är på så sätt alltid relationellt då vissa positioner som barnet erbjuds innebär mer inflytande än andra positioner, menar Halldén (Halldén, 2003, s. 21). Utifrån ovanstående vinklingar av ämnet anser vi att det är av vikt att problematisera barns inflytande utifrån ett maktperspektiv. Den teoretiker som har problematiserat makt som styrning inom institutioner är Michel Foucault (2003). Hans teorier belyser makt som positivt då den osynliga styrningen syftar till att producera självstyrande medborgare. Vi vill i denna studie därför undersöka och lyfta fram förskollärares och barns uppfattningar kring det komplexa begreppet inflytande samt vilka möjligheter och begränsningar som anses existera kring fenomenet i förskolan. Studiens undersökning syftar även till att försöka förstå och förklara dessa uppfattningar utifrån Foucaults teorier om makt och styrning. 7

3. Litteraturöversikt 3. 1 Tidigare forskning 3.1.1 Inflytande i förskolan Elisabeth Arnér (2006) har i sin licentiatavhandling undersökt hur pedagogers förhållningssätt till barns inflytande kan förändras och vad denna förändring kan medföra. I detta arbete har hon tagit en teoretisk utgångspunkt i G.H Meads teori om perspektivtagande och intersubjektivitet där även Moira von Wrights tolkningar av detta i form utav relationellt och punktuellt perspektiv blivit relevanta. Hon använder även sig till viss del utav ett sociokulturellt perspektiv med fokus på den proximala utvecklingszonen för att belysa utvecklingsprocessen som kan uppstå mellan pedagoger och barn (Ibid., s. 39). I avhandlingen är Arnér noga med att separera inflytande från delaktighet eftersom hon anser att det är en stor skillnad mellan dessa begrepp och vill se hur barnen kan påverka verksamheten och sin vardag och inte bara vara delaktig i vad någon annan sagt åt dem att göra (Ibid., s. 26). Arnérs undersökning tar sin utgångspunkt i ett utvecklingsarbete som hon själv startat och som involverat 14 verksamma förskollärare (Arnér, 2006, s. 13-16). Dessa förskollärare fick i uppdrag att dels läsa litteratur med forskningsanknytning och dels delta i seminarium varje vecka under utvecklingsarbetets gång (Ibid., s. 14). Under seminarierna diskuterades i huvudsak pedagogernas förhållningssätt till barnen och verksamheten och de fick vid flera tillfällen läxor, det vill säga olika uppdrag som de skulle genomföra inför seminarierna och dokumentera skriftligt genom reflektioner (Ibid., s. 15). Ett sådant uppdrag var bland annat att pedagogerna skulle säga ja till barnen i situationer som de annars brukar säga nej, och i och med detta bryta invanda mönster och förhållningssätt hos sig själva (Ibid., s. 53-63). Arnérs resultat visar på att pedagogerna som deltog i utvecklingsarbetet ändrade sina förhållningssätt vilket även ledde till ett förändrat bemötande av barnen och deras initiativ (Ibid., s. 100). Hon konstaterar även i sin studie att för att barnen ska få komma till tals och få inflytande i förskolan så är det nödvändigt att pedagoger blir mer medvetna om varför de agerar och handlar på ett visst sätt och att det är beroende utav deras kunskap, mod och självinsikt. Ett bejakande mottagande av barnens initiativ och ett arbetssätt som grundar sig på reflektioner och kunskap ger barnen möjligheter till inflytande (Ibid., s. 101). I Kristina Westlunds (2011) licentiatavhandlingen har hon genom intervjuer och observationer på två förskolor undersökt hur pedagoger arbetar med barns inflytande för att sedan analysera detta ur ett kritiskt relationellt perspektiv. I avhandlingen har hon studerat ett flertal olika arbetsformer för barns inflytande som kan ses ur de två kategorierna; formellt och informellt inflytande (Ibid., s. 19). Ett utav Westlunds många resultat visar bland annat att ett av de 8

vanligaste sätten att låta barn få inflytande är att ge dem möjlighet att välja och bestämma, vilket innebär dels att låta barnen själva komma med förslag och dels att pedagogerna kommer med förslag och valmöjligheter till barnen. Westlund menar att det dock inte endast är arbetsformerna som blir avgörande för om barnen får inflytande eller ej utan att det lika mycket handlar om pedagogernas förhållningssätt (Ibid., s. 164). Westlunds resultat pekar även på att barns inflytande är något som återfinns mer eller mindre synligt i alla delar av pedagogernas arbete, i allt från planerade aktiviteter till omsorgssituationer (Ibid., s. 169). Det kritiskt relationella perspektivet innebär att fokus riktas mot relationen mellan frihet och styrning, två delar som båda framkommer tydligt i studien (Westlund, 2011, s. 168). Westlund konstaterar bland annat att en viss styrning kan framstå som meningsfull och till och med gynna barnens inflytande men att det även kan komma att hålla tillbaka barnens inflytande. Hon menar att eftersom förskollärarna alltid har en maktposition i förhållande till barnen så handlar det inte om man ska styra utan snarare hur man ska styra (Ibid., s. 171). Det blir därför nödvändigt för pedagoger att reflektera över hur de styr och vilka konsekvenser det får för att kunna göra