KRISPLAN FÖR STENHAGENSKOLAN En vägledning om en krissituation skulle uppstå på skolan. Reviderad Januari 2012
Innehållsförteckning Krisgruppens deltagare och telefonnummer 3 Allmänt för alla krisreaktioner 4 Aktuella åtgärder vid olycka 4 Rektor eller delegerads ansvar vid krissituation 4 Dokumentation av händelse 5 Viktigt att tänka på vid information 6 Speciellt att tänka på vid elevattack 7 Kränkningar 7 Personal eller elev avlider 8 Vid bombhot 9 Elev eller personal mister nära anhörig 9 Elev försvinner från skolan 10 Rutiner då klass / grupp lämnar skolan för studiebesök eller utflykt 10 Allmän information 11 Reaktioner vid kris 11 Senare reaktioner 11 En kris fyra faser 12 Emotionell första hjälp 13 Fortsatt hjälp / bearbetning 13 Reaktioner på stress 13 Debriefing 14 Information till barnen och samtal. 15 Blankett för frånvaroanmälan vi studiebesök och utflykter 16 2
Krisgruppen Giggi Thomson Rektor Arbetet 018 / 7276492 Mobil 070 3533211 Marie-Louice Airikka-Pilichi Psykolog Arbetet 018 / 727 Mobil 070 3533279 Louice Saarela Skolsköterska Arbetet 018 / 7276460 Mobil 076 1283035 Anette Nordlind Specialpedagog Gunilla Blichfeld AMG Helene Lyon Vaktmästare Susanne Molin Skoladministratör Aktuell arbetslagsledare 3
Allmänt för alla krissituationer Akuta åtgärder vid en olycka Ge första hjälpen Tillkalla ambulans och även ev brandkår och polis beroende på olyckans art Håll obehöriga borta från olycksplatsen Tillkalla hjälp för övriga elever och personal på platsen Vid skada meddela närmast anhöriga Vid behov av vård tillse att någon vuxen följer med till sjukhuset. Underrätta rektor omedelbart eller om denne ej går att nå annan "nyckelperson" på skolan som också ingår i krisgruppen Trösta och lugna Ge snabb och korrekt information till elever, personal föräldrar Dokumentera händelsen. Kopia till rektor. Rektor eller delegerads ansvar vid större krissituation Sammankalla krisgruppen. Skaffa riklig information Organisera åtgärder Utse en dokumentatör som på en whiteboard eller ett blädderblock dokumenterar allt som sker och allt som beslutas. Utse en telefonansvarig. Dokumentera alla inkommande och utgående telefonsamtal. Ordna en spärrad telefon för utgående samtal. Utse några som förhindrar press och nyfikna att ta sig in på skolområdet. Tillse att massmedia ej får tillfälle att kontakta elever på skolan Vara den som har all massmedial kontakt eller välja en media-ansvarig. (personal hänvisar till rektor). 4
Utse en person som håller kontakt med sjukhuset. Utse en person som håller kontakt med polisen om denna är inkopplad. Välj en lokal där information ges till föräldrar som kommer till skolan. Ge fortsatt snabb och korrekt information till elever, personal föräldrar. Tillse att elever och föräldrar också får information genom organiserade möten eller brev. Informera högre ledning Kontakta arbetsmiljöverket. Ansvara för att stöd till krisgruppen finns Utvärdera dagen efter händelsen, tillsammans med krisgruppen om den varit involverad Dokumentation av händelse Vem / vilka är drabbade? Vad har hänt? När skedde det? Hur skedde det? Var skedde det? Var finns de olycksdrabbade? Vem mer var där? Vad gjorde den vuxne / de vuxna som var där? Vilka elever såg händelsen. Vilken information har förmedlats och till vem? Vem mer måste informeras snarast, vem kan vänta lite med information? Hur ser situationen ut just nu? Vad behöver göras nu? Vilka resurspersoner finns att tillgå om behov finns av detta? 5
