Det började i en gul, gammal,

TJUGO ÅR 1994 2014

Det började i en gul, gammal, risig Volvo Ingen annan svensk aktiefond har utvecklats bättre än Didner & Gerge Aktiefond under de gångna tjugo åren. Grundarna Henrik Didner och Adam Gerge berättar om hur det en gång började, vad som varit viktigt längs vägen, om dröminvesteringar och om hur resan framåt ser ut. 4 5

De träffades på Företagsekonomiska institutionen i Uppsala i början av 90-talet. Henrik doktorerade och Adam skrev på en licentiatavhandling. I fikarummet brukade de träffas för att diskutera intressanta bolag och gå igenom årsredovisningar. Varifrån fick ni ert aktieintresse? ADAM: När jag var 15 år ungefär, ärvde jag en liten aktieportfölj från en släkting och fick ansvaret för att ta hand om placeringarna. Då började jag läsa Svenska Dagbladets näringslivssidor och sätta mig in lite mer i saker och ting. Min första placering var inte lyckad. Jag satsade på rederibolaget Argonaut, som jag läst om. Jag förlorade snabbt nästan hälften av pengarna, men det i sig var en bra trigger. Jag förstod att man måste läsa på och sätta sig in i vad företag gjorde för att kunna ta mer välgrundade investeringsbeslut. Här föddes nog mitt intresse på allvar. HENRIK: För mig var det nog siffrorna som var grejen från första början, i slutet av högstadiet. Siffror, diagram och kursutvecklingar Intresset för bolag och deras verksamhet kom senare. Hur kom ni på att ni skulle starta Didner & Gerge Fonder? HENRIK: Som jag minns det så var Adam och jag ganska överens om att en framtid på företagsekonomiska institutionen nog inte riktigt var rätt för oss. Vi hade båda ett genuint aktieintresse som vi ville göra något av. Vi var inte särskilt gamla, men inte heller helt unga, vår erfarenhet var från akademin och vi saknade dokumentation på att vi kunde något om aktier. Vår första tanke var att starta en analysfirma. Adam, som hade läst lite juridik, fick uppdraget att läsa på lagstiftningen och se vad som var möjligt. När vi gjorde det, så minns jag att det kändes som en upptäckt när vi insåg att det faktiskt var enklare att starta ett fondbolag, än att starta någon annan typ av värdepappersbolag. Då var det faktiskt inte något gigantiskt språng som vi skulle göra. Det var ju redan det vi ägnade en stor del av vår fritid åt. ADAM: Du hade nog kommit längre i tanken än jag. Du hade kommit längre i doktorandstudierna, var mer inställd på att vilja göra något annat och hade en starkare drivkraft. Det är jag oerhört tacksam för i dag. Jag minns en resa i din gula, gamla risiga Volvo. Vi hade varit på besök hos antennbolaget Allgon i Åkersberga, som vi tyckte oss se en potential i. Jag minns inte exakt vad vi tyckte om bolaget efter besöket, men jag kommer ihåg att jag på hemresan tänkte OK, det här kan vi två jobba med. För mig var den här resan helt avgörande. HENRIK: Vi ska nog vara glada för att vi kom helskinnade fram och tillbaka. Jag sålde bilen strax efteråt och kommer ihåg att jag fick 3 000 kronor för den. OK, beslutet var taget, men hur kom ni igång och vilket bemötande fick ni? Ni måste ju ändå ha varit lite av pionjärer på den här tiden. Det var väl storbankernas marknad, helt och hållet? ADAM: På den tiden krävdes en miljon kronor i eget kapital för att få dra igång. Det finns ett liknande krav i dag, men uttryckt i Euro. Regelverket var mycket enklare än i dag och vi två kunde sköta allting. Det skulle vara omöjligt i dag. HENRIK: Från början hyrde vi in oss hos en bekant till mig, en person som fortfarande sköter vår redovisning. Vi satt på ungefär tio kvadratmeter, i ett litet hörn av hans redovisningsbyrå. Finansieringen löste vi genom att nästan inte ta ut någon lön de första åren. Vi kom från doktorandvärlden och hade modesta krav på tillvaron, så det fungerade. ADAM: Konkurrenssituationen var helt annorlunda. Det fanns i princip inga andra fristående fondbolag. Den vanlige fondspararen gick till sin bank för att placera sina pengar i den bankens fonder. Jag skulle tro att 80 90 procent av alla sparare gick till någon av de fyra storbankerna. I dag har deras dominans brutits och spararna är vana att