Utsikten Ett samverkansprojekt mellan Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Skellefteå kommunen via socialtjänsten och Landstinget via Klockarbergets kris-och behandlingscenter Halvårsrapport 070701-071231 Rapporten sammanställd av: Ingrid Selin Projektledare På uppdrag av Styrgruppen för Utsikten och Samordningsförbundet i Skellefteå
1. SAMMANFATTNING... 3 2. DELTAGARE... 4 2.1 Deltagarnas förutsättningar... 4 2.2 Genomförande... 5 2.3 Resultat och effekter... 7 3. PERSONALEN... 9 3.1 Personalens förutsättningar... 9 3.2 Genomförande och process... 10 3.3 Resultat och effekter... 10 4. DELTAGANDE ORGANISATIONER... 12 4.1 Deltagande organisationers förutsättningar... 12 4.2 Genomförande och process... 13 4.3 Resultat och effekter för deltagande organisationer... 13 5. AKTIVITETER... 13 6. INDIKATORER... 14 7. SLUTSATSER/AVVIKELSER... 15
1. Sammanfattning Projekt Utsikten tillkom för att arbetstagare inom alla fyra deltagande organisationerna hade sett behov av mer insatser för de unga som man med traditionella insatser inte lyckas förankra på arbetsmarknaden. Det är ett tvåårigt projekt och vi började arbeta med ungdomar i september-06. Projektteamet består av en personal från respektive organisation och vi sitter samlokaliserade i egna lokaler. Målgruppen är unga 18-30 år som står utanför arbetsmarknaden och är aktuella för stödinsatser hos två eller fler av organisationerna. Deltagarna ska vara drogfria, stå nära arbetsmarknaden och unga ska prioriteras. Projektet beräknas kunna omfatta ca 30 deltagare samtidigt. Målsättningen är att minst 50 % av deltagarna ska erhålla arbete eller studier efter deltagandet i Utsikten. Behovet av offentlig försörjning ska minska och deltagarna ska uppleva att insatsen bidragit till en positiv personlig utveckling. Förväntningarna är att metoden ska visa sig vara så framgångsrik och väl dokumenterad att en stabil långsiktig samverkan ska säkerställas. De unga som deltar i vår verksamhet får först gå vår introduktionskurs på 3 veckor. Därefter ska de ut på praktik och vi har nära kontakt med coachning och uppföljningsträffar. Förhoppningsvis blir de erbjudna anställning på praktikplatsen men det kan bli aktuellt med platsbyte. Vi har nu 35 deltagare, de flesta är på praktik, i kompetenshöjande insatser eller i utbildning. 7 av deltagarna som vi arbetar med nu har fått arbete och 2 studerar. Dessutom har vi avslutat 3 personer som nu har arbete och där vi gör bedömningen att vi inte längre behöver finnas med.. 9 av deltagarna har vi börjat arbeta med under hösten. För närvarande har vi 10 personer i kö som vi avser att börja arbeta med under början av 2008. En deltagare har vi avslutat pga att han har rest till Kina och tänker bosätta sig där. Några av våra deltagare är på väg till psykiatrin för utredning, det är viktigt att vi finns med i den processen och ser till att det blir av. Sen får resultatet av utredningen visa vilka insatser som behövs Vi använder oss av de specialistfunktioner som finns inom respektive organisationer, Praot på AF, Oden på socialkontoret och landstingets CAN-skattare och arbetsterapeuter är exempel på detta. Det är viktigt att hitta rätt nivå så det blir tydligt vilka som har behov av andra resurser för att klara sin vardag.vi lär känna deltagarna närmare vilket resulterar i realitetsprövning, långsiktighet och hållbarhet i planeringen, hjälp med rätt saker vilket förhindrar fortsatt rundgång, mänskligt lidande och fortsatt bidragsberoende. Vi har inte lyckats med urvalet av målgruppen och har därför en del deltagare som står längre från arbetsmarknaden än det var tänkt, vi har även slussat en del vidare till andra instanser som visat sig vara det rätta för dem. Det är hela tiden stort tryck från handläggarna som skickar nya remisser. Vi tycker att samlokalisering är effektivt eftersom vi kan prata med varandra direkt något händer och inte behöver använda tid till att söka efter samarbetspartner på de andra organisationerna. Det blir även snabb hantering pga de korta vägarna och vår kunskap om alla 4 organisationerna. Att vara med alla fyra vid första samtalet med deltagaren är ett
