Köpsen och Fejes_ Slutversion.docx, sida 1 av 21, 2014-08-18 15:41 Full referens: Köpsén, S. & Fejes, A. (2013) Yrkeslärares identiteter. In A. Fejes (ed.) Lärandes mångfald: Vuxenpedagogik och Folkbildning. Lund: Studentlitteratur, 121-138.
Köpsen och Fejes_ Slutversion.docx, sida 2 av 21, 2014-08-18 15:41 Yrkeslärares identiteter Susanne Köpsén och Andreas Fejes Undervisning i yrkesämne baseras på yrkeslärarens kunskap, kompetens och erfarenhet från eget arbete inom yrket. Men för att vara yrkeslärare krävs även kunskaper och kompetens som hör till själva läraryrket. Det betyder att en yrkeslärare förväntas ha kompetenser som hör till två yrken yrket han eller hon undervisar i och läraryrket. Det här kapitlet handlar om detta. Vi använder begreppet identitet för att beskriva att man har kunskap och kompetens inom ett yrkesområde. Det betyder att en yrkeslärare har en identitet till exempel som hårfrisör eller elektriker, och även en identitet som lärare. I kapitlet utgår vi från ett resonemang att identitet utvecklas genom att en person är verksam inom en viss praktik. Syftet med kapitlet är att beskriva och analysera på vilket sätt yrkeslärares identiteter formas genom att de på olika sätt är engagerade i och rör sig mellan olika praktiker, det vill säga mellan yrket, utbildning till lärare och läraryrket. I kapitlet kommer vi att visa att deltagande i olika praktiker har en avgörande inverkan på hur yrkeslärares identiteter formas med andra ord kunskap och kompetens som yrkeslärare. Kapitlet är strukturerat på följande sätt. Först utvecklar vi beskrivningen av förutsättningarna för att vara yrkeslärare och vad det innebär för krav på yrkeslärarna. Vi beskriver därefter kort yrkesutbildningen i Sverige. I ett särskilt avsnitt redogör vi för den teoretiska ram och de begrepp som vi använder för att beskriva och analysera yrkeslärarnas utveckling av identiteter. Den största delen av kapitlet ägnar vi åt att beskriva och analysera intervjuer med 22 yrkeslärare. Det är detta resultat som utgör grunden för vårt resonemang om hur yrkeslärares identiteter formas genom olika engagemang i och rörelser mellan yrke, utbildning och arbete som
Köpsen och Fejes_ Slutversion.docx, sida 3 av 21, 2014-08-18 15:41 yrkeslärare. Kapitlet avslutas med att vi diskuterar hur vårt resultat kan tänkas ha betydelse för yrkeslärares kunskap och kompetens som yrkeslärare, något som vi också relaterar till de förväntningar som finns på yrkeslärare och yrkesutbildning. Yrkesutbildning Idag lyfts yrkesutbildning fram som en lösning på arbetslöshet och ekonomisk tillväxt, både i Sverige och inom EU. En ökning av antalet platser inom yrkesutbildning anses leda till fler yrkesutbildade medborgare och därmed högre tillväxt. I Sverige har detta lett till en expandering av yrkesutbildningen (Fejes m.fl., 2009). Yrkesutbildning finns som yrkesprogram på gymnasienivå, inte bara för ungdomar utan även för vuxna inom vuxenutbildningen. Yrkeshögskoleutbildningar är en form av eftergymnasial utbildning som anordnas av både kommunala och privata aktörer inom branscher där det finns efterfrågan på arbetskraft. Innehåll och inriktning på dessa utbildningar varierar beroende på arbetsmarknadens behov. Dessutom erbjuds yrkesutbildningar på folkhögskolor. Kapitlet behandlar yrkesutbildning för ungdomar inom gymnasieskolans yrkesprogram. Programmen är treåriga och innehåller 14 ämnen. Minst 15 veckor av utbildningen är praktik på en arbetsplats. Yrkesprogrammen kan även organiseras som lärlingsutbildning där två tredjedelar av tiden är förlagd till en arbetsplats och resterande tid till skolan. Expansionen av yrkesutbildning betyder att det finns en stor efterfrågan på kvalificerade yrkeslärare, inte minst mot bakgrund av att många yrkeslärare i Sverige saknar lärarutbildning. Som ett sätt att förändra situationen har en särskild lärarutbildning för yrkeslärare skapats (Utbildningsdepartementet, 2009, 2010). Det finns dock inte längre något formellt krav på att yrkeslärare skall ha en lärarutbildning. I stället betonas kravet på kvalificerad kunskap och erfarenhet från arbetslivet och yrkesområdet (Utbildningsdepartementet, 2009, 2010). Kunnande och kompetens i att vara lärare, det vill säga lärarkunskap, ses som ett
Köpsen och Fejes_ Slutversion.docx, sida 4 av 21, 2014-08-18 15:41 komplement. Med andra ord är yrkeslärare undantagna från formella behörighetskrav och lärarlegitimation. Trots tidigare krav på lärarexamen för yrkeslärare har många yrkeslärare inte en sådan examen när de börjar arbeta som lärare. Anledningen är bland annat bristen på yrkeslärare i Sverige. Genom uppmuntran och krav från rektorer, har ändå många yrkeslärare under sin tid som lärare skaffat sig en lärarexamen eller annan pedagogisk utbildning. Lärarna i studien som vi beskriver och analyserar i detta kapitel har alla deltagit i lärarutbildning, antingen innan de blev yrkeslärare eller samtidigt som de har arbetat som yrkeslärare. Yrkesutbildning skall förbereda eleverna för arbete inom ett visst yrke. En central del av yrkesutbildningen är kopplingen mellan undervisningen i skolan och arbetet inom yrket. Denna koppling görs främst på två sätt; arbetsplatslärande (APL) och genom yrkeslärare som är kompetenta och erfarna inom yrket. Skola och arbetsliv är dock olika slags verksamheter, praktiker. Skolan styrs och genomförs utifrån sina förutsättningar och arbetslivet utifrån