Förslag till handlingsplan för askåterföring

MILJÖRIKTIG ANVÄNDNING AV ASKOR 790 Förslag till handlingsplan för askåterföring Henrik Bjurström

Förslag till handlingsplan för askåterföring Suggestion for a course of action on recycling wood ash to forests Henrik Bjurström Q4-110 VÄRMEFORSK Service AB 101 53 STOCKHOLM - TEL 08/677 25 80 Oktober 2002 ISSN 0282-3772

Förord Henrik Bjurström har gjort en gedigen och lättläst sammanställning av situationen för återföring av askor till skogsmark. Utredningens sammanfattning och förslag är en viktig del i Värmeforsks program för Miljöriktig användning av askor 2003/4. I SV. Sverige är försurningen stark och där synes vitalisering med askor tillsammans med kalk vara lämplig för att balansera och återställa för utlakningen av baskatjoner i skogsmark. Skogsstyrelsen har ett omfattande program för detta. Utredningen har bara delvis berört vitaliseringsproblematiken och bl.a. inte tagit med de försök med vitalisering av bokskogar som gjordes bl.a. på 80-talet. Dessa visar att asktillförsel har en positiv inverkan på markens och lövens näringsstatus samt på ollens grobarhet. Även vitalisering av björkskog visar samma tendens. Asktillförsel till lövskog verkar vara ett intressant område att studera. För mineraljordar i övriga Sverige ger askåterföring till barrskog ingen eller ringa tillväxt och synes inte behövas för näringsbalansen under minst ett par skogsgenerationer. Men självklart så innebär allt uttag att man tär på förrådet av näringsämnen. Skogsstyrelsen rekommenderar att askåterföring sker till skogsmark där GROT (=grenar och toppar) uttages för energiproduktion för att ge ett långsiktigt hållbart skogsbruk. Ur ekonomisk synpunkt kan det ifrågasättas om vi i vår generation skall bekosta en återföring som inte behövs förrän om ett antal hundra år. Men ur miljö- och kretsloppssynpunkt så känns Skogstyrelsens rekommendation som en riktig avvägning. De mesta av mineralämnena sitter ju i grenar och toppar i form av bark och barrr/löv. Det är då en rekommendation som främst bör gälla skogsägaren. Däremot känns det fel att genom miljötillstånd tvinga energiproducenter att återföra askor till skogen, särskilt om andelen GROT är ringa eller ingen alls. Utredningens sista bilagor berör av behovet av mycket svårlöslig pelleterad aska och när den något mindre svårlösliga krossaskan är lämpligt att använda. Min tolkning av bilagorna och diskussioner kring dessa frågor, är att vid tillförsel till färska hyggen, snötäckt mark och då det finns risk för kväveutlakning från organogena skogsmarker, då skall pelleterad aska användas. I övrigt är krossaska tillräckligt svårlöslig för asktillförsel till skogsmark. Utredningen berör att vitalisering av organogena skogsmarker kan ge en ökad skogstillväxt. Beräkningar utanför utredningen visar att askspridning där kan ge ett positivt nuvärde. Asktillförsel är även en förutsättning för beskogning av torvmarker t.ex. för skördade torvtäkter. Det finns stora skogsarealer av dikade organogena skogsmarker som skulle kunna ges en ökad tillväxt med askspridning. En ökad tillväxt skulle kunna ge ökade möjligheter för både industrin och miljövården., att välja ut lämpligaste områden för produktion respektive bevarande samtidigt som en ekonomiskt lönsam askspridning skulle sätta fart på denna verksamhet. Ur miljösynpunkt är dock askspridning på organogena skogsmarker ett komplext område. Det bör vara ett område som är intressant att studera vidare. Claes Ribbing Programansvarig Värmeforsks program Miljöriktig användning av askor

ii

Abstract I denna rapport lämnas en översikt över FoU och verksamhet om återföring av askan efter skogsbränsle till skogsmark. Följande åtgärder föreslås ingå i Värmeforsks delprogram Miljöriktig användning av askor : o att etablera ett strukturerat arbetssätt för att identifiera hinder och motåtgärder, o att försöka identifiera marker där askåterföring även har en kortsiktig nytta, o att utveckla metoder att kvalitetssäkra askan, samt o att arbeta med lakegenskaperna samt att tekniskt utveckla askprodukten.

Sammanfattning Syftet för uppdraget som redovisas i denna rapport är ett förslag till handlingsplan för insatser inom området återföring av aska till skogsmark inom Värmeforsks delprogram Miljöriktig användning av askor. Såväl utförd som pågående verksamhet, bl a FoU, har sammanställts. Därefter diskuteras dagens förhållanden och några förslag till angelägna insatser presenteras. Utgångspunkten för utredningen är att aska från biobränslen skall återföras, d v s spridas i skogsmark, för att kompensera för bortförseln av näring i samband med helträdsuttaget. Hänsyn tas därmed inte till diskussionen om askåterföring är motiverad eller inte, eller till andra användningar som kan vara mer ekonomiskt intressanta. Åtgärder som askproducenterna kan överväga är följande: o att etablera ett strukturerat arbetssätt för att identifiera hinder och motåtgärder. Frågeställningen om varför askåterföring sker eller inte sker är komplex och kan troligen inte reduceras till en enda fråga. Möjliga åtgärder kan vara mer information, utveckla organisationen, etc beroende på vad hindret är. o att försöka få större intresse för återföringen genom att identifiera marker där även en kortsiktig nytta för tillväxten kan påvisas och främja spridningen av askan där. Notera dock att Skogsstyrelsen och Energimyndigheten reserverat sig: spridning till torvmark är inte återföring och spridning till kvävebelastad fastmark är inte önskvärt. o att utveckla metoder att kvalitetssäkra askan, vilken innebär jämnare och bättre kända egenskaper hos denna. Detta innefattar även en standardisering. o att delta i arbetet med att ta fram de krav på lakegenskaper som troligen kommer att ingå i riktlinjerna fr o m år 2005, eller driva parallellt arbete i syfte att få fram nödvändig kunskap. o teknisk utveckling av produkten : dess hantering (bl a spridbarhet), dess funktion när askan är utlagd.

