Inkomstbeskattningen och kunskapssamhället Ulf Jakobsson och Jan Herin Februari 2009

Inkomstbeskattningen och kunskapssamhället Ulf Jakobsson och Jan Herin Februari 2009 Expertrapport till Svenskt Näringslivs skattekommission

Författarpresentation Rapporten är framtagen av Ulf Jakobsson och Jan Herin på uppdrag av Svenskt Näringslivs skattekommission. Ulf är docent i nationalekonomi och har tidigare bland annat varit chef för Institutet för Näringslivsforskning. Han verkar numera som konsult. Ulf Jakobsson Även Jan är nationalekonom. Han var tidigare chefekonom i SAF samt chef för Svenskt Näringslivs Brysselkontor. Idag verkar han som konsult inom näringslivet. Jan Herin 3

Innehåll Sammanfattning 6 1 Inledning 8 2 Den svenska beskattningen av högutbildad arbetskraft i en internationell jämförelse 15 3 Avkastning på högre utbildning 29 4 Globaliseringen och Sverige som lokalisering för kunskapsdriven verksamhet 36 5 Internationella jämförelser hur konkurrenskraftigt är Sverige? 44 6 Resultat av enkät om Sverige som investeringsland 52 7 Sammanfattning och slutsatser 67 Referenser 72 4

Sammanfattning Inkomstbeskattningen och kunskapssamhället Föreliggande rapport argumenterar för att Sverige i den internationella konkurrens, som vi ser framför oss när det gäller att utveckla högkvalificerade verksamheter, hämmas starkt av den höga och progressiva beskattningen av löneinkomster. Detta framgår bland annat av en enkät riktad till företag med verksamhet såväl inom som utanför Sveriges gränser. Det finns flera andra faktorer som är viktiga i detta sammanhang. Sverige hävdar sig här ofta bra. Detta understryker vikten av att vi inte låter just lönebeskattningen av högutbildade bli ett hinder för en positiv svensk strukturomvandling. Rapporten pekar på två områden där beskattningen av högutbildade har stor betydelse. Det första området är avkastningen på utbildning. Forskningen visar att denna faktor har en betydande effekt på individernas val av omfattning och inriktning på sin utbildning. Här erbjuder OECD ett omfattande material, som visar vilken avkastning individen i OECD-länderna får på sin utbildning. Här är nettoavkastningen det mest relevanta begreppet. I en jämförelse mellan 21 OECD-länder placerar sig Sverige i detta avseende som trea från slutet med en nettoavkastning för män på drygt 6 procent och en nettoavkastning för kvinnor på cirka 5 procent. Detta kan jämföras med exempelvis Storbritannien, som ligger på tredje plats från toppen i tabellen med en nettoavkastning på 12 procent för både män och kvinnor. Huvudförklaringarna till den låga svenska placeringen är den sammanpressade lönestrukturen och den höga progressiva inkomstbeskattningen. Den senare bidrar till en sammanpressad lönestruktur därigenom att de höga marginalskatterna minskar incitamenten för högutbildade att höja sina inkomster. OECD-kalkylerna förutsätter att den som utbildar sig i ett land också använder sig av denna utbildning i samma land. Detta är givetvis fortfarande det vanligaste förhållandet. Med en tilltagande internationalisering av såväl högre utbildning, som arbetsmarknaden för högutbildade, blir det dock allt viktigare för ett land att i konkurrens med andra länder kunna erbjuda en attraktiv miljö för högutbildade, oberoende av i vilket land dessa har utbildat sig. Eftersom den totala beskattningen av högre löneinkomster i Sverige är högre än i alla andra industriländer står det klart att Sverige i en skattekonkurrens med andra länder hävdar sig mycket dåligt. Frågan är då hur betydelsefullt detta är i praktiken. För Sveriges del finns det oroande tecken på att Sverige inte är framgångsrikt i den konkurrens vi diskuterar. De tydligaste negativa tecknen är: 5

Sverige har under flera år haft ett nettoutflöde av högutbildad arbetskraft. Den stora utflyttningen av huvudkontor från Sverige under senare år, är ett tydligt tecken på ett misslyckande i konkurrensen om avancerade verksamheter. Sverige har under lång tid haft en trendmässigt fallande terms-of-trade. Det vill säga vi har genom åren fått sälja våra exportvaror till allt lägre relativpriser. Detta tyder på att Sverige snarare klättrar nedåt än uppåt i värdekedjan. I rapporten belyses dessa frågor ytterligare genom en enkätundersökning. Respondenter har varit 200 VD:ar eller andra ledande befattningshavare i utlandsägda företag verksamma i Sverige och forskningsintensiva företag med verksamhet både i Sverige och i utlandet. Företagen har tillfrågats om sin syn på det svenska företagsklimatet ur olika aspekter. De har också blivit tillfrågade om det svenska individklimatet d v s hur attraktivt Sverige är för kvalificerad arbetskraft. Ett resultat som framträder i enkäten är att det svenska företagsklimatet generellt sett upplevs som positivt. Resultatet dras dock ned av höga skatter och av det svenska regelverket på arbetsmarknaden. På frågor om individklimatet, uppfattas detta som mindre positivt än företagsklimatet. På en fråga om företagen upplever det som lättare eller svårare att rekrytera kvalificerad arbetskraft till Sverige än till andra länder svarar 71 procent av de tillfrågade företagen svårare medan endast 4 procent svarar lättare. Företagen blev också tillfrågade om svagheter för Sveriges del som rekryteringsland. Det framgår att beskattningen, med bred marginal, upplevs som den mest negativa faktorn. Om Sverige ska kunna utveckla den kunskapsdrivna ekonomin i den globala konkurrensen är det nödvändigt att sänka den höga och progressiva inkomstbeskattningen. Om målet sätts att likställa de skattemässiga förutsättningarna för framväxten av högkvalificerade uppgifter i Sverige med de som gäller i övriga Europa (men ej i hela OECD) måste värnskatten tas bort och statsskatten sänkas till 10 procent och enbart tas ut från den övre brytpunkten i skatteskalan. En inkomsttagare skulle därmed betala den kommunala inkomstskatten (ca 32 procent) upp till en beskattningsbar årsinkomst på 495.000 kronor (2009) samt en statlig skatt på 10 procent på inkomster därutöver. Den marginella och genomsnittliga inkomstskatten skulle därmed för högre inkomsttagare hamna i paritet med vad som genomsnittligt gäller i våra europeiska konkurrentländer. En sådan inkomstskattereform kan beräknas ge ett initialt skattebortfall på ca 35 miljarder. Flera oberoende studier visar emellertid att en sådan sänkning av inkomstskatten efter en tid i stor utsträckning blir självfinansierad genom ett återflöde av skatteintäkter till budgeten, främst som följd av att arbetsutbudet ökar. 6