sina. Utbildning är fokus i skolan medan produktionen är fokus i arbetslivet. Vi kan tala om att skola och arbetsliv styrs av skilda logiker (Ellström, 2009). Detta måste yrkeslärarna kunna hantera, vilket innebär olika slags utmaningar. Berglund (2009) visar att det kan bli en obalans mellan dessa båda logiker. Lagström (2012) beskriver att yrkesläraruppdraget ändras genom införande av lärlingsutbildning med mer lärande på arbetsplatserna. Det är också olika slags sociokulturer i skola och arbetsliv (Höghielm, 2009). Med det menar vi att grunden för verksamheterna är olika, sättet att organisera arbete och skola är inte detsamma och det är skilda traditioner och kulturer inom skola och arbetsliv. Skillnader i sociokulturer kan både möjliggöra och begränsa elevers lärande, och yrkeslärare spelar en central roll i att länka samman de två kulturerna med syfte att stötta elevers lärande (Berner, 2010; Tanggaard, 2007). Yrkeslärarna behöver därmed vara kunniga och kompetenta i relation till båda kulturerna, dvs. de skall både vara duktiga lärare och duktiga yrkesutövare i det yrke i vilket de undervisar. Med andra ord behöver yrkesläraren ha både en läraridentitet
Köpsen och Fejes_ Slutversion.docx, sida 5 av 21, 2014-08-18 15:41 och en yrkesidentitet. Hur sådana identiteter formeras är fokus för detta kapitel. Ett sociokulturellt perspektiv på identitet I kapitlet använder vi oss av ett sociokulturellt perspektiv på hur identiteter formas (Lave & Wenger, 1991; Wenger, 1998), och då särskilt begreppen lärandebanor, identitet, praktikgemenskap samt rörelser i och mellan praktikgemenskaper (boundary crossing). Individers identiteter i vår studie identiteten som yrkeslärare formas genom rörelser inom och mellan praktikgemenskaper (Østerlund, 1997). Detta man kan studera genom att följa en individs lärandebana (Milana m.fl., 2010). Inom ett sociokulturellt perspektiv ses lärande som en aspekt på en praktikgemenskaps alla aktiviteter (Lave & Wenger, 1991; Wenger, 1998). Lärande är en identitetsskapande process där nykomlingen genom att aktivt medverka i praktikens olika aktiviteter gradvis utvecklar sin kunskap och tillhörighet. Identitetsutveckling handlar om att skaffa sig den kunskap och kompetens som behövs för att förstå och kunna delta i praktikgemenskapens verksamhet hur arbetsuppgifter löses, att veta vilka uppgifter som är viktigare än andra, hur man kommunicerar med varandra osv. Dessutom utvecklar nykomlingen den kompetens som behövs för att använda den sociokulturella repertoar av resurser, verktyg, rutiner, relationer, värderingar, traditioner, symboler och språk som finns inom praktikgemenskapen. Lärandebanor refererar till denna fortlöpande utveckling av en identitet inom gemenskapen. Sociala interaktioner inom praktikgemenskapen är centrala för hur identiteter skapas och förändras (Lave & Wenger, 1991). Detta innebär att en individs identitet och medlemskap i en praktik är en ständigt pågående förändringsprocess. Identiteter är därmed inte statiska, utan de påverkas av intensiteten av deltagande i gemenskapen. Utveckling av deltagares identiteter och en praktikgemenskaps verksamhet, arbetsmetoder, resurser och verktyg är dessutom en ömsesidig och ständigt pågående
Köpsen och Fejes_ Slutversion.docx, sida 6 av 21, 2014-08-18 15:41 förändringsprocess (Wenger, 1998). Hur en identitet formas och vidareutvecklas är därmed ett resultat av individens deltagande i praktikgemenskapen. Med andra ord, en yrkeslärares identitet som kallskänka, elektriker, fordonsmekaniker etc. är inte statisk utan påverkas av yrkeslärarens deltagande och tillhörighet till det specifika yrkets praktikgemenskap. Yrkeslärares identiteter skapas genom deltagande i olika praktikgemenskaper; undervisningspraktiken, yrkespraktiken samt lärarutbildningspraktiken. Dessa tre praktiker skall ses som olika sociokulturer. Tanggaard (2007) och Østerlund (1997) kallar deltagande och rörelser mellan olika sociala praktiker boundary crossing, vilket handlar om rörelser mellan olika kontexter i vilka individer över tid får tillgång till en bredare professionell och personlig position. I vår studie innebär detta att yrkeslärares identiteter formas genom deltagande i olika praktiker, och en rörelse mellan dessa erbjuder olika lärandebanor och formering av olika individuella identiteter. Utifrån det ovan sagda kommer vi i kapitlet att analysera formeringen av yrkeslärares identiteter genom deras rörelser mellan sitt tidigare yrke, deras arbete som lärare och deras deltagande i lärarutbildning. Detta innebär att yrkeslärarens identitet i större eller mindre omfattning inkluderar en läraridentitet och en yrkesidentitet. Vår analys baseras på 22 intervjuer med yrkeslärare inom olika yrkesprogram. Yrkeslärarna ombads berätta om sin väg fram till yrket som lärare. Vi hade förberett några teman vi var särskilt intresserade av. Om berättelsen inte innefattade dessa teman frågade vi till exempel om deras erfarenhet från tidigare yrke, deltagande i lärarutbildning och möjligheter till kompetensutveckling i sitt yrke som yrkeslärare. Med utgångspunkt i vårt sociokulturella perspektiv på identitet analyserades intervjuutskrifterna med fokus på hur lärarna beskrev sitt deltagande och engagemang i olika praktikgemenskaper och hur de har rört sig inom och mellan dessa. Vi kommer i vår analys att illustrera olika sätt varigenom yrkeslärares identiteter formeras. Det finns dock inte någon enhetlig eller koherent
