Sammanfattande redovisning av lokala/regionala rådslag/konferenser om Folkbildningens framsyn 1. Fakta om seminariet/rådslaget Tema/rubrik Ungdom och folkbildning- fritidsgården som arena för ungdomars folkbildning Datum 29 april 2003 Plats Studiefrämjandet i Stockholms län, distriktskansliet Samarbetspartners Studiefrämjandet i Huddinge/Botkyrka, studiefrämjandet i södertälje, Studiefrämjandet i Stockholms län, Energeia Utveckling Medverkande Allan Axelsson Kulturnämnden Stockholms läns landsting, Ungdomsforskare Peter Waara från Luleå Universitet, Marie Ericsson - Ungdomsstyrelsen, Fredrik Gunnarsson - Svenska Kommunförbundet Antal deltagare 20 Hur fick ni tag på Framsynsfrågorna material och hur har ni spridit materialet bland deltagarna? Framsyns materialet kom vi i kontakt med via folkbildningsrådets hemsida. För de av deltagarna som inte kommit i kontakt med materialet tidigare, fanns det utskrifter att ta för sig av under seminariet. 2. Framsynsfrågor Vilka frågor ur temaaffischerna valde ni? Varför just dessa? Vad kom ni fram till? Vi valde att plocka ut 11 frågor/tankar som vi sammanställde på ett A4 blad och som vi i vissa fall omformulerade för att de skulle stämma in i det sammanhang som vi valt som tema, Ungdomar och folkbildning. Nedan följer de frågor/tankar vi valde.
Tankar och frågor inom Folkbildningens Framsyn Omvärlden - Vilka behov är det vi ska möta? 1 Det ökade livstempot Hur förklarar man att bildning tar tid, för den som vill att det hela tiden ska hända saker? 2 Människor från 200 olika nationaliteter bor i Sverige och storstäderna växer. Hur möter vi behoven hos unga tjejer och killar, hos nysvenskar och folk mitt i livet? 3 Alla får gymnasieutbildning, 50% ska gå vidare till högskolan. Hur många får bildning och del av kulturen? 4 Gymnasieskolan passar inte alla ungdomar. Vilka regelförändringar krävs för att folkbildningen skall bli en alternativ utbildningsväg även för 16 åringar? 5 Vi är världens friskaste folk, men ändå mår många allt sämre. Hälsan är orättvist fördelad. Hur når vi dem som är svårast att nå? Hur får vi folk att komma till oss? Och hur kommer vi folk till mötes? 6 Att nå nya grupper är att mötas på halva vägen. Men var går gränsen? Är våldsamma dataspel en acceptabel metod för att nå ungdomar? 7 Att förmedla kunskaper som är svåra att läsa sig till blir allt viktigare. Kan folkbildningen vara ett medel för att skaffa sig livskunskaper, som hur man hanterar stress eller svåra situationer? Folkbildningens finansiering 8 Motiven för samhällsstöd till folkbildningen år 2010 Spelar det någon roll vem som finansierar folkbildningen? 9 Självständighet och samhällsstöd. Går det att skapa både och för folkbildningen? 10 Ökade resurser utan ökade statsbidrag Vem vill sponsra en studiecirkel? 11 Fler samhällsuppdrag eller fler externa uppdrag till folkbildningen? Kan man kombinera fler samhällsuppdrag i folkbildningen?
Syftet med vårt seminarie var inte att vi skulle ge svar på frågor, utan snarare att deltagare och medverkande tillsammans skulle utbyta erfarenheter, tankar, idéer för utveckling av samarbeten och inte minst få kunskap om möjligheter till extern finansiering som finns för verksamhet riktad till ungdomar. Därför inriktade vi oss inte på att slaviskt följa frågeställningarna utan snarare att ha dem som en referensram för diskussionen. Alla deltagare gavs i efterhand möjlighet att dela med sig av sina åsikter kring de specifika frågorna i samband med en kort utvärdering några dagar efter seminariet. Responsen från deltagarna att bidra till dokumentationen i efterhand var svag. 3. Andra frågeställningar Vilka andra frågeställningar/områden behandlades på rådslaget/konferensen? Folkbildningens målsättningar Ett viktigt mål för folkbildningen är att bidra till integration av invandrare och funktionshindrade i det svenska samhället. Det torde vara enklare för folkbildningen att nå ut till ungdomar i allmänhet och arbeta för integration av invandrare och funktionshindrade om man kunde arbeta med dem utan att dela in dem i olika målgrupper av olika prioritet. Vore det inte fördelaktigare för alla om ungdomar i allmänhet kunde utgöra en prioriterad grupp inom de nationella målen för folkbildning? Ungdomar som målgrupp Ungdomar som grupp saknar många gånger kunskap om vad folkbildning är eller kan vara. De som är unga idag är uppväxta med massiv tillgång till information av alla slag. Video, TV och Internet är alla medier som exploderat i omfattning de sista 20 åren. Snart sagt alla ungdomar behärskar idag dessa medier, men man kan ställa sig frågan om detta informationsöverflöd även givit dem en förbättrad förmåga till att vara selektiva i sin informationsinhämtning. Svaret är nog tyvärr många gånger nej. Om så är fallet, skulle man kunna hävda att den stora tillgången på information istället för att ge ungdomar kunskap många gånger bidrar till att de saknar viss kunskap, eftersom de inte kunnat sålla informationen på så sätt att de valt ut rätt saker att lägga på minnet. Vad kan folkbildningen göra för att bidra till ungdomars förmåga att skaffa sig kunskaper som bidrar till en hög livskvalité? Ett praktiskt exempel I Studiefrämjandets arbete i Botkyrka kommun, har man mött många unga människor som saknar elementära kunskaper om exempelvis hälsa, hur samhället i stort fungerar, etik och moral samt vilka möjligheter som finns till utbildning eller hjälp i olika situationer i livet. Man har prövat modeller för hur detta arbete kan bedrivas så att unga människor får fler tillfällen till att lära sig saker, än de som erbjuds inom den vanliga skolan. En stor del av dagens ungdomar, kanske till och med en största delen av dem, har naturligtvis redan vägar för att nå dessa kunskaper. Men på andra håll saknas de. Kan Studiefrämjandet bidra till att alla ungdomar kan inhämta den kunskap de behöver, men inte finner? Varför just dessa?
