På Alla Plan Nyhetsblad för medlemmar i Seko Väst Klubb 630 Vår VD om nuläge och framtid sidan 10-11 Inspirerad GTkrönikör intervjuas sidan 12-13 sidan 14 "Gammal" SSUordförande till Riksdagen Lönestatistik redovisas sidan 8-9 NUMMER 3/2014
Innehåll: 3 Ledare 4 Redaktören har ordet 5 Medlemsintervju: Stefan Skoglund 6 Medlemsmöte 6 december 7 Julbord 6/12 - Omtänksamma Anita 8-9 Lönestatistik 2014 10-11 Elände och visst hopp 12-13 GT-krönikören Jimmy Fredriksson På alla plan Ansvarig utgivare: Lena Liifv Chefredaktör: Mats Hallberg Layout, foto, redigering: Jan-Anders Lindqvist På www.sekopt-gbg.se kan du ladda ner denna tidning i färg. Där finns även alla tidigare nummer från 1993 Seko tel: 031-15 62 31 Postadress: Seko Klubb 630 Kruthusgatan 17 405 10 Göoteborg Framsida: Inne i trumman på IRM, snart borta. Foto: Jan-Anders Lindqvist 14 Johan Büser intervjuas 15 Så olika Så lika 16 Alltid någon som väntar 17 Gästkrönika: Lars Wiberg 18 Expert på integration lägger ut texten 19 Klassmedveten litteraturprofessor 20 Arbetarlittertur: Mödrar och söner 21 D. G. Har ordet 22 Adress och telefonlista 23 Tävling 24 Erbjudande OBS! alla texter utom ledaren är skrivna innan valet 14 september
Ledare Det är måndagen efter valet och jag sitter här för att skriva några rader i vår tidning. Vi vaknar till ett Sverige som valt att låta Löfven bilda regering och det känns bra för mig! Men på ett annat sätt känner jag en klump i magen, att Sverigedemokraterna blir vårt lands tredje största parti är ledsamt att ta till sig. Visst märker man överallt att samhället går åt sköt dig själv och skit i andra. Solidariteten där vi kan hjälpa någon, eller dela med sig till någon som har det sämre, är inte detsamma idag som det har varit. Varför har det blivit såhär? När vände det? Att dubbelt så många som mot valet 2010 väljer att rösta på ett parti; som på allvar menar att vi måste stänga ute de som behöver vår hjälp och som riskerar att dö i sina hemländer. Jag skäms, och tänk om jag som ljushårig och blåögd svensk blir utpekad som en som inte vill ha hit några flyktingar och bara tänker på mig själv! Såg att Miljöpartiet lämnat 822 vita nejlikor till Sverigedemokraterna. Dessa symboliserade de som flytt och gått under i Medelhavets vågor i hopp om att slippa vara rädd hela tiden och frukta för sitt liv. Gustav Fridolin säger: Detta är Sverigedemokraternas Sverige. Ett land där vi alla långsamt blir övertygade om att det är äta eller ätas som gäller. Där den enes trygghet måste vara den andres otrygghet. Där vi låser in oss från människor och intryck utifrån. Ett land som krymper. Jag kan också se ett kallare Sverige, som gått från ett land där vi kunnat se värdet av att avsätta medel till den sjuka och den som på annat sätt inte kunnat bidra fullt ut ändå har ett värde och är medräknad i samhället, till att nu slängas ut i kylan utan att det höjs på ögonbrynen. Tänk om det blir jag nästa gång, det kan hända vem som helst av oss och gränsen mellan framgång och katastrof kan förändras på en sekund. Jag känner mig otroligt ödmjuk inför alla dessa av våra kamrater som jobbat ett helt liv, och som när man blivit utsliten inte har samma värde längre. Man kan känna hur olusten från arbetsgivaren ökar att ta hand om de som jobbat hela sitt liv på företaget. Jag hoppas att den nya regeringen verkligen bryter den trend som alliansen nu kört i åtta år, så att vi kan känna oss stolta över att bo i ett Sverige som tar hand om varandra och hjälper människor i nöd så gott vi kan. Vi har ett fantastiskt land, där vi bland annat kan gå och rösta, något vi tar för självklart, men som inte är lika självklart i alla länder! Jag är i grund och botten en positiv människa som tror på att godheten kommer att segra till slut. Vi människor behöver varandra i slutändan, ensam är inte stark! Om jag ser till våra två terminaler, hoppas jag att vi alla kan ha ett arbete som vi kan försörja oss på och en bra arbetsmiljö där vi slipper se så många bli sjuka av jobbet i framtiden. Önskar er alla en fin höst. Lena Liifv Klubbordförande På Alla Plan sid 3
Redaktören har ordet Inkonsekvens och dubbelmoral måste uppmärksammas. En arbetskamrat har påpekat att Posten lyfter fram kvalitet som ledstjärna. Samtidigt har vi sett och hört att budget styr. Därför är inte heller påståendet om säkerhet/miljö som högsta prio trovärdigt. Den fastslagna prioritetsordningen förmedlades på extra APT i våras. (M) ansåg då de tillträdde 2006 att Sverige har massarbetslöshet. Idag har vi fler arbetslösa, men nu vägrar Reinfeldt ta ordet i sin mun. Hade han kunnat vara ödmjuk, skulle han å regeringens vägnar bett om ursäkt för "Working poor", Fas 3 och inflation i visstidsanställningar. (V) är motståndare till så väl vinster i välfärden som RUT, vilket otvivelaktigt framgick av ekonomidebatten i SVT. Är det då inte genant att flera av toppnamnen utan att skämmas nyttjat Rut, något de själva hållit tyst om? Sverige har haft rykte om sig att vara duktiga fredsförhandlare och initiativtagare till nedrustning. Samtidigt är vi per capita världens största vapenexportör, inte sällan till konfliktområden. Polisen ska upprätthålla lag och ordning, tillika förebygga våld. Helt sjukt att ge tillstånd till SvP att hålla torgmöten, mobilisera en rekordstor insats och provocerade skada flera demonstranter i Limhamn. Polisen misslyckades skändligen, vilket Lukas Moodyssons vittnat om i Sydsvenskan. En ansvarig som uttalade sig verkade mest beklaga att det poiltiska budskapet inte gick fram i oväsendet. Högst anmärkningsvärt! Kunder vallfärdar till IKEA:s möbeltempel, fast det belagts att de har produktion förlagd i låglöneländer och att underleverantörer utnyttjat barnarbetare och östtyska politiska fångar. Anders Borg pekar finger åt bankerna. Kritiken avser orimlig vinstmarginal, oskäliga bonusar och dyra avgifter. Men i praktiken har han varit lika handlingsförlamad som Finansinspektionen. Pikant är att Bankföreningens VD och främste försvarare heter Thomas Östros, tidigare (S)-minister. Fotbollsexperten Olof Lundh tyckte det var befängt att Tyresö fick spela Champions League-final. Trots skulder på cirka tio miljoner garanterades, det nu helt skingrade laget, spel med resebidrag från fotbollsförbundet. Borde inte moral och juridik förhindrat denna