Summary The purpose of the study reported here is a suggestion for a course of action that could be adopted by The Swedish Thermal Research Institute (Värmeforsk), within its program Environmentally correct utilization of ashes, with regard to recycling wood ashes to forest soils. Past and present activities concerning recycling to forests, a o R&D, have been reviewed as a first step towards this goal. Thereafter, the present situation is discussed and some important actions are proposed. The assumption underlying the study is that wood ash shall be recycled, i e spread on forest soils, in order to compensate for the removal of mineral nutrients when whole trees are harvested. Account is taken neither of the discussion whether recycling ashes is necessary nor of alternative uses which might be more economically interesting. Actions that the producers of ashes might consider are the following: o to establish a structured procedure to identify obstacles and actions to remove these. The question why ashes are recycled or not is complex, and it may be difficult to reduce it to a single question and answer. Actions that may be considered could be more information, improved organizational procedures, etc depending on the obstacle. o to try to build up more interest for recycling ashes by identifying areas where also a short term benefit for growth can be demonstrated and promoting the spreading of ashes there. Please note, though, reservations stated by the National Board of Forestry and the Swedish Energy Agency: spreading ash to peat soil is not recycling and spreading to nitrogen-burdened soil is not desirable. o to develop methods for quality assurance, which would lead to consistent and better-known properties for the wood ashes. This includes standardization. o to take part in the work aiming at the requirements on leaching properties that probably will be included in revised guidelines from 2005, or to perform parallel work in order to build up necessary know-how. o technical development of the product : its handling (a o during spreading), its function when the ash has been spread.

Innehållsförteckning 1 INLEDNING... 1 2 UPPDRAGET... 2 3 ÖVERSIKT ÖVER UTFÖRD OCH PÅGÅENDE FOU... 4 3.1 FÖRE RAMPROGRAM ASKÅTERFÖRING...4 3.2 RAMPROGRAM ASKÅTERFÖRING...4 3.3 MYNDIGHETERNAS ARBETE MED ASKÅTERFÖRING...6 3.4 FOU EFTER RAMPROGRAM ASKÅTERFÖRING...10 3.5 PARALLELLA FOU-PROJEKT...14 3.6 ANNAN EKOLOGISK FORSKNING...19 3.7 KAM...21 3.8 FÖRSURNINGEN AV MARK OCH KALKNING AV SKOG...22 4 DISKUSSION... 24 5 FÖRSLAG TILL HANDLINGSPLAN... 29 6 REFERENSER... 30 Bilagor A B VAD BÖR ÅTERFÖRAS OCH VAR? KARAKTERISERINGEN AV ASKAN

1 Inledning Syftet med delprogrammet Miljöriktig användning av askor hos Värmeforsk är att öka kunskaperna om askor från energiproduktion så att möjligheterna att använda askorna ökar. Genom att samla resurser och erfarenheter samt genom att genomföra forskning, utveckling och demonstration skall kriterier och värderingar tas fram för de användningsområden som saknar sådana. Två viktiga användningsområden är återföringen av mineraliska näringsämnen till mark och återskapade mineralier för olika tillämpningar. Återföringen innebär att ett kretslopp ordnas för dessa ämnen som förs bort från skogen då biobränslen tas ut. Genom att använda askor som byggnadsmaterial vid vägbyggen, deponier mm i stället för naturmaterial som grus eller bergkross sparas ändliga resurser. Återföringen av aska till skogsmark är emellertid inte primärt en fråga om nyttiggörandet av mineraliska näringsämnen eller användningen av en restprodukt utan en fråga om skogens produktionsförmåga och dess uthållighet över flera generationer. Det är en åtgärd i kretsloppets tecken där varje länk är beroende av de andra länkarna. Återföringen är således en delfråga i ett omfattande komplex: o vad är ett rimligt uttag av biomassa i förhållande till markens produktionsförmåga, o vilken påverkan har uttaget av hyggesavfall (det s k GROT eller skogsbränslet) utöver det redan etablerade uttaget av stamved på markens produktionsförmåga, o vilken påverkan har faktorer som luftföroreningar och andra skadliga företeelser, o tänkbara kompenserande åtgärder, t ex kalkning mot försurningen, o naturskydd och biologisk mångfald, o vad är ett lämpligt och uthålligt nyttjande av skogen. I ett snävare perspektiv har askåterföringen sin rot i omställningen av det svenska energisamhället till bioenergi. Återföringen har förts fram som en förutsättning för att inhemska biobränslen, framför allt hyggesavfallet, skall kunna utnyttjas i större skala än hittills. Utredningar, forskning och utveckling har utförts, bl a med statlig finansiering, vilket lett till att helträdsuttaget eller uttaget av skogsbränslen samt askåterföring vunnit en viss acceptans. Incitament, kriterier och riktlinjer har tagits fram. Den forskning som har utförts om bioaskans roll för skogens hälsa på kort sikt och på lång sikt är tämligen omfattande, men det finns fortfarande kunskapsluckor och en brist på samstämmighet. Acceptansen för askåterföring är inte total. Det förtjänar att påpekas i detta sammanhang att nyttan av kalkningen av fastmarker mot försurningen inte heller är accepterad av alla aktörer. 1

2 Uppdraget Den fråga som ställs för Värmeforsks delprogram är vilka åtgärder behöver vidtas först av delprogrammet och sedan av askproducenterna för att askan skall kunna nyttiggöras i en återföringsverksamhet. Målet är givetvis att så stora volymer av lämplig aska som möjligt skall kunna spridas i skogsmark. Uppdragets syfte är att ta reda på hur Värmeforsks delprogram Miljöriktig användning av askor kan komplettera, utan att överlappa dem, de FoU-projekt finansierade av Energimyndigheten som berör askåterföring. Det konstaterades i inledningen att full enighet hos alla aktörer inte har nåtts i frågan om återföringen av bioaska till skogsmark är nödvändig eller effektiv. Det kan även finnas andra användningsområden för bioaskor som skulle kunna ge en ekonomiskt mer intressant avsättning för askan. I uppdraget tas inte hänsyn till dessa synpunkter Utgångspunkten för uppdraget är att återföring av aska skall genomföras. Alternativa användningar av askan från biobränslen bortses ifrån. Uppdraget omfattar därför: o en kortfattad lägesbeskrivning avseende regelverk, teknik och system, kunskap, pågående verksamhet, pågående utredningar samt pågående forsknings- och utvecklingsverksamhet o identifiering av problemområden, frågeställningar, eventuella teknikbehov samt organisationsfrågor o ett förslag till handlingsplan för delprogrammets insatser. Vägledande för arbetet med att utarbeta ett förslag till handlingsplan är: o att de föreslagna insatserna skall ligga inom det verksamhetsområde som producenter av aska och finansiärer till Värmeforsks delprogram bedömer som intressant och angeläget o att insatserna skall komplettera, utan att överlappa, andra program med målsättning att utreda förutsättningarna för och konsekvenserna av återföring av askor till bl a skogsmark o att de insatser som föreslås även bör vara förenliga med Värmeforsks allmänna målsättningar och begränsningar, bl a att resultaten skall vara möjliga att implementera i praktisk ekonomisk drift inom 3-5 år från uppdragets slutförande o att de föreslagna insatserna skall rymmas inom en begränsad budget. Uppdraget har genomförts under stark tidspress. Referensgruppen för uppdraget har utgjorts av arbetsgruppen för askåterföring inom delprogrammet Miljöriktig användning av askor : o Magnus Berg, för ÅFORSK o Johan Ericson, Svenska Energiaskor o Matti Grönvall, Nordkalk o Anna Hindersson, Vattenfall Utveckling 2