jämföra olika fondalternativ. HENRIK: Jag städade mina lådor häromdagen och hittade ett brev från en kund som vi satt i glas och ram. På en kopia av ett insättningskvitto hade han skrivit: Har i dag via en sur tjänsteman på banken inbetalt ovanstående. I brevet berättade han att han hade haft ett styvt jobb med att värja sig mot banktjänstemannens försök att få pengarna placerade i någon av bankens fonder. Banktjänstemannen ville nog inte illa, hon tyckte nog på allvar att det var tramsigt att välja någon annans fonder, vad var det för fel på bankens? Jag tror det säger något om hur tidsandan var då vi drog igång. Till saken hör också att han var kund i en annan bank, men han valde att inte gå till sin egen bank, när han skulle sätta in pengar till oss. Så var det ofta, man ville inte förstöra sin relation med banken genom att välja ett annat fondbolag. ADAM: Vi märkte av motståndet från storbankerna på andra sätt också, men den stora konkurrensutmaningen var vanans makt att gå till någon av storbankerna för att placera sina sparpengar. Och varför skulle någon satsa sina sparpengar i ett fristående fondbolag som ingen hört talas om? HENRIK: Det tog ungefär ett halvår innan vi fick en kund som vi varken var släkt eller bekant med. Men ni fick god hjälp av väldigt fina resultat de första åren? ADAM: Det första året, 1995, gick vi knappt tio procent bättre än ett utdelningsjusterat index. Det var i och för sig ett jättebra resultat, men vi har haft flera år med bättre resultat än så. 1996 var också ett bra år, men det uppmärksammades mer. Det berodde framför allt på att de Sverigefonder som fanns då, var samlade i en klunga kring index och därför stack vi ut. HENRIK: Karin Svensson på Dagens Industri hade ett uppslag som hette Månadens fond, som berättade om den fond som gått bäst just den månaden och i augusti 1995 var det vår fond. Artikeln hade en fantastisk genomslagskraft och vi fick många nya sparare. Det var väl den artikeln som lyfte fram att ni använde Text-TV som arbetsredskap? ADAM: Ja, det blev lite av vårt varumärke. Egentligen väldigt lyckat. Vår investeringsfilosofi och vad vi stod för blev tydligt. Om man investerar med en lång tidshorisont är det viktigare att sticka näsan djupt i årsredovisningen, att lyssna på företagsledningens Jag minns en resa i din gula, gamla risiga Volvo. Vi hade varit på besök hos antennbolaget Allgon i Åkersberga, som vi tyckte oss se en potential i. " 6 7

beskrivningar och att man bestämmer sig för vad man tror om en aktie långsiktigt, än att följa kursutvecklingen i realtid, vilket faktiskt bara blir ett störningsmoment. HENRIK: Att vi satt i Uppsala och inte Stockholm var också viktigt för bilden av oss. Det gjorde det trovärdigt att vi hade ett annat perspektiv. Vi kunde visa att vi tänkte igenom våra investeringscase själva och inte köpte eller sålde något bolag för att andra gjorde det. Genom åren har vi bevisat vår investeringsfilosofi, tycker jag, men det var viktigt när vi inte hade något längre track record, att det blev synliggjort. ADAM: Vår särprägel på marknaden står ju att finna just här. Utifrån en egen bolagsanalys gör vi aktiva val av vilka aktier som ska ingå i vår portfölj från tid till annan. Det syns ju också i det historiska utfallet. Vi ligger ofta relativt långt från börsens index, hittills oftast på rätt sida, vilket vi är glada för. Perioder av skiftande makroekonomiska förutsättningar skapar olika utmaningar och möjligheter, men vår filosofi och grundläggande principer håller vi fast vid. För att det ska fungera måste alla förvaltare hos oss vara genuint intresserade av bolagsanalys och kunna ta långsiktiga och väl avvägda beslut. Tyvärr kommer många investeringar att visa sig vara mindre bra, men huvudsaken är att ännu fler blir bra. HENRIK: I princip är det fortfarande samma typ av företag som vi analyserar och investerar i nu som då. Kanske var det lite mer tillväxtbolag i början. Det var ju högre inflation och tillväxttakt i ekonomin då. Men i princip så är det samma saker vi letar efter. Du vill känna förtroende för ledningen, affärsidén ska verka rimlig och ha potential och marknaden