ekonomisk doping? Extremväder allt vanligare i och med klimatförändringen. När naturkatastrofer inträffar in på knuten väcker de mer uppseende än då de sker långt borta. Vi har haft ett par stormar som inte bara fällt skog utan kostat människoliv. Under omkring en månads tid hade vi tropisk värme. Osannolik njutning för semesterfirare men en plåga på arbetsplatser med otillräcklig ventilation. Blev matt av att jobba då, även om vi inte hade det lika illa som på vissa sjukhus. Lång period av torka ökar risken för omfattande bränder, vilket Västmanland smärtsamt fick erfara. Den svårbemästrade branden visade att beredskapen måste förbättras. Naturens krafter har också gjort sig påminda genom att enorma vattenmängder skapat översvämningar. Hem och infrastruktur har förstörts i Halland, Västra Götaland och Värmland. Statsministerns tystnad och frånvaro har klandrats. Som tur var, har i motsats till översvämningen i Kroatien, inga dödsfall rapporterats. Meteorologer har intygat att vädret kommer att fortsätta ställa till besvär lite överallt. Om en likt undertecknad transporterar sig med cykel och kollektivtrafik blir följden ökat tålamod, mer motion och mindre miljöpåverkan. Ondskan hos människor går inte att greppa. Statistik brukar inte bekräfta den bild man ges från nyhetsflödet. Faktum kvarstår att var och varannan dag berättar media om offer för grova våldsbrott. Köpte för drygt tre år sedan av Maj Wechselmann på Bio Roy en DVD med titeln Det är upp till dig. Var kanske något överilat. Har inte vågat se den igen, gjort reklam för den eller ordnat visning fast tillstånd givits. Dokumentären om Lundin Oil/Petroleum och det lidande de orsakat, är alltför grym och nedslående. Å ena sidan finns professor Hans Roslings positiva föreläsningar om utvecklingen i världen i stort. Å andra sidan båtflyktingar i Medelhavet som förolyckas, barbariska krig i till exempel Kongo, Sudan och Syrien, ofattbar terror av Islamiska Staten (IS) i Irak som ursinnigt mördar och den till synes olösliga konflikten på Gaza med förskräckligt många palestinska barn som offer. I många fall krigas det av ekomiska orsaker med vapen från I-länder. Hoppas ni haft skön semester och att vi tillsammans kan skapa en fackligt aktiv höst. MATS HALLBERG, chefredaktör På Alla Plan sid 4
Veteran i brevresningen älskar resor och musik Medlemsintervju Stefan Skoglund Stefan är en av de trogna IRM:are som tar hand om posten i uppsamlingen. Han är en av få som spontant har uppmuntrande kommentarer då PAP kommer ut. Vid utfrågningen på expeditionen får jag veta att han saknar någon som representerar deltidarna i vår styrelse. Den postala karriären inleddes redan i 15-års åldern då Stefan 1976 jobbade extra på lördagar som biträde i brevbäringen. Han blev tillfrågad av en kontakt och personen ifråga förmedlade hans intresse. Detta var på Göteborg 5 (Svenska Mässan) varifrån många nu verksamma på GPT kommer. I samband med denna upplysning pekar Stefan på klubbens sekreterare. Sedan har det rullat på efter att ha gått färdigt skolan och hela det köret. 1985 började vår medlem på Utrikes på Drottningtorget, vilket gick till på så vis att han ringde för att höra om det fanns jobb. Han flyttade med till GPT när Utrikes etablerades här, första året efter flytten var de ensamma i huset. Driften vid denna avdelning lades ner för att omlokaliseras 1992. Dessa år får ett positivt omdöme. Var en trevlig och bra tid, vi var ett gott team! Nästa anhalt blev under ett år Kassan, där stora stötestenen var dåligt schema. Stefan var en av de första att få erbjudande om att sköta BSM, av det gäng som kom till plan 6. Facket hjälpte mig att få bättre schema, såg till att jag fick någon ledig kväll; vilket jag är tacksam för att de gjorde. Sedan dess har han i huvudsak varit placerad på småbrev. Han har också sedan länge haft en parallell anställning på Klinisk Patologi Sahlgrenska Sjukhuset. Om situationen på Posten Numera är denna man som valt att vara deltidare mest i brevresningen, vilket innebär att han tillhör stammisarna på IRM. Göromålen vid maskinen varieras med videokodning, pass som Stefan är glad för. IRM är en trött gammal maskin, är tungrott och allt annat än modernt att behöva dra loss post som fastnat, vi väntar med spänning på nya maskinen. Redaktören får sin bild bekräftad. IRM är svårjobbad och påfrestande med konstiga arbetsställningar. Personalen tror och hoppas att arbetsmiljön förbättras i och med nya maskiner. Med tanke på utvecklingen på senare år får arbetsgivaren finna sig i ett sjunkande betyg. Att det blivit sämre för medarbetarna, har förstås till stor del ekonomiska orsaker. När det var totalsökning till IRM för några år sedan sökte ingen dit, då tvingades deltidarna dit, vi fick kassa scheman med inställelser varje kväll samt någon natt, fick hjälp av Seko (Lena) för att få rätsida på våra scheman. Övergivna av facket Skoglund berättar att alla deltidare han pratat med tycker att de blivit styvmoderligt behandlade av Seko, vilket sägs vara ett känt problem. Facket har, enligt honom, stirrat sig lite blinda på kravet rätt till heltid. Deltidares önskemål och behov är en kärnfråga för Stefan, bristande fokus på dem är ett skäl till att många inte är organiserade. På ett fackmöte markerade en heltidare tydlig motvilja mot att lyssna på deltidares problem, något som visar på behovet av mobilisering bland deltidare. Facket är vi tillsammans, intresset är tyvärr inte lika stort som för 15-20 år sedan, ett faktum att Seko tappat i styrka, frågan är komplex och nu har det blivit konkurrens om medlemmarna. Vi borde samarbeta hela gänget, om inte spelar vi arbetsgivaren i händerna. Beträffande denna tidning får jag veta att det är intressant att läsa om människor och arbetskamrater. Vidare uppskattas texterna om kultur blir en annan dimension, är jättekul och en anledning att öppna ett nytt nummer även om det anses vara väl mycket betoning på arbetarlitteratur. Fritidsintressen Trots två jobb har Stefan, enligt egen utsago, en väldig förmåga att organisera sin tid. Reser gör han gärna, därför framhåller han Landvetter flygplats som smultronställe. Då känner man att man är på väg någonstans. Han var nyligen i New York och London, besökte bland annat Metropolitan och lyssnade i England på favoritpianisten Yuja Wang. Han har följt hennes karriär. Stefan gillar som sagt klassisk musik, lyssnar ofta hemma och musiken från öronsnäckan är hans räddning på Posten. Får reda på att han är Wagner-fantast, förtjust i svårmodige Allan Petterssons symfonier 7:e symfonin är som att gå in en helt annan värld och ger blåsarna i Göteborgs symfoniker omdömet världsklass. Vi noterade att vi lustigt nog varit på samma bejublade konsert med pianovirtuosen Vladimir Ashkenazy. Meddelar musikälskaren att jag i Mölndal senaste åren sett både Staffan Scheja och Roland Pöntinen spela. Astronomi är också ett jättestort intresse, var en mäktig känsla när han fick brev från Stephen Hawkings. Annat som roar honom är att hålla på att forska om den franske författaren Marcel Proust. Mats Hallberg På Alla Plan sid 5