aktiva val och medvetandegöra styrningens olika uttryckssätt (Ibid., s. 171). Emilsson (2008) behandlar i sin avhandling hur inflytande och delaktighet som värden förverkligas i mötet mellan lärare och barn i förskolan. Avhandlingen undersöker hur inflytande och delaktighet förstådda som demokratiska värden och normer uppmuntras samt uttrycks i det vardagliga samspelet mellan förskollärare och barn. Undersökningen som består av tre delstudier är baserade på ett och samma material av videoobservationer där interaktionen mellan barn och vuxna fokuseras ur olika aspekter (Emilsson, 2008, s. 58-71). Resultatet visar hur både förskollärarens sätt att se på inflytande samt dennes förmåga att inta barnens perspektiv avgör hur stor plats värden som inflytande och delaktighet får. Avhandlingen visar att det finns ett samband mellan lärarens attityder och hur dessa värden uttrycks, där stark lärarkontroll bidrar till att minska barnens möjligheter att påverka sin vardag. Andra sätt som lärare styr barns inflytande är genom kommunikativ kontroll. En emotionell närvaro och en lekfullhet i kommunikationen hos förskolläraren visade sig istället främja barns möjligheter för inflytande. Det utrymme som finns för att ta initiativ och göra val visade sig vara mycket väsentligt för barns förmåga att få inflytande (Ibid., 86-95). Emilsson betonar i likhet med andra forskare som Arnér (2006) ett intersubjektivt eller relationellt perspektiv på handlingar mellan barn och förskollärare. Resonemanget baseras på en symmetrisk syn på mötet i förskolan, där både förskollärare och barn anses föra samspelet framåt (Ibid., s. 96). Emilsson framhåller att det är av vikt att förskollärare försöker närma sig och inta barns perspektiv för att barn ska få möjligheter till delaktighet och inflytande. För att läroplanens strävansmål om barns inflytande ska uppnås måste även sådan förskolefostran praktiseras. Detta sker främst genom en kommunikation där förskollärare möter barnets perspektiv och barns livsvärld, skriver Emilsson (2008, s. 107). 9

Barns syn på inflytande Det finns även tidigare forskning som behandlar ämnet inflytande och delaktighet ur barns perspektiv. Elisabeth Arnér och Britt Tellgren (2006) har bedrivit forskning kring barns syn på vuxna och rätten till inflytande i förskoleklassen. I sin studie har de intervjuat barn i sexårsåldern och lagt fram deras uppfattningar av vuxnas bestämmande och hur det påverkar vilka aktiviteter som är tillåtna för barn (Ibid., s. 16). I fokus finns samtalet mellan barn och vuxna och betydelsen det får för barns inflytande. Studien lyfter fram skillnaden mellan att vuxna intar ett barnperspektiv och barns perspektiv. Dessa perspektiv menar Arnér & Tellgren är av vikt för att synliggöra maktförhållandet som finns mellan barn och vuxna (Ibid., s. 47). Då barn ges en underordnad roll i samtalen med vuxna förefaller vuxna få tolkningsföreträde före barnens egna ord och uppfattningar (Ibid., s. 48). Studien problematiserar begreppet delaktighet i förhållande till inflytande då båda begreppen är bärande i styrdokument som läroplanen för förskolan och syftar till att involvera barnen i verksamheten. Delaktighet i studien handlar om hur barnen får ta del av innehåll som redan planerats av de vuxna medan inflytande handlar om reella möjligheter att påverka. Arnér & Tellgren (2006) menar att barns inflytande i förskolan tillåts främst genom de vuxnas kontroll och att innehållet i verksamheten istället ska utformas utifrån barnens tankar då de har störst kunskap om sin vardag. Genom barnintervjuerna lyfter studien de olika tankar barn har om deras möjligheter att påverka sin vardag utifrån barns perspektiv (Ibid., s. 106). Sheridan & Pramling Samuelsson (2001) har utfört en studie om barns inflytande där femåringar intervjuats. Barnintervjuerna handlade om synen på vad det innebär att få vara med och bestämma samt hur barn upplever möjligheten att påverka innehållet i förskolan (Sheridan & Pramling Samuelsson, 2001, s. 176). Resultatet uppvisade skillnader vad gäller barns inflytande mellan de förskolor som ansågs vara av hög kvalitet eller låg kvalitet enligt kvalitetsbedömningsmetoden ECERS. På de förskolor som hade relativt hög eller hög kvalitet ansåg barnen att de hade större möjlighet att påverka beslut och förhandla med lärarna. Barnen upplevde att de hade inflytande över beslutssituationer och kände sig delaktiga eftersom situationerna ofta innehöll moment av turtagning och ömsesidighet samt en jämvikt mellan barn och förskollärare. Den dominerande bilden från förskolorna var dock att barnen ansåg att de främst hade möjligheter att bestämma över sig själva. Deras egna aktiviteter och leken var områden där de hade störst handlingsutrymme medan övriga områden i den pedagogiska verksamheten var under de vuxnas kontroll (Ibid., s. 186). Sheridan & Pramling Samuelsson (2001) menar att en möjlig tolkning av resultatet är att barnen har en vetskap om att de vuxna i förskolan är dem som bestämmer i slutänden. En annan möjlig förklaring av resultatet kan vara att lärarna antog att barnen hade större insikter i hur och vilka beslut de var delaktiga i och att lärarna inte uppmärksammade detta tydligt tillräckligt för barnen (Ibid., s. 190). Sheridan & Pramling Samuelsson (2001) menar att det finns ett avstånd mellan förskollärares och barnens perspektiv vilket påverkar barns möjligheter till delaktighet och inflytande i förskolan. 10