o o o o o o Jan Holmlund, Enköpings Värmeverk Bengt Jönsson, Öresundskraft Jonas Karlsson, Eskilstuna Energi och Miljö Erik Persson, Holmen Paper Ola Petersson, Stora Enso Nymölla Claes Ribbing, Värmeforsk Utkastet till rapporten har skickats på remiss till skogsägare och myndigheter: o Göran Bergquist, Holmen Skog o Jörgen Dahlin, Stora Enso Research o Sven Hogfors, LRF/Skogsägarna o Christian Johannisson, Skogsstyrelsen o Anna Lundborg, Energimyndigheten 3

3 Översikt över utförd och pågående FoU 3.1 Före Ramprogram Askåterföring Biobränslen och restprodukter är intimt sammanvävda med frågor som energiförsörjningen för Sverige, kärnkraft, elproduktion, fossila bränslen som olja och kol, miljöfrågor. I den stora Kol-Hälsa-Miljö utredningen som utfördes 1979-1983 var inte bara utsläppens utan även restprodukternas påverkan på miljön en stor fråga. Såväl inverkan vid deponering under olika former som nyttiggörandet i t ex vägar studerades. Motsvarande angreppssätt användes då torv och biobränslen utreddes under 1980-talet med programmen Torv-Hälsa-Miljö, Biomassa-Hälsa-Miljö. Användningen av aska från torv eller från träbränslen som konstgödsel har studerats i flera utredningar. Slutsatserna var att det var tveksamt om aska kunde användas som gödsel till åkermark, men att användningen som skogsgödsel var tänkbar [1], [2], [3]. Innan Vattenfall inledde en tioårig satsning på bioenergi under 1989 samarbetade man med Statens Energiverk (STEV) om ett projekt Gröndelar - Askåterföring. Under perioden 1989-1992 har Vattenfall genomfört Projekt Skogskraft i samarbete med Södra Skogsägarna. Målet för detta projekt var att utveckla och demonstrera metoder och system för att trädbränslen skall bli praktiskt, ekonomiskt och miljömässigt möjliga att använda i en skala lämpad för produktion av värme och kraft. Spridning av granulerad aska har undersökts i ett fältförsök. Statliga utredningar som rapporterades i början av 1990-talet och som har betydelse för bioenergin och bioaskans användning är en statlig utredning, SOU 1992:90, om biobränslen [4], [5] där referens görs till kretslopp av mineraliska näringsämnen för att undvika en utarmning av skogsmarken och en minskning av dess produktivitet. Inför MILJÖ 93 har Naturvårdsverket analyserat miljötillståndet i Sverige i MIST-projektet. Av de åtta delrapporterna avser en metallerna [6] och en annan långlivade organiska ämnen. Även underlagsrapporter har tagits fram. I delrapporten om metaller i miljön diskuteras skogsmarkens och åkermarkens belastning med tungmetaller. I detta sammanhang kan noteras att användningen av avgifter för att begränsa kadmiumhalten i konstgödsel utreddes samtidigt. 3.2 Ramprogram Askåterföring Ramprogram Askåterföring var ett sammanhållet forsknings- och utvecklingsprogram med målen att klargöra hur askåterföring påverkar förutsättningarna för en uthållig och hög biobränsleproduktion, och att utveckla/utvärdera storskaliga system för askhantering. Programmet, som löpte 1992-1996, samfinansierades av Vattenfall, Sydkraft och NUTEK. 4

En av Ramprogram Askåterförings viktigaste uppgifter var att ta fram tillräckligt underlag för att berörda myndigheter (Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen) skulle kunna lämna rekommendationer och fatta policybeslut när det gäller återföring av aska. Ett antal av ramprogrammets projekt samfinansierades också med Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen. Insatserna fördelades på tre delområden: o Återföring av aska till skogsmark o Askhantering o Askkarakterisering Delområdet Återföring av aska till skogsmark omfattade studier av de ekologiska effekterna av askåterföringen, bl a nitrifikation och kväveutlakning, tillgång på mineralämnen och spårämnen, tungmetallflöden samt effekter på flora och fauna. Flera av projekten som berörde ekologiska effekter av spridningen av kalk och aska samfinansierades även av Naturvårdsverket. Resultaten av dessa studier är att inget finns som tyder på att askåterföring ger upphov till negativa effekter under förutsättning att askan sprids i stabiliserad form och i rimlig dos 1. Delområdets resultat har redovisats i en rapport [7]. Delområdet Askhanteringssystem behandlade de tekniska och organisatoriska systemen för återföring av aska till skogsmark. Här utvärderades och utvecklades tekniker för behandling av aska och studerades hus system för hantering och spridning av aska skall utformas. När askan tas ut ur en anläggning är den finfördelad och reaktiv. Den måste stabiliseras vilket innebär att oxiderna måste släckas och därefter omvandlas till stabila föreningar som karbonater eller ettringit, samtidigt som den agglomereras till större korn. Syftet är att minska lakbarheten hos de olika ämnena i askan så att chockeffekter undviks. Ett annat syfte är att göra askan spridbar och undvika att den dammar. Man har inledningsvis tittat på flera tekniker och valt ut självhärdning därför att den föreföll ge lägsta kostnader. Självhärdning innebär att askan blandas med vatten, läggs upp för att härda själv till stora klumpar, bryts upp och krossas när den skall spridas. Ingen maskinell utrustning används för att formge askkornen. Mot slutet av Ramprogram Askåterföring togs pelleteringen upp: i denna teknik formges askan till stavar genom att pressas mellan två mönstrade valsar. Logistiksystemet för behandlingen, transporten till skogen och spridningen har beskrivits i en rapport av Lindström [8]. Inom delområdet Askkarakterisering studerades askans sammansättning, tekniska egenskaper och lämplighet för återföring samt hur dessa påverkas av faktorer som bränsleval samt teknik för omvandling och stoftrening. Askans egenskaper har 1 Färska hyggen studerades inte inom Ramprogram Askåterföring. 5