ska ha tillräcklig tillväxt. Mycket krångligare än så är det inte. Jag gissar att det är lite mer komplext än så i verkligheten, men finns det någon dröminvestering, en viss typ av bolag och aktie som uppfyller alla kriterier, något som är kännetecknande för er portfölj, något ni alltid letar efter? ADAM: En typ av investering som ofta har fallit exceptionellt väl ut är ett företag som är hyggligt lönsamt, kanske lite bortglömt på börsen, men där man kan se att det så smått börjar hända spännande saker. Företaget kanske har fått en ny ledning eller en ny ägarstruktur och man börjar se att någon tar tag i saker och ting i företaget på ett nytt sätt. Flera av våra allra bästa investeringar skulle kunna beskrivas så här. Ibland kan det ta ganska lång tid innan förändringarna bär frukt, både Trelleborg och Hexagon är sådana bolag. Det tar tid, men det kommer. Inte sällan visar det sig att det som verkligen blir en bra placering inte behöver vara det från början tydliga turn around caset, utan bolag som blivit ännu bättre och klarat av att få en starkare position och blivit prisledande på en marknad eller inom en eller flera nischer. Det är min dröminvestering. HENRIK: En annan lärdom, som egentligen är ganska spännande, är att det sällan är för sent att upptäcka de här bolagen. ASSA ABLOY är ett tydligt exempel. Bolaget kom till börsen två veckor efter att vi startat och värderingen hann tiodubblas innan vi köpte aktier, några år senare. Men bolaget är duktigt på det de gör, hittar tillväxt, både organisk och via förvärv och börskursen har utvecklats fantastiskt. Det är sällan för sent att köpa den typen av bolag. H&M är ett annat exempel. Det har funnits många tillfällen när man sagt sig att nu har aktien blivit för dyr, nu kan kursen inte stiga mer. Vid något tillfälle, tror jag, har kursen nästan halverats, men på lång sikt har det likväl varit fel att sälja H&M vid varje givet tillfälle. Men finns det inte en risk att man förälskar sig i ett bolag och att man sitter kvar för länge i en investering? HENRIK: Helt korrekt. Det man måste vara uppmärksam på är om storyn i bolaget förändras. Det finns tyvärr en risk för att man önsketänker och intalar sig att nu får de ordning på det här eller nu har de en ny chef, nu stiger värderingen. Där har vi hamnat några gånger. Er fond har varit en exempellös framgång. Ingen annan Sverigefond har haft motsvarande utveckling de senaste 20 åren. Den som varit med sedan starten i er fond har fått tillbaka 26 gånger på sin investering per den sista juli 2014. Det motsvarar nära 18 procent per år i genomsnitt. De allra flesta år har ni slagit index, men det finns också tillfällen när ni gått sämre. Det är möjligen lite av en sportjournalistfråga, men hur känns det? Hur tänker och agerar man då? ADAM: Som aktiv förvaltare är man mentalt förberedd på att man kan komma att gå sämre än index vissa perioder. Det är den Det är ganska få investerare i dag som ställer sig frågan hur det ser ut för ett bolag om två, tre eller fem år." långsiktiga investeringens utveckling, som vi intresserar oss för. Men det betyder inte att man inte påverkas av att man presterar sämre än andra. Det är så klart jobbigt. HENRIK: Vi hade en tuff period 2006 2008. Först gick börsen upp och vi hängde inte med. Den viktigaste förklaringen var att väldigt många basindustriföretag uppvärderades. Kina och Indien ropade efter råvaror som aldrig förr. Om man känner till vår investeringsfilosofi, vet man att vi är försiktiga med vad vi kallar mogna företag i mogna branscher. Vi är också försiktiga med bolag, vars priser framför allt bestäms av ett världsmarknadspris. De kan gå upp och ned och är svåra att prognosticera. Det innebär en risk vi inte vill ta. Men just den typen av företag fick kraftigt högre vinster under den perioden och därför hängde vi inte med. Vi hade stora utflöden ur fonden under den här perioden. Efter kursfallen 2008 hade fondförmögenheten mer än halverats. Kombinationen av svag performance relativt index, kursfall och stora utflöden är inte rolig. ADAM: När finanskrisen sedan slog till 2008 och börsen gick ned så klarade vi oss till en början ganska bra jämfört med index, men i den sista fasen, när det blev riktigt stökigt, så hade vi det tufft. När marknaderna sedan började skaka av sig finanskrisen och börsen väl vände, då tog vi, å andra sidan, väldigt kraftigt på index. Många av de placeringar som vi gjort före 2006 började då bära frukt. 