Barns inflytande som delaktighet Sheridan & Pramling Samuelsson (2003) likställer inflytande med begreppet delaktighet och diskuterar hur delaktighet i förskolan förstås som både ett etiskt värde och en pedagogisk fråga. Förskollärarens sätt att förstå barnets perspektiv hänger ihop med barnets upplevelse av delaktighet. I undersökningen definieras delaktighet och inflytande genom att likställas med hur barnet görs delaktigt i handling och ord. Först när barnets åsikter tas på allvar och ges ett reellt inflytande erfar hon eller han möjligheten att påverka. Då barn upplever att deras intressen och initiativ bemöts med respekt och tas tillvara på menar Sheridan & Pramling Samuelsson (2003, s. 71-72) att barn har reellt inflytande och är delaktiga. Möjligheten till delaktighet och rätten att bli lyssnade till är odiskutabla demokratiska rättigheter och utgångspunkt för pedagogikens utformning (Ibid., s. 81). Förskollärares förhållningssätt bör främja barns delaktighet och prioritera att lyssna på barnen utifrån deras egna förutsättningar. Då lärande är en utveckling av kunnande, är barns möjlighet att bilda ny kunskap i förskolan beroende av förskollärarnas förmåga att utgå från barnen erfarenheter och förstå deras sätt att se på, reflektera över och förstå sin omvärld. Pedagogiken ska ta utgångspunkt i ett barnperspektiv och samtidigt ha intentionen att åstadkomma ett lärande. En förståelse för barn åstadkoms när förskolläraren lyssnar på deras initiativ samt tolkar deras agerande. Att förstå och lära från barnets agerande innebär att man erkänner att det finns en relation mellan barnets perspektiv och det barnet sedan ger uttryck för (Sheridan & Pramling Samuelsson, 2003, s. 80). Sheridan & Pramling Samuelsson ställer frågan om huruvida delaktighet främst studeras av forskningen som ett värde snarare än hur barns delaktighet faktiskt konkretiseras i pedagogiken. Enligt dem innebär konkretisering av delaktighet en strävan att förstå och lyfta fram det som intresserar barnen. Att enbart intervjua barn är inte samma sak som att göra dem delaktiga i ett pedagogiskt sammanhang (Ibid., s. 79). Problematiken med detta är att barns delaktighet inte alltid blir en pedagogisk fråga, eftersom det saknas verktyg för att analysera och använda tankar som framkommer i dokumentation vilket då hindrar barns möjlighet att påverka genom delaktighet (Ibid., s. 81). I resonemanget kring att öka barns möjligheter att påverka förskolans verksamhet likställer Sheridan & Pramling Samuelsson begreppet delaktighet med inflytande. Emilsson (2008) beskriver begreppen delaktighet och inflytande som delvis sammanfallande men samtidigt att inflytande underordnas delaktighet. Begreppet och värdet delaktighet avser kollektivet och att ha möjlighet att vara del av något. Inflytande ska förstås som en fokusering på individens möjligheter att göra val och ta initiativ genom att den får göra sin röst hörd och bli respekterad och sedd (Ibid., s. 29-31). Sandberg & Eriksson (2010) har med hjälp av intervjuer gjort en studie i syfte att undersöka förskollärares uppfattningar av barns delaktighet i förskolans vardag samt deras uppfattningar om vad som är kännetecknande för barn som är delaktiga. Studien visar dessutom på vilka villkor och förutsättningar som förskolepersonalen betraktar som avgörande för att främja barns delaktighet i 11

förskolan (Sandberg & Eriksson, 2010, s. 619). I studien fastställer författarna att den vanligaste förklaringen till delaktighet hos pedagogerna är möjlighet till inflytande där de anser att delaktighet på ett eller annat sätt har att göra med inflytande och beslutsfattande (Ibid., s. 623-624). Sandberg och Eriksson konstaterar även genom sin studie att förskollärarnas attityder och kunskaper om barns delaktighet och inflytande i stor utsträckning påverkar hur detta konkretiseras i verksamheten och att pedagogerna därför behöver medvetandegöra sitt sätt att planera och organisera verksamheten för att kunna öka barns delaktighet i förskolan (Ibid., 626). 