undersökts för när den är härdad både kemiskt och fysikaliskt samt endast kemiskt. Partikelstorlekens betydelse för hastigheten med vilken askkornen löses upp har också studerats. Det man söker utnyttja vid agglomereringen av askan är de självbindande egenskaper (de s k puzzolanska egenskaperna) som många askor uppvisar. Självbindande egenskaper är inte nödvändiga, men deras avsaknad innebär att bindande tillsatser som cement måste användas, vilket kan vara mindre önskvärt. Se även samlingsrapporten för delområdet [9]. De projekt som genomfördes under Ramprogrammet har redovisats i ett stort antal rapporter. Någon samlande skrift har inte getts ut, men de tre rapporter [7], [8], [9] till vilka refereras ovan utgör en tämligen komplett summering. De skrevs mot slutet av programmet. För en översikt över programmet och de anläggningstekniska aspekterna kan även hänvisas till en rapport hos Värmeforsk [10], medan de ekologiska aspekterna summerats i specialnummer av Kungl. Skogs- och Lantbruksakademins Tidskrift [11] och av Scandinavian Journal of Forestry Research [12]. Uppföljningen av Ramprogram Askåterföring gick två huvudsakliga vägar: o myndighetsarbete för att reglera askåterföringen o fortsatt forskning om inverkan av skogsbränsleuttaget och askåterföringen på miljön. 3.3 Myndigheternas arbete med askåterföring Det första dokumentet som gav ramar för återföringen av aska till skogsmark är en informationsskrift från 1994 hos Naturvårdsverket, Biobränsleaska i kretslopp [13]. Denna skrift har tagits fram i ett samarbete mellan Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen. Aska från rena biobränslen bör återföras till skogsmarken för att skapa ett kretslopp av näringsämnen, i doser motsvarande uttaget i samband med uttaget av skogsbränsle. Man ansåg att inledningsvis skulle aska spridas endast i väl kontrollerad försöksverksamhet. Krav ställs på askans kvalitet, d v s dess sammansättning, men endast som högsta acceptabla tillförsel av vissa tungmetaller 2 med aska till produktiv skogsmark under en skogsgeneration. En PM om önskad kvalitet för aska i Skogsstyrelsens vitaliseringsgödsling 1995 gav riktvärden för askans sammansättning 3, vilka är lättare att använda [14], [15]. Dessa anger högsta värdet för halten av flera tungmetaller i mg/kg samt önskat intervall av värden för halten av baskatjoner och fosfor. Förordningen SKSFS 1998:5 [16] kräver dock endast att askan skall vara härdad och ha en sådan partikelstorlek att den löses upp långsamt. 2 Nio metaller: arsenik, bly, kadmium, koppar, krom, kvicksilver, nickel, vanadin och zink. 3 Tretton metaller: de ovan samt bor, kobolt, mangan och molybden. 6

Det kan vara intressant att notera att den s k Slamöverenskommelsen träffades också 1994 mellan Naturvårdsverket och producenter av avloppsslam, även om tidigare texter finns. Kungörelsen som reglerar denna är SNFS 1994:2 (med ändringar i SNFS 1998:4) [17], [18]. Även här anges gränsvärden som högsta halt metall i jord och högsta acceptabla tillförsel i gram per hektar av tungmetaller till åkermark 4. Det är svårt att exakt jämföra siffror, men riktvärdena för återföring av kadmium till skogsmark genom askan och tillförsel till åkermark genom slammet korresponderar rätt väl. Skogsstyrelsens 30 g kadmium per hektar under en omloppstid motsvaras av mellan 30 och 130 års årlig tillförsel av slam med ett gränsvärde 0,75 g Cd per hektar och år. Observera att det gränsvärdet för slam har ifrågasatts av en senare utredning, SOU 2000:53, där man kräver att gränsvärdet sänks från ca 60 mg kadmium per kg fosfor i slammet till paritet med konstgödselns 5 5 mg kadmium per kg fosfor [19]. Under det att Ramprogram Askåterföring pågick gav regeringen NUTEK uppdraget att i samarbete med Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket gemensamt utreda förutsättningarna för att eliminera de hinder som kan finnas för askåterföring i större skala. Uppdraget delrapporterades 1995 [20] och slutrapporterades 1997 [21]. Man fann följande i delrapporten: o Riktvärden för tungmetaller kunde vara ett hinder för den praktiska verksamheten även för ren träaska. Stora variationer i egenskaper och sammansättning förekom. o Avfallsskatteutredningen som tillsattes 1994 bearbetade då frågan om en deponiskatt på industriellt avfall, bl a askor, vilket torde leda till ett incitament för pannägaren, d v s askproducenten, att återföra aska till skogen 6. o Inga lagliga hinder för askåterföringen kunde identifieras. Det var dock angeläget att rättsläget klargjordes över vem som bär ansvaret för att aska återförs till skog och mark. o Sameldning av olika bränslen av praktiska skäl eller av skattetekniska skäl påverkar askans renhet. o Transporterna blir dyra och logistiken behöver optimeras Man gav följande förslag till åtgärder: o samhällsekonomiska analyser med fokus på styrmedelsfrågor. Skulle användningen av bioaskor i t ex skogsvägar bli ekonomiskt intressant försvåras återföringen av näringsämnen. o riktlinjer för tillförsel av olika ämnen, vilka ger en tolkning av de ekologiska effekterna och av restriktionerna. o standardiseringsarbete för aska, dels vad avser provningsmetoder, dels olika kvaliteter av aska. o anpassning av föreskrifter m m till återföring samt behandling och lagring av aska. 4 Sju metaller: bly, kadmium, koppar, krom, kvicksilver, nickel och zink. 5 Gränsvärdet för kadmium i konstgödsel är 100 mg per kg fosfor och en skatt baserad på kadmiumhalten tas ut mellan 5 mg/kg och 100 mg/kg. 6 SOU 1996:139, och deponiskatten trädde i kraft 2000-01-01 [22]. 7