Viktigt att tänka på vid information Var säker på att alla får information! Gör närvarolistor både gällande information till elever och föräldrar och sändningslistor vid brevinformation. Förhindra ryktesspridning och spekulationer genom att ge kontinuerlig information och uppmana alla att bara berätta det vidare som man är absolut säker på. Kan vara bra att låta polis, brandkår eller annan extern kontakt lämna information. Mentorerna bör om möjligt lämna grundinformationen till klassen. Därefter kan andra vuxna hjälpa till vid samtal och bearbetning. Om elev visar tecken på att må extra dåligt av det som hänt meddelas skolsköterska och skolpsykolog. Välj snabbt en lokal i skolan dit alla som kommer utifrån (föräldrar) kan gå för att få information. Personer vana vid krisbearbetning bör finnas i lokalen. Var uppmärksam den närmaste tiden på elevernas reaktioner av händelsen. Sorg kan yttra sig på många sätt och barnen kan behöva hjälp med bearbetning även en tid efter händelsen. Var noga med att kolla orsaker till frånvaro. 6
Speciellt att tänka på vid elevattack Följ aktuella punkter under rubrikerna "Akuta åtgärder vid olycka" sid 1, och "Kartläggning av händelse" Kontakta AMG (anti-mobbnings-gruppen) Organisera stöd till den drabbade Organisera stöd till förövarna Medarbetare tar hand om den drabbade elevens klass Tänk på att man här ger eleverna möjlighet att prata av sig om det som hänt, helst i mindre grupper. Undvik som vuxen att gå in i svaromål om du inte är absolut säker på hela händelseförloppet och vad som föregick det som hände. Kontakta rektor (som ev. tillkallar krisgruppen) Åtgärder som kan medverka till lösning av eventuell konflikt vidtas Polisanmälan? Skadeanmälan för försäkring? Presskonferens? OBS Påminnelse!! Dokumentera händelsen noga Följ upp händelsen efter en vecka eller då lämplig tid förflutit. Kränkningar Se skolans likabehandlingsplan. All personal är skyldig att uppmärksamma kränkningar eller tendenser till kränkningar om man ser eller hör något sådant. Rapportera det man sett eller hört till aktuell mentor och i grövre fall även till anti-mobbningsgruppen. Involvera elevvårdsteamet vid behov. Informera rektor 7
Personal eller elev avlider. Följ aktuella punkter under rubrikerna "Akuta åtgärder vid olycka" s. 1, "Kartläggning av händelse". Skolan informerar EJ närmast anhöriga, det gör polis eller präst. Tag snabbt beslut om hur verksamheten skall se ut på skolan resten av dagen då man fick beskedet. (OBS! Skicka ej hem eleverna) Viktigt att meddela alla föräldrar på skolan vad som hänt genom brev eller möten samma dag. Vid självmord är det viktigt att inhämta de anhörigas tillåtelse att meddela dödsorsak. Flaggning, Tyst minut Ordna klassamtal gärna i små grupper. Extra stöd till närstående elever och personal. Kan även behövas under de närmaste dagarna efter händelsen. Meddela förvaltningschef och ev. yrkesinspektionen Presskonferens? Ordna mötesplats / krisbearbetningsplats gärna i samarbete med kyrkan. Ordna en minnesplats på skolan med material ur krislådan. Viktigt med fortsatt kontakt med anhöriga efter första beskedet / dagen. Ordna minnesstund (tag hänsyn till anhörigas önskemål) Besluta i samverkan med de anhöriga vilka som skall gå på begravningen och hur man gör med eleverna gällande detta. Om elever skall gå på begravningen bör de förberedas för detta av t ex en präst. Ta reda på de anhörigas önskemål gällande begravning, klädsel, blommor, ev.tal. Efter begravningen är det viktigt att avsluta sorgearbetet t ex genom att låta eleverna rita, skriva i en bok eller brev till de närmast anhöriga, besöka gravplatsen e.d. Vid tömning av den avlidnes bänk / skåp bör anhöriga delta. Viktigt med vardagliga rutiner fr o m dagen efter händelsen. 8
