VA-policy med konsekvensbeskrivning fo r Falkenberg och Varberg kommun

VA-policy med konsekvensbeskrivning fo r Falkenberg och Varberg kommun FAVRAB respektive Varberg Vatten AB är huvudmän för den allmänna vaanläggningen i respektive kommun i egenskap av anläggningens ägare. Kommunfullmäktige fattar beslut om verksamhetsområde och taxa. Övriga beslut fattas av huvudmannen. VIVAB har driftansvaret och fullgör huvudmannens ansvar. Kommunstyrelsen har ansvaret för övergripande VA-planering medan VIVAB biträder KS och står för planering av den allmänna anläggningen. Konsekvenser: Här klargörs vilka instanser som ansvarar för vad. Detta måste vara klart för alla forvaltningar, bolag, politiker. Kunden kan då dirigeras rätt i organisationen och få tydligt svar oavsett vem som får första kontakten. En ständigt pågående VA-planering säkerställs genom en kommunal VA-grupp där berörda förvaltningar och bolag finns representerade. (en grupp per kommun och VIVAB sammankallar) Konsekvenser: Berörda personer från förvaltningar och bolag ska lägga den tid som behövs på samordning av va-frågor. Detta medför 1)att problemområden förs in i en tidsbestämd åtgärdsplan, 2)att "nya" områden för omvandling eller exploatering fångas upp och behandlas enligt rutin, 3)att alla aspekter tas i beaktande i va-planeringen 4)att frågor som riskerar att "hamna mellan stolarna" behandlas VA-frågor ska belysas och tas hänsyn till i arbete med översiktsplan, ÖP, och fördjupad översiktsplan, FÖP. Ett tematiskt tillägg till ÖP som behandlar vattenoch va-frågor är värdefullt och kan utgöras av lämpliga delar av nedanstående planer. Konsekvenser: Vattenfrågorna kommer i ännu högre grad få tyngd i samhällsplaneringen. Områden som kan ha potentiell betydelse för framtida vattenförsörjning kan tex pekas ut och ges områdesbestämmelser enligt PBL. Planering av vatten och avlopp: Vattenplan Vattenresurser identifieras och värderas utifrån alla aspekter: naturvärde, dricksvattenförsörjning, rekreation, energi, miljökvalitetsnormer, som recipient, fiske etc

Vatten i översiktsplan och detaljplan Vattenresurser och vattenanläggningars betydelse definieras i förhållande till annan samhällsplanering, tex bebyggelse och kollektivtrafik. VA-plan Plan för den allmänna VA-anläggningen, drift, underhåll och förnyelse VA-utbyggnadsplan, anslutningar och utökning av kommunalt verksamhetsområde för va. Handlingsplan för områden i väntan på VA-utbyggnad, hållbara lösningar för enskilda avlopp på kortare sikt. Plan för enskild VA-försörjning: långsiktigt hållbara lösningar för enskilda avlopp Vattenförsörjningsplan Visar möjligheterna att försörja kommunen med vatten utifrån de yt- och grundvattenresurser som finns. Prioriterar utifrån kapacitet, läge, risker.

