UTVÄRDERING AV RIKSBANKENS PENNINGPOLITIK OCH ARBETE MED FINANSIELL STABILITET

Relevanta dokument
ANFÖRANDE. Inledning om penningpolitiken. Vår senaste bedömning

Penningpolitiska överväganden i en ovanlig tid

Penningpolitik och Inflationsmål

Direktiv för utvärdering av Riksbankens penningpolitik

Olika syn på penningpolitiken

Föredrag Kulturens Hus Luleå 24 september Vice riksbankschef Cecilia Skingsley

Riksbanken och penningpolitiken

Yttrande över rapporten Utvärdering av Riksbankens penningpolitik

Det ekonomiska läget och penningpolitiken

Penningpolitik med inflationsmål

Session 1 Utveckling av centralbankers mandat. Cecilia Skingsley Vice Riksbankschef

Riksbankens roll i svensk ekonomi

Riksbankens direktion

Sverige behöver sitt inflationsmål

Penningpolitiken i Sverige

Penningpolitiken och lönebildningen ett ömsesidigt beroende

Efter den globala finanskrisen återhämtade sig den svenska ekonomin ganska snabbt. Räntorna, som hade sänkts kraftigt under krisen, började

Penningpolitik och inflationsmål vikten av tydlighet och. öppenhet. Kerstin af Jochnick Förste vice riksbankschef. Ratio 24 augusti 2017

Dags att förbättra inflationsmålet?

RÄNTEFOKUS JUNI 2014 RIKSBANKS- SÄNKNING GYNNAR KORT BORÄNTA

Penningpolitiken september Lars E.O. Svensson Sveriges Riksbank Finansmarknadsdagen

En utvärdering av den svenska penningpolitiken (2006/07:RFR1)

Svar till Andersson och Jonung de misstar sig på alla punkter

Flexibel inflationsmålspolitik. Flexibel inflationsmålspolitik och senaste räntebeslutet. Varning

Brister i EMU-utredningen

Vice riksbankschef Lars E.O. Svensson

Skulder, bostadspriser och penningpolitik

Avvägningar i penningpolitiken när teorin möter praktiken

Den penningpolitiska idédebatten lärdomar från utvecklingen i Sverige

Kommittédirektiv. Översyn av det penningpolitiska ramverket och riksbankslagen. Dir. 2016:114. Beslut vid regeringssammanträde den 22 december 2016

Penningpolitiska överväganden i en ovanlig tid

Inledning om penningpolitiken

Vad gör Riksbanken? S V E R I G E S R I K S B A N K

Är finanspolitiken expansiv?

Stabiliseringspolitiken och arbetslösheten. Lars Calmfors LO 19 juni 2013

Svensk ekonomi och Riksbankens penningpolitiska beslut. 3 mars Vice Riksbankschef Cecilia Skingsley

Utvärdering av penningpolitiken för perioden

Alternativscenario: svagare tillväxt i euroområdet

Yttrande över betänkandet Att förebygga och hantera finansiella kriser (SOU 2013:6)

FÖRDEL TREMÅNADERS- RÄNTAN

Inledning om penningpolitiken

Yttrande om Utvärdering av överskottsmålet (Ds 2010/4)

Penningpolitiken och lönebildningen. Vice riksbankschef Per Jansson

Utvecklingen fram till 2020

Världens äldsta centralbank Riksbankens roll i svensk ekonomi

Bilaga 1 - PM. Byte av målvariabel och introduktion av variationsband. Sammanfattning

Svensk finanspolitik 2017 Sammanfattning 1

Riksbankens roll i samhällsekonomin och det ekonomiska läget

Finanspolitiska rådet. Presentation för Finlands riksdags revisionsutskott 7 oktober 2014

Bostadspriserna i Sverige

Penningpolitiska utmaningar att väga idag mot imorgon

Inledning om penningpolitiken

Penningpolitik i sämre tider vilka möjligheter står till buds?

