Sammanfattningsblad. Rapporter från Avfall Sverige 2014

Sammanfattningsblad Rapporter från Avfall Sverige 2014

RAPPORTER FRÅN AVFALL SVERIGE 2014 AVFALL SVERIGES UTVECKLINGSSATSNING, BIOLOGISK BEHANDLING B2014:01 Systemanalys kring möjliga konsekvenser av förslag i Hållbar återföring av fosfor B2014:02 Nya förbehandlingstekniker för ökad koncentration av växtnäring i biogödsel B2014:03 Strategi för marknadsföring av biogödsel2014-2016 B2014:04 Årsrapport 2013. Certifierad återvinning, SPCR 120 AVFALL SVERIGES UTVECKLINGSSATSNING, DEPONERING D2014:01 Sammanställning av erfarenheter från sluttäckningsprojekt D2014:02 Förstudie Deponiers bidrag till växthusgasutsläpp i ett nationellt perspektiv och potentiella skyddsåtgärder D2014:03 Bedömning av påverkan från lakvatten inom REVAQ D2014:04 Vägledning för utformning av nedströms-skydd vid deponier med filterteknik D2014:05 Pilotförsök med filterteknik på Stavröds deponi D2014:06 Rening av svavelväte och koldioxid i deponigas med slaggrus - teknisk och ekonomisk potential D2014:07 Sammanställning av tillstånd tillhörande deponier D2014:08 Svavelväte och andra föroreningar i deponigas. Rening för långsiktiga avsättningsmöjligheter AVFALL SVERIGES UTVECKLINGSSATSNING, ENERGIÅTERVINNING E2014:01 Bränslekvalitet. Sammansättning och egenskaper för avfallsbränsle till energiåtervinning E2014:02 Kritiska metaller i svenska avfallsaskor E2014:03 Kapacitetsutredning 2014. Avfallsförbränning och avfallsmängder till år 2020 E2014:04 Semikontinuerlig provtagning av dioxiner och furaner vid fyra svenska avfallsförbränningsanläggningar E2014:05 Mätmetodik och sorteringsteknik med avseende på krom, koppar och arsenik (CCA) i trädbaserade bränslen E2014:06 Ekonomisk allokering av emissioner och resurser vid avfallsförbränning med energiåtervinning AVFALL SVERIGES UTVECKLINGSSATSNING U2014:01 Avfallsindikatorer. Vägledning för hur man kan mäta och följa utvecklingen mot en resurseffektiv avfallshantering U2014:02 Styrmedel för biogasproduktion U2014:03 Mikroplaster i biogasprocessen - Förstudie U2014:04 Korrektionsfaktorer vid plockanalyser för utsorterat brännbart avfall U2014:05 Miljöstyrande taxa? En vägledning till viktbaserad avfallstaxa inför beslut, vid införande och drift U2014:06 Kunskapssammanställning beständigheten hos geosynteter i deponikonstruktioner U2014:07 Klusterinitiativ. En förstudie om kommunal avfallsverksamhet som motor i regional utveckling U2014:08 Metodik för provtagning och analys av förorenad betong U2014:09 Vägledning till konstruktion av avfallstaxa U2014:10 Påverka beteende genom systematisk återkoppling U2014:11 Avfallsplanering i andra länder. Vägledning vid svensk medverkan U2014:12 Mätmetod för att bestämma metanutsläpp från täckta biogödsellager U2014:13 Metod för bestämning av synliga föroreningar i biogödsel och förbehandlat matavfall U2014:14 Nyckeltal för kommunikationsinsatser inom matavfall, biogödsel och biogas U2014:15 Omhändertagande av fraktioner från enskilda avlopp. Nulägessammanställning och framtidsplan U2014:16 Hushållsavfall i siffror Kommun- och länsstatistik 2013

En rapport från: B2014:01 - Systemanalys kring möjliga konsekvenser av förslag i Hållbar återföring av fosfor Naturvårdsverket redovisade i september 2013 regeringsuppdraget Hållbar återföring av fosfor. En del av förslagen innebär att det på sikt kan bli svårt att återföra biogödsel från rötning av matavfall till åkermark. För fyra typfall, 1) referensfall, 2) begränsad giva, 3) avvattning av biogödsel och förbränning av fast fraktion samt 4) stopp på utsortering av matavfall, har konsekvenserna studerats avseende hantering av matavfall och biogödsel från rötning av matavfall. Analysen utgår från en antagen uppkommen mängd matavfall på 960 kton år 2023. Källsortering av 480 kton matavfall till rötning ger med spridning av oavvattnad biogödsel (Fall 1 och Fall 2) en tillförsel av drygt 23 kg Cd/år till den svenska åkermarken. Men endast hälften (knappt 12 kg Cd/år) är ett nytillskott (under förutsättning att hälften av maten produceras i Sverige och att svenskproducerad och importerad mat innehåller samma Cd-nivåer). Givet att handelsgödsel med låg Cd-halt används (10 mg/kg P) innebär avvattning av biogödsel (Fall 3) respektive ett stopp på källsortering av matavfall (Fall 4) att nytillskottet sjunker med ca 2 respektive 4,5 kg Cd/år eftersom handelsgödsel istället kommer att användas. Men om handelsgödsel med max tilllåten Cd-halt används (100 mg/kg P) så skulle motsvarande förändringar innebära att nytillskottet ökar med ca 57 respektive 61 kg Cd/år. Jämförelsevis innebär Fall 2 (Begränsad giva) relativt små konsekvenser avseende påverkan på energiflöden, ekonomi och klimatpåverkande utsläpp. Jämfört med referensfallet ökar energiinsatser, utsläpp och kostnader eftersom biogödseln måste spridas över en större areal för att klara Cd-kraven. Intresset inom jordbruket för att använda biogödsel kommer troligen att påverkas negativt, eftersom biogödseln måste kompletteras med handelsgödsel för att få önskad gödslingseffekt. Istället för att årligen gödsla med biogödsel enligt förslaget till regelverk, och därmed gödsla med en mindre mängd biogödsel och sedan komplettera med handelsgödsel, går det även att tillföra full önskad växtnäringsmängd (kväve alternativt fosfor enligt regelverkets begränsningar) men sedan avstå från biogödsel under kommande år för att på så sätt inte överskrida gränsvärdet för kadmiumtillförsel. Konsekvensen blir att arealbehovet kommer att öka och därmed även transporter men framför allt lagringskostnader. En sådan hantering förutsätter att entreprenörer bygger upp och ansvarar för hela hanteringen för att kunna optimera placering av lager och transportavstånd. Kostnaderna kommer att öka radikalt eftersom lagringskapaciteten behöver ökas så att den motsvarar det större arealbehovet. Intresset inom jordbruket för biogödsel kommer att bli lågt då biogödsel inte längre kommer att betraktas som ett gödselmedel då kadmiuminnehållet begränsar dess användning istället för växtnäringen som fallet är idag.