2009 skulle sedan visa sig bli vårt bästa år någonsin relativt index. HENRIK: Jag tycker att vi kan se tillbaka på den här perioden med hedern i behåll. Vi stod fast vid våra långsiktiga investeringar och vi höll fast vid vår filosofi, trots motgångarna. Vi bytte inte fot eller manövrerade för att försöka rädda portföljen genom att gå in i mindre konjunkturkänsliga bolag som TeliaSonera eller AstraZeneca, som en del andra gjorde. ADAM: I det läget tror jag att det var extra viktigt att vi var två förvaltare. Man kan stötta varandra i investeringsbesluten. Det är lätt att glömma bort nu, några år efter finanskrisen, men i ett läge när till och med Handelsbanken, som aldrig behövt extra kapital i modern tid, nästan fick sin överlevnad ifrågasatt, är det ganska mänskligt att börja ifrågasätta de flesta av de investeringsbeslut som du tar. Det var verkligen bra att vara två då. 8 9

Citat: Albert Einstein 36 37

Didner Didner& &Gerge Gerge Tjugo Tjugoår år SYSTEMATISERAT SUNT FÖRNUFT 40 20 41

Att förvalta en globalfond har sina särskilda utmaningar. Det menar Henrik Andersson och Lars Johansson som tillsammans förvaltar Didner & Gerge Global och som anser att det är viktigt att ha en egen religion för att bli framgångsrik. Här berättar Henrik och Lars vad de menar med det och hur de arbetar. Innerst inne vill vi vara finansindustrins svar på Björn och Benny. Global har ingenting med geografi att göra, berättar Henrik Andersson. Det klassiska sättet att arbeta med en globalfond är att förvaltaren utgår från hur stor andel som olika regioner ska ha av fondens totala innehåll, enligt den vikt som respektive region har i världsindex; hälften placeras i USA, en fjärdedel i Europa, ungefär tio procent i Asien, och så vidare. Med den utgångspunkten fyller man på med aktier. Men så jobbar inte vi, för oss står det enskilda bolaget alltid i centrum. På vilken börs ett visst bolag är noterat är ointressant ur vårt perspektiv. Vi äger alltså inte aktier i till exempel Millicom för att det är noterat i Sverige eller för att det vid något tillfälle rymdes lite mer europeiska bolag i vår portfölj, utan för att vi anser att det är en mobil- och kabeloperatör som har en bra affärsmodell för att ta hand om en växande modern medelklass i tillväxtländer som till exempel Tanzania och Guatemala. Didner & Gerge Global har en jaktlicens att investera i bolag över hela världen. Fördelningen av branscher och regioner är inte förutbestämd, vilket innebär att fonden från tid till annan kan vara koncentrerad till ett fåtal branscher och regioner. Hur skaffar man sig koll när spelplanen är hela världen? Vi har inte ambitionen att ha full koll och vi vet att vi kommer att missa många intressanta investeringsmöjligheter. Vår ambition är snarare att hitta ett tillräckligt antal riktigt bra investeringar. Vi vet vilka företag vi letar efter och vi har ett antal nycklar till hur vi ska hitta dem. Vi blir inte stressade över att vi kommer att missa en del möjligheter, säger Henrik. Det blir ju också allt lättare att skaffa sig den information man önskar även om vi har stora geografiska avstånd att hantera. Precis som många andra investerare följer vi kapitalmarknadsdagar, men vi kanske inte alltid är fysiskt bänkade i konferenslokalen, utan följer dem via videolänk. Vi besöker också gärna företagen på deras hemmaplan emellanåt. Helt omöjligt är det inte heller att bolagen tar sig tid att komma till Stockholm för att träffa investerare, berättar Lars. Samma vecka som denna intervju görs, har Lars och Henrik varit i kontakt med ett peruanskt, ett brasilianskt, ett amerikanskt och ett mexikanskt företag, och ett flertal bolag från Asien. I vissa fall har bolagen besökt Stockholm, i andra fall har kontakten hanterats från kontoret på Kungsgatan via telefon. Vissa förvaltare vill inte