1. Inledning Världsekonomin genomgår nu en process av omfattande förändring och strukturomvandling. Kombinationen av teknologiska genombrott och fortgående globalisering driver på utvecklingen. Till bilden hör också att flera mycket stora avancerade lågkostnadsländer är på väg att integreras i världsekonomin. Omfattningen av denna process är av samma storleksordning som den omvandling världsekonomin gick igenom under senare delen av 1800-talet, då Nordamerika integrerades i världsekonomin, som den då tedde sig. I omvandlingsprocessen skapas nya marknader och nya affärsmöjligheter på många områden. Samtidigt skärps konkurrensen och verksamheter slås ut genom priskonkurrens med låga kostnader och genom att ny teknik kommer in i bilden. De senaste 15 åren har vi sett en närmast obruten uppgång i världsekonomin. Då har också den expansiva effekten av globaliseringen dominerat utvecklingsbilden. Nu befinner vi oss å andra sidan i en nedgång i ekonomin. Då kommer utslagningsprocessen att bli den dominerande. På många områden som nu möter svag efterfrågan, kan man räkna med att efterfrågan kommer tillbaka när konjunkturen åter vänder uppåt. Nedgångar i konjunkturen har emellertid också en tendens att blottlägga strukturella problem och bidra till en utslagning, som i ett längre perspektiv kommer att betraktas som en del av en mera långsiktig strukturomvandling. När man befinner sig mitt i förloppet, kan det vara svårt att skilja strukturella effekter från konjunkturella. Vi tror dock, för att ta ett exempel, att de nuvarande problem, som vi har inom personbilsindustrin, förutom sitt uppenbart konjunkturella element, också är av strukturell natur. Detta innebär att vi, när konjunkturen åter vänder uppåt kan förvänta oss att detta starka och betydelsefulla kluster, som fordonsindustrin har utgjort, i den svenska ekonomin, kommer att vara påtagligt försvagat. Medan staliga hjälpinsatser kan vara verkningsfulla om det gäller att mildra effekterna av tillfälliga likviditetsproblem eller en tillfällig nedgång i efterfrågan, så är de på sikt närmast destruktiva om de sätts in för att förhindra en strukturell omvandling. Den svenska varvspolitiken under senare delen av 1970-talet är ett exempel på detta. Detta betyder att den försvagning av hela svenska ekonomin, som en försvagning av bilklustret innebär måste mötas med en tillväxt på andra områden, som har bättre långsiktiga förutsättningar. Detta har också, med industristödspolitiken under 1970-talet som beklagligt undantag, varit en traditionell svensk linje, kring vilken uppslutningen har varit anmärkningsvärt bred. Vi har sålunda i Sverige inte haft den typ av massivt fackligt motstånd mot nedläggningar av verksamheter som vi ser i många kontinentaleuropeiska länder. En del av förtjänsten för detta kan säkerligen tillskrivas den fackliga uppslutningen kring Rehn-Meidner modellen. En viktig del av denna var just, att utslagningen av mindre lönsamma verksamheter tjänade som en tillväxtmotor i ekonomin, genom att den möjliggjorde en överföring av resurser till mera snabbväxande delar av ekonomin. Medan behovet av att bejaka förändringar kvarstår, så har förutsättingarna för en positiv strukturomvandling förändrats radikalt i jämförelse med den ekonomiska miljö i vilken Rehn- Meidner modellen skapades. 7

För 60 år sedan skapades förnyelse ofta genom massiva investeringar med modernt kapital. Detta höjde arbetarnas produktivitet och förbättrade konkurrenskraften. Idag är detta inte, en tillräcklig strategi för ökad konkurrenskraft. Kapitalet är numera gränslöst. Modern informationsteknik innebär också att den modernaste kapitalutrustningen kan användas i verksamheter, snart sagt var som helst i världen. Konkurrensfördelar idag måste bygga på investeringar i kunskapskapital, d v s utbildning och förkovran hos de enskilda individerna, som i sin tur används för att förbättra produktionsprocesser eller skapa nya produkter. Också denna insikt är relativt allmän i Sverige. Att vi ska gå emot en kunskapsdriven ekonomi är ett närmast självklart mantra bland politiker och 8

organisationsfolk. Det finns också en betydande förståelse för att det är viktigt för Sverige att satsa på utbildning och forskning för att nå målet om en kunskapsdriven ekonomi. samman pressade svenska lönestruktur eller vår höga och progressiva lönebeskattning som hinder för de svenska ambitionerna att gå emot en kunskapsdriven ekonomi. Däremot är förståelsen mycket mindre för att det är viktigt att det finns individuella incitament för den enskilde individen att investera i sin egen utbildning och förkovran. Liksom för att det är viktigt att Sverige ur ekonomisk synvinkel kan erbjuda en attraktiv miljö för högutbildad och högkompetent arbetskraft. Praktiskt tar sig denna brist på förståelse uttryck i att vi knappast ser någon diskussion om vår I denna skrift argumenterar vi för att Sverige i den internationella konkurrens som vi ser framför oss när det gäller att utveckla högkvalificerade verksamheter, hämmas starkt av den höga och progressiva beskattningen av löneinkomster, som vi har i Sverige. Vi är väl medvetna om att det finns flera faktorer som är viktiga i detta sammanhang. Som vi skall se så hävdar sig Sverige i många av dessa andra områden mycket bra. Detta understryker, som vi ser det, vikten av att vi inte låter just lönebeskattningen bli ett 9

hinder för en positiv utveckling för Sverige, när det gäller att utveckla en kunskapsdriven ekonomi. Insikten om att humankapitalet blir allt viktigare för att skapa konkurrensfördelar och ekonomisk värdetillväxt i ett land bidrar till att vi fått ett starkt fokus på utbildning och forskning i debatten och, i någon mån, också i den ekonomiska politiken. Vad som hamnar i skymundan är, att det för ett land ligger många steg mellan ett starkt utbildningsväsende och omfattande forskningsinsatser och värdetillväxt och ökad konkurrenskraft i ekonomin. I det gamla Sovjetunionen var satsningarna på utbildning och forskning relativt sett mycket stora. Någon automatisk koppling mellan den höga utbildningsnivån och en god ekonomisk utveckling fanns dock inte. Incitamenten att använda det stora humankapitalet på ett ekonomiskt fruktbart sätt saknades. En god basal utbildning är en nödvändig förutsättning för en god ekonomisk utveckling i ett land. När det gäller högre utbildning är det viktigt att inse att det finns en betydelsefull skillnad mellan utbildning som konsumtion, som i huvudsak ökar den enskilde individens välbefinnande, och utbildning och forskning som kan ses som en investering i humankapital, som ger positiva ekonomiska effek ter både för landet och den enskilde individen. Skarpa gränser går inte att dra, men idealt sett bör incitamenten i en ekonomi vara sådana att tillräckligt många individer satsar på utbildning, som en investering i sin egen framtida produktivitet och intjäningsförmåga. I annat fall finns det knappast någon anledning att förvänta sig att stora utgifter nedlagda på utbildning och forskning i ett land också skall resultera i en god ekonomisk tillväxt. Med en allt starkare tendens till en globalisering av arbetsmarknaden för många kategorier av högutbildade är det inte bara viktigt att kvalitet och inriktning på den svenska utbildningen är den rätta, utan En genomgående slutsats är att den svenska beskattningen av höginkomsttagare både när det gäller genomsnittsskatten och marginalskatten tillhör de högsta i OECD området. också att incitamenten är tillräckligt starka för att Sverige skall vara ett attraktivt land att arbeta i för högutbildade individer. I detta arbete skall vi analysera vilka effekter den höga och progressiva inkomstbeskattingen i Sverige har på individens benägenhet att investera i sitt humankapital. Vi skall också analysera frågan hur lönebeskattningen påverkar Sveriges attraktivitet, som lokalisering för avancerade verksamheter. Eftersom studien gäller skattens effekter på Sveriges konkurrenskraft och attraktivitet i ett internationellt perspektiv är det viktigt att fastställa hur motsvarande beskatting är utformad i andra länder. En sådan översikt görs i kapitel 2. Där jämförs den svenska beskattningen av högre löneinkomster med sin motsvarighet i andra OECD-länder. En genomgående slutsats är att den svenska beskattningen av höginkomsttagare både när det gäller genomsnittsskatten och marginalskatten tillhör de högsta i OECD området. Inom nationalekonomin finns en välutvecklad teori för investeringar i humankapital d v s individens 10