SVERIGE Porto betalt Port payé Fall 3 (Avvattning av biogödsel och förbränning av fast fraktion) innebär en betydligt mer omfattande omställning av biogödselhanteringen. Kostnader och utsläpp ökar i ett systemperspektiv, framförallt på grund av att förbränningen av den fasta fraktionen minskar importen av brännbart avfall. Fall 4 (Stopp på utsortering av matavfall) innebär störst konsekvenser när det gäller påverkan på energiflöden och ökning av klimatpåverkande utsläpp. Den förlorade biogasproduktionen i kombination med minskad import till förbränning (då det svenska matavfallet måste förbrännas) innebär en ökning av de klimatpåverkande utsläppen med ca 130 000 ton CO 2 -ekv./år. Kostnaderna i systemperspektiv sjunker i detta fall, men resultatet är känsligt bland annat för antaganden om insamlingskostnader för matavfall, rejektandel vid förbehandling, biogasutbyte vid rötning, rötnings-, uppgraderings- och distributionskostnader för gas och inte minst priset för fordonsgas. Författare Mattias Bisaillon, David Holmström och Johan Sundberg (alla Profu AB) samt Andras Baky och Ola Palm (båda JTI Institutet för jordbruks- och miljöteknik) Projektledare Mattias Bisaillon (Profu AB) Finansiär Avfall Sverige Läs mer om återföring av fosfor U 2012:03 Fosforfiltermaterial Ett hushållsavfall Läs hela rapporten Hela rapporten Systemanalys kring möjliga konsekvenser av förslag i Hållbar återföring av fosfor (Rapport B 2014:01) finns för kostnadsfri nerladdning från: www.avfallsverige.se Beställa rapporter Beställning eller nerladdning av utvecklingsrapporter kan göras från: www.avfallsverige.se Mer information Information om Avfall Sveriges utvecklingsprojekt och utvecklingsrapporter kan du få från: Per Nilzén, Utvecklingschef Tel. 040-35 66 13, e-post per.nilzen@avfallsverige.se Avfall Sverige, Prostgatan 2, 211 25 Malmö, 040-35 66 00, 040-35 66 26, info@avfallsverige.se, www.avfallsverige.se

En rapport från: B2014:02 - Nya förbehandlingstekniker för ökad koncentration av växtnäring i biogödsel Genom en screening av den europeiska marknaden har totalt nio olika tekniker identifierats som intressanta för att producera en högvärdig slurry från organiskt avfall, med fokus på källsorterat hushållsavfall och förpackade livsmedel. Dessa tekniker har djupgranskats genom direktkontakt med leverantörer och anläggningar samt platsbesök. TS-halten i biogödseln från svenska samrötningsanläggningar är normalt 4-6 % vilket betyder att en stor del av biogödseln består av vatten, varför näringskoncentrationerna är relativt låga. Detta medför att transport och spridning blir ineffektiv och kostnadskrävande i förhållande till de näringsämnen som finns i biogödseln. Ett alternativ till att efterbehandla biogödseln är att istället fokusera på inkommande material till biogasanläggningen, framförallt genom att minimera utspädning av avfallet. Tekniker för förbehandlingen finns idag, varav några har identifierats i Avfall Sveriges tidigare rapport B2012:01. Det föreliggande arbetet är en fördjupning av denna rapport, för att höja kunskapsnivån på hur befintliga och nya anläggningar kan anpassas med ny teknik för förbehandling av substrat för att få ett högre näringsvärde och därmed bättre marknadsvärde i biogödseln, med bibehållen eller förbättrad metanproduktion samt bibehållen eller minskad rejektmängd. Teknikerna visar på stora skillnader i alla områden. Kostnadsstrukturen varierar mycket, även om kapital- och reservdelskostnaden alltid utgör den största delen av totalkostnaden. Komplexiteten av lösningarna är också varierande; några lösningar består mest av en enda maskin, ofta av typ hammarkvarn, och åstadkommer en begränsad separering framförallt vad gäller sedimenterande ämnen, om de inte kompletteras med ett efterbehandlingssteg. Dessa enklare lösningar orsakar också den minsta specifika kostnaden på omkring 40 kr/ton. Andra lösningar såsom pulprar utgör hela processtekniska anläggningar som då inkluderar utrustning för separering av fler rejekttyper såsom sedimenterande ämnen, vilket också återspeglas i en betydligt högre behandlingskostnad på omkring 100 kr/ton eller mer. Utrustningen har olika förmåga att hantera olika avfallstyper. Glasförpackningar är det få tekniker som kan behandla, och endast OREX-pressen kan hantera glasförpackningar utan problem. Dock klarar denna teknik ej att hantera struktursvaga material. Glas- och metallförpackningar leder oftast till en starkt förhöjd kostnad pga slitage. Tunga föremål såsom stenar leder till problem i utrustning där materialet slungas med högre fart. Även plast kan orsaka driftproblem genom att exempelvis sätta igen hålsåll i skruvpressar. Utvärderingen av slurry- och rejektegenskaperna har visat sig vara problematisk, dels på grund av att anläggningarna inte har någon anledning att följa upp parametrar som skulle behövas för utvärderingen, dels eftersom de lokala förutsättningarna såsom egenskaperna av det inkommande avfallet är för olika. Ytterligare försvårande är att uppgifterna oftast är en blandning av information från leverantörer och anläggningar. Med tanke på dessa omständigheter har en direkt jämförelse av siffror bara begränsad relevans, varför rapporten mest fokuserar på att kvalitativt diskutera uppgifterna. De flesta tekniker i granskningen har förmåga att producera en slurry med hög TS-halt. Ofta är det snarare den efterföljande rötningens begränsningar som gör att slurryns TS-halt i praktiken är lägre än vad förbehandlingstekniken skulle kunna producera. Pulper-lösningarna däremot använder ett processteg med låg TS-halt i förbehandlingen och är därför beroende av ett senare avvattningssteg med återföring av vätskan för att uppfylla syftet med hög halt av näringsämnen i producerad slurry.

SVERIGE Porto betalt Port payé Författare Daniel Tamm, Emelie Persson och Anders Hjort (alla BioMil AB) Projektledare Daniel Tamm (BioMil AB) Finansiärer Avfall Sveriges Utvecklingssatsning Biologisk återvinning Avfall Sveriges Utvecklingssatsning Nyckelord förbehandling, separering, sönderdelning, matavfall, biogas, rötning, näringsämnen, skruvpress, OREX, TurboSeparator, BioSep, Trennmühle, Tiger Läs mer om förbehandling av biogödsel B 2013: 01 Förbehandling av matavfall för biogasproduktion. Inventering av befintliga tekniker vid svenska anläggningar B 2012:02 Verktyg för att säkerställa lågt kadmiuminnehåll i biogödsel B 2012:01 Ökad koncentration av växtnäring i biogödsel B 2011:03 Biogödselförädling tekniker och leverantörer Läs hela rapporten Hela rapporten Nya förbehandlingstekniker för ökad koncentration av växtnäring i biogödsel (Rapport B2014:02) finns för kostnadsfri nerladdning från: www.avfallsverige.se Rapporten ingår i Avfall Sveriges Utvecklingssatsning Biologisk behandling. Beställa rapporter Beställning eller nerladdning av utvecklingsrapporter kan göras från: www.avfallsverige.se Mer information Information om detta projekt kan du få från: Angelika Blom, Rådgivare Biologisk återvinning, 040-35 66 26, angelika.blom@avfallsverige.se Information om Avfall Sveriges utvecklingsprojekt och utvecklingsrapporter kan du få från: Per Nilzén, Utvecklingschef, 040-35 66 13, per.nilzen@avfallsverige.se Avfall Sverige, Prostgatan 2, 211 25 Malmö, 040-35 66 00, 040-35 66 26, info@avfallsverige.se, www.avfallsverige.se

En rapport från: B2014:03 - Strategi för marknadsföring av biogödsel 2014-2016 Många lantbrukare använder biogödsel från landets biogasanläggningar med gott resultat och värderar biogödseln som ett utmärkt gödselmedel. Genom den utbyggnad av biogasproduktionen som pågår runt om i landet behövs fler kunder som köper biogödsel som komplement och ersättning för mineralgödsel. Strategin för marknadsföring av biogödseln ska vara ett hjälpmedel i denna marknadsföring och har delats in i tre avgränsade områden. För vart och ett av områdena anges mål med den verksamhet och aktiviteter som initieras genom strategin. Område 1 Användare ska ha högt förtroende för biogödsel. Med detta menas att livsmedelsindustrin fortsättningsvis ska värdera biogödsel som ett gödselmedel som är likvärdigt med eller bättre än mineralgödsel i konventionell odling samt, där använda substrat i produktionen medger det, som ett gödselmedel i ekologisk odling. Område 2 Lantbrukare och rådgivare ska ha god kunskap om biogödsel. Målet är att inom ett år ska en webbplats med information om biogödsel finnas på plats. Därutöver ska inom tre år samtliga hus- hållningssällskapens växtodlingsrådgivare verksamma i områden/regioner där produktion av biogödsel sker ha deltagit i informationsträffar om biogödsel. Område 3 Öka biogödselns värde som gödselmedel. Målet är att aktiviteterna inom tre år ska generera minst fem exempel som kan leda till högre kostnadseffektivitet vid produktion, distribution eller användning av biogödsel.