ANFÖRANDE. Utvärdering av penningpolitik. Inledning

Riksbankens roll och penningpolitikens betydelse för finansiell stabilitet

Inledning. REMISSVAR på Utvärdering av Riksbankens penningpolitik (Dnr /16)

Ekonomin, räntorna och fastigheterna vart är vi på väg? Fastighetsvärlden, den 2 juni 2016

Svensk finanspolitik 2014 Sammanfattning 1

Svensk finanspolitik Sammanfattning 1

Riksbanken, måluppfyllelsen och den demokratiska kontrollen

Strukturell utveckling av arbetskostnaderna

Vad gör Riksbanken? 2. Att se till att landets export är högre än importen.

Riksbanken och dagens penningpolitik

Inledning om penningpolitiken

Ett förstärkt ramverk för finansiell stabilitet

Vice riksbankschef Barbro Wickman-Parak Karlstad

Riksbankens och penningpolitiken

Inledning om penningpolitiken

Riksbanken och stabiliseringspolitiken

Remissvar på rapporten Utvärdering av Riksbankens penningpolitik (2015/2016:RFR6)

Effekter av en fördjupad finansiell kris i omvärlden

Redogörelse för penningpolitiken 2017

ANFÖRANDE. Det ekonomiska läget. Ännu inget slut på finanskrisen. 1. Den internationella utvecklingen

Finansiell månadsrapport AB Stockholmshem april 2011

Utvärdering av penningpolitiken för perioden

Den aktuella penningpolitiken och det ekonomiska läget

Den låga inflationen: ska vi oroas och kan vi göra något åt den?

Penningpolitiskt beslut

Svenska penningpolitiska erfarenheter efter den globala finanskrisen: Vilka lärdomar finns för andra länder?

Remissvar diarienummer /16 - Utvärdering av Riksbankens penningpolitik (2015/16:RFR6)

Föreläsning 5. Pengar och inflation, Konjunkturer och stabiliseringspolitik. Nationalekonomi VT 2010 Maria Jakobsson

De senaste årens penningpolitik leaning against the wind

Redogörelse för penningpolitiken 2016

Penningpolitiska överväganden i en ovanlig tid

Utvärdering av Riksbankens penningpolitik Marvin Goodfriend Mervyn King

Kommentarer till Konjunkturrådets rapport

Penningpolitik och makrotillsyn LO 27 mars Vice riksbankschef Martin Flodén

Konjunkturinstitutets finanspolitiska prognoser

Utvärdering av penningpolitiken

Inför Riksbankens räntebesked 25 april: Segdragen exit

Utvärdering av penningpolitiken

Finansiell månadsrapport Stockholm Stadshus AB (moderbolag) april 2011

Min syn på penningpolitiken

Min penningpolitiska bedömning

Centralbankens mål och medel genom historien perspektiv på dagens penningpolitik

Utvärdering av Riksbankens penningpolitik

Finansiell månadsrapport AB Svenska Bostäder december 2010

Pehr Wissén. Martin Flodén

n Ekonomiska kommentarer

Utvärdering av penningpolitiken för perioden

Transkript:

Dokument Sida YTTRANDE 1 (5) Datum Referens: Samhällspolitik och analys/göran Zettergren 2011-11-30 Direkttel: 08-782 91 33 E-post: goran.zettergren@tco.se Sveriges Riksdag Finansutskottet 100 12 STOCKHOLM UTVÄRDERING AV RIKSBANKENS PENNINGPOLITIK OCH ARBETE MED FINANSIELL STABILITET 2005-2010 RD 060-119-2011/12 Charles Goodhart och Jean-Charles Rochet har på uppdrag av finansutskottet genomfört en utvärdering av den svenska penningpolitiken och arbetet med att främja stabiliteten i det finansiella systemet under åren 2005-2010. Författarna gör en grundlig genomgång av de åtgärder som vidtagits i samband med finanskrisen liksom bristerna i den svenska krishanteringen. TCO delar i långa stycken den bild som författarna ger. Trots att vare sig lagstiftning eller var på plats lyckades svenska myndigheter relativt väl i sin uppgift. TCO ställer sig bakom förslaget att lagstiftningen ändras för att förtydliga Riksbankens, Finansinspektionens, Riksgäldens respektive Finansdepartementets ansvar och befogenheter när det gäller att hantera och förebygga finansiella kriser. Liksom författarna avstår TCO från att ta ställning till frågan om hur ansvaret för finansiell exakt bör fördelas mellan de inblandade myndigheterna. TCO ställer sig också bakom rekommendationen att Riksbankslagen modifieras så att Riksbankens mandat för att verka för finansiell stabilitet tydliggörs och att de verktyg som Riksbanken bör ha till sitt förfogande för att uppnå detta mål tydligt anges. Författarna gör en jämförelse mellan Sverige och ett antal andra länder med inflationsmål. 1. De konstaterar att Sverige i genomsnitt har haft en lägre inflation, större avvikelser från inflationsmålet, större konjunkturella realekonomiska obalanser (BNP-gap) och högre arbetslöshet än samtliga jämförda länder. 1 Danmark, Norge, Nya Zeeland och Storbritannien. Postadress Besöksadress Telefon Fax E-post Internet Bankgiro Postgiro 114 94 STOCKHOLM Linnégatan 14 08-782 91 00 08-663 75 20 tco@tco.se www.tco.se 721-7367 5 92 06-3 http://www.tco.se/fileorganizer/tcos webbplats/publikationer/remissyttranden/y Utvärdering av Riksbankens penningpolitik 2005-2010.dot/L/2011-10-04

2 (5) Denna bild förstärks av diagram 4:1 som visar att Sverige haft betydligt större avvikelser från inflationsmålet (mätt som KPI) och samtidigt haft en större obalans i den reala ekonomin än de jämförda länderna. Om inflationen däremot beräknas med det justerade måttet KPIF (se nedan) har avvikelsen från inflationsmålet varit mindre i Sverige än de övriga länderna medan de reala obalanserna varit större (se diagram 4:2). Detta kan tolkas som att Riksbanken i sin penningpolitik har tagit hänsyn till den reala konjunkturen i mindre mån än övriga centralbanker. Författarna redovisar också beräkningar gjorda med Riksbankens modell Ramses, vilka visar att en lägre räntebana än den beslutade under de senaste åren skulle ha gett både en mindre avvikelse från inflationsmålet och en mindre realekonomisk obalans (BNP-gap). Samtidigt redovisar man den tidvis betydande avvikelsen av Riksbankens bedömning av den framtida räntebanan och marknadens bedömning av denna, så som den kommer till uttryck i terminsräntorna. Riksbankens räntebana har genomgående legat över marknadens bedömning. Osäkerheten kring denna typ av bedömningar är naturligtvis betydande. Författarna avstår från att rekommendera ett ändrat penningpolitiskt agerande (sid 60). Dock konstaterar de att Riksbanken vad gäller exempelvis inflationen har haft ett något större prognosfel än andra bedömare. De noterar också att den modell som Riksbanken huvudsakligen använder (Ramses) inte har någon finansiell sektor och antyder att en utvidgning av modellen i denna riktning möjligen skulle kunna öka precisionen i prognoserna. TCO anser att detta mycket väl skulle kunna vara en välkommen utveckling men att detta knappast är förklaringen till Riksbankens mindre goda resultat. TCO anser att det är befogat att dra slutsatsen att Riksbankens penningpolitik varit onödigt stram under den studerade perioden och att detta i hög grad kan förklaras av att politiken inte i tillräckligt hög grad tagit hänsyn till den realekonomiska utvecklingen och i synnerhet utvecklingen på arbetsmarknaden. Detta är huvudorsaken till att den genomsnittliga inflationen varit betydligt under målet (1,3 procent istället för 2,0) och att arbetslösheten därmed varit onödigt hög. Enligt riksbankslagen har Riksbanken till uppgift att värna ett fast penningvärde samt att främja ett säkert och effektivt betalningsväsende. Riksbanken har själv operationaliserat dessa allmänt hållna mål i termer av ett inflationsmål och ett allmänt ansvar för stabiliteten i det finansiella systemet. Eftersom det offentliga uppdraget är så vagt preciserat finns det på bägge dessa områden stora oklarheter om Riksbankens ansvarsområde i förhållande till andra myndigheter. Författarna diskuterar dessa problem vad gäller frågan om finansiell stabilitet och föreslår att Riksbankens mandat och ansvar bör förtydligas genom modifieringar av riksbankslagen. TCO ställer sig bakom dessa rekommendationer.