Vid bombhot Försök spela in samtalet eller genast anteckna vad som sades. Anteckna kringljud som hördes och hur rösten lät (gammal-ung, eller mankvinna) Kontakta polis Utrym skolan enligt utrymningsplanen Kontakta skolledningen som tar över ansvaret. Om rektor ej kan nås utses en annan ansvarig på skolan av närvarande personal. Ordna annan lokal för skolans elever tills de åter kan gå in i sin egen skola eller tills de kan gå hem. Informera eleverna kontinuerligt om vad som händer Bearbeta i grupper efteråt. Informera föräldrar samma dag även om evakueringen från skolan blev kort. Utvärdera tillsammans med polisen. Elev / personal mister nära anhörig I samband med att skolan underrättas eller får kännedom om dödsfallet frågar man om kamrater / kollegor skall meddelas. Ev skicka blommor Viktigt veta när den närstående kommer tillbaka till skolan. Viktigt att bry sig, ge möjlighet till samtal men ändå visa att vardagen går vidare som vanligt. Bra att veta vad den anhörige själv tycker att man skall agera då den kommer tillbaka. Var observant på sorgereaktioner. 9
Elev försvinner från skolan En samordnare utses som är kvar på skolan. Samordnaren skickar ut tillgänglig personal på sökning och tilldelar dem sökområde. Sökare ska ha med mobil som de lämnat numret på till samordnaren. Foto tas fram på den försvunna eleven. Föräldrar och polis kontaktas efter rimlig söktid (beroende på vilken elev som försvunnit). Rutiner då klass / grupp lämnar skolan för studiebesök och utflykter. Meddela skolexpeditionen vilka som åker på utflykt och vilka elever som är frånvarande i gruppen denna dag. (Viktigt i händelse av ev. olycka under utflykten). Alternativt: Kopiera och fyll i blanketten längst bak i denna plan och lämna till skolexpedition. 10
Allmän information Reaktioner vid kris Omedelbara kris och sorgereaktioner Barn reagerar olika på kriser och dödsfall. Som vuxen måste man vara beredd på att möta olika akuta reaktionssätt hos barnen De vanligaste reaktionerna är: Chock och misstro Särskilt äldre barn reagerar med chock och misstro. Yttranden som det kan inte vara sant förekommer ofta. Chockreaktionen är ett skydd som gör det möjligt att ta till sig situationen gradvis. Rädsla och protester. Starka känslor kan väckas. Känslorna kan ageras ut eller barnet sluter sig inom sig själv. Apati och förlamning Fortsättande av normala aktiviteter som om inget har hänt. Barnet i en akut krissituation hjälps genom att mötas av omsorg och förståelse, att någon ger sig tid att lyssna. Det är också viktigt att barnet får saklig information om vad som sker och att det skyddas mot onödigt stress (t.ex. massmedia). I en krissituation höjs en persons medvetande och det som händer runt personen ger starka minnesbilder, som senare kan återkomma. Senare reaktioner Ångest Rädd för att vara ensam, rädd för mörker, rädd för att bli sjuk, mardrömmar, sömnsvårigheter Förnekelser Barn har olika förklaringar till hemska saker som hänt. De kan säga att pappa har rest bort, då han i själva verket avlidit. Dessa förnekanden kan hindra att barnets sorgebearbetning kommer igång. Skuld, självförebråelse, skam Barnet kan skämmas för att det inte talat om för den döde hur mycket det tyckte om denne. Särskilt svåra skuldkänslor kan uppträda då en förälder begått självmord och barnet inte kan få någon förklaring till det inträffade. Ofta kan inte den kvarvarande föräldern eller släktingar ge någon hjälp, eftersom de själva måste bearbeta sina skuldkänslor. 11