I slutrapporten 1997 identifierades följande hinder [21]: o administrativa hinder, d v s ett regelverk för askåterföring som 1997 var ofullständigt samt kravet på deponering av askan i äldre driftstillstånd o energibeskattningen som befrämjade sameldning av olika bränslen o sameldning med andra bränslen, vilken har som konsekvens har höga halter av tungmetaller i askorna o bristen på företagsekonomiska incitament o ofullständig kunskap om långsiktiga ekologiska effekter Åtgärder för att eliminera dessa hinder var: o en revision av regelverket kring uttag av bränslen från skogsmark o en anpassning av lagstiftningen o deponiskatten, vilken ansågs driva producenten av aska till samverkan med bränsleleverantören och markägaren o standardiseringsarbete o miljöcertifiering m m där återföring av askan förutsattes ingå som miljöåtgärd o FoU (dels redovisning av resultaten i Ramprogram Askåterföring, dels ett nytt program, se avsnittet nedan, Efter Ramprogram Askåterföring ) Grunden för det fortsatta myndighetsarbetet är den miljökonsekvensbeskrivning (MKB) som tagits fram åt Skogsstyrelsen om skogsbränsleuttag, asktilllförsel och övrig näringskompensation [23]. I denna preciserades den roll som spridningen av aska i skogsmark bör ha för produktionen av skogsbränslen: näringskompensation har ett långsiktigt syfte. Den kan utföras under en stor del av omloppstiden, dock ej på färska hyggen och nära slutavverkning (tidigast fem år efter avverkning, senast tio år före). Högsta dosen för näringskompensation fastställdes till 3 t/ha per skogsgeneration, vilket också fördes in i SKSFS 1998:5. Kompensation med kväve anses tillrådligt, men bör inte ske samtidigt som asktillförsel: helst minst ett år före och tidigast fem år senare. Enligt denna MKB kommer användandet av trädaska och andra gödselmedel inte att öka nettoupplagringen av tungmetaller, organiska miljögifter och radionuklider i skogsekosystemet under förutsättning att halterna är låga i de olika kompensationsmedlen. Tillåtliga högsta halter av organiska miljögifter behöver klargöras innan asktillförsel genomförs i stor skala. Det kan noteras att man inte uteslutande kräver askor efter skogsbränslen utan anser att även blandaskor bör kunna användas om de uppfyller kraven på innehåll av näringsämnen och av oönskade ämnen. Angående stabilisering av aska noteras i MKB:n att granulering av askan innebär en väl kontrollerad stabilisering av askan samt att självhärdning (krossaska) är svårt att få helt reproducerbar. Den dominerande anledningen till detta anges vara halten av oförbränt material. 8

Faktaruta - Rekommendationer i Skogsstyrelsens MKB [23] I Skogsstyrelsens MKB för skogsbränsleuttag, asktillförsel och övrig näringskompensation identifierades ett antal kunskapsluckor, vilka innebar osäkerhetsmoment i författarnas slutsatser. Kunskapsluckor innebär också ett forskningsbehov, varav ca hälften berör aska, nämligen följande: o System för karakterisering av askans egenskaper i skogen behövs. Detta omfattar metoder för att beskriva textur, totalhalter av olika ämnen samt upplösningsförlopp och växttillgängliga andelar av näringsämnen. o Miljöeffekter av askdoser som överskrider tre ton per hektar (eller aska med tillsats av näringsämnen) efter stora uttag av GROT i bördiga skogar. o Effekter av asktillförsel på svaga boniteter. o Effekter av asktillförsel vid sådd och plantering. o Effekter av asktillförsel på förekomst av rotröta. o Effekter av helträdsuttag plus asktillförsel på flora, markfauna och mykorrhiza, jämfört med konventionell avverkning. o Kan skogshöns äta askgranuler eller askkorn, och om så är fallet vad är effekterna? o Effekter på nitratutlakningen av asktillförsel i särskilt kväverika områden (kvävehalt i årsbarr som överskrider 14 mg/g). o Asktillförselns långsiktiga effekt på utlakningen av försurande ämnen. o Effekter av helträdsuttag och utlakning om det utförs på torvmark. o Hur nära inpå, respektive efter, en avverkning kan trädaska spridas och kan riskerna för ökad utlakning motverkas med speciellt stabiliserad aska? o Långvariga förändringar av asktillförsel på kolomsättning och kolförråd. o Effekt av helträdsuttag och asktillförsel på metanoxidation och lustgasemission. o Effekt av helträdsuttag och asktillförsel på emissioner av växthusgaser från dikad torvmark. o Analys av förekomst av dioxin i olika trädaskor o Mer uppföljningar av tungmetaller i bäckvatten, särskilt kadmium och zink, efter asktillförsel. o Långsiktiga uppföljningar av tungmetallers tillgänglighet efter asktillförsel. o Nettoeffekter av asktillförsel på innehållet av 137 Cs i växter, svampar och djur. o Fortsätta utveckla metoder att avskilja ej önskade ämnen (t ex tungmetaller) i aska. Statens Strålskyddsinstitut gav ut 1999 riktlinjer [24] för aska som innehåller cesium- 137 isotopen ( 137 Cs). Aska med ett 137 Cs-innehåll över 5 kbq/kg skall deponeras och tillförseln av aska till skogsmark bör inte leda till ett tillskott till marken som överstiger 1,5 kbq/m 2. Riktlinjer har getts ut för hanteringen av cesiumhaltig aska vid vedeldning i villor [25]. En genomgång av erfarenheten med askspridning utfördes åt Skogsstyrelsen av Lindqvist [26]. Kvalitetskraven i Skogsstyrelsens PM 1995 och 1996 arbetades om till nya riktlinjer för askåterföringen som gavs ut 2001 [27]. Takvärden anges fortfarande som tillförsel av tungmetaller med aska till skogsmark under en skogsgeneration men även som rekommenderade högsta halter i askan 7. Värdena har sänkts för några metaller (koppar, krom, kvicksilver, nickel och vanadin) och höjts för andra (arsenik, bly och zink). Dosen aska som skall spridas i skogsmark i kompensationssyfte skall beräknas efter förlusten av kalkverkan samt total bortförsel av baskatjoner. Dosen som anges i exemplen är 1-2 t/ha. Den högsta dos aska som får tillföras skogsmark är 3 t/ha enligt 7 Tio metaller: bor, arsenik, bly, kadmium, koppar, krom, kvicksilver, nickel, vanadin och zink. 9