Köpsen och Fejes_ Slutversion.docx, sida 7 av 21, 2014-08-18 15:41 identitet, varken som yrkesutövare eller som lärare. Identiteter är komplexa och skiftande. Genom att identifiera rörelser och deltagande som tycks vara viktiga i formering av yrkeslärares identiteter kan vi få en utgångspunkt för att diskutera hur identiteter formas. Resultatet är uppdelat i tre delar. Först diskuterar vi rörelser mellan lärarutbildningens praktik och undervisningens praktik. Därpå följer en analys av tillhörighet i yrkets praktikgemenskap. Sist fokuseras rörelsen mellan undervisningens praktik och yrkespraktiken. Rörelser mellan lärarutbildning och läraryrke I denna del visar vi hur rörelser mellan lärarutbildningens praktik och undervisningens praktik är centrala för skapandet av en stark läraridentitet. Sådana rörelser ser olika ut, vilket medför att identiteter formas på skilda sätt. Vi kan se hur Helena, en av intervjupersonerna som fick sin lärarexamen för nio år sedan, tydligt markerar att hon ser sig själv som en lärare. I sin berättelse om utvecklingen till att bli yrkeslärare beskriver hon sig som en kompetent och stolt hårfrisör som ville utveckla en ny yrkeskarriär. Helena berättar att hon valde läraryrket utifrån sina erfarenheter av att under många år ha handlett frisörelever på sin salong. Helenas läraridentitet samspelar tydligt med hennes identitet som hårfrisör och handledare, samtidigt som lärarutbildningen får en central roll som markör för att hon nu är yrkeslärare. Karriärbytet till lärare bygger här vidare på den tidigare yrkesidentiteten (se Milana m.fl., 2010). En rörelse mellan två identiteter framträder också i intervjun med Karin, en el-lärare. Hon har nyligen utexaminerats från lärarutbildningen och hon har varit yrkeslärare endast en kort tid. Därmed har Karin också aktuella erfarenheter från sitt förra yrkesområde. Karin har en kollega som också nyligen har avslutat sin lärarutbildning. Karin berättar:
Köpsen och Fejes_ Slutversion.docx, sida 8 av 21, 2014-08-18 15:41 Det tror jag verkligen, och vi båda är väldigt starka i våran läraridentitet plus också yrkesidentitet. Så att om den ena inte fungerar då har vi verktyg att testa på något annat sätt. Karin förklarar här att hon, liksom hennes lärarkollega som också är tämligen ny i läraryrket, både har en stark läraridentitet och yrkesidentitet. I intervjun framträder dock hennes fokus på läraridentiteten. Karin säger att hon skulle introducera sig själv som lärare snarare än elektriker om någon frågade om hennes yrke. Denna övergång till en läraridentitet, trots att hon nyligen arbetat som elektriker, tycks vara relaterad till att hon nyss har avslutat sin lärarutbildning och att hon dessutom nu läser på ett masterprogram på universitetet. Med andra ord, ett aktuellt och omfattande engagemang i en akademisk praktik påverkar hennes identitet som yrkeslärare. Dessa erfarenheter förser henne med olika verktyg och ett annat språk som gör att hon kan tala om sig själv och vem hon är på nya sätt. En stark läraridentitet skapas också i rörelsen mellan att vara lärare och att delta i en pedagogisk utbildning. Hanna, som är lärare på Hotell- och Restaurangprogrammet, har redan arbetat några år som yrkeslärare och avslutade för ett år sedan en pedagogisk utbildning. Hon betonar starkt kravet på att yrkeslärare bör ha en formell pedagogisk utbildning: Det går inte och komma in i skolans värld och inte ha gått där. Hanna hänvisar till äldre kollegor som enligt henne inte har tillräckliga lärarkunskaper. Själv har hon endast kort arbetslivserfarenhet från det yrkesområde för vilket hon förbereder sina elever. De verktyg och det språk som Hanna har tillgång till kommer från ett akademiskt pedagogiskt sammanhang. Därför tolkar vi att det blir viktigt för henne att betona läraridentiteten och att argumentera för formella pedagogiska kunskaper. Bilden blir mer komplex om vi fokuserar på yrkeslärare som saknade formella lärarkunskaper när de började arbeta som lärare. I stället är det deras arbetsgivare som har krävt att de ska gå en lärarutbildning, ofta som villkor för att de ska få behålla sin anställning. Dessa intervjupersoners väg fram till att vara den yrkeslärare de är idag har således gått från arbetslivet direkt till skolan och undervisning, för att senare även innefatta deltagande i en lärarutbildning parallellt med arbetet som lärare. Trots att de har varit
Köpsen och Fejes_ Slutversion.docx, sida 9 av 21, 2014-08-18 15:41 mer eller mindre tvingade till att delta i en lärarutbildning tycks en sådan utbildning ha haft betydelse för deras utveckling av en läraridentitet. Christian, en yrkeslärare berättar: Det har tagit tid men nu säger jag att jag är lärare för att jag känner mig som lärare, men sen har jag fortfarande yrket kvar så att säga, jag tillhör ju yrket [elektriker]. Christian berättar att lärarutbildningen har bidragit till att han känner sig mer säker i sin roll som lärare. För att göra bilden av samspelet mellan olika identiteter ännu mer komplex: Christian berättar att han valde att bli lärare delvis för att hans hälsa hindrade honom från att fortsätta arbeta som elektriker. Att bli yrkeslärare var ett sätt för honom att behålla sin identitet som elektriker. Christian berättar:... dels lite egoistiskt, jag får ju fortfarande behålla mitt eget yrke och jag får fortfarande vara i branschen med praktikplatskontakter