Sunt förnuft och en spark i baken

Umeå Universitet Institutionen för socialt arbete Moment: Uppsatsskrivande 15 Hp Vårterminen 2011 Sunt förnuft och en spark i baken - Upplevelser av boendestödsinsatsers inverkan på livskvaliteten Common sense and a kick in the back - Experiences of supported housing interventions affect on the quality of life Författare: Kajsa Aidanpää Sara Wiksten Handledare: Ove Grape

Sammanfattning Denna studie har gjorts på uppdrag av IFO boendestöd i Umeå kommun. Syftet med studien var att ta reda på vad klienterna ansåg vara värdefullt i boendestöds arbete samt vad i deras insatser som hade en positiv effekt på intervjupersonernas livskvalitet. Undersökningen har genomförts genom fem kvalitativa intervjuer med personer som tar del av deras insatser. De teoretiska utgångspunkter vi använt för att analysera materialet är empowerment samt teorier om livskvalitet. Undersökningen visar att intervjupersonerna var mycket nöjda med de insatser de tog del av. Det som främst upplevdes som värdefullt var att boendestödjarna hjälpte dem i vardagen och fick dem att komma igång med saker. Fyra av de fem intervjupersonerna ansåg att livskvaliteten hade förbättrats sedan de fått kontakt med boendestöd. Vilken del boendestöd haft i förändringen skilde sig dock åt. Det finns ändå en sammantagen bild om vilka insatser intervjupersonerna upplevt haft en positiv inverkan på deras livskvalitet. Genom sitt sunda förnuft har boendestöd hjälpt dem att komma till insikt och genom att ge dem en spark i baken har intervjupersonerna börjat ta egna initiativ. Genom de regelbundna besöken och den personliga relationen de utvecklat har boendestöd hjälpt intervjupersonerna att minska missbruket, slutligen har stöttning vid myndighetskontakter minskat oron och på så sätt förbättrat livskvaliteten hos intervjupersonerna. 1

Innehållsförteckning 1. Inledning... 3 1.1 Bakgrund... 3 1.2 Syfte och frågeställningar... 4 1.3 Avgränsningar... 4 1.4 Databaser och sökord... 4 1.5 Arbetsfördelning... 4 1.6 Centrala begrepp... 5 1.7 IFO Boendestöd i Umeå kommun... 5 2. Metod... 7 2.1 Datainsamlingsmetod... 7 2.2 Urvalet... 7 2.3 Bortfall... 8 2.4 Beskrivning av intervjupersonerna... 9 2.5 Genomförande... 9 2.6 Analysmetod... 10 2.7 Etiska reflektioner... 11 2.8 Studiens reliabilitet, validitet och generaliserbarhet... 13 3. Teori... 15 3.1 Teorier om livskvalitet... 15 3.2 Empowerment... 17 4. Kunskapsöversikt... 19 4. 1 Insatser för personer med missbruksproblematik... 19 4.2 Livskvalitet... 20 4.3 Tidigare utvärdering av liknande verksamheter... 20 5. Resultat och analys... 22 5.1 Åsikter om boendestöd... 22 5.2 Livskvalitet för intervjupersonerna... 27 5.3 Förändring i livskvaliteten samt boendestöds delaktighet... 29 6. Slutdiskussion... 33 7. Referenser... 35 Bilagor 2

1. Inledning I detta avsnitt presenteras bakgrunden till uppsatsen och en kort information om insatsen boendestöd ges. I denna del redovisas även syftet med studien och de avgränsningar som gjorts samt vilka sökord och vilka databaser som använts vid litteratursökning. En redogörelse görs även för hur arbetsfördelningen sett ut. Avslutningsvis beskrivs de centrala begrepp som använts och en längre presentation ges av individ- och familjeomsorgens (IFO) boendestöd i Umeå Kommun. 1.1 Bakgrund Denna uppsats har genomförts på uppdrag av IFO boendestöd i Umeå kommun, vilket är en insats som riktar sig till personer med missbruksproblematik som även har svårigheter med boendet. Förslaget presenterades via Utvecklings- och fältforskningsenheten. Det som önskades var en kvalitetsgranskning av IFO boendestöds insatser ur ett klientperspektiv. Det grundläggande ansvaret för bostadsförsörjningen i Sverige ligger hos kommunerna. De som ej kan ordna eller behålla ett eget boende ska få hjälp av kommunen med detta. Kommunens ansvar för utsatta personers boende fick extra betoning i och med psykiatrireformen år 1995. En insats som kan ordnas för att stötta individen i boendet är ett så kallat boendestöd. Boendestöd är en insats som antingen kan beviljas genom kommunens socialpsykiatriska verksamhet eller genom individ- och familjeomsorgen. Vanligtvis är detta en insats som sker i individens hem. Enkelt förklarat arbetar en boendestödjare/ett boendeteam tillsammans med klienten, i dennes hem, för att hantera problem som kan uppstå kring boendet (Blid, 2006). Idag är boendestöd vanligt förekommande i de flesta av Sveriges kommuner. År 2008 var det cirka 11 000 personer som beviljades insatsen boendestöd. Denna siffra innefattar personer som beviljats boendestöd på grund av psykisk ohälsa, missbruk eller av andra orsaker varit i behov av insatsen (Andersson, 2009). Det finns idag inte många utvärderingar gjorda på boendestödsinsatser för personer med missbruksproblematik. De fåtal som gjorts visar dock genomgående att klienterna är nöjda med insatserna, däremot är det få studier som visar vilka effekter insatserna har för klienterna själva. Det framkommer också att boendestöd blir mer vanligt som arbetsmetod i kommunernas missbruksvård även om den ursprungligen var en insats från socialpsykiatrin (Piuva, 2010). I Umeå finns boendestöd för två olika klientgrupper, personer med psykisk ohälsa kan beviljas boendestöd av socialpsykiatrin och personer med missbruksproblematik kan beviljas insatsen via IFO. I vår uppsats kommer vi endast granska det boendestöd som beviljas till personer med missbruksproblematik. Bakgrunden till studien är en önskan från IFO boendestöd om en komplettering av tidigare statistik för verksamheten. Den tidigare statistiken har syftat till att undersöka vilka typer av insatser som genomförts samt hur klienterna skattat sin livskvalitet över tid. Det som saknades var en koppling mellan dessa två, alltså vilka insatser som leder till goda resultat för klienterna. Deras önskan var att en undersökning skulle göras med syfte att undersöka vad i deras insatser som klienterna upplever förbättrar deras livskvalitet. 3