satsningar på egen utbildning och förkovran. Det finns också mycket väletablerade metoder för att mäta avkastningen på investeringar i utbildning. Detta möjliggör siffermässiga jämförelser mellan länder när det gäller den individuella avkastningen för investeringar i utbildning. När det gäller formell utbildning är den investering som individen gör, liktydig med de inkomster som individen avstår genom att ägna sin tid åt studier och de kostnader i övrigt som läggs ned på studierna, terminsavgifter, kurslitteratur etc. Avkastningen är den extra inkomst som individen får efter studierna i jämförelse med vad hon skulle ha fått om studierna inte genomförts. I Sverige, där vi inte har några terminsavgifter är givetvis tidskostnaden den helt dominerande investeringskostnaden för den enskilde. I kapitel 3 går vi igenom ett antal nyligen gjorda internationella jämförelser av individens avkastning på utbildning. Jämförelse har gjorts både när det gäller netto och bruttoinkomster. På båda områdena hamnar Sverige på en bottenplacering i jämförelse med övriga utvecklade industriländer. Den sammanpressade lönestrukturen i Sverige medför sålunda att redan när man ser till avkastningen före skatt har Sverige en dålig placering. Denna försämras sedan ytterligare av den progressiva inkomstbeskattningen. Det finns dock en viktig koppling mellan beskattningens progressivitet och den sammanpressade lönestrukturen. Den progressiva inkomstbeskattingen minskar individens incitament att ta ut avkastningen av högre utbildning i form av högre inkomster. Att detta förhållande är kvantitativt betydelsefullt har tidigare visats på amerikanska data av bland andra Martin Feldstein 1. Nyligen har en liknade studie på svenska data genomförts av Holmlund och Söderström. 2 Denna studie visar att effekten är betydelsefull även med utgångspunkt i svenska förhållanden. I den analys av avkastningen på högre utbildning som gjordes ovan är den implicita förutsättningen att den som utbildar sig i ett land också använder sig av denna utbildning i samma land. Detta är givetvis fortfarande det vanligaste förhållandet. Med en tilltagande internationalisering av såväl högre utbildning, som arbetsmarknaden för högutbildade blir det en allt viktigare fråga för ett land om det i konkurrens med andra länder kan erbjuda en attrak tiv miljö för högutbildade oberoende av i vilket land dessa har utbildat sig. Eftersom den totala beskattningen av högre löneinkomster i Sverige är högre än i alla andra länder står det klart att Sverige i en skattekonkurrens med andra länder på detta område hävdar sig mycket dåligt. Frågan är då hur betydelsfullt detta är. Denna fråga analyserar vi i kapitlen 4-6. En viktig utgångspunkt för analysen är den stora omstrukturering av produktionen som globaliseringen för med sig. I debatten har det här funnits en koncentration på låglönekonkurrensens roll i denna omstrukturering. Med Sveriges ambitioner att klättra i värdekedjan och att gå emot en kunskapsdriven ekonomi är det snarare höglönekonkurrensen vi har anledning att oroa oss för. För att ett land långsiktigt skall kunna hålla en hög lönebetalningsförmåga måste det kunna dra till sig, behålla och utveckla högförädlande verksamheter. Här finns en konkur- 1 Feldstein (1995) 2 Holmlund och Söderström. (2008) 11

rens mellan de utvecklade länderna när det gäller att lyckas i denna strävan. Denna konkurrens skärps av att den nya kommunikationsteknologin och allt bättre fungerande internationella marknader har drivit fram en fragmentering av värdekedjan. Denna leder till en tilltagande specialisering av lokalisering av olika verksamheter i och med att specialiseringen kan ske på en väsentligt mycket finare nivå än tidigare. I förädlingskedjan för en viss produkt kan i princip varje del, lokaliseras till det land, eller den region som passar bäst för just den verksamheten. En konkretisering av ovanstående resonemang ges av den schablonmässiga uppdelning av värdekedjan som illustreras i figur1.1. Figuren ger en stiliserad bild av förhållandet mellan de olika delarna i värdekedjan med avseende på förädlingsgrad och lönebetalningsförmåga. Om man ser de olika verksamheterna i företagets verksamhet som helt separerbara, skulle en naturlig strävan för ett företag i ett högkostnadsland vara att söka lokalisera verksamheter som ligger högt upp på V-kurvan till det egna landet eller något annat högkostnadsland, medan lägre belägna verksamheter lokaliseras till lågkostnadsländer. På samma sätt skulle det för ett industriland med höga kostnader vara en naturlig strategi att i så stor utsträckning som möjligt sträva efter att bli en lokaliseringsort för verksamheter som ligger i början och slutet av värdekedjan. Ett misslyckande i detta avseende kommer att innebära att landet tvingas till konkurrens med låga kostnader och låga priser, vilket på sikt leder till fallande terms- of- trade och därav följande välfärdsförluster. En viktig förutsättning för att ett land skall kunna utveckla verksamheter som ligger högt i förädlingsgrad är just att man förmår attrahera högutbildad och kvalificerad arbetskraft. Ett land som är svagt i detta Figur 1.1 V- kurvan: Förädlingsvärde i värdekedjan Hög Varumärkesvård Huvudkontorstjänster Förädlingsvärde Låg FoU Integrerad produktion Marknadsföring Modulär produktion Sammansättning Försäljning After-sales tjänster Uppströms Produktionsprocesser Nedströms Källa: Andersson T, Braunerhjelm P och Jakobsson U (2006) Det svenska miraklet i repris? SNS förlag 12