SKSFS 1998:5. Riktlinjerna öppnar för större tillförsel: om kompensationsbehovet är större än 3 t/ha (t ex torvmarker) skall denna dos tillföras i omgångar, högst 3 t/ha under en tioårsperiod. Askan bör inte spridas under perioden fem år före avverkning till fem år efter avverkning. Om askprodukter utvecklas som inte ger upphov till någon nämnvärd utlakning under hyggesfasen (innan markvegetationen hunnit etablera sig) kan de spridas i samband med avverkningen. I detta sammanhang kan noteras att detta meddelande anger en metod för att prova askprodukterna med avseende på långsamlösligheten men anger inte några riktvärden för denna. 3.4 FoU efter Ramprogram Askåterföring Ramprogram Askåterföring följdes av ett program Uthållig produktion av biobränslen från skogsmark hos NUTEK som skulle omfatta 10 Mkr per år 1997-1999. Huvudpunkter i detta program var: o Miljökonsekvenser av biobränsleuttag o Behov av kompensationsåtgärder o Effekter av biobränsleuttag på kol- och vattenbalans i skogen o Intensiva skogsskötselsystem Betoningen i programmet hade lagts på skogens långsiktiga produktivitet och askfrågor var ett delområde i området: Behov av kompensationsåtgärder. Frågeställningar som prioriterades var: o Hur skall askprodukten vara utformad för att optimera näringstillförseln och effekterna på markkemi och markbiologi? o Hur varierar utlakningsförloppen för tungmetaller med askornas kvalitet och behandling? o Vilka effekter har askspridning på flora och fauna? o o Fördelar och nackdelar med andra kompensationsmedel än aska? Hur snart efter avverkning är det möjligt att sprida aska, och vilka krav ställs i så fall på askprodukten? När Statens Energimyndighet bildades 1998 övertog myndigheten energifrågorna från NUTEK, och därmed även ansvaret för programmet Uthållig produktion av biobränslen från skogsmark. F n pågår ett syntesarbete vid SLU i Uppsala som skall utmynna i en presentation av resultaten och slutsatserna från programmet Uthållig produktion av biobränslen från skogsmark. Sammanställande broschyrer och Internetsidor skulle ha gjorts tillgängliga under hösten 2000. Planerna är nu att sammanföra denna syntes med motsvarande syntes för nästa period, se nedan, till en mer övergripande sammanställning. 10

Det program som Statens Energimyndighet driver f n är ett program Biobränslen och miljön under perioden 2000-07-01 2004-06-30. Det övergripande målet är att skapa underlag för långsiktigt uthållig produktion av skogsbränsle, med hänsyn taget till ekologiska, ekonomiska samt tekniska möjligheter och restriktioner. Det behandlar skogliga/ekologiska frågor om helträdsuttag, näringskompensation inkl askåterföring, samt nya skogsskötselsystem som kan leda till högre bränsleproduktion. Det består av två delprogram: Uthållig produktion av skogsbränsle, 8 Mkr per år, och Bioenergi och biologisk mångfald, 4 Mkr per år. I båda delprogrammen ingår askfrågor. Betoningen i dessa program är alltså huvudsakligen på de ekologiska effekterna av skogsbränsleuttag och av askåterföringen. Om Ramprogram Askåterföring omfattade tre delområden (Återföring av aska till skogsmark, Askhanteringssystem och Askkarakterisering) så omfattar programmen 1997-2000 och 2000-2004 huvudsakligen det förstnämnda delområdet. Nedan ges en kort presentation av de projekt som utförts eller pågår. Observera att inte alla frågeställningar som identifierats i programförklaringar eller i MKB:n behandlas explicit. Energimyndigheten har även beslutat om stöd till empiriska studier i långsiktiga försök av bränsleuttaget och kompensation med aska. SkogForsk, Lunds universitet (Ekologiska institutionen), IVL i Aneboda och SLU i Uppsala får medel för att upprätthålla basresurser 8. Cesium-137: målet för projektet Effekter av askåterföring på förekomsten av 137 Cs i vegetation och mark 1997-2000 var att ge exempel på dessa effekter. Skogforsk har mätt radioaktiviteten av 137 Cs i flera fälförsök före och efter askåterföring. Slutsatsen är att tillförseln av vedaska som kontaminerats med 137 Cs inte leder till någon ökad 137 Cs aktivitet i marken [28]. Kalium har en viss roll i detta sammanhang då det är en känd antagonist till cesium. Målet för projektet under pågående program är att klargöra hur aska, kalium och andra näringsmedel påverkar fördelningen av 137 Cs i skogsekosystemet. Cesiumfrågan har även studerats i andra arbeten, se nedan. Kväve och aska: när ett område avverkas upphör flödet av kväve och andra näringsämnen till träden, vilket leder till ett utflöde av kväve som nitrat från området. Under vissa förhållanden kan utflödet förstärkas av aska. I projektet Effekt av askåterföring på kväveomsättningen i ett kväverikt granbestånd i Halland studerade Skogforsk kväveutlakningen i en äldre granskog med mycket sur mark. Askbehandlingen minskade de ytliga marklagrens surhet men det avrinnande vattnet blev surare. Asktillförseln har lett till ökad utlakning av nitrater och aluminium och därmed motverkat sitt syfte [29]. I en parallell rapport studerades utlakningen av nitrater för helträdsuttaget [30]. Under pågående program är målet för projektet Effekter av biobränsleuttag och askåterföring i en experimentell kvävegradient att klargöra de kombinerade effekterna av kvävegödsling, bränsleuttag och askåterföring på mark, vatten och träd. Underliggande frågorna är om aska kan tillföras under hygges- och plantskogsfasen, och vilka effekter askan ger om skogen har tidigare kvävegödslats. 8 Det är frågan om ett antal långliggande försök som anlagts i början av 1990-talet, bl a inom Ramprogram Askåterföring, och tidigare. 11