1.2 Syfte och frågeställningar Syftet med uppsatsen är att granska vilka av IFO boendestöds insatser som enligt klienterna själva bidrar till att förbättra deras livskvalitet. Frågeställningarna är: Vad upplever klienterna vara positivt med insatsen boendestöd? Vad anser klienterna själva vara livskvalitet? Upplever klienterna att deras livskvalitet förbättras genom insatsen boendestöd, om så, på vilket sätt? Vilka insatser anser de själva har förbättrat deras livskvalitet? Finns några skillnader vad gäller kön och ålder? 1.3 Avgränsningar Vi har av flera anledningar valt att främst undersöka vad klienterna upplever vara positivt och hjälpsamt med insatsen boendestöd. I första hand gör vi det för att det var detta som efterfrågades av IFO boendestöd. De arbetar också lösningsfokuserat vilket är ett arbetssätt där man i huvudsak belyser det som är positivt (Berg, 1993). Det kändes därför naturligt att även granskningen skulle ske i enlighet med detta arbetssätt. Under intervjuerna har vi ändå frågat om negativa aspekter också för att fånga upp eventuellt missnöje och på det sättet kunna bidra till en utveckling av verksamheten. Vid urvalet försökte vi få en jämn spridning mellan både kön och ålder. Vi valde däremot att inte skilja på olika typer av missbruk, detta då vi hade ett litet antal intervjupersoner och vi ansåg det därför vara svårt att även få in denna variabel i urvalet. 1.4 Databaser och sökord För att söka material till vårt arbete har vi främst använt oss av bibliotekskatalogen Libris men vi har även sökt litteratur i databasen Album på Umeå Universitetsbibliotek. För att söka internationell forskning har vi använt oss av databasen SocINDEX (EBSCO). Vi har även tagit del av relevanta artiklar som vår handledare givit oss. När vi valde ut materialet tog vi hänsyn till både hur relevant det var för syftet samt hur aktuell forskningen var. De sökord vi använde var missbruk, boendestöd, livskvalitet, quality of life, empowerment, och hedonism. 1.5 Arbetsfördelning Uppsatsen har i det stora hela genomförts gemensamt av oss författare. Vi har haft ett gemensamt ansvar för uppsatsens alla delar. Vi har endast delat upp arbetsuppgifterna vid transkribering och inläsning av de teoretiska utgångspunkterna. 4

1.6 Centrala begrepp Många av deltagarna i denna studie har beviljats boendestöd till följd av bland annat en problematik med alkohol och/eller droger. I DSM IV systemet finns definitioner för missbruk och beroende när det gäller droger och alkohol. Vissa kriterier ska uppfyllas för att ett missbruk eller beroende ska kunna fastställas. Kort förklarat klassas det som missbruk när en person ständigt orsakar problem för sig själv vid användandet av en drog. Beroende klassas det som när en person inte kan kontrollera intaget av drogen (FASS, 2010). Utgångspunkten i vår uppsats är inte att definiera de medverkandes problematik vad gäller alkohol och/eller droger, utan vilka insatser från boendestödet de anser vara hjälpsamma. Därför har vi istället i uppsatsen valt att använda ordet missbruksproblematik då vi skriver om deltagarnas problematik med alkohol och/eller droger. I vår uppsats är ordet livskvalitet ett centralt begrepp, detta då ökad livskvalitet för klienterna är boendestödets främsta mål med sitt arbete. Under arbetets gång har vi haft med oss hur boendestöd väljer att definiera begreppet livskvalitet i deras arbete, vilket bland annat är minskat missbruk, minskad kriminalitet, ökad självständighet och förmåga att klara det egna boendet. Men då vårt syfte var att undersöka vad klienterna själva ansåg höja deras livskvalitet valde vi att lägga störst fokus på den innebörd intervjupersonerna själva gav ordet. Ett annat vanligt förekommande begrepp i vår uppsats är ordet insats. I ordet insats innefattas alla de saker som boendestödjarna gör för eller tillsammans med klienten. Detta kan vara insatser som sker både i eller utanför hemmet. Det kan handla om allt från hjälp med hushållssysslor, samtal eller stöd vid myndighetskontakter. 1.7 IFO Boendestöd i Umeå kommun IFO boendestöd är en öppenvårdsverksamhet vilken riktar sig till vuxna personer över 20 år som har en missbruksproblematik. Det övergripande syftet med insatsen är att öka klienternas livskvalitet samt minska behovet av institutionsplaceringar. Insatsen är frivillig och beviljas av en socialsekreterare utan krav på total nykterhet eller drogfrihet. När klienten beviljats boendestöd träffas klienten, socialsekreterare och boendestödjare för att upprätta en handlingsplan för insatsen, denna innefattar det tänka resultatet med insatsen. Med jämna mellanrum revideras handlingsplanen och en gång i kvartalet träffas klient, socialsekreterare och boendestödjare för att följa upp insatsen. Inskrivningstiden kan variera alltifrån månader till år och det beror mycket på klientens förmågor och motivation. En gång i kvartalet får klienterna dessutom skatta sin livssituation på en skattningsskala, detta som en hjälp i att utvärdera resultatet av boendestödjarnas arbete. Vanligtvis avslutas insatsen när något behov ej kvarstår eller för att klienten inte längre vill följa handlingsplanen, men ibland kan insatsen även avslutas för att klienten erbjuds andra typer av insatser. Boendestödjarna ska fungera som ett stöd i vardagen för klienterna och deras mål är att etablera en god relation med klienterna för att kunna skapa ett gott samarbete. Deras arbetsuppgifter är väldigt skiftande och kan variera allt ifrån att hjälpa till med städning, den personliga hygienen och hälsan till att stötta klienten i ekonomiska frågor och fungera som en 5

samordnare i arbetet med andra aktörer. Boendestödjarna genomför även gemensamma aktiviteter med sina klienter och driver en mindre caféverksamhet där klienter och boendestödjare kan mötas. Mycket av deras arbete syftar även till att jobba med tankemönster, värderingar, känslor och att finna områden som ej är knutna till droger. Många av de praktiska uppgifterna handlar om att göra saker tillsammans med klienterna och beroende på klientens förmåga variera boendestödjarnas aktiva deltagande. Målet är att klienten ska öka sin självständighet och att boendestödjaren ska kunna dra sig tillbaka allt mer. Boendestödjarnas insatser kan ses som både stödjande och behandlande. Den stödjande delen syftar till att stödja klienterna i deras nuvarande situation. Den behandlande delen syftar till att skapa en förändring i klienternas liv (IFO Boendestöd, 2009). Boendestödjarna arbetar utifrån en miljöterapeutisk grund. Det miljöterapeutiska arbetssättet kan se olika ut beroende på i vilken miljö det används, men grunden är att individens fysiska och sociala miljö används för att skapa förändringar i dennes liv (Hagqvist & Widinghoff, 2000). I boendestödjarnas arbete innebär detta exempelvis att de utför vardagssysslor tillsammans med klienten i dennes miljö i syfte att stärka individen. De arbetar i individens miljö i enlighet med det miljöterapeutiska förhållningssättet men deras huvudsakliga inriktning är det lösningsfokuserade arbetssättet. Kort förklarat innebär det att fokus läggs på det som är bra och fungerar i klientens liv. Stor vikt läggs vid tillfällen då klienten klarat av det som tidigare varit problematiskt och klienten uppmanas att göra mer av det som fungerar (Berg, 1993). I deras arbete kommer det till uttryck genom att boendestödjarna ger klienterna positiv förstärkning och hjälper dem att själva försöka se vilka faktorer som påverkar positivt, samt försöka få denne att göra mer av detta (IFO Boendestöd, 2009). 6