Välkomna till medlemsmöte lördag 6/12 kl 11.00 Lördagen 6/12 anordnar SEKO Väst klubb 630 medlemsmöte för alla medlemmar. Efter mötet blir det julbord för de som anmält sig till detta. Mötet hålls Örnen, GPT, mellan 11.00 14.30. i Fotografen Ulf Magnusson berättar om: Den siste Lantbrevbäraren Det finns mindre och mindre kvar av det som en gång var. Postverket har en lång historia även i Mölndal. På 1970-talet var staden fortfarande en lantlig idyll, med bondgårdar och handelsträdgårdar nästan mitt inne i centrum. Och det fanns en lantbrevbärare... Följ med Åke på en resa som lantbrevbärare runt gårdarna i Fässbergsdalen en härlig majdag 1976 i ord och bilder. Upplev lite nostalgi i sjuttiotalsfärger och träffa Ester, Holger, Ellen och alla de andra. På dagordningen: Klubbstyrelsens förslag till verksamhetsplan och budget inför 2015. Dags att nominera kamrater till de poster i styrelsen som är på omval. Det gäller ordförande och två ledamöter. På årsmötet 2015 skall det även väljas personer till en rad andra uppdrag. Det rör sig bland annat om skyddsombud, revisor, revisorsersättare, och valberedning. Tänk noga efter vilka kamrater du vill ha som dina företrädare nästa år, ta sedan reda på om dessa är intresserade och därefter kan du komma på mötet och nominera dem. Efter mötet går de som anmält sig till julbord iväg till Golden Days på Södra Hamngatan 31. Anmälan till medlemsmötet kan göras på de listor som kommer att hängas upp på anslagstavlorna. De som vill följa med på julbord anmäler sig till detta med nedanstående kupong. Välkomna! Skickas till: Seko Klubb 630, Kruthusgatan 17, 405 10 Göteborg eller läggs i röda lådan utanför klubbexpeditionen plan 4 $ Jag kommer på medlemsmötet 6 /12 och vill dessutom följa med på julbord på Golden Days kl 15. Sista anmälningsdag 5/11 Namn Adress Postnummer och ort När vi anländer till Golden Days vill jag ha q Glögg q Akoholfri glögg q Julmust På Alla Plan sid 6
6 december blir det julbord med SEKO! I början av december lättas höstmörkret upp när julborden dukas upp. Lördagen den 6 december har du möjlighet att till det ringa priset av 100 kronor följa med på SEKO:s julbord för att under en eftermiddag äta och dricka gott samt tjata med dina arbetskamrater. Vi har bokat 75 platser på Golden Days på Södra Hamngatan 31. Vi börjar med med en glögg kl 15. I priset ingår mat och glögg med eller utan alkohol. Övrig dryck bekostar du själv. Vi har våra bord till kl 17. Därefter kan vi t ex flytta oss till baren. Anmälan görs senast 5/11 med anmälningstalong som finns på föregående sida. I vecka 46 kommer vi att skicka ut inbetalningskort till de som anmält sig. Pensionerade medlemmar är välkomna i mån av plats. Anmälan är bindande. Välkomna! Omtänksamma Anita har avtackats Pålitlig nattarbetande Postis som ingav orubbligt förtroende och var aktiv på möten. Nu har denna hälsoinspiratör valt att pensionera sig. Som kuriosa ska nämnas att det var just Anita som föreslog mig till mitt första förtroendeuppdrag. I många år satt hon i sektionsstyrelse eller repskap. Vår vän vill tacka alla hon jobbat med för ett gott kamratskap. Likt en sportreporter frågar redaktören via telefon om känslan efter att ha stigit in en ny tillvaro. Först hörs skratt! Så många har frågat hur det känns, vet inte om jag fattat, fast jag har sett fram emot det länge. Först nu börjar det sjunka in, kan schemat i huvudet och har första tiden på något sätt varit på jobbet i tankarna. Det är lyxigt att kunna gå hemma, inte minst i sommar när det varit fint väder. Är en helt fantastisk känsla och jag ångrar mig inte alls, även om jag saknar mina kamrater. Var bättre förr när vi inte jobbade så mycket i process, då träffade jag mer regelbundet mina gamla jobbarkompisar. Varför engagerade du dig fackligt? Jag tror det är något medfött. Vill göra vad man kan för att jobba mot orättvisor. På den tiden kunde man påverka, vilket var roligt. Målet var att försöka göra det bättre för alla. Man värnar om de som har det sämre, de som kommit i kläm. På sistone har vi mest andats uppgivenhet, är väl bara att acceptera att tiderna förändrats. Vill inte låta negativ, har trivts bra. Har också varit mycket förmåner i Posten, något man inte alltid ser. Mycket har faktiskt varit bra. Bästa minnen från tiden du var aktiv i Seko? När vi satt med Kjell Holmberg och dryftade deras beslut om att lägga in en extra(obetald) rast. Kändes helt galet eftersom vi hade att göra. Seko-dagarna kommer jag ihåg. Jämfört med ST är Seko bra på att synas och på att jobba för medlemmarna på ett enkelt och lättsamt sätt. På så vis suddas gränser ut. Facket är Vi! Har också varit roligt och nyttigt att träffa andra på kurser. Man försökte så gott man kunde att göra en insats. Mats Hallberg Foto: Agneta Magnusson På Alla Plan sid 7
Lönestatistik 2014 Här följer sedvanlig lönestatistik från löneförhandlingen baserad på avtalet 1 juni 2013. Revision 1/6 2014. I år hade vi lite mer pengar att dela på än 2013, vilket innbar att vi fick 31 kr mer per person. Höjningen på olika enheter spretar mer i år än i fjol. Nästan genomgående är det kvinnor som fått mest och gapet mellan kvinnor och mäns löner minskar även i år. Tittar man på heltid-deltid så är det deltidare som fått mest och där är det faktiskt männen som i de flesta fall fått mest. Dock är gapet mellan heltid-deltid fortfarande stort. Något att jobba vidare med även i nästa lönerevision som är 1 juni 2015. Den långsiktiga statistiken visar att våra löner ökat med 57 % sedan 1998. Jämförelsevis har konsumentprisindex ökat med knappt 22 % under samma period. Senaste 12 månaderna har faktiskt KPI sjunkit med 0,3 %. För jämförelse med förra årets utfall se PAP nr 4 2013, som hittas på sekopt-gbg.se ifall du inte sparat den. Jan-Anders Lindqvist På Alla Plan sid 8