avseende får svårt att utveckla högförädlande verksamheter. Det framstår då inte heller som en attraktiv lokaliseringsort för avancerade verksamheter. För Sveriges del finns en del oroande tecken på att landet inte är helt lyckosamt i den konkurrens vi diskuterar. De tydligaste negativa tecknen är: Sverige har under flera år haft ett nettoutflöde av högutbildad arbetskraft. Den stora utflyttningen av huvudkontor från Sverige under senare år, är ett tydligt tecken på ett misslyckande i konkurrensen om avancerade verksamheter. Sverige har under lång tid haft en trendmässigt fallande terms-of-trade. Detta tyder på att Sverige snarare klättrar nedåt än uppåt i värdekedjan. I kapitel 4 utvecklar vi den diskussion om högförädlande verksamheters lokalisering som vi skisserat ovan. Vi diskuterar också med utgångspunkt i forskningen på området vilka faktorer som är av betydelse när det gäller att skapa attraktivitet för ett land som lokaliseringsort för avancerade verksamheter. Vi diskuterar där också frågan om var vi kan finna Sveriges starka respektive svaga sidor i detta avseende. göra. Respondenter har varit utlandsägda företag verksamma i Sverige och forskningsintensiva företag med verksamhet både i Sverige och i utlandet. De senare har valts ut bland både svenskägda och utlandsägda företag. Företagen har tillfrågats om sin syn på det svenska företagsklimatet ur olika aspekter. De har också blivit tillfrågade om det svenska individklimatet d v s hur attraktivt Sverige är för kvalificerad arbetskraft. Ett genomgående resultat i de undersökningar som presenteras i kapitel 5 och kapitel 6 är att det svenska företagsklimatet upplevs som i huvudsak positivt. Resultatet dras dock ned av beskattningen och av det svenska regelverket på arbetsmarknaden. I enkätundersökningen uppfattas individklimatet som mindre positivt än företagsklimatet. En mycket stor del av företagen anger att de har svårigheter med att rekrytera kvalificerad personal från utlandet till Sverige. Detta resultat går för övrigt igen i de undersökningar som presenteras i kapitel 6. I enkäten anges de svenska skatterna som det största hindret för rekrytering av kvalificerad personal till Sverige. I kapitel 7 sammanfattar vi våra resultat och diskuterar deras betydelse. Vi diskuterar också vilka åtgärder som kan vidtas på skatteområdet för att stärka de svenska möjligheterna att utveckla en framgångsrik, kunskapsdriven ekonomi. I kapitel 5 ger vi en översikt över hur Sverige har placerat sig i olika internationella undersökningar när det gäller att söka rangordna länders konkurrenskraft och attraktivitet. I kapitel 6 presenterar vi en enkät som vi själva låtit 13

2. Den svenska beskattningen av högutbildad arbetskraft i en internationell jämförelse HÖGA SKATTER PÅ ARBETE FÖRSVÅRAR FÖRETAGS MÖJLIGHETER ATT REKRYTERA SPETSKOMPETENS Syftet med detta kapitel är att ge en översikt av arbetskraftsbeskattningens effekter på den mer högproduktiva arbetskraftens vilja att arbeta och bygga upp kvalificerad kompetens i vårt land. Relativt andra länder har Sverige en hög beskattning av kvalificerat arbete såväl inkomstskatten som arbetsgivaravgifterna är höga relativt andra länder. Detta riskerar leda till att företag får svårt att attrahera och behålla högkvalificerad personal på en internationell arbetsmarknad till följd av höga lönekostnader och låga inkomster efter skatt i förhållande till konkurrenterna. De höga skatterna på arbete i Sverige riskerar leda till att kvalificerade arbetsuppgifter läggs utomlands. 2.1 Inkomstskatten Generellt har skattekonkurrensen mellan olika länder ökat betydligt under senare år. Vi har t ex sett en nedåtgående trend för bolagsskatten, där Sverige för några år sedan låg i en mittfåra med en bolagsskatt på 28 procent, men där vi nu åter börjat hamna i det övre skiktet även efter sänkningen av skatten till 26,3 procent. EU- ländernas genomsnittliga bolagsskattenivå ligger just under 25 procent. Även för inkomstskatterna ser vi en tendens mot lägre skatter, vilket vi belyser längre fram i detta kapitel. Tydligast är tendensen mot allt lägre progressivitet i flera länders inkomstskatteskala. Detta torde bland annat vara ett uttryck för den ökande konkurrensen om den kvalificerade och högutbildade arbetskraften, som efterhand blivit alltmer rörlig över nationsgränserna. Inkomstskatterna och då inte minst progressiviteten - i de något högre inkomstskikten är en nyckelfaktor vid individers drivkraft till högre studier såsom visas i kapitel 3. På samma sätt är inkomstskatteuttaget för den högutbildade arbetskraften en avgörande konkurrensfaktor i kampen om den kvalificerade arbetskraften mellan olika länder. Det totala skatteuttaget för högre inkomsttagare är också mycket betydelsefullt för lokaliseringen av internationella företags huvudkontor 1. För att få en bild av olika länders attraktionskraft för högutbildad arbetskraft, som blivit alltmer internationellt rörlig, är en belysning av inkomstskatterna i de högre inkomstskikten speciellt intressant. Det visar sig att det svenska inkomstskattesystemet har internationellt sett mycket höga marginalskatter redan vid relativt måttliga inkomster. Efter det att den taxerade inkomsten minskats med ett, i internationell jämförelse, relativt lågt grund- och jobbavdrag, beskattas inkomsten med en kommunal skatt. Den genomsnittliga kommunalskatten var år 2008 32 procent. Som framgår av tabell 4.1 börjar statlig inkomstskatt på 20 procent tas ut redan vid beskattningsbar inkomst på drygt 316 000 kronor, vilket höjer marginalskatten till ca 52 procent. Marginalskatten höjs sedan till 57 procent vid 476 000 kronor då även den s k värnskatten på 5 procent tas ut. I tabellen 2.1 visas skiktgränser och skattesatser för 1 Eliasson G (2007) och Braunerhielm(1999) 14

den beskattningsbara inkomsten år 2008. Brytpunkten, eller gränsen för den beskattningsbara inkomsten där statlig skatt på 20 procent betalas, låg sålunda vid 316.000 kronor år 2008 eller 26.300 kronor per månad. Den övre brytpunkten infaller vid 476.000 kronor i beskattningsbar inkomst eller 39.600 kronor per månad. I tabell 2.2 visas den genomsnittliga inkomstskatten år 2007 för en enskild löntagare utan barn vid olika inkomstnivåer - nämligen 67 procent, 100 procent samt 167 procent av den genomsnittliga inkomstnivån i ett antal OECD länder. 1 Den genomsnittliga inkomstskattesatsen är beräknad som inkomstskatten (inklusive egenavgifter) i procent av bruttolöneinkomsten. För inkomsttagare med den högre inkomstnivån är den genomsnittliga inkomstskattesatsen 37,9 procent i Sverige. Genomsnittet inom OECD länderna är 32,3 procent samt inom EU 35,6 procent. 1 Taxing wages 2006-2007, OECD 2007 Tabell 2.1 Svenska inkomstbeskattningen Beskattningsbar inkomst (skiktfränser) 2007 (taxeringsåret 2008): 316 700 Kommunalskatt 316 800 476 700 Kommunalskatt +20% statlig skatt 476 800 Kommunalskatt +25% statlig skatt Not: Beskattningsbar inkomst är den taxerade inkomsten minus grundavdrag och jobbavdrag. Brytpunkten justeras upp med den faktiska inflationstakten. Mellan 2008 och 2009 höjs brytpunkten för den statliga skatten från 28.600 kronor till 31.100 kronor i taxerad månadsinkomst. I tabell 2.3 illustreras dels de två högsta marginalinkomstskattenivåerna med angiven inkomst där marginalskatteskikten börjar. Sverige tar i jämförelse med andra länder ut den högsta marginalskatten i mellanskiktet och brytpunkten ligger relativt lågt. 15