Folkbildningens målsättningar är styrande för hur och inom vilka ramar man kan utveckla verksamhet med hjälp av statsbidragen. Frågan om att ha ungdomar som en prioriterad grupp snarare än att tvingas dela upp ungdomarna i olika lönsamma grupper, dyker hela tiden upp då man arbetar med ungdomar i storstads förorter. Att bidra till integrering är svårt om det inte finns finansiella morötter för att arbeta med blandade grupper av ungdomar. Ungdomar som målgrupp, hur de är, vad de vill och vilka behov som finns var frågeställningar som vi ville poängtera för att deltagarna skulle få en vidgad syn på målgruppen och vilken typ av verksamhet som det finns ett behov av ur folkbildningssynpunkt. Ett praktiskt exempel valde vi att inkludera i seminariet därför att ett exempel på verksamhet leder till frågor, åsikter och diskussioner om praktiska problem. Då Studiefrämjandet i Huddinge/Botkyrka sedan en tid driver flera fritidsgårdar och på detta sätt har den praktiska erfarenheten av hur fritidsgården kan användas som arena för folkbildning, föll det sig naturligt att ge stor plats för det praktiska exemplet. 4. Omvärldens påverkan Gör utifrån ert eget rådslag en sammanfattning i punktform av de yttre faktorer som ni tror kommer att påverka villkor/förutsättningar för folkbildningsarbetet i framtiden. De ekonomiska ramarna för folkbildningen kommer att bli snävare och man har under de senaste åren hela tiden känt av ekonomiska neddragningar både från statligt och kommunal håll. Hur kan vi göra oss mindre sårbara för politiska beslut? Människor i allmänhet och ungdomar i synnerhet är mindre trofasta och mer rörliga i valsituationer. Man har bättre koll på det generella utbudet, shoppar runt och är mer kräsen som kund. Människor vill i högre grad än förut ha papper på sina kunskaper/färdigheter Minskade ekonomiska resurser, men nya samhällsproblem skapar ett vakuum för flera olika marginaliserade grupper. Folkbildningsmetodiken kan användas och utvecklas för att hjälpa dessa grupper. Ökad känsla för kvalitet skapar ett behov av förbättrade verktyg för utvärdering, för att se till att kvaliteten på folkbildningen hela tiden ökar. 5. Viktiga framtidsfrågor för folkbildningen Besvara utifrån ert eget rådslag vilka nya framtidsuppgifter som ni ser som de viktigaste för folkbildningsarbetet?