och fast ändå ett annat yrke. Så egentligen så har jag två yrken i ett, ja, det är både läraryrket och elen, för jag måste även hänga med i det yrket med allt nytt som kommer och nya standarder. Det är ändringar och nya material, nya mätinstrument. Hela tiden kommer det nya grejer. Den här yrkeslärarens berättelse illustrerar hur hans lärandebana med rörelser mellan olika praktikgemenskaper format hans yrkesidentitet och läraridentitet. Fastän att han tydligt uttalar att han nu känner sig som en lärare så innefattar detta en stark känsla av att vara elektriker. Genom att som yrkeslärare undervisa i el-ämnen känner Christian, trots sina hälsoproblem, fortfarande en tillhörighet till elektrikeryrket. I det här avsnittet har vi visat hur deltagande i en lärarutbildningspraktik innebär utveckling av såväl kunskap om undervisning som lärarskicklighet och att detta påverkar hur intervjupersonerna ser på sin läraridentitet. Deltagandet i lärarutbildningspraktiken har också en avgörande inverkan på deras medlemskap i undervisningens praktik, det vill säga känslan av tillhörighet till läraryrket. En yrkeslärare förväntas ha generell lärarkompetens, vilket intervjupersonerna också har utvecklat genom att delta i en lärarutbildningspraktik samt i sitt arbete som lärare.
Köpsen och Fejes_ Slutversion.docx, sida 10 av 21, 2014-08-18 15:41 Men yrkeslärare förväntas också ha kompetens att undervisa i ett yrkesämne. Genom att ha gått en lärarutbildning har intervjupersonerna utvecklat kompetens som fungerar som länk mellan yrkespraktiken och skolans yrkesutbildning. Denna kompetens knyter ihop kunskap och skicklighet som hör hemma i arbetslivet och yrkesområdet med undervisning i motsvarande yrkesämne inom yrkesutbildningen. Vi har alltså synliggjort vikten av lärandebanor som slingrar sig fram mellan arbete i yrket, att undervisa på yrkesutbildning och att delta i en pedagogisk utbildning. Dessutom framgår det att deltagande i en lärarutbildning hjälper till att skapa en läraridentitet och därmed en legitimitet inom lärargemenskapen. Detta tycks vara särskilt viktigt för yrkeslärare med kort arbetslivserfarenhet från yrkesområdet, det vill säga en svag yrkesidentitet. Det förefaller också vara viktigt för de intervjupersoner som just har deltagit i lärarutbildning och nyligen inträtt i lärargemenskapen. De ser sig själva som medlemmar i undervisningens praktik, med andra ord har de utvecklat en läraridentitet. Så här långt har vi visat att lärandebanor som går via en pedagogisk utbildning har stor betydelse för hur intervjupersonerna formar sin identitet som lärare. I nästa avsnitt ska vi i stället fokusera på hur läraridentiteten skapas i relation till yrkespraktiken. Att tillhöra en yrkesgemenskap Yrkesidentiteten och tillhörigheten till den yrkesgemenskap som man undervisar om har en avgörande betydelse för hur de intervjuade yrkeslärarna formar sin läraridentitet. En del lärare berättar om en stark känsla av yrkesstolthet, medan andra istället berättar om ett ganska otydligt och vagt yrkesområde eller att de har kort och obetydlig erfarenhet från yrket. I studien uttrycker några intervjupersoner en stolthet i relation till sin yrkesidentitet, vilket i sin tur påverkar hur de ser på sin läraridentitet. Denna stolthet är i studien särskilt förknippad med yrken såsom byggnadsarbetare,
Köpsen och Fejes_ Slutversion.docx, sida 11 av 21, 2014-08-18 15:41 elektriker och hårfrisörer. När dessa yrkeslärare talar som sitt arbete som lärare understryker de vikten av kontakt med den tidigare yrkesgemenskapen och beskriver att de fortfarande ser sig som byggnadsarbetare, elektriker respektive hårfrisör. De flesta av dessa intervjupersoner är fortfarande aktiva i yrket. Med andra ord är de fortfarande aktiva medlemmar i yrkesgemenskapen och rör sig kontinuerligt mellan den och lärargemenskapen i skolan. Stolthet är ett tema i intervjun med Henry som är yrkeslärare på elprogrammet. Henry betonar att han känner sig som en elektriker: Enligt mig så är jag fortfarande elektriker. Han har till och med ett visitkort som visar att han är elektriker. Henry berättar: Jag är fortfarande servicemänniska. Förut servade jag kunderna som ringde till mig, nu servar jag eleverna som ska ha sin kunskap, ja det är helt klart Jag har nog personligen lite svårt att kalla mig för lärare Det står på mitt visitkort också. Sen har jag fortfarande min stolthet kvar, jag är elektriker och det är jag stolt över. Yrkesidentiteten är viktig för den här yrkesläraren, och vissa centrala delar av den överför han till sin läraridentitet. Både som elektriker och lärare är han en serviceperson. Yrkesstoltheten är också tydlig hos Oscar, yrkeslärare på byggprogrammet. Han ser sig själv hellre som byggnadsarbetare än som lärare.... jag känner mig som en byggare när jag går ner i klassrummet, det gör jag. Den här sortens identitet tydliggörs ytterligare i följande citat från Oscar: När jag kommer ut på, och gör studiebesök ute på byggena då säger jag att jobbar på byggprogrammet jag vill gärna inte säga att jag jobbar som lärare, jag vill inte använda det för mig klingar det inte bra. Här kan vi se att identiteten som byggnadsarbetare förefaller viktig inom detta yrkesområde. För att uppfattas som trovärdig på bygget tycks det vara en strategi för denna yrkeslärare att tala om sig själv som en byggnadsarbetare som arbetar på byggprogrammet, i stället för som en lärare.