Tabell 2.2 Genomsnittlig inkomstskattesats vid olika inkomstnivåer 2007 (ensamstående utan barn; inklusive egenavgifter betalda av löntagaren) Civilstånd: Lönenivå (% av den genomsnittliga lönen): Ensamstående Ensamstående Ensamstående Ensamstående Gift Gift Gift Gift utan barn utan barn utan barn 2 barn 2 barn 2 barn 2 barn utan barn 67 100 167 67 100-0 100-33 1 100-67 1 100-33 1 (1) (2) (3) (4) (5) (6) (7) (8) Australien 19.1 23.4 28.8 18.9 23.4 19.6 21.7 19.6 Österrike 27.8 33.5 37.9 25.1 31.8 29.5 31.2 29.5 Belgien 35.3 42.0 48.8 29.8 30.6 32.8 38.0 34.7 Kanada 19.4 23.3 26.9 8.3 16.9 18.8 20.9 19.9 Tjeckien 19.7 22.9 28.0 12.5 10.8 16.1 18.7 20.7 Danmark 38.8 41.0 49.5 38.8 35.8 38.9 39.7 38.9 Finland 23.4 30.1 37.4 23.4 30.1 26.2 27.5 26.2 Frankrike 25.8 27.8 33.2 21.1 21.9 21.1 24.7 23.8 Tyskland 37.0 42.8 45.9 21.7 23.9 30.0 34.5 37.0 Grekland 18.9 26.1 32.8 17.7 26.5 23.9 24.9 24.5 Ungern 26.9 38.7 44.4 26.9 38.7 33.2 34.0 33.2 Island 19.5 24.4 28.4 19.5 14.4 19.5 22.5 19.5 Irland 2 5.9 13.9 25.9 2.7 5.9 7.0 10.7 7.0 Italien 23.4 28.5 34.8 14.7 20.4 19.8 23.2 23.8 Japan 18.4 20.1 24.1 15.1 16.3 17.1 17.8 19.1 Korea 2 8.8 11.9 15.7 8.1 9.5 9.2 9.4 10.8 Luxemburg 22.0 29.1 36.8 14.2 15.3 17.2 21.2 20.2 Mexico -1.2 5.2 13.8-1.2 5.2 0.9 2.7 0.9 Nederländerna 30.7 35.4 40.3 13.9 31.7 30.1 32.0 32.0 Nya Zeeland 19.1 21.5 27.3 19.1 21.5 20.4 20.6 20.4 Norge 25.7 29.5 35.9 22.0 27.1 26.7 28.0 26.7 Polen 29.7 31.1 32.3 24.7 24.7 24.7 26.1 29.7 Portugal 16.6 22.5 29.6 12.5 14.8 15.0 18.9 16.6 Slovakien 18.7 22.4 25.2 10.7 9.7 14.7 17.7 18.7 Spanien 16.1 20.4 25.3 6.4 12.4 15.3 16.2 16.9 Sverige 24.9 27.6 37.9 24.9 27.6 25.3 26.5 25.3 Schweiz 18.7 21.8 26.6 14.0 16.5 17.4 19.7 19.4 Turkiet 2 29.2 30.3 32.4 29.2 30.3 29.8 29.9 29.8 Storbritannien 24.0 27.0 30.7 14.4 25.4 22.8 25.5 24.0 USA 22.1 24.5 30.3 0.3 11.8 16.0 18.6 22.2 Unwighted average: OECD 22.2 26.6 32.2 17.0 21.0 21.3 23.4 23.0 EU-15 24.7 29.9 36.5 18.8 23.6 23.6 26.3 25.3 EU-19 24.5 29.6 25.6 18.7 23.0 23.3 25.9 25.4 1 Två arbetstagare i familjen. 2 Inkomstsiffror som bygger på den gamla definitionen av genomsnittlig arbetstagare (ISIC D, rev3). Källa: OECD (2007) 16

Tabell 2.3 Högsta och näst högsta marginalinkomstskatt och inkomstgräns för ett antal europeiska länder samt USA år 2007 Högsta marginalskatt + inkomstgräns i SEK där skatten börjar tas ut Näst högsta marginalskatt + inkomstgräns i SEK där skatten tas ut Sverige 57% (476 000) 52% (316 000) Belgien 50% (300 000) 45% (164 000) Danmark 60% (392 000) 45% (328 000) Estland 22 % (flat tax) 22% (flat tax) Finland 50% (565 000) 42% (311 000) Frankrike 40% (620 000) 30% (231 000) Irland 42% (298 000) 20% (15 000) Lettland 25% (flat tax) 25% (flat tax) Litauen 27% (flat tax) 27% (flat tax) Nederländerna 52% (493 000) 42% (290 000) Norge 40% (824 000) 37% (524 000) Storbritannien 40% (518 000) 22% (358 000) Tyskland 47,5% (2 325 000) 44% (485 000) Österrike 50% (474 000) 43,5% (356 000) USA 39,5% (2 450 000) 37,5% (1 190 000) Källa: Lodin S-O, Svenska skatter och omvärldsbeskattningen en jämförelse mellan skatteuttaget i Sverige och fjorton viktiga omvärldsländer, Swedbank, 2007. Sverige har även vid sidan av Danmark den högsta marginalskatten på högre inkomster. Man bör då beakta att Danmark saknar lagstadgade arbetsgivaravgifter och täcker de sociala förmånerna med inkomstskattemedel 1. Som mer realistisk jämförelse gällande inkomstbeskattningen i andra länder kan nämnas att den högsta marginalskatten i Tyskland är 47 procent och tas ut på inkomster över 2,3 miljoner kronor. Allra lägst inkomstskatt har de baltiska länderna med ca 25 procent i proportionell skatt. 11 av de 14 jämförelseländerna har en högsta 1 Sammantaget är därmed den totala beskattningen av löneinkomster lägre i Danmark än i Sverige. marginalskatt på maximalt 50 procent. Frankrike, Norge, Storbritannien och USA har en högsta marginalskatt på cirka 40 procent, d v s kring 17 procentenheter lägre än Sverige. Marginalskatten, inklusive kommunal skatt men exklusive värnskatt, är i Sverige 52 procent, vilket är 10 procenten heter högre än genomsnittet för övriga länder. Sex länder har sänkt sin högsta marginalskatt mellan år 2005 och 2008. I flera länder har kommande marginalskattesänkningar aviserats. Vid sidan av Danmark är den svenska marginella inkomstskatten högst inom EU och bland övriga jämförelseländer. Skillnaden mellan svenska inkomstskatterna och 17

beskattningen av inkomster i de andra EUländerna har accentuerats under senare år. 1 I Sverige har inga förändringar skett av marginalskattesatser samt brytpunkter i inkomstskalan, sedan införandet av den s.k. värnskatten. Den största förändringen under senare tid har varit införandet av en skattereduktion för arbets- och näringsinkomster, det s.k. jobbavdraget. Från och med inkomståret 2007 finns en särskild skattereduktion för alla med arbetsinkomster och inkomster från näringsverksamhet. Under inkomståret 2008 har detta avdrag utökats och för 2009 föreslås ett ytterligare steg. Skattereduktionens storlek bestäms av den beskattningsbara inkomsten, grundavdraget och kommunalskattesatsen. Med arbetsinkomst avses pensionsgrundande inkomst från anställning samt näringsinkomst, minskade med avdragsgilla kostnader samt allmänna avdrag. Inga förändringar har därutöver skett av marginalskattesatserna eller brytpunkterna, utöver de justeringar som är kopplade till prisbasbeloppet. årsinkomst de enda som fått vidkännas höjningar av marginalskatten från 51,2 procent till 57,6 procent, främst till följd av värnskattens införande. Som framgår av tabellen 2.4 har detta lett till att marginalskatten i stort sett inte sänkts för gruppen med inkomster över 390.000 kronor i årsinkomst mellan åren 2006 och 2009. Däremot har inkomsttagare under denna nivå, under samma period erhållit relativt kraftiga sänkningar av marginalskatten. Detta är ett resultat av att jobbskatteavdraget är krontalsmässigt oförändrat från och med 390.000 kronor i årsinkomst, vilket innebär att marginalskatten inte sänks över denna nivå. Mellan åren 1991 och 2009, d v s från skattereformen till idag, är gruppen av inkomsttagare som har över 490.000 kronor i 1 Lodin S-O (2007) Som framgår av tabellen 2.4 har regeringen genom införandet av jobbskatteavdraget åren 2006-2009 sänkt inkomstskatterna med 5,5 procentenheter för låg- och medelinkomsttagare. Därtill kommer en höjning av brytpunkten utöver den automatiska justeringen, som ger sänkta marginalskatter också för inkomsttagare strax under den nuvarande brytpunkten. Antalet heltidsarbetande som betalar statlig skatt kommer dock fortfarande att uppgå till drygt 900 000 personer. Detta motsvarar 22 procent av de förvärvsarbetande. Av tabell 2.4 framgår att mellan åren 1991 och 2009 har cirka 1,5 miljon förvärvsarbetande fått höjd marginalskatt. 18