framgångsrikt arbetssätt. Det är verkningsfullt att arbeta så här och inte ha sekretessen som ett hinder i det gemensamma arbetet samt att ha tillgång till alla fyra organisationernas resurser. 2. Deltagare 2.1 Deltagarnas förutsättningar Målgruppen är människor i åldern 18-30 år som står utanför arbetsmarknaden och är aktuella för stödinsatser hos två eller flera myndigheter. Samverkan mellan berörda myndigheter och nära coachning med ett långsiktigt perspektiv krävs för att uppnå önskvärda resultat. Individens möjlighet att på egen hand komma ut på arbetsmarknaden är stark begränsad på grund av den totala sociala situationen och tidigare misslyckanden. Urvalet av deltagare skall i första hand styras utifrån individens bedömda närhet till arbetsmarknaden, unga ska prioriteras. Projektet beräknas kunna omfatta ca 30 deltagare samtidigt. Deltagarna ska inte ha ett pågående missbruk när de deltar i verksamheten. Nu har vi 35 deltagare, av dessa har vi börjat med 11 under hösten. Många av deltagarna har låg utbildningsnivå, av de deltagare vi har nu har 18 fullständig gymnasiekompetens, 17 har avbrutit gymnasiet och två har avbrutit under grundskolan. De har provat på att vara ute i praktik men det har inte lett vidare till någon förankring på arbetsmarknaden. Många av deltagarna har endast varit ute på praktik eller liknande i mycket ringa omfattning. Det innebär att de varit hemma i flera år, de har vänt på dygnet och har en passiv livsstil. De allra flesta bor i eget boende, bara någon enstaka bor hemma hos föräldrarna och en bor i kollektiv. Många bor i centralorten och en del i de orter som ligger inom två mils radie därifrån, några få bor mer ocentralt. Vi har en relativt jämn könsfördelning, 19 unga män och 16 unga kvinnor. Vi har en deltagare som är född i ett europeiskt land. Vi har haft ett adoptivbarn från Thailand och en deltagare vars ena förälder kom från Afrika, båda dessa drog iväg ner till Stockholm påskhelgen -07 och har avbrutit kontakten med oss. Av deltagarna har 16 unga män och 14 unga kvinnor en pågående kontakt eller har tidigare haft en långvarit kontakt med psykiatrin alternativt är på väg dit. 4 har neuropsykiatrisk diagnos, 2 är på väg mot utredning. Förekomst av andra psykiska störningar, så som ångeststörningar, där benägenheten för tvång är särskilt utbredd hos deltagarna med Tourettes syndrom och/eller autistiska drag. PTSD och traumatiska upplevelser, depression, bipolärt syndrom, och personlighetsstörningar så som antisocial personlighetsstörning och borderline personlighetsstörning är förekommande diagnoser hos deltagarna. Dessutom finns en hög grad av samsjuklighet mellan dessa tillstånd. Missbruk och kriminalitet, svåra uppväxtförhållanden, dåliga levnadsvanor, sömnsvårigheter samt en dålig social situation är förutsättningar som de deltagande brottas med. Utan stödsystem och möjlighet att över tid lära sig bemästra och kontrollera sin situation förespås utanförskapet bestå. Några har missbrukat narkotika och en del har varit föremål för insatser från kriminalvården. Hur många som är storkonsumenter av alkohol är svårt att ha någon uppfattning om, men det
torde finns flera bland våra deltagare. Flera av deltagarna har skulder hos Kronofogdemyndigheten. Vi har för närvarande två deltagare som befinner sig på psykiatrin, båda omhändertagna enligt Lagen om Psykiatrisk tvångsvård, ( LPT) efter suicidförsök. Många av deltagarna kan beskriva tidiga anpassningsstörningar som försvårat en positiv utveckling. Flertalet kan beskriva att de brottats och brottas med kognitiva svårigheter av varierande svårighet och grad ex. initiativförmåga, koncentrationssvårigheter, impulsivitet, minne och inlärning. Med dessa svårigheter blir vardagen ansträngande då extra tankemöda och planering krävs. Ett flertal av deltagarna tycks leva utan marginaler, har svårt att få ihop arbete och fritid. Detta skapar i sin tur en stresskänslighet vilket antas vara en av faktorerna bakom de vanligt förekommande stressjukdomar som vi ser hos många av deltagarna. Kroniskt trötthetssyndrom, fibromyalgi, utmattningsdepression, utbrändhet, PTSD och övriga kroppsliga signaler/psykosomatiska besvär (huvudvärk, muskelvärk, mag-tarmsymptom, sänkt immunförsvar) vilket främst ses hos de kvinnliga deltagarna men även hos männen. Symptom som kan leda till exempelvis depression då obalans mellan anpassningskrav och förfogande tillgångar får råda över en längre period. I 24 ärenden som remitterats till oss har vi antingen återremitterat eller lotsat till annan instans eller så har det blivit aktuellt med annat innan vi börjat arbeta med dem. I dessa fall har vi haft kontakt med handläggare eller haft träffar med de enskilda personerna. Dessutom har vi haft förfrågningar gällande andra personer och ett antal informationsträffar i enskilda ärenden, men vi har inte räknat dem. Nu har vi remiss på 10 personer i kö som vi avser att kunna