1. Ansvarsfördelning 1.1. Åtgärder ska i hög grad styras av miljö- och hälsomässiga behov. Genom VA-planen prioriteras de områden som är aktuella för anslutning till den allmänna anläggningen. För att underlätta åtgärdande av enskilda avlopp ska kommunen tillhandahålla två typer av tjänster: VA-samordning: projektledning av utbyggnad av allmänna anläggningen samt ledning av den kommunala VA-planeringen. VA-rådgivning: råd och stöd (ej ekonomiskt) till fastighetsägare som ska åtgärda/inrätta egen eller gemensam enskild avloppsanläggning. För dagvattenanläggningar utanför kommunalt verksamhetsområde finns dagvattenrådgivning. Konsekvenser: Idag, när en heltäckande plan för utbyggnad av den allmänna vaanläggningen saknas, styrs utbyggnaden av exploateringsprojekt och inte av miljöoch hälsomässiga behov. De områden där dessa behov finns har fått anstå i väntan på beslut om utbyggnad. En va-plan kommer efter särskilda kriterier prioritera de områden som har störst behov och de som är enkla att åtgärda, men även övriga områden kommer att få besked om ifall anslutning är möjlig och i så fall när. Anslutning av områden med stora behov och ofördelaktigt läge, kan komma att bli kostsamt för kommunen, men är ett ofrånkomligt lagkrav. För att underlätta arbetet finns därför VA-samordnaren som i dialog med fastighetsägarna driver projektet. Denna funktion ska finnas på VIVAB och bekostas av VA-kollektivet. "Fastighetsägare med enskilda avlopp som genom va-planen prioriterats lägre: alltså ingen anslutning eller anslutning längre fram i tiden, behöver åtgärda sin anläggning. För dessa finns VA-rådgivare som vägleder för organisationsform, rätt teknisk lösning osv. Funktionen ska finnas på MHK eller SBK och finansieras av skattemedel. För rådgivning ska inte tas ut någon avgift. Genom att erbjuda denna tjänst kan kommunen förbättra möjligheterna till samordning och gemensamma anläggningar. Man kan även motverka att områden blir "" 6-områden"" och därmed måste anslutas till den allmänna anläggningen. 6-områden hänvisar till LAV 6 som säger: Om det med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver ordnas vattenförsörjning eller avlopp i ett större sammanhang (...), skall kommunen bestämma verksamhetsområde (...) och tillgodose behovet genom en allmän vaanläggning." Behov av åtgärder: Prioritering av områden i en VA-plan Avsätta medel och personella resurser (ev anställa) för tjänsterna

2. Finansiering av åtgärder 2.1. Finansiering av utbyggnad av den allmänna anläggningen ska ske med hjälp av taxe-medel. Vid utökning av verksamhetsområdet ska fattas beslut om särtaxa enligt LAV 31, om den nödvändiga investeringen beräknas avvika i beaktansvärd omfattning från andra fastigheter i kommunens verksamhetsområde. Anläggningsavgifterna fastställs i sådant fall när utbyggnad har skett. Konsekvenser: Lagtexten är tydlig med att "beaktansvärda" avvikelser från normala kostnader ska påverka avgiften för den aktuella fastigheten. Det kan vara lämpligt att ta fram en modell för när och hur särtaxa ska tillämpas, tex hur stor avvikelse som krävs. Enligt Regeringens proposition 1995/96:188 bör kostnadsskillnaden i alla fall överstiga 20 %. Om särtaxa tillämpas får man bättre kostnadstäckning vid anslutning av besvärliga områden, något som annars täcks av VA-kollektivet på ett sätt som inte är rättvist och skäligt. Fastighetsägaren kan överklaga beslut om särtaxa till VA-nämnden. Behov av åtgärd: Modell för särtaxa behöver tas fram 2.2. Anläggandet av överföringsledningar kan i vissa fall delvis finansieras av skattemedel, förutsatt att särtaxa redan utnyttjats maximalt för den aktuella utbyggnaden. Konsekvenser: En överföringsledning till ett problemområde kan bli mycket kostsam. När särtaxan utnyttjats maximalt för de fastigheter som ska anslutas, kan kostnaden för överföringsledningen bli för stor för VA-kollektivet, då bör skattekollektivet kunna bekosta en del. Förslagsvis tar man fram en modell där fördelningen är exv 30/30/40. Behov av åtgärd: Modell för finansiering av överföringsledningar behöver tas fram 2.3. Utredningar i samband med program och detaljplaner bekostas av exploatören. Konsekvenser: Genom att säkerställa att de VA-mässiga frågeställningarna - utredningar och beslut om verksamhetsområde samt ev särtaxa - tas om hand i direkt samband med detaljplan förhindrar man att dessa frågor kommer i senare skede och får bekostas av VAkollektivet. Konsekvensen blir god framförhållning och rättvis kostnadsfördelning. Behov av åtgärd: Rutin för VA-frågor i detaljplaneprocessen behöver tas fram. 2.4. Fastställande av verksamhetsområde sker i samband med antagande av varje ny detaljplan. Konsekvenser: Genom att säkerställa att de VA-mässiga frågeställningarna - utredningar och beslut om verksamhetsområde samt ev särtaxa - tas om hand i direkt samband med detaljplan förhindrar man att dessa frågor kommer i senare skede och får bekostas av VAkollektivet. Konsekvensen blir god framförhållning och rättvis kostnadsfördelning.