På Alla Plan sid 9
Elände och visst hopp på postklub VD:ns ankomst fick ombuden några råd som handlade om att lyssna in sig, analysera och inte grotta ner sig i detaljer. Situationen är inte enkel, budskapet kärvt och VD kommer inte hit för att få fler vänner, hävdade Affe. Konferensen i Bålsta samlade 65 ombud, jämte ett halvdussin medlemsvärvare. Rekryterarna var skyldiga till ett glädjande besked: 494 nya medlemmar mars juni innevarande år. Andra ämnen på dagordningen var avtal/ otrygga anställningar, strejken mot Veolia och principer för klubbildning. Refererar naturligtvis mest från VD:s föredragning och responsen på hans dystra budskap. Välformulerad ordförande Alf Mellström utvärderade Seko:s kamp mot otrygga anställningar: Stolta över att vi kämpat men inte nöjda med resultatet. Han betonade hur extremt kreativ motparten varit och sa att man noterat att arbetsgivaren har ändrat tonläget en smula. Affe närde förhoppningen att Posten börjat inse hur fel det är att förlita sig på daglönare i verksamheten. Han sa att Seko kände sig ganska blåst på Handslaget: som att hälsa på en död fisk. Många önskar ny regering ännu fler önskar ny politik! Detta uttalande gjordes av en besviken socialdemokrat tillika ordförande. I valrörelsen har han saknat fokus på arbetsrättsliga frågor. Och han tycker det är allt annat än kul att (S) ber facket om pengar för att sedan flirta med borgerliga partier för invit till regeringsbildning. Affe efterlyser, liksom undertecknad, att man sätter ner foten i postpolitiska frågor. Välgörande nog finns en tydlig skillnad mellan blocken i ägarfrågan. Det är bara borgerligheten som vill sälja ut. Inför Affe Mellström Håkan Ericsson Bister VD för Posten Som signalerats erkände Håkan Ericsson omgående att det blir tuffa år framöver. Bolaget står inför stora utmaningar, befinner sig i en slags kris. Han sa att mycket bra gjorts och mycket är på gång. Läget är dock oväntat tufft. Organisatoriskt är målet en chef för varje verksamhet. Under kvartal två har företaget förlorat pengar och omsättningen är otillräcklig. Ökat kostnadsmedvetande märks på alla nivåer. Förutom borttagandet av massage och fruktskålar har fysiska mötesverksamheten inskränkts, teleräkningar granskats och restriktivare policy för resor införts. Posten har tappat mer volymer än budgeterat i Danmark och tappat mycket på ODR. Att lansera ny organisation var rätt för att den ger bättre förutsättningar, men den är inte klar. Fler besparingar krävs! VD visade på siffror över den accelererande takten för digitalisering, situationen värst i Holland och Danmark. Ledningens scenario för brev är att volymerna fram till 2020 sjunker med 26 %, vilket gör genomgripande åtgärder nödvändiga. Lite tillspetsat gäller devisen gasa och bromsa samtidigt. Ericssons övertygelse är att vi går från att vara ett postbolag med logistik till det omvända. Har vi mer logistik kan vi bättre hantera brevvolymer. Konferensen gavs en presentation av den integrerade produktionsmodell som man planerar för. Handlar om att sänka kostnader genom att samordna olika flöden. Förhoppningsvis ökar andelen heltidare och arbetsvariation med IPM (Integrerad ProduktionsModell). I detta sammanhang nämndes att Uddevalla varit pilot och att ny terminal byggs i Östersund. Göteborgsregionens förhållande beträffande utspridda terminaler och hubb är gör oss till ett särfall. Ett förslag på att generera mer intäkter på transporter är att komplettera med andra tjänster/produkter vid körning i glesbygd. Idag görs mycket gratis för kunderna, därför måste vi dels bli bättre på att ta betalt och dels hitta fler sätt att öka intäkterna. Kapital behöver frigöras! Sedan talade han oroande mycket om behovet av en mer flexibel personal- På Alla Plan sid 10
barnas årliga träff styrka. Vad ska göras i egen regi och vad kan outsourcas? När fordon skrotas minskas kapitalbindningen genom att istället outsourca. Vår vd anser, inte helt otippat, att kostnaderna för personalminskningar och omstruktureringar är för höga. Anförandet avslutades med reflektioner kring differentierad servicenivå och en, enligt honom, föråldrad reglering. Postlagen behöver ändras, vilket kan underlättas av att PTS har visat förståelse. I klartext handlar det om fastighetsboxar, portohöjningar (borttagande av pristak) och att spara 500 miljoner genom att inte upprätthålla 01-befordran på all UN. Ericsson var mycket skeptisk till idén om statligt stöd för att kunna sköta vårt nuvarande åtagande. Ledningens känsla är också att verksamheten inte ska få subventioner. Till 2020 tros volymerna sjunka med 26 %, vilket gör genomgripande åtgärder nödvändiga. Svar på frågor Samgåendet till Post Nord borde gjorts tidigare, finns mer kvar att göra (huvudkontoren?). Samordningsvinster har mest kunnat göras inom IT, inköp och i ledningen. VD erkänner kvalitetsproblem under sommaren, påstår att vi klarar uppdraget men inte alltid egna mål. Vi ska inte lova mer än vi kan hålla. Trots våra invändningar om prioriteringar påstod Ericsson att det inte kan prutas på varken kvalitets- eller kostnadsmål. Postens reservflygplan är en överkostnad han beklagar. Omprofileringsprogrammet (rebranding) som inkluderar den ifrågasatta omlackeringen till blått, försvaras fast det minskats till hälften. Att målet avseende färre chefer inte uppnåtts har berott på rädsla för att tappa greppet om daglig drift. Ericsson störs av att Posten inte kan vägra leverans från Svenskarnas Parti, förstår att anställda mår dåligt, men materialet har granskats juridiskt. Dilemmat debatterades ingående. Varför får de tillstånd att demonstrera och vara med i riksdagsval? Trots att han medgav att en heltidare är billigare än två deltidare, tror han på större andel deltidare. Planerad personalminskning är fortsatt 1 500 personer/ år. Frågan om kollektivavtal för underentreprenörer bemöttes med frasen ligga i framkant av lagar och regler. Efter att ha fått reda på att många av de som senast i Göteborg erbjöds Futurum blev ersatta