Social tillbakadragenhet Barnet vill inte vara med på raster eller träffa kamrater. Tristess, depression, längtan, saknad och vrede Barnet kan känna sig övergivet och längta efter en gemenskap som inte längre finns. Dessa känslor kan omvandlas till vrede. Det kan vara så att vreden kan riktas mot en allvarligt sjuk eller döende förälder medan denne fortfarande är i livet. Barnet blir hjälpt om man låter det utrycka sin vrede och klä sina känslor i ord, samtidigt som man bejakar barnets känslor. Uppmärksamhetskrävande beteende Barnet kan bli hyperaktivt i skolan och ständigt pocka på lärarens uppmärksamhet. Skolsvårigheter Kan yttra sig i passivitet och koncentrationssvårigheter. Psykosomatiska symptom Magont, huvudvärk och sängvätning En kris fyra faser: - Chockfasen Den första fasen är den omedelbara chocken, det första mötet med krisen. All den drabbades psykiska energi går åt till att orientera sig i tillvaron. Ytligt sätt kan den drabbade verka oberörd men bakom fasaden är allt kaos och inget av det som händer kan förstås eller ges en mening. En del reagerar mycket häftigt, skriker, rusar omkring eller klänger på medmänniskor i full panik. - Reaktionsfasen Efter någon timme eller något dygn övergår chockfasen i reaktionsfasen. Den kan hålla på i veckor eller månader. Den drabbade reagerar med sömnstörningar, ätstörningar, kroppsreaktioner. En del drabbade använder sig av alkohol eller lugnande medel för att fly undan, som ett försök att hålla ångest och depression borta. Undan för undan sker ändå en bearbetning av det som skett och den drabbade tar de första stegen för att ta in krisen. - Bearbetningsfasen Mer och mer tar sig den drabbade in i bearbetningsfasen som varar olika länge, kanske ett halvår eller år. I den här fasen kan den drabbade bearbeta det som skett. - Nyorienteringsfasen Så småningom ersätts bearbetningsfasen av nyorienteringsfasen. Denna fas innebär att smärtanefter det förlorade eller den kränkande upplevelsen är borta eller under kontroll. Många sorgerblir aldrig helt avslutade, men om det inte resulterar i låsning och bitterhet kommer det ändå att ske en nyorientering. Med 12
stöd och hjälp kan nyorienteringsfasen bli den period då den drabbade återigen börjar se en mening med livet. Hur en kris bearbetas och löses beror i hög grad på den yttre livssituationen. Tillgången till praktisk hjälp och allmänt stöd från närstående och vänner är avgörande för om den drabbade ska få möjlighet att arbeta med allt som krisen väcker. Den väl genomarbetade krisen är en viktig chans för människor att nå ökad styrka och mognad. Emotionell första hjälp Trygghet och säkerhet. Samla gärna alla. Ge alla möjlighet att kontakta anhörig. Acceptera reaktioner. Lyssna berätta inte om egna kriser. Det är viktigt att bara lyssna och bekräfta det den andre säger och för övrigt vara tyst! Var taktfull. Lugna. Trösta. Ge omsorg, värme (filtar, varm dryck, mat). Ge information som personen frågar efter. Berätta vad som kommer att ske nu. Var beredd på alla sorts sorgereaktioner som t ex vrede, gråt, apati men också sådant som skratt och bortförklaringar. Skydda för ytterligare stress som publik, massmedia, och starka intryck. Håll om. Håll i. Håll ut. Fortsatt hjälp / bearbetning Om någon dött se på bilder av den döde, tala om den döde. Besök kyrkogården. Acceptera att barnet leker det som hänt. Städa inte bort direkt utan låt den dödes grejer och bänk vara kvar ett tag. Hjälp barnet med förnekelser, skuldkänslor, rädslor eller överdriven aktivitet för att "glömma" genom att regelbundet ta en stunds samtal om hur det är nu. Reaktioner på stress Ångest, oro, rastlöshet, känslomässig labilitet, skuldkänslor, irritation, muskelspänningar, överreaktion på ljud, sömnproblem/mardrömmar, rädsla för olyckshändelser, minnessvårigheter, tendens till isolering, depression. 13