3.1.2 Makt och styrning i förskolan Charlotte Tullgren (2004) har i sin avhandling undersökt förskolan som en arena för politisk styrning med leken som studieobjekt. Hon har i detta arbete tagit utgångspunkt i Foucaults teorier om makt och styrning och har genom videoobservationer studerat barns lek i ljuset utav detta perspektiv för att se vad i barnens lek som blir föremål för styrning och vilka styrningstekniker som då förekommer (Ibid., s. 23). I sitt resultat identifierar hon tre teman för styrning i lek; att barn leker, vad barn leker och hur barn leker. Genomgående i dessa teman kan sägas vara att det som blir föremål för pedagogernas styrning när det kommer till lek främst består av två delar. Dels sådant som av dem själva uppfattas som nödvändiga kompetenser för barnen att ha med sig i framtiden och dels sådant som konstituerar den fria, sociala och aktiva människan (Ibid., s. 113). Tullgren studerar även olika tekniker för maktutövande, som exempelvis övervakning och normalisering, och konstaterar i resultatet att dessa tekniker påverkar barnens lek på olika sätt. Enligt Tullgren så är målet med all styrning i förskolan, om man hårddrar det, att barnen ska bli självstyrande i den bemärkelsen att de i framtiden själva kan göra goda val och vara goda människor (Ibid., s. 116). En annan forskare som också har använt sig utav Foucaults teorier om makt kopplat till förskolans verksamhet är Ann- Marie Markström (2005). Hon har gjort en studie med syfte att undersöka hur aktörer via sociala praktiker i förskolan skapar institutionen och realiserar och formulerar barndom (Markström, 2005, s. 17). För att undersöka detta har Markström intervjuat de aktörer som verkar i förskolan, det vill säga barn, pedagoger och föräldrar. Utöver detta har hon även gjort observationer och tagit del utav inspelade utvecklingssamtal (Ibid., s. 44-49). I analysen av aktörernas roll, och i relation till förskoleinstitutionen använder sig Markström av olika analytiska begrepp som hon lånat från Foucaults teoribyggen om makt så som normalisering och självreglering. Avhandlingens resultat visar bland annat att förskolan skapas av aktörerna i förskolans olika praktiker samt att den immanenta pedagogiken måste betraktas som en betydelsefull del av det pedagogiska arbetet (Ibid., 212). 12

3.2 Teoretiska utgångspunkter Vi har i denna studie valt att förstå temat barns inflytande genom Michel Foucaults teorier om makt och styrning. Michel Foucault var en fransk sociolog och filosof som studerade teman som makt, kunskap och subjektivitet (Hermann, 2004, s. 83). Foucaults teorier har i modern forskning använts flitigt, även utanför de discipliner som de först var ämnade för. Just eftersom Foucaults makteori inte ursprungligen är avsedd för förskolan kommer vi i denna studie även att lyfta in andra författare som har gjort tolkningar av Foucault och överfört hans teorier om institutioner på förskolan. Vi vill redan här påpeka att vi inte gör anspråk på att i denna uppsats återge en heltäckande beskrivning utav Foucault och hans maktteori utan att det endast är de delar som kommer att ha anknytning till vårt arbete som redovisas. I detta avsnitt kommer vi börja med att mycket kortfattat beskriva några andra teorier om makt för att sätta Foucaults teori i ett sammanhang och därefter att redogöra för Foucaults maktteori, varför vi har valt att anlägga detta på förskolans verksamhet samt de begrepp som blir relevanta att använda i denna studie. Avsnittet avslutas med en kort skildring av den kritik som riktats mot Foucault och hans teori. 3.2.1 Några teorier om makt Vid forskning som berör makt och styrning används ofta Foucault som teoretisk utgångspunkt. Det finns dock andra teoretiker som behandlat maktbegreppet, vilkas tankegångar är intressanta att jämföra med Foucault. En av dessa är exempelvis Parsons (1986) som valt att se på makt som en kollektiv rörelse. Han menar att individerna endast har betydelse som en del i en sammansluten grupp och att det krävs ett kollektiv för att kunna få makt (Tullgren, 2004, s. 32). En annan teoretiker som formulerat teorier om makt är Weber (1986). Han menar i motsats till Parsons att makt innehas av enskilda individer medan andra inte har den. Han anser att makt finns till för att kunna kontrollera andra individer och ha makt över någon eller några (Tullgren, 2004, s. 32). Ett tredje exempel på teoretiker är Bernstein (2000) som ser på makt i kommunikation som ett utövande av kontroll. Dessa tre exempel på maktteorier skiljer sig mycket åt sinsemellan men de skiljer sig även ifrån Foucaults maktteori. Detta främst i den bemärkelse att Foucault inte intresserade sig för vem som utför makten eller hur den legitimeras utan snarare hur den utförs (Foucault, 2003, s.13), vilket är det som blir intressant för denna studie. 3.2.2 Foucaults syn på makt och styrning I fokus för Foucaults teori finns maktens hur- fråga, som precis nämndes. Foucaults maktbegrepp misstas därför ofta som ett försök till att kritisera och ifrågasätta maktens sätt att verka (Tullgren, 2004, s. 33). Men snarare än att ifrågasätta varför maktrelationerna ser ut som de gör eller vem 13