2. Metod I detta avsnitt redovisas tillvägagångssätten under studiens gång. Vi presenterar bland annat undersökningsmetod, urvalsförfarandet, analysmetod och etiska reflektioner kring tillvägagångssättet. Vi redogör även för de val vi gjort samt för- och nackdelar med dessa. 2.1 Datainsamlingsmetod I den samhällsvetenskapliga forskningen skiljer man mellan kvalitativ och kvantitativ forskning. Kvantitativ forskning syftar främst till att mäta förekomsten av diverse företeelser samt försöker undersöka samband mellan variabler (Bryman, 2011). Widerberg (2002) beskriver att det främsta syftet inom den kvalitativa forskningen i sin tur är att söka förståelse för ett fenomens innebörd och mening. Bryman (2011) menar att det huvudsakliga intresset vid kvalitativ forskning är att fånga undersökningspersonens uppfattning, tankar och känslor om världen eller ett visst fenomen. Till skillnad från en kvantitativ ansats är inte målet att kunna generalisera resultatet vidare till större grupper, detta då fokus är att förstå en mindre kontext. Vi har i vår uppsats valt en kvalitativ ansats för att besvara frågeställningarna. Detta då vårt syfte har varit att söka förståelse för insatsernas innebörd för klienternas livskvalitet. Boendestöd hade dessutom redan kvantitativa data som de vill komplettera och få förståelse för genom en kvalitativ undersökning. Som datainsamlingsmetod valdes kvalitativa intervjuer, vilket är en metod där forskaren riktar intresset mot intervjupersonernas egna åsikter (Bryman, 2011). Vidare beskriver Widerberg (2002) detta som en metod att använda då forskaren vill få fram människors förståelse för forskningsämnet. Intervjuerna som genomfördes var semi-strukturerade. Vid semistrukturerade intervjuer har forskaren specifika teman och frågor som denne utgår från under intervjun, detta kallas för en intervjuguide. Forskaren ställer ungefär samma frågor till alla intervjupersoner, men de behöver nödvändigtvis inte komma i samma ordning. Dessutom kan frågor som inte förekommer i intervjuguden ställas under samtalet för att fördjupa sig i de svar som ges (Bryman, 2011). Vid intervjuerna använde vi oss av en intervjuguide (bilaga 1). Detta främst för att det kändes tryggare för oss som ovana intervjuare att ha ett stöd att falla tillbaka på om vi skulle komma av ämnet eller om intervjupersonerna skulle ha svårt att prata fritt, samt för att för att vi skulle vara säkra på att vi under intervjuerna berörde alla relevanta frågor. Trots detta har vi även gett intervjupersonerna möjlighet att associera fritt, detta för att i största möjliga mån få fram deras egna tankar om ämnena. 2.2 Urvalet Eftersom vår metod, med tanke på tidbegränsningen, inte lämpade sig för en totalundersökning av alla IFO boendestöds klienter var vi tvungna att göra ett urval. Vi kom överens med både vår handledare och boendestöd att sex klienter var ett lämpligt antal personer att intervjua. Med tanke på att vi ville undersöka om variabler som kön och ålder hade någon inverkan på klienternas upplevelser av insatserna valde vi att göra ett stratifierat 7

urval. Ett stratifierat urval innebär att urvalsramen delas in i olika grupper, så kallade skikt eller strata, med hänsyn till olika variabler. Sedan genomförs ett obundet slumpmässigt urval där en eller flera personer väljs ut från varje strata genom exempelvis lottning. Vid detta urvalsförfarande har alla enheter inom varje enskild strata lika stor möjlighet att komma med i urvalet (Perlinski, 2009). Vid urvalet sammanställdes först en lista över alla klienter med en pågående insats. Dessa 95 personer delades in i kvinnor och män och sedan gjordes tre ålderskategorier, 18 30 år, 31 45 år och sedan 46 år och uppåt. Efter denna uppdelning fanns det sex olika grupper, sedan valdes slumpvis en person från varje grupp genom lottning. Personerna tillfrågades sedan av boendestödjarna. Tackade personen ja till att delta förmedlade boendestödjarna deras kontaktuppgifter till oss. Vi bad även boendestödjarna att vid tillfrågningen dela ut informationsbladet (bilaga 2). Fördelningen mellan kvinnor och män på boendestöd är 30% kvinnor och 70% män, det är heller inte någon jämn spridning vad gäller ålder, vilket gjorde att stratan inte var exakt lika stora. Trots detta valde vi att behålla de redan utvalda grupperna då vi ansåg det viktigt att höra både yngre och äldre personers synpunkter och åsikter. Den ojämna könsfördelningen var också något vi funderade över hur vi skulle hantera. Det som hade varit positivt med ett procentuellt urval hade varit att det skulle gett en bättre representation av hela gruppen. Vi ansåg det ändå som viktigare att båda könen fick lika stort utrymme i undersökningen. På grund av att ett antal kvinnor tackade nej till att medverka blev fördelningen ändå ojämn mellan män och kvinnor. Bortfall och den slutliga fördelningen vad gäller intervjupersonerna redovisas i kommande avsnitt. 2.3 Bortfall Vid lottningen drogs namn från de olika grupperna. Redan vid dragningen bedömdes tre personer inte vara lämpliga eller tillgängliga. Detta då två av dem befann sig på vårdvistelse på annan ort och en av dem drabbats av akut psykisk ohälsa. Vid den första lottningen hade vi sex namn, ett från varje ålders- och könsgrupp. Dessa tillfrågades av sina respektive boendestödjare. Fyra av dessa tackade ja, de övriga tackade nej och en ny lottning skedde. Totalt drogs 17 namn innan det totala antalet intervjupersoner var uppnått, det vill säga sex personer. I gruppen kvinnor 31 45 år var det problematiskt att få tag i intervjupersoner. Totalt var det sju kvinnor i den gruppen och inledningsvis hade två namn strukits, en kvinna var bortrest och tre tackade nej. Vi väntade länge på besked huruvida den sista kvinnan i gruppen ville delta eller ej, till sist bestämde vi oss för att stryka den gruppen kvinnor då vi ansåg att vi inte skulle hinna genomföra intervjun och transkribera den. Detta eftersom vi kände oss tvungna att börja med analysarbetet och det fortsatta skrivandet för att bli klara i tid. Andersson och Ahnlund (2009) diskuterar urvalets betydelse i kvalitativa intervjustudier. De betonar vikten av att få en variation i sitt urval för att få tillgång till olika upplevelser och erfarenheter kring forskningsområdet. De talar även om begreppet mättnad vilket uppstår då nya data inte kommer med någon ny information utan endast blir en upprepning på tidigare data. Det är därmed inte alltid mängden intervjupersoner som räknas, alltså devisen ju fler 8