träffa de bolag som de investerar i eftersom de upplever att det personliga mötet kan förvanska bilden. De menar att det är lätt att bli förförd av en kanske kommunikativt stark ledare. För oss är dock mötet med företagsledarna en central del i hur vi arbetar och hur vi värderar våra investeringar, säger Henrik. Det har nog mycket att göra med vilken placeringshorisont man har. Investerar du på lång sikt är förtroende för bolagsledningen betydligt viktigare än om du kanske hyr en aktie i några månader. Är antalet bolag att välja på den stora skillnaden jämfört med om du förvaltar en Sverigefond? Visst är antalet bolag en stor skillnad, men också tillgången till information. De kulturella skillnaderna spelar även en mycket större roll. Redovisning av räkenskaperna följer också olika standarder. Avstånden till själva bolaget är också en faktor, det är svårt att åka över och kolla om en fabrik verkligen är så effektiv och välskött som företagsledningen säger att den är, berättar Lars. I vår situation måste vi helt enkelt arbeta mycket mer systematiskt än om det handlar om en mer geografiskt begränsad fond. Om vi är obekväma med informationsgivningen stryker vi hellre investeringsobjektet än chansar. Hur ser er systematik ut? Vi brukar säga att det är viktigt att ha en egen religion för att nå framgång inom fondförvaltning, säger Henrik. Om du inte tror på något, kommer du att falla för allt. Vår religion är de principer vi använder, i ur och skur och år efter år, för att välja ut de företag som vi investerar i. Vi vill förstå vad vi köper för våra fondsparares pengar och vilka risker vi tar, när vi köper ett bolag till portföljen. För att försöka få kontroll, har vi 42 43

20 års börs- & fondutveckling I ett långsiktigt perspektiv har aktier visat sig vara en mycket bra sparform. Didner & Gerge Aktiefond startade i slutet av oktober 1994. Under de 20 år som gått sedan dess har börsen, inklusive utdelningar, avkastat 855 procent (till 2014-07-31). Det motsvarar 11,5 procent per år. En investering i D&G Aktiefond under motsvarande tid har givit en avkastning på 2 510 procent, det vill säga drygt 26 gånger pengarna. Det motsvarar 17,9 procent per år. Sparande i aktier innebär emellertid också prövningar till följd av marknadens volatilitet. Vikten av långsiktighet i aktiesparande syns i kurvorna. Här ger Henrik Didner och Adam Gerge några kommentarer till börsens och fondens utveckling under de 20 gångna åren sedan start. 2009 Direkt efter finanskrisen gav våra tidigare långsiktiga placeringar utdelning. 2009 gick både vår aktiefond och vår nystartade småbolagsfond mer än 30 procent bättre än jämförelseindex. VÄRLDSEKONOMIN VISADE SIG vara stryktålig. Trots finanskris, euro-kris och politisk oro i oljerika Mellanöstern, började ekonomierna sakta återhämta sig. 2009 var fondens hittills bästa år jämfört med börsen, en uppgång med 83 procent jämfört med börsens 53 procent. Även åren 2010-2013 var sammantaget bra för D&Gs fonder vilket bidrog till att vi fick många nya kunder och gott inflöde till fonderna. FRÅN DET ATT VI STARTADE fram till 1999 kännetecknades aktiemarknaden av att det fanns många bolag som uppvisade en hög organisk tillväxt. Det passade vår förvaltarstil väl, då vi gillar bolag med långsiktiga möjligheter, men är försiktigare med mogna bolag, till exempel råvarubolag. 2000 Den så kallade IT-bubblan sprack. Börsen tappade 70 procent av sitt värde från toppen våren 2000 till botten hösten 2002. Stor dramatik! IT-sektorns andel av fonden var relativt låg, vilket bidrog till en god utveckling för fonden de följande två åren, jämfört med index. 1995 Dagens Industri utsåg oss till Månadens fond i augusti. Vi insåg då vilken genomslagskraft media har. Vi fick mycket uppmärksamhet och många nya andelsägare. Fonden presterade bättre än alla andra Sverigefonder det första året. 1997 Helena Hillström knackade på dörren och sade jag har hört att ni behöver lite administrativ hjälp här!. Fram till dess var det bara vi två. I dag är vi 19 anställda och förvaltar fyra fonder. Helena är vår VD sedan 2012. 