av bemanningspersonal, lovade VD att sådana slöserier inte mer ska få förekomma. Angående Brings konkurrensfördelar var han pessimist, räknade inte med att ministrar ville få en ändring till stånd. Mannen som designat samordningsmodell för DHL har ändå framtidstro. Vi kommer vara annat bolag om fem år, ska igenom ett stålbad, men vi kan vår marknad. Affe sammanfattade meningsutbytet genom att påminna om att i Sverige är dialog möjlig även när klimatet är stentufft. Strejk och avtal Vi gästades av Valle Karlsson avtalssekreterare i Seko med tjugofem år i bagaget som lokförare. Sedan han tillträdde i fjol har man lagt sju varsel och haft två utbrutna konflikter. Han hänvisade till kongressbeslut gällande program mot otrygga anställningar och för starka kollektivavtal. Karlsson berättar att andelen icke-fastanställda ökat påtagligt inom spårområdet. Dessa personer har dåliga villkor och pressade arbetsförhållanden. Frågan om visstid borde lyftes politiskt sade vi och var osäkra på om industriförespråkaren Löven var Valle Karlsson särskilt angelägen. Huvudspåret i föredraget var de olika turerna i konflikten mot Veolia, där Seko i stor utsträckning fick igenom sina krav. Vi hör om stödet från allmänhet och alla fackförbund, om ST som hårresande nog slöt lokalt avtal mitt under brinnande konflikt och om osmart agerande av Veolia. De är dåliga förlorare som fortsatt tvista, sagt upp för många, har astronomiska sjuktal samt allvarliga arbetsmiljöproblem. Kampen mot otrygga anställningar har visat sig svår att föra enat i LO-familjen, eftersom problemet är mest akut i några enstaka förbund. Om vi försöker täppa till, pöser det ut någon annanstans. Vi måste hålla upp botten i avtal och se till att anslutningsgraden aldrig blir så låg som i åkeribranschen. Mats Hallberg Foto: Camilla Hjelm På Alla Plan sid 11
Exklusiv intervju för På Alla Plan Fackföreningsvänlige GT-krönikören J Undertecknad bjuder på lunch på Kometen, vars kände ägare Jimmy gjort reportage om. Under vårt långa samtal framkommer att vi bott på samma adress, prenumerant på ETC och gläds åt att Malmö FF kvalificerade sig till Champions League. I villkoren för avgångsvederlaget efter 40 år på samma tidning, fanns krav om krönika en gång i veckan. En av de främsta i sin genre, berättar att han flera gånger tackat nej till Debatt i Svt. Fredriksson kommer från en arbetarfamilj i Mölndal, var den förste som tog studenten. Pappa ville att han skulle bli ingenjör, vilket stupade på matematiken. Han tyckte bättre om att skriva och fick en Olivetti skrivmaskin i present. I åttonde klass på Kvarnbyskolan var han redaktör för en skoltidning som drogs in efter klagomål om halvfräcka vitsar. Rektor utdelade såväl bestraffning som förnekade var tidningen hade tryckts. Detta första svek från vuxenvärlden lärde Jimmy att ta skriftligt på allt. Efter att ha läst bland annat nationalekonomi, statskunskap och kulturgeografi kom han in på Journalisthögskolan. Bara några få procent av de sökande antogs, urvalet gjordes i form av olika tester. Han gick förresten samtidigt som Lars Liliestam (musikprofessorn som intervjuats i PAP). Ledig tid tillbringas helst i fritidshuset i Dalsland. Där gillar han att lukta på skogen, fiska och jobba med händerna. Nästa stora projekt är att bygga en redskapsbod. GT i medielandskapet Tycker att tidningen har stor betydelse. Upplagan har varit uppe på 130 000 och det går cirka fyra läsare på varje ex. Viktigaste funktionen är att vara en motvikt till GP, som har en unik monopolställning i jämförelse med andra storstäder i Sverige. Vi är en röst som säger emot, vilket blev ännu viktigare när Arbetet försvann. Enligt journalisten som för ovanlighetens skull själv blir utfrågad, har GT traditionellt haft de flesta läsarna bland lägre tjänstemän och arbetare, vilket satt sin prägel på tidningen. Om form och innehåll För att lyckas som yrkesman i kvällspressen är det viktigaste, får jag veta, ett bra språk och att vara duktig som reporter. Gäller att kunna få fram material väldigt snabbt, bygga upp nätverk och skaffa sig källor vilka kan förse dig med info. 63-åringen läser många romaner och ett mål med krönikorna är att även de som inte håller med ska vilja läsa. Han plockar fram ett personligt exempel genom att framhålla Rune Moberg på veckotidningen SE. Höll inte med honom ett piss fast han skrev bra. Jimmys betraktelser har kallats för hockeykrönikor, fast ämnet kan ha varit politik. Han tillhör inte de som antecknar idéer som uppenbarar sig nattetid i sängen, har inte tillåtits jobba så. Varje krönika tar i snitt tre-fyra timmar att sammanställa och har ett format på omkring 3 500 tecken. Oberoende röst Han gör numera urvalet helt på egen hand, i motsats till den period han var på ledarredaktionen och kunde få uppdrag att skriva om specifika ämnen. Jag skulle tycka som Expressen, blev ohållbart då vi hade olika uppfattning om bland annat Nato och konflikten på salladsbaren i Göteborg, slutade i protest. Nu är jag fri att tycka som jag vill, är inte begränsad av att GT är oberoende liberal idag, tidigare var vi faktiskt totalt oberoende. Ibland kunde tidningen ringa med två timmars varsel och beställa krönika utifrån givet ämne. Helst vill han att det ska vara aktuella uppslag, kan också hända att han förverkligar sådant han länge grunnat på. När drottning Silvia invigde en anläggning för rörelsehindrade vid Amundön skrev han krönika om fjäsket för kungafamiljen. Att få till en slagkraftig krönika handlar mycket om faktainsamling. Mannen jag samtalar med har försökt lära elever på Ädelfors Folkhögskola (Smärkt lärosäte) skillnaden mellan insändare och krönika. Research är grunden för den åsiktsdrivna journalistik som mitt intervjuobjekt sysslar med. Han understryker att en ledare kommenterar ett politiskt skeende, medan hans genre handlar om personlig reflektion över ett förhållande. Jag påpekar att anständighet verkar vara en ledstjärna. Han replikerar med att ta fasta på begrepp som moral, etik och rättvisa. Han eftersträvar diskussion om dessa begrepp. Tre chefer läser vad han skriver innan det går i tryck. Däremot har han idag inget bollplank. Tidigare jobbade han intill Ingrid Norrman (GT-Kultur) och då var hon föredömlig på att ge utlåtanden. Hennes bästa gren, konstaterar Jimmy, är