Tankar och frågor i punktform utifrån vårt seminarie (Den fullständiga dokumentationen av seminariet finns som bilaga till detta dokument) Den musik verksamhet, främst inom rock musiken som tills nu varit vanligast inom SFR är uppbyggd kring folkbildningens förutsättningar, men den verksamhet som ungdomar på fritidsgårdarna vill ha är svår att driva inom ramen för folkbildningen. Ett mer flexibelt rapporteringssystem behövs. För att skapa kontinuitet i verksamheten behöver man låta ungdomarna/barnen börja pröva exempelvis musikverksamhet eller dans innan de blir 13. Folkbildningen måste utgå ifrån ett ungdomsbegrepp som utgår ifrån de ungas uppfattning om när man räknas ungdom. Om det finns ett stort behov av verksamhet för och med barn/ungdomar i 10-12 årsåldern, varför ska man exkludera dem från folkbildningen? Folkbildningen ska väl finnas för alla? De som deltagit i folkbildning som unga kommer att se den som ett komplement till övrig t utbildningsutbud längre fram i livet. Det finns alltså ett rekryteringsargument i att inkludera barn/ungdomar tidigare än vid 13 års ålder. Om man ska arbeta med ungdomar utifrån ett inkluderande synsätt, kan man inte dela in dem efter kategorier som exempelvis invandrade, andra generationens invandrare, funktionshindrade, mindre privilegierade etc. Man måste istället arbeta med dem som en grupp där det finns plats för alla. Integrations aspekterna inom folkbildningen måste stärkas, därför bör man se ungdomar som helhet som en prioriterad grupp. Det finns barn i Sverige som under större delen av dagen lever som ett slags gatubarn, utan någon trygg plats där de alltid är välkomna. Folkbildningen kan, genom att den görs tillgänglig för alla, göra något för dessa barn/ungdomar! Flickors villkor måste i högre grad prioriteras inom folkbildningen. Man bör se till att det hela tiden finns en ambition att göra folkbildningen lika tillgänglig för flickor som för pojkar. Ungdomar är ofta intresserade av idrott, men de vill inte alltid satsa på heltid, tävla eller ens delta i organiserad träning. Idrott som lek, öppen inte bara för de minsta, har man på fritidsgårdarna märkt ett intresse för. Alla är överens om att idrott ska främjas för att lägga grunden för en god folkhälsa. Folkbildningen kanske skulle plocka upp den stafettpinnen? Folkbildningens aktörer måste bli bättre på att marknadsföra sig. Bli bättre på att nå ut med vad man kan, vad man gör och vad man kan göra! Fritidsgården lämpar sig som arena för folkbildning riktad till ungdomar, eftersom den kan utgöra ett frirum för ungdomar. För att ungdomar ska hitta till folkbildningen, måste det finnas rörelse utrymme och plats för slack. Vad som räknas som ungdom, vem som är ung och hur man definieras eller definierar sig själv har stor variation. Inom folkbildning är man ungdom mellan 13 och 19 år! Uppdelningen motverkar målsättningen att folkbildningen ska arbeta med ungdomar.
Folkbildningen måste anstränga sig att ta reda på vad ungdomar vill använda folkbildningen till. Inte bara hålla fast vid gamla regler och strukturer. Finns det plats för de nya typerna av rörelser inom folkbildningen? Om man har svårt att rekrytera unga människor till medlemsorganisationerna borde man kanske istället försöka att knyta nya rörelser till folkbildningen. Människor vill hellre ha intyg och färdigheter idag än de samtal och kunskapsutbyten man efterfrågade förr. Går det att förändra folkbildningens ramar på så sätt att den har en stadig struktur och ryggrad, som ändå tillåter viss flexibilitet och rörlighet, både för dem som arbetar med folkbildning och för de som ska delta i folkbildningen? De regionala stöden och den regionala politiken bör utformas på annat sätt än den nationella. Detta vore bra för att skapa möjligheter att bedriva försöksverksamhet exempelvis. Speciella stöd till regionala samarbetsprojekt vore exempelvis bra att kunna tillgå. För att arbeta med europeiska projekt inom folkbildningen och/eller ungdomars folkbildning bör man försöka att hitta bredare samarbeten inom landet eller regionen. Folkbildningens aktörer behöver mer kunskap om hur man kan skapa europeiska samarbetsprojekt och hur man kan utnyttja den europeiska potential för utveckling av folkbildningen. Vissa kommuner i Stockholmsregionen har i princip slutat med all typ av stöd till folkbildningen. Denna utveckling är olycklig och visar på problemet att folkbildningens nytta i lokalsamhället inte är beskrivet på ett sådant sätt att det motiverar kommunala beslutsfattare att satsa kommunala resurser på folkbildning. Kommunförbundet följer också med intresse det nätverk kring rock- och populärmusikverksamhet som flera av de största studieförbunden deltar i. Kommunförbundet hoppas att detta kan vara modellgivande för hur man kan fånga upp och stödja ungdomsaktiviteter inom folkbildningen, även sådant som inte direkt är kopplat till musik utan också annat. Kommunförbundet ser en spännande trend inom folkbildningen för ungdomar i alla de musikhus, kulturhus eller liknande som växer fram i Sverige där studieförbund, kommunen och andra aktörer tillsammans eller med stöd av varandra driver verksamheten - denna utveckling borde definitivt kartläggas närmre, framförallt ur ett folkbildningsperspektiv.
6. Råd inför det fortsatta framsynsarbetet FBR kommer att använda denna dokumentation och annat material för att ta fram underlag inför det fortsatta framsynsarbetet. Arbetet kommer att resultera i ett dokument med folkbildningens egen syn på framtida uppgifter. Detta dokument kommer att överlämnas till regeringen för att tillsammans med SUFO2 bilda underlag för en ny folkbildningsproposition år 2004. Vilka råd vill ni ge till FBR för att det fortsatta framsynsarbetet ska bli framgångsrikt? Prioriteringar/utmaningar/måsten! Se till att sprida dokumentationen, eller delar av den för att kunna skapa debatt och diskussion inom de egna leden. Sammanfatta det som kommer in under olika tematiskt orienterade områden. Skapa incitament för folkbildningens egna aktörer att delta i diskussionen. Ge människor en känsla av att det spelar någon roll vad de tycker, tror och vilka problem och möjligheter de ser i sitt dagliga arbete.