2.5. Kommunen kan överta en privat VA-anläggning och inrätta kommunalt verksamhetsområde. Villkoren för ett sådant övertagande regleras genom avtal. Konsekvenser: Att låta en exploatör handha utbyggnaden av va i ett område kan vara ekonomiskt fördelaktigt för alla parter. För att inte detta ska vara lagstridigt genom att kringgå LOU bör kommunen i avtal reglera att entreprenör upphandlas i konkurrens, alternativt själv göra upphandlingen. Konsekvensen blir minskad arbetsbelastning och även kostnader för kommunen. För abonnenten bör kostnaden bli i princip oförändrad Behov av åtgärd: Rutin för VA-avtal behöver tas fram. 2.6. Förnyelsetakten för ledningsnätet ska som målsättning uppnå 0,7 % (143 år) innan år 2020. Förnyelsetakten bör inte understiga 0,5 %. Konsekvenser: Svenskt vattens rapport 2011-13 visar att förnyelsetakten bör ligga runt 0,7 % för vatten och 0,6 % för avlopp idag. Verklig takt för Sveriges kommuner är 0,5 % respektive 0,4 %. I Falkenberg är takten 2011 0,45 % (för alla nyttigheter) vilket är högre än föregående år. I Varberg är takten ca 0,25 %. En takt under 0,7 % betyder att en del av behovet skjuts framför oss vilket kan innebära att kostnaderna för åtgärderna stiger. Att uppnå en takt av 0,7 % innebär investeringar för ledningsförnyelse bör uppgå till ca 20 mkr/år. Behov av åtgärd: Avsättning av medel.

3. Dricksvatten 3.1. Vid planering av ny bebyggelse och verksamhet ska miljökvalitetsnormerna för ytvatten och grundvatten vara styrande. Konsekvenser: Exploatering av ett område kan innebära både negativa och positiva konsekvenser för statusen i intilliggande vattendrag. 3.2. Vattenförekomster som identifierats som prioriterade vattentäkter i vattenförsörjningsplanen, skall ges erforderligt skydd i samhällsplaneringen. Både yt- och grundvattenförekomster av betydelse ska skyddas så att de kan utnyttjas i framtiden. Konsekvenser: Vattentäkter kan skyddas dels genom vattenskyddsområde enligt miljöbalken, dels genom områdesskydd enligt PBL. Att peka ut ett område som skyddat i översiktsplanen kan också ge ett visst skydd. Att fastställa dessa skydd är en process som tar resurser i anspråk. En stor vinst är att inte bara de vattentäkter som används idag skyddas, utan även de som kan få framtida betydelse. Särskilt viktigt är att skydda betydande grundvattenförekomster som inte används idag, för att framöver kunna växla från ytvatten till grundvatten som huvudsaklig råvattenkälla. Försämrad ytvattenkvalitet eller problem att fastställa stora skyddsområden, är orsaker som kan föranleda en sådan växling. Behov av åtgärder: Prioritering av skyddsåtgärder för vattentäkter utifrån vattenförsörjningsplanen. 3.3. Reservvattenplaner ska tas fram för samtliga distributionsområden. Reservvattenförsörjning ska planeras i ett regionalt perspektiv. Konsekvenser: Att tillhandahålla reservvatten vid en kris av större eller mindre omfattning, är kommunens skyldighet. För varje distributionsområde bör alternativ tas fram som erbjuder god säkerhet och en kostnadseffektiv insats. Det kan vara vattentankar, tillfällig ledning eller en tillgänglig vattentäkt. För de stora distributionsområdenas behov behöver flera kommuner i regionen samarbeta och det kan bli fråga om stora investeringar i form av t.ex. överföringsledningar. Behov av åtgärder: Reservvattenplaner, kommunala och regionala. 3.4. För att ha beredskap mot försämrad vattenkvalitet på grund av tex klimatförändringar, ska råvattenkontrollen förbättras, framförallt i ytvattentäkter. Konsekvenser: En förbättrad råvattenkontroll kan genomföras genom att öka provtagningsfrekvenser och parametrar, att installera ett varningssystem med mätpunkter uppströms i vattensystemet, att förbättra varningsrutinerna för verksamheter uppströms vattentäkten, t.ex. industrier och reningsverk. Behov av åtgärd: Utredning av lämpliga åtgärder för råvattenkontroll.