Debriefing Debriefing är ett gruppmöte som organiseras för att genom de intryck och reaktioner människor upplever vid traumatiska händelser. Det är inte psykoterapi, men det är heller inte detsamma som eftersnack i personalrummet. Det finns vissa regler för hur en debriefing skall genomföras och den skall alltid ledas av en person med kunskaper om metoden. Debriefing skall ske i nära anslutning till den traumatiska händelsen. Dock inte samma dag. Rektor fattar beslut om debriefing och organiserar också denna insats. Praktiska principer för debriefing: Samling 1-3 dygn efter händelsen Alla inblandade skall vara med, ej bara de som känner behov därav (för de kan behöva det bäst. Debriefingen presenteras på ett naturligt sätt. Diskutera regler för gruppen. Ingen paus / avbrott. Inget störande element som t ex telefoner. Skapa trygghet och samhörighet. Psykologisera inte. Uppmana deltagarna att prata om sina upplevelser, vad som faktiskt inträffade, vad man tänkte, hur man kände sig t ex stressreaktioner. Var och en talar för sig utan att bli avbruten. Ingen dokumentation görs. Man måste inte tala om man inte vill. Ömsesidigt stödja varandra och dela känslor och upplevelser. Om någon gråter ge tid och uppmärksamhet i lugn och ro. Ledaren skall lyssna aktivt, fråga undra och klargöra. Låt ilskan komma fram utan att leta syndabockar. Informera om stressreaktioner. Organisera kollegialt stöd. Avslutning av mötet: - hur vill deltagarna gå vidare - praktiska önskemål - utvärdera denna debriefing - ev ytterligare möte? 14
Information till barnen och samtal Varför? Saklig information om krisläget i omvärlden är av största vikt för alla människor, små som stora. Informationen fungerar som en föreberedelse inför hotfulla situationer och är ett skydd mot att överraskas av oförutsedda händelser. Det oförutsedda är alltid mest skadligt och smärtsamt och mycket av människors planering i sin vardag tar sin utgångspunkt i att undvika oförutsedda händelser. Barn har samma behov av att få information för att kunna upprätthålla tryggheten i omvärlden. Får de inte någon information försöker de förstå ändå, och då kan det uppstå många fel och missuppfattningar. Vad? Utgångspunkten för den information vi ger är att den skall vara så saklig som möjligt och språket anpassat efter barnens ålder. Informationen som når barnen väcker olika tankar och känslor som är viktiga att fånga upp. Berätta bara vad du vet om händelsen. Ge fakta med ett språk som barnet förstår. Klara ut missförstånd. Var beredd på att göra förändringar i planeringen av dagen så att barnens frågor får plats. Om barnen inte frågar själva så var inte för påflugen. Låt barnen komma med frågorna. Ta god tid på dig och försök att undvika svåra samtal när du känner dig stressad. Ta hjälp av kollegor om det är oro i klassen. Framförallt var lugn. Hur? Man behöver inte förklara så mycket. Lyssna på barnets fråga och svara på frågan, och så nästa fråga. Då och då behöver man kontrollera att barnet uppfattat saken rätt genom att upprepa vad barnet sagt och fråga om man förstått rätt. För vuxna är frågan ofta: Vad ska vi säga till barnen? Många gånger är det mycket viktigare att tänka: Vad kan vi fråga barnen? Hur kan vi uppmuntra dem att själva formulera sin ängslan och oro? En bra fråga till barnen blir då: Hur tänker du om det? Lyssnandet måste omges av lugn och tillit annars blir barnen tysta eller skojar bort situationen. Barn ställer ofta konkreta frågor som vi vuxna inte kan besvara just nu. Kräv inte att du själv skall kunna svara på frågorna som du rimligen inte har några svar på. Låt barnen diskutera istället. 15
Anmälan av schemaändring p g a utflykt / studiebesök Grupp / Spår Besöksmål Dag tid - Transportsätt: Mobilnummer till någon som är med eller till husets mobiltelefon som istället tagits med: Elever som är frånvarande denna dag: Elever som stannat kvar på skolan: Var finns de? 16