i skolans drogundervisning, även om andra metoder i ökad utsträckning har kommit att tas i bruk. I det följande diskuterar jag några centrala,

PATRIK KARLSSON Kommentar Inneboende problem i informationsbaserad, Inledning Trots återkommande indikationer på att universella, informationsbaserade interventioner har blygsamma effekter på ungdomars alkohol- och narkotikavanor fortsätter dessa att spela en framträdande roll i det drogförebyggande arbetet [1]. När till exempel de första utvärderingarna av den amerikanska mediekampanjen The National Youth Anti Drug Media Campaign presenterades under 2002 och vilka visade på högst nedslående resultat (Hornik et al. 2002) ansågs lösningen vara att lägga ännu mer kraft på att informera ungdomar om riskerna med narkotika. Informationsförmedling spelar också en central roll i skolans drogundervisning, även om andra metoder i ökad utsträckning har kommit att tas i bruk. I det följande diskuterar jag några centrala, inneboende problem i den informationsbaserade, universella preventionen som delvis skulle kunna förklara varför det visat sig så svårt att påverka ungdomars droganvändande via denna (se t.ex. Cuijpers 2003) [2]. Diskussionen centrerar kring tre punkter: (1) att det Submitted 03.05 2010; initial review completed 24.05.2010; final version accepted 31.05.2010 A B S T R A C T P. Karlsson: Inherent problems in universal information-based prevention interventions This paper discusses inherent problems in universal information-based drug prevention interventions which in part may explain why such interventions often fail. The discussion centers around three main points: (1) that there must be room for change in people s risk perceptions for information interventions to be potentially effective, (2) that the recipients must trust the information for it to have effect, and (3) that there are variations in risk perception levels at baseline among recipients. While the first two criteria must be satisfied for an intervention to be potentially effective, they often stand in a contradictory relationship with each other. Recipients with low risk perceptions often do not trust the information (i.e., only the first criterion satisfied), whereas those who trust the information often already have high risk perceptions (i.e., only the second criterion satisfied). Variations in risk perception levels among recipients further suggest there exist no optimal level at which the risk message may be set. If the risk message is set high many will dismiss it; if it is set low it may decrease risk perceptions in some groups. It is concluded that information interventions targeting specific groups may overcome some of these problems. NORDIC STUDIES ON ALCOHOL AND DRUGS VOL. 27. 2010. 3 259

KEYWORDS Information-based drug prevention, inherent problems, risk perceptions, boomerang effects måste finnas utrymme för förändring i människors riskuppfattningar för att informationen skall kunna uppnå effekt, (2) att mottagarna måste ha tilltro till informationen för att denna skall kunna vara potentiellt effektiv samt (3) att mottagarnas initiala riskuppfattningar skiljer sig åt. Samtidigt som både (1) och (2) måste vara uppfyllda för att åtgärden skall vara potentiellt effektiv så står de ofta i ett motsatsförhållande till varandra (jfr Ashton 2005)[3]. Ungdomar som litar på informationen har ofta redan höga riskuppfattningar. Ungdomar med låga riskuppfattningar, å andra sidan, litar ofta inte på informationen. Det faktum att mottagarnas initiala riskuppfattningar skiljer sig åt innebär vidare att det inte finns någon optimal risknivå att förmedla i informationen. Om informationen porträtterar riskerna som stora kommer ungdomar med initialt låga riskuppfattningar sannolikt att avfärda den då den inte stämmer överens med deras egna erfarenheter. Om riskerna porträtteras som mindre finns det å andra sidan