Folkhögskolorna som fält i förändring (preliminär titel)

Inför slutseminarium Caroline Runesdotter Folkhögskolorna som fält i förändring (preliminär titel) Sammanfattning inför slutseminarium 2010-04-08 Folkhögskolorna var den första skolform i Sverige som bedrev undervisning inriktad på vuxna. Både som skolform och som enskilda skolor, har de haft en hög grad av självständighet, jämfört med det övriga skolväsendet och har hela tiden kunnat åberopa en identitet som placerar dem som något särskilt, också i förhållande till övrig utbildning för vuxna. Trots att folkhögskolorna genomgått stora förändringar och kunnat uppvisa stora skillnader sinsemellan har de varit underordnade en folkhögskoleidé. Såväl idén som sätten på vilka den omsatts i handling har visat en stor förmåga till tänjbarhet. Verksamheten har förändrats och utan att för den skull folkhögskoleidén övergetts, däremot har dess innebörd ändrats över tid. Avhandlingens syfte är att undersöka dessa förskjutningar och förvandlingar över tid, betraktade i relation till en förståelse av folkhögskolan som organisationsfält. Organisationsfält är ett begrepp som hör hemma inom nyinstitutionalism. Tidiga nyinstitutionalister som DiMaggio och Powell (1991) såg homogenisering som ett centralt utvecklingsdrag inom ett organisationsfält. Skandinaviska forskare, som utgått från nyinstitutionalismen (e.g. Czarniawska, Brunsson, Sahlin-Andersson, Sevón), har istället intresserat sig för förändringsprocesser och de ser både stabilitet och förändring, liksom växelspelet däremellan som en organisatorisk norm. Detta har gett frågan om identitet och identitetens föränderlighet en större dignitet. Med deras synsätt finns inte identiteten oberoende av handling, utan bör snarare ses som ett resultat av handling (Czarniawska och Sevón 1996:4). 1

När det gäller folkhögskolorna har jag strävat efter att kartlägga växlingarna mellan förändring och stabilitet, vad det är som destabiliseras i perioder av förändring och vilka uttryck det tar sig i handlingar och i utformningen av identitet. Att anlägga ett historiskt perspektiv på folkhögskolornas utveckling har varit ett sätt att närma mig den förändringsprocess, som inträtt sedan slutet av 1980-talet och början av 1990- talet, då en omfattande omstrukturering tar sin början. Avhandlingen har därför en historisk del där jag försökt följa de stora skiftena i de 140 åren av folkhögskolehistoria. Folkhögskolan som idé och skolform följs fram till nutiden och begreppet organisationsfält tjänar här rollen av att rikta blicken mot hur en kollektiv identitet inom folkhögskolorna produceras och reproduceras. Kapitlen är kronologiskt ordnade och följer en tidsaxel från förutsättningarna vid 1800-talets mitt fram till omstruktureringen och dess konsekvenser vid tiden från 1990-talet och framåt. Omstruktureringen är inte begränsad till folkhögskolorna, utan följer den omstrukturering som omfattar offentlig sektor. Däremot är uttrycken för detta och de konsekvenser de ger för verksamheterna specifika. Därför har avhandlingen en del som bygger på intervjuer av verksamma inom dagens folkhögskolor. Där jag har velat analysera och ge en bild av hur detta specifika sägs få återverkningar i folkhögskolepraktiker. I den delen av avhandlingen är kapitlen tematiskt ordnade. Det som förbinder de båda delarna i avhandlingen är institutionaliseringen och organisationsfältet och frågan om hur och med vilka drivkrafter och dynamiker olika idéer tar form, materialiseras och i vissa fall institutionaliseras. Nedan följer en kort sammanfattning av de olika kapitlen. De institutionella förutsättningarna I ett inledande avsnitt behandlas de institutionella förutsättningarna vid själva uppkomsten av folkhögskolan under 1800-talet, dess förutsättningar, konstituering och legitimering. De tre första folkhögskolorna startade med korta mellanrum under hösten 1868. De närmaste tio åren grundades ytterligare 28. För att vara en ny skolform som helt byggde på lokala krafter, är denna snabba framväxt anmärkningsvärd. I detta avsnitt behandlar jag förutsättningarna för folkhögskolornas uppkomst och hur folkhögskoleidén utformades och konstituerades i förhållande till redan existerande skolformer och i relation till den danska folkhögskolan. Vilka var aktörerna och i vilken institutionell omgivning verkade de? Och hur går det att förstå framväxten av folkhögskolor i förhållande till politisk mobilisering? 2