börja arbeta med i början av år 2008. Deltagarna har identifierats av handläggare/behandlare i respektive organisation som remitterar till Utsikten. Många av deltagarna har haft en flerårig kontakt med handläggare/behandlare och man har försökt att på olika sätt stödja personen i fråga men det har inte fungerat annat än under korta perioder. Det kan också vara så att det är en ny kontakt där det är svårt att få grepp om varför de är stresskänsliga eller sviktbenägna. Deltagarna väljs ut genom att handläggarna skickar remiss till oss och vi träffar personen. Vid första besöket träffar vi alla fyra den presumtive deltagaren, vi utser två av oss som fortsätter arbeta med personen. Nästa träff ägnas åt kartläggning och det är efter kartläggningen som vi bedömer om personen tillhör vår målgrupp och i så fall ska delta i vår verksamhet. De väljs ut av oss utifrån de kriterier som vi har för målgruppen. 2.2 Genomförande Sekretessen mellan våra respektive organisationer avskrivs redan i remissen till oss. Nästa steg är att vi träffar dem och gör en heltäckande bedömning av deltagarens situation och behov. Samsyn skapas tillika en beredskap att samverka varför en genomförbar handlingsplan kan komma till stånd via en samlad bedömning. En handlingsplan som baseras på det aktuella hälsotillståndet, psykosocial situation och bedömning av rehabiliteringspotential.
De flesta av våra deltagare går vår introduktionskurs som pågår under tre veckor. Innehållet i den är: samhällsinformation, orientering mot arbetsmarknaden, intressetest, simulerade anställningsintervjuer, kommunikation, kroppsspråk, ekonomi och personlig utveckling. På köpet får de struktur på sin vardag, social gemenskap och stimulans, de blir sedda och bekräftade. Det ger även oss möjlighet att lära känna ungdomarna lite mer och observera vilka färdigheter de kan behöva träna, dessa arbetar vi med i enskilda samtal. Efter gruppverksamheten slussas deltagarna ut på praktik alternativt studier så fort som möjligt. För att få en bra start på praktiken är det mycket viktigt med trepartssamtal och öppenhet till handledarna på praktikplatsen. Under praktiktiden fortsätter coacherna att ha uppföljningsträffar på praktikplatsen samt jobba med ungdomen vad gäller de speciella svårigheter som han/hon kan ha samt ge det stöd som behövs. Vi kommer att följa våra deltagare ca ett år. Vi hoppas på att en del av deltagarna ska kunna få arbete på praktikplatsen men tror att andra får gå vidare till andra arbetsplatser. Insatserna utformas med särskild hänsyn till deltagarnas behov och förutsättningar men det ska vara tydligt att målet är arbete och egen försörjning och man är aktiv under tiden. Våra insatser ska leda till att man som deltagare ska få en heltäckande bedömning av hinder och möjligheter, må bättre, förberedas inför och komma ut i arbete eller studier, undvika rundgång mellan olika myndigheter och även få en förbättrad livskvalitet. En del kan börja må sämre när det blir tydligt vilka svårigheter de har. Att tvingas möta sina begränsningar kan leda till en kris. Det kan vara en lång process att motivera deltagare till vidare utredning och/eller andra stödinsatser. I en del fall anser vi att det behövs mer kunskap om deltagaren och då kan det bli aktuellt med APU( arbetspsykologisk utredning) på AF eller en tid på Praot, medan det för andra kan vara en utredning via psykiatrin för att fastställa olika former av neuropsykiatriska funktionsnedsättningar eller annat som begränsar personens förmåga. Vi har använt psykiatrins CAN-skattare och arbetsterapeuter i ett fall. Några få deltagare erbjuds inte deltagande i gruppverksamheten, de kan bli aktuella här strax efter vi haft grupp och då kan vi arbeta med enskilda samtal inför praktikplacering. I ytterligare några fall bedömer vi att det inte är lämpligt för någon deltagare att delta i gruppverksamhet. Vid praktikplacering har vi nära kontakt med treparts uppföljningssamtal på praktikplatsen. Så långt det är möjligt tar vi hänsyn till deltagarnas upplevelser och det kan leda till samtal med arbetsgivaren om hur man på bästa sätt kan ordna för praktikanten, det kan även leda till byte av praktikplats i en del fall. Utsikten är en verksamhet där man deltar frivilligt och våra deltagare har rätt att avsluta sitt deltagande om de så önskar. Det är dock önskvärt med planerade avslut. Deltagarna får utvärdera vår introduktionskurs och vi använder oss av deras åsikter när vi planerar nästa kurs. Under tiden ungdomarna deltar i vår verksamhet lär vi