en risk att individer med initialt höga riskuppfattningar påverkas negativt deras riskuppfattningar kan sjunka. Det skall förtydligas att merparten av den forskning som underbygger min argumentation kommer från USA. Det är tänkbart att även om detta är en svårmätbar faktor den samhälleliga kontexten har betydelse för hur informationsåtgärder i allmänhet uppfattas i olika länder. Det är, till exempel, alltså möjligt att ungdomar i Sverige på ett övergripande plan skiljer sig från amerikanska ungdomar avseende tilltro till information kring risker med droganvändning. Förändringsutrymme i den medierande variabeln: ett nödvändigt villkor Ett tydligt kännetecken för preventivt arbete är att beteendeeffekter uppnås indirekt. Preventiva interventioner adresserar faktorer (ofta kallade medierande variabler eller mediatorer) som förmodas vara relaterade till droganvändning och som är förändringsbara. Exempel på dessa är föreställningar, kunskaper, och förmågor att motstå grupptryck (Hansen 1993). Om interventionen lyckas förändra dessa faktorer, och om de i sin tur är relaterade till droganvändning, kommer sannolikt en beteendeförändring att uppnås. Hansen och McNeal (1996) kallar denna generella logik för lagen om indirekta effekter ( the law of indirect effects ). Drivkraften bakom att förmedla drogrelaterad information 260 NORDIC STUDIES ON ALCOHOL AND DRUGS VOL. 27. 2010. 3

är att öka ungdomars riskmedvetenhet. Den medierande variabeln i detta fall är alltså ungdomars riskuppfattningar. Utgångspunkten är att människor som känner till riskerna med droger kommer att fatta det rationella beslutet att avstå. För många framstår detta antagande som rimligt. Som Buchanan och Walack (1998, 329) uttrycker det: There is a prevailing belief in society perhaps more a desperate wish that information is the magic bullet to solve our drug problems. If we could just get the right information to the right people in the right way for the right number of times, then seemingly dangerous or unhealthy behaviors could be eliminated. Tidiga försök att via skolbaserad drogundervisning påverka ungdomars droganvändning förlitade sig starkt på värdet av information, och den mesta drogundervisningen fortsätter att vara informationsorienterad (se t.ex. Gottfredson & Gottfredson 2001). Informationens popularitet saknar emellertid stöd bland forskarkåren. De flesta preventionsforskare menar att interventioner baserade på modeller kring socialt inflytande är att föredra. Komponenter som normativ utbildning ( normative education ) utbildning som handlar om att förändra felaktiga uppfattningar om hur vanligt det är att andra ungdomar använder droger och övergripande life skills anses mer verkningsfulla. Det skall dock sägas att flera forskare, med hänvisning till skolans drogundervisning, under senare år påtalat att det vetenskapliga underlaget knappast tillåter denna slutsats (se t.ex. Pape 2009). Samtidigt har lite uppmärksamhet riktats mot att förklara varför informationsinterventioner har små effekter. Under senare år har ett antal studier undersökt effektiva komponenter i preventionsprogram (se McNeal et al. 2004; Orlando et al. 2005). Dessa studier fyller en viktig funktion i det att de strävar efter att isolera de mekanismer som ansvarar för programeffekterna. Ett återkommande argument är att traditionella utvärderingsstudier har liten förklaringskapacitet eftersom de oftast enbart mäter effekten av hela programmet, vilket inte gör det möjligt att veta vad i programmet det är som ansvarar för effekterna ( de effektiva ingredienserna ). Kunskap om varför vissa interventioner är ineffektiva kan emellertid vara lika viktig som kunskap om varför andra interventioner har effekt. Att lära sig av sina misstag är en viktig del i programutveckling, men detta går knappast att göra om man inte på ett adekvat sätt lokaliserar roten till problemet. Lipsey (1993) påtalar därtill att interventioner som visar sig ineffektiva ofta förmodades vara effektiva i designskedet annars skulle de inte ha genomförts. Små effekter tarvar därmed en förklaring, något som blir särskilt tydligt för informationsåtgärder. De flesta beslutsfattarteorier stipulerar att riskuppfattningar spelar en central roll för människors beteende (se Weinstein 1993 för en översikt), så teoretiskt finns det skäl att förvänta sig att dessa interventioner borde vara effektiva (även om det empiriskt visat sig att detta generellt sätt inte är fallet). En del talar dock för att informationsåtgärder kan vara effektiva under vissa omständigheter. Karlsson (2008) föreslår att potentialen att uppnå effekt är relaterad till skillnaden mellan risknivån i informationen och nivån på de riskuppfattningar som mottagarna redan har (nivå riskinformation nivå riskuppfattningar ). Ju större skillnad mellan NORDIC STUDIES ON ALCOHOL AND DRUGS V O L. 27. 2010. 3 261

dessa två, desto större potential att uppnå effekt. Karlssons förslag är kopplat till informationsåtgärder men torde i princip gälla för samtliga medierande variabler som drogpreventionen adresserar. Lagen om indirekta effekter (Hansen & McNeal 1996) förutsätter, även om detta sällan uttrycks explicit, att det finns utrymme för förändring i den medierande variabel som interventionen riktar in sig på. Denna implikation följer direkt av följande beskrivning: To achieve their effects, programs or policies must alter processes that have the potential to indirectly influence the behavior of interest (Hansen & McNeal 1996, 503, min kursivering). Effektiviteten av normativ utbildning hänger, till exempel, därmed ihop med hur förvrängda uppfattningar som ungdomar redan har beträffande andra ungdomars drogvanor, effektiviteten av träning av ungdomars förmågor att motstå grupptryck hänger sannolikt ihop med nivån på de befintliga förmågorna och så vidare. Som stöd för detta när det gäller informationsåtgärder har det visat sig att när människor får bedöma effektiviteten av anti-drogkampanjer framträder ett mycket starkt samband (r = 0.88) mellan skattad effektivitet och känslan av att man lärt sig något nytt av kampanjen (Fishbein et al. 2002). En teoretiskt tänkbar förklaring till informationsinterventionernas tillkortakommanden är följaktligen att förändringsutrymmet i ungdomars riskuppfattningar gällande droger tenderar att vara begränsat. Det finns anledningar att tro att många ungdomar redan känner till riskerna med droganvändning. Att det finns risker förenade med alkoholkonsumtion har till exempel varit känt sedan länge. Studier visar också att många ungdomar uppger sig vara välinformerade kring risker förenade med droganvändning och andra potentiellt skadliga beteenden (Karlsson 2006; Rodham et al. 2006; Tilleczek & Hine 2006). Vikten av tilltro Att det finns ett förändringsutrymme i ungdomars riskuppfattningar är en viktig, men dock knappast tillräcklig, förutsättning för att beteendeeffekter skall kunna uppnås. Ytterligare kriterier måste uppfyllas. Även om många tänkbara kandidater skulle kunna nämnas (t.ex. att dosen är tillräcklig) framstår mottagarnas tilltro till informationen som en av de viktigare. Det har blivit allt mer uppenbart att tilltro är en ytterst central faktor för effektiv riskkommunikation. Informationskällor som ses som tillförlitliga har av förklarliga skäl större genomslagskraft än källor som inte ses som tillförlitliga (Frewer & Miles 2003). Om människor inte litar på informationen kan denna knappast ha någon effekt även om det finns ett utrymme för förändring i riskuppfattningarna. Som stöd för detta har en mycket stark korrelation (r = 0.87) påvisats mellan uppskattad effektivitet av antidrogkampanjer och uppskattad realism hos dessa (Fishbein et al. 2002). Två grupper kan om man tillåter en viss grad av förenkling utskiljas bland individer med låga riskuppfattningar. Den första gruppen består av individer som är omedvetna om riskerna med droger. Den andra gruppen består av individer vars erfarenheter säger dem att riskerna är mindre än vad de till exempel beskrivs som i skolans drogundervisning. Det är således fråga om olika bestämningsfaktorer för riskuppfattningarna inom respektive grupp. Riskuppfattningar som är formade av omedvetenhet är sannolikt lättare att på- 262 NORDIC STUDIES ON ALCOHOL AND DRUGS V O L. 2 7. 2 0 1 0. 3