Från bondehögskola till folkhögskola I följande avsnitt behandlas utvecklingen de första femtio åren. Det är en period som kännetecknas av omfattande industrialisering, urbanisering, folkrörelsemobilisering och representationsreformer. Samhällsförändringarna påverkade utformningen av folkhögskolorna. Den ursprungliga inriktningen på de självägande böndernas söner ändrades när även döttrarna bereddes plats på särskilda sommarkurser eller kvinnofolkhögskolor och minskad elevtillströmning kompenserades med statliga stipendier som möjliggjorde för lantbrukets fattigare skikt att gå på folkhögskola. Med rörelsefolkhögskolorna på 1900-talet ändrades elevsammansättningen ytterligare och det går att tala om en utskiftning av en kategori mot en annan när jordbrukararistokratin i allt högre grad skickade sina söner till kommunala mellanskolor och realskolor medan arbetarungdom i ökad utsträckning sökte sig till folkhögskolor. Folkhögskolan som komplement behandlar tiden från 1920-talet fram till 1970. Utbyggnaden av skolsystemet motsvarade inte utbildningsbehoven och det gav folkhögskolan en viktig roll som komplement. Det fick till följd att de gradvis inordnades och anpassades till utbildningssystemet genom att erbjuda utbildning som kvalificerade för fortsatta studier. På 1920-talet sjönk antalet studerande vid folkhögskolorna flera år i rad. Folkhögskolan tillgodosåg inte längre den besuttna bondebefolkningens behov, utan det var i ökande grad landsbygdens lägre klasser som sökte sig dit. Inom lärarföreningen diskuterades behovet av kursändring såväl vad gällde inriktningen på jordbrukarungdom som examensfria studier. Tillströmningen av studerande ökade först i slutet av 1920-talet när arbetslösa och kvinnor sökte sig dit. De folkhögskolor som grundades i fortsättningen var till övervägande del rörelsefolkhögskolor, men fortfarande huvudsakligen förlagda till landsbygden. De hade huvudmän som tillhörde frikyrkliga samfund, arbetarrörelse och nykterhetsrörelse, gymnastik- och ridfrämjandet. Folkhögskolorna söker nya uppgifter Utbyggnaden av skolsystemet och framförallt inrättandet av Komvux innebar att en stor del av folkhögskolans tidigare rekryteringsbas försvann. Det fanns en oro för framtiden och diskussioner fördes om vad folkhögskolorna skulle ägna sig åt. 1973 tillsattes en folkhögskoleutredning med uppdrag att se över framtida uppgifter. 3

Trots osäkerheten levde folkhögskolorna vidare. När antalet studerande på allmän linje, den traditionella vinterkursen, sjönk utvecklades istället kortkurser och specialkurser och flera av folkhögskolefilialerna etablerades som självständiga folkhögskolor. I folkhögskoleleden fanns en vital elevorganisation, en huvudmannaorganisation för rörelsefolkhögskolor och inom SFHL fick arbetsgruppen för Progressiv Folkhögskola stort inflytande. På 1980-talet minskade bidragen till folkhögskolorna och möjligheter öppnades för uppdragsutbildning utöver den statligt finansierade verksamheten. Det var ett led i en ny syn på hur offentligt finansierad verksamhet ska styras och en ny statlig utredning tillsattes för att se över framtida styrning av folkhögskolan. Den modell som så småningom genomfördes innebar fortsatta men minskade bidrag och samtidigt med Skolöverstyrelsens nedläggning fördes folkhögskola och studieförbund över till Folkbildningsrådet som nu skulle företräda folkbildningens intressens och fördela bidrag. Förändringars avtryck på enskilda folkhögskolor Folkhögskolorna har alltid värnat sin autonomi både som skolform och som enskilda skolor. Även bland folkhögskolorna sinsemellan var man noga med att upprätthålla sin autonomi och därför har det alltid funnits stora skillnader mellan de olika skolorna. Men trots skillnaderna har det också funnits det gemensamma som man slagit vakt om inom fältet. Förordningen reglerade skolans interna organisering, bidragssystemet verksamhetens omfattning och karaktär. Med den övergång till målstyrning som genomfördes 1991 togs bestämmelser om hur skolan skulle styras internt bort, liksom bestämmelser om rektors undervisningsplikt och behörighet. Möjlighet att bedriva uppdragsutbildning hade folkhögskolorna fått redan 1986. Med sänkta och ändrade statliga bidrag ställdes många skolor inför valet att öka andra intäkter eller minska verksamheten. I detta kapitel går jag igenom hur förändringarna beskrivits på de åtta skolorna i mitt urval. Det bygger huvudsakligen på det som framkom i intervjuerna med rektorer, men har i vissa fall kompletterats med inslag från andra intervjuer på respektive skola. Den problematik jag vill belysa gäller hur de enskilda folkhögskolorna påverkats av de ändrade villkoren och hur de anpassat och förändrat verksamheten. Men idéerna för hur verksamheten ska utvecklas och hur organisering på skolan ska utformas varierar. Medan några skolor välkomnat förändringarna som möjligheter har andra motvilligt anammat dem eller i vissa fall bjudit motstånd. Hur går det att förstå dessa skillnader och i vilken mån går de att relatera till andra idéer som cirkulerar i samhället? 4

