Utrikesdepartementet Mänskliga rättigheter i Ekvatorialguinea 2005 1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna I Ekvatorialguinea har president Teodoro Obiang Nguemas styre karaktäriserats av rättslöshet, avsaknad av demokrati, utbredd korruption och inkompetent administration. Trots att en marginell förbättring noterats under de senaste åren begås grova brott mot de mänskliga rättigheterna. Tortyr är en vanlig förhörsmetod, summariska avrättningar förekommer, politiska fångar existerar, oberoende organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter förbjuds och regeringen censurerar pressen. 2. Ratifikationsläget Ekvatorialguinea har ratificerat följande internationella konventioner om de mänskliga rättigheterna: - Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, samt anslutit sig till dess första fakultativa tilläggsprotokoll om enskild klagorätt, men dock ej till det andra fakultativa tilläggsprotokollet om dödsstraffet. - Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter - Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering - Konventionen om avskaffandet av slags diskriminering av kvinnor, men dock ej det fakultativa tilläggsprotokollet om enskild klagorätt - Konventionen mot tortyr, dock ej det fakultativa protokollet om förebyggande av tortyr - Konventionen om barnets rättigheter. Ekvatorialguinea har anslutit sig till tilläggsprotokollet om handel med barn, barnprostitution och barnpornografi, dock ej till tilläggsprotokollet om barn i väpnade konflikter. - Flyktingkonventionen - Den afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter Landet har dock inte lämnat några rapporter till de olika konventionskommittéerna under flertalet år.
2 3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Summariska avrättningar förekommer i Ekvatorialguinea. Enligt uppgifter förekommer det inte av statsmakten sanktionerade politiska mord eller försvinnanden. Lagen föreskriver respekt för medborgarnas frihet och värdighet, men förbjuder inte uttryckligen tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Tortyr, också av särskilt brutal karaktär, förekommer och utövas av säkerhetsstyrkor, polis och fängelsepersonal. Förhållandena på landets fängelser är undermåliga och livshotande. Dödsfall på grund av misshandel, undernäring, undermålig hygien eller bristande medicinsk vård är vanliga. Representanter från Internationella Röda Korset (ICRC) har ingått avtal med regeringen om att regelbundet få besöka fängelser. 4. Dödsstraff Dödsstraff är föreskrivet för vissa brott och dödsdomar meddelas fortfarande. Den senaste kända avrättningen ägde rum 1997. 5. Rättssäkerhet Rättsväsendet, som enligt grundlagen är oberoende, kontrolleras de facto av presidenten och regeringspartiet. Korruptionen är utbredd. Domare utnämns, befordras och avskedas på politiska grunder eller på grund av vänskapsband. Domslut grundas på bekännelser under tortyr. Fångar utnyttjas för tvångsarbete. Politiska fångar förekommer. 6. Personlig frihet Existerande lagar om hur frihetsberövanden får genomföras respekteras inte. Säkerhetsstyrkorna vidtar godtyckliga arresteringar och fångar tillåts inte kommunicera med omvärlden. Det händer att familjemedlemmar arresteras för att få misstänkta att överlämna sig till polisen. Husrannsakningar görs utan tillstånd av domstol. Post censureras och telefoner avlyssnas hos politiska motståndare. I praktiken förekommer reserestriktioner, både inrikes och utrikes. 7. Straffrihet Straffriheten är utbredd. Medlemmar ur såväl landets säkerhetsstyrkor, som polis och gendarmer åtnjuter straffrihet. 8. Yttrande- och mediafrihet Författningen garanterar yttrande- och pressfrihet, men dessa friheter är starkt begränsade. Viss måttfull kritik tillåts men aldrig mot presidenten eller säkerhetsstyrkorna. Journalister iakttar självcensur, häktas eller utvisas. Ett fåtal
3 privatägda tidningar existerar, men utsätts för olika former av regeringskontroll. Radio och TV är regeringsstyrda. Utländska tidningar och radiokanaler har emellertid givits ökat utrymme och utländsk kabel- och satellit-tv kan tas emot. Inga särskilda restriktioner råder för internettrafik. Författningen garanterar församlingsfrihet men tillstånd krävs för möten där fler än 10 personer deltar. Föreningsfrihet är också garanterad i författningen, men den är kringgärdad av restriktioner. Frivilligorganisationer tillåts arbeta endast med vissa av regeringen tillåtna frågor, dock inte med mänskliga rättigheter. Religionsfrihet garanteras i författningen och regeringen respekterar generellt denna rätt. Ingrepp mot kyrkor har trots detta förekommit, men de har inte varit systematiska. 9. De politiska institutionerna Enligt konstitutionen är Ekvatorialguinea en republik med flerpartisystem. All makt är dock de facto koncentrerad till presidenten. Inga fria och rättvisa val har hållits sedan självständigheten 1968. De val som genomförts har varit manipulerade. Oppositionskandidater har gripits och misshandlats, och ingen valhemlighet har existerat. Oppositionskandidater som trots detta blivit valda har hindrats att inta sina platser. Oppositionen är svag. Det enda oberoende oppositionspartiet anses alltför isolerat och ha för bristande resurser för att kunna påbjuda någon reell opposition. Vallagen förbjuder koalitioner mellan politiska partier. 10. Rätten till arbete och relaterade frågor Författningen garanterar rätten att bilda fackföreningar och landets första fackförening fick legal status under år 2000. Lagen förbjuder strejker. Det tidigare i praktiken obligatoriska medlemskapet i det styrande partiet PDGE uppges inte längre vara ett villkor för anställning. Lagen förbjuder slav- eller annat tvångsarbete, men fångar utnyttjas ofta för sådant arbete. Arbete för barn under 14 år är förbjudet, men det förekommer ofta, särskilt inom jordbruket. Ekvatorialguinea har ratificerat sex (6) av ILO:s åtta centrala konventioner om mänskliga rättigheter: - Föreningsfrihet och förhandlingsrätt (konvention nr 87 och nr 98). - Icke-diskriminering i arbetslivet (konvention nr 111). - Förbud mot tvångsarbete (konvention nr 29). - Förbud mot barnarbete (konvention nr 138 och nr 182). Tillämpningen av dessa konventioner är dock bristfällig.