3.5. Alla vattentäkter som försörjer mer än 50 personer ska ha fastställda vattenskyddsområden med föreskrifter, både allmänna och enskilda. Konsekvenser: Målsättningen finns i de nationella miljömålen och vattendirektivet. Förutom att kommunen själv behöver fastställa skyddsområden för de mindre vattentäkter som återstår, så behövs även en informations- och rådgivningsinsats för de verksamheter och samfälligheter som berörs. 3.6. Vid kommunala grundvattentäkter vars vattenkvalitet påtagligt försämrats, ska åtgärder vidtas så att kvaliteten kan återställas. Konsekvenser: Vissa kommunala grundvattentäker har fått överges pga försämrad vattenkvalitet, avseende t.ex. kväve. Det finns ett stort värde i dessa, eftersom deras kapacitet ofta är god, vattendom kan finnas och installationer ibland finns kvar och är brukbara. Man har även ett ansvar att uppfylla miljökvalitetsnormerna. Att återställa kvaliteten kan innebära att man avseende t.ex. kväve åtgärdar verksamheter och enskilda avlopp i området. 3.7. Kommunens tillsyn inom vattenskyddsområden ska prioriteras. Konsekvenser: För att vattenskyddsområden ska få avsedd effekt behöver tillsynen av verksamheter, enskilda avlopp, deponier, förorenad mark mm intensifieras inom dessa. Om detta ska prioriteras måste resurser skjutas till, alternativt tas från annan tillsynsverksamhet. 3.8. Kommunen ska ge stöd till ägare av enskilda brunnar genom rådgivning. Kommunen ska skaffa sig kunskap om vattenkvaliteten i enskilda brunnar. Konsekvenser: Enligt en studie från 2007 (socialstyrelsen) har en av fem enskilda vattentäkter otjänligt vatten. Den vanligaste orsaken till kvalitetsproblemen är mikrobiologisk tillväxt. Andra orsaker är förhöjda halter av arsenik, uran, fluorid och mangan. Kommunen har idag alltför dålig kunskap om vattenkvaliteten i enskilda vattentäkter. Genom insatser på området kan man förbättra situationen för brunnsägare samtidigt som kunskapen om kommunens grundvatten ökar. Genom att tex administrera provtagning kan man få tillgång till provresultat. Det finns även analysdata att inhämta från exempelvis SGU.

4. Avlopp 4.1. Åtgärder för enskilda och allmänna avloppsanläggningar ska prioriteras inom följande områden: vattenskyddsområden, områden nära vattendrag som inte uppfyller MKN för vatten och framförallt god ekologisk status, samt områden som av andra orsaker kräver hög skyddsnivå för enskilda avlopp. Vad som omfattas av hög skyddsnivå definieras i riktlinjer för avlopp, beslutade av den kommunala nämnden för miljöfrågor. 4.2. Kretsloppsanpassade system för allmän och enskild avloppshantering ska vidareutvecklas. Konsekvenser: Detta omfattar t.ex. omhändertagande av fraktioner från urinsorterande system. I nuläget är användningen av behandlat (rötat) avloppsslam i anläggningsjord ett kretsloppsanpassat system. För att förbättra kvaliteten på avloppsslammet och öka dess "kretslopps-värde" är det viktigt att bedriva uppströmsarbete mot hushåll och industrier. 4.3. Befintliga områden/fastigheter med ej tillfredsställande vattenoch/eller avloppslösningar ska hänföras till någon av följande kategorier som anger vilken åtgärd som kan komma ifråga. Denna kategorisering görs i VA-gruppen. Åtgärder tidsbestäms i VA-plan. Konsekvenser: I VA-plan arbetet tas kriterier fram för att kunna kategorisera områden. Där sätts också tidplanen. Nya områden kan tillkomma kontinuerligt och VA-gruppen ska då ta ställning till vilken kategori området ska tillhöra. Arbetet ska vara proaktivt så att man förhindrar en förvärrad situation som gör att ett område blir 6 -område. Arbetet med kategorisering och prioritering av fastigheter samt planering av åtgärder är av stor vikt för progressen inom tillsyn och åtgärdande av enskilda avlopp. Behov av åtgärd: Framtagande av VA-plan a. Områden som kan anslutas till kommunalt va i samband med planerad exploatering inom 10 år enligt ÖP och VA-plan. Konsekvenser: Detta avser befintliga områden som får ett bättre läge i förhållande till nuvarande verksamhetsområde eller ny anläggning, tack vare exploateringar och/eller som kan anslutas som "passa-på-åtgärd". Området kan anslutas genom avtal eller som utökning av verksamhetsområdet. Fastigheterna ansluts enligt taxa (eller särtaxa). b. 6 LAV-områden. Om det med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver ordnas vattenförsörjning eller avlopp i ett större sammanhang ska området anslutas till kommunal anläggning inom 5 år. Konsekvenser: För denna kategori är kommunen skyldig att tillgodose behovet. Formen för anslutning är inte förutbestämd utan bör lämpligen överenskommas med fastighetsägare t.ex. VA-förening eller nytt verksamhetsområde. Inom det eventuella nya