SVERIGE Porto betalt Port payé Författare Carl-Magnus Pettersson (Uppsala Tekniksupport) Projektledare Angelika Blom (Avfall Sverige) Finansiär Avfall Sverige Läs hela rapporten Hela rapporten Strategi för marknadsföring av biogödsel 2014-2016 (Rapport B 2014:03) finns för nerladdning (kostnadsfritt för Avfall Sveriges medlemmar) från: www.avfallsverige.se Rapporten ingår i Avfall Sveriges Utvecklingssatsning Deponering. Beställa rapporter Beställning eller nerladdning av utvecklingsrapporter kan göras från: www.avfallsverige.se Mer information Information om detta projekt kan du få från: Angelika Blom, Rådgivare Biologisk återvinning Tel. 040-35 66 23, e-post angelika.blom@avfallsverige.se Information om Avfall Sveriges utvecklingsprojekt och utvecklingsrapporter kan du få från: Per Nilzén, Utvecklingschef Tel. 040-35 66 13, e-post per.nilzen@avfallsverige.se Läs mer om biogödsel B 2014:02 Nya förbehandlingstekniker för ökad koncentration av växtnäring i biogödsel B 2012:03 Sammanställning av resultat från långliggande försök med biogödsel i Norden B 2012:02 Verktyg för att säkerställa lågt kadmiuminnehåll i biogödsel B 2012:01 Ökad koncentration av växtnäring i biogödsel U 2011:16 Strategi för biogödsel och kompost U 2011:03 Biogödselförädling. Tekniker och leverantörer U 2010:11 Biogödselhandbok. Biogödsel från storskaliga biogasanläggningar U 2010:07 Utformning av biogödsellager på svenska biogasanläggningar. Nulägesbeskrivning och smittskyddsrekommendationer U 2017:13 Utvärdering av certifieringssystemen för biogödsel och kompost SPCR 120 och SPCR 152 Avfall Sverige, Prostgatan 2, 211 25 Malmö, 040-35 66 00, 040-35 66 26, info@avfallsverige.se, www.avfallsverige.se

En rapport från: B2014:04 - Årsrapport 2013. Certifierad återvinning, SPCR 120 År 2013 var 15 anläggningar certifierade enligt SPCR 120. De certifierade anläggningarna producerade totalt 417 GWh energi, varav 380 GWh (91 %) uppgraderades till fordonsbränsle, och resterande mängd användes till värmeproduktion (6 %) och facklades (3 %). Samtidigt producerades 794 000 ton certifierad biogödsel som användes inom jordbruket som gödselmedel. I stort sett all biogödsel är flytande med en TShalt på 3,5 % i genomsnitt. Totalt tillfördes jordbruket cirka 2 200 ton växttillgängligt kväve, 431 ton fosfor och 1 330 ton kalium. Den gödslade arealen beräknas ha varit cirka 22 000 ha. Vid samrötning av organiskt avfall produceras två produkter biogödsel och biogas. Biogödsel är den rötrest som kommer från biogasanläggningar som samrötar olika organiska avfall (bl.a. källsorterat matavfall) inklusive grödor och gödsel, men exklusive avloppsslam och andra avloppsfraktioner. Biogödsel som uppfyller reglerna kan certifieras enligt Avfall Sveriges certifieringssystem Certifierad återvinning, SPCR 120. Biogödsel möjliggör återföring av växtnäringsämnen till jordbruksmark, och biogas kan användas till bl.a. uppgradering och värmeproduktion. Att certifiera sin biogödsel enligt Certifierad återvinning, SPCR 120, innebär en god kontroll och god kvalitet på den utgående biogödseln. Certifieringssystemet syftar till att kvalitetssäkra biogödsel så att det är ett efterfrågat gödselmedel med hög acceptans. Därför får certifierade anläggningar bara använda substrat som har sitt ursprung från livsmedels- eller foderkedjan (dvs. livsmedel/foder och avfall från produktion av livsmedel och foder samt gödsel). Avvattning av biogödsel sker normalt inte utan biogödseln är i de flesta fall en flytande produkt. I de fall som biogödseln fassepareras i en fast och en flytande fraktion, kan bägge produkterna avsättas inom jordbruket som gödselmedel eller så kan den fasta mer fosforrika fraktionen används för jordtillverkning. År 2013 fanns det 15 biogasanläggningar som samrötar organiskt avfall inkl. grödor och gödsel och producerar biogödsel certifierad enligt SPCR 120. Under år 2013 producerades 794 000 ton SPCR 120-certifierad biogödsel. Substraten som användes 2013 för produktion av biogödsel och biogas var matavfall (29 %), organiskt avfall från livsmedelsindustrin (26 %), stallgödsel (24 %), slakteriavfall (14 %) och övrigt. (7 %). Användningen av grödor som substrat var marginell (<1 %). Metallhalterna i biogödsel var låga och medelinnehållet av kadmium var 0,3 mg/kg TS. Skillnaden mellan åren 2010 2013 är marginell för samtliga metaller.

SVERIGE Porto betalt Port payé Författare Ola Palm (JTI- Institutet för jordbruks- och miljöteknik) Projektledare Ola Palm (JTI- Institutet för jordbruks- och miljöteknik) Finansiär Avfall Sverige Läs hela rapporten Hela rapporten Årsrapport 2013. Certifierad återvinning, SPCR 120 (Rapport B 2014:04) finns för nerladdning (kostnadsfritt för Avfall Sveriges medlemmar) från: www.avfallsverige.se Rapporten ingår i Avfall Sveriges Utvecklingssatsning Biologisk behandling. Läs mer om certifierad återvinning B 2013:04 Årsrapport certifierad återvinning, SPCR 120. Produktionsåren 2012, 2011, 2010 U 2007:13 Utvärdering av certifieringssystemen för biogödsel och kompost SPCR 120 och SPCR 152 Beställa rapporter Beställning eller nerladdning av utvecklingsrapporter kan göras från: www.avfallsverige.se Mer information Information om detta projekt kan du få från: Angeilka Blom, Rådgivare biologisk återvinning Tel. 040-35 66 23, e-post angelika.blom@avfallsverige.se Information om Avfall Sveriges utvecklingsprojekt och utvecklingsrapporter kan du få från: Per Nilzén, Utvecklingschef Tel. 040-35 66 13, e-post per.nilzen@avfallsverige.se Avfall Sverige, Prostgatan 2, 211 25 Malmö, 040-35 66 00, 040-35 66 26, info@avfallsverige.se, www.avfallsverige.se