Köpsen och Fejes_ Slutversion.docx, sida 12 av 21, 2014-08-18 15:41 Så här långt har vi sett hur en stark relation till yrket, eller åtminstone en yrkesstolthet, innebär en stark yrkesidentitet. I konstrast till detta kan vi se hur de yrkeslärare som har en svag relation till yrket som en effekt av att yrket inte är så tydligt och klart definierat är mer benägna att skapa en stark läraridentitet. Så är fallet med Madeleine, lärare på Barn- och Fritidsprogrammet. Hon menar att denna otydlighet är ett problem inte bara för henne utan även för eleverna som har svårt att identifiera vilken yrkesgemenskap som de förbereds inför. Madeleine säger: Det sitter folk här som vill bli poliser, vill jobba som barnskötare dom som tänker sig att bli barnpsykolog Det är så oerhört brett vad det här är /.../ annars så är det ju ganska allmängiltiga bra att ha kunskaper. Kommunikation, hur gör vi när vi kommunicerar, varför blir det fel varför blir vi dom människor vi blir? / / Vi är ett yrkesförberedande program, men vi är inte praktiska, vi byter inga blöjor... Dessutom har vi sett att de yrkeslärare som inte är så erfarna inom sitt yrke formar och betonar läraridentiteten snarare än sin yrkesidentitet. Detta gäller för Albert, en yrkeslärare inom Restaurang- och livsmedelsprogrammet, som har begränsad erfarenhet av yrket och dessutom obetydlig kontakt med det yrkesområde som han undervisar om. Alberts väg till läraryrket har gått direkt från arbetslivet till en lärarutbildning. Han har med andra ord inte undervisat inom yrket innan han påbörjade en pedagogisk utbildning. Albert säger: Jag vill ju lära mig, känna mig säker i min lärarroll, lära mig att kunna bedöma bra och betygssätta, lägga upp mina kurser på ett bra sätt. Det här avsnittet visar att lärandebanor som inkluderar en stark identifikation och tillhörighet till en yrkespraktik skapar en skarp gräns till den praktik som avser läraryrket. Yrkeslärarna med en sådan lärandebana beskriver att de fortfarande tillhör sitt yrkesområde. De har inte fullt ut accepterat sitt medlemskap i lärargemenskapen. Ett sådant exempel är Oscar, yrkesläraren på byggprogrammet, som mer ser sig som en förman på en byggarbetsplats. I avsnittet har vi även visat att yrkeslärare som beskriver lärandebanor som inte inkluderar någon, eller endast svag identifikation med yrkesområdet markerar en identitet som betonar tillhörighet till
Köpsen och Fejes_ Slutversion.docx, sida 13 av 21, 2014-08-18 15:41 läraryrket. En sådan tolkning förstärks av att ingen av dessa intervjupersoner uttrycker något intresse för att utveckla sitt yrkeskunnande inom området. I stället uttrycker de intresse och behov av att utveckla allmänna lärarkunskaper, det vill säga att utveckla sin identitet som lärare. Tyvärr kan detta innebära att det finns yrkeslärare som inte har de yrkeskunskaper som statsmakterna ser som ett krav (se Utbildningsdepartementet, 2009). Rörelser mellan skola och arbetsliv Till sist vill vi visa hur rörelser mellan undervisningens praktik och yrkets praktik är centrala för yrkesläraridentiteten. De som en längre tid har varit del av en lärarpraktik tycks forma en tydlig och stark identitet som lärare. Samtidigt finns det skillnader i hur de lyckas behålla sitt yrkesmässiga kunnande. Vi kan nämligen se att tiden som har gått sedan man var verksam inom yrket och förändringstakten inom yrkesområdet är två faktorer som påverkar hur yrkeslärare skapar sina identiteter. Vi har bland yrkeslärarna identifierat tre strategier för att behålla en yrkesidentitet: yrkeslärare som konstruerar en stark läraridentitet samtidigt som de kämpar för att hålla sig à jour med utvecklingen inom yrkesområdet, yrkeslärare som mer eller mindre har gett upp ambitionen att ha kontakt med yrkespraktiken, och yrkeslärare som fortfarande är aktivt engagerade inom yrket. Kämpande yrkeslärare Den första strategin återfinns i den grupp av yrkeslärare som kämpar för att behålla och vidareutveckla sin identitet inom yrket. Det är länge sedan de arbetade i yrket och de vet att de behöver förnya sina yrkeskunskaper. Men det saknas strukturer och rutiner inom yrkesutbildningen som understödjer detta behov. Dessutom försvårar förändringarna inom yrkesområdet möjligheterna för dessa lärare att upprätthålla sin yrkeskunskap. I dessa fall blir läraridentiteten stark.