Rektorer i ny roll Rektorerna har haft en central roll för utvecklingen och utformningen av folkhögskolorna. Det var under lång tid folkhögskolerektorer, som dominerade och ledde arbetet inom Lärarföreningen SFHL och det var genom SFHL:s verksamhet som konstitueringen och institutionaliseringen av folkhögskolorna som organisationsfält blev möjligt. Fortfarande har rektorerna en viktig roll, men förändrad. De har fått andra arbetsuppgifter och ökade befogenheter gentemot lärare och verksamhet, men också ökat ansvar för hela verksamheten. Rektorsfunktionen är ett av de viktigaste inslagen i de enskilda skolornas organisation, men när det regelverk som tidigare gällt avvecklades överläts ansvaret till enskilda skolor huvudmän, styrelser, rektorer att utforma hur verksamheten skulle styras och hur relationerna till personalen skulle hanteras. Det innebar avsteg från organisationsmodeller som varit rådande inom folkhögskolorna och förgivettagna förhållningssätt var inte längre självklara. Rektorernas befogenheter och uppgifter är inne i en process av omdefinition och omsättningen av rektorer visar att den är problematisk. Rektorerna på skolorna i mitt urval ställer jag i relation till andra undersökningar om folkhögskolans rektorer. Deras upplevelser av sin roll som rektorer och hur de utvecklar, förändrar och förvaltar folkhögskolorna de satts att leda sätts i relation till vad det innebär för organisationsfältet såväl vad gäller meningsskapandet, organisationsmodeller som systemet av relationer inom fältet. Vad har detta för betydelse för folkhögskoleidén och folkhögskolans identitet och materialisering av idéer? Vad betyder det att organisationsmodellen förändras? Hur går det att förstå de motstridiga krav folkhögskolerektorerna ställs inför och vad har det för betydelse för utvecklingen av idéerna om folkhögskolorna och dess materialisering? Vilken folkhögskola? - Svårigheten att utgöra ett alternativ I detta kapitel tar jag ett steg närmare själva folkhögskoleidén och verksamheten genom de olika föreställningar som finns bland dem som arbetar på folkhögskolan, om de uppdrag och uppgifter de har att förhålla sig till. Organisationsfält är i ständig förändring och när organisationer i ett fält ändrar identitet kan de också ändra uppfattning om vem eller vad de vill imitera. Jag har tidigare tagit upp hur det sker en ömsesidig växelverkan mellan idéer och dess materialisering. Kan folkhögskolornas uppdrag och folkbildningens kännetecken om fri och frivillighet stå i konflikt med varandra när de studerande på olika sätt är villkorade, eller kommer som resultat av negativa val? Vilken problematik finns det 5

i att studerande går på folkhögskola under vitt skilda villkor eller att lärare får ta ansvar för att de som antas till en utbildning inte ger extra kostnader för olika problematiker? Här kommer jag in på frågan om vilka förändringar de verksamma inom folkhögskolorna möter och hur de försöker hantera dem. Hur utmanas uppfattningarna om särart och identitet och hur omsätts dessa i handling? Var finns sprickorna? Var finns motsättningarna? I en avslutande diskussion återkommer jag till frågan om idéerna om folkhögskola och dess olika materialiseringar. I ett organisationsfält växlar perioderna av stabilitet med perioder av förändring och destabilisering. Folkhögskolorna är nu inne i en period när deras verksamhet inte har en självklar plats och ingen självskriven finansiering. Vilka folkhögskoleidéer och vilka folkhögskolor går det att urskilja bland dagens folkhögskolor. 6