En rapport från: D2014:01 - Sammanställning av erfarenheter från sluttäckningsprojekt Generellt visar de material som undersökts goda egenskaper för att användas i sluttäckningskonstruktioner. Myndigheterna har i de flesta fall godkänt de material och förfaranden som avsågs att användas. Men det finns behov av att förbättra kunskapsunderlaget med avseende på andra alternativa material än flygaskstabiliserat avloppsslam (FSA) samt att uppdatera kostnadsuppskattningar och avvägningar mellan kostnader och miljönyttan av olika sluttäckningsalternativ. Genom implementeringen av EU:s direktiv om deponering av avfall i den svenska lagstiftningen har de tekniska kraven på deponier höjts. Många deponier har därmed avslutat sin verksamhet och ska täckas för att skydda omgivningen. Det har uppstått ett stort behov av täckmassor som är lämpliga för detta ändamål. Användningen av olika material vid sluttäckning av deponier har i flera fall utvärderats och sammanfattats i rapporter. Det finns också ytterligare erfarenheter i rapporter från de senaste årens sluttäckningsprojekt som är värda att sammanställa. Dessutom finns mycket kunskap hos verksamhetsutövare som planerat för eller genomfört sluttäckningsarbeten. Någon övergripande sammanställning av sådana erfarenheter finns för närvarande inte. Syftet med detta projekt har därför varit att sammanställa de erfarenheter som finns i utvecklingsprojekt eller hos verksamhetsutövare avseende sluttäckning av deponier samt att identifiera vilka ämnesområden som är väl undersökta och vilka frågor som det finns behov av att belysa mer framöver. Erfarenheterna från verksamhetsutövare bekräftar i flera avseenden resultaten från utvecklingsprojekten, till exempel uppfylls kravet avseende genomsläpplighet i nästan samtliga fall och genomsläppligheten minskar med tiden. Ett flertal verksamhetsutövare anger att det är svårt att få tag i lämpliga massor som kan användas i sluttäckningskonstruktionen. Detta gäller både för sluttäckningskonstruktioner som baseras på naturliga och alternativa material. Generellt verkar myndigheterna ha godkänt de material och förfaranden som planerades för sluttäckningskonstruktionerna som verksamhetsutövarna beskriver. Användningen av vissa restprodukter har i många fall fått villkor, särskilt med avseende på kvaliteten av massor som används ovan tätskiktet, konstruktionsmaterial i utjämningsskiktet eller slam i växtetableringsskiktet. Trots talrika och omfattande utvecklingsprojekt förblir en del frågor och kunskapsområden med potentiellt mycket stor praktiskt betydelse för verksamhetsutövarna bara delvis besvarade eller obesvarade. Det finns alltså ett behov för framtida utredningar och det rekommenderas att genomföra sådana framförallt med avseende på erfarenheter från logistiken av alternativa material i sluttäckning (FSA men framförallt icke-fsa), praktiska erfarenheter av storskalig konstruktion med alternativa sluttäckningsmaterial kontra klassiska sluttäckningar växtetableringsskikt och metanoxidation miljöprestanda av alternativa material kontra klassiska sluttäckningar kostnads-nyttoberäkningar för olika sluttäckningsalternativ.

SVERIGE Porto betalt Port payé Författare Anders Hedenstedt (Sweco) Martijn van Praagh (Sweco) Projektledare Anders Hedenstedt (Sweco) Martijn van Praagh (Sweco) Finansiär Avfall Sverige Nyckelord deponering, sluttäckning, alternativa material, naturliga material, restprodukter Läs mer om sluttäckning av deponier D2010:03 Metanoxiderande filteranläggningar vid sluttäckning av äldre deponier/avfallsupplag D2009:04 Referensdata för miljöbedömning av alternativa material i sluttäckning av avfallsupplag U2008:09 Utvärdering av fullskaleanvändning av askor och andra restprodukter vid sluttäckning av Tveta Återvinningsanläggning U2007:12 Sluttäckning av avfallsupplag. Alternativa metoder att uppnå gällande krav avseende infiltration D2005:01 Utlakning från sluttäckning av avfallsupplag där aska, komposterat slam och schaktmassor utnyttjas i konstruktionen Läs hela rapporten Hela rapporten Sammanställning av erfarenheter från sluttäckningsprojekt (Rapport D 2014:01) finns för kostnadsfri nerladdning från: www.avfallsverige.se Rapporten ingår i Avfall Sveriges Utvecklingssatsning Deponering. Beställa rapporter Beställning eller nerladdning av utvecklingsrapporter kan göras från: www.avfallsverige.se Mer information Information om Avfall Sveriges utvecklingsprojekt och utvecklingsrapporter kan du få från: Per Nilzén, Utvecklingschef Tel. 040-35 66 13, e-post per.nilzen@avfallsverige.se Avfall Sverige, Prostgatan 2, 211 25 Malmö, 040-35 66 00, 040-35 66 26, info@avfallsverige.se, www.avfallsverige.se

En rapport från: D2014:02 - Förstudie Deponiers bidrag till växthus gasutsläpp i ett nationellt perspektiv och potentiella skyddsåtgärder Potentialen för gasutvinning i deponier bedöms i det här examensarbetet vara större än vad som har prognostiserats. Perioden för gasuttag sträcker sig längre än vad man trott. Det beror på att mycket av det organiska materialet i gamla deponier fortfarande inte har brutits ner och att gasproduktion därför fortfarande sker. Med anledning av de låga driftskostnaderna bör deponigasutvinning fortskrida så länge som det är tekniskt möjligt och ekonomiskt hållbart. Genom provtagningar av avfallet i kombination med mätningar som sträcker sig över längre perioder, skulle bättre kännedom om metangasproduktionen i deponier kunna fås. Det finns flera tusen deponier i Sverige, varav de allra flesta är nerlagda. År 2010 fanns bara 75 aktiva deponier. Vid nerbrytning av organiskt material i deponier bildas metanhaltig deponigas som bidrar till växthuseffekten. Utsläppens omfattning prognostiseras med hjälp av beräkningsmodeller, exempelvis IPCCs. Dessa modeller fordrar att antaganden görs av exempelvis andelen gas som utvinns via gasuppsamlingsutrustningen, det organiska materialets halveringstid och avfallets sammansättning och mängd. I Sverige görs antagandet att 60 procent av deponigasen samlas upp på deponier med gasuppsamlingsutrustning. Projektets övergripande syfte har varit att undersöka hur osäkerheterna i de antaganden som görs kan inverka på de uppskattade deponigasemissionerna. Syftet har också varit att bedöma om metangasutsläpp från deponier utgör ett stort eller ett försumbart tillskott av växthusgasutsläpp i jämförelse med andra källor. Detta gjordes genom en känslighetsanalys som baserades på en litteraturstudie, IPCC- prognostiserade metanmängder samt genom intervjuer med deponiägare. Sveriges huvudsakliga metankällor är jordbrukssektorn och deponier från avfallssektorn. År 1990 var de uppskattade utsläppen från de två sektorerna ungefär lika stora. Fram till år 2010 har de uppskattade utsläppen från deponier halverats medan utsläpp från jordbruket ligger på ungefär samma nivå som tidigare. Ur den enskilda deponins perspektiv kan det konstateras att utvinningsgraden hos gasuppsamlingssystemet varierar i både ett kortsiktigt och i ett långsiktigt perspektiv. Beroende på när en mätning utförs kommer en viss variation att uppvisas i gasutvinningssystemets utvinningsgrad det vill säga både emitterade och uppsamlade gasmängder varierar mellan mättillfällena. En stor osäkerhet byggs in i den beräknade årsproduktionen av metangas när metanmängderna beräknas med hjälp av medelvärden från ett fåtal mätningar utförda under korta mätperioder. För en enskild deponi kan skillnaderna mellan de beräknade och faktiska mängderna vara stora. Det medför att utvinningsgraden eller produktionen är svårbedömd både för den enskilda deponin och på nationell nivå.

SVERIGE Porto betalt Port payé Författare Åsa Lindelöf (Kungliga tekniska högskolan) Projektledare Josef Mácsik (Ecoloop AB) Finansiär Avfall Sverige Läs hela rapporten Hela rapporten Förstudie Deponiers bidrag till växthusgasutsläpp i ett nationellt perspektiv och potentiella skyddsåtgärder (Rapport D 2014:02) finns för kostnadsfri nerladdning från: www.avfallsverige.se Rapporten ingår i Avfall Sveriges Utvecklingssatsning Deponering. Läs mer om deponigas D 2013:02 Handbok för deponigas U 2012:14 Karakterisering av deponier samt detektering av deponigas med geofysiska metoder. MaLa- Ga-projektet Fas 2, Steg 1-4 D 2011:03 Syntetrapport deponigas. En sammanställning av utvecklingsprojekt finansierade av RVF och Avfall Sverige under 20 år U 2010:12 Deponigas som fordonsbränsle D 2001:05 Kartläggning av teknik för energiutvinning från deponigas med varierande energiinnehåll Beställa rapporter Beställning eller nerladdning av utvecklingsrapporter kan göras från: www.avfallsverige.se Mer information Information om Avfall Sveriges utvecklingsprojekt och utvecklingsrapporter kan du få från: Per Nilzén, Utvecklingschef Tel. 040-35 66 13, e-post per.nilzen@avfallsverige.se Avfall Sverige, Prostgatan 2, 211 25 Malmö, 040-35 66 00, 040-35 66 26, info@avfallsverige.se, www.avfallsverige.se