känna dem rätt väl och vi märker att de mognar, ber om och tar emot hjälp, ger förtroende. De blir mer inriktade på att det är de själva som ska styra sitt liv, mer ansvarstagande och mer inriktade mot arbete. De får mer tillit, ökad insikt, bättre självförtroende och ökad självkänsla. De är stolta över det de gör, rätar på ryggen, är mer harmoniska och tillfredsställda med sin situation eftersom de får framtidstro. De börjar våga utmana sig själva och konsumerar mindre sjukvård. De känner större tillhörighet till samhället, tar fler sociala kontakter och engagerar sig mer i sin fritid och sin hälsa. Givetvis finns det individuella variationer i utvecklingen, en del förändras mer och
andra lite mindre men gemensamt är att alla utvecklas. Vi gör professionella bedömningar om vi kan ge personen den hjälp som behövs, i annat fall slussar vi vidare. Vi möter deltagarna på den nivå där de befinner sig. Vi erbjuder dem deltagande i Utsikten men de har rätt att tacka nej. Vi tror på våra deltagares möjligheter att lyckas. Vi följer våra deltagare över tid, är enkla att nå och ger dem enkla, raka, rätta besked som vi snabbt får fram. Vi ger rätt insats vid rätt tid. Eftersom vi sitter på samma ställe så kan vi konferera med varandra när det behövs, vi har även utomstående handledning kontinuerligt. Vi upprättar gemensamma handlingsplaner med långsiktigt perspektiv, och många delmål på vägen. Vi har gemensam metodik, bla motiverande intervju. Vi arbetar för att uppnå samsyn. Vi anser att detta är kvalitet i arbetet. 2.3 Resultat och effekter Målsättningen är att minst 50 % av deltagarna ska erhålla arbete eller studier efter deltagandet i Utsikten. Behovet av offentlig försörjning ska minska och deltagarna ska uppleva att insatsen bidragit till en positiv personlig utveckling. Förväntningarna är att metoden ska visa sig vara så framgångsrik och väl dokumenterad att en stabil långsiktig samverkan ska säkerställas. Projektet har inte lyckats nå rätt målgrupp i alla deltagare. Vi har några deltagare som står längre från arbetsmarknaden än de borde. En tänkbar förklaring till detta är att vi var först ut av alla projekten så många handläggare remitterade till oss de ärenden där man inte lyckats åstadkomma något trots flerårigt traditionellt arbete. Beskrivningen av målgruppen var diffus vilket har bidragit till svårigheter att göra urvalet. Det verkar även vara så att de som man inte kan hjälpa genom det traditionella arbetet har en komplex problembild. I de fall där vi känner att det har blivit riktigt fel har vi korrigerat det genom att lotsa dem vidare till andra instanser. I andra fall som inte står lika långt ifrån arbetsmarknaden har vi fortsatt att arbeta eftersom vi ändå tror att det är möjligt att nå ett bra resultat även om det kommer att ta längre tid. I något fall kan det ev visa sig att det inte finns arbetsförmåga och att rätt insats för personen är aktivitetsersättning med daglig sysselsättning. Om så skulle vara fallet så är även det ett resultat som förhindrar fortsatt rundgång och förhoppningsvis leder till förhöjd livskvalitet för den personen. Vi i projektgruppen har blivit bättre på att avgränsa målgruppen och avgöra vilka som faller inom ramen för målgruppen. Sedan projektstart har vi i 24 ärenden som remitterats till oss antingen återremitterat eller lotsat till annan instans eller så har det blivit aktuellt med annat innan vi börjat arbeta med dem. I dessa fall har vi haft kontakt med handläggare och i en del fall även haft träffar med de enskilda personerna. Nuläget för våra 35 deltagare: 18 ute på praktik 1 i utbildning, Lernias CNC-operatörsutbildning 3 byte av sysselsättning 1 i kompetenshöjande insatser, Ung-IT 1 medicinsk rehabilitering 10 har fått arbete, varav vi har avslutat 3 st 2 inlagda på LPT 2 sjuka
Våra praktikplatser är fördelade på olika branscher i näringslivet. 3 i handel 2 i restaurang 1 i administrativt arbete 1 i servicesektorn 1 i barnomsorgen 1 i förening 6 i Solkraft 2 i industrin 1 på Samhall Aktivitetsersättning 5 från aktivitetsersättning till arbete eller studier 3 fortsatt - - 3 nya aktivitetsersättningar ( gick tidigare på Försörjningsstöd) Åldersfördelning < 20 år en har varit men har fyllt 20 20-25 år 24 st 26-30 år 11 st Kön 19 män 16 kvinnor 7 småbarnsföräldrar, sammanlagt 10 barn Myndighetskontakter Kontakt med alla 4 har 7 st - - - - 3 har 16 st - - - - 2 har 12 st Remittenter FK 5 st AF 3 st Soc 18 st Psyk 9 st Alla är aktuella för insatser från minst 2 av deltagande organisationer Tid i offentlig försörjning Ingen offentlig försörjning 1 st 0,5 2 år 12 st (4 har fått jobb varav 1 är OSA på Solkraft) 3 4 år 7 st ( 3 har fått jobb och 1 studerar) 5 6 år 3 st ( 1 studerar) 7-8 år 1 st 9-10 år 3 st (1 kommer troligtvis till våren att erbjudas anställning på praktikplatsen))