1999 IT-yran var i full blom. Fantastiska kursuppgångar noterades i bolag som tidigare var mer eller mindre okända. Ericssons börsvärde motsvarade ungefär en tredjedel av börsens totala. 2005-2008 Det här var jobbiga år för D&G. Tre av de fyra åren var vi sämre än index. Länder som Indien och Kina ökade sin efterfrågan på råvaror i snabb takt och råvarubolagen blev vinnarna på börsen. Vi är generellt försiktiga med den typen av bolag. 2008 Finanskris! Före finanskrisen var det många som talade om den så kallade superkonjunkturen som man inte kunde se något slut på. Verkstadsbolagens ökade sin produktion år efter år i hela världen i takt med att efterfrågan från de nya tillväxländerna ökade och kurserna steg. Från maj 2008 till i slutet av november sjönk Stockholmsbörsen med nästan 50 procent. SMÅBOLAGSFONDEN STARTADE i slutet av 2008, mitt i finanskrisen. Vi insåg att börsen nu på några års sikt var lågt värderad. Det tog oss 14 år innan vi startade fond nummer två. Därefter har Globalfonden (september 2011) och nyligen Small and Microcapfonden (augusti 2014) tillkommit. Och det kan bli fler fonder om vi har idéer som är långsiktigt hållbara och som vi själva kan tänka oss att investera i. 50 51

Citat: Benjamin Franklin ser som en stor fördel jämfört med större organisationer som kan ha ett mer splittrat fokus. Vi upplever att det har blivit väldigt populärt i branschen att profilera sig som långsiktig och aktiv förvaltare, men att många kan ha svårt att leva upp till detta i praktiken, menar Carl. Som förvaltare på Didner & Gerge uppmuntras vi att investera långsiktigt utifrån vår beprövade filosofi, men utan hetsen att prestera kortsiktiga resultat. Vi tror att detta kombinerat med en tydlig och genomtänkt filosofi ger bra förutsättningar för att uppnå goda förvaltningsresultat på lång sikt, säger Henrik. Kan ni beskriva en normal arbetsvecka? Vår arbetsvecka kretsar kring att bredda och fördjupa förståelsen av våra befintliga innehav och samtidigt hålla ögonen öppna för nya möjliga placeringar. Vi försöker att ha så få fasta punkter i veckoschemat som möjligt. Normalt fylls våra dagar av möten med bolag och eget analysarbete. Däremot lägger vi inte särskilt mycket tid på daglig handel i våra innehav, eller, för den delen, att följa alla kortsiktiga kursförändringar. Vi har en placeringshorisont som sträcker sig åtminstone över ett par år och det gäller att inte låta sig ryckas med och agera utifrån det ständiga nyhetsflödet, säger Carl. Ägnar ni mest tid åt företag som ni redan investerat i eller nya potentiella investeringar? Det är svårt att ge ett generellt svar på en sådan fråga. Normalt, händer inte så mycket i ett enskilt bolag, då är vi nöjda med att ta kanske ett par diskussioner per år för att känna att vi har full koll. Men ibland händer det massor, kanske något helt oväntat, som gör att det krävs mer frekventa möten för att förstå fullt ut och för att vi ska kunna reflektera över det som hänt och vad det betyder för vår placering. Vilka är fördelarna med att jobba i par när man förvaltar en fond? Didner & Gerge-modellen med två förvaltare på en fond, innebär att vi utvärderar potentiella investeringar iterativt, vi hjälps åt i analysarbetet och kan utmana och ifrågasätta varandras hypoteser och slutsatser. Det tror vi höjer kvaliteten i förvaltningen. Vi två har arbetat ihop tidigare och känner varandra väl. Att förvalta en fond kan tidvis bli ganska intensivt och vi tror att det är en stor fördel att veta att vi fungerar bra ihop också på det personliga planet, säger Carl. Sedan ser vi på aktier på ungefär samma sätt också, konstaterar Henrik och Carl nickar instämmande. Vi tycker likadant när det gäller vilka bolag vi ska söka efter, vilka egenskaper vi vill se för att vara intresserade och för att göra en viss placering, eller inte. Men det finns mycket kvar att diskutera, det ser jag fram emot, avslutar Carl och ler. 56 57 17