Den stora grupp av svenskar som betalar statlig inkomstskatt har en marginalskatt, som är högre än den som betalas av de allra högsta inkomsttagarna inom övriga EU, Norge och USA. Även om värnskatten togs bort för de ca 300.000 inkomsttagare som idag betalar denna, skulle Sverige fortfarande ha den högsta marginalskatten av alla länder (vid sidan av Danmark). givaravgifterna började införas i Sverige på en mycket låg nivå redan 1955 och förblev under flera år relativt låga. De stora höjningarna skedde under senare hälften av 1960-talet och under i synnerhet 1970-talet då delar av inkomstskatten omvandlades till arbetsgivaravgifter. Avgifterna var som högst, 39 procent år 1990, men minskade något 1992-93 och uppgick 2008 till ett påslag på lönesumman om 32,42 procent. I dag betalar så många som 1,25 miljoner förvärvsarbetande, 27,3 procent av samtliga inkomsttagare, statlig inkomstskatt. Målsättningen i propositionen som låg till grund för 1990-91 års skattereform var att högst 15 procent av de förvärvsarbetande skulle betala statlig inkomstskatt och då högst 50 procent i marginalskatt. Jobbavdraget bedöms ha gett ett ökat arbetsutbud och bidragit till en ökad sysselsättning, främst genom ökad förvärvsfrekvens bland dem med lägre inkomster. En negativ sidoeffekt är att individer med högre inkomster inte stimulerats att öka sin arbetstid därför att skattesänkningen för dem bara haft en, ur sysselsättningssynpunkt, negativ inkomsteffekt. De har fått råd att arbeta mindre genom sänkt genomsnittsskatt men ingen stimulans har getts för att få denna grupp att arbeta mer genom sänkta marginalskatter 1. Som framgår av tabellen har marginalskatten till och med höjts i denna grupp. 2.2 Arbetsgivaravgifterna För att beräkna den totala skattekilen, mellan vad arbetsgivaren betalar för arbetskraften och vad löntagaren får ut, måste hänsyn även tas till de lagstadgade arbetsgivaravgifterna som läggs ovanpå lönen. Arbets- 1 Lundgren med flera (2008), SNS Konjunkturrapport, sidan 69. Vissa av avgifterna främst pensionsavgiften är försäkringsmässiga genom att de påverkar den framtida pensionens storlek. Det finns även en viss försäkringsmässighet i sjukförsäkrings- och arbetsmarknadsavgifterna, men endast för låg- och medelinkomsttagare eftersom avgifterna även utgår på oförsäkrade inkomster (över 5,3 respektive 7,5 inkomstbasbelopp). I dag intjänas inga förmåner på inkomster över 7,5 inkomstbasbelopp (drygt 300 000 kronor), men arbetsgivaravgifter utgår ändå på dessa inkomster. Den nuvarande skattedelen av arbetsgivaravgifterna, d v s den del som inte är kopplad till en motsvarande försäkringsförmån, kan uppskattas till drygt 20 procentenheter av 32,42 procentenheter som läggs på lönen, d v s cirka 2/3 av avgiftens storlek. De svenska arbetsgivaravgifterna är relativt höga i en internationell jämförelse. I jämförelsen bör även beaktas att vissa länder använder sig av egenavgifter som löntagaren och inte arbetsgivaren formellt betalar. Hänsyn måste även tas till att denna avgift är avdragsgill i inkomstbeskattningen. Som framgår av tabellen 2.5 är Sverige, med ett avgiftsuttag på 32,4 procent av lönesumman, bland de länder som har den högsta arbetsgivaravgiften. Högst ligger Belgien och Frankrike med 34 procent respektive 33,5 procent. 19

Tabell 2.4 Marginalskatten och dess förändring samt antalet inkomsttagare i olika inkomstskikt Kommunalskatt 32,64 % (inkl. kyrkoskatt) Årsinkomst före skatt 2009(= taxerad inkomst) Förändring 2006-2009 i p. e. Förändring 1991-2009 i p.e. Antal yrkesaktiva Marginalskatter (%) 1991 2006 2007 2008 2009 18 359 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,00 0,0 6000 27 874 0,0 32,8 0,0 0,0 0,0-32,80 0,0 8000 83 734 31,1 26,2 26,2 26,1 24,5-1,76-6,6 235000 95 264 31,2 26,2 26,2 26,1 24,5-1,76-6,7 55000 106 123 31,2 26,2 26,2 26,1 24,5-1,76-6,7 59000 117 765 31,2 32,8 32,8 31,6 30,5-2,28-0,7 55000 128 960 31,2 36,1 32,8 31,6 30,5-5,56-0,7 64000 139 594 23,4 36,1 32,8 31,6 30,5-5,56 7,1 72000 151 796 23,4 36,1 32,8 31,6 30,5-5,56 7,1 69000 162 319 23,4 36,1 32,8 31,6 30,5-5,56 7,1 78000 173 961 23,4 36,1 32,8 31,6 30,5-5,56 7,1 88000 185 268 23,4 36,1 32,8 31,6 30,5-5,56 7,1 114000 196 238 23,4 36,1 32,8 31,6 30,5-5,56 7,1 125000 207 097 31,1 36,1 32,8 31,6 30,5-5,56-0,6 155000 218 291 34,3 36,1 32,8 31,6 30,5-5,56-3,8 157000 229 709 34,3 36,1 32,8 31,6 30,5-5,56-3,8 177000 240 904 34,3 36,1 32,8 31,6 30,5-5,56-3,8 180000 251 874 34,3 36,1 32,8 31,6 30,5-5,56-3,8 190000 263 181 34,3 36,1 32,8 31,6 30,5-5,56-3,8 212000 279 860 34,3 36,1 32,8 31,6 30,5-5,56-3,8 397000 302 249 34,3 36,1 32,8 32,6 32,6-3,44-1,7 342000 324 078 34,3 52,8 32,8 32,6 32,6-20,16-1,7 306000 347 027 34,3 52,8 52,8 32,6 32,6-20,16-1,7 272000 369 080 51,2 52,8 52,8 52,6 32,6-20,16-18,5 206000 391 581 51,2 52,8 52,8 52,6 52,6-0,16 1,5 157000 423 373 51,2 52,8 52,8 52,6 52,6-0,16 1,5 215000 496 696 51,2 57,8 57,8 52,6 52,6-5,16 1,5 272000 609 648 51,2 57,8 57,8 57,6 57,6-0,16 6,5 116000 765 138 51,2 57,8 57,8 57,6 57,6-0,16 6,5 94000 993 392 51,2 57,8 57,8 57,6 57,6-0,16 6,5 35000 1 821 443 51,2 57,8 57,8 57,6 57,6-0,16 6,5 31000 Summa 4536000 Medelvärde 40,3 39,5 37,5 36,7 35,2-5,22-5,1 Antal arbetande som fått höjd marginalskatt 1991 2009 1466000 Källa: Beräkningar gjorda av Gunnar Du Rietz ; p.e.= procentenheter 20