En del av de deltagare som har fått arbete har fått det nyligen och vår bedömning är att vi finns med ytterligare en tid för att stödja den enskilde och arbetsgivaren. Den naturliga utvecklingen är att vi avslutar när läget har stabiliserats och alla tre parterna tycker att det fungerar bra. Vi märker att ungdomarna får förbättrad livskvalitet och hälsa när de varit med i projektet några månader. Hopplösheten de tidigare upplevt börjar bytas ut mot hopp om ett normalt/bra liv istället för utanförskap. De börjar själva ta större ansvar för sitt liv och påbörjar en förändring, bryter negativa mönster t ex social isolering byts mot aktivt deltagande i aktiviteter. För att man ska må bra är det viktigt att livet är begripligt, meningsfullt och hanterbart och det blir det när man känner samhörighet med omvärlden, känner sig uppskattad och betydelsefull. Att göra en omfattande livsstilsförändring är ett mödosamt arbete och det tar tid att åstadkomma. När motgångarna kommer behövs det stöd och hjälp till dessa ungdomar så de inte ger upp och därför är det så bra att vi kan finnas kvar under lång tid. Deltagarna är delaktiga i processen och vid val av åtgärder genom att vi för en dialog med dem under hela tiden de deltar i verksamheten. Vi lyssnar på dem och tillsammans upprättar vi deras handlingsplan. Även när det gäller praktikplacering tar vi hänsyn till och försöker att uppfylla deras önskemål om det är möjligt. Den förändring som vi ser i bidragsberoendet är att när deltagarna varit med här några månader och det fungerar bra så har de fått möjlighet att få aktivitetsstöd istället för försörjningsstöd och det har en stor pedagogisk effekt som beröm när de anstränger sig. Det är för dem ett stort steg in på vägen till egen försörjning. Resultatet påverkas av deltagarnas komplexa problembild samt att de redan befunnit sig i rundgång mellan myndigheterna några år. Det gör att de dels tror att de kan fortsätta så men även att de inte har hopp och tro om att de ska kunna få fotfäste på arbetsmarknaden och bli en vanlig, arbetande samhällsmedborgare. Det är mycket viktigt att hitta rätt plats till rätt ungdom så att de får förutsättningar att lyckas. Det behöver finnas personal på arbetsplatsen som tar hand om dem när de kommer och börjar, inte bara visar dem med vad och hur de ska arbeta utan även tar ett ansvar för att skapa förutsättningar för att praktikanten ska bli delaktiga i arbetsgruppen och börja trivas på arbetsplatsen. 3. Personalen 3.1 Personalens förutsättningar
Utsiktens team består av en personal från vardera Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, Socialkontoret och Klockarbergets kris- och behandlingscenter. Personalen kallas coacher och sitter samlokaliserade på Kyrkgränd 7. Socialtjänstens representant är Ingrid Selin, socionom och socialsekreterare. Utvald pga sin utbildning, hon anses ha personlig lämplighet, god kompetens och har dessutom erfarenhet av arbete med samma målgrupp i tidigare projekt samt erfarenhet av samverkansarbete. Försäkringskassans representant är Inger Burman, samordnare. Utvald eftersom hon är en erfaren handläggare, har under senaste åren arbetat i samverkan med Arbetsförmedlingen, samt erfarenhet av arbete i projekt. Inger har bred försäkringskompetens och flerårigt framgångsrikt samverkansarbete med andra organisationer. Karl-Erik Lundström avlöste Maria Nilsson som arbetsförmedlingens representant i Utsikten i augusti. Han är utvald till Utsikten för att han har erfarenhet av målgruppen och är van vid utåtriktat arbete. Han är duktig på att hitta lösningar med arbetsgivare, dessutom är han en kompetent person och man. Psykiatrins representant Är Louise Lindmark, socionom och kurator. Utvald pga sin utbildning, erfarenhet av arbete med samma målgrupp, kunskap om psykiatriska problem och behandling för detta. Teamet består nu av tre kvinnor och en man, en samordnare, två socionomer, samt en arbetsförmedlare. I teamet finns mycket kompetens och erfarenhet av arbete med människor i olika sammanhang. 