Köpsen och Fejes_ Slutversion.docx, sida 14 av 21, 2014-08-18 15:41 Till exempel har det skett omfattande förändringar inom elektrikeryrket där nya typer av kunskapsområden har utvecklats. Bland de yrkeslärare som vi har intervjuat finns de som uttrycker en förlust av yrkeskunskap och yrkesskicklighet, och en begränsad möjlighet att hålla sig uppdaterad för att undervisa i yrket. Flera av dem saknar en tydlig yrkesidentitet på grund av många års arbete som lärare i kombination med de stora förändringar som har ägt rum inom deras yrke samt de begränsade möjligheterna de har att behålla aktuella yrkeskunskaper. John, en lärare inom el- och energiprogrammet, har arbetat som lärare i 25 år. John säger att det har varit nödvändigt att lära sig ny teknik och att det har varit mer eller mindre upp till yrkeslärarna själva att hantera detta krav på ny kompetens. Till exempel, säger han att man inte använde datorer inom yrkesområdet när han började undervisa. John berättar: Vad jag vet om datorer har jag lärt mig på egen hand, jag har varit nyfiken, så jag har jobbat många, många timmar övertid. Detta visar hur hinder och begränsningar inom utbildningspraktiken inte verkar ge de nödvändiga förutsättningarna för utveckling, t.ex. tid för dessa yrkeslärare att behålla sina kontakter med yrkesområdet för att utveckla sina yrkeskunskaper så att de överensstämmer med nutidens krav på yrkeskunnande. Det saknas idag formella möjligheter för fortbildning inom det yrkesinriktade ämnet. En annan yrkeslärare som försöker utveckla aktuellt yrkeskunnande är Lennart som jobbar på fordons- och transportprogrammet. Han har en bakgrund som bilmekaniker och har inte varit aktiv inom yrkesområdet fordonsteknik på många år. Lennart har arbetat som lärare sedan dess. I intervjun är Lennart tydlig med att han känner sig som en lärare, även om han försöker hålla jämna steg med utvecklingen inom sitt yrkesområde. Det gör han genom att läsa mycket och prata med människor inom yrket, bland annat gör han många och långa besök i samband med elevernas arbetsplatspraktik. Lennarts läsning kombineras med att han även skriver läroböcker och annat undervisningsmaterial inom sitt ämnesområde. Detta
Köpsen och Fejes_ Slutversion.docx, sida 15 av 21, 2014-08-18 15:41 verkar vara en viktig aspekt för att stärka identiteten som lärare och för att även behålla sin yrkesidentitet. De kämpande yrkeslärarna försöker på olika sätt att röra sig mellan undervisningspraktiken och yrkespraktiken även om dubbla medlemskap inte är möjliga, främst på grund av begränsningar inom skolan. Det finns inga stödsystem eller vanor som främjar sådana rörelser. Dessa yrkeslärare är medvetna om de stora förändringarna inom deras yrken och att de behöver ha en aktiv kontakt för att behålla sina yrkeskunskaper och färdigheter. De kämpande yrkeslärarna har utvecklat olika strategier för att trots hindren kunna röra sig mellan de båda praktikerna, även om en av dem menar att detta är alltför krävande i kombination med heltidsundervisning. Yrkeslärare som har slutat kämpa En strukturellt sluten skolan och förändringar inom yrket har betydande inverkan på hur vissa yrkeslärare formar sina identiteter. Det finns yrkeslärare som har en stark läraridentitet och som mer eller mindre har gett upp ambitionen att hålla kontakt med yrkeslivet. Det är många år sedan de var aktiva i yrket. De påpekar att de har förlorat mycket av sin yrkeskunskap och skicklighet och att de inte längre har någon kontakt med yrket. John, el-läraren ovan, som har kämpat med mycket övertid, säger i förhållande till utvecklingen inom yrkesområdet och de kommande förändringarna av yrkesutbildningen i Sverige: tittar man på nya gymnasiet så är det ju faktiskt en hel del man måste lära sig, hur det blir med kurser det vet jag inte... just den här delen är ju så expansiv, den är fruktansvärt expansiv alltså. när ska jag sitta och lära mig det, när man har fullt? För det är så mycket annat än lärarjobbet idag som ska göras, det är inte möjligt. John förklarar att det inte längre är möjligt att kämpa för att hålla sig à jour med all utveckling inom sitt yrkesområde. Med andra ord har han kämpat tidigare, men på grund av de snabba förändringarna inom yrkesområdet och hög arbetsbelastning i lärarjobbet så har han slutat kämpa. Frans, också han yrkeslärare inom på el-programmet, berättar att han inte längre har någon