Ser man till sammanlagda arbetsgivar- och egenavgifter har Belgien det högsta uttaget. Det effektiva avgiftsuttaget blir dock lägre då avgiften är avdragsgill i inkomstbeskattningen. Högst egenavgifter har Tyskland med 19,6 procent, där arbetsgivar- och egenavgifterna är lika stora. Båda har dock tak. Det är endast i Norge och USA som egenavgifterna inte är avdragsgilla vid inkomstbeskattningen. USA har tillsammans med Irland det lägsta avgiftsuttaget. Båda länderna använder sig såväl av arbetsgivarsom egenavgifter. Sverige utmärker sig som det enda land vid sidan om Estland att inte ha någon egenavgift utan endast en arbetsgivaravgift. Som framgår av tabell 2.5 tas såväl arbetsgivar- som egenavgifterna ut utan tak i flertalet länder, inte bara i Sverige, närmare bestämt tio av länderna i tabellen. Härmed ökar avgifternas skatteinslag. De höga avgifterna i relation till förmånssystemen innebär också att avgifterna i själva verket till stor del utgör skatt. Danmarks system utan arbetsgivaravgifter och endast en låg egenavgift är följden av att Danmark i huvudsak finansierar de sociala avgifterna med en högre inkomstskatt. För att få en rättvisande jämförelse mellan Danmark och andra länder är det därför nödvändigt att ta med socialavgifterna i jämförelsen. 2.3 Arbetsskattekilen I de flesta länder är arbetsgivar- och egenavgifter till stor del en skatt, vilket gör att också dessa måste beaktas vid en beräkning av den totala skattebelast- Tabell 2.5 Arbetsgivaravgifter och egenavgifter för anställda 2007 Arbetsgivaravgift Egenavgift Arbetsgivaravgift Egenavgift avgift i % tak avgift i % tak avgift i % tak avgift i % tak Sverige 32,4 0 Litauen 31,7 3 Belgien 34 13,7 Nederländerna ** 19 X ** 6,5 X Danmark 0 8 Norge 14,1 *** 7,8 Estland 33 0 Storbritann. 12 12 Finland 25 6,3 Tyskland *** 19,6 X *** 19,6 X Frankrike *33,5-45 (X) 13,7 (X) Österrike 22 **** 17,5 X Irland 10,75 9 (X) USA(NY) ******* 13,8 (X) ****** 7,65 (X) Lettland 24 3 * Frankrike, av arbetsgivaravgiften är 20,5% utan tak. För övrigt 13% varierar takets höjd.avgifter över 33% utgår för exectutives på inkomster upp till euro 21456. Liknande avgiftstak gäller för egenavgifter över 2% ** Nederländerna, taket för olika avgifter varierar 13% arb.givaravgift utgår på inkomst upp till ca för övriga är taket euro 45000 inkomst. Egenavgifter utgår på inkomst upp till euro 30000. *** Norge, egenavgiften är ej avdragsgill **** Tyskland, aket för de olika avgifterna varierar mellan en årsinkomst på ca euro 420000 och euro 63000. ***** Österrike har tak på egenavgifter vid en inkomst av euro 46000 ****** USA, 1,45% tas ut utan tak. 6,2% på lön upp till dollar 97500 och ytterligare 6,2% på inkomst upp till dollar 7000. För egenavgifter på 6,2 % finns tak vid en inkomst på dollar 97500. Egenavgifterna är inte avdragsgilla. Källa: Lodin S-O 21

ningen på arbete. Om arbetsgivaravgifterna beaktas tillsammans med inkomstskatterna blir bilden för Sverige lika negativ, som när vi enbart studerade marginalskatten. Sverige har då en total belastning av skatter och avgifter på kvalificerad arbetskraft som är betydligt högre än i konkurrentländerna. Två vanliga mått för att analysera skattesystemets effekter på ekonomin är marginalskatten och den marginella skattekilen. Marginalskatten på arbete anger (i procent) hur stor andel av en löneökning, exklusive arbetsgivaravgifter, som går bort i inkomstskatt. En inkomstökning påverkas emellertid av fler skatter än marginalskatten. Därför brukar även den så kallade arbetsskattekilen användas i analysen av skatternas effekter. Arbetsskattekilen tar hänsyn till alla skatter som påverkar en inkomstökning av arbete. Den mäter hur stor andel av en inkomstökning som sammanlagt går bort i olika skatter. Förutom den marginella inkomstskatten inkluderar den också arbetsgivaravgifterna, momsen och eventuella egenavgifter. Den kallas för skattekil därför att samtliga dessa skatter slår in en kil mellan den samhällsekonomiska och den privatekonomiska avkastningen av olika handlingsalternativ. Den marginella arbetsskattekilen är definierad som den totala lönekostnadsökningen, inklusive arbetsgivaravgifter, minus förändringen i lön efter inkomstskatt och efter indirekta skatter på konsumtion, satt i relation till den totala lönekostnadsökningen. I tabellen 2.6 anges för 30 EU- och OECD- länder år 2006, samt år 2009 för Sverige, marginalskatten (inklusive de egenavgifter som betalas av löntagaren), arbetsgivaravgiften, indirekt skatt (moms och punktskatter i procent av priset) och den totala skattekilen. Konsumtionsskatterna tas med för att de höjer prisnivån och därmed minskar lönernas köpkraft. I tabellen visas marginalskatten och skattekilen för en låginkomsttagare, genomsnittlig löntagare och höginkomsttagare för olika länder. En låginkomsttagare respektive höginkomsttagare definieras som en inkomsttagare som har 67 procent respektive 167 procent av den genomsnittliga löntagarens inkomst i respektive land. Detta är en definition som används av OECD. 1 Som framgår av tabellen 2.6 avviker Sverige i internationell jämförelse genom höga marginalskatter och höga marginella arbetsskattekilar : i) Marginalskatten för den genomsnittlige löntagaren och höginkomsttagaren är betydligt högre i Sverige (2009) än för genomsnittet i OECD och EU (2006). För en svensk höginkomsttagare, som fokuseras på i denna studie, går 57,6 procent bort av en inkomstökning. Motsvarande siffra för OECD länderna är 42,1 procent och 46,2 procent inom EU. ii) År 2009 är den marginella arbetsskattekilen 72,5 procent i Sverige men endast 58,1 procent för OECD länderna i genomsnitt (2006) och 63,3 procent inom EU. När kostnaden för en medarbetares arbetsinsats ökar med 1000 kronor går 725 kronor bort i olika skatter (inkomstskatt, arbetsgivaravgift samt indirekt skatt) och arbetstagaren får behålla 275 kronor efter det att alla dessa skatter har betalts. 1 OECD( 2007) 22