3.2 Genomförande och process Vi är nöjda med det stöd och den ledning som vi har och de beslut vi själva tar angående arbetets planering med mera gör vi gemensamt som en självstyrande grupp. Vår uppfattning är att vi lär oss mycket av varandra genom att arbeta gemensamt hela tiden. Vi har även gått en del gemensamma utbildningar och nämnas bör att vi alla fyra har gått utbildning i samtalsmetodik. Vi tycker att det är bra att vi alla kan använda samma metod och tycker vi har god nytta av den. Samverkan sker i det dagliga arbetet genom att vi arbetar i team och hela tiden kan nyttja varandras kompetens och kontakter i hemorganisationerna samt andra kontakter. På så sätt skapar vi nya kontaktytor. Vi arbetar även med nätverksträffar och vid dessa kan även andra aktörer medverka, t ex frivården. 3.3 Resultat och effekter Det här sättet att arbeta har lett till ökad gemensam kunskap både om den komplexa problembild deltagarna har, hur man arbetar med den och om de förutsättningar som finns inom de olika organisationerna. Vi har haft behov av kompetensutveckling och har gått en del
gemensamma utbildningar, samtalsmetodik samt en del om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Vi arbetar med sektorsövergripande arbets- och synsätt. Förändringar som påverkar vår verksamhet och ligger utanför det vi har möjlighet att påverka är organisations- och regelförändringar samt konjunkturförändringar. Det som har skett under våren som inneburit problem för oss är att det under en period inte var möjligt att ta nya beslut om aktivitetsstöd. Det innebar att en del av våra deltagare inte fick förlängda beslut utan fick gå tillbaka till försörjningsstöd från socialtjänsten. För den här gruppen är det viktigt att det flyter på med ersättningsformer annars oroas de och har svårare att orka med. Det finns även enskilda deltagare som inte uppfyller villkoren för försörjningsstöd, t ex är sambo med någon som arbetar eller har en sparad slant. Det vi tycker är framgångsfaktorer i arbetsprocessen är framförallt samlokaliseringen. Det ger oss ökad kunskap om varandras organisationer och förutsättningar samt förändringar vad gäller praxis och regelsystem. Genom samlokaliseringen har vi hela tiden möjlighet att nyttja varandras kompetens direkt det behövs utan att använda en massa tid till att söka personer i de olika organisationerna. Vi har även korta, enkla, snabba kontaktvägar in i hemorganisationerna genom den personliga tillhörigheten där. Det blir tydligt för ordinarie verksamhet vilken roll man har. Med den problematik som finns i målgruppen behöver man arbeta nära och under lång tid för att få fram förmågor och begränsningar, ha både den enskilde, de anhöriga och de berörda organisationerna med sig under hela processen och detta underlättas av samlokalisering. Vi använder oss av alla fyras kompetens redan vid första träffen och fortlöpande i arbetet med den enskilde. Vi nyttjar alla organisationernas resurser under tiden vi arbetar med deltagaren och detta anser vi är ett framgångsrikt arbetssätt. När man sitter samlokaliserade samverkar man genom samtal och möten, korridors- och personalrumskontakter, ständigt pågående diskussioner där vi letar efter gemensamt språk, förhållningssätt och kunskaper. Vi diskuterar synsätt, metoder och gemensamma mål för arbetet. I stället för att jobba i parallella rör arbetar vi med det gemensamma uppdraget. När man arbetar så här blir man ambassadör för den egna organisationen hos de andra. Yrkesrollen utvecklas utifrån det nya sättet att arbeta, vi har hittills arbetat med - gemensamt lärande i tex teori kring ett område, - gemensamt ansvarstagande, - gemensamma handlingsplaner och samsyn. - gemensam handledning - att utveckla och använda en gemensam bedömningsmetodik - nätverksträffar när så behövs, både professionella och sociala nätverket - gemensam samtalsmetodik - primärlojaliteten i projektet Det här sättet att arbeta ger en del faktakunskaper som myndighetskunskap, kunskap om deltagarna och kunskap om övriga projektmedarbetares erfarenheter och verklighetsbilder. - ökade kunskaper om andra myndigheters verksamhet, regelverk och praxisförfarande - större kunskap om psykiska besvär och hur dessa behandlas - bredare kunskap om människans möjligheter och vilka krav som ställs i samhället och hur man kan lösa problem - ökad kunskap om enskilda människors komplexa behovssituation