3 (5) Tyvärr finns det ingen motsvarande diskussion om målet för penningpolitiken eller ansvaret för stabiliseringspolitiken. Detta framstår som den kanske allvarligaste bristen i rapporten. Riksbanken bedriver idag vad man betecknar som en flexibel inflationsmålspolitik, där ett återförande av inflationen till målet utgör bankens huvudsakliga målsättning men där banken också tar realekonomiska hänsyn, exempelvis vad beträffar arbetslöshet och tillväxt. Så var dock inte fallet i början av den period som rapporten behandlar. Länge avvisade företrädare för Riksbanken att man hade något ansvar för att stabilisera exempelvis arbetslösheten. TCO anser att Riksbankens mandat i riksbankslagen för att verka för prisstabilitet borde utökas till att även explicit omfatta ett mål för sysselsättningen. Den amerikanska centralbanken, Federal Reserve, har sedan länge ett så kallat dubbelt mandat att både verka för prisstabilitet och högsta möjliga sysselsättning. Precis som vad gäller prisstabilitet bör Riksbanken själv få operationalisera detta mål, exempelvis i termer av en bedömning av jämviktsarbetslösheten eller en hållbar utveckling av sysselsättningen. Riksbankens bedömning av exempelvis jämviktsarbetslösheten liksom den faktiska arbetslöshetens avvikelse från denna skulle då kunna utvärderas av finansutskottet och av allmänheten. Det finns andra fördelar med en sådan ordning. Riksbanken har på senare år valt att omtolka det nuvarande mandatet som att det även inbegriper ett ansvar för den reala utvecklingen. Detta förefaller dock i första hand ha varit resultatet av en över tiden förändrad sammansättning av Riksbankens direktion. TCO anser att det ur demokratisk synvinkel är lämpligare att riksdag och regering, och inte den för tillfället rådande sammansättningen av Riksbankens direktion, som bestämmer målen för penningpolitiken. En sådan målformulering tydliggör också att det är Riksbanken som har huvudansvaret för stabiliseringspolitiken i Sverige. Finanspolitiken bör naturligtvis bedrivas så att den inte försvårar penningpolitikens uppgift. Exempelvis bör de så kallade automatiska stabilisatorerna i normalfallet tillåtas verka fritt och vid allvarligare nedgångar bör även aktiva finanspolitiska stimulanser kunna övervägas. I normalfallet finns det inte någon motsättning mellan sysselsättnings- och inflationsmålen. I lågkonjunkturer är arbetslösheten hög och inflationen låg och bägge dessa faktorer talar för en lägre ränta. I vissa fall kan det dock uppkomma en sådan målkonflikt, exempelvis vid plötsliga prisuppgångar på energi eller andra råvaror. TCO menar att Riksbanken i allmänhet reagerat alltför starkt på dessa tillfälliga faktorer och att detta tidvis bidragit till en för stram penningpolitik. Det är TCO:s uppfattning att ett explicit sysselsättningsmål vid sidan om inflationsmålet skulle leda till en bättre avvägning av penningpolitiken.