Tabell 2.6 Arbetsskattekilar år 2006 - Ensamstående utan barn 1) Marginalskatt Hel marginalskatt Indirekt Skattekilar Land (% av APW) (inkl. egenavgifter) Arbetsgivaravgift (inkl soc. avg.) skatt Låg Medel Hög 67 100 167 67 100 167 År 2002 67 100 167 Australien 31,5 31,5 43,5 6,0 35,4 35,4 46,7 13,9 44,4 44,4 54,1 Belgien 61,3 54,8 59,3 30,4 71,2 66,4 68,4 17,7 76,3 72,3 74,0 Danmark 42,9 49,2 63 0,6 42,9 49,2 63,0 28,6 59,2 63,7 73,6 Finland 43,5 43,9 49,1 24,0 54,4 54,8 58,9 24,2 65,4 65,7 68,8 Frankrike 32,6 36,8 42,2 42,3 66,8 55,8 59,6 18,5 72,9 64,0 67,1 Grekland 28,6 41,2 49,6 28,1 44,2 54,1 60,6 18,1 54,3 62,4 67,7 Irland 24,0 26,0 44,5 10,8 31,4 33,2 49,9 22,3 46,7 48,1 61,1 Island 35,3 35,3 35,3 5,8 38,8 38,8 38,8 26,3 54,9 54,9 54,9 Italien 37,1 37,1 45,6 32,1 52,4 52,4 58,8 17,1 60,5 60,5 65,8 Japan 20,0 24,4 28,7 13,1 29,3 33,2 32,6 8,7 35,5 39,0 38,5 Kanada 26,7 35 35,4 11,7 34,7 40,8 36,6 17,3 46,0 51,0 47,6 Korea 10,4 23,2 20,0 9,2 17,9 29,7 23,6 16,7 31,6 41,4 36,4 Luxemburg 35,4 47,9 47,9 13,5 42,9 54,0 54,0 25,6 57,5 65,8 65,8 Mexico 8,8 14,7 23,7 27,8 14,4 21,5 29,8 11,8 24,5 30,8 38,1 Nederländerna 47,2 45,0 52,0 15,0 55,2 50,6 52,0 18,6 63,5 59,8 60,9 Norge 35,8 44,8 44,8 13,3 43,3 51,3 51,3 27,8 59,1 64,8 64,8 Nya Zeeland 21,0 33,0 39,0 0,0 21,0 33,0 39,0 19,4 36,3 46,0 50,8 Polen 35,0 35,0 43,9 20,4 46,0 46,0 53,4 16,7 55,0 55,0 61,2 Portugal 24,0 34,5 45,0 23,8 38,6 47,1 55,6 21,4 51,7 58,4 65,1 Schweiz 26,7 28,9 37,1 11,1 34,0 36,0 42,8 10,6 41,0 42,8 48,9 Slovakien 29,9 29,9 28,7 26,2 44,4 44,4 42,8 18,0 54,4 54,4 53,1 Spanien 28,8 28,8 37,0 30,6 45,5 45,5 37,0 15,2 53,8 53,8 46,6 Storbritannien 33,0 33,0 41,0 10,7 40,6 40,6 47,7 15,5 49,8 49,8 55,8 Sverige 34,8 51,6 56,6 32,3 50,7 63,4 67,2 23,1 62,1 71,9 74,8 Sverige 2009 30,5 32,6 57,6 32,4 47,5 49,1 64,2 23,1 59,6 60,9 72,5 Tjeckien 29,1 29,1 40,5 35,0 47,5 47,5 55,9 16,8 56,3 56,3 63,3 Turkiet 32,6 32,6 38,6 36,9 44,5 44,5 49,4 19,9 55,5 55,5 59,5 Tyskland 52,4 59,0 44,3 20,5 60,5 65,9 44,3 15,0 66,4 71,0 52,7 Ungern 37,3 68,3 50,3 32,0 53,1 76,3 62,8 24,4 64,5 82,1 71,9 USA 28,9 28,9 38,9 7,8 34,0 34,0 43,3 6,1 38,0 38,0 46,8 Österrike 44,9 44,9 37,5 29,1 57,3 57,3 41,9 19,9 65,8 65,8 53,5 Medelv. OECD 32,6 37,6 42,1 20,0 43,1 46,8 48,9 18,5 53,4 56,3 58,1 Medelv. EU 15 38,0 42,2 47,6 22,9 50,3 52,7 54,6 20,1 60,4 62,2 63,5 Medelv. EU 19 36,9 41,9 46,2 24,1 49,8 52,9 54,4 19,8 59,8 62,2 63,3 Källa: OECD, främst Taxing Wages 2005-2006 tabell I.7. APW= Average Production Worker. G. Du Rietz, Selektiva sänkningar av arbetsgivaravgifterna, Underlag till Globaliseringskommissionens skattegrupp (2009) 1)För Sverige även för 2009 23

2.4 Högkvalificerade tjänster Många högt kvalificerade personer verkar på en internationell arbetsmarknad, till exempel personal inom finansbranschen, chefspersoner inom företagsledningar, specialister inom sjukvården, forskningen och idrotten. Dessa grupper kräver en viss nettolön för att låta sig rekryteras. På grund av de höga skatt erna på arbete, marginalskatterna och arbetsgivaravgiften, blir företagens totala lönekostnader för högkvalificerad personal så höga att denna typ av verksamhet blir svår att bedriva i Sverige. En jämförelse av ett företags arbetskraftskostnad i Sverige, Nederländerna, Schweiz och Storbritannien för en högkvalificerad tjänsteman inom ledningen för ett företag, exempelvis en finansdirektör, illustrerar hur skatterna kan försvåra utvecklingen av kvalificerade tjänstebranscher i Sverige genom att fördyra rekryteringen av nyckelpersoner. 1 Utgångspunkten för beräkningarna är att bruttolönen motsvarar 150 procent av medianlönen för ledningspersonal inom respektive land. De första tre kolumnerna i tabell 2.7 visar faktisk arbetskraftskostnad och faktisk brutto- respektive nettolön. De nästföljande kolumnerna visar hur höga arbetskraftskostnaderna skulle vara i Sverige givet att samma nettolönekrav ställs, som i de enskilda länderna och att de svenska skattereglerna hade efterlevts (utan respektive med hänsyn tagen till 1 Se ISA (2008) Företagen i en globaliserad ekonomi. Full fart i huvudkontoret samt D. Johansson, G. Du Rietz, K. Stadin och M. Stenkula, Skatterna och tjänstebranschernas utvecklingskraft - en ekonomisk analys, RATIO (2008), Braunerhielm P. och Lindqvist T. Utvandrarna- effekter och drivkrafter bakom huvudkontorsflytten, Ekonomisk Debatt, no 8, 1999. expertskatten). I de två sista kolumnerna framgår hur mycket högre i procent kostnaderna blir i Sverige, givet det svenska skattesystemet. Om ett svenskt företag vill värva högkvalificerad personal från något av länderna i jämförelsen, och personalen kräver samma nettolön som i hemlandet, blir den totala arbetskraftskostnaden mellan 35 och 75 procent högre i Sverige, givet svensk ordinarie skatt. Problemet med höga svenska skatter vid utländsk rekrytering har svenska politiker varit medvetna om under senare år och man har därför också i Sverige, sedan år 2001, infört en så kallad expertskatt för 24