desto bättre behöver inte alltid stämma. Huvudsaken är att analysen blir väl genomförd och håller en god kvalitet. De påpekar dock att forskare aldrig kan vara helt säkra på om de uppnått en mättnad i sitt material då det alltid finns en möjlighet att ny data kan bidra med nya erfarenheter och ny information som kan vara av vikt för forskningen. Under intervjuarbetet och i väntan på den sista intervjun kände vi att de personer vi intervjuat gett en relativt samstämmig bild av boendestöd och deras åsikter kring insatserna skiljde sig föga. Med det sagt så instämmer vi i det ovanstående resonemanget av Andersson och Ahnlund (2009). Vi är medvetna om att kvinna som ströks kan ha haft andra åsikter än den övriga gruppen och att information kan ha gått förlorad men vi var helt enkelt tvungna att göra en avvägning och då kändes det viktigt att vi blev klara i tid. 2.4 Beskrivning av intervjupersonerna Totalt genomfördes intervjuer med fem personer, tre män och två kvinnor. Dessa hade haft boendestöd under olika lång tid, det varierade från fem månader upp till fyra år. Problematiken varierade, tre personer hade främst en problematik kring alkohol, en person hade tidigare missbrukat droger och en person uppgav sig aldrig haft någon missbruksproblematik. Alla bodde själva i ett eget boende men några hade hyreskontraktet via socialtjänsten. 2.5 Genomförande Efter att boendestöd tillfrågat de utvalda intervjupersonerna förmedlades namn och telefonnummer till oss. Vi ringde upp och bestämde tid och plats för intervjun samt kompletterade information vid behov. Samtliga intervjupersoner valde att träffas i deras eget hem. Intervjupersonerna tillfrågades om de tillät att samtalet spelades in samt fick syftet med inspelningen förklarat. Det var ingen som hade några invändningar mot detta vilket vi även försäkrade oss om vid själva intervjuerna. Innan intervjuerna påbörjades frågade vi om de fått och läst informationsbladet (bilaga 2), de erbjöds ytterligare ett informationsblad samt fick en muntlig genomgång av informationen. Detta för att vi ville försäkra oss om att de förstod syftet med undersökningen. De upplystes om att intervjun var frivillig, att de när som helst fick avbryta och att de inte behövde svara på alla frågor om något kändes obekvämt. Intervjuernas längd varierade från cirka 40 till 60 minuter med undantag för en intervju som varade i en timma och 40 minuter. Vår tanke innan var att intervjuerna skulle ta cirka 45 minuter, hade vi varit väldigt strikta och endast fokuserat på syftet och frågeställningarna hade säkerligen 45 minuter varit mer än nog om tid. Vi valde att inte göra så med anledning av att vi ville vara öppna för andra teman och aspekter som vi inte tänkt på innan. Öppna upp för det egna berättandet så att säga, att intervjupersonerna skulle få berätta det de ansåg vara viktigt även om det inte kanske direkt hörde ihop med vårt syfte. Vi upplevde att det blev mer avslappnat om vi också diskuterade sidospår vilka även många gånger visade sig leda till högst relevanta resonemang kring boendestöd och deras insatser. Efter samtalen transkriberades intervjuerna. Att överföra intervjuer till ett skrivet språk menar Bryman (2011) inte är helt oproblematiskt. Svårigheter att höra vad som sägs och det faktum 9

att det är en tidskrävande och tröttsam process påverkar transkriberingen. Han menar vidare att det ej behöver vara felaktigt att endast transkribera de relevanta delarna av intervjuerna då vissa delar av samtalen kan vara irrelevanta eller oanvändbara. Risken finns dock att forskaren missar viktiga delar. Då vi haft en begränsad tid till vårt arbete valdes att endast transkribera de delar av intervjuerna som ansågs vara relevanta för syftet. Men för att försäkra oss om att det viktigaste kom med bearbetades materialet flera gånger. Först genom att vi direkt efter en genomförd intervju diskuterade samtalet, skrev ner saker som vi hade tänkt på och tyckte var framträdande och relevant för syftet. Sedan lyssnade vi tillsammans igenom intervjuerna och under tiden antecknades saker som ansågs vara viktiga. Vid själva transkriberingen valde vi att göra den första tillsammans. Vi satt då båda och lyssnade medan vi växlade mellan vem som skrev. Därefter delades de resterande intervjuerna upp och transkriberades var för sig. Den första transkriberingen genomfördes tillsammans för att försäkra oss om att vi uppfattade samma saker som relevanta att ta med vid intervjuutskrifterna. Vi var så pass överens angående vad som var viktigt så vi valde att dela upp den fortsatta transkriberingen. Med det sagt är vi medvetna om att vi är olika personer och det kan hända att intervjuutskrifterna hade sett annorlunda ut om den andra personen gjort dessa. Vid genomläsning av varandras intervjuutskrifter har vi dock inte haft några invändningar. Vid själva transkriberingen har språket justerats på så vis att mummel har tagits bort. Vid själva presentationen av citaten har vissa svordomar som inte haft någon egentlig betydelse för uttrycket tagits bort och ändringar har gjorts där personen sagt fel eller ordföljden har blivit konstig. Detta av hänsyn till intervjupersonerna men även för att citat och dylikt skulle blir mer lättförståeligt för läsaren. Efter transkriberingen gav vi intervjupersonerna möjlighet att läsa igenom den egna intervjun för godkännande samt för att de skulle ha möjlighet att komma med eventuella synpunkter och/eller ändringar. Endast en av intervjupersonerna valde att läsa igenom intervjuutskriften, personen hade inget att tillägga eller ändra. 2.6 Analysmetod Vid analys av intervjuerna har vi inte strikt följt en specifik metod men vi har inspirerats av den metod som Kvale (2009) benämner intervjuanalys som bricolage. Denna metod lämpar sig bra då forskaren inte bestämt analysmetod innan genomförandet av intervjuerna. Forskaren är ganska fri i sin analys och kan använda de tekniker som anses vara passande för materialet. Vanligt är att forskaren går igenom materialet, söker efter teman och mönster, försöker se samband, hitta liknelser och skapa kontraster för att få en övergripande bild av materialet. Detta placeras sedan i ett teoretiskt sammanhang för att skapa en mer sammanhängande förståelse av materialet. Analysen började med en genomläsning av samtliga intervjuutskrifter där vi sökte efter teman som var relevanta för syftet. Materialet sorterade efter dessa olika teman, meningsfulla citat togs ut, vi letade efter mönster och försökte skapa sammanhang i materialet. I den mån det har funnits skilda åsikter har vi försökt att skapa kontraster. Efter det första steget arbetade vi med dessa teman och letade efter nyanser i materialet för att skapa mer konkreta teman som tydligare beskrev vad intervjupersonerna egentligen pratade om. Vi hade redan innan intervjuerna läst lite om 10