Tillförsel av vedaska till fastmark under hyggesfasen: målet för detta projekt hos SLU i Uppsala (Inst. för ekologi och miljövård) är att studera hur härdad vedaska som spritts under denna fas, samt i plantskog, påverkar nitrifikationsbenägenheten hos olika typer av vegetationer, utlakningen från mark, trädens tillväxt och näringstillstånd samt markvegetationens sammansättning och biomassa. Projektet inleddes under 1997-2000 och fortsätter under pågående program. Det avser bl a försöksytor som behandlades med aska 1993. I sin avhandling slår Arvidsson fast att återföringen av härdad aska till skogsmark kan kompensera för uttaget av näringsämnen vid helträdsuttaget, utan att leda till ökad utlakning av nitrater [31]. Kol-, närings- och tungmetallbalanser: i projektet vid SLU, Inst. för skoglig marklära, skulle fastställas hur granulerad aska påverkar ph och kemisk sammansättning i bäckvatten. Dessutom dokumenterades en normal utlakning av olika ämnen i de olika faserna av en omloppstid. I nu pågående program innebar projekt Långsiktiga effekter på avrinnande vatten efter askåterföring en långsiktig uppföljning av miljöeffekter av askspridning som gjordes i ett avrinningsområde 1989-91. I jämförelse med obehandlade ytor har ytor där aska spritts fått högre ph, salthalt (kalcium, kalium och klorid) iakttagits men även minskad utlakning av kväve. Resultaten tyder på att återföring av en väl granulerad vedaska inte medför några större effekter på avrinningsvattnet de första åtta åren efter spridningen [32]. Kortsiktiga effekter på tillväxten: i projektet Återföring av aska på skoglig fastmark effekter på trädens stamtillväxt vid SkogForsk mättes på nytt tillväxten i fyra försök som anlagts 1988-90. Resultaten antyder att tillförsel av aska tenderar att öka tillväxten på bördiga marker, men att minska tillväxten på mindre bördiga marker. Detta överensstämmer med erfarenheter från kalkningen. På bördiga marker kan en askåterföring eventuellt tillfälligt kompensera för de tillväxtförluster man normalt får efter ett skogsbränsleuttag. För att kompensera för dessa tillväxtförluster på mindre bördiga marker måste man även tillföra kväve [33]. Näringstillstånd och bördighet på lång sikt: i projektet Revision av markens näringstillstånd i långliggande försök med skogsbränsleuttag respektive askåterföring vid SLU i Uppsala, Inst. för ekologi och miljövård, studerades den försurande effekten av biomasseuttag och askans förmåga att motverka försurningen. Effekter på mykorrhiza: vid Lunds Universitet, Inst. för ekologi, har studerats Miljökonsekvenser av biobränsleuttag från skogsmark: effekter och interaktioner med mykorrhiza 1997-2000, bl a effekten av granulerad aska. Målet för uppföljningsprojektet 2000-2004, Ektomykorrhizasvampars betydelse för att frigöra näring och motverka kväveförluster i skogar efter asktillförsel, etapp 1 är att klargöra effekter av skogsbränsleuttag och askåterföring på mykorrizasvampar och hur näring och tungmetaller i stabiliserad aska kan frigöras med hjälp av dessa. Ett annat mål är att studera sambanden mellan aska, mykorrizasvampar och omsättningen av markens kväve. 12

Hösten 2001 inleddes ett projekt om Effekter av vedaska och biobränsleuttag på nybildning och omsättning av mykorrhizarötter vid SLU i Uppsala. Mark- och vattenvård: i projektet Mark och vattenvård i skog med biobränsleuttag vid IVL i Anedboda under programmet 1997-2000 studerades hur askåterföring på granplantering med tidigare ristäkt påverkar flödet av näringsämnen i skogekosystemet, tungmetaller i humus och förna samt granplantornas och markvegetationens tillväxt. I pågående program är målet för projektet Långsiktiga effekter av askåterföring på markvattenkemi och markvatten i skog, etapp 1 att klargöra långsiktiga effekter av askåterföring på markvattenkemi och markvatten i skog, för olika upplösningsegenskaper hos askor. Syftet är att med hjälp av modellberäkningar belysa hur askor med olika upplösningsförlopp kan påverka den långsiktiga (ett skogsomlopp) markutvecklingen, i jämförelse med kalkning samt kvarlämnade hyggesrester. Projektet är ett komplement till modellberäkningar och fältstudier som görs inom Skogsstyrelsens kalkningsverksamhet. I projektet Effekter av granulerad aska på finrötternas utveckling och vitalitet vid SLU 1997-2000 följdes effekterna av gödsling med aska på provytor åtta år före undersökningarna. Nya områden som tagits upp i nuvarande program (2000-2004) är följande: Näringsbalans: målet för projektet Asktillförsel för bibehållen markbördighet - hur fungerar det? (SLU i Uppsala, Inst. för skoglig mykologi och patologi) är att förstå de mekanismer som ligger bakom markens bördighet, och hur asktillförsel påverkar dessa. Projektet syftar särskilt till fosfortillståndet och den mikrobiella biomassan. Metoder att karakterisera askan: målet för projektet Översättning av resultat från asklakningsförsök i laboratorium till fältförhållanden vid IVL i Aneboda är att förbättra bedömningen av askors långsiktiga uppträdande i skogsmark, baserat på laboratorietest av askors utlakningsförlopp. Statens Provnings- och Forskningsinstitut (SP) har också fått medel för att validera en lakmetod, för vilket en rapport finns [34]. Den biologiska mångfalden: projekt vid Umeå Universitet, Inst. för ekologi och geovetenskap, gäller effekter av askåterföring på skogsväxters mångfald. Projektet Biologisk mångfald, skogsbränsle och skötsel av bestånd; effekter av biomassauttag i lövskog med nyckelelement, en experimentell långtidsstudie drivs vid Göteborgs Universitet, zoologiska inst. och projektet Vedinsekter i avverkningsrester bör uttaget av bioenergi koncentreras till vissa områden? vid SLU, Uppsala, Inst. för entomologi. Projekten Effekter av vedaska på biologisk mångfald hos markfaunan och Effekt av GROT-uttag på biologisk mångfald hos markfaunan drivs vid SLU i Uppsala, Inst. för ekologi och miljövård. Nordliga förhållanden: projektet Skogsbränsleuttag och kompensationsgödsling vid gallring i boreal barrskog vid SLU, Vindelns försöksparker. 13

Effekten av behandlad aska: i projektet Markkemiska och markbiologiska effekter av värmebehandlade restproduktsgranulat vid SLU i Uppsala, Inst. för skoglig marklära, studeras inverkan av den behandlade askan i en laboratoriestudie med artificiella markprofiler. Därutöver har Energimyndigheten beviljat stöd till SkogForsk för ett projekt Återföring av massaindustrins barkaska till skogsmark, för vilket en rapport finns [35], och till Universitet i Umeå, Oorganisk kemi för ett projekt om rening av askor på termisk väg: Ekologisk återföring av askor och slam till skogs- och jordbruksmark. De projekt som beviljats t o m 2001 men som inte har ordet aska i sin titel är följande: o Effekter av skogsbränsleuttag på markgeologiska processer och näringsdynamiken i rena och blandade skogsbestånd (SLU, Uppsala) o Lavar på GROT (SLU, Uppsala, Inst. för naturvårdsbiologi) o Ristäktens och markberedningsmetodens betydelse för markskador (SLU, Umeå, Inst. för skogsskötsel) o Intensivodling av granskog för energiändamål (SLU, Uppsala) o Praktisk produktionsoptimering av gran (SLU, Uppsala, Inst. för skoglig produktionsteknik) o Intensivodling av gran genom gödsling av genetiskt förbättrade träd (SkogForsk) 3.5 Parallella FoU-projekt Utöver projekt inom Ramprogram Askåterföring som samfinansierades av Vattenfall, Sydkraft och NUTEK samt inom efterföljande program som helt finansierats av Energimyndigheten har ett flertal andra projekt genomförts. En del av dem har finansierats av energibolagen eller skogsbolagen, av forskningsstiftelser eller av andra myndigheter, såsom Naturvårdsverket. Dessutom har projekt och program som primärt avhandlar andra frågor än återföringen av bioaska betydelse för ämnet. De statliga myndigheterna har t ex även stött FoUarbeten om energiskogar, d v s odlingen av salix, där askfrågor dyker upp. Skogskalkning och den kretsloppanpassade massafabriken avhandlas dock i senare avsnitt. Nedan ges en kort beskrivning över ett antal av dessa verksamheter. 3.5.1 Teknikfrågor Under de askseminarier som organiserades 1991, 1994 och 1996 beskrevs flera projekt i vilka tekniker att behandla aska undersökts och provats fram. Inom Ramprogram Askåterföring har självhärdningen valts ut som första metod. Utanför detta program har andra tekniker anpassats och provats, bl a granulering med fallblandare eller med intensivblandare, trumgranulering, extrudering genom hålmatriser m m. I stor 14