jakten på slöserier inom kulturbyråkratin i regionen. Läsare bryr sig Får reda på att responsen är stor och att den varierar beroende på ämne. Skrev i fjol om ett våldtäktsfall, krönikan har delats 100 000 gånger och jag får fortfarande flera mejl i veckan. Jimmy säger att han märker att Sverige är väldigt polariserat. Människor har reagerat kraftigt efter nyss publicerade tankar om vargen. Han har fått flera hundra mejl, varav ett tiotal har varit hot. Några har tyckt att han borde skjuta sig själv. När han skrev om flyktingar fick han ett flertal e-brev fyllda av svordomar. Mejlboxen exploderade då han lanserade en teori om orsaken till många MColyckor. Förare kanske helt enkelt kör för fort. Jimmys uppfattning är att väljare med hemvist (S), (M) och (FP partiet med mest väljarrörlighet enligt Jimmy)) håller med honom i stor utsträckning. Trots ett förflutet i FNL-rörelsen ses han inte av sympatisörer till (V) och (MP) som den trevligaste kolumnisten i stan. Den rutinerade skribenten betonar att han vill få folk att tänka till, reflektera och börja prata. Har han kunnat åstadkomma några förbättringar? En konkret åtgärd var att (SU) ändrade sin informationspolicy efter en krönika. En rad rutiner inrättades, handlade om att tillmötesgå nyhetsvärde/ allmänintresse vid olyckor som exempelvis skenande bussen på Drottningtorget. Facklig kamp och omvärldanalys Fredriksson betraktar sig som en försvarare av fackföreningar. Arbetsmarknaden ska bestå av starka parter, hade inget På Alla Plan sid 12
immy Fredriksson intervjuas problem att ta ställning i kontroversen med den omtalade salladsbaren. Han anser att kampviljan för bättre villkor lade grunden. Välstånd kom inte av sig själv, inte utan facklig mobilisering. Han påminner om betydelsen av facklig påverkan även i USA. Deras fritidsboom uppstod i och med genomförandet av utökad semester. Arbetsgivare är i många fall väldigt schysta, i gengäld fick de fredsplikt, produktionen har kunnat upprätthållas; hävdar Jimmy. I sammanhanget citeras en uppgift från tidigare LO-utredare om avundsjuka makthavare i Frankrike. Den klarsynte journalisten har ståndpunkten att spelregler måste finnas. Vill man stå utanför får man ta konsekvenserna, viktigt att förstå att två olika intressen står mot varandra, jag har tagit ett underifrånperspektiv, får typiskt nog upprörda mejl från bemanningsföretag. Vi diskuterar kring Seko-strejken mot Veolia, en strejk krönikören betecknat som nödvändig därför att Veolia enligt honom behandlat sin personal som förbrukningsvaror. Vi resonerar om hur man både på hans tidning och på min arbetsplats, skär i personalkostnader för att nå ett bättre ekonomiskt resultat. Följden blir ökad belastning på tjänstgörande personal. Jag frågor om effekter av den arrogans han ideligen stöter på. Får svaret att den visade sig i överenskommelser över blockgränser rörande Västsvenska paketet, något som innebär att man inte hinner förankra och att man snor väljare från motståndare. Den luttrade mannen mittemot menar att största arrogansen är blockens hantering av varandra. Förslag röstas ner om de kommer från fel håll. Blev högst relevant att kommentera en krönika om regionens starke man Gert- Inge Andersson (S). Vi var överens om om att han borde känt skammens rodnad över icke infriade löften om sjukvården. Gert-Inge är en trevlig person, men med sitt uttalande gjorde han bort sig. Utfästelser är inte något som per automatik är bra eller förtroendeingivande. Apropå valrörelsen upprörs Jimmy över att politiska partierna varje dag tävlar om att komma med flest erbjudanden. Positiva nyheter? Har han haft ambition att emellanåt skriva i en positiv anda? Undertecknad brottas, som ni kanske förstår, med samma svårlösta problematik. Jimmy berömmer frågeställningen (ger mig dessutom omdömet engagerad efter att ha kikat i PAP), precis så han tänker. Känner mig som en moraltant i en gnällspikskropp. Han tror sig någon gång ha skrivit om någon som gjort bra saker, nämner visselblåsaren Karin Thörnqvist, säger sig sträva i den riktningen. En förklaring till varför han inte kommer i mål särskilt ofta handlar om den dominerande dramaturgin. Det är det negativa och avvikande som sticker ut. Ibland behöver det vara lite roligt, men det är inget som ingår i mitt uppdrag: Mats Hallberg Off the record: Vid vårt bord på den folktomma krogen virvlade runt åtskilliga namn och företeelser, under vårt samtal då lunchen avnjöts. På begäran fick inledningsvis intervjuaren berätta hur han hamnat som redaktör. Här några exempel på vad som hamnade utanför själva intervjun. Janne Josefsson, Åsa Linderborg, få på GT med i Journalistförbundet, partiers valfilmer, Hanne Kjöller, Kai Martin, den beryktade debatten mellan Palme och Fälldin, satir, omslag från ETC på utställning, IFK Göteborg, Lars Norén - 7:3 och polismorden i Malexander, Läkare utan gränser, John Swedenmark och publicering i LO-tidningen, Anna Rosengren (VD Folkteatern), Johan Westerholm (redaktör för ledarsidor), D.G, ohederliga metoder i Svt Debatt, Aftonbladets politiska hållning, Fredrik Virtanen, annonsörer som vill styra sin reklam mot mest klickade artiklar, Leif Mannerström, Aino Trosell, 80-talets generösare arbetsmarknad och Ted Hesselboms eskapader. På Alla Plan sid 13
Tidigare SSU-ordförande ny i riksdagen Johan Büser intervjuas Johan tar emot på sitt rum i nya Stadshuset. Han är stadssekreterare och sitter i Kommunfullmäktige. I SSU har han fallit för åldersstrecket, ett skäl till att ha nominerats som fjärde namn på riksdagslistan. Vi möter en mångsidig verbal 31-åring med egen blogg. Vad har du för bakgrund? Kommer från den lilla orten Anderstorp i Småland med pappa inom industrin medan mamma jobbat i sjukvården. Direkt efter gymnasiet åkte jag till Sydafrika för att vara biståndsinformatör. Har jobbat som lärare på olika nivåer( bland annat på gymnasieskolans industriprogram), på fabrik och som övervakare inom Kriminalvården. Flyttade till Göteborg för att läsa juristprogrammet. Varför blev du politiskt aktiv och varför blev det (S)? Morfar har varit en förebild med sitt engagemang. Intresset väcktes i gymnasiet då jag hade många vänner med invandrarbakgrund. Märkte en uppdelning, hur förutsättningarna skilde sig åt. Denna iakttagelse i kombination med stor lust