Köpsen och Fejes_ Slutversion.docx, sida 16 av 21, 2014-08-18 15:41 kontakt med sitt yrkesområde. Han förklarar varför och pekar på risken att yrkeslärare inte har tillräckligt aktuella yrkeskunskaper inom sitt yrkesämne. Frans berättar: Det är en otroligt snabb utveckling alltså, man måste hela tiden lära sig. Det kommer nya prylar och tillämpningarna blir nya, det tillkommer nya kunskaper som man inte kunde drömma om för tio, femton år sen/... / Vi försöker alltid komma ut (på APL) och det har blivit sämre med åren. Ibland är vi tvungna att ha elever här inne och dom kan vi inte lämna ensamma Vi får inga vikarier, det existerar inte/... / Det är en risk med yrkeslärare att man stagnerar och kör det här gamla... Ett annat exempel är Kenneth, en lärare på fordons- och transportprogrammet, som inte har arbetat som fordonsmekaniker på över 30 år. Han har numera mycket liten kontakt med yrkesområde. Kenneth menar att: Egentligen känner jag mig som en lärare, det är så som har det har blivit. Dessa lärare som har slutat kämpa är medvetna om förändringarna i yrket och de försöker i viss mån att hänga med genom att läsa facktidskrifter, men inser att detta inte är tillräckligt. Det är dessa yrkeslärare som främst får ta hand om de nya eleverna snarare än att undervisa under det sista året av specialisering. Den här gruppen av yrkeslärare rör sig inte längre mellan de olika praktikerna för yrket, undervisningen eller lärarutbildning. I stället är de engagerade på heltid i undervisningen och har därmed konstruerat en dominerande läraridentitet. En balanserad yrkesläraridentitet Till sist har vi den grupp av yrkeslärare som har en stark läraridentitet och som fortfarande har en nära relation till sitt yrkesområde. Dessa lärare kan därmed balansera en identitet som lärare med en yrkesidentitet. Yrkeslärarna har genom att aktivt röra sig mellan skolan och arbetslivet lyckats hantera utmaningen av att det var länge sedan de arbetade i yrket och/eller de förändringar som har skett inom yrkesområdet. Vissa av dem arbetar bland annat extra på sin fritid. Erik talar om att köra lastbil:
Köpsen och Fejes_ Slutversion.docx, sida 17 av 21, 2014-08-18 15:41 Jag har ett väldigt kontaktnät när det gäller i och med att jag är i branschen själv, och även idag, på lov och så där, kör jag extra och så. Henry berättar att han installerar elkablar: för i praktiken, jag är ju elektriker och jag tycker fortfarande det är roligt att jobba. Dessa yrkeslärare har också varit engagerade i elevernas arbetsplatspraktik. Peter, lärare på industriprogrammet, berättar att han alltid besöker sina elever på deras praktikplatser, vilket bland annat innebär att han får bekanta sig med nya maskiner. Yrkeslärare som uttrycker sådana lärandebanor formar identiteter som yrkeslärare som varken betonar en yrkesidentitet eller en läraridentitet. Den yrkesläraridentitet som de presenterar är mer balanserad. I detta avsnitt visar vi att det finns sociokulturella strukturer, men att det saknas system för fortbildning, vilket gör det svårt för yrkeslärare att behålla sina yrkesmässiga kunskaper och färdigheter. Det är svårt även för de yrkeslärare som har en sådan uttalad ambition. Några av dessa lärare har utvecklat strategier som att läsa böcker och producera läromedel, men de får inte de arbetsvillkor som krävs för att kunna röra sig över gränserna till dagens arbetsliv. Men det finns andra som faktiskt fortfarande deltar i yrkesgemenskapen, antingen genom deltidsarbete eller genom att vara inblandade i elevernas arbetsplatspraktik. Dessutom finns det yrkeslärare som inte har någon ambition att utmana hindren och inte heller har någon strävan att röra på sig. Våra resultat visar vikten av att yrkeslärare rör sig mellan olika praktiker för att forma en yrkesläraridentitet som innebär att de kan förbereda ungdomarna för ett arbete inom yrket och att undervisningen omfattar de yrkeskunskaper som dagens arbetsliv kräver. För att skapa förutsättningar för utveckling av sådan identitet är det viktigt att skaffa resurser och inrätta rutiner för fortbildning i yrkesämnen.
Köpsen och Fejes_ Slutversion.docx, sida 18 av 21, 2014-08-18 15:41 Avslutning I kapitlet har vi studerat hur yrkeslärares identiteter formeras i rörelser inom och mellan tre praktikgemenskaper; undervisningens praktik, yrkespraktiken samt lärarutbildningspraktiken. Analysen visar hur deltagande i och rörelser mellan praktikgemenskaper är viktiga för hur yrkeslärares identiteter formeras (se Milana m.fl., 2010) vilket i sin tur har implikationer för hur väl förberedda lärarna är för att undervisa i sina yrkesämnen. Detta kan ses som multikontextuellt lärande genom boundary crossing (se Østerlund, 1997; Wenger, 1998). Vår analys visar hur deltagande i lärarutbildningen tycks ha en stark påverkan på yrkeslärarens medlemskap i undervisningspraktiken. Å ena sidan lär de sig genom sådant deltagande hur de kan omforma yrkeskunskap till ett undervisningssammanhang. Å andra sidan bidrar deltagandet i lärarutbildningen till att positionera yrkeslärarna som legitima medlemmar i lärarnas och undervisningens praktikgemenskap. Vidare kan vi se hur stark identifiering med yrkespraktiken kan skapa skarpa gränser i relation till undervisningspraktiken. Några yrkeslärare skapar en stark yrkesidentitet, och de ser sig främst inte som lärare. De som har en svag relation till yrkespraktiken däremot, känner i stället en stark tillhörighet till undervisningens praktik. Vi har också visat hur rörelser mellan undervisningspraktiken och yrkespraktiken är komplexa och hur yrkeslärare med en stark läraridentitet, till olika grad, är framgångsrika i att kombinera en yrkesidentitet med en läraridentitet. Vissa yrkeslärare kämpar för att hålla sig uppdaterade på vad yrkespraktiken kräver i termer av kunskap och kompetens, även om det var många år sedan de själva praktiserade yrket. På grund av begränsningar inom undervisningens praktik (tid, resurser etc.) har de inte möjlighet att upprätthålla sitt medlemskap i båda praktikerna. Andra yrkeslärare har gett upp och skapar en stark yrkesläraridentitet. De har under många år inte varit en del av yrkespraktiken och de har slutat att röra sig mellan praktikgemenskaperna. Till sist har vi den grupp av yrkeslärare som fortfarande rör sig mellan praktikerna genom att göra deltidsjobb i sitt gamla