4 11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa Hälso- och sjukvården i Ekvatorialguinea är eftersatt. I städerna finns viss grundläggande sjukvård. Förväntad livslängd är 49 år och barnadödligheten är hög. Malaria, kolera, dysenteri och tyfus är vanliga sjukdomar. Av den vuxna befolkningen uppges 3,4 procent leva med hiv/aids. 12. Rätten till utbildning Rätten till utbildning finns stadgad i författningen. Utbildningsväsendet var relativt väl utbyggt under kolonialtiden, men tilläts att snabbt förfalla. Av befolkningen uppges 83 procent vara läskunniga. Enligt en rapport var 38 procent av pojkarna och 22 procent av flickorna inskrivna i grundskolan under åren 1998 till 2002. 13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard Ekvatorialguinea är ett av de länder i världen med snabbast ekonomisk tillväxt, främst på grund av landets oljetillgångar. Inkomst per capita uppskattas till 5000 USD. Den rikedom som skapats genom oljetillgångarna koncentreras dock i händerna på den politiska eliten och majoriteten av befolkningen lever i fattigdom. Skillnader i levnadsstandard som ett resultat av etnisk tillhörighet förekommer. OLIKA GRUPPERS STÄLLNING 14. Kvinnans ställning Författningen garanterar lika rättigheter för kvinnor och män, men i praktiken är kvinnans ställning svag. Hustrumisshandel är vanligt, och förbjudet endast på allmän plats. Månggifte är vanligt. Kvinnor får genomgående sämre utbildning än män. Det finns mycket få kvinnor i den offentliga förvaltningen och i politiken. I september 2004 antogs en lag som förbjuder människohandel. Handel med kvinnor, barn och män förekommer dock fortfarande. 15. Barnets rättigheter Ekvatorialguinea har anslutit sig till barnkonventionen, men har inte vidtagit några särskilda åtgärder för att efterleva denna. Skolgång är obligatorisk upp till 14 år, men sådan utbildning ges inte i praktiken. Hälsonivån bland barn är dålig och dödligheten hög. Barnarbete är vanligt. Barnprostitution existerar men är ovanligt. 16. Etniska och religiösa minoriteter, urbefolkningar med flera Den etniska grupp presidenten tillhör favoriseras regelmässigt och monopoliserar den politiska och ekonomiska makten i landet. Utlänningar, särskilt från andra afrikanska länder, utsätts emellanåt för trakasserier.
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning Rapportering rörande de mänskliga rättigheterna belyser inte de homosexuellas, bisexuellas och transsexuellas situation i Ekvatorialguinea och vederhäftig information har inte funnits att tillgå. 18. Flyktingars rättigheter Ekvatorialguinea har ratificerat 1951 års konvention och protokollet från 1967 om flyktingars rättsliga ställning. Endast enstaka flyktingar har sökt och fått asyl i Ekvatorialguinea. Regeringen samarbetar härvidlag med UNHCR. Rapporter föreligger om att polisen trakasserar asylsökande. 19. Funktionshindrades rättigheter Det finns inga lagar som diskriminerar personer med funktionshinder men inte heller regler som skyddar dem. ÖVRIGT 20. Oberoende organisationer för mänskliga rättigheter Oberoende organisationer för mänskliga rättigheter saknas. Inte heller utländska frivilligorganisationer tillåts arbeta med frågor rörande mänskliga rättigheter. En regeringskontrollerad nationell kommission för mänskliga rättigheter (benämnd CNDH) finns, men iakttar stor restriktivitet med vad den rapporterar. 21. Fältverksamhet eller rådgivning på området mänskliga rättigheter Fältverksamheten på området mänskliga rättigheter är begränsad. Viss rådgivning och tekniskt stöd ges. I augusti 2003 öppnade EU-kommissionen ett kontor i Ekvatorialguinea för att arbeta med bland annat frågor om mänskliga rättigheter. FN-systemet har tillsammans med regeringen genomfört ett antal seminarier om mänskliga rättigheter, vilka främst varit riktade till de anställda vid landets fängelser. 5