4 (5) Det finns också en risk att en ensidig inriktning på prisstabilitet leder till en alltför stram penningpolitik. Eftersom det finns en väldokumenterad nominell lönestelhet nedåt finns det anledning att tro att inflationen inte reagerar symmetriskt vid olika störningar i ekonomin. En nedgång i ekonomin skulle då inte leda till en lika stor nedgång i inflationen som en motsvarande uppgång. En ensidig inriktning på prisstabilitet skulle i så fall leda till en alltför svag stimulans vid djupare nedgångar. Mycket tyder på att detta har varit ofta fallet under den tid som inflationsmålet har gällt. Författarna skriver att Riksbanken gör prognoser på resursutnyttjandet i den svenska ekonomin. Men Riksbanken har under långa perioder avstått från att publicera något samlat mått på resursutnyttjandet. Sedan några år tillbaka gör man detta men använder flera olika modeller. I den senaste Penningpolitiska rapporten (oktober 2011) publiceras fem olika statistiska mått på resursutnyttjandet. Riksbanken gör endast en kvalitativ bedömning; resursutnyttjandet bedöms nu vara något lägre än normalt men det kommer att stiga under kommande år. Riksbanken har aldrig heller publicerat en officiell bedömning av nivå på jämviktsarbetslösheten. I rapporten förekommer inte heller någon diskussion om alternativa bedömningar av resursutnyttjandet och hur detta skulle påverka utvärderingen av den förda penningpolitiken. Konjunkturinstitutet har under flera perioder kritiserat Riksbanken för att bedriva en alltför stram penningpolitik, delvis beroende på en annan bedömning av resursutnyttjandet. Det har under lång tid rått en betydande oklarhet om vilket inflationsmått som det svenska inflationsmålet faktiskt gäller. Officiellt är det konsumentprisindex (KPI) som är målet. Samtidigt påpekar Riksbanken ofta att det vore olämpligt om en höjning av styrräntan, som normalt får ett snabbt genomslag på bostadsräntor och därmed KPI, med automatik skulle föranleda ytterligare skärpningar av penningpolitiken. Riksbanken har därför introducerat ett justerat inflationsmått, KPI med fast ränta (KPIF), som exkluderar alla effekter av förändrade bostadslåneräntor. TCO delar författarnas principiella inställning att även räntekostnader för boendet utgör en naturlig del av ett konsumentprisindex. Den komponent som exkluderas från KPIF utgörs av förändringen av den genomsnittliga räntesatsen på bolån. Den kan därför antas inte ha någon långsiktig trend som skulle få någon praktisk betydelse för KPI-index på längre sikt. TCO har svårt att föreställa sig en situation där KPI:s avvikelse från KPIF borde få någon betydelse för vilken penningpolitik som är lämplig. Enligt författarnas tolkning utgör KPI målet på medellång sikt medan KPIF utför grunden för att bedöma den mer kortsiktiga utvecklingen (sid. 100). Författarna rekommenderar att denna praxis bibehålls. Samtidigt kan de praktiska problemen med att Riksbanken använder sig av flera olika inflationsmått vara betydande. Riksbanken har tidvis varit otydlig med vilken tolkning man gör, exempelvis när KPI varit över inflationsmålet medan KPIF varit under.

5 (5) Det har också försvårat utvärderingar av penningpolitiken. Detta framgår med all önskvärd tydlighet av författarnas egen rapport, där utvärderingen av den svenska penningpolitiken ger delvis ganska olika slutsatser beroende på om man använder KPI och KPIF och där författarna inte tycks ha någon klar uppfattning om vilket mått som är att föredra i detta sammanhang. TCO anser därför att Riksbankens inflationsmål bör uttryckas i termer av KPI med fast ränta (KPIF) och att det officiella konsumentprisindexet inte bör ha någon roll i utformningen eller utvärderingen av penningpolitiken. TJÄNSTEMÄNNENS CENTRALORGANISATION (TCO) Eva Nordmark Göran Zettergren