livskvalitet för att ha någonting att utgå ifrån vid samtal med intervjupersonerna. Efter intervjuerna fördjupade vi oss mer i teorier kring livskvalitet för att kunna skapa ett sammanhang och få ytterligare förståelse för intervjupersonernas syn på livskvalitet. Under analysarbetet valde vi begreppet empowerment som en andra teoretisk utgångspunkt detta då vi fann att innehållet i intervjuerna speglade mycket av det vi då kände till om empowerment. 2.7 Etiska reflektioner För att ingen ska komma till skada på grund av forskningen finns det vissa riktlinjer vad gäller förhållandet mellan forskare och undersökningsdeltagare. Den viktigaste utgångspunkten vid forskning är individskyddskravet vilket består av fyra huvudkrav; informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Vetenskapsrådet, 2002). Vi har i vår uppsats utgått från dessa och på bästa sätt försökt uppfylla dem. Informationskravet innebär att forskaren ska informera undersökningsdeltagarna om deras medverkan, uppgift i forskningen samt villkoren för deras deltagande. De skall även informeras om att deltagandet är frivilligt och att de när som helst kan avbryta sin medverkan (Vetenskapsrådet, 2002). Bryman (2011) menar dock att det är svårt att ge all information om en undersökning för att deltagarna ska kunna fatta ett väl grundat beslut. Vi är medvetna om att informationen kan ha brustit på några punkter men vi har gjort vårt bästa för att försäkra oss om att intervjupersonerna varit så välinformerade som möjligt. Deltagarna i vår studie har fått information ett flertal gånger, först muntligt då de blev tillfrågade att delta av boendestöd. Några av dem fick också redan vid det första tillfället ett informationsblad (se bilaga 2) där vi presenterade studiens syfte och gav information kring deltagandet. Ytterligare en muntlig information skedde över telefon då vi kontaktade deltagarna för att boka tid för intervjun. En sista information skedde vid intervjutillfället. De erbjöds ytterligare ett informationsblad samt fick muntlig information om syftet med studien, vad deras deltagande skulle innebära, att de hade möjlighet att avbryta när som helst under arbetets gång, att de även kunde välja att inte svara på enskilda frågor under själva intervjun. Vi informerade även om syftet med att vi ville spela in samtalet om de tillät detta. Information gavs också om att vi vid presentation av materialet skulle ta bort namn och andra personliga uppgifter så att ingen utomstående skulle kunna känna igen dem. Vi var tydliga med att boendestödjarna däremot skulle kunna känna igen dem i deras berättelser. Samtyckeskravet innebär att forskaren ska inhämta samtycke från alla deltagare där de godkänner sitt deltagande. Det bör inte förekomma något beroende mellan forskare och deltagare. Deltagarna har även rätt att självständigt bestämma hur länge de vill delta samt på vilka villkor. De ska också kunna avbryta utan att det får negativa konsekvenser för dem (Vetenskapsrådet, 2002). Det första samtycket inhämtades via boendestödjarna och sedan bekräftades det både vid den första telefonkontakten och slutligen vid själva intervjutillfället. Vi har själva resonerat kring det faktum att den första kontakten togs av boendestödjarna och huruvida klienterna verkligen upplevde att det var frivilligt att delta då de trots allt befinner sig i en beroendeställning till dem. För att försäkra oss om att de verkligen ville delta frågade vi dem vid upprepade tillfällen och var också väldigt tydliga med att deras deltagande var helt 11

frivilligt och att de kunde avbryta utan att det skulle påverka deras insatser från boendestöd. Samtycket från deltagarna inhämtades endast muntligt, det finns dock de som anser att deltagarna ska skriva under ett formulär där de samtycker till att delta (Bryman, 2011). Varför vi valde att inte använda ett formulär för samtycke var främst för att vi inte ville avskräcka intervjupersonerna eller göra det mer formellt än vad det egentligen var. Vi ansåg också att det skulle kunna leda till att intervjupersonerna misstänkte att vi inte litade på deras ord. När det dessutom inte var de som personer som skulle granskas utan endast deras åsikter kring boendestöds insatser ansåg vi att det räckte med ett muntligt samtycke. Konfidentialitetskravet kopplas ihop med frågan om offentlighet och sekretess, kravet på konfidentialitet innebär att personer som deltar i studien ska ges största möjliga integritetsskydd. Åtgärder måste vidtas för att försvåra för utomstående att identifiera enskilda personer eller grupper. Känsliga uppgifter, personuppgifter och annat som kan kopplas till personerna måste tas bort eller göras om i redovisningen av materialet så att ingen utomstående kan identifiera deltagarna. Denna punkt är särskilt viktig då det rör sig om människor som i något avseende kan anses svaga, utsatta eller har särdrag som är lätta att känna igen (Vetenskapsrådet, 2002). Under arbetets gång har vi gjort allt vi har kunnat för att utomstående inte ska kunna identifiera deltagarna. Redan under transkriberingen valde vi att ändra eller ta bort information som kunde avslöja intervjupersonernas identitet, till exempel specifika personliga händelser. Vissa delar har inte heller transkriberats på begäran av intervjupersonerna själva. Vid själva presentationen har vi sedan ändrat namn och annan information som kan härledas till personerna. Vi är dock medvetna om att intervjupersonerna kan komma att identifieras av boendestödjarna, detta då de varit delaktiga i urvalsprocessen men även för att de har en stor kännedom om personerna i fråga. Nyttjandekravet innebär att insamlade uppgifter om enskilda personer endast får användas för forskningsändamål. De får ej lånas ut eller användas i icke-vetenskapliga syften. Informationen får heller ej användas för åtgärder eller beslut som direkt påverkar deltagaren (Vetenskapsrådet, 2002). Den information vi tagit del av via intervjuerna har endast använts till uppsatsen. Endast vi författare och intervjupersonerna själva har haft möjlighet att lyssna på inspelningarna och läsa transkriberingarna. Information har inte heller använts för att påverka deltagarna direkt. Förutom dessa fyra huvudkrav vad gäller forskning har vi själva funderat kring ett etiskt dilemma som dök upp då vi skulle göra urvalet. Vi fick innan urvalet genomfördes skriva på sekretesspapper hos boendestöd. Det vi tyckte var svårt med detta var att det kändes motsägelsefullt att först skriva på sekretesspapper och sedan offentliggöra det som framkom under intervjuerna. Fördelarna med det var att urvalsprocessen gick fortare då boendestöd inte behövde göra några avidentifierade listor över sina klienter. Detta påskyndade även processen vid bedömning av huruvida personerna var lämpliga att delta. I samråd med vår handledare och boendestödjarna kom vi fram till att det bästa alternativet var att skriva på sekretesspapper. Sekretessen handlade för vår del om att inte avslöja några namn på de individer som har boendestöd. De som valt att delta i studien har samtyckt till att det som sägs under intervjuerna, med undantag för känsliga uppgifter, offentliggörs i vår uppsats och i och med det så hävs sekretessen för deras del. 12