som regerar vem, fokuserar Foucault på de närliggande maktrelationer som är verksamma i en viss typ av diskurs (Foucault, 2002, s. 107). Med det sagt, uppfattas makt som en substans vilken utövas i lokala sammanhang och inte något som en person besitter (Hermann, 2004, s. 88). Tullgren (2004, s. 33) menar därmed att makten blir relationell och kan överföras mellan vuxna och barn. Just eftersom makten inte utövas av en bestämd individ eller grupp innebär Foucaults sätt att se på makt också att styrning är någonting positivt och inte förknippat med förbud, tvång eller förtyck (Hermann, 2004, s. 88-89). Avsikten med styrningen är snarare att forma, vägleda och reglera människor för att värna om deras välfärd och hjälpa dem att kunna identifiera människans behov att tillgodose dessa (Tullgren, 2004 s. 34). Detta gör att makten utvecklas genom normer och att makten förstås som produktiv, med syfte att utvinna medborgare som upplever sig aktiva, fria och självstyrande (Ibid.). Dessa idéer och tankar kring maktens styrning inom institutioner utvecklade Foucault i sitt verk "Övervakning och straff" (Foucault, 2003) där han diskuterade hur det moderna samhället har omvandlat sina straff- och disciplineringsformer (Hermann, 2004, s. 89). Genomgående i Foucaults maktteori är relationen mellan makt och kunskap där han menar att dessa komponenter förutsätter varandra (Foucault, 2003, s. 13). Det är av stor betydelse att ha kunskap om den som ska styras för att styrningen ska bli effektiv (Foucault, 2010, s. 179). Eftersom Foucaults teorier har applicerats på forskning inom en rad olika discipliner, inom vilka han aldrig själv avsåg att tillföra sina resonemang, kan teorierna om makt och styrning på så vis anses vara långt ifrån förskolans kontext och utan självklar koppling till förskolan. Som tidigare forskning i litteraturöversikten visar har dock Foucaults teorier om makt använts inom förskoleforskning, vilket synliggör att det faktiskt är möjligt att överföra teorin i en förskolekontext (se bl.a. Tullgren, 2004; Markström, 2005). Teorin åskådliggör hur makt kan förstås och problematiseras ur olika typer av mänskliga erfarenheter och syftar till att utmana det sätt vi inrättar institutioner som exempelvis förskolan på (Hermann, 2004, s. 85). Utifrån detta resonemang väljer även vi att tillämpa Foucaults analysbegrepp om maktens osynliga styrning vid barns inflytande i förskolan. Vi kommer nedan att redogöra mer ingående för hur kopplingen mellan Foucaults maktteori och barns inflytande i förskolan kan göras genom att beskriva maktens olika styrningstekniker, vilka även blir de analysverktyg vi kommer att använda oss av i resterande delar av uppsatsen. 3.2.3 Disciplinering Enligt Foucault (2003, s.139, 216) är disciplinering ett övergripande begrepp för en av de tekniker som styr individers beteende. Översatt till det moderna samhället har disciplinen både samhället och individerna som mål. Då Foucault undersökte institutionen fängelset och dess historia i Övervakning och straff (2003) fann han att man inom institutioner som fängelser, sjukhus och skolor använde sig av metoder som individualisering, differentiering, homogenisering, hierarkisering och utestängning av individer för att forma människors beteenden. Det är dessa 14

metoder som ryms inom styrningstekniken disciplinering och syftar alla till att normalisera individers beteenden genom att reglera de beteenden som anses avvikande och inte passar in i den rådande normen. Meningen med normaliseringen är att fostra individer så att de blir nyttiga, lydiga och effektiva (Hermann, 2004, s. 90). Diskursen om de enskilda individerna som finns inom en institution framträder i de konkreta praktikerna där tidsrytm och förutbestämda aktiviteter fungerar disciplinerande. Det innebär att makt måste upprätthållas av aktörerna inom institutionen, men inte nödvändigtvis alltid av samma (Markström, 2005, s. 31). Genom styrningens olika metoder ska individerna formas, dels i sin relation till andra och dels i sina aktiviteter (Hermann, 2004, s. 89). Individualiseringen syftar till att normalisera de specifika individernas beteenden medan differentiering riktas mot normalisering av vissa sidor hos en individs beteende. Homogeniseringen handlar om att alla individers handlingar ska underkastas samma mål (Ibid.). I denna studie används begreppet disciplinering som ett samlingsnamn på metoder som ryms inom detta begrepp och som syftar till att forma barnen efter vad som anses vara normalt och godtagbart beteende inom förskolans kontext. Den disciplinering som används i institutioner som förskolan syftar inte till att kuva eller kväva kraften hos barn och det är viktigt att poängtera att disciplinering inte ska förstås handla om våld eller övermakt. Genom att koppla disciplinering till förskolan samt barns inflytande vill vi påvisa en förbindelse mellan vad som är acceptabelt för barn att kunna påverka vad gäller beteenden och aktiviteter samt hur förskollärarna ser på hur de beviljar inflytande inom förskolans områden. 3.2.4 Den pastorala makten Foucault (2010, s.129-133) har beskrivit den pastorala makten som en pastors styrning över sin församling och liknar även relationen vid en herde som utövar makt över sin flock får. Makten ska i dessa termer förstås som utövning över en grupp individer snarare än ett område. Den pastorala makten definieras av att den är välgörande och syftar till gruppens bästa samt att den är ändamålsenlig då den avser att vägleda gruppen mot ett mål. Den upplevs som en plikt och inte ett sätt för herden att utmärka sig genom att utöva makten. Herdens roll kan förstås som förskolläraren i denna studie. Tullgren (2004, s.105) beskriver den pastorala makten som oreflekterad hos förskollärarna som använder den för att i välvilja främja barnens bästa. Anledningen till att den pastorala makten skapar en välvilja och ett välbefinnande hos barngruppen är för att barnen ska öppna sig och berätta sina tankar och åsikter. Då pedagogen på olika sätt tar reda på barnens tankar kring verksamheten kan detta sedan användas för utveckling av den. Målet för den pastorala makten är att individerna i gruppen inordnar sig i styrningen genom att de själva väljer att bli en del av den och anpassar sitt beteende därefter. Vägen fram till detta mål delas in i två delar; att skapa en välvilja och trivsel hos gruppen för de att frivilligt ska underkasta sig rådande normer samt att 15