- förståelse för och kunskap om varandras kompetensområden Det leder även till förändringar i förhållningssätt - Större förståelse för varandras uppdrag och för de samverkande myndigheternas problem - Respekt för varandras uppdrag - Större förståelse för varandras organisationer och roller - Större förståelse för egna och andra myndigheters arbetsbelastning och de krav som myndighetsrollen medför - En helt annan förståelse för brukargruppens sätt att tänka - Ett vidare synsätt, den sökandes behov fokuseras istället för praxis i systemet - Behovsbilden har blivit tydligare, mer resurser läggs på svårnådda grupper - Nya perspektiv på verksamhet och deltagare - Möte med deltagarna på ett mer jämlikt sätt än vid mer traditionellt arbete - Synsätt på kollegor har förändrats - Förändrat synsätt vad gäller omhändertagande av personer med rehabiliteringsbehov - Man kallar individen för deltagare i stället för patient/klient/försäkrad Man kompletterar varandra och har full insyn i varandras arbetsuppgifter. Man måste kunna representera helheten, ändra arbetssätt och vidga sin yrkesroll. Projektmedarbetarnas kompetens har breddats och fördjupats. 4. Deltagande organisationer 4.1 Deltagande organisationers förutsättningar Projektets beställare är Samordningsförbundet, Lokala samverkansgruppen är styrgrupp och projektet administreras av Socialkontoret. Ekonomisk delegation har projektledaren på summor upp till 3000 kr, därutöver ligger delegationen hos enhetschef Maude Jonsson Malm på Socialkontoret. Vi samarbetar med ordinarie verksamhet på handläggarnivå samt med de specialistfunktioner som vi anser behövs i det enskilda ärendet. Exempel på detta är arbetsterapeuterna och CAN-skattarna på psykiatrin, Praot på Arbetsförmedlingen, rådgivningen Oden på Socialtjänsten. Projektet har en budget på 5 380 000 och en tidsperiod på 2 år. I projektbudgeten fanns ingen post för personalens kompetensutveckling och handledning så kostnader för detta tas från andra poster i budgeten. Trots detta så håller vi oss inom ramarna för budgeten. Vi anser att de lokaler vi har på Kyrkgränd 7 är ändamålsenliga och har är lämpligt placerade. Olika former av anställningsstöd är hjälpmedel för oss när det handlar om att förhandla med arbetsgivare om anställning för våra deltagare eftersom de nästan alla har behov av hjälp och stöd i någon form. Det kan handla om tydligare eller annan form av information eller mer handledning i arbetssituationen.
Vi avser att ha fortlöpande informationsinsatser till organisationerna eftersom personalbyten och organisationsförändringar kräver detta. 4.2 Genomförande och process Vår uppfattning är att styrning och ledning av projektet har fungerat bra. I samarbete med övriga aktörer upplever vi att det finns en tilltro till oss och en villighet att samarbeta och lösa problem som uppstår. Vi använder oss av nätverksträffar och konsultationer i samarbetet. Organisationsförändringar kan vara hinder men vi brukar kunna överbrygga dem genom vår tillhörighet inom alla organisationer. Till psykiatrin är köerna långa och det är väsentligt att någon finns med ungdomen på vägen dit för att de inte ska falla tillbaka och fortsätta snurra runt. Lärnias yrkesutbildningar har långa köer och ganska höga förkunskapskrav vilket gör att det inte är en framkomlig väg för de flesta av våra deltagare. Köerna innebär troligtvis att vi missar några/något tillfälle till arbete nu när industrin skriker efter utbildat folk. En del i vår utvärdering är att ha en medbedömare som ger sin syn på vår verksamhet. Medbedömarna kommer är deltagare i Mentorgruppen i Skellefteå Medbedömaren bör vara en person som man i projektet respekterar och känner förtroende för och så känns det med den medbedömare vi har nu. Vi har haft en annan tidigare under en kort period men det stod ganska snart klart att det inte var ett fruktbart samarbete 4.3 Resultat och effekter för deltagande organisationer Alla fyra organisationerna remitterar till oss, till en början fick vi mest remisser från AF och kommunen med en övervikt på unga män. Efter några månader började mer remisser komma från psykiatrin och därmed många unga kvinnor. Från FK kommer remisserna mer jämt fördelade. Vi lär känna deltagarna närmare vilket resulterar i realitetsprövning, långsiktighet och hållbarhet i planeringen, hjälp med rätt saker vilket förhindrar fortsatt rundgång, mänskligt lidande och fortsatt bidragsberoende. Det tar lång tid att starta upp en ny verksamhet, lära känna varandra och komma fram till väl fungerande arbetssätt och samsyn. Nu har vi nått dit och våra organisationer kommer att få större användning av oss framöver om vi får bli en permanent samlokaliserad verksamhet. 5. Aktiviteter Aktivitet Start Slut Introduktionskurs 1 061016 061103 Introduktionskurs 2 070129 070221