för samhällsfrågor var avgörande. Blev aktiv i SSU, vilket jag fortsatte vara när jag kom till Göteborg. Var från 2010 fram till i fjol ordförande, satt också i förbundsstyrelsen med ansvar för internationella frågor. Har centralt dessutom sysslat med arbetsmarknadspolitik. Utifrån de värderingar jag står för blev socialdemokraterna mitt parti. Handlar om en vision om det goda samhället, en känsla i magen där jämlikhet är en utgångspunkt. Helheten är viktig, vilket innebär att fördelningspolitik måste knytas till sådant som tillväxt och miljö. (S) ska kunna vara en bred folkrörelse. Hur ofta har ni i SSU varit på kollisionskurs med moderpartiet? Jag minns några konkreta frågor. I fallet med erkännandet av Västsahara gick SSU i bräschen, tyckte annorlunda. En tvist lokalt rörde sig om hur länge nattklubbar skulle få ha öppet under helger. Vi ansåg det vara en löjlig fråga som till slut landade i en kompromiss, något som var SSU:s förtjänst. Vi drev också den så kalllade 90-dagarsgarantin för unga arbetslösa, en kamp vars drivkraft varit nuvarande förbundsordföranden i SSU. (Intervjuaren vet att inte minst ordföranden i LO berömt för detta krav.) Efter förlusten i valet 2010 yrkade vi på att 25 % av de på valbar plats i (S) skulle vara under 35 år. Förslaget är nu kongressbeslut med följd att betydligt fler yngre finns på våra listor. Har du behövt träna på att hålla tal och i så fall hur? Har alltid tyckt att det varit roligt att debattera olika samhällsfrågor. Gillar att diskutera med andra, få lära sig slipa sina argument. Stort att ha fått tala på första maj tre år i rad (Intervjuaren minns bäst när Johan på Götaplatsen med Löven som åhörare passade på att kritisera svensk vapenexport). Mest inspiration har jag hämtat från Olof Palme och min mentor Göran Persson. Utöver social gemenskap har SSU gett mig möjlighet att i många sammanhang öva upp min retoriska förmåga, något som varit viktigt. Vilka frågor kommer du brinna för i riksdagen? Viktigast är skolan och jobben, något vi säger som ett mantra. Vi vill åstadkomma en poltik för ökad jämlikhet, få människor att växa. Utan rätt till arbete kommer otrygghet och främlingsfientlighet att växa. Jag har också som jag nämnt erfarenheter av miljö- och internationella frågor. Har fått önska utskott. Hoppas hamna i miljö- och jordbruksutskottet, utrikes- eller utbildningsutskottet. Vilken påverkan har de två program haft som Svt gjort om oegentligheter i kommunen? På Alla Plan sid 14 Har varit en lång process, framför allt har humöret och lusten påverkats när man blivit beskylld för att vara i en sådan kultur. Drevet märktes, fast jag inte personligen var drabbad.. Det är också sunt att människor reagerar, ska inte få gå till så som programmen visat. På Göran Perssons tid när Schyman och Bildt var partiledare tog man mer ut svängarna. Idag finns en större rädsla för att göra fel. För närvarande dominerar bland folk andra ämnen som jämlikhet, skola och jobb. Hos väljare ligger fokus på vardagsfrågor, vilket också märks när jag är ute på skolbesök. Hur vill du analysera valrörelsen? Nu med två veckor kvar är det parlamentariska läget osäkert. De två stora ser inte ut att göra toppresultat. Hur kommer Reinfeldt agera? Att väljare fått nog av borgerligheten är en noterbar tendens och att uppstickarna (FI), (MP) samt (V) går bra. Väljare upplever inte tillräckligt att vi står upp och väljer sida i den nödvändiga konflikten, den som inte får dämpas, mellan vänster och höger. Alla ska ha samma chans oavsett social tillhörighet eller etnicitet.oroväckande att Reinfeldt dragit in flyktingfrågan i valrörelsen, är som att släppa lös en ande. Med en försiktig reservation säger jag att det ser hyfsat hoppfullt ut. Innan vi tar avsked pratar vi om flera gemensamma bekanta med postalt ursprung. Mats Hallberg
Så olika Så lika Rebecka Barjosef och Ingemar E. L. Göransson Texter om vår nutid är underrubriken på en färsk bok från Ord & Kulturs förlag. I denna stridsskrift förklaras författarnas utgångspunkter på fram- och baksida, vilka handlar om dyster lägesbeskrivning och nödvändig förändring. Det är en brokig samling artiklar och apeller, de flesta skrivna med tanke på höstens val, som inordnats i några huvudområden. Hon har assyriskt påbrå, är lärare på fritidshem och sitter i Eslövs kommunfullmäktige för (S). Han är producent tilllika skribent och var tidigare ombudsman centralt på LO där han var kulturansvarig. Vad beträffar ålder, kön, bakgrund och sätt att skriva skiljer de sig åt. Ingemar och Rebecka tussades ihop av en politiskt aktiv kommunalare från Skåne. Att de båda trots olikheterna har mycket gemensamt - samma vrede över ökande klassklyftor och nedmonterad välfärd - blir ganska omgående uppenbart. Citat och högläsning Markerade många formuleringar som är värda att spridas vidare. När skribenterna är som bäst kompletterar de varandra förträffligt, genom att oförtrutet från olika vinklar sätta absurda missförhållanden på pränt. Här finns också inslag av historielektion och släktkrönika, vardagsreflektioner och uppmaningar. Vi delges vassa och väsentliga tankar om exempelvis tolerans och rasism, människovärde och full sysselsättning, definitioner och förtroende, egoism och empati. Hur får jag buskens alla grenar att blomma? På några sidor svarar Rebecka genom att tala om vad hon vill satsa mer respektive mindre på. Ett stycke som gjort för högläsning. Den text av Göransson som har titeln Jag är förbannad, tillhör de som som varit blogginlägg. Som sådant har hans artikulerade raseri publicerats i PAP. Somliga av hans essäer har synts i annan press. Språk och innehåll Kunde inte undvika att notera något som gnager. Hade Så lika så olika getts ut av ett större förlag hade nog mer resurser lagts på redigering och korrektur. Rekommenderar inte sträckläsning! Avråder bland annat för att boken rymmer flera omtagningar och väl många variationer på samma tema. Olika temperament och format tillför en spretig charm. Men samlingen av texter borde varit stramare, något sam hade hade gjort den än mer stringent. Störs också en del av märklig meningsbyggnad och interpunktion, vilket ibland resulterar i knöliga meningar som måste betonas exakt. Annars är det sunt att flera bidrag är bångstyriga, uppfattas av mig som generaliserande eller