utsträckning har askproducenterna valt självhärdning när de velat pröva att behandla aska. Vid Falu Energi har askan från CFB tidigt behandlats genom s k självhärdning och spritts i skogsmark runt Falun. Verksamheten har beskrivits i några rapporter [36]. Falu Energi är f n fortfarande det enda energibolag i Dalarna och Gävleborg som återför aska [37]. I ett samarbete mellan STORA Skog och Vattenfall genomfördes storskaliga försök att behandla aska (trumgranulering, tvångsblandare alt självhärdning) och sprida den i skogen med olika tekniker [38]. Askkvaliteten varierade mycket mellan de olika behandlingsteknikerna vilket påverkade spridningsresultatet. Problem uppstod med aska som härdade i spridningsutrustningen. Granulerad aska gav bäst resultat men är dyrast. Spridningen bör ske på hyggen av praktiska skäl. Valspelleteringen av aska som metod att behandla aska har tagits upp under Ramprogram Askåterföring [39]. Det är en metod med låg specifik kostnad som har förutsättningar att ge mer reproducerbara resultat än självhärdning och mer stabila askprodukter. Vidare undersökningar av metoden har utförts med finansiering från Värmeforsk [40]. Nästa steg var ett större projekt med flera finansiärer, däribland Energimyndigheten och Värmeforsk, i vilket en mobil pelleteringsutrustning anskaffades till STORA:s bruk i Fors och AssiDomäns bruk i Frövi. Totalt ca 1500 t aska har pelleterats med en mobil valsanläggning vid Frövi och Fors. Den pelleterade askan har utvärderats med avseende på lakegenskaper i laboratoriet och f n pågår utvärderingen av egenskaperna i fält. Rapporter finns: dels en rapport hos Värmeforsk [41], dels en rapport hos Energimyndigheten [42]. I Kalmar har man samgranulerat aska och dolomit i en trumma och torkat askan med rökgaserna från pannan, vilket bidrar till askproduktens större stabilitet genom karbonatiseringen. Man har numera övergått till valspelletering. I ett samarbete mellan Högskolan i Kalmar och Graninge Värme Kalmar har utrustning tagits fram och f n diskuteras med skogsägare intresset för spridning av granulaten. Läget redovisas i två licentiatavhandlingar [43], [44]. Det har debatterats vilken agglomereringsteknik som är bäst, d v s vilken teknik som generellt ger de mest långsamlösliga askgranuler och de tekniskt sett mest tillfredsställande resultaten. I ett Värmeforskprojekt har olika metoder att behandla aska (granulering, valspelletering, självhärdning) jämförts med avseende på askproduktens lakegenskaper [45]. De olika metoderna kräver olika mängder vatten för processens genomförande. I vissa fall kan man i de vattensnåla metoderna (valspelletering, granulering med intensivblandare) tillföra för lite vatten för att täcka själva askans behov av vatten för släckning. I så fall sprängs granulerna (eller pelletsen) och askan pulveriseras. När tillräckligt med vatten tillförs för släckningen finns det knappast någon skillnad mellan metoderna. 15

3.5.2 Kadmium Inom Ramprogram Askåterföring utförde Vattenfall en förstudie över termisk rening av aska från kadmium [46]. Termisk rening innebär att askan värms upp varvid lättflyktiga komponenter som kadmium och kadmiumsalter sublimerar från askan och kondenseras eller återvinns i en kylare. Arbetet fortsatte med ett EU-projekt i vilket, utöver Vattenfall, deltog Umeå Universitet, VTT i Finland, dk-teknik i Danmark och Technische Universität Graz (Prof. Obernberger). Möjligheterna att separera kadmium från aska, antingen genom en termisk behandling eller genom s k bio-leaching (lakning och anrikning i bakterier) studerades i syfte att bygga en anläggning. Vid Umeå Universitet och Energitekniskt Centrum i Piteå (ETC) har arbetet med termisk rening eller termisk behandling av askan fortsatts. Man har undersökt temperaturens inverkan på reningen, tillsatser av saltsyra för att driva av kadmium och cesium mer fullständigt, temperaturens betydelse för agglomereringsegenskaperna [47], [48]. Arbete pågår för uppförandet av en pilotanläggning. Vid Chalmers Tekniska Högskola studeras specieringen av tungmetallerna (d v s i vilka föreningar de ingår) i askor från avfallsförbränningen, men även i bioaskan [49]. 3.5.3 Karakterisering av askan och askans kvalitet Under Ramprogram Askåterföring har några projekt om karakterisering av askan genomförts, bl a vid Lunds Universitet, Ekologiska Inst., för vilket det finns en opublicerad rapport och vid IVL, om en lakning i etapper i syfte att belysa utvecklingen med tiden [50]. Inga projekt har genomförts om karakterisering av askan efter att Ramprogram Askåterföring slutförts. Då så har skett är det framför allt frågan om anläggningsfrågor, t ex beteendet i pannan och beläggningar. En viktig fråga för behandlingen av aska är kvantifieringen av de krav som ställs på den återförda askprodukten, särskilt dess lakegenskaper. Det övergripande målet för det forskningsprogram som Elforsk försökte initiera 1999-2000 var att definiera de kvalitetskrav som ställs på bioaskor inför deras återföring. I programmet skulle ha ingått: o o att kvantifiera begreppet stabiliserad och långsamlöslig aska att klarlägga vilka kemiska villkor som måste vara uppfyllda för att en aska skall anses vara stabiliserad och långsamlöslig. Två projekt skulle ha inletts, ett innebärande en uppföljning av försök där aska med kända egenskaper spritts till skogsmark, och ett omfattande en sammanställning och utvärdering av lakmetoder och lakegenskaper. Elforsk tog även initiativet till att 16