pedagogerna skaffar sig kunskap om individens innersta tankar för att på så vis leda barnet mot målet om självreglering (Tullgren, 2004, s. 115). 3.2.5 Självreglering Målet med styrningen, som både disciplineringen och den pastorala makten avser, är självreglering. Självregleringen syftar till att människan förväntas utnyttja sin frihet till att styra sig själv genom att reglera sina tankar och handlingar i enlighet med rådande normer (Foucault, 1988, s. 18). För att översätta detta till förskolans kontext kan man säga att barnet ses som villig att inordna sig i förskolans ordning genom att barnet ges frihet att själv reglera sina handlingar efter vad som förväntas av dem i förskolan och de krav som ställs (Markström, 2005, s. 72). Det är pedagogernas ansvar att uppmuntra barnen att kontrollera sig själva och att justera och anpassa avvikande beteenden, för vilka det krävs både disciplinerande tekniker och en pastoral makt (Permer & Permer, 2002, s. 61; Tullgren, 2004, s. 41). Den frihet som barnen ges är alltså inte frihet i dess rätta bemärkelse utan en styrd frihet som kan sägas håller makten i handen (Permer & Permer, 2002, s. 61). För detta personliga ansvar krävs att individen har en grundläggande kännedom om sig själv och genom att synliggöra denna kännedom kan individen också styra sig själv (Tullgren, 2004, s. 41). Utöver att kontrollera sig själv innefattas även självregleringen av att ta beslut som är etiskt och moralsikt riktiga vilket lite hårddraget innebär att barnet bör göra de goda valen (Ibid., s. 111, 116). Självregelringen kan därmed sägas syfta till att frambringa egenskaper hos barnet som anses viktiga i barnets framtid och det framtida samhälle som barnet kommer att leva i (Ibid., s. 117). 3.2.6 Kritik mot Foucault Det finns en viss problematik kring att använda Foucaults teorier om makt. Författare som Hultqvist (1990) har använt sig av Foucaults teorier i beskrivningen av förändringen i synen på förskolebarnet under 1900-talet med utgångspunkt i förskoleprogrammen. Hultqvist beskriver svårigheten med att använda Foucaults teori vid att den inte är ett enhetligt system i likhet med det som andra teoretiker bygger upp. Sättet man kan använda Foucault är genom att omtolka honom. Att bygga resonemang på att använda citat av hans tankegångar är mycket svårt att genomföra, om inte omöjligt (Hultqvist, 1990, s. 296). En viss kritik har även formulerats mot Foucaults teori om makt som att han menade att upplösa alla strukturella maktbegrepp, däribland klass. Men Foucault var inte intresserad av individuell makt, vem som har eller inte har makten. Han undersökte istället hur de som underordnas makten faktiskt drabbas av den (Foucault, 2003, s. 13). 16

4. Syfte Syftet med denna uppsats är att undersöka hur arbetet med barns inflytande i förskolan uppfattas av förskollärare och barn samt hur deras resonemang kan förstås utifrån teorier om makt och styrning. 4.1 Frågeställningar Hur resonerar förskollärare kring möjligheter och begränsningar i arbetet barns inflytande i förskolan? Hur resonerar barn om möjligheter och begränsningar kring sitt eget inflytande i förskolan? Hur kan förskollärares och barns resonemang om inflytande tolkas utifrån tekniker för styrning? 17

5. Metod I detta kapitel beskrivs vilken datainsamlingsmetod som använts, hur urvalsprocessen och genomförandet såg ut samt hur bearbetningen av det insamlande materialet gick till. Vidare redogörs i detta kapitel för en reflektion av metoden samt de etiska aspekter vi tagit hänsyn till. 5.1 Metod för datainsamling I denna studie har intervjuer med två urvalsgrupper genomförts. Detta metodval grundar sig i frågeställningarna där vi ansåg att en kvalitativ datainsamlingsmetod var lämpligast för att kunna besvara dessa. Fördelen med intervju som metod var möjligheten till direktuppföljning av informanternas svar. Skillnaden mellan kvalitativa och kvantitativa metoder är att man vid den senare samlar data kring ett fenomens frekvens exempelvis genom enkäter, medan man vid intervju eller observation som är kvalitativa metoder samlar material om hur ett fenomen ter sig (Esaiasson et al, 2012, s. 284). Intervjuerna hade formen av halvstrukturerade samtal, vilket förespråkas av metodlitteratur som Esaiasson et al (2012) och Kvale (2009). Den senare beskriver den halvstrukturerade intervjun som en situation där intervjuaren efterfrågar beskrivningar av intervjupersonens livsvärld med syfte att tolka och tyda en företeelses mening. Situationen inrymmer olika teman med en rad förslag till frågor. Intervju som metod möjliggör samtidigt förändringar vad gäller frågornas form och följd, för att lättare följa intervjupersonernas svar och skildringar (Ibid., s. 140). I studien har två delstudier utförts där fem förskollärare respektive fem barn intervjuats. Resultatet består av de två delstudierna där varje intervjustudie har haft separata upplägg och varsin separat intervjuguide (se bilaga 1 och 2). Antalet informanter i urvalet beskriver Kvale (2009, s.261) som en fråga om gränsen för teoretisk mättnad, det vill säga att gränsen dras där ytterligare intervjuer inte tillför någon väsentlig information kring det fenomenet som undersöks. 