En rapport från: D2014:03 - Bedömning av påverkan från lakvatten inom REVAQ I rapporten ges en bakgrundsbeskrivning av metodik samt motiv till prioritering av ämnen som ska bedömas. Följande delar ingår i rapporten: Bedömningsmetodik och acceptanskriterier, beskrivning av metodik för att bedöma hur ett lakvatten kan påverka slamkvaliteten, översikt av tillgängliga data på föroreningars förekomst i lakvatten, prioritering av föroreningar samt exempel på hur metodiken kan tillämpas. Många svenska deponier eller avfallsanläggningar har sitt lakvatten kopplat till ett avloppsreningsverk. Certifieringssystemet REVAQ syftar bland annat till en bättre slamkvalitet. En utgångspunkt i REVAQs regelverk är att lakvatten ska kopplas bort från reningsverken. Undantag från denna regel kan vara aktuellt om det inte bedöms rimligt att etablera lokal rening. Men då ska man visa att lakvattnets påverkans på slamkvaliteten är tolerabel. I rapporten används en internationellt erkänd metodik, SimpleTreat 3.1. Metodiken har sedan utvecklats för att bedöma hur deponilakvatten kan påverka slam från reningsverk. Metodiken kommer att användas inom REVAQs regelverk för att bedöma om ett lakvatten bör kopplas bort. Innan metodiken tillämpas bör dock mer uppenbara metoder för att koppla bort lakvattnet ha utvärderats och befunnits tekniskt eller praktiskt svårgenomförda. Metodiken innehåller bedömningskriterier, en lista över prioriterade ämnen samt vägledning för genomförande av en prövning. En operativ vägledning ges i en separat manual. Rapporten redovisar utgångspunkterna och principerna för föreslagna bedömningskriterier, samt ger en översiktlig genomgång av lakvattendata. Baserat på denna genomgång har ett stort antal organiska ämnen utvärderats och en slutlig prioriteringslista framtagits. Metodiken omfattar påverkan på slam och påverkan på avloppsreningsverkets recipient. För närvarande är det påverkan på slam som kommer att ingå i REVAQs regelverk. Figur 3.1 Principskiss över reningsverksmodellen SimpleTreat 3.1

SVERIGE Porto betalt Port payé Författare John Sternbeck och Mats Allmyr (båda WSP) Projektledare John Sternbeck (WSP) Finansiärer Avfall Sverige Svenskt Vatten Utveckling Gryaab Käppalaförbundet Kalmar kommun Nordvästra Skånes Vatten och avlopp Trelleborgs kommun Stockholm Vatten AB Klippans kommun Örebro kommun. Läs mer om lakvattenbehandling D 2000:06 Metoder för lakvattenbehandling, sammanställning Läs hela rapporten Hela rapporten Bedömning av påverkan från lakvatten inom REVAQ (Rapport D 2014:03) finns för kostnadsfri nerladdning från: www.avfallsverige.se Rapporten ingår i Avfall Sveriges Utvecklingssatsning Deponering. Beställa rapporter Beställning eller nerladdning av utvecklingsrapporter kan göras från: www.avfallsverige.se Mer information Information om detta projekt kan du få från: Johan Fagerqvist, Rådgivare Deponering, 040-35 66 24, johan.fagerqvist@avfallsverige.se Information om Avfall Sveriges utvecklingsprojekt och utvecklingsrapporter kan du få från: Per Nilzén, Utvecklingschef, 040-35 66 13, per.nilzen@avfallsverige.se Avfall Sverige, Prostgatan 2, 211 25 Malmö, 040-35 66 00, 040-35 66 26, info@avfallsverige.se, www.avfallsverige.se

En rapport från: D2014:04 - Vägledning för utformning av nedströmsskydd vid deponier med filterteknik Projektets slutsats är att helt passiva system inte kommer att fungera på flertalet avslutade deponier. Det beror till exempel på att en tillräcklig hydraulisk gradient inte kan skaps på platsen eller på grund av platsbrist. Dessutom kommer det vid de flesta deponier, där ett markfilter installeras som nedströmsskydd, finnas risk för behov av underhåll och skötsel på grund av igensättningar eller kanalbildning i filtret, eller på grund av andra driftsstörningar. I ett långt tidsperspektiv kommer alla deponier att behöva förlita sig på utspädnings- och fastläggningseffekterna i underliggande marklager. Detta på grund av att deponins topp- och bottentätningar på sikt kommer att släppa igenom vatten. Under en deponi skall det därför enligt deponeringsförordningen (SFS 2001:512) finnas en geologisk barriär som kan vara naturlig eller konstruerad. Den geologiska barriären ska ha egenskaper som förhindrar, bryter ner, fastlägger eller fördröjer transporten av ämnen och föroreningar från en deponi till en recipient. Enligt Naturvårdsverkets handbok (2004:2) med allmänna råd angående deponering av avfall ska den konstruerade geologiska barriären dimensioneras utifrån lakvattnets karaktär och omgivningens känslighet och bör bestå av till exempel filter och/eller reaktiva barriärer med porösa och adsorberande egenskaper. Skyddet ska reducera den föroreningstransport som kan ske via det ytliga lakvattnet och fungera under lång tid då aktiva åtgärder inte längre vidtas. Den geologiska barriären ska vara beständig under en lång tidsperiod och endast vara i behov av minimala insatser vad gäller skötsel. Syftet med vägledningen är att tillhandahålla en metodik som beskriver ett systematiskt tillvägagångssätt att utforma nedströmsskydd med filterteknik för deponier. Nedströmsskyddet ska fungera i ett långt tidsperspektiv och kräva minimala insatser vad gäller skötsel. Vägledningen innehåller en beskrivning av: de underlag som behöver tas fram i en inventeringsfas för att kunna bedöma potentialen för lakvattenbehandling med filterteknik de faktorer man behöver beakta för att ta fram en kravspecifikation för en filteranläggning de undersökningar som bör ligga till grund för att välja lämpligt filtermaterial hur man går till väga för att dimensionera ett filter vad en grov anläggningsplan bör innehålla och hur den tas fram vad en plan för drift och underhåll kan innehålla och hur den tas fram med hjälp av riskanalys Ett annat syfte med projektet var att genomföra ett demonstrationsförsök i pilotskala under fältförhållanden. Detta redovisas i Avfall Sveriges rapport Pilotförsök med filterteknik på Stavsröds deponi (U 2014:05).

SVERIGE Porto betalt Port payé Författare David Bendz, Christel Carlsson, Peter Flyhammar och Thomas Rihm (samtliga Statens geotekniska institut SGI) Projektledare Christel Carlsson (Statens geotekniska institut SGI) Finansiärer Avfall Sverige, Statens geotekniska institut SGI Nyckelord vägledning, handbok, nedströmsskydd, filterteknik, lakvattenbehandling, deponi, geologisk barriär Beställa rapporter Beställning eller nerladdning av utvecklingsrapporter kan göras från: www.avfallsverige.se Mer information Information om detta projekt kan du få från: Johan Fagerqvist, Rådgivare Deponering Tel. 040-35 66 24, e-post johan.fagerqvist@avfallsverige.se Information om Avfall Sveriges utvecklingsprojekt och utvecklingsrapporter kan du få från: Per Nilzén, Utvecklingschef Tel. 040-35 66 13, e-post per.nilzen@avfallsverige.se Läs hela rapporten Hela rapporten Vägledning för utformning av nedströmsskydd vid deponier med filterteknik (Rapport D 2014:04) finns för nerladdning (kostnadsfritt för Avfall Sveriges medlemmar) från: www.avfallsverige.se Rapporten ingår i Avfall Sveriges Utvecklingssatsning Deponering. Läs mer om deponier D 2015:05 Pilotförsök med filterteknik på Stavsröds deponi U 2014:06 Kunskapssammanställning. Beständigheten hos deponikonstruktioner med geosynteter D 2013:02 Handbok för deponigas U 2012:14 Karakterisering av deponier samt detektering av deponigas med geofysiska metoder. MaLa- Ga-projektet. Fas 2, steg 1-4 D 2012:02 Avfall Sveriges deponihandbok. Reviderad handbok för deponering som en del av modern avfallshantering D 2012:01 Mätning av sättningar i deponier. En kartläggning av nuvarande och framtida metoder U 2009:08 Alternativa konstruktionsmaterial på deponier. Vägledning U 2008:07 Riskbedömning vid deponier. Modellering enligt TAC-modellen för svenska förhållanden U 2006:01 Funktion för geologisk barriär och bottentätning. Erfarenhetsöverföring från byggande och uppföljning Avfall Sverige, Prostgatan 2, 211 25 Malmö, 040-35 66 00, 040-35 66 26, info@avfallsverige.se, www.avfallsverige.se