Informationsmöte AF 070116 - - - - FK 070315 - - - - KKBC 070301 - - - - Soc 070416 Styrgruppsmöte 070126 Träff med samordnare och medbedömare 070508 070628 Frukostmöte soc 070323 - - - - 070420 Seminarium psyk 070323 - - - - 070504 Konferens Unga utanför arbetsmarknaden 070214 070215 Studiebesök ART-metodik 070528 070529 Samverkansmöten med Aktivitetsgruppen, Urkraft, NEPO-och Stödteamet, Personliga ombuden, Smärtteamet, CAN-skattarna, Euniquem, Öppenvårdsteamet, Samhall, Solvik, Medlefors, Edelvik 6. Indikatorer Ålder Kön Beräknat Utfall Antal deltagare: 18-30 Män 15 19 18-30 Kvinnor 15 16 31-65 Män 31-65 Kvinnor Antal i arbetet* 18-30 Män 6 18-30 Kvinnor 4 31-65 Män 31-65 Kvinnor Antal i studier** 18-30 Män 18-30 Kvinnor 2 31-65 Män 31-65 Kvinnor Antal som avbrutit 18-30 Män 3 18-30 Kvinnor 3 31-65 Män 31-65 Kvinnor Antal som upplevt att livssituationen 18-30 Män förbättrats efter insatsen (Källa Sus) 18-30 Kvinnor 31-65 Män 31-65 Kvinnor
Antal som upplevt att insatsen har hållit god 18-30 Män kvalité förbättrats efter insatsen (Källa Sus) 18-30 Kvinnor 31-65 Män 31-65 Kvinnor Antal individer som ansett att de kunnat 18-30 Män påverka insatsen. (Källa Sus) 18-30 Kvinnor 31-65 Män 31-65 Kvinnor Vad gäller indikatorerna så har vi en relativt jämn könsfördelning men det är för tidigt att uttala sig om utfallet i arbete/studier. Eftersom utvärderingssystemet SUS inte fungerar så kan vi inte få fram de önskade indikatorerna.. 7. Slutsatser/Avvikelser Den avvikelse vi har i projektet är att vi inte prickat rätt målgrupp. En annan avvikelse är utvärderingsinstrumentet SUS som vi inte kan använda oss av som det är tänkt. Vi förhindrar rundgång mellan organisationerna och ordinarie handläggare bör genom vår insats få en mindre arbetsbörda i respektive ärende. Vi tycker att samlokalisering är effektivt eftersom vi kan prata med varandra direkt något händer och inte behöver använda tid till att söka efter samarbetspartner på de andra organisationerna. Det blir även snabb hantering pga de korta vägarna och vår kunskap om och tillhörighet i alla 4 organisationerna. Att vara med alla fyra vid första samtalet med deltagaren är ett framgångsrikt arbetssätt. Det är verkningsfullt att arbeta så här och inte ha sekretessen som ett hinder i det gemensamma arbetet samt att ha tillgång till alla fyra organisationernas resurser. Att så många av våra deltagare har en avbruten skolgång pekar på att man har haft svårighet att klara det som är normalt för sin ålderskategori och till detta finns det sannolikt många olika förklaringar. Man kan dra slutsatsen att man länge levt i ett utanförskap. Betyder det att man också kommer att ha svårigheter i arbetslivet? Det är sannolikt att de som har klara begränsningar i sina förmågor kommer att ha det men kanske inte alla. Möjligheten finns att genom vuxenstudier läsa in det som saknas från skolan men det måste vara den enskildes beslut. Att ta det steget kräver stor tilltro till att man ska lyckas och en del kan behöva bli stärkta och komma längre på väg innan de påbörjar en komplettering. Vi vet att många mår bättre när de kommer ut i aktivitet och får struktur på sin vardag och vi ser en tydlig förbättring i hälsa och livskvalitet hos deltagarna samt en lägre vårdkonsumtion. Men vi ser också att för stora krav leder till ökad ohälsa så det gäller att hitta rätt nivå. Det som behövs för att uppnå den önskvärda förändringen är stöd och nära kontakt under en längre tid. De unga som funnits i en lång tids utanförskap har behov av större insatser under längre tid. Detta innebär att de som varit hemma under lång tid borde som ett första steg komma ut i sysselsättning eller utredning där så behövs.
De utmaningar vi står inför är att lyckas slutföra uppdraget och få våra deltagare anställda och så förbli. Att veta att vi ger rätt hjälp i rätt läge och inte för mycket, det ska vara hjälp till självhjälp och inte leda till inlåsningseffekter. Just nu befinner vi oss i en högkonjunktur med sjunkande arbetslöshet och det gör det lättare för ungdomar att få arbete. Våra deltagare omfattas inte av detta pga att de är lite för långt från arbetsmarknaden för att komma ifråga för arbete utan anställningsstöd. Det är samhällets ansvar att hjälpa och stötta dessa ungdomar. Det är viktigt att ta reda på hur man kan överbrygga de svårigheter de enskilda unga har samt arbeta gemensamt med bla nätverksträffar och hembesök. Medbedömarens åsikter Jag tycker att Utsikten ska få ekonomiska förutsättningar att köra vidare. Den här arbetsmetoden måste vara rationell och därmed ekonomiskt försvarbar. Anders Larsson