verksamhetsområdet ansluts fastigheter enligt taxa eller särtaxa. Åtgärden kan komma att behöva bekostas delvis av skattemedel. c. Enstaka befintliga fastigheter utanför verksamhetsområde med möjlighet att ansluta till kommunalt nät. Konsekvenser: Detta avser enstaka fastigheter som har ett läge där det är rimligt att kommunal anslutning förordas. Anslutningskostnaden måste emellertid vara rimlig både för fastighetsägaren och huvudmannen. Alternativet är annars enskild anläggning som fastighetsägaren bekostar. Anslutning sker enligt avtal. d. Grupper av befintliga fastigheter som inte omfattas av 6 LAV, men där gemensamt VA ändå kan vara att föredra. Konsekvenser: Detta avser grupper av fastigheter som ligger så pass nära varann att en gemensam anläggning är möjlig och rimlig att ordna. Då är den gemensamma lösningen att föredra framför flera små enskilda anläggningar. Formen kan vara enskild gemensamhetsanläggning eller gemensam anslutning till kommunalt nät genom avtal. Inom området bekostar de boende anläggningen. Eventuellt kan en överföringsledning delvis bekostas av skattemedel. Miljömässigt är många små anläggningar sämre än en stor. Drift och underhåll av anläggningen är emellertid en viktig fråga som måste lösas tidigt. Leverantörer av reningsanläggningar erbjuder ibland drift av anläggningen som en tjänst. Detta ökar möjligheterna till goda reningsresultat även på längre sikt. e. Områden där gemensamma anläggningar eller anslutning till kommunalt nät inte är möjligt eller lämpligt. Enskilda lösningar. Konsekvenser: Enskilt belägna fastigheter som inte är ekonomiskt eller miljömässigt motiverade att ansluta till gemensam eller kommunal anläggning, utgör oftast inte heller ett stort hot vare sig mot den egna vattentäkten eller omgivande miljö. För dessa är enskilda anläggningar enligt normalt förfarande den bästa lösningen. 4.4. I alla nya detaljplaner bör det bli kommunalt verksamhetsområde för spillvatten. Konsekvenser: Medan punkt 4.3 berör befintlig bebyggelse, berör punkt 4.4 nytillkommande bebyggelse. Nya detaljplaner kan också beröra t.ex. omvandlingsområden, men dessa hanteras i punkt 4.3. För nya områden av sammanhållen bebyggelse gäller att det bör vara kommunalt verksamhetsområde, då detta säkerställer kvaliteten på utgående avloppsvatten, samt driftsäkerhet och underhållsnivån. Ny enskild eller enstaka byggnad bör hanteras enligt punkt 4.3.