En rapport från: D2014:05 - Pilotförsök med filterteknik på Stavsröds deponi Ett markfilter kan fungera som ett nedströmsskydd och har därmed en potential att vara ett viktigt komplement till övriga skyddsåtgärder vid en deponi. Hyttsand kunde effektivt fastlägga lösta ämnen, men den största andelen av ämnen som fastlades i hyttsanden var makroämnen och organiskt material. Sandfilter som förfilter visade sig viktigt för att inte förbruka kapaciteten i sorptionsfiltret. Erfarenheterna från försöket tyder dock på att funktionen hos ett filter snabbt kan försämras av igensättningar. Hög grumlighet med höga halter av partiklar i lakvattnet kan snabbt sätta igen ett sandfilter. Den svenska deponeringsstrategin utgår från att toppoch bottentätning vid alla deponier kommer att försämras i ett långt tidsperspektiv. Deponiers förmåga att reducera spridning av miljö- och hälsoskadliga ämnen kommer då att vara beroende av det underliggande marklagrets utspädnings- och fastläggningsförmåga. Införandet av en så kallad geologisk barriär har därför tillkommit i det svenska regelverket som ett komplement till övriga skyddsåtgärder för deponier (se 19 förordning (2001):512) om deponering av avfall). Om den befintliga geologiska barriären inte uppfyller kraven i förordningen så ska deponin förses med en barriär som uppfyller kraven i 20. Om det finns risk för att delar av lakvattnet aldrig kommer att passera den geologiska barriären så ska det anläggas ett skydd i lakvattnets strömningsriktning som för- hindrar att lakvattnet förorenar mark och vatten (se 21 ). Syftet med pilotförsöket har varit att ge underlag till en vägledning som tagits fram inom forskningsprojektet U516 - Vägledning för utformning av nedströmsskydd vid deponier med filterteknik (Avfall Sverige Rapport D 2014:04). Målsättningen med pilotförsöket har varit att praktiskt testa funktionen och användbarheten av den framtagna vägledningsmodellen och att öka förståelsen för de processer som kontrollerar fastläggning av föroreningar i lakvatten i en filterkonstruktion under fältförhållanden samt de eventuella begränsningar som finns med tekniken. De nya kunskaper och praktiska erfarenheter som pilotförsöket genererat har använts för att förbättra vägledningen. Pilotanläggningen bestod av fyra delsteg; luftning i kaskadfall, sedimentation i bassäng, mekanisk avskiljning i sandfilter och sorption i hyttsand. Några viktiga slutsatser från försöket: Hyttsanden kunde effektivt fastlägga framförallt lösta ämnen Analysresultaten indikerar att fastläggningen totalt sett var större än utlakningen i hyttsanden för ämnen som t.ex. Ca, DOC, Na, Mn, Fe, Ba, Al, Zn, Ni As, Co och Cr. Den största andelen av ämnen som fastläggs i hyttsanden var inte de s.k. problemämnena utan framförallt makroämnen, då de förekommer i högre halt. Fastläggningen domineras (vid L/S=2321) av Ca (10 kg) och organiskt material (3,6 kg). Analysresultaten indikerar utlakning av klorider, sulfater, löst oorganiskt kol (DIC), Si, K, P, V och Cu samt mycket små mängder Mo och Sb från hyttsanden under försöket. Betydelsen av fastläggning och utlakning kan variera kraftigt för olika ämnen under försöket och mellan lösta och partikulära former. Hög grumlighet med höga halter av partiklar i lakvattnet kan snabbt sätt igen ett sandfilter. Problem med igensättningar av sandfiltret accentuerades vid ökande flödesvariationer. De flesta ämnena förekom i lakvattnet huvudsakligen i löst form. Undantag är Fe, Al och Cr som huvudsakligen förekom som partikulära former. Zink var relativt jämnt fördelat mellan lösta och partikulära former. Sandfilter som förfilter sparar sorptionsfiltret.

SVERIGE Porto betalt Port payé Författare David Bendz, Christel Carlson, Peter Flyhammar, Thomas Rihm och Mikael Svensson (samtliga Statens geotekniska institut SGI) Projektledare Christel Carlsson (Statens geotekniska institut SGI) Finansiärer Avfall Sverige, Statens geotekniska institut SGI Nyckelord pilotförsök, demonstration, nedströmsskydd, filterteknik, lakvatten, deponi, behandling, hyttsand, sandfilter, sedimentation, luftning Beställa rapporter Beställning eller nerladdning av utvecklingsrapporter kan göras från: www.avfallsverige.se Mer information Information om detta projekt kan du få från: Johan Fagerqvist, Rådgivare Deponering Tel. 040-35 66 24, e-post johan.fagerqvist@avfallsverige.se Information om Avfall Sveriges utvecklingsprojekt och utvecklingsrapporter kan du få från: Per Nilzén, Utvecklingschef Tel. 040-35 66 13, e-post per.nilzen@avfallsverige.se Läs hela rapporten Hela rapporten Pilotförsök med filterteknik på Stavsröds deponi (Rapport D 2014:05) finns för nerladdning (kostnadsfritt för Avfall Sveriges medlemmar) från: www.avfallsverige.se Rapporten ingår i Avfall Sveriges Utvecklingssatsning Deponering. Läs mer om Xxxx D 2015:04 Vägledning för utformning av nedströmsskydd vid deponier med filterteknik U 2014:06 Kunskapssammanställning. Beständigheten hos deponikonstruktioner med geosynteter D 2013:02 Handbok för deponigas U 2012:14 Karakterisering av deponier samt detektering av deponigas med geofysiska metoder. MaLa- Ga-projektet. Fas 2, steg 1-4 D 2012:02 Avfall Sveriges deponihandbok. Reviderad handbok för deponering som en del av modern avfallshantering D 2012:01 Mätning av sättningar i deponier. En kartläggning av nuvarande och framtida metoder U 2009:08 Alternativa konstruktionsmaterial på deponier. Vägledning U 2008:07 Riskbedömning vid deponier. Modellering enligt TAC-modellen för svenska förhållanden U 2006:01 Funktion för geologisk barriär och bottentätning. Erfarenhetsöverföring från byggande och uppföljning Avfall Sverige, Prostgatan 2, 211 25 Malmö, 040-35 66 00, 040-35 66 26, info@avfallsverige.se, www.avfallsverige.se