Köpsen och Fejes_ Slutversion.docx, sida 19 av 21, 2014-08-18 15:41 yrke eller genom att vara ansvariga på en skola för praktikplaceringar och därmed gör många praktikbesök. Denna grupp yrkeslärare tycks vara de som på bästa sätt upprätthåller ett aktuellt yrkeskunnande. Vad våra resultat indikerar är att undervisningspraktiken inte inkluderar ett system som ser till att yrkeslärare upprätthåller sin yrkeskompetens. Istället ger våra informanter uttryck för flera strukturella hinder. Bland annat tycks det som om kompetensutveckling för yrkeslärare inkluderar lärarkunskaper och andra kunskaper som inte är direkt relaterade till deras yrkeskunnande. Våra resultat ger en bild som inte tycks motsvara de krav på förnyelse och högre kvalitet inom yrkesutbildning såsom det lyfts fram i policy. Policytexterna pekar ut vikten av att unga människor har den kunskap som behövs för att möta arbetsmarknadens behov, samt att yrkeslärare har den relevanta yrkeskunskapen för att kunna erbjuda högkvalitativ undervisning i yrkesämnena. Trots dessa förväntningar tydliggör policytexterna inget krav på att kommuner eller skolledningar garanterar yrkeskunnande hos sina lärare, eller att de skall stödja yrkeslärares utveckling och uppdatering av sådant kunnande. Det ställs inte heller några krav från statsmaktens sida på att yrkeslärare har genomgått en lärarutbildning, något som andra lärarkategorier måste har gjort. Våra resultat skapar grund för vidare diskussioner om yrkeslärares kompetens att undervisa i sitt yrkesämne på ett sätt som motsvarar dagens krav inom yrkesområdet. Inte minst är en sådan diskussion av vikt i en tid då gymnasieskolan har reformerats (tillika yrkesprogrammen), samtidigt som en ny yrkeslärarutbildning har lanserats. Det finns även ett behov av att skapa utbildningar som ger utrymme för yrkeslärare att inte bara utveckla sitt kunnande i att undervisa utan även sitt yrkeskunnande, något som kan förväntas komma yrkeseleverna till godo. Inte minst finns det behov av att yrkeslärare får möjlighet att kontinuerligt uppdatera och utveckla sitt yrkeskunnande.
Köpsen och Fejes_ Slutversion.docx, sida 20 av 21, 2014-08-18 15:41 Referenser Berner, B. (2010). Crossing boundaries and maintaining difference between school and industry: forms of boundary-work in Swedish vocational education. Journal of Education and work, 23(1), 27-42. Berglund, I. (2009). Byggarbetsplatsen som skola eller skolan som byggarbetsplats? En studie av byggarbetares yrkesutbildning. Stockholms universitet: Institutionen för didaktik och pedagogiskt arbete. Ellström, P-E. (2009). Lärande i arbetsliv och yrkesutbildning. I T. Hansson (red) Didaktik för yrkeslärare, (s. 15-38). Lund: Studentlitteratur. Fejes, A., Larsson, S., Paldanius, S. & Roselius, S. (2009). Livslångt lärande i nöd och lust. I M.A. Dahlgren & I. Carlsson (red), Lärande på vuxnas vis: Vetenskap och beprövad erfarenhet, (s. 19-42). Lund: Studentlitteratur. Höghielm. R. (2009). Yrkesutbildning mellan två kulturer. I T. Hansson (red), Didaktik för yrkeslärare, (s. 101-119). Lund: Studentlitteratur. Lagström, A. (2012). Lärlingslärare en studie om hur vård- och yrkeslärares uppdrag formas i samband med införandet av gymnasial lärlingsutbildning. Göteborgs universitet: Institutionen för vårdvetenskap och hälsa vid Sahlgrenska akademin. Lave, J., & Wenger, E. (1991). Situated learning: Legitimate peripheral participation. Cambridge: Cambridge University Press. Milana, M., Köpsen, S. & Andersson, P. (red). (2010). BAEA: Becoming Adult educators in the European Area: synthesis research report. Copenhagen: Danish School of Education, Aarhus University. Reinfeldt, F., Olofsson, M., Björklund, J., & Hägglund, G. (2010). Vi inför yrkeslegitimation för alla Sveriges lärare 2012. Dagens Nyheter, 12 april. Tanggaard, L. (2007). Learning at trade vocational school and learning at work. Boundary crossing in apprentices everyday life. Journal of Education and Work, 20(5), 453-466. Utbildningsdepartementet. (2009). Prop 2008/09:199 Högre krav och kvalitet i den nya gymnasieskolan. Stockholm: Utbildningsdepartementet.
Köpsen och Fejes_ Slutversion.docx, sida 21 av 21, 2014-08-18 15:41 Utbildningsdepartementet. (2010). Prop 2009/10:89 Bäst i klassen en ny lärarutbildning. Stockholm: Utbildningsdepartementet. Wenger, E. (1998). Communities of practice: learning, meaning and identity. Cambridge: Cambridge University Press. Østerlund, C. (1997). Sales apprenticies on the move. A multi-contextual perspective on situated learning. Nordisk pedagogik, 17(3), 169-177.