5. Dagvatten Fastighetsägaren respektive verksamhetsutövaren är ansvarig för dagvatten och dränvatten från fastigheten/verksamheten, både avseende mängd, kvalitet och ev. konsekvenser för nedströms belägna fastigheter, anläggningar, natur- och vattenområden. Huvudmannen för gatan (tex samfälligheter, kommunen eller annan) är ansvarig för dagvatten från gator och vägar. Konsekvenser: Med anläggningar menas även ledningsnät. Policyn ger en ledningsägare rätt att låta ägare till uppströms liggande fastigheter stå för skador och kvalitetsförsämringar. Nuvarande avtal för dagvatten omfattar inte kvalitetsförsämringar. Detta bör förändras, men är inte snabbt åtgärdat. Hur man ska hantera diffusa utsläpp är inte heller klarlagt, men ingår i dagvattenhandbokens arbetsområde. Kommunen bör sträva mot att reglera inte bara mängder utan även kvaliteten på dagvattnet. 5.1. Kommunen ska skaffa sig kunskap om dagvattnets förorening och mängd. Konsekvenser: Handläggare på kommunens miljö och planfunktioner ska kunna ställa krav på dagvattenanläggningar i utifrån mängder och föroreningar. Detta kräver kunskap om nuvarande belastning i relation till recipienternas känslighet. En kunskapsöversikt ger möjlighet att driva ett framåtsträvande arbete där olika lösningar kan förespråkas. Kommunen bör bedriva tillsyn på dagvattenlösningars reningsfunktion. 5.2. Dagvattenmängden (l/s,ha) får inte vid exploatering förändras jämfört med tidigare markanvändning. Konsekvenser: Vattendirektivet anger att vattenmängderna som tillförs vattenförekomster inte ska förändras till följd av exploateringar. Detta gäller även vattenmängder som tillförs dikesföretag, vilka i sitt avtal har ett maximalt tillåtet flöde. Genom denna policy förtydligas kravet och utökas till att gälla även icke definierade vattenförekomster. 5.3. Kommunen ska skaffa sig kunskap om dagvattenproblemen genom att göra en översiktlig inventering av stad och kustbygd där de områden som har störst problem identifieras. I dessa områden ska åtgärder vidtas. Konsekvenser: Översvämningsproblem pga. av otillräckliga eller felaktiga dagvattensystem förekommer på flera ställen i kommunen. Problemområdena kan vara stora eller mycket lokala och även mer eller mindre frekventa. I vissa områden blir dagvattnet begränsande för förtätning och exploatering. I vissa fall är det kommunen som är huvudman för dagvattensystemet, men ofta är det samfälligheter eller andra privata ägare. Inventeringen syftar till att göra huvudmannen medveten om sitt ansvar, att informera om åtgärder och bistå med råd. I de fall kommunen är huvudman ska åtgärder prioriteras utifrån problemens art och omfattning.

5.4. I alla nya detaljplaner bör det bli kommunalt verksamhetsområde för dagvatten. Konsekvenser: I kommunalt verksamhetsområde kan dagvattenavgift tas ut via taxan och drift och underhåll hamnar under kommunens kontroll. 5.5. Dräneringsvatten från fastigheter får inte tillföras spillvattennätet. Där höjdförhållandena är ofördelaktiga ska fastighetsägaren ombesörja pumpning till dagvattennätet. Befintliga fastigheter ska åtgärdas. Konsekvenser: I vissa områden är tillskottsvatten i form av dräneringsvatten ett stort problem för spillvattennätet och reningsverket. I flera kommuner ställer man krav på att fastighetsägaren ska stå för pumpning av sitt dränvatten till dagvattenledningen, i de fall självfall inte är möjligt. Pumpinstallationen innebär även en ökad säkerhet mot källaröversvämning för fastighetsägaren. Kostnaden bör helt ligga på fastighetsägaren och innebär en relativt billig pumpinstallation, något dyrare ledningsdragning och därefter elkostnad för pumpens drift. Installationen blir närmast försumbar om den utförs i samband med omdränering, servisbyte eller anläggning av duplikat system. Därför är det viktigt att sprida informationen så att åtgärden utförs när tillfälle ges. Skrivelsen har juridiskt stöd i Lagen om allmänna vattentjänster samt Allmänna bestämmelser för vatten och avlopp.