En rapport från: D2014:06 - Rening av svavelväte och koldioxid i deponigas med slaggrus teknisk och ekonomisk potential Slaggrus bör kunna betraktas som konstruktionsmaterial på deponier, tack vare egenskaperna att vara koldioxid- och svavelvätesänka på deponier. Samtidigt utgör slaggrus ett skikt som kan bidra till att öka oxidationen av CH 4 i och med långsammare transport och mer gynnsamma förhållanden för oxidation. Moderna deponier producerar deponigas om än i mindre omfattning i och med begränsat innehåll av nedbrytbart organiskt material i avfallet. Deponeringen inom deponiområde 3, Sofielund påbörjades 2005 och sluttäckning är ännu inte påbörjad. Avfallet som deponeras kan innehålla upp till 10 % nedbrytbart organiskt material. Sommaren 2011 genomfördes en provpumpning av deponigasen från deponi 3. Analysen visade att deponigasen bestod av upp till 45 % CH 4 och närmare 17 000 ppm H 2 S. Resten av gasen var främst CO 2. Periodvis orsakar förhöjda halter av H 2 S också luktproblem intill deponin. Tidigare forskningsresultat, EU-projektet BABUI, visar att slaggrus effektivt kan minska deponigasens höga halter av CO 2. Samma projekt visade också att slaggrus minskar H 2 S-halten i gasen. Slaggrus har därmed potential att kunna nyttjas i olika applikationer, från att uppgradera deponigas till att minska luktproblem på bl.a. deponier med kraftig H 2 S-produktion. Slaggrus från förbränning av hushållsavfall nyttjas idag på deponiområde 3 som konstruktionsmaterial, främst brandvägg i deponicellen. I detta projekt har slaggrus från Fortum, Högdalen använts i ett pilotförsök på deponiområde 3 för att studera hur halten av CO 2 och H 2 S kan minskas genom utläggning av ett slaggrusskikt på 0,3 m på deponiytan. Ytan som undersöktes var ca 140 m 2 stor (10 m 14 m). Gasprover togs 10 cm respektive 15 cm under ytan med slaggrus. Motsvarande prover togs från området runt slaggrusområdet. Ytan anlades 5 dagar innan första mätningen utfördes (17 maj 2013). Provtagningen utfördes under 20 dygn, dag 5, 7, 11, 13, 18 och 20 efter anläggning av ytan med slaggrus. Slaggruset som användes var inte nyproducerat utan har lagrats under flera månader i anslutning till deponiområdet. CO 2 -upptagningsförmågan hos färskt slaggrus undersöktes av LTU, Avfallsteknik. Mätningarna utanför slaggrusområdet indikerar på att deponin producerar deponigas. Läckaget av deponigasen till atmosfären sker via punktutsläpp. Utsläppens läge och intensitet varierar över tiden. Slaggrusets kapacitet att karbonatisera, dvs. binda CO 2 som CaCO 3 visar att upptaget är ca 12,2 kg/ton slaggrus. Mätningar som utfördes av Luleå tekniska universitet visar att slaggruset från Fortum har en CO 2 -förbrukning på 18 ± 1,2 kg/ton. Överslagsmässigt transporterades CO 2 -fronten i slaggruslagret ca 5 cm på 10 dygn, från 15 cm under ytan till 10 cm. Med slaggrusets densitet på 1,67 ton/m 3, bedöms detta 5 cm skikt av slaggrus kunna ta upp 1,5 kg/m 2 CO 2 (0,05 m 1,67 ton/m 3 18 kg/ton). Med dessa antaganden bedöms deponin bidra med i storleksordningen 1,5 ton CO 2 per hektar under denna period (10 dygn). Med en adsorption på 30 cm slaggrus kan det adsorberas ca 9 kg CO 2 per m 2 deponiyta och adsorptionstiden bedöms ligga runt 60 dygn. Ett lager av 0,3 m slaggrus kan därmed minska läckaget av CO 2 till atmosfären med 100-120 ton/hektar. En genomsnittperson i Stockholm producerar ca 10 ton CO 2 per år. Provytan med slaggrus på Deponi 3 i Sofielund, som var 10 14 m 2 stor och som togs bort efter ca 30 dagar minskade CO 2 utsläppet till atmosfären med ca 0,12 person-års-ekvivalenter. Slaggrus har en vattenhållande egenskap, vilket bidrar till att H 2 S effektivt kan tas upp på grund av hög löslighet. Slaggrus bör kunna betraktas som konstruktionsmaterial på deponier, tack vare egenskaperna att vara koldioxid- och svavelvätesänka på deponier. Samtidigt utgör slaggrus ett skikt som kan bidra till att öka oxidationen av CH 4 i och med långsammare transport och mer gynnsamma förhållanden för oxidation.

SVERIGE Porto betalt Port payé Författare Josef Mácsik och Jenny Håkansson (båda Ecoloop AB) Projektledare Josef Mácsik (Ecoloop AB) Finansiärer Avfall Sverige, SRV Återvinning AB och Ecoloop AB Läs hela rapporten Hela rapporten Rening av svavelväte och koldioxid i deponigas med slaggrus teknisk och ekonomisk potential (Rapport D 2014:06) finns för nerladdning (kostnadsfritt för Avfall Sveriges medlemmar) från: www.avfallsverige.se Rapporten ingår i Avfall Sveriges Utvecklingssatsning Deponering. Beställa rapporter Beställning eller nerladdning av utvecklingsrapporter kan göras från: www.avfallsverige.se Mer information Information om detta projekt kan du få från: Johan Fagerqvist, Rådgivare Deponering Tel. 040-35 66 24, e-post johan.fagerqvist@avfallsverige.se Information om Avfall Sveriges utvecklingsprojekt och utvecklingsrapporter kan du få från: Per Nilzén, Utvecklingschef Tel. 040-35 66 13, e-post per.nilzen@avfallsverige.se Läs mer om deponigas D 2013:02 Handbok för deponigas U 2012:14 Karakterisering av deponier samt detektering av deponigas med geofysiska metoder. MaLa- Ga-projektet. Fas 2, steg 1-4 D 2011:03 Syntesrapport deponigas. En sammanställning av utvecklingsprojekt finansierade av RVF och Avfall Sverige under 20 år U 2009:10 Uppföljning av slaggrusprovvägar. Provsträckor på Törringevägen utanför Malmö och Dåvamyran utanför Umeå U 2008:06 Slaggrus för sammansatta obundna material i väg- och anläggningsbyggande. Handbok U 2006:08 Handbok. Slaggrus i väg- och anläggningsarbeten U 2001:07 Försök md tätning och täckning av avfallsupplag genom användning av fiberslam, gjuterisand, slaggranulat och slaggrus U 2000:10 Användning av slaggrus vid avfallsanläggningar Avfall Sverige, Prostgatan 2, 211 25 Malmö, 040-35 66 00, 040-35 66 26, info@avfallsverige.se, www.avfallsverige.se

En rapport från: D2014:07 - Sammanställning av villkor tillhörande deponier I en tillståndsprocess med tillhörande redovisning av prövotidsvillkor eller överklagan av villkor är det viktigt att ha kunskap om hur villkor vanligtvis utformas. Detta gäller även vilka utsläppsvärden som vanligtvis föreskrivs. Givetvis ska villkoren utformas så att hänsyn tas till den enskilda deponins förhållanden. Det är dock viktigt att ha en branschövergripande syn vid en diskussion mellan myndighet och verksamhetsutövare, så att bedömning kan göras om vad som är rimligt och hur tillståndsbesluten med tillhörande villkor bör utformas. I detta projekt har tillståndsvillkor från 38 olika anläggningar sammanställts i syfte att verksamhetsutövaren enkelt ska kunna inhämta information om andra anläggningars villkor. Informationen kan givetvis även vara av intresse för tillståndsmyndigheter. Ju mer kunskap verksamhetsutövaren och myndigheten har desto mer troligt är det att rättvisa och rimliga villkor föreskrivs. Projektet redovisas i form av en Excel-fil. Hittills har en branschöverskridande sammanställning saknats vilket inneburit att man i varje enskilt fall varit tvungen att göra en egen sammanställning. Detta är mycket tidskrävande och kan leda till att jämförelser blir bristfälliga på grund av att ett brett underlag saknas.