2.8 Studiens reliabilitet, validitet och generaliserbarhet Reliabilitet är ett begrepp som berör forskningsresultatens tillförlitlighet, det vill säga om en studie kan replikeras vid en senare tidpunkt, av andra forskare och ändå visa samma resultat (Kvale, 2009). Vi har försökt att eftersträva en hög reliabilitet i arbetet. Detta genom att grundligt beskriva hela forskningsprocessen, de tankar och funderingar som ligger till grund för valen, metoderna som använts samt hur vi har valt att tolka resultaten. Detta så att någon annan skulle kunna genomföra en liknande studie igen, men det är ändå tveksamt om de skulle få samma resultat. Bryman (2011) beskriver svårigheter med att replikera kvalitativa undersökningar då forskningen är så beroende av forskarens egen roll och vad denne finner intressant. Kvalitativa undersökningar är vanligtvis mer ostrukturerade än kvantitativa undersökningar vilket även det påverkar möjligheten att replikera. Intervjupersonerna kan också under intervjusituationen påverkas av forskaren. Saker som kan spela in är kön, ålder och personlighet. En diskussion har förts om att vi i egenskap av att vara kvinnor i vår ålder säkerligen har påverkat samtalen med intervjupersonerna i en viss riktning. Vår erfarenhet har säkerligen bidragit till att vi valt att fånga upp och intressera oss för vissa delar av samtalen. Det faktum att vi inte heller strikt har förhållit oss till intervjuguiden påverkar även möjligheterna att replikera. Detta då många frågor har ställts för att följa upp ämnen som inte var direkt relevanta för vårt syfte men som många gånger varit väldigt intressanta och som vid ett flertal tillfällen slutligen visade sig leda till viktig information. Vi upptäckte att vi under den första intervjun ställt en del ledande frågor. Kvale (2009) diskuterar både för- och nackdelar med ledande frågor i intervjuer. Han menar att ledande frågor kan minska möjligheten till att få olika svar och att resultatet då blir snedvridet. Med det sagt kan ledande frågor även stärka en forsknings reliabilitet om frågorna ställs i syfte att verifiera att intervjuaren uppfattat intervjupersonernas svar korrekt. Under den första intervjun ställde vi frågor som kan ha minskat intervjupersonens utrymme för fria svar. Vi försökte under de resterande intervjuerna undvika ledande frågor. Trots det har vi sett att dessa förekommit även under senare intervjuer men inte i lika stor utsträckning. Då dessa förekommit har det dock varit mer i syfte att försäkra oss om att vi förstått personerna rätt och inte för att få ett specifikt svar. Validitet beskriver en studies giltighet, det vill säga om en studie och den valda metoden verkligen undersöker det den avser undersöka (Kvale, 2009). Vi har under hela arbetets gång haft syftet och frågeställningarna som utgångspunkt. I utformandet av intervjuguiden försökte vi försäkra oss om att intervjufrågorna skulle ge oss svar på syftet. Vår handledare och vår kontaktperson på IFO boendestöd fick även läsa igenom frågorna och komma med kommentarer. Efter den första genomförda intervjun gick vi tillbaka till syftet för att se om intervjun hade gett svar på frågorna. Till största del hade syftet besvarats men vi bestämde oss för att ställa mer uppföljande frågor under de kommande intervjuerna för att få fylligare svar. Under intervjuerna har vi även kontrollerat att vi uppfattat saker rätt, bett personen förtydliga om det skett något missförstånd. Vi har även under själva intervjun sammanfattat och omformulerat deras ibland lite otydliga resonemang, även detta för att se om vi förstått rätt men också för att få personen att utveckla svaret ännu mer. 13

En studies generaliserbarhet är ett mått på i vilken utsträckning en specifik studies resultat kan överföras till andra personer och situationer (Kvale, 2009). Bryman (2011) belyser att kvalitativa forskningsreslutat många gånger är svåra att generalisera vidare från den undersökta situationen, detta då det ofta är ett litet antal individer som deltar och det handlar om en specifik situation, organisation eller miljö. I vårt fall är det verkligen en speciell situation då vi undersöker ett litet antal klienter som tar del av insatser från en specifik verksamhet som i sin tur har specifika arbetsmetoder. Dessutom har nästan alla haft olika boendestödjare vars personligheter troligen skiljer sig åt och det har säkerligen också påverkat klienternas syn på insatsen. Vi försöker inte påstå att vår undersökning kan generaliseras vidare till stora grupper av människor som tar del av liknande insatser. Men vi tänker ändå att de resultat vi presenterar kan säga något om vilka typer av insatser som personer som befinner sig i liknande situationer anser vara positiva. Det kan också ge en större förståelse för hur personer som tar del av IFO boendestöds insatser i Umeå kommun upplever deras insatser. Ytterligare saker vi har funderat kring är själva presentationen av datamaterialet. Vi har vid analys och presentation av materialet försökt belysa alla aspekter och åsikter som kommit fram under intervjuerna, positiva som negativa. Men om flera personer har haft liknande åsikter har dessa fått större fokus, detta då vi i arbetet har försökt leta efter gemensamma åsikter. Vissa personer har dock gett fylligare svar vilka har varit mer användbara vid presentation av materialet och därmed har dessa personer kanske fått mer utrymme, men har någon haft en avvikande åsikt har även detta presenterats. Vi är också medvetna om att vi i själva intervjusituationen kan ha påverkat åsikternas utrymme, eftersom vi kanske inte följt upp vissa påstående lika ingående och därigenom gett olika åsikter mer eller mindre plats. 14

3. Teori I följande del presenteras de två teoretiska utgångspunkter vi valt vilket består av fyra teorier om livskvalitet samt empowerment som teori och arbetsmetod. 3.1 Teorier om livskvalitet Brülde (2003) menar att det i huvudsak finns tre stora teorier som alla gör anspråk på att förklara vad som är ett gott liv. Dessa innefattar teorier kring vad som har instrumentellt respektive finalt värde för oss människor. Instrumentella värden används som medel för att uppnå våra mål, vilka är de finala värdena. I följande avsnitt presenterar vi huvuddragen i dessa tre teorier samt en teori som Brülde själv bidragit med. Den första teorin är hedonismen inom vilken de inre upplevelserna är centrala och det är dessa som påverkar livskvaliteten hos en individ. Upplevelserna kan vara behagliga eller obehagliga och det som är viktigt är hur personen mår inombords, de yttre tingen har endast ett värde om de kan ge en behaglig upplevelse för individen. Därmed ses exempelvis relationer som instrumentella värden då de inte innebär livskvalitet i sig men kan vara värdefulla om de ger individen behagliga upplevelser. De behagliga upplevelserna ses därmed som det finala värdet och ju fler behagliga upplevelser desto mer ökar livskvaliteten. Behagliga upplevelser kan vara alltifrån att känna sig attraherad av någon, känna glädje då favoritlaget i hockey vinner, det välbefinnande som uppstår när man ser en bra film eller har gjort ett bra jobb (Brülde, 2003). Blennberger (2005) menar vidare att hedonismen har en stark ställning i vårt samhälle. Detta då människor förväntar sig att instrumentella värden som arbete och relationer ska resultera i livsglädje. Veenhoven (2003) har undersökt huruvida en hedonistisk livsstil kan leda till lycka. I studien presenteras den kritik som riktats mot hedonismen, bland annat anses den främst leda till kortvarig lycka och att det som ger oss glädje får mindre betydelse med tiden. I längden kan då en hedonistisk livsstil vara skadlig för oss människor då den driver oss att hela tiden söka efter mer och starkare glädjeämnen. Sökandet kan leda till att vi antar ett mer riskfyllt beteende än innan för att nå de starkare glädjeämnena. Trots kritiken finner Veenhoven själv inga tecken på att en hedonistisk livsstil leder till olycka. Hon menar snarare att den kan ha en positiv inverkan eller att den inte inverkar alls. En annan teori som gör anspråk på att definiera livskvalitet är önskeuppfyllelseteorin, inom vilken önskningar är centrala och det som har finalt värde är om en person får sina önskningar uppfyllda. Vilket värde eller hur bra det är för en person att få en önskning uppfylld är beroende av hur stark önskningen är, ju starkare önskan desto större värde har önskningen om den uppfylls. Men även om en person inte får sina önskningar uppfyllda innebär inte detta per automatik att livskvaliteten försämras. För att en försämring ska ske krävs det istället att personen får det som hon absolut inte önskar, det vill säga att hon får sina aversioner uppfyllda (Brülde, 2003). Blennberger (2005) riktar kritik mot denna teori och menar att den ej kan svara på frågan om vad livskvalitet är. Detta då han anser att vardagens små motgångar allt för ofta skulle kunna förknippas med en dålig livskvalitet. 15