verka än riskuppfattningar som är påverkade av personliga erfarenheter. Ett exempel på detta är de minskningar i rökning som följde i spåren av Surgeon Generals första rapport om rökningens skadeverkningar under 1960-talet och de förändringar i sexualvanor som inträffade i vissa grupper som en följd av upptäckten av HIV/AIDS under tidigt 1980-tal (jfr Gerrard et al. 1999). I dessa fall skedde en beteendeförändring som sannolikt hänger samman med att informationen behandlade något tidigare okänt. I enlighet med det som nämndes ovan är det dock tveksamt om det är särskilt många av dagens ungdomar som är omedvetna om att konsumtion av alkohol och narkotika medför risker denna bestämningsfaktor för låga riskuppfattningar framstår inte som den mest centrala. Att förändra riskuppfattningar som är formade av personliga erfarenheter är ofta svårare. Det är vida känt att personliga erfarenheter har stort inflytande på människors uppfattningar och beteenden (Weinstein 1989). Simonsohn et al. (2008) har nyligen visat att människor tillskriver personliga erfarenheter större informationsvärde än opersonlig information. Detsamma kan sägas gälla för uppfattningar kring droger. Individer som har använt droger personligen får förstahandsinformation om konsekvenserna av att göra detta. De lär sig hur stora riskerna är via personliga erfarenheter. Huruvida de personliga erfarenheterna i sig utgör tillräckliga, objektiva bevis för hur stora riskerna är spelar mindre roll i sammanhanget; det viktiga här är att de färgar av sig på människors bedömningar. I en rad uppmärksammade experiment har Tversky och Kahneman (1974) visat att människor ofta inte baserar sannolikhetsbedömningar på logiska grunder. De har visat att man istället ofta väljer att basera bedömningarna på ett fåtal heuristics (en slags mentala genvägar). En av dessa är den så kallade availability heuristic. Att förlita sig på denna vid sannolikhetsbedömningar kännetecknas av att man vägleds av the ease with which instances or occurances can be brought to mind (Tversky & Kahneman 1974, 1127). När människor, till exempel, skattar sannolikheten för att få lungcancer som en följd av rökning färgas dessa bedömningar av hur lätt det är att återkalla exempel på rökare med lungcancer. Om man kan dra sig till minnes flera sådana exempel tenderar man att skatta sannolikheten som hög, medan det omvända gäller om man har svårt att erinra sig sådana exempel. Om inga, eller få, negativa konsekvenser har upplevs som en följd av alkoholeller narkotikakonsumtionen kommer detta alltså att färga av sig på riskbedömningarna. Det har visats empiriskt att individer vars erfarenheter av att dricka alkohol är huvudsakligen positiva skattar riskerna med alkohol som lägre än de med negativa erfarenheter, kontrollerat för dryckesmönster och flera andra faktorer (Karlsson 2009). Värt att nämna är att merparten hade mer positiva än negativa erfarenheter, men också att erfarenheten skattades som mer positiv i takt med ökad konsumtion. Bland individer som druckit alkohol mer än två gånger i veckan under det senaste året uppgav över 80 procent att deras livstidserfarenheter av att dricka alkohol var huvudsakligen positiva jämfört med mindre än 20 procent bland dem som inte druckit alkohol senaste året. Information som porträttar riskerna med alkoholkonsumtion som stora konkurrerar NORDIC STUDIES ON ALCOHOL AND DRUGS V O L. 27. 2010. 3 263