HENRIK DIDNER I SAMTAL MED ANDERS WALL OM Femtio år av nytänkande på börsen Anders Wall är en levande legend på den svenska aktiemarknaden. Snart firar han 50 år på börsen i december 1964 blev han VD för börsnoterade Kol och Koks. huvudägare i kol och koks var Kjell Beijer, som Anders Wall tidigt kom i kontakt med genom sin morbror. Kjell Beijer insåg ganska snart att det här var en framåt ung man och erbjöd Anders, efter han börjat på Handelshögskolan i Stockholm, praktik på Kol och Koks dotterbolag i Hamburg. Anders accepterade och det blev början på en lång resa för Anders Wall som fortfarande pågår. Efter att den del av Kol och Koks som förknippades med namnet såldes till amerikanska Mobil Oil ändrades bolagets namn till Beijerinvest. Under 1970-talet var Anders Wall genom Beijerinvest en nydanare på den svenska börsscenen, och den stora aktören utanför de etablerade sfärerna. Köpet av Pribo, vilket innehöll Prippsbryggerierna, livsmedelsföretag, en hel del fastigheter och mark samt en aktieportfölj var ett stort lyft för Beijerinvest. Kronan på verket var fusionen 1981 med Volvo, där tanken skulle bli att den cykliska fordonsverksamheten skulle ha en motvikt i Beijerinvests livsmedelsrörelse. Det föll dock inte så väl ut. Anders Wall lämnade snart Volvo, och efter några år såldes och utskiftades de tillgångar som erhållits i fusionen till Volvos aktieägare. Efter några lugnare år blev Anders Wall 1992 huvudägare i Alma Industri & Handel, som senare ändrade namn till Beijer Alma. HENRIK DIDNER: Vi började investera i Beijer Alma 1999, men i samband med den så kallade IT-kraschen år 2000 blev vi dock lite försiktiga. Vi såg inte riktigt potentialen i dotterbolaget Habia som levererade kabel till basstationer i mobiltelefonnäten. Lite turligt, skulle det visa sig, sålde vi aktierna första kvartalet 2001. ANDERS WALL: Det var tunga tider för Beijer Alma, det var svårt att visa omvärlden att vi faktiskt hade verkliga förutsättningar att inte bara överleva, utan även att utvecklas som företag. Under två " Vi accepterar att företagsutveckling måste få ta sin tid." år halverades kursen i bolaget. HENRIK: Vi fick förtroende för den år 2000 tillträdda VD:n Bertil Persson, och såg att inte bara Habia utan även Lesjöfors utvecklades väl. Kring årsskiftet 2003 köpte vi aktier i bolaget igen, och ökade på innehavet under det kommande året. Bolaget har sedan dess haft en utveckling som överträffat våra förväntningar kursen har mer än tiodubblats. Fjädertillverkaren Lesjöfors har blivit en framgångssaga av betydande mått de är klart marknadsledande i Europa på andrahandsmarknaden för chassifjädrar till personbilar. Vem kunde tro att det var en tillväxtbransch och med rörelsemarginaler på över 20 procent! Du har genom Beijer Alma visat den uthållighet som är nödvändig för att bygga långsiktiga värden i företag både på och utanför börsen. ANDERS: För mig har det alltid varit viktigt att arbeta långsiktigt, och för Beijer Alma är det en del av framgången. Det innebär att arbeta systematiskt, men att vi accepterar att företagsutveckling måste få ta sin tid. Det här synsättet vill jag ställa i kontrast till andra näringslivsaktörer som har kortare tidsperspektiv för bolag som de omstrukturerar för att så småningom sälja. Deras affärsmodell bygger på andra finansiella upplägg, men också på en idé om att verksamheterna kan passera olika ägarkonstellationer på ganska kort tid. Denna idé tenderar att driva upp förvärvspriserna på kort sikt, men är knappast värdeskapande på lång sikt. Vår syn på företagsutveckling ger kanske inte upphov till så spektakulära affärer, men vad gäller tillväxt och lönsamhet försöker vi prestera maximalt. HENRIK: Ja, en tillväxt på 10 procent varje år sedan 2003 är det inte alla företag som kan visa upp. ANDERS: Korrekt. Och det har skett till lönsamhetsnivåer som 66 20 67