Den tredje stora teorin som Brülde (2003) presenterar är den objektivistiska pluralismen inom vilken man anser att livskvalitet ej kan mätas genom ett enda värde. Istället finns det flera olika sakförhållanden som kan ge upphov till en god livskvalitet. Livskvaliteten mäts genom att undersöka i vilken utsträckning dessa sakförhållanden finns närvarande i en persons liv. Brülde ger förslag på sju olika grupper av finala värden; verksamheter som handlar om att det är viktigt att vi har någon form av sysselsättning. Relationer vilket innebär att ha goda och intima relationer till andra människor. Upplevelser och andra mentala tillstånd innefattar behagliga upplevelser som har finalt värde för oss. Verklighetskontakt vilket innebär att de föreställningar vi har om oss själva och omvärlden är sanna. Hur man är och fungerar som person det vill säga att personen bland annat är fysiskt frisk och har ett gott intellekt. Personlig utveckling, där det finala värdet handlar om att utveckla sig själv och sina förmågor samt frihet och andra potentialiteter vilket handlar om vilka möjligheter och valfriheter en person har. Blennberger (2005) riktar kritik mot dessa sju kategorier och menar att dessa kategorier, även om de är nödvändiga, främst kan anses vara instrumentella. Han presenterar fem egna förslag på egenvärden som han anser utgör det goda livet. Dessa är; kunskap, vilket främst innefattar den vardagliga kunskapen om livet, oss själva och världen. Frihet, det som avses är då den personliga friheten vilken innefattar frånvaro av tvång och en förmåga att själv välja och handla i frihet. Livsglädje, att vara glad och lycklig. Kärlek, vilket innebär att leva i kärlek, vara älskad och att ha förmågan att älska. Existentiell identitet handlar om livets mening och att ha en känsla för den, att känna sammanhang och respektera sig själv. Blennberger menar dock att dessa värden inte direkt kan användas i det sociala arbetet och att man hellre bör inrikta sig på de instrumentella värdena, då ett arbete för dessa instrumentella värden i sin tur sedan kan ge människor möjlighet att på egen hand välja sina egenvärden. Brülde (2003) har själv bidragit med en teori om livskvalitet, som han beskriver som en lyckoteori om livskvalitet. Detta då teorin hävdar att en persons livskvalitet i hög grad är beroende av hur lycklig personen är. Med lycka menar han hur personen mår samt hur tillfreds denne är med sitt liv. Hans teori är en blandning av främst hedonismen och önskeuppfyllelseteorin men den har även vissa inslag av den objektivistiska pluralismen. Enligt Brülde s egen teori finns det sakförhållanden av två olika typer som kan ha finalt värde för en person, dels att hon har behagliga upplevelser och att de önskningar hon har i dagsläget uppfylls samt att individen är medveten om detta. Det har ett värde att personen är glad över det förhållande som föreligger, det har också betydelse om det som personen gläds över är objektivt värdefullt. Brülde införlivar den objektivistiska pluralismen i sin teori genom att exempelvis plocka in värden som kärlek och sysselsättning. En persons livskvalitet skulle då vara beroende av hur nöjd denne är med hur han/hon har det i dessa objektivt värdefulla dimensioner. Brülde anser själv att hur bra en person har det först och främst är beroende av hur tillfredsställd denne är med livet i helhet men endast om personen vid bedömningen tagit hänsyn till alla de objektivt värdefulla dimensioner som livet innehåller: Slutsatsen blir att en persons livskvalitet är en funktion av hur tillfreds hon är med hur hon har det i ett antal objektivt viktiga dimensioner, men bara förutsatt att hennes känsla av tillfredställelse inte är illusorisk. Att ha ett bra liv, är kort sagt, att vara lycklig av rätt skäl (Brülde, 2003 s. 125) 16

3.2 Empowerment Begreppet empowerment används i flera olika sammanhang, av olika yrkesgrupper och får därmed olika innebörder. Trots detta finns det en gemensam känsla om att empowerment är något bra och något man bör sträva mot (Swärd & Starrin, 2007). Empowerment har under tjugohundratalets början blivit mer och mer populärt och används inte sällan som ledord för många organisationer och verksamheter. Termen kommer från USA och har inte fått någon direkt svensk översättning men härstammar ur ordet power som på svenska betyder både styrka, makt och kraft. Dessa tre beståndsdelar är saker som ligger oss människor nära och något vi alla vill ha. Empowerment har också starka anknytningar till ord som delaktighet, egenkontroll, samarbete, socialt stöd etc. Begreppet empowerment förknippas oftast med något bra men är trots sin popularitet mycket svårdefinierat, många ser det som motsägelsefullt att ett så ofta använt begrepp har en så vag definition. Begreppet har sin grund i politiken och det är ett väldiskuterat ämne i dessa sammanhang men idag är empowerment också ett begrepp som återfinns bland personal inom den hjälpande sektorn. Detta eftersom begreppet lägger vikt vid att stötta människor i utsatta livssituationer och att se dessa som handlande individer som själva vet var problemet ligger. Empowermentbegreppet används också inom olika patient- klient- och frivilligorganisationer, då främst för att behandla maktaspekten. De vill återta makten över tillvaron, detta genom att kollektivt stötta varandra. Empowermentbegreppet finns alltså inom olika typer av organisationer, används för olika saker och ses också på olika sätt (Askheim & Starrin, 2007). Askheim (2007) försöker utifrån orden styrka, makt och kraft definiera begreppet: Empowerment, dvs att tillskansa sig styrka, kraft och makt, betyder i denna kontext att personer eller grupper, som befinner sig i en maktlös position, ska skaffa sig styrka som kan ge dem kraft att komma ur maktlösheten. Genom denna mobilisering ska de bli i stånd att motarbeta de krafter som håller dem nere och därigenom få mer inflytande över sina egna liv. Empowerment uttrycker därmed både en målsättning och de medel som krävs för att nå detta mål (s.18) Empowerment har i det sociala arbetet setts som både en teori och en metod. Det har skapats teorier kring hur människor kan tillgodose sina intressen genom att få kontroll över sina liv. De metoder som har skapats har utvecklats i syfte att ge råd till socialarbetarna vid mötet med klienter. Metoderna syftar till att stärka utsatta individer så att de kan ta kontroll över sina liv. Detta genom att uppmärksamma behovet av självbestämmande, inflytande, att ta eget initiativ samt stärka deras tro på sig själva. Denna strävan mot ökad självkontroll kan innefatta en förändring av individens tankar om sig själv. Att denne ska känna sig värdefull, känna tillit till sig själv och andra samt tro på sina egna förmågor. Strävan efter självkontroll innefattar också att individen görs uppmärksam på att denne kan vara delaktig i att förändra och modifiera samhället. Arbetet med empowerment innefattar därmed både människans inre och yttre förhållanden ett arbete med att både komma till insikt och se de möjligheter som finns (Swärd & Starrin, 2007). 17