därmed med personliga erfarenheter som säger något annat. Och då personliga erfarenheter tenderar att tillskrivas ett större informationsvärde än opersonlig information kommer de förra sannolikt ses som mer tillförlitliga (jfr Simosohn et al. 2008). Det är viktigt att understryka att graden av tilltro till droginformation tenderar att skilja sig åt mellan olika grupper: individer som använt droger tenderar att ha lägre tilltro. Dessa värderar bland annat droginformation från governmental sources lågt (Falck et al. 2005). Karlsson (2006) fann att oddset för att ha låg tilltro till skolans narkotikainformation var dubbelt så stort bland ungdomar som använt narkotika jämfört med de som inte använt narkotika. Bland livstidsanvändare påvisades också ett starkt samband mellan användarmönster och tilltro. Oddset för att ha låg tilltro till informationen var mer än 13 gånger större bland dem som använt narkotika mer än tio gånger senaste året jämfört med dem som avstått helt. Cho och Boster (2008) fann att uppskattad effektivitet hos anti-drogkampanjer var korrelerad med drogerfarenhet. Livstidsanvändare var mycket mer pessimistiska beträffande de annonser (ads) som bedömdes. Studiedeltagarna fick bedöma uppskattad effektivitet på dem själva på en skala från 0 (skulle inte påverkas alls) till 4 (skulle påverkas mycket). Medelvärdet bland livstidsanvändare var 1.93 jämfört med 3.23 bland dem som aldrig använt. Författarna konkluderade att never-users seem to be naïve and optimistic, whereas ever-users are cynical and skeptical about the potential effect of the anti-drug ads (Cho & Boster 2008, 184). Diskussionen ovan indikerar att informationsåtgärdernas begränsade effekter hänger samman med två övergripande aspekter: (1) bristande förändringsutrymme i riskuppfattningar och (2) bristande tilltro till informationen (se också Ashton 2005). För att en intervention skall kunna vara effektiv förutsätts att det finns ett förändringsutrymme och att mottagarna har tilltro till informationen. Genom att dekomponera mottagargruppen kan man specificera vilken av dessa aspekter som sannolikt spelar störst roll (dvs. inte uppfylls) för att förklara informationens begränsade effekter i olika grupper. En grupp tenderar att uppvisa större förändringsutrymme i riskuppfattningar men lägre tilltro till informationen (droganvändare). Den andra gruppen har mindre förändringsutrymme i riskuppfattningar men högre tilltro till informationen (icke-användare). Eftersom ingen av grupperna uppfyller båda kriterierna, eller enbart till viss del gör detta, kan man förvänta sig små effekter av informationssåtgärder a priori. Den grupp som ur ett preventivt perspektiv behöver informationen (dvs. har en låg nivå i den medierande variabeln riskuppfattningar) tror inte på den; den grupp som har tilltro till informationen behöver den inte (dvs. har en hög nivå i den medierande variabeln riskuppfattningar). Denna slutsats skall emellertid ses som generell och det finns naturligtvis undantag bland enskilda individer. Risk för bumerangeffekter I prevention som inte riktar in sig på specifika grupper (s.k. ) får man förvänta sig att det finns skillnader i olika mediatorer innan interventionen sätts in (i det följande kallade initiala skillnader). I vilken skolklass som helst, för att ta ett exempel, kommer det att vara initiala skillnader hos eleverna beträffande kun- 264 NORDIC STUDIES ON ALCOHOL AND DRUGS V O L. 2 7. 2 0 1 0. 3