5.2 Urval 5.2.1 Förskollärarna I undersökningen har fem förskollärare valts ut och intervjuats kring deras syn på barns möjligheter till inflytande i förskolan. Valet föll på just yrkesverksamma förskollärare då det var deras tankar och åsikter kring ämnet som vi syftade till att undersöka. De utvalda förskollärarna hade alla en erfarenhet av att arbeta i förskolan och därmed även erfarenhet utav att arbeta med barns inflytande i mer eller mindre utsträckning. Att just dessa fem förskollärare blev utvalda grundar sig även i att vi haft tidigare kontakt med dem under utbildningen och hade således redan en kännedom om dem och deras arbetssätt. 18

Urvalsgruppen är fördelad på två olika förskolor belägna i en stor stad i Mellansverige varav tre förskollärare arbetar på den ena och två på den andra. Förskolorna återfinns i separata delar av staden där den ena förskolan finns i ett grönområde nära flera bostadsområden och den andra mitt i ett bostadsområde i stadens ytterkant. Samtliga medverkande blev initialt muntligt tillfrågade för att sedan ta del av information om studien via ett missivbrev där de även fick ge sitt medgivande till att medverka i studien via en skriftlig signatur. Inför intervjuerna skickades vissa av frågorna per mail till informanterna då informanterna önskade att ta del av dem innan. Presentation av förskollärarna Fia, Frida, Fredrika, Fatima och Florence är alla i 50-årsålder och arbetar som förskollärare på två olika förskolor i en stor svensk stad. Samtliga av förskollärarna arbetar på åldersblandade avdelningar med både förskollärare och barnskötare i arbetslagen. Alla förskollärarna har fått fingerade namn med begynnelsebokstaven F för att i resultatet lättare kunna skiljas från den andra urvalsgruppen. Fia utbildade sig till förskollärare när hon var i 20-årsåldern och har arbetat inom yrket i över 25 år. Frida jobbar på en förskola med många avdelningar. Hon har utbildat sig till förskollärare och arbetat på sin nuvarande arbetsplats under ett par år. Fredrika har både en barnskötarutbildning och en förskollärarexamen. Hon har arbetat på sin nuvarande arbetsplats sedan 80-talet. Fatima är även hon barnskötare i grunden men utbildade sig till förskollärare under 80-talet. Hon har arbetat fem år på den avdelningen hon nu befinner sig på. Florence är utbildad förskollärare men har även behörighet för äldre skolåren. De intervjuade kommer hädanefter att benämnas i grupp som "förskollärarna" utefter deras yrkesroll. 5.2.2 Barnen I studien har även barnintervjuer genomförts med fem stycken barn som alla går på samma förskola. Förskolan ligger i ett bostadsområde vid utkanten av en större stad i mellersta Sverige. Denna förskola valdes då en av oss författare tidigare under utbildningen haft kontakt med förskolan och därmed även känner barnen och pedagogerna där. Det viktigaste kriteriet vid urvalet av barn var just att intervjuaren och barnen sedan innan hade en etablerad kontakt och att barnen skulle känna ett förtroende till intervjuaren för att få till stånd ett naturligt samtal med barnen. Doverborg & Pramling Samuelsson (2000, s. 27) menar att en god kontakt med barnen bidrar till större förutsättningar för att barnen vill dela med sig av sina tankar och erfarenheter. Ett annat urvalskriterium var att barnen skulle vara fyra eller fem år gamla då vi ville genomföra intervjuer med barn som besatt en lång erfarenhet utav att vara på förskolan samt behärskade en relativt god verbal kommunikationsförmåga då den intervjuform vi valde kräver detta. 19

Presentation av barnen De fem barnen i urvalsgruppen har i resultatet fått de fingerade namnen; Charlie, Kim, Sascha, Lo och Mika, detta för att de ska vara anonyma i studien. Barnen är i åldrarna 4 till 5 år och går på samma avdelning, i en relativt nybyggd förskola där alla även ingår i samma lärgrupp. Denna förskola ligger i ett område till största del bestående av barnfamiljer och de flesta av barnen har gått tillsammans på samma förskola under hela sin förskoletid. 