Arbetsterapeutiska interventioner i multiprofessionell fallprevention för äldre personer - En litteraturöversikt

Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle Sektionen för arbetsterapi Examensarbete, 15Hp Höstterminen 2012 Arbetsterapeutiska interventioner i multiprofessionell fallprevention för äldre personer - En litteraturöversikt Occupational therapy interventions in multidisciplinary fall prevention for older people - A literature review Författare: Debora Sierakowiak och Natcha Silaruk Handledare: Annika Öhman

SAMMANFATTNING 1 Fallolyckor är ett omfattande hälsoproblem som drabbar den äldre befolkningen vilket orsakar stora samhällsekonomiska kostnader och andra negativa konsekvenser. På individnivå leder fall till fallrädsla, skador, nedsatta funktioner, försämrad livskvalitet och ibland en för tidig död. Syftet var att utifrån litteraturen kartlägga och beskriva arbetsterapeutiska åtgärder i multiprofessionell fallprevention. Metoden som användes i denna studie var en litteraturöversikt. Systematiska sökningar utfördes i olika databaser och osystematiska sökningar utgick ifrån referenslistor och förslag på sökningar i databaser. Nio artiklar valdes utifrån olika kriterier och en granskningsmall. Dataanalys av dessa nio artiklar visade att det krävs insatser från olika sjukvårdsprofessioner och inte minst från arbetsterapeuter behövs för att förebygga fall effektivt. Arbetsterapeutiska insatser inleddes med kartläggning av fallrisk. Interventionerna som utfördes kategoriserades enligt OTIPMs modell för intervention. Följande interventioner användes: kompensation, aktivitetsträning och pedagogik. Den vanligaste arbetsterapeutiska interventionen som användes var modifiering av klienternas hemmiljö, till exempel borttagande av mattor, installation av ledstänger/stödhandtag, förbättrande av ljusförhållande samt anskaffning av diverse hjälpmedel. Dessutom förekom individuella bostadsanpassningar och beteendeförändringar. Interventionerna utfördes i klienternas hem och på sjukhus. Fallpreventionsprogram minskade återkommande fallolyckor, fallskador, fallrädsla, fallrisk och underlättade utförande av dagliga aktiviteter. Minskning av fallolyckor i klienternas bostäder ledde ofta till förbättrat aktivitetsutförande. Sökord: fall prevention, multidisciplinary, occupational therapy.

ABSTRACT 2 Falls are a major health problem affecting the elderly population, causing major socioeconomic costs and other negative consequences. At an individual level falls leads to fear of falling, injuries, impaired function, impaired quality of life and sometimes a premature death. The purpose of this study was to describe literature about occupational therapy measures in multidisciplinary fall prevention. The method used in this study was a literature review. A systematic search was performed in different databases and an unsystematic search proceeded from reference lists and suggestions for searches in the databases. Nine articles were chosen based on criteria and a review template. Data analysis revealed that interventions from different health care professions including occupational therapists are needed to prevent falls effectively. Occupational therapy measures began with a survey of risk of falling. The interventions were categorized according to OTIPM model for intervention. The following interventions were used: compensation, training and educational activity. The most common occupational therapy intervention used was the modification of clients' homes, for example, removal of carpets, installation of handrails / grab bars, improving lighting conditions and the acquisition of various technical aids. In addition, there were individual housing adaptations and behavioral changes. The studies were conducted in clients' homes and in hospitals. Fall prevention programs reduced recurrent falls, fall injuries, fear of falling, fall risks and facilitated the execution of daily activities. Reducing falls in clients' homes often leads to improved occupational performance. Keywords: fall prevention, multidisciplinary, occupational therapy.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 3 INLEDNING... 4 BAKGRUND... 4 FALLOLYCKOR PÅ INDIVIDNIVÅ OCH SAMHÄLLSNIVÅ... 4 AKTIVITET OCH DELAKTIGHET... 5 MULTIPROFESSIONELL FALLPREVENTION... 7 AKTIV LIVSSTIL HELA LIVET... 8 SYFTE... 8 FRÅGESTÄLLNINGAR... 8 METOD... 9 DESIGN... 9 LITTERATURSÖKNING... 9 ANALYS AV DATA... 11 ETISKA ASPEKTER... 12 RESULTAT... 12 PRESENTATION AV STUDIERNA... 12 ARBETSTERAPEUTISKA ÅTGÄRDER I MULTIPROFESSIONELL FALLPREVENTION... 13 EFFEKTEN AV MULTIPROFESSIONELL FALLPREVENTION... 17 DISKUSSION... 19 RESULTATDISKUSSION... 19 METODDISKUSSION... 22 FÖRSLAG PÅ FORTSATTA STUDIER... 23 KONKLUSION... 24 TACK... 24 REFERENSLISTA... 25 BILAGOR... 28 BILAGA1: Sammanställning av litteratursökning... 28 BILAGA2: Översikt av analyserad litteratur... 29

INLEDNING 4 Intresset för fallprevention uppkom under den verksamhetsförlagda utbildningen (VFU) när båda författare arbetade med fallprevention för äldre. Erfarenheten är att fallolyckor vanligen förekommer i hemmet och inträffar hos äldre. Det är uppenbart i många fall att äldre är i ett stort behov av arbetsterapeutiska förebyggande åtgärder som hindrar fall i hemmet. Fallolyckor är ett stort hälsoproblem hos äldre som leder till negativa fysiska och psykiska konsekvenser och stora samhällsekonomiska påföljder (Statens folkhälsoinstitut, 2009). Fallprevention kan utföras på många sätt och av olika professioner. När det gäller arbetsterapeutiska åtgärder handlar det ofta om att modifiera miljön, anpassa och träna i aktivitet samt prova ut hjälpmedel. Av egna erfarenheter utförs fallprevention efter det att den äldre redan har ramlat eller sökt vård av andra orsaker. Denna studie vill belysa arbetsterapeuten roll i multiprofessionell fallprevention. Eftersom antalet äldre i samhället kommer att öka i framtiden kommer även fallolyckorna att öka (Statens folkhälsoinstitut, 2009). Därför är det intressant att samla in evidens gällande fallprevention inom arbetsterapi. BAKGRUND FALLOLYCKOR PÅ INDIVIDNIVÅ OCH SAMHÄLLSNIVÅ Definitionen av ett fall är en händelse när en person oväntat hamnar på golvet, marken eller en lägre nivå oavsett om det resulterar i en skada eller inte (Lamb, Jörstad-Stein, Hauer & Becker, 2005). Fallolyckor är ett stort återkommande hälsoproblem som oftast drabbar den äldre befolkningen (Socialstyrelsen, 2005). På individnivå leder fallolyckor till negativa konsekvenser genom att frakturer ofta uppstår som dessutom leder till rädsla, smärta, nedsatta funktioner, försämrad livskvalitet och ibland till för tidig död (Swift, 2001). Fallolyckor leder även till infektioner, minskat självförtroende i aktivitetsförmåga samt psykologiska problem som fallrädsla, isolering och depression om den äldre har svårigheter att röra sig (NICE, 2004). På samma sätt menar McIntyre (1999) att ett försämrat självförtroende och nedsatt självständighet i aktivitet hos äldre är ett resultat av fallskador. Statens folkhälsoinstitut (2009) poängterar att konsekvenser av fallskador inte bara påverkar individer negativt utan att hela samhället påverkas av stora utgifter. År 2006 beräknades fallolyckorna kosta samhället 14 miljarder kronor räknat som direkta kostnader i form av medicinska kostnader, rehabiliteringskostnader och sociala insatser. De indirekta kostnaderna

5 avser livskvalitetsförsämring. Kostnader för fallolyckor kommer att öka ytterligare till totalt 22 miljarder kronor år 2050 utan utveckling av fallförebyggande åtgärder. En signifikant ökning av den äldre befolkningen innebär att antalet förväntade fallolyckor kommer att öka (Statens folkhälsoinstitut, 2009). Fallfaktorer I en artikel av Världshälsoorganisationen (2004) identifieras två stora riskfaktorer som kan orsaka fallolyckor som är individuella riskfaktorer och miljörelaterade riskfaktorer. Individuella riskfaktorer som kan orsaka fall är muskelsvaghet, gångsvårigheter, balanssvårigheter, nedsatt syn, tidigare fall, fallrädsla, brist på nutrition, diverse läkemedel, användandet av hjälpmedel, depression, nedsatt kognitiv förmåga, nedsatt aktivitetsförmåga och hjärt- och kärlsjukdomar (Stockholm läns landsting, 2008; WHO, 2004). Världshälsoorganisationen (WHO, 2004) beskriver att det är osäkert hur mycket miljöriskfaktorer påverkar fall bland äldre personer. Vissa studier visar att mellan 30 % till 50 % av fallolyckor bland äldre som bor i ordinärt boende (eget boende) beror på miljöfaktorer och andra menar att 20 % av fallolyckor beror på miljörelaterade riskfaktorer. Fallfaktorer i hemmiljö kan till exempel vara hala golv, dålig belysning och ojämna ytor. De nämnda fallfaktorerna leder till fall och därför är det viktigt att förebygga dessa och det kräver åtgärder från flera professioner. Målet med fallprevention är att minska risker för fall och förhindra skada vid fall (Statens folkhälsoinstitut, 2009). AKTIVITET OCH DELAKTIGHET Aktivitet och delaktighet ur arbetsterapeutiska perspektiv Aktivitet och delaktighet är centrala begrepp inom arbetsterapin. Arbetsterapeuter har som uppgift att möjliggöra och bibehålla aktivitetsförmåga och delaktighet i aktiviteter i dagliga livet (ADL). ADL omfattar personliga aktiviteter (P-ADL) såsom personlig vård och instrumentella aktiviteter (I-ADL) som innebär boendeaktiviteter, arbete, studier, lek och fritid (Socialstyrelsen, 2001). Begreppet delaktighet i en aktivitet kan definieras när en person engagerar sig i den aktiviteten (Kielhofner, 2012). ICF (International Classification of Functioning, Disability and Health) är en internationell klassifikation utvecklat av Världshälsoorganisationen och

6 beskriver funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa. ICF tar upp delaktighet som en central del utgående från det att en person involverar sig i en livssituation (Hemmingson & Johansson, 2005). Detta gäller de aktiviteter som personen vill eller behöver utföra. De aktiviteter som människan väljer att göra grundar sig i personliga och sociokulturella faktorer (Kielhofner, 2012). Delaktighet i aktivitet påverkas av utförandekapacitet, vanor, viljekraft och miljöförhållanden vilket är både subjektivt och objektivt. Det subjektiva engagemanget i en aktivitet påverkas av personliga roller, vanor, förmågor och begränsningar. Det objektiva engagemanget handlar om en miljö som både kan förhindra eller möjliggöra delaktighet i en aktivitet (Kielhofner, 2012). För att uppleva delaktighet krävs det även upplevelse av autonomi vilket innebär självbestämmande och en känsla av att ha kontroll över sitt liv (Cardol, 2001). Genom att vara delaktig i olika aktiviteter utvecklas färdigheter och en känsla av kompetens, samspel med andra personer i samhället något som leder till mening i livet (Kielhofner, 2012). Brist på delaktighet leder till försämrad hälsa och välmående. Förekomst av funktionshinder har en negativ inverkan på en persons delaktighet då han/hon inte längre kan vara delaktig i aktivitetsutförande på samma sätt som tidigare. Att själv kunna välja och ha kontroll över aktiviteter som utförs är viktigt för att kunna uppnå delaktighet (Kielhofner, 2012). Delaktighet i aktivitet hos äldre Äldres livsstil förändras på grund av minskad kapacitet, personliga val och sociala faktorer (Kielhofner, 2012). Äldres vilja påverkar förändringar i livsstil. Det naturliga åldrandet bidrar till minskad kapacitet och brist på att använda sig av olika förmågor som kan leda till en begränsad uppfattning om den egna förmågan. Den försämrade kapaciteten kan leda till beroende av hjälp från andra människor och detta ger upphov till förändring av livsstilen. En del äldre hittar sätt att bibehålla aktivitetsförmågan medan andra överskattar eller underskattar sina förmågor som inte stämmer överens med verkligheten. Äldres begränsningar i kapacitet och resurser kan vara ett hinder för att ägna sig åt meningsfulla aktiviteter (Kielhofner, 2012). Kielhofner (2012) menar att brist på delaktighet påverkar hälsa och välmående negativt. Funktionsnedsättning/funktionshinder har en negativ inverkan på personens delaktighet då man inte längre kan ha kontroll över aktiviteten och inte längre kan vara delaktig i aktivitet på samma sätt som tidigare. Tidigare forskning (Christiansen, Baum, & Bass-Haugen, 2005; Murphy, Williams & Gill, 2002) belyser att fallrädsla är vanligt hos äldre individer och påverkar äldres aktivitetsutförande negativt. Detta beror på att fallrädsla begränsar utförande

av aktivitet. Äldre blir passiva som i sin tur påverkar exempelvis balans och muskelstyrka. Konsekvensen av fallrädsla leder ofta till en ökad falltendens för äldre personer. 7 MULTIPROFESSIONELL FALLPREVENTION Fallprevention är inte en specifik arbetsterapeutisk intervention utan är en multiprofessionell intervention, där till exempel sjuksköterskor, läkare, sjukgymnaster och undersköterskor ingår (Stockholms läns landsting, 2008). Eftersom fallriskerna är många och berör olika professioner inom hälso- och sjukvården är det viktigt med samarbete mellan dessa olika professioner för att förebygga fall. Tidigare forskning (Stockholms läns landsting, 2008) visar att interdisciplinära och multifunktionella fallpreventionsprogram påverkar flera faktorer som hindrar uppkomsten av fall, till exempel miljö och aktivitet. Genom detta kan fall och följdskador förhindras (Jensen, Lundin-Olsson, Nyberg & Gustafson, 2002; Tinetti et al., 1994). Det finns inte många studier som beskriver betydelsen av arbetsterapeutiska interventioner i ämnet multiprofessionell fallprevention. En djupare och bredare kunskap inom detta område är därför angeläget. Definition multiprofessionellt team Enligt socialstyrelsens termbank (u.å.) innebär multiprofessionellt team att olika professioner inom vård och omsorg samarbetar kring individer. Det finns olika typer av samarbete mellan professionerna inom hälso - och sjukvården (Momsen, Rasmussen, Nielsen, Iversen & Lund, 2012). Exempel på detta är interdisciplinärt och multidisciplinärt samarbete. Interdisciplinärt samarbete innebär att de olika professionerna arbetar mot samma mål. Multidisciplinärt innebär att olika professionerna arbetar med samma klient men inom den egna professionens gränser och ofta utan kunskap om övriga professioner (Momsen et al., 2012). Fokus i denna studie kommer framför allt beröra interdisciplinärt och multidisciplinärt samarbete. Arbetsterapeutens roll i multiprofessionell fallprevention Kielhofner (2012) menar att när människor blir äldre är det naturligt att aktivitetsutövandet minskar och kan förknippas med olika hälsotillstånd som till exempel nedsatt hörsel och syn samt minskad muskelstyrka, vilket kan medföra svårigheter att hålla balansen. För att äldres aktivitetsutförande inte ska bli allt för nedsatt är det bra att äldre fortsätter att vara fysiskt aktiva. För att minska effekter av nedsatt aktivitetsförmåga kan man som arbetsterapeut hjälpa klienter att förändra vanor och anpassa miljön (Kielhofner, 2012).

8 Arbetsterapeutiska åtgärder ska möjliggöra förutsättningar för klienter att leva ett värdefullt liv, där klienten är i centrum för den arbetsterapeutiska behandlingen (FSA, 2005). Syftet med arbetsterapi är att åtgärderna ska vara förebyggande, förbättrande och vidmakthållande. Enligt Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter (FSA, 2005) arbetar arbetsterapeuter utifrån klienter som har eller riskerar att få nedsatt aktivitetsförmåga genom exempelvis fallprevention som är ett exempel på en förebyggande åtgärd. Arbetsterapeuter har kompetens som kan förändra den fysiska miljön för klienter som i sin tur möjliggör delaktighet och empowerment (Rigby, Stark, Letts & Ringaert, 2009). Empowerment innebär en individuell känsla för egenmakt och arbetsterapeuter arbetar med att fokusera på strategier som möjliggör att klienter utvecklar förmåga efter egna önskemål och motivation för att ta eget ansvar för liv och hälsa (Medin & Alexanderson, 2000). Arbetsterapeuter arbetar med fallprevention genom att utreda fallrisk och lämna förslag på hur miljön kan anpassas för att kunna förebygga fallolyckor samt utprova lämpliga hjälpmedel (FSA, 2009). AKTIV LIVSSTIL HELA LIVET Det pågår ett forskningsprojekt inom arbetsterapisektionen på Karolinska Institutet som heter ACTIVE LIFESTYLE ALL YOUR LIFE an intervention programme for preventing fall injuries (Jonsson, 2010). Forskningsprojektet handlar om en utvärdering av en ny aktivitetsoch evidensbaserat fallpreventionsprogram för äldre med fokus på att reducera fallolyckor. Denna litteraturstudie är en del av detta forskningsprojekt som ska kartlägga relevant och aktuell evidens inom området: arbetsterapeutiska insatser i multiprofessionella fallpreventionsprogram. SYFTE Syftet med denna litteraturstudie är att utifrån litteraturen kartlägga och beskriva arbetsterapeutiska åtgärder i multiprofessionell fallprevention för äldre personer. FRÅGESTÄLLNINGAR Vilka arbetsterapeutiska åtgärder beskrivs i multiprofessionell fallprevention? Vilka effekter har multiprofessionell fallprevention där det ingår arbetsterapeutiska interventioner?

METOD DESIGN 9 Litteraturöversikt eller så kallad allmän litteraturstudie (Forsberg & Wengström, 2003) är den metod som användes i denna studie för att besvara syftet. Val av metod gjordes för att den var lämplig för att kunna skapa en fördjupning i befintlig evidens inom arbetsterapeutisk fallprevention. Detta stämmer överens med vad Friberg (2006) anser som användbar metod vid studier där syftet är att beskriva kunskapsläget inom ett specifikt kunskapsområde. LITTERATURSÖKNING Sökmetoden utfördes enligt Friberg (2006) där huvudsakligen systematisk informationssökning tillämpades utifrån en arbetsplan. Hela sökningen dokumenterades noggrant i tabellform. En arbetsplan har använts för att planera och strukturera litteratursökningen som underlättade genomförandet. Den innehöll till exempel sökproblem, sökord, synonymer och tänkbara informationskällor. En osystematisk informationssökning (Friberg, 2006) tillämpades parallellt med systematiska sökningar för att finna lämpliga artiklar, för att inte förlora tillgång till relevanta artiklar. Den osystematiska sökningen skedde genom att läsa referenslistor i vetenskapliga artiklar, relevant litteratur och tidigare examensarbeten. Förslag från de elektroniska databaserna utnyttjades också vid relevanta träffar. Datainsamlingen utfördes i oktober och november 2012. Databaser Till datainsamlingen valdes publicerade vetenskapliga artiklar ut ifrån elektroniska databaser via Karolinska Institutets universitetsbibliotek. Databaserna som användes var: Cinahl, PubMed, OTseeker och Web of Science. Flera databaser användes för få en så bred sökning som möjligt. Vid första sökningen utfördes en övergripande sökning för att få en överblick inom området och veta vilka söktekniker och sökord som var lämpligast (Friberg, 2006). Sökord och sökteknik Valet av sökord grundades på studiens syfte vidare användes synonymer av orden occupational therapy, fall, fall prevention och multiprofessional i sökningen (se Bilaga 1). PubMeds MeSH-databas användes för att få relevanta sökresultat. Vid litteratursökningen valdes söktekniker som trunkering, boolesk söklogik och sökhistorik. Friberg (2006) bekräftar och rekommenderar att det är ett sätt att få relevanta sökresultat som besvarar studiens syfte.

10 Trunkering (*) utnyttjades för att få träffar i olika böjningsformer (se Bilaga 1). Anledning till att Boolesk söklogik med AND, OR och NOT användes var att kombinera olika sökord i samma ämne för att bygga sökstränger. Sökhistorik är en funktion som bland annat finns i Pubmed och Cinahl. Denna teknik underlättade och gav möjlighet att kombinera sökord effektivt. Dessutom var det enkelt att strukturera sökningen med hjälp av denna metod. Urval I en litteraturstudie måste syftet begränsas och därför är det nödvändigt att ha inklusionskriterier och exklusionskriterier (Friberg, 2006). Författarna sorterade först bort dubbletter på 254 artiklar efter systematiska sökningar. Urvalet genomfördes sedan utifrån kriterierna genom att läsa titel och abstrakt. Inklusionskriterier: Publicerade vetenskapliga artiklar mellan åren 2002-2012 för att få aktuell kunskap. Artiklarna hörde till ämnet fallprevention avseende äldre personer. Innehållet i artiklarna skulle omfatta arbetsterapeutiska interventioner i multiprofessionell fallprevention. Exlusionskriterier: Artiklar skrivna på annat språk än engelska. Artiklar som inte fanns tillgängliga som elektroniska fulltexter. Efter genomfört urval sammanställs 80 relevanta artiklar från systematiska sökningar. Sökning av osystematiska sökningar resulterade i 35 artiklar utifrån lästa titlar och abstrakt. Efter att ha valt ut artiklar enligt inklusionskriterier och exklusionskriterier återstod total 115 artiklar (se Bilaga 1). Därefter gjordes ett noggrannare urval då författarna sökte igenom artiklarna med sökord som fall prevention, occupational therapy, multi- eller team eftersom abstrakten ofta var otydliga. Efter andra urvalet återstod 36 artiklar (se Bilaga 1). Kvalitetsgranskning 36 artiklar lästes i sin helhet och kvalitetsgranskade enligt Friberg (2006) för att säkerhetsställa artiklarnas vetenskapliga grund. Kvalitetsgranskningen skedde enligt frågorna som Friberg har rekommenderat: Vad är studiens syfte?

11 Hur är metoden beskriven? Hur har urvalet gjorts? Vad visar resultatet? Förs det något etiskt resonemang? Vilka arbetsterapeutiska åtgärder beskrevs i studien? Vilka professioner ingår i teamet? Författarna lade till frågor om arbetsterapeutiska åtgärder och professioner som ingår i multidisciplinära team för att förtydliga resultaten. Efter granskningen beslutades att endast nio artiklar skulle ingå i studien (se Bilaga 2). De artiklar som inte svarade på den här studiens syfte och var inte vetenskapligt utformade det vill säga artiklarna saknade metod och etiska resonemang exkluderades. Det fanns även studier med samma författare som har utgått ifrån samma intervention. Då valdes endast ut den artikeln som svarade bäst på denna studies syfte och frågeställningar. Även reviewartiklar exkluderades på grund av begräsningar i beskrivningen av arbetsterapeutiska åtgärder. ANALYS AV DATA Analysen gjordes enligt Friberg (2006). Båda författarna läste igenom de utvalda nio artiklarna i sin helhet flera gånger. Sedan diskuterade författarna vad som var viktigt i varje artikel och om de svarade på denna studies syfte. Jämförelser av artiklarna utfördes utifrån likheter och skillnader i metodologiska tillvägagångssätt och resultatinnehåll. Sammanställning av relevanta likheter och skillnader sorterades efter denna studies två frågeställningar: arbetsterapeutiska åtgärder och effekter av multiprofessionell fallprevention. Analysen av resultatet delades upp med hjälp av tabeller (se Tabell I) där direktcitat från studierna översattes som sedan delades in i undertema, huvudtema och frågeställningar. För att få en tydlig uppfattning av arbetsterapeutiska interventioner analyserades och redovisades resultaten enligt figur 1. Undertema och huvudtema för arbetsterapeutiska åtgärder presenterades utifrån Occupational Therapy Intervention Process Model (OTIPM) (Fisher & Nyman, 2007). OTIPM är en arbetsterapeutisk processmodell där intervention delas in i fyra olika modeller. Kompensation, aktivitetsträning, pedagogik och förbättring av personliga faktorer och kroppsfunktioner ingår i OTIPM.

Tabell I: Exempel på analys av data. 12 Citat Översättning Undertema Huvudtema Frågeställning assessing home hazards of falling on the basis of a standard checklist that took into account both the home environment as described by the patients and their caregivers or relatives and behavior during activities of daily living bedömning av fallrisk i hemmet görs av en checklista som tog hänsyn till både hemmiljö som beskrivs av patienterna och deras vårdgivare eller anhöriga och beteende under utförande av dagliga aktiviteter... Fallrisk bedömning i hemmiljö och beteende i aktivitetsutförande med hjälp av checklista. Bedömning Arbetsterapeutiska åtgärder..training bed transfer, dressing, grooming and walking to toilet and dining-room, after instructions from the PT and the OT. träning i förflyttning i/ur säng, påklädning, rakning/sminkning, förflyttning till toalett och matsal görs efter instruktion från sjukgymnast och arbetsterapeut. Träning i P-ADL Aktivitetsträning Arbetsterapeutiska åtgärder ETISKA ASPEKTER Eftersom denna studie är en litteraturstudie så kontaktades inte författarna som har utfört studierna. Inte heller har någon direktkontakt med deltagarna som ingick i studierna förekommit. Samtliga valda artiklar beskrev att de var granskade av etiska råd. Vid dataanalys av litteraturstudierna var det viktigt att bearbeta data med öppet sinne utan förutfattade meningar för att undvika påverkan av resultatredovisningen, eftersom studien inte ska presentera resultat som stödjer författarnas åsikter eller antaganden (Forsberg & Wengström, 2003). I enlighet med Friberg (2006) ska inte endast en viss hypotes belysas när datainsamling utförts. RESULTAT PRESENTATION AV STUDIERNA Sammanlagt analyserades nio studier där arbetsterapeutiska åtgärder var en del i multiprofessionell fallprevention. Sju studier var randomiserade med en kontroll och en interventionsgrupp (RCT) (Di Monaco et al., 2008; Gitlin et al., 2006; Haines, Bennell, Osborne & Hill, 2004; Hendriks et al., 2008; Logan et al., 2010; Nikolaus & Bach 2003; Zidén, Frändin, & Kreuter, 2008). En randomiserad studie hade två kontrollgrupper och två interventionsgrupper (La Grow, Robertson, Campbell, Clarke, & Kerse, 2006) och en artikel var en prospektiv kohortstudie även kallad longitudinell studie (Sze et al., 2008). Antalet deltagare i studierna varierar mellan 60 och 626 personer och sammanlagt 2514 personer före bortfall och efter bortfall var det 2219 personer kvar.

13 I ett flertal studier var deltagarna 60 år eller äldre. I en studie var deltagarna mellan 38 och 99 år. De flesta i denna studie var över 70 år (Haines et al., 2004). Deltagarna i flera studier var äldre personer som bor i ordinärt boende och har ramlat minst en gång (Di Monaco et al., 2008; Gitlin et al., 2006; Hendriks et al., 2008; Zidén et al., 2008) samt hade svårigheter att utföra aktiviteter i dagligt liv (ADL) (Gitlin et al., 2006). Tre studier visade att fallolyckor kan leda till fallskador då deltagarna sökte vård (Di Monaco et al., 2008; Hendriks et al., 2008; Zidén et al., 2008). Även äldre med hög fallrisk (Sze et al., 2008) och svår synnedsättning (La Grow et al., 2006) fanns med i denna litteraturöversikt. De vanligaste exklusionskriterierna i studierna var att utesluta personer med kognitiv nedsättning. Team i multiprofessionell fallprevention bestod ofta av arbetsterapeuter och sjukgymnaster som grund. Läkare, omvårdnads- och socialarbetare ingick också i teamen (se Bilaga 2). Fem av nio studier var gjorda i Europa (Sverige, Italien, Nederländerna, Tyskland och Storbritannien). Studierna genomfördes även i Nya Zeeland, Hongkong, USA och Australien (se Bilaga 2). ARBETSTERAPEUTISKA ÅTGÄRDER I MULTIPROFESSIONELL FALLPREVENTION Analysen av nio vetenskapliga artiklar presenterades utifrån fallriskbedömning och OTIPMs fyra modeller för interventioner (Fisher & Nyman, 2007) (se Figur 1). Arbetsterapeutiska interventioner identifierades enligt modell för kompensation, aktivitetsträning, och pedagogik. Däremot framkom inga arbetsterapeutiska åtgärder avseende förbättring av personliga faktorer och kroppsfunktioner. Figur 1: Sammaställning av arbetsterapeutiska interventioner.

Kartläggning av fallrisk i hemmiljö Resultatet av analysen visade att arbetsterapeuterna gjorde bedömningar för att identifiera fallrisker i klienternas hemmiljö (Di Monaco et al., 2008; Gitlin et al., 2006; Haines et al., 14 2004; Hendriks et al., 2008; La Grow et al., 2006; Logan et al., 2010; Nikolaus & Bach, 2003; Sze et al., 2008; Zidén et al., 2008). Hembesök var ett tillvägagångssätt för att kartlägga fallrisk i klienternas hem. Syftet med hembesöken var att arbetsterapeuten hade behov av att se om klienterna kunde klara sig i hemmet vid utskrivning från sjukhus och om behov av hjälpmedel fanns (Nikolaus & Bach, 2003; Zidén et al., 2008). Di Monaco et al. (2008) beskrev att arbetsterapeuten gjorde hembesök cirka 20 dagar efter utskrivningen då klienterna hade vårdas på sjukhus till följd av höftfraktur. I genomsnitt tog hembesöket 60 minuter att utföra och bedömningar utfördes med fokus på fallriskfaktorer som till exempel miljörisk, riskbeteende och användning av hjälpmedel. Aktivitetsfokus och klientcentrering förekom då arbetsterapeuten genomförde en semistrukturerad intervju och observation i aktivitet i samband med hembesöket för att identifiera och prioritera problemområden tillsammans med klienterna (Gitlin et al., 2006). Det framkom att hembesök används som bedömningsmetod för att identifiera fallrisker även hos klienter med hög fallrisk som bor i eget boende (Sze et al., 2008). Riskbedömning gjordes med hjälp av bedömningsinstrument Frenchay Activity Index (FAI) och Falls Handicap Inventory (FHI). Funktionell bedömning gjordes med hjälp av FAI för att bedöma frekvens av 15 dagliga aktiviteter och FHI mätte psykologiska konsekvenser som relaterades till upprepade fall (Hendriks et al., 2008). För att identifiera miljörisker använde arbetsterapeuterna en standardiserad checklista för hemsäkerhet exempelvis en nederländsk version (Hendriks et al., 2008) och en tysk version (Nikolaus & Bach, 2003). Vidare framkom i resultatet att första hembesöket ägde rum där fallriskbedömningar gjordes utifrån klientens behov av arbetsterapeut tillsammans med sjuksköterska eller sjukgymnast (Nikolaus & Bach, 2003). Fallriskbedömning med checklista användes utifrån klientens eller anhörigas beskrivningar av hemmiljö (Di Monaco et al., 2008; La Grow et al., 2006). Hänsyn togs till aktivitetsutförande och tillsammans med klienten bedömdes fallrisker, riskbeteenden och eventuellt behov av hjälpmedel. Arbetsterapeutiska fallriskbedömningar i en studie av Haines et al. (2004) använde Functional Independence Measure (FIM) för att se graden av självständighet i att duscha liksom på/avklädning i sjukhusmiljö. Fallriskbedömningen utfördes tillsammans med

andra professioner såsom sjukgymnast, läkare och sjuksköterska. Vid dessa tillfällen hade 15 arbetsterapeuten fokus på aktivitetsutförande i P-ADL. Modell för kompensation I denna kategori beskrevs arbetsterapeutiska åtgärder i multiprofessionell fallprevention där modifiering av miljön, anpassning av aktiviteter, utprovning och förskrivning av hjälpmedel förekom i fallpreventivt syfte. På så sätt kunde fall förebyggas genom att underlätta klienternas aktivitetsutförande. Modifiering av miljön Analyser av artiklarna belyste modifiering av miljöer som en generell åtgärd där ändringar riktades mot klienternas fysiska hemmiljö (Di Monaco et al., 2008; Gitlin et al., 2006; Hendriks et al., 2008; La Grow et al., 2006; Logan et al., 2010; Nikolaus & Bach, 2003; Sze et al., 2008). Interventionerna syftade till att öka säkerheten i hemmet. Arbetsterapeuterna genomförde eller förslog ändringar till exempel installation av ledstänger i trappor, montering stödhandtag i badrummet, borttagning av lösa mattor, borttagning av föremål från golvet, förbättra belysning och markera med färg på trappsteg. I en RCT studie av Nikolaus och Bach (2003) räknades upp sammanlagt 222 rekommendationer av miljöförändringar för 360 äldre personer som ingick i multiprofessionell fallprevention. De vanligaste ändringarna i hemmiljön var förhöjning av toalettsitser och montering av stödhandtag i badrummet. Uppmuntran till diskussion om åtgärder för att minska eller minimera risker för klienterna med svåra synskador visade i samma studie att klientcentrering var viktigt. Utprovning och förskrivning av hjälpmedel Ett flertal artiklar poängterade att rätt användning av rätt hjälpmedel kan förebygga fall (Di Monaco et al., 2008; Gitlin et al., 2006; Hendriks et al., 2008; La Grow et al., 2006; Logan et al., 2010; Nikolaus & Bach, 2003; Sze et al., 2008; Zidén et al., 2008). Vid förskrivning av hjälpmedel använde arbetsterapeuterna rekommendationer och pedagogiska metoder. Arbetsterapeuter gav råd och utbildning vid användning av hjälpmedel (Di Monaco et al., 2008). En majoritet av de hjälpmedel som utprovades var exempelvis förflyttningshjälpmedel, hygienhjälpmedel som toalettförhöjning och duschpall/stol. Träning i användning av hjälpmedel förekom (Zidén et al., 2008). Aktivitetsanpassning Denna intervention innebär att arbetsterapeuten anpassar aktiviteten efter klientens förmåga.

16 Det innebär att arbetsterapeuten ger förslag på förändringar som kan underlätta aktivitetsutförandet i specifika situationer för äldre personer med fallrisk. Detta innebar också att arbetsterapeuten informerade klienten på ett pedagogiskt sätt (Di Monaco et al., 2008; Gitlin et al., 2006; Haines et al., 2004; Hendriks et al., 2008; La Grow et al., 2006; Sze et al., 2008). Sze et al. (2008) menade att individuell utbildning i anpassning av dagliga aktiviteter bör ske i klienternas hem. En skillnad från en RCT studie av Haines et al. (2004) där fallpreventionsprogram utfördes på sjukhus på 626 personer. Arbetsterapeuten i denna studie utförde individuell fallpreventionsutbildning med fokus på att förhindra fall i sjukhusmiljö. Utbildningen utfördes i 30 minuter, två gånger i veckan. Resultatet av analysen visade att arbetsterapeuterna föreslog ändringar i riskbeteende för klienterna som en åtgärd att förhindra fall. Gitlin et al. (2006) beskrev att en arbetsterapeut lärde ut strategier för problemlösning och energibesparing som kunde kompensera nedsatt förmåga och ett säkert aktivitetsutförande i hemmen. Analysen av studien visade att det var viktigt för klienterna att engageras för att på så sätt själva kunna identifiera risker i beteende och miljön. Det framkom att arbetsterapeuten upprepade strategier i problemlösningar vid flera tillfällen genom hembesök eller telefonkontakt. Interventionerna syftade till att klienterna skulle kunna använda dessa strategier till nya problemområden. Modell för aktivitetsträning Aktivitetsträning utförs i syftet att förbättra aktivitetsutförande. Inom arbetsterapin används aktivitet som medel där arbetsterapeuten uppmuntrar klienten att träna i aktivitet för att återfå eller förbättra aktivitetsförmågan. Ett fåtal artiklar använde aktivitetsträning som en av flera åtgärder i fallpreventionsprogrammen. Resultatet visade att det handlade ofta om träning i P- ADL (Di Monaco et al., 2008; Zidén et al., 2008). Aktivitetsträning utfördes på sjukhuset där arbetsterapeuter och sjukgymnaster tillsammans tränade klienterna i förflyttningar i/ur säng, till/från toalett och till/från matsal (Zidén et al., 2008). Det framkom att aktivitetsträning utfördes även i klienternas hem. Detta innebar träning i grundläggande förflyttningar, på/avklädning, personlig hygien och matlagning. Zidén et al. (2008) utförde aktivitetsträning med fokus på att klienterna skulle vara så självständiga som möjligt i aktivitetsutförandet samt att utföra diverse aktiviteter på ett säkert sätt.

Pedagogisk modell 17 Med pedagogiska interventioner innebär att information och/eller undervisning tilldelas klienter i grupper. Det framkom i analysen att endast en RCT studie från Storbritannien använde pedagogisk modell (Logan et al., 2004). Interventionen innebar att arbetsterapeuten tillsammans med sjukgymnasten ledde en utbildning om fallprevention. Äldre personer i gruppen träffades två gånger i veckan under sex veckor, totalt 12 gruppmöten. I varje träff ingick både praktiska övningar och information. Arbetsterapeuten hade fokus på att lära ut strategier för att anpassa dagliga aktiviteter och informerade klienterna om fallrisker i hemmet. Aktivitetspacing förekom också och det betydde att aktiviteter delades upp i flera moment med mikropauser. Olika insatser utfördes före eller efter att äldre hade fallit och av olika professioner. Arbetsterapeutens roll i fallprevention handlade ofta om att först kartlägga fallrisker i hemmiljö och riskbeteende utifrån aktivitetsperspektiv. Det fanns inga specifika arbetsterapeutiska bedömningsinstrument som mätte konsekvenser av fall på aktivitetsnivå i resultatet. De instrument som användes var exempelvis FIM, Barthel Index, FES, FHI och FAI. Efter kartläggningen utförde arbetsterapeuterna olika åtgärder enligt nämnda modeller samtidigt. Exempelvis att bostadsanpassning skedde parallellt med aktivitetsanpassning och övriga rekommendationer med syftet att förebygga fall. EFFEKTEN AV MULTIPROFESSIONELL FALLPREVENTION Fallolyckor och fallskador En studie visade (Di Monaco et al., 2008) att fallolyckor efter en höftfraktur hos äldre kvinnor minskade i interventionsgruppen efter multiprofessionella insatser och att ett hembesök av en arbetsterapeut utfördes efter cirka 20 dagar. Både interventionsgruppen och kontrollgruppen fick först genomgå rutinmässig multiprofessionell intervention på sjukhus. Fallrisken för kontrollgruppen var 26 % under 6 månaders uppföljningstid och interventionsgruppen hade en fallrisk på endast 8,8 %. En annan studie visade att fallskador i interventionsgruppen var 28 % lägre än i kontrollgruppen. Deltagarna i denna studie gällde dementa och strokepatienter som inkommit till ett sjukhus (Haines et al., 2004). Ytterligare en studie (Sze et al., 2008) visade att 25 % av deltagarna i interventionsgruppen föll en eller flera gånger utan uppkomst av frakturer och ingen av dem behövde uppsöka sjukhus. Fallskadorna reducerades dessutom med 43 % inom denna grupp efter 12 månaders uppföljningstid. La Grow et al. (2006) visade

18 att antalet fallolyckor inte minskade signifikant men en viss minskning i interventionsgruppen uppmättes efter hembesök av en arbetsterapeut hos svårt synskadade deltagare. I en annan studie inkom deltagare akut till sjukhus på grund av fallolycka i hemmet och visade inga signifikanta skillnader mellan kontroll- och interventionsgrupp gällande fallfrekvens och daglig funktion enligt ett hembaserat interventionsprogram (Hendriks et al., 2008). Sze et al. (2008) beskrev interventioner för en grupp deltagare med hög fallrisk som bodde hemma. Denna studie visade en signifikant minskning på 74 % av fallfrekvensen i deltagarnas hem efter genomförd intervention. Nikolaus och Bach (2003) visade att efter ett år var antalet fall i hemmet i interventionsgruppen 31 % lägre jämfört med kontrollgruppen. Inom interventionsgruppen fanns en undergrupp av patienter som fallit 2-3 gånger under året före studien som uppvisade en signifikant sänkning med 37 % av fallolyckor i hemmet jämfört med de som inte föll lika ofta i hemmet året före studien. Haines et al. (2004) visade i interventionsgruppen gällande dementa och strokepatienter som inkommit till ett sjukhus 30 % färre fall jämfört med kontrollgruppen. Tydligast skillnad mellan grupperna påvisades efter 45 dagar på sjukhuset. Logan et al. (2010) inkluderade deltagare som larmat ambulans efter ett fall i hemmet/äldreboende utan att föras till ett sjukhus. Under ett års tid registrerades en fallincidens på 3-4 fall i interventionsgruppen och 7-8 fall i kontrollgruppen. 55% lägre falltendens uppmättes i interventionsgruppen oberoende av ålder, tidigare antal fall, kön, samhällsklass, medicinering och primärvårdskostnader. Fallpreventionen som utfördes i denna studie visade således att den fallpreventionen är tillräckligt omfattande för att ge positiva resultat för olika människor i samhället. Fallrisk och fallrädsla Gitlin et al. (2006) visade för äldre som bor hemma med olika kroniska sjukdomstillstånd att fallrädslan minskade och att deltagarna i interventionsgruppen fick större självtillit. Logan et al. (2010) nämnde att medianvärdet av första fallet under uppföljningstiden (ett år) var 166 dagar för interventionsgruppen jämfört med 21 dagar för kontrollgruppen. Även i en annan studie beskrevs att fallrädslan sjönk i interventionsgruppen för deltagare med hög fallrisk (Sze et al., 2008). Borttagande av fallrisk räckte inte för att minska fallfrekvensen för deltagare med svår synnedsättning (La Grow et al., 2006). Aktivitet i dagliga livet (ADL) En studie (Zidén et al., 2008) gällande hemrehabilitering efter höftfraktur medförde att deltagarna i interventionsgruppen var mer socialt och fysiskt aktiva. Dessutom var deltagarna

19 i interventionsgruppen mer självständiga i personlig vård. Interventionsgruppen visade dessutom förbättrat utförande av P-ADL och I-ADL och mindre balanssvårigheter vid gång i trappor jämfört med kontrollgruppen. Ungefär dubbelt så många i interventionsgruppen (88 %) genomförde promenader utomhus och mer självständigt efter avslutad rehabilitering i hemmet jämfört med kontrollgruppen (46 %). Logan et al. (2010) presenterade högre värde i aktivitetsutförande som mättes av Barthel Index och Notthingham Extanded Activities of Daily Living (NEADL). Gitlin et al. (2006) visade att deltagarna kunde genomföra ADL med större säkerhet vilket innebar ett mindre antal faror i hemmet. Deltagarna i interventionsgruppen hade mindre svårigheter att klara I- ADL och övrig ADL jämfört med kontrollgruppen. Ingen signifikant skillnad noterades för intervention och kontrollgrupp avseende rörelse- och förflyttningssvårigheter under ett års uppföljningstid. Sammanfattningsvis visade effekterna av fallpreventionsprogram att det går att förebygga fallolyckor, fallskador, fallrädsla, fallrisk och öka ADL förmågan bland äldre. Två studier avviker från övriga studier då effekterna inte var signifikanta (Hendriks et al. 2008; La Grow et al. 2006). Detta kan bero på att vissa fallfaktorer inte kan förebyggas med hjälp av fallprevention till exempel svåra synnedsättningar. En artikel (Hendriks et al. 2008) där fallprevention blev utfört av en läkare och en arbetsterapeut visade ingen signifikant skillnad mellan kontroll och interventionsgrupp. Detta kan bero på att det krävs fler professioner som tillsammans kan förebygga fall mer effektivt. Tillsammans blir då arbetet mer omfattande eftersom det krävs olika professioner för att reducera fallrisker. En annan orsak till att effekterna inte visade positiva förändringar kan bero på att arbetsterapeuten inte tog hänsyn till att klienterna skulle förstå fallriskerna och behövde veta hur fall kan förebyggas. Det uppstod ingen dialog mellan klienterna och arbetsterapeuten, endast rekommendationer för förändring angavs. DISKUSSION RESULTATDISKUSSION Syftet med denna studie var att utifrån litteraturen kartlägga och beskriva arbetsterapeutiska åtgärder i multiprofessionell fallprevention för äldre personer. Resultatet visade goda effekter av multiprofessionell fallprevention där arbetsterapeutiska insatser inkluderades. Det visade att multiprofessionell fallprevention kan förebygga fall genom att minska fallolyckor, fallskador, fallrädsla och fallrisker i hemmet. Även ökat aktivitetsutförande i P-ADL och I-

20 ADL förbättrades i tre av nio inkluderade studier. Författarna i denna studie har inte enbart fokuserat på positiva effekter utan valde också att presentera mindre positiva resultat av fallpreventionen. Det bör noteras att de flesta av de presenterade artiklarna exkluderade äldre med kognitiva nedsättningar. Dessa resultat kan därför inte generaliseras till alla äldre individer gällande fallprevention. Förekomsten av fall hos personer med kognitiva nedsättningar är väl dokumenterat i en systematisk översikt av Jensen och Padilla (2011). Resultaten från denna studie måste tolkas med försiktighet eftersom de presenterade arbetsterapeutiska interventionerna var en del av teamarbetet. Det var svårt att jämföra artiklarnas resultat. Orsaken var en stor variation i olika fallpreventionsprogram. I denna litteraturöversikt framkom i resultatet att arbetsterapeuter i olika delar av världen använde sig av flera olika interventioner i fallpreventionsprogram tillsammans med andra professioner. Författarna till denna studie valde att kategorisera arbetsterapeutiska insatser enligt OTIPMs modell för intervention. Det intressantaste resultatet av analysen var att en majoritet av interventionerna klassades under modell för kompensation där tyngdpunkten i analysen låg på anpassning i den fysiska miljön. Detta instämmer med tidigare forskning av Cumming et al. (1999) som påvisat att bostadsanpassning ökade säkerheten i hemmet och reducerade fallolyckor. Det fanns även likheter mellan miljöanpassningar i denna studie där borttagning av mattor, förbättring av belysning, installering av ledstänger och stödhandtag var de vanliga rekommendationer från arbetsterapeuter. Författarna anser att modifiering av fysisk miljö är en av de viktigaste åtgärderna för att äldre skall klara att bo i det egna hemmet så länge som möjligt. En förklaring till det noterade sambandet mellan miljö och äldre kan vara att aktiviteter alltid sker i en miljö som både möjliggör och begränsar aktiviteter (Kielhofner, 2012 ). Miljön kan ställa för höga krav på individen och det kan leda till negativa konsekvenser såsom oro eller känsla av hopplöshet (Kielhofner, 2012 ). Hjälpmedel var en effektiv åtgärd för att förebygga fall hos äldre individer. FSA (2005) och Socialstyrelsen (2001) beskriver att arbetsterapeuten ska förskriva och/eller rekommendera hjälpmedel om behovet finns för att kompensera nedsatt eller förlorad aktivitetsförmåga. Äldre statistik framställt av Hjälpmedelsinstitutet (Brundell, 2010) visade att äldre använder hjälpmedel i hög omfattning. En ungefärlig beräkning visade att äldre personer mellan 70-90 år som bor i ordinärt boende använder ADL-hjälpmedel mellan 21-90 procent där användning av hjälpmedel ökar med åldern; exempel på ADL-hjälpmedel är duschpall, badkarsbräda och rollator. Denna studie visade att aktivitetsanpassning är en arbetsterapeutisk åtgärd i fallpreventionen med syfte att kompensera nedsatt aktivitetsförmåga. Detta överensstämde

21 med Cumming et al. (1999) som beskrev att det inte var tillräckligt med endast en modifiering av miljön. Arbetsterapeuten rekommenderades att uppmärksamma förändringar av riskbeteende och öka medvetenhet om fallrisker för äldre. Åtgärder gällande aktivitetsträning och pedagogik ingick i ett fåtal studier och inga studier beskrev arbetsterapeutiska åtgärder i avseende förbättring av personliga faktorer och kroppsfunktioner. Analysen av resultatet visade att sjukgymnaster hade ansvaret gällande fysisk träning, främst i förbättring av kroppsfunktioner. Författarna till denna studie ansåg därför att det bör finnas fler arbetsterapeutiska åtgärder gällande fallprevention inriktat i dessa modeller för intervention. Arbetsterapeuten skulle kunna bidra med multifaktoriella åtgärder. Exempelvis aktivitetsträning som förbättrar aktivitetsutförande, ökade sociala förmågor med hjälp av utbildning i grupper och kognitiv träning genom modell för förbättring av personliga faktorer och kroppsfunktioner. Sammanfattningsvis handlade de arbetsterapeutiska interventionerna om att främja aktivitetsutförande för äldre personer. Detta resultat kan förstås utifrån PEO-modellen som står för Person, Enviroment and Occupation (Letts, Rigby & Stewart, 2003). Enligt PEOmodellen är aktivitetsutförande själva resultatet av samspelet mellan individ, aktivitet och miljö. Funktionsnedsättning anses vara en brist på anpassning av dessa komponenter som påverkar utförande av aktiviteter. Anpassning av miljö, aktivitet och ökad medvetenhet hos äldre personer är därför en viktig åtgärd i arbetet med fallprevention. Som nämnts tidigare i denna litteraturöversikt kan delaktighet i aktivitet definieras som ett engagemang i dagliga aktiviteter (Kielhofner, 2004). Författarna till denna studie tolkade därför att ökat aktivitetsutförande leder till ökat engagemang i aktiviteter. Mer forskning inom detta ämne behövs för att ge en tydligare bild av arbetsterapeutiska insatser och effekter av dessa. Utifrån de 9 artiklar som analyserades kan slutsatsen dras till att en majoritet av de fallpreventionsprogram som ingick i artiklarna gav positiva effekter. Det vill säga att fallpreventionsprogrammen förebyggde fallolyckor, fallskador, fallrädsla, fallrisk och ökade ADL förmågan bland äldre. Eftersom att fallpreventionsprogrammen var multiprofessionella tror författarna till denna studie att det krävs multiprofessionellt teamarbete för att förebygga fall effektivt. En synpunkt skulle vara att arbetsterapeuter har en viktig roll i fallprevention då dessa fallpreventionsprogram har inkluderat arbetsterapeutiska åtgärder och dessutom visat goda resultat. Eftersom att artiklarna inte endast inkluderar arbetsterapeutiska åtgärder kan detta påstående verka motsägelsefullt.

Författarna till denna studie anser således att alla professioner som kan förebygga fall är 22 viktiga att inkludera i multiprofessionella fallpreventionsteam. METODDISKUSSION Författarna till denna studie ansåg att en litteraturöversikt var lämplig för att få aktuell samlad kunskap om arbetsterapeutiska åtgärder i multiprofessionell fallprevention. Detta stämmer överens med vad Friberg (2006) anser om vad en litteraturöversikt är användbar till. Det vill säga kartläggning av kunskapsläget inom ett specifikt kunskapsområde. Med hjälp av metoden kunde även syftet och frågeställningarna till den här studien besvaras eftersom att författarna ville kartlägga och beskriva aktuella arbetsterapeutiska insatser i fallpreventionsarbetet. Detta ansåg författarna vara värdefull kunskap som kan leda till vidare forskning inom detta område. Litteratursökningarna utfördes utifrån Fribergs (2006) rekommendationer, vilket gav ett utförligt resultat vilket svarade på den här studiens syfte och frågeställningar. Författarna har även fått vägledning i litteratursökning av en forskarstudent och personal från KIB på Karolinska Institutets universitetsbibliotek. Detta gjorde att sökningarna noggrant genomfördes. Författarna har använt sökord utifrån syftet och använde MeSH-termer i sökningarna för att få så många relevanta sökresultat som möjligt. Valet av databaser kan ses som en begränsning i studien då sökningarna gjordes endast i Cinahl, Pubmed, OTseeker och Web of science. Andra databaser till exempel Amed och Psyinfo kunde också vara lämpliga för sökningar. Författarna valde att inte söka vidare i dessa databaser på grund av att denna sökningsprocess var mer tidskrävande än förväntat. Osystematiska sökningar genomfördes för att komplettera litteratursökningen. Författarna fann även många relevanta reviewartiklar men exkluderade dem eftersom beskrivningarna av arbetsterapeutiska insatser var begränsade. Författarna valde därför ut de artiklar som svarade på den här studiens syfte som var inkluderade i reviewartiklarna och använde övriga reviewartiklar som referenser för att styrka den här studiens resultat. Flera studier valdes bort med anledning att arbetsterapeutiska interventioner inte var skrivna i detalj. Denna studie saknade kvalitativa studier i sökningsresultat men författarna ansåg inte det som begränsningar då kvalitativa studier inte svarar på studiens syfte. Författarna valde att inkludera nio artiklar utifrån bestämda kriterier och var medvetna om att valet av artiklarna gjordes även av egna intressen. Intresset låg på artiklarna som beskrev arbetsterapeutiska åtgärder tydligast. Detta berodde på att det ingick flera professioner i