har en tendens jag vill invända emot. Oftast instämmer jag dock i deras ambivalens gällande arbetarrörelsens position. Författarna vägrar kasta in handduken trots sin förtvivlan. De tror på den goda kraften i kollektivet. Favoritmeningar Alltså arbetskraft finns, behoven finns men VILJAN att låta de tvenne mötas i en politisk lösning saknas. (IG) Att reglera och sätta en grimma på kapitalismen är den enda framgångsvägen som ger ett bättre samhälle ängsliga och blyga politiker når sällan framgång och förtroende. (IG) En lärare som lär ut solidaritet. Värme. Respekt. Hänsyn. Ansvar. Beröm. Då tror jag att jag som barn hade kunnat slappna av. (RB) Arbetarrörelsen står inför ett vägval; antingen ge upp sin historiska mission, att utgöra den reformistiska samhällskraften, eller att söka återvinna sin ideologiska grundval efter tjugo år av New Labour. (IG) Lika mycket som du gör allt för att rädda en nyplanterad blomma önskar jag att du gjorde för en människa som försöker slå rot i ny jord. (RB) Syftet är att du ska höja dig över din otrygghet och därmed känna din storhet som människa. (RB) Vi är alla frukter på livets träd. Vissa av oss faller i brist på näring medan andra blommar. Om man hjälper någon att frigöra sig från tunga bördor finns chansen att den människan blommar. (RB) Mats Hallberg Till låns Klubben har köpt in ett exemplar av denna bok som den intresserade kan låna. På Alla Plan sid 15
Alltid någon annan som väntar Röster från äldreomsorgen Berättarföreningen Liv i Sverige har med redaktör Siv Hågård redaktör sammanställt antologin. Den innehåller 35 bidrag om livets slutskede ur olika perspektiv och i skiftande form. Boken - vars förord skrevs i mars i år är utgiven av En bok för alla. Hjälplöshet, lidande och stelbent agerande undanhålls inte läsaren. Genomgående är ändå vemodet, storheten i människoöden och viljan att göra gott. Har närmast obefintliga erfarenheter av denna sektor. Mina morföräldrar, liksom krutgumman farmor, bodde på servicehem. Från ett besök på ålderdomshem mitten på 60-talet minns jag att den gamle släktingen skrämde, vilket resulterade i att jag sprang ut ur byggnaden. Allt medan medellivslängden ökar och alltfler behöver omsorg, skär spartyngda kommuner ner på antalet vårdplatser. För att komplettera hemtjänsten måste anhöriga träda in och ta större ansvar. Den spretiga antologin skildrar hur man anstränger sig för att lösa problematiken och försöker tillfredsställa olika behov. Förvånansvärt ofta läser jag i boken om fungerande lösningar präglade av empati, men ibland blottas förfärande brister. Är det naivt att tro att beskäftiga ministern Maria Larsson och hennes stab, tagit till sig de praktiska råd som finns listade? Att överraskande många skribenter har slagit an ett positivt grundackord, är kanske på grund av åldrandet i sig; som i olika utsträckning är en plågsam process när kroppens och därefter intellektets förmåga försämras. De gamlas perspektiv Onekligen en extra dimension att röster finns representerade från dem som är berörda av vårdapparatens åtgärder. Kajsa Telander filosoferar på några välskrivna sidor om beroende och bemötande. Jag föreställer mig att väldigt många av de gamla kvinnor som har bedömt ha rätt till hemtjänst, har stor erfarenhet av och kunnighet i ett hems skötsel. I våra aktiva dagar var hemmets skötsel betydligt mer arbetskrävande och även viktigare än den är idag Många var hemmafruar och hemmet och familjen var deras heltidsjobb. Och vartefter vi alla blivit äldre och aktionsradien kortats har hemmet kommit att bli hela vår värld. Hon tar också upp hur mycket krångligare och tidsödande det blivit att se alternativen i den djungel som valfrihetsreformen utgör. Andra äldre med vårdbehov berättar om sina uppleveler genom att ställa tacksamhet mot känslan av otillräcklighet. Ett tillstånd vi i förvärvslivet lite till mans fasar för att hamna i. Anhörigas vittnesmål Här skiljer sig redogörelserna från de skräckexempel som varit nyhetsstoff. Vi läser lika mycket om hopp och glädje som motsatsen melankoli och förtvivlan. En dotter skriver insiktsfullt om sin 82-åriga mor, vars stroke förändrade allt. Från att ha varit självständig blev hon såväl maktlös som deprimerad. De vårdkonferenser som avgör framtiden för anförvanten, verkar i flertalet fall utgå från att varje individ är unik. Samtidigt måste man ha i minnet att somliga gamla som kämpar sig kvar i sitt hem inte kan få önskan uppfylld om de ideligen ramlar omkull. Att gamla med vårdbehov vägras rätten till gemensamt boende blir en oacceptabel otrygghet, också för barnen som åtagit sig en slags jourverksamhet. Jag gillar allas rätt att bo hemma så länge som möjligt. Men som det är nu är det inte ett riktigt val. Äldreboende är något man idag meriterar sig för genom lårbensbrott, uttorkning och självsvält, och det verkar som en anhörig måste finnas i närheten, en som kan insistera och stå på sig. Vardagshjältars historier Flera personalröster talar om ett välkänt dilemma. Hur upprätthålla nödvändig distans samtidigt som varje omsorgstagare (rött kort ges till modeordet brukare) har rätt att bli sedd? Titeln på boken är hämtad ur en dikt. Gammal och ensam nytt besök./ ånyo skall de primära/ behoven tillgodoses./ Varliga händer, vänliga ord/ men jag vill ge mer, ha mer tid./ Att sitta ner tillsammans,/få ögonkontakt, en pratstund, lyssna, ge lite frid." (Helena Crona). Somliga redovisar sakligt och lite torrt hur en vanlig dag på jobbet kan se ut. Andra funderar desto mer och är medvetna om sin viktiga funktion, även om stressen ofrånkomligt leder till frustration. Bra att inte bara sedvanliga vårdkategorier finns med, utan också arbetsterapeut och frivilliga krafter som tjänstgör som bibliotekarie respektive dragspelare. Med små medel kan vardagen piffas upp. Det kan handla om att tillverka saker, laga mat, eller få assistans med en promenad i vårsolen. I ett kapitel som beskriver åldringsvårdens historik inifrån fäster jag mig vid några väsentliga meningar: När man arbetar med gamla stela kroppar är det viktigt att ta det så försiktigt som möjligt. det kan göra ont om man har för bråttom. Taktil massage med en god olja som görs med mjuka, följsamma rörelser kan ge smärtlindring, avslappning och välbefinnande. Mats Hallberg På Alla Plan sid 16