5.3 Genomförande och material 5.3.1 Förskollärarintervjuerna Vid intervjuerna med förskollärarna hade tid för alla fem samtal bokats med varje enskild medverkande utifrån deras mån av tid. Intervjuerna genomfördes på respektive förskola i tillgängliga samtalsrum och hade varierande längd, där samtliga varade mellan 30-45 minuter. Samtalen dokumenterades med en ljudupptagningsinspelning för att användas som underlag vid bearbetning och analys. Andra material som användes vid datainsamlingen var penna och papper där anteckningar kring samtalet fördes, främst som stöd till ljudinspelningen. Underlaget som användes var en halvstrukturerad intervjuguide (se bilaga 1) som utarbetats med utgångspunkt i frågeställningarna. Esaiasson et al (2012) föreslår att intervjuguidens frågor har strukturen av teman och inte strikta frågor. Fördelen med denna form är att intervjupersonen har större utrymme att beskriva sin synvinkel på fenomenet (s. 265, 298), vilket var att föredra vid samtalen. 5.3.2 Barnintervjuerna Inför barnintervjuerna kontaktades barnens vårdnadshavare genom ett missivbrev (se bilaga 4) där de även fick ge sitt medgivande till barnens deltagande i studien. De fem deltagande barnen blev tillfrågade muntligt vid ett besök på förskolan. Intervjuerna genomfördes i ett avskilt samtalsrum på samma förskola som barnen går på, detta för att skapa en lugn miljö utan störningsmoment och utan att barnen skulle behöva lämna sin förskola. Enligt Esaiasson et al (2012, s. 264) är en tematiskt ordnad intervjuguide att rekommendera vid utförandet av samtalsintervjuer. Anledningen till att arbeta tematiskt istället för med enbart färdiga frågor var att få till ett strukturerat samtal med barnen snarare än en formell intervju, vilket är att föredra vid barnintervjuer (Doverborg & Pramling Samuelsson, 2000, s. 44). De frågor som ställdes till barnen var av varierande karaktär och ibland kunde en och samma fråga ställas på olika sätt, dels för att hjälpa barnen i deras tänkande och dels för att få ett sådant uttömmande svar som möjligt (se bilaga 2). Vissa av frågorna förankrades i en tänkt situation för barnet då det är lättare för barnen att reflektera utifrån en för dem, känd situation eller upplevelse (ibid., s. 33). Barnens svar följdes ofta upp utav följdfrågor för att få barnen att utveckla sina 20

resonemang och sina tankar. Doverborg och Pramling Samuelsson (2000, s. 38) menar att uppföljningsfrågor med utgångspunkt i barnens svar är själva huvudpoängen vid en barnintervju och vi får genom sådana frågor ge mer informativa svar. Intervjuerna med barnen var av varierande längd men höll sig omkring 10-15 minuter beroende på hur många följdfrågor som ställdes och hur mycket barnen ville berätta. Alla intervjuer spelades in med hjälp utav en diktafon och under intervjun användes även papper och penna för att möjligheten till anteckningar skulle finnas för att underlätta vid efterarbetet. Att anteckna parallellt med att intervjua barnen visade sig dock vara mycket svårt och anteckningarna uteblev därför under de flesta intervjuerna. 5.4 Databearbetning och analysmetod Det insamlade datamaterialet i form av inspelade intervjuer bearbetades genom justerade transkriberingar. Detta innebär att inspelningarna genomlyssnades för att sedan skrivas ner och bearbetas till en hanterbar text. Under denna process valdes irrelevanta utsagor bort, främst gällde detta vid barnintervjuerna där barnen kommenterade saker utanför intervjusituationen. I analysen som sedan följde bearbetningen analyserades intervjusvaren och arrangerades efter teman som gick att tyda i materialet. Det innebar att vissa svar har valts bort medan andra har getts större betydelse i resultatet eftersom de anknyter till frågeställningarna. Vi grundade dessa tematiseringar av resultatet på den tydliga åtskillnaden mellan kategorierna om vad som är möjligt och begränsande i arbetet med barns inflytande. Styrkan med att kategorisera materialet på detta sätt är att det blir enklare att få en överblick över en stor mängd material vilket underlättar vid det fortsatta arbetet (Kvale, 2009, s. 219). Utifrån den tematisering som vi sedan ordnade resultatet i har materialet analyserats mot Foucaults begrepp om makt och styrning. Dessa begrepp användes för att bilda en förståelse och teoretisk begreppsbild av informanternas uppfattningar av inflytande i förskolan. Vi har även kopplat resultatet till tidigare forskning för att påvisa hur tendenserna i materialet går att återknyta till liknande undersökningar. 5.5 Reflektioner över metoden Det finns en problematik med transkriberingar som bearbetning då forskaren måste tolka den intervjuades svar innan dessa nedtecknas. Eftersom intervjuer innebär en social interaktion där kroppsspråk och tonfall blir viktiga faktorer för hur det som sägs ska förstås och tolkas finns det alltid en risk att sådant faller bort vid transkriberingen. Därmed riskerar tolkningar som görs att skilja sig från det den intervjuade avsåg (Kvale, 2009, s. 194). Risken för detta finns alltid vid intervju som metod. Transkriberingar var dock nödvändiga för att materialet skulle bli möjligt att överblicka samt att analysera. Vi har vid flertalet tillfällen lyssnat igenom inspelningarna för att försäkra att transkriberingarna varit så lika informanternas utsagor som möjligt även om inspelningarna, enligt Kvale, för med sig en första abstraktion av utsagorna (Ibid., s. 194). 21