skaper, attityder, självkänsla och liknande variabler som preventionen riktar in sig på (se mer nedan om detta). Förutsättningarna för att uppnå effekter kan på grund av detta förväntas skilja sig åt mellan olika individer i mottagargruppen. Initiala skillnader i mediatornivåer innebär att vissa individer kan påverkas mer än andra (teoretiskt sett); det finns olika mycket förändringsutrymme bland olika individer. Ett exempel som kan illustrera detta är en studie kring effektiviteten hos ett preventionsprogram mot användning av anabola steroider (McKinnon et al. 2001). Inom ramen för programmet ingick en informationskomponent. Informationen handlade om negativa sidor av att använda anabola steroider och ledde till, föga förvånande, större förändring i kunskaper bland deltagare med initialt låga kunskaper än bland deltagare som hade större kunskaper. Exemplet kan tyckas trivialt, men illustrerar vikten av att beakta initiala nivåer i medierande variabler såväl som de skillnader som kan finnas bland olika ungdomar. Att det finns initiala skillnader innebär en påtaglig utmaning för universella informationsåtgärder. Information som beskriver riskerna med droger som stora avfärdas ofta, som nämndes ovan, av personer vars personliga erfarenheter säger något annat. I detta fall är problemet bristande trovärdighet. Beskrivs riskerna å andra sidan som låga kan informationen leda till en icke-önskvärd effekt bland individer med initialt höga riskuppfattningar. Om individer informeras om att riskerna är lägre än vad de tidigare trodde kan deras riskuppfattningar minska. Om man accepterar antagandet att preventiva åtgärder uppnår sina effekter indirekt (lagen om indirekta effekter) så måste man också acceptera att en förändring av en medierande variabel i en omvänd riktning kan innebära negativa beteendeeffekter. Finns det ett samband mellan en given mediator och droganvändning så kommer sannolikt en förändring i mediatorn i fel riktning att öka droganvändningen. En inverterad version av lagen om indirekta effekter är därmed lika plausibel som lagen om indirekta effekter själv. Det hävdas inte sällan att riskinformationen bör vara faktisk snarare än av slaget skräckpropaganda. Utgångspunkten är att ungdomar avfärdar skräckpropaganda på grund av att de inte ser den som trovärdig. Argumentet är tilltalande, men bortser från att faktisk riskinformation kan minska riskuppfattningarna i vissa grupper. Uttryckt annorlunda, de faktiska argumenten lägger stor vikt vid trovärdighet men bortser från potentialen av en inverterad version av lagen om indirekta effekter. I viss utsträckning kan man säga att om spridning av faktisk information ska kunna rekommenderas måste hela mottagargruppen ha låga riskuppfattningar. Detta är dock knappast fallet detta inte minst då icke-användare tenderar att ha nämnvärt högre riskuppfattningar än droganvändare (se Karlsson 2006). Följande exempel kan få illustrera resonemanget. Det är välkänt att de flesta som provar cannabis inte går vidare till tyngre droganvändning (se t.ex. Ferguson & Horwood 2000). Om man skulle informera om detta vetenskapliga faktum i en given skolklass skulle detta kunna ha en negativ effekt på de ungdomar som tidigare trodde att de flesta cannabisanvändare går vidare till tyngre droganvändning. För ett liknande exempel se Fishbein och Ajzen (1975). NORDIC STUDIES ON ALCOHOL AND DRUGS V O L. 27. 2010. 3 265

Ett illustrerande exempel på vad en un- dervärding av den inverterade versionen av lagen om indirekta effekter kan leda till återges i en kritisk kommentar av Frank Rich, kolumnist i New York Times, angående den första annons som spreds inom ramen för the National Youth Anti Drug Media Campaign: In this elegantly shot display of high-concept Madison Avenue Creativity a young woman armed with a skillet angrily smashes an egg and then an entire kitchen to dramatize the destructivness of heroin The woman looks like Winona Ryder Far from discouriging teenagers from drug use, our anti-heroin heroine may inspire some of them to seek out her for a date (citerad i Fishbein et al. 2002). Dylika bumerangeffekter (dvs. icke-avsedda negativa effekter) brukar tillskrivas en icke-önskvärd förändring i ungdomars normativa uppfattningar (dvs. uppfattningar om hur vanligt det är att andra ungdomar