Tengqvist (2007) har studerat några verksamheter som arbetar med kvinnor som haft det svårt på olika sätt, bland annat före detta missbrukare, långtidsarbetslösa, psykiskt och fysiskt sjuka. Verksamheterna har alla haft empowerment som förhållningssätt och Tengqvist beskriver utifrån sin studie vad som behövs för ett lyckat arbete med empowerment. Alla verksamheter hon studerat lägger stor vikt vid människosyn, förhållningssätt och värderingar när de resonerar kring empowerment. Efter sin studie presenterar hon tre förhållningssätt som är centrala när det gäller empowerment. Det första handlar om att se alla människor som kapabla om de ges rätt förutsättningar. Målgrupperna som verksamheterna arbetar med är ofta inlärda i att vara hjälplösa och att inte tro på sig själva. Detta försöker man åtgärda genom att försöka få individerna att göra saker själva, uppmuntra dem att ta ansvar och ibland även skjuta över ansvar på individerna. När individerna får ansvar är det väldigt viktigt att de får ramar om vad som är möjligt, det handlar också mycket om att ge människorna tillit. Man försöker också lägga fokus på och framhäva människornas starka förmågor. Detta gör att de friska fungerande sidorna hos individen växer. Det andra förhållningssättet handlar om att se alla individers lika värde och rättigheter. Att inte göra skillnad på människorna och att se dem som lika värda som en själv är viktigt för de som arbetar med målgrupperna. Alla har olika bakgrund och kultur men är ändå lika mycket värda och har samma rättigheter. Det tredje och sista förhållningssättet handlar om att synliggöra och förändra maktstrukturer. Detta anses vara det viktigaste i empowermentarbetet. Målgrupperna man arbetar med saknar makt, de har inte ens makt över sitt eget liv. Verksamheterna som studerats har på olika sätt gett individerna makt att påverka sin rehabilitering och har även gett individerna chans att få vara med och besluta i organisationen. För att få dessa människor att återta makten över sina liv är det också viktigt att öka medvetenheten om hur maktstrukturerna i samhället påverkar livssituationen. Tengqvist avslutar sin redogörelse med att sammanfatta de tre förhållningssätten med att de hänger samman med hur man ska använda makt. Detta eftersom makt är ett centralt begrepp för empowerment. Istället för att använda makten för att marginalisera verkar de använda den på ett sätt som istället skapar villkor för människorna att återfå makt. Empowerment handlar som tidigare nämnts om att stärka utsatta grupper och öka deras makt men ibland kan behovet av direkt hjälp vara stort. I dessa fall kan termen advocacy användas (Swärd & Starrin, 2007). Advocacy (företrädarskap) är ett närliggande begrepp till empowerment som syftar till att professionella företräder klienter och försöker se till så att de får ta del av det de enligt lagen har rätt till (Hedin, 2005). I det sociala arbetet kan detta innebära att strida och argumentera för klienternas intressen i mötet med mäktiga grupper eller sociala strukturer (Swärd & Starrin, 2007). 18

4. Kunskapsöversikt I följande avsnitt presenteras tidigare relevant forskning på området. Forskningen berör goda arbetssätt för att lyckas skapa förändring hos personer med missbruksproblematik och svårigheter kring det egna boendet. Resultaten av en tidigare undersökning vars syfte var att undersöka drogmissbrukares syn på livskvalitet redovisas och slutligen presenteras två utvärderingar gjorda på verksamheter som liknar IFO boendestöd. 4. 1 Insatser för personer med missbruksproblematik Blomqvist (1999) har undersökt hur individer med missbruksproblematik har kunnat sluta med missbruket, vad som fick personerna att ändra sina vanor och hur de gick från beslut till handling. Blomqvist har intervjuat ett antal personer som hittat stabila lösningar på allvarliga alkoholproblem, detta antingen på egen hand, med hjälp av behandling eller med stöd av Anonyma Alkoholister (AA). Resultatet visade både på skillnader och likheter mellan de olika sätten att arbeta med missbruket. Blomqvists analys av resultatet visade att formellt organiserad hjälp eller behandling endast har ett begränsat inflytande över processen men påpekar samtidigt att sådana insatser kan vara avgörande när det gäller att skapa förändring. Framgångsrika hjälpinsatser har visat sig vara insatser som är anpassade till den enskildes förutsättningar, såväl sociala som personliga, att hjälparna upplevts som engagerade och trovärdiga samt att insatserna har varit varierande och syftat till att hjälpa individen att ta makten över sitt liv. Vägen till ett liv fritt från missbruket (oavsett om det skett via behandling, AA eller på egen hand) har vuxit fram genom en ökad tilltro på den egna förmågan att styra över livet, ökad inre styrka, förbättrad livskvalitet och faktorer i det sociala livet som sociala nätverk, förbättrade levnadsvillkor och värdefull sysselsättning som ersatt missbruket som den tidigare centrala aktiviteten. Tidigare studier visar att det är vanligt att vuxna personer med missbruksproblematik som har kontakt med vården även har andra problem och sociala bekymmer. Många av dessa personer är hemlösa eller har på annat sätt svårigheter i boendet. Denna grupp har större svårigheter än andra i samma sits att lösa boendesituationen och har även svårare att både få kontakt med vården och få socialt stöd. Samtidigt visar forskning att förändringar i den sociala miljön, till exempel boendestöd, kan underlätta att avsluta missbruket både med eller utan behandling vid sidan av (Socialstyrelsen, 2007). Blomqvist (2007) diskuterar förbättringar i de sociala insatser som finns till personer med både svår missbruksproblematik och sociala problem, till exempel personer som har en svår levnadsmiljö. Dessa personer har långvariga problem och han föreslår därmed också att insatserna bör vara långsiktiga och ha kontinuitet istället för att vara korta och intensiva. Han menar att långvariga problem behöver långvarig hjälp. Detta för att möjliggöra för ett arbete med att upprätthålla de positiva inslag som finns närvarande i personens närmiljö och även som en del i att hjälpa personen att bibehålla nykterheten. En god relation mellan klient och hjälpare är också av stor vikt, klienten behöver även delaktighet i att själv sätta sina mål. Målen ska heller inte vara för höga, förbättring ska räcka som mål. 19