"Man ska också ha lite tur i livet, det har jag haft och sedan har det ena gett det andra allt hänger ihop." andra företag knappast vågar drömma om. Jag är omåttligt stolt över Lesjöfors framgångar och att Habia idag är ett av Europas starkaste företag inom specialkabel och världsledande inom kabel för basstationsantenner. Det är ingen dålig resa för ett företag som startades i en ladugård i Knivsta. HENRIK: Och långsiktighet är nyckelordet? ANDERS: Ja, men man måste också ha rätt människor i sin omgivning. Jag har alltid haft folk omkring mig som har stöttat mig, även under perioder då jag inte har haft någonting. Man ska också ha lite tur i livet, det har jag haft och sedan har det ena gett det andra allt hänger ihop. Stiftelserna är en stor del av Anders Walls arbete idag Om jag inte hade haft människor som stöttat och uppmuntrat mig i min ungdom, hade jag aldrig blivit den jag är idag, menar Anders Wall. Därifrån jag kommer, lilla Giresta i Uppland, var det nästan en omöjlig tanke att fortsätta studierna efter folkskolan. Men redan i småskolan såg min lärare att lantbrukarsonen Anders Wall hade läshuvud. Med hjälp av min lärare och prästen i Giresta sökte jag senare till Uppsala Universitet. Jag kommer aldrig att glömma den dagen i maj när jag brevledes fick besked om att jag var antagen och att studierna skulle bekostas genom ett stipendium. Jag vet av egen erfarenhet hur viktigt det är med uppmuntran. Därför kan jag inte tänka mig något bättre sätt att fira min födelsedag än att dela ut stipendier till unga talanger i början av sin karriär. Vi kommer alla att ha glädje av att de lyckas. Det är också ett sätt för mig att hedra de människor som trodde på mig och som gav mig chansen när jag var ung. Anders Walls stipendier delas bland annat ut av en stiftelse som skapades i samband med hans 50-årsdag 1981. Sedan dess har det delats ut närmare 50 miljoner kronor i stipendier och 2014 fick 12 stipendiater dela på 2 miljoner kronor. Idag är det inte längre bara en stiftelse, utan med tiden har de växt i antal. Stiftelserna grundades av ett antal framträdande personer inom svenskt närings- och kulturliv genom en insamling för att främja ändamål som ligger Anders Wall nära. Främst var tanken att stödja insatser av unga människor där entreprenörskap och kreativt tänkande var centralt. 1982 startades en renodlad utbildnings- och forskningsstiftelse som hade ett mer vetenskapligt fokus. I december 1964 blev Anders Wall VD för börsnoterade Kol och Koks. Anders Wall hade genom sin morbror kommit i kontakt med Kjell Beijer som var huvudägare i bolaget. Efter att ha börjat på Handelshögskolan i Stockholm, fick Anders Wall praktik på Kol och Koks ANDERS WALL dotterbolag i Hamburg. Anders accepterade och det blev början på en resa som fortfarande pågår för Anders Wall. Idag är Anders Wall Styrelseordförande i Beijer Alma och mycket aktiv i sina stiftelser och nätverket Wallumni. Svenskt Tenn och Anders Wall Redan under studietiden träffade Anders Wall Estrid Ericsson och de blev nära vänner. När Estrid blev äldre bad hon Anders Wall om hjälp med att förvalta hennes livsverk. Det är anledningen till att det är Beijerstiftelsen som idag äger företaget Svenskt Tenn. Allt överskott som företaget idag genererar går till att stödja svensk forskning inom framförallt neurologi, molekylärbiologi och genetik. Anders Wall är styrelseordförande i Svenskt Tenn och sonen Johan är beredd att ta över ansvaret när den dagen kommer. Även dottern Åsa är engagerad i Svenskt Tenn, så man kan lugnt påstå att familjen Wall känner ett mycket stort ansvar för företagets framtid. Navet i hela Didner & Gerge annica, camilla, christian, emma, och josefine är de första du möter om du hör av dig till Didner & Gerge. Vi har mycket telefonkontakt med våra andelsägare. Många av dem har vi lärt känna ganska väl vid det här laget, ler Camilla. Den största delen av vår arbetstid lägger vi dock på att ta hand om det dagliga arbetet och att säkerställa att transaktioner i fonderna hanteras korrekt och dokumenteras varje dag, berättar Camilla. Det är ett arbete som vi gör tillsammans och vi dubbelkollar varje enskild transaktion enligt strikt fastlagda rutiner, fyller Emma i. Nya tider ställer nya krav på rutiner Dessutom är vi väldigt delaktiga i att utveckla nya rutiner och arbetssätt på firman, säger Annica. Speciellt Globalfonden ställde nya krav på rutiner, eftersom vi inte var så vana med så stora volymer internationell handel, berättar Josefine. Kombinationen av ett öppet klimat och en hög delaktighet i hur arbetet med rutiner ska utformas gör att det är lätt att trivas på Didner & Gerge, avslutar Camilla vår intervju. 68 69