använder droger). Det har visat sig att interventioner som enbart förlitar sig på att träna ungdomar att motstå grupptryck att använda droger ibland leder till en förändring i normativa förändringar i felaktig riktning (Donaldson et al. 1994). Som en följd av massiv träning i att motstå grupptryck ingjuts den felaktiga föreställningen att många fler ungdomar använder droger än vad som egentligen är fallet ( varför skulle vi lära oss dessa färdigheter om inte väldigt många andra ungdomar använder droger ). Som diskussionen ovan indikerar kan bumerangeffekter emellertid också uppstå som en följd av en förändring i mottagarnas riskuppfattningar i fel riktning. Slutord Poängen i ovanstående argumentation är inte att informationsåtgärder nödvändigtvis är verkningslösa; problemet har snarare att göra med svårigheten att utforma riskinformationen när mottagargruppen är så pass diversifierad som den nödvändigtvis är i universell drogprevention. Interventioner som, i den utsträckning information skall användas alls, riktar in sig på användare respektive icke-användare framstår som ett bättre val. Om riktade interventioner används skulle sannolikt de ovan skisserade problemen reduceras: det skulle vara mindre variation i initiala riskuppfattningar och tilltro till riskinformationen. Detta skulle sannolikt också innebära en minskad risk för bumerangeffekter. Det skall dock förtydligas att riktade interventioner kan läcka ut till andra mottagargrupper än den tänkta och därmed leda till oavsedda konsekvenser. Patrik Karlsson fil.dr Institutionen för socialt arbete Stockholms universitet S 106 91 Stockholm, Sverige E-post: patrik.karlsson@socarb.su.se NOTER 1) Med droger avses här alkohol och narkotika. 2) Det skall sägas att artikeln enbart behandlar interna snarare än externa problem. Det faktum att preventionsåtgärder tenderar att vara mer effektiva om de innehåller fler komponenter diskuteras inte. 3) Ashton (2005) diskuterar dessa aspekter i förhållande till de nedslående resultaten av The National Youth Anti Drug Media 266 NORDIC STUDIES ON ALCOHOL AND DRUGS V O L. 2 7. 2 0 1 0. 3

Campaign. Min poäng i artikeln är mer långtgående än så; jag menar att detta predikament i princip gäller för alla universella informationsbaserade preventionsåtgärder. Till skillnad från beskrivningen i Ashton (2005) ämnar jag också visa varför detta predikament kan förväntas gälla. Det skall dock sägas att Ashtons (2005) beskrivning utgör en viktig utgångspunkt för föreliggande artikel. REFERENSER Ashton, M. (2005): Boomerang ads. Drug and Alcohol Findings 14: 22 24 Buchanan, D.R. & Wallack, L. (1998): This is the Partnership for a Drug-Free America: any questions? Journal of Drug Issues 28 (2): 329 356 Cho, H. & Boster, F.J. (2008): First and third person perception on anti-drug ads among adolescents. Communication Research 35 (2): 169 189 Cuijpers, P. (2003): Three decades of drug prevention research. Drugs: Education, Prevention and Policy 10 (1): 7 20. Donaldson, S.I. & Graham, J.W. & Hansen, W.B. (1994): Testing the generalizability of intervening mechanism theories: understanding the effects of adolescent drug use prevention interventions. Journal of Behavioral Medicine 17(2): 195 216 Falck, R.S. & Carlson, R.G. & Wang, J. & Suegak, H.A. (2005): Sources of information about MDMA (3,4-methylenedioxymethamphetamine): perceived accuracy, importance, and implications for prevention among young adults. Drug and Alcohol Dependence 74 (1): 45 54 Ferguson, D.M. & Horwood, L.J. (2000): Does cannabis encourage other forms of illicit drug use? Addiction 95 (4): 505 520 Fishbein, M. & Ajzen, I. (1975): Belief, attitude, intention and behavior: an introduction to theory and research. Reading, MA: Addison Wesley Fishbein, M. & Hall-Jamieson, K. & Zimmer, E. & von Haeften, I. & Nabi, R. (2002): Avoiding the boomerang: testing the relative effectiveness of antidrug public service announcements before a national campaign. American Journal of Public Health 92 (2): 238 245 Frewer, L.J. & Miles, S. (2003): Temporal stability of the psychological determinants of trust: Implications for communication about food risks. Health, Risk & Society 5 (3): 259 271 Gerrard, M. & Gibbons & F.X. & Reis-Bergan, M. (1999): The effect of risk communication on risk perceptions: the significance of individual differences. Journal of the National Cancer Institute Monographs 25 (1): 94 100 Gottfredson, G.D. & Gottfredson, D.C. (2001): What schools do to prevent problem behavior and promote safe environments. Journal of Educational and Psychological Consultation 12 (4): 313 344 Hansen, W.B. (1993): School-based alcohol programs. Alcohol Health & Research World 17 (1): 54 60 Hansen, W.B. & McNeal, R. (1996): The law of maximum expected effect: constrains placed on program effectiveness by mediator relationships. Health Education Research 11 (4): 501 507 Hornik, R. & Maklan, D. & Cadell, D. & Prado, A. & Barmada, C. & Jacobsohn, L. & Orwin, R. & Sridharan, S. & Zador, P. & Southwell, B. & Zanutto, E. & Baskin, R. & Chu, A. & Morin, C. & Taylor, K. & Steele, D. (2002): Evaluation of the National Youth Anti- Drug Media Campaign: fourth semi-annual report of findings. Rockville, MD/Pennsylvania: Westat/Annenberg School for Communication Karlsson, P. (2006): Margins of prevention. On older adolescents positive and negative beliefs about illicit drug use. Stockholm: Stockholm University Karlsson, P. (2008): Explaining small effects of information-based drug prevention: the NORDIC STUDIES ON ALCOHOL AND DRUGS V O L. 27. 2010. 3 267

impor tance of considering pre-intervention levels in risk perceptions. Journal of Alcohol and Drug Education 52 (3): 9 17 Karlsson, P. (2009): Substance use and risk perceptions: The contribution of subjective experiences. Manuskript inskickat för bedömning Lipsey, M.W. (1993): Theory as method: Small theories of treatment. New Direc tions for Program Evaluation 57 (1): 5 38 MacKinnon, D.P. & Goldberg, L. & Clarke, G.N. & Elliott, D.L. & Cheong, J. & Lapin, A. & Moe, E.L. & Krull, J.L. (2001): Mediating mecha nisms in a program to reduce intentions to use anabolic steroids and improve exercise self-efficacy and dietary behavior. Prevention Science 2 (1): 15 28 McNeal, R.B. & Hansen, W.B. & Harrington, N.G. & Gilles, S.M. (2004): How All Stars work: an examination of program effects on mediating variables. Health Education & Behavior 31 (2): 165 178 Orlando, M. & Ellickson, P.L. & McCaffrey, D.F. & Longshore, D.L. (2005): Mediation analy sis of a school-based drug prevention program: effects of project ALERT. Prevention Sci ence 6 (1): 35 46 Pape, H. (2009): School-based programmes that seem to work. Useful research on substance use prevention or suspicious stories of success? Nordic Studies on Alcohol and Drugs, 26 (6): 521 535 Rodham, K. & Brewer, H. & Mistral, W. & Stallard, P. (2006): Adolescents perceptions of risk and challenge: a qualitative study. Journal of Adolescence 29 (2): 261 272 Simonsohn, U. & Karlsson, N. & Loewenstein, G. & Ariely, D. (2008): The tree of experience in the forest of information: Overweighting experienced relative to observed information. Games and Economic Behavior 62 (1): 263 286 Tilleczek, K.C. & Hine, D.W. (2006): The meaning of smoking as health and social risk in adolescence. Journal of Adolescence 29 (2): 273 287 Tversky, A. & Kahneman, D. (1974): Judgment under uncertainty: Heuristics and biases. Science 185 (4157): 1124 1131 Weinstein, N.D. (1989): Effects of personal experience on self-protective behavior. Psychological Bulletin 105 (1): 31 50 Weinstein, N.D. (1993): Testing four competing theories of health-protective behavior. Health Psychology 12 (4): 324 333. 268 NORDIC STUDIES ON ALCOHOL AND DRUGS V O L. 2 7. 2 0 1 0. 3