SVERIGE Porto betalt Port payé Författare Karin Ahlqvist och Pernilla Karlsson (båda Vetlanda Energi & Teknik AB) Projektledare Karin Ahlqvist (Vetlanda Energi & Teknik AB) Finansiär Avfall Sverige Läs hela rapporten Rapporten Sammanställning av villkor tillhörande deponier (Rapport D 2014:07), som består av en Excelfil, finns för nerladdning (kostnadsfritt för Avfall Sveriges medlemmar) från: www.avfallsverige.se Rapporten ingår i Avfall Sveriges Utvecklingssatsning Deponering. Beställa rapporter Beställning eller nerladdning av utvecklingsrapporter kan göras från: www.avfallsverige.se Mer information Information om detta projekt kan du få från: Johan Fagerqvist, Rådgivare Deponering Tel. 040-35 66 24, e-post johan.fagerqvist@avfallsverige.se Information om Avfall Sveriges utvecklingsprojekt och utvecklingsrapporter kan du få från: Per Nilzén, Utvecklingschef Tel. 040-35 66 13, e-post per.nilzen@avfallsverige.se Avfall Sverige, Prostgatan 2, 211 25 Malmö, 040-35 66 00, 040-35 66 26, info@avfallsverige.se, www.avfallsverige.se

En rapport från: D2014:08 - Svavelväte och andra föroreningar i deponigas. Rening för långsiktiga avsättningsmöjligheter I och med införandet av förbudet mot deponering av brännbart och organiskt avfall i början av 2000-talet har karaktären på det deponerade materialet förändrats från ett lättnedbrytbart, blött material till ett mer svårnedbrytbart, torrare material. Andelen rivningsmaterial med högt gipsinnehåll är även förhållandevis högt jämfört med tidigare. Detta kan vara en förklaring till att svavelväteproduktionen har ökat på vissa deponier. En hög svavelvätehalt i deponigas har visat sig vara förödande för gasmotorer och annan utrustning som har korroderat i förtid. Med detta i åtanke ansåg Avfall Sveriges undergrupp för deponigas att området behövde belysas genom en rapport. Deponigas kan innehålla ett antal svavelhaltiga gasformiga föreningar som kan skapa luktproblem, och som tillsammans med fukt är väldigt korrosiva för gasmotorer. Det är därför viktigt att reducera gasens svavelinnehåll. Vanliga förbehandlingsmetoder består ofta av enkla tekniker for att avlägsna kondensat (fuktighet) och partiklar. Denna typ av rening finns redan på plats på anläggningen. Vid användning av deponigas i motorer är det vanligt att använda sig av enkel förbehandling om svavelhalten inte är för hög. Vid de mängder som observerats hos den undersökta anläggningen finns det dessutom behov av en sekundär förbehandling för att reducera svavelhalten ytterligare. På grund av det särskilt höga innehållet av H 2 S kan det vara nödvändigt att överdimensionera reningsanläggningen, och förtunna den aktuella luftströmmen. Det finns ett antal aktuella tekniker för detta, vanligtvis indelade i våta och torra processer. De mest användbara metoderna är: Torr skrubbning av H 2 S med järnbaserat (Fe) medium Våt skrubbning av H 2 S med amin-aldehyd kondensat Redox våt process Aktivt kol Specialimpregnerat kol Lutskrubbning (NaOH) Det är ofta stora kostnader kopplade till svavelrening, speciellt då det rör sig om stora mängder i förhållande till flöde. Flödet kan naturligtvis spädas med luft så att koncentrationen blir lägre, men det kräver större utrustning och större investeringar. Analyser visar att anläggningen har ett stabilt, men extremt högt utsläpp av H 2 S i sin deponigas. Gasen kan renas med hjälp av olika tekniker, men kostnaderna for detta blir väldigt höga. De årliga driftkostnaderna varierar väldigt mycket mellan de olika teknikerna. Alla tal är uppskattade utifrån olika leverantörers rekommendationer, och kan ändras något med en installationsvärdering. Rekommendationen för den aktuella anläggningen är att utvärdera våt red-ox processen om man vill gå vidare med rening av gasen.

SVERIGE Porto betalt Port payé Författare Knut Wiik och Aage Grimsland (båda Purenviro AS) Projektledare Knut Wiik (Purenviro AS) Finansiär Avfall Sverige Läs hela rapporten Hela rapporten Svavelväte och andra föroreningar i deponigas. Rening för långsiktiga avsättningsmöjligheter (Rapport D 2014:08) finns för nerladdning (kostnadsfritt för Avfall Sveriges medlemmar) från: www.avfallsverige.se Rapporten ingår i Avfall Sveriges Utvecklingssatsning Deponering. Läs mer om rening av deponigas D 2014:06 Rening av svavelväte och koldioxid i deponigas med slaggrus teknisk och ekonomisk potential D 2013:02 Handbok för deponigas Beställa rapporter Beställning eller nerladdning av utvecklingsrapporter kan göras från: www.avfallsverige.se Mer information Information om detta projekt kan du få från: Johan Fagerqvist, Rådgivare deponering Tel. 040-35 66 24, e-post johan.fagerqvist@avfallsverige.se Information om Avfall Sveriges utvecklingsprojekt och utvecklingsrapporter kan du få från: Per Nilzén, Utvecklingschef Tel. 040-35 66 13, e-post per.nilzen@avfallsverige.se Avfall Sverige, Prostgatan 2, 211 25 Malmö, 040-35 66 00, 040-35 66 26, info@avfallsverige.se, www.avfallsverige.se

En rapport från: E2014:01 - Bränslekvalitet Sammansättning och egenskaper för avfallsbränsle till energiåtervinning Sammansättningen på svenskt avfallsbränsle ändras när främst mat- och plastavfall i restavfallet minskar som en följd av styrmedel och nya insamlingssystem. Effekten på avfallsbränslets egenskaper väntas dock bli liten, eftersom egenskaperna hos de förebyggda eller utsorterade materialen till viss del kompenserar för varandra med avseende på bland annat värmevärde och innehåll av fukt. Styrmedel, nya insamlingssystem och förändrad konsumtion påverkar avfallssystemet och leder till förändringar i avfallshanteringen. Bland annat påverkas den avfallsfraktion som går till energiåtervinning både med avseende på mängd och på sammansättning. Projektets syfte är att bedöma den framtida sammansättningen och egenskaper hos avfallsbränsle, både egenskaper hos svenskt och förväntat importerat avfallsbränsle. Därigenom kan man underlätta för verksamhetsutövare på avfallsmarknaden liksom för myndigheter att planera långsiktigt och anpassa sig. De tekniska konsekvenserna av förändringarna i sammansättning väntas bli begränsade, så länge det handlar om långsamma och gradvisa förändringar. För en enskild anläggning det ha påverkan beroende på lokala variationer i kvalitet på avfallet och hur det fungerar i den specifika anläggningen. kapacitet för avfallsförbränning (kraftvärmeverk). Huvudalternativen i dag är främst import av sorterat avfallsbränsle från Storbritannien och förbränningstekniskt svårare bränslen som till exempel Shredder light fraction (SLF, fluff ), monofraktioner, byggavfall och rötslam. En ökad andel förbränningstekniskt svåra bränslen gör att bränsleberedning och -blandning blir viktigare än idag, liksom övervakning, kontroll och beredskap för variationer som påverkar förbränningen. Analyser av avfallsbränsle från Storbritannien indikerar att det har hög kvalitet (t.ex. lågt innehåll av aska, klorider och zink) i jämförelse med svenskt avfallsbränsle. Det bedöms viktigt att begära tydlig och fortlöpande kvalitetsdokumentation på avfallsbränslet som importeras för att undvika driftsproblem. För kvalitetssäkring rekommenderas även kravspecifikationer, mottagningskontroll, uppföljning samt dialog med avfallsleverantören. Projektet har utförts genom datainsamling och modellberäkningar, samt diskussion och analys vid tre stycken workshops med projektgruppen. Måluppfyllelsen bedöms vara god och det har varit ett stort intresse för resultaten, som redan innan projektet är klart har efterfrågats av flera verksamhetsutövare, både inom och utanför projektet. Det har även varit ett internationellt intresse för projektet, som har presenterats på två internationella konferenser. Resultaten har därigenom redan god spridning. Med ett ökat förebyggande och källsortering av avfall i Sverige, finns ett behov av att finna andra avfallsbränslefraktioner. Behovet förstärks av en fortsatt byggnation av

SVERIGE Porto betalt Port payé Författare Mattias Bisaillon och Jenny Sahlin (Profu AB) samt Inge Johansson och Frida Jones (SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut) Projektledare Inge Johansson (SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut) Finansiärer Waste Refinery Avfall Sverige EON Värme AB Renova AB Fortum Värme AB Sysav AB Nyckelord avfallsbränsle, energiåtervinning, avfallsförbränning, kvalitet, systemanalys Läs hela rapporten Hela rapporten Bränslekvalitet. Sammansättning