VU 94S-2 15 ÖVRIG VÄGUTRUSTNING Innehållsförteckning 15 Övrig vägutrustning 1 1 15.1.1 Vägmärken 1 15.1.2 Viltstängsel 2 15.1.3 Siktröjning 10 15.1.4 Doftspärr 12 15.2 Vägkantsutmärkningar 13 15.3 Vägräcken 15 15.3.1 Val av räckestyp 15 15.3.2 Räckesavslutningar 19 15.3.3 Övergångar mellan olika räckestyper 22 15.4 Krockdämpare 23 15.4.1 Utformning av krockskydd 23 15.4.2 Användning av krockskydd 23 15.5 Hjälptelefoner 27 15.6 Bländskydd och raster 29 VV publikation 2002:125 2002-11
VU 94S-2 15 ÖVRIG VÄGUTRUSTNING 1 (29) 15 ÖVRIG VÄGUTRUSTNING 15.1 VILTOLYCKSFÖREBYGGANDE ÅTGÄRDER Viltolycksförebyggande åtgärder vidtas för att så långt som möjligt undvika konflikter mellan klövvilt och fordon. Vanliga anordningar är utmärkning av viltstråk och viltstängsel. Viltstängsel har en viltolycksreducerande effekt av 75-80 %. För att genom bättre siktförhållanden minska överraskningsmomentet mellan förare och vilt kan siktröjningar genomföras. Rätt utförd siktröjning minskar viltolyckorna med i storleksordningen 25 %. Det kan i vissa fall vara motiverat att anlägga portar under vägen för att möjliggöra viltets passage av vägområdet i kontrollerad form. Vid viltolycksförebyggande åtgärder ska samråd ske med berörd länsjaktvårdsförening, lokal jaktvårdsorganisation och markägare. 15.1.1 Vägmärken Varningsmärket "Djur" används vid viltstråk. Symbolen utgörs av bild på älg eller rådjur. Innan dessa märken sätts upp ska samråd ske med länsjaktvårdskonsulenten. Behovet av uppsatta märken ska dessutom, också i samråd med länsjaktvårdskonsulenten, kontrolleras minst vart tredje år. Avser varningen en vägsträcka överstigande 500 m ska första varningsmärket förses med tilläggstavla "Vägsträckas längd" med början bortom märket och upprepningsmärkena med tilläggstavla "Vägsträckas längd" med början vid märket. Tillfällig utmärkning med varningsmärket placerat på körbanan kan även tillgripas. Vid låg placering av märke ska särskilt tillses att inte märket skyms. 15.1.1.1 Användningsområde Tillfällig utmärkning är aktuell när viltstråk tillfälligt uppstår exempelvis under en torr sommar i anslutning till en sjöstrand, under höst och vår inom älgvandringsområden, vid avverkningsplats vintertid eller då flera djur av någon anledning, till exempel stort snödjup, uppehåller sig i anslutning till vägen. VV publikation 2002:125 2002-11
2 (29) 15 ÖVRIG VÄGUTRUSTNING VU 94S-2 Permanent uppsättning av varningsmärke används där frekventa viltstråk korsar väg, det vill säga där flera viltpassager sker varje dygn. Varningen bör endast undantagsvis gälla en vägsträcka längre än 300 m. Detta för att vidmakthålla respekten för märket hos fordonsförarna. Är viltstängsel uppsatt, ökar ofta viltpassagerna vid början och slutet av stängslet. Detta motiverar uppsättning av permanenta varningsmärken. 15.1.2 Viltstängsel Viltstängsel uppsätts för att så långt som möjligt hindra klövvilt från att komma in på vägområdet. Stängslets utformning och placering är avgörande för dess förmåga att hindra djur från att hoppa över eller på annat sätt forcera stängslet. Med hänsyn till de relativt stora kostnaderna för uppsättning av viltstängsel bör dessa endast sättas upp i viltrika områden och då i samråd med länsjaktvårdskonsulenten. Om stängsel korsar eller löper parallellt med kraftledning för högspänning, ska samråd ske med ledningsägare om åtgärder för att förhindra att stängslet blir strömförande. Vid utformning av planskild korsning av väg som förses med viltstängsel, bör man beakta möjligheterna till en utformning som underlättar för passerande djur. 15.1.2.1 Stängselutformning Viltstängsel ska ha en effektiv höjd av minst 2,2 m från terrängsidan, vilket i snörika trakter kan medföra att högre stängselnät erfordras. Stängslets placering ska anpassas till terrängen så att stängslets effektiva höjd från terrängsidan inte minskas. Avståndet mellan underkant nät och markytan får högst vara 0,1 m. Öppning vid dike, bäck och dylikt ska därför sättas igen med nät eller fyllas upp. Vid behov läggs rör som kringfylls upp till nätets underkant. Se figur 15.1.2.1-1. 2002-11 VV publikation 2002:125
VU 94S-2 15 ÖVRIG VÄGUTRUSTNING 3 (29) FIGUR 15.1.2.1-1 Stängselutformning vid dike och dylikt. 15.1.2.2 Placering längs sträcka Stängsel sättas upp längs vägens båda sidor och placeras inom vägområdet. Vid projektering av väg med behov av stängsel tillses att tillräckligt område ges för både uppsättning och underhåll såväl under som på båda sidor om stängslet. Viltstängsel kan avbrytas mot bergvägg med lutning 2:1 eller brantare, med en höjd av minst 4 meter och som är av större längd. Stängsel placeras så att djuren leds utmed stängslet. En hinderfri remsa med minst 1 m bredd bör finnas längs stängslets båda sidor för att öka djurens uppmärksamhet på hindret, se figur 15.1.2.2-1. Sly och annan vegetation får ej tillåtas växa in i stängslet, som därför placeras så att röjning och annan erforderlig skötsel är möjlig såväl under som på båda sidor av nätet. En mjuk och med terrängen följsam placering bör eftersträvas. Denna kan åstadkommas genom att lokala utvidgningar av vägområdet görs där så är rimligt. FIGUR 15.1.2.2-1 Placering av viltstängsel i vägens sektion. VV publikation 2002:125 2002-11
4 (29) 15 ÖVRIG VÄGUTRUSTNING VU 94S-2 Där stängslets raklinje bryts bör ett bågformat utförande väljas för att leda djuren framåt. Vinkelutformade förändringar från raklinjen innebär risk för att djuren forcerar stängslet. Beakta markytans utformning i anslutning till stängslets terrängsida så att inte effektiv höjd förloras, se figur 15.1.2.2-2. FIGUR 15.1.2.2-2 Placering i skärning och bank för att inte minska stängslets effektiva höjd. Stängslets placering i vägens sektion får inte inkräkta på det utrymme som erfordras för ett säkert och fullständigt nyttjande av vägbanan, se avsnitt 5.2.3 Fria rummet. Slutligt val av stängsels placering i vägens sektion bestäms vid uppsättningen, sedan schaktnings- och terrasseringsarbetena avslutats. Personal från beställaren bör vara med då den slutliga placeringen görs, detta ur funktionell och estetisk synpunkt. 15.1.2.3 Placering vid vägkorsning Vid anslutningar mellan vägar ska stängslets placering tillgodose kravet på fri sikt enligt kapitel 7.6 Sikt i korsning. Stängselstolpar får inte heller placeras närmare vägbanan än vad som anges i avsnitt 5.2.3 Fria rummet. För att djuren dels inte ska lockas att forcera stängslet och dels ska ledas förbi öppningar mot sidoväg utan stängsel dras nätet bågformigt från stängselsträckan och minst 30 m in på båda sidor av den anslutande vägen, se figur 15.1.2.3-1. 2002-11 VV publikation 2002:125
VU 94S-2 15 ÖVRIG VÄGUTRUSTNING 5 (29) FIGUR 15.1.2.3-1 Exempel på placering av viltstängsel vid anslutande väg. Vid anslutningsvägar av större bredd och där man av erfarenhet vet att viltpassager ofta förekommer bör "uthopp" anordnas. För djur, som via anslutningen kommit in på stängslat avsnitt, ökar en uppfyllnad vid stängslet möjligheten för dem att komma ut igen. "Uthopp" anordnas utmed den stängslade vägen och i den anslutande vägens förlängning, se figur 15.1.2.3-2. FIGUR 15.1.2.3-2 Uthopp VV publikation 2002:125 2002-11
6 (29) 15 ÖVRIG VÄGUTRUSTNING VU 94S-2 15.1.2.4 Utformning vid korsande viltstråk För väg genom viltrikt område som förses med stängsel på mycket långa sammanhängande sträckor erfordras passagemöjligheter för djuren. Motsvarande gäller i de fall erfarenheten visar att djuren i en viss punkt inte godtar stängselhindret utan ständigt bryter sig igenom. En planskild passage av vägen är den förnämligaste lösningen. Vägens sträckning över en i terrängen befintlig ravin, planerad bro med stor underliggande öppning och där väg läggs i tunnel är sådana avsnitt som bör utnyttjas. När vägens närområde inte medger annan lösning än ett korsande viltstråk i plan och då det gäller mindre områden som genom viltstängsel blir inhägnade skall stängseluppehållet utformas och placeras: dels kort och trattformat, dels i en punkt där erfarenheten är en sedan länge känd passage, dels så att djuren hindras att komma in på stängslad vägsträcka och dels så att fordonsföraren uppmärksammas på denna standardsänkning av vägen. En tydlig information erfordras då denna standardsänkning vanligtvis är nödvändig på väg med genomgående hög standard utmed långa vägavsnitt. FIGUR 15.1.2.4-1 Utformning av stängselöppning. 2002-11 VV publikation 2002:125
VU 94S-2 15 ÖVRIG VÄGUTRUSTNING 7 (29) 15.1.2.5 Anslutning till broar Vid planskild korsning ska stängslet anslutas till brons konstruktion så att inga öppningar uppstår där djur kan komma in på det stängslade vägområdet. Vid väg med bred mittremsa och skilda broar för huvudkörbanorna blir det nödvändigt med stängsel mellan broarna i mittremsan, se figur 15.1.2.5-1. FIGUR 15.1.2.5-1 Exempel på viltstängsel i bred mittremsa. 15.1.2.6 Viltstängslets början och slut Avbrott och öppningar i stängslet styr var djuren passerar över vägen och fordonsförare bör uppmärksammas på sådana passager. Stängslets begynnelse- och slutpunkt ska väljas så att överraskningsmomentet för fordonsförare blir minsta möjliga. Stängsel längs väg genom skogsparti får inte börja respektive sluta vid skogsbrynet, utan ska fortsätta minst 50 meter ut i öppen terräng. Vid stängselände ska trafikanter i båda riktningarna informeras genom varningsmärken om risken att vilt kan korsa vägen, se figur 15.1.2.6-1. VV publikation 2002:125 2002-11
8 (29) 15 ÖVRIG VÄGUTRUSTNING VU 94S-2 FIGUR 15.1.2.6-1 Begynnelse- och slutpunkt för viltstängsel samt varningsmärkens placering, exempel på motorväg. Viltstängsel kan också avslutas genom anslutning till naturliga hinder som i sig omöjliggör passage för viltet, t ex stora broar eller branta bergväggar. Stängsel längs båda sidorna av vägen ska börja respektive sluta i samma sektion så att en fullgod styrning av viltet runt stängseländan uppnås. 15.1.2.7 Grindar Både grindar för passage med fordon och gånggrindar ska vara självstängande. I stället för gånggrindar brukar gångfållor anordnas. Dessa fållors passageöppningar - hur de än utformas - lär sig djuren att använda och man får genom fållan ett icke önskvärt insläpp på den stängslade vägsträckan. Stängda grindar ger samma hindrande effekt för djuren som stängslet i övrigt. 2002-11 VV publikation 2002:125
VU 94S-2 15 ÖVRIG VÄGUTRUSTNING 9 (29) 15.1.2.8 Material Den hittills mest använda typen av viltstängsel är tillverkat av galvaniserad tråd. Det finns även stängsel i andra material, t ex i rostbrun ton eller i inplastade i grön färg. 15.1.2.8.1 Nät och monteringsdetaljer Viltstängsel skall vara av typ rutnät, flätverksnät eller en kombination av dessa och med en näthöjd av minst 2,1 meter. Tråd till viltstängsel, monteringsdetaljer samt eventuell kompletteringstråd ska vara av metall och korrosionsskyddade genom förzinkning med minst 35 m zinkskikt eller med annat likvärdigt korrosionsskydd. Brottlasten för horisontell kanttråd i rutnät får ej understiga 6 kn och för innertrådar ej 3 kn. Trådtjockleken får ej understiga 3,5 mm för kanttråden och 2,5 mm för innertråden. Avståndet mellan nätets trådar får högst uppgå till vad som anges i tabell 15.1.2.8.1-1. TABELL 15.1.2.8.1-1 Rutnät, största tillåtna avstånd mellan trådar. Höjd från nedersta tråd (mm) Största avstånd i mm mellan horisontella trådar vertikala trådar 0-750 160 150 750-1500 210 150 > 1500 300 150 Undantaget från tabellen är flätverksnät där maskstorleken får vara högst 150 mm. Kanttråd och innertråd ska minst ha tjockleken 5,0 respektive 2,5 mm exklusive eventuell ickemetalliskt korrosionsskydd. 15.1.2.8.2 Stolpar, stag etc. Stolpe ska vara utformad och monterad så att den tål 200 N horisontell belastning 2 m över markytan utan att skadas eller att bestående deformation uppstår. Stolpen ska vara beständig så att den tål denna belastning även 20 år efter monteringen förutsatt att den ej har utsatts för större last under tiden. Stolpar av metall ska vara korrosionsskyddade genom förzinkning minst enligt SS-EN ISO 1461 Fe/Zn 115 eller med annat likvärdigt korrosionsskydd. VV publikation 2002:125 2002-11
10 (29) 15 ÖVRIG VÄGUTRUSTNING VU 94S-2 Ett exempel på likvärdigt korrosionsskydd är Aluzink AZ185 med 25 m. Stolpar av trä skall vara impregnerade enligt träskyddsklass A, SIS 05 61 10. Stag och strävor ska ha samma beständighet som angetts för stolparna. 15.1.2.9 Uppsättning och montering av viltstängsel Viltstängsel monteras enligt leverantörens anvisningar, som ska avse stolpavstånd, sträckning av rutnät och av kanttrådar för flätverksnät, fastsättning av nät m.m. för att uppnå ställda materialkrav. Stolparna sätts lodrätt med en avvikelse från lodlinjen med högst 1,5 (0,05 m på 2 m). Nätet placeras så att de vertikala trådarna blir parallella med stolparna. Avvikelsen får inte vara större än 4 (0,15 m på 2 m). Nätet monteras på den sida av stolpen som är vänd mot terrängen. Där spännkraften i nätet verkar utdragande på märlor och nitar kan detta motverkas genom montering mellan dubbla stolpar. 15.1.2.10 Tillsyn och underhåll av viltstängsel Tillsyn av viltstängsel ska ske regelbundet och alltid efter storm då risk föreligger att nätet slagits ner av vindfällen eller lyfts upp av rotvältor. Tillsyn, röjning på stängslets terrängsida samt mindre reparationsarbeten kan lämpligen överlåtas till jakträttsinnehavarna. Kontrakt redovisande jakträttsinnehavarnas åtaganden och ersättning härför ska upprättas för aktuella vägsträckor. Kontrakten bör lämpligen ges formen av rullande ettårskontrakt. 15.1.3 Siktröjning Siktröjning utförs för att minska överraskningsmomentet mellan fordonsförare och djur. Vid passage ut i öppnare terräng stannar djuren upp och exponerar sig därigenom under längre tid före passage över vägen. Siktkravet på röjningen är att föraren ska kunna upptäcka ett djur i så god tid att det finns möjlighet att vidta erforderliga åtgärder för att undvika en sammanstötning. För att siktröjningen ska vara effektiv bör nivåskillnaden mellan väg och angränsande terräng vara liten. 2002-11 VV publikation 2002:125
VU 94S-2 15 ÖVRIG VÄGUTRUSTNING 11 (29) Siktröjning mot viltolyckor utförs antingen som enda åtgärd eller i kombination med andra åtgärder. 15.1.3.1 Siktröjningens utförande Med målet att minska överraskningsmomentet mellan fordonsförare och djur bör förare kunna upptäcka ett djur på en siktsträcka av ca 100 m och på ett djup in i terrängen av ca 20 m. Kommentar: En teoretisk bedömning, framställd genom simulering i dator, ligger till grund för avståndsangivelserna. Röjning till varierande djup in i terrängen har utförts och erfarenheten har visat att 20 m är det lämpligaste. Mindre djup ger för liten tid för upptäckt av ett djur och handling från förarens sida. Möjligheten minskar också att se ett eventuellt efterföljande djur. Större röjningsdjup kan knappast utnyttjas av föraren i sitt vidvinkelseende. Röjningshöjden bör vara minst 3 m över angränsande körbana. Höjden erfordras med hänsyn till högbenta djur, plogvallar och snötyngda grenar. FIGUR 15.1.3.1-1 Siktröjning Siktröjningen utföres till 20 m djup in i terrängen och till en höjd av minst 3 m över angränsande körbana enligt följande: All vegetation med diameter under 7-8 cm i brösthöjd, 1,3 m över mark, borttages. Stamtätheten på kvarvarande skog på röjningsytan 0,5-1,5 träd per 10 m² (500-1500 per ha) beroende på skogens ålder. Detta för uppnående av erforderliga siktlängder in i röjningsytan från fordon i VV publikation 2002:125 2002-11
12 (29) 15 ÖVRIG VÄGUTRUSTNING VU 94S-2 rörelse. Vidare för att få djur i rörelse att stanna vid passage ut i öppnare terräng och därigenom under längre tidrymd exponera sig för föraren före passage över vägen. Vid stamkvistning på kvarvarande skog ska rötrisken för gran speciellt uppmärksammas. Låga stubbar eftersträvas. Terrängavsnitt med äldre slyvegetation i kärrmarker bör inte ingå i röjningen då dessa vid röjning ger kraftig slybildning. Väl utförd ger röjningen siktmöjlighet in i skogen men med bibehållande av ett tätt toppskikt som motverkar ljusgenomsläpp mot marken. Lågt ljusgenomsläpp minskar slytillväxten. Avsyning av röjningen sker bäst från ett fordon i rörelse. Kvarvarande grenar som skymmer sikten kan då upptäckas. Arbetets utförande kräver fackkunskap på området. Tidpunkten för röjningens utförande ska väljas så att röjd yta kan erhållas längsta möjliga tid. Bästa tidpunkt - med tanke på att begränsa det mest snabbväxande slyet, asp och vide - är vid tillväxtperiodens slut i september/oktober månad men före första snöfall. Denna tidpunkt stämmer även väl med önskemålet att erhålla låga stubbar för att därigenom ytterligare motverka slytillväxt. En årlig efterröjning i 3 år ger god långtidseffekt. Röjningsarbetet kan lämpligen överlåtas till jakträttsinnehavarna. 15.1.4 Doftspärr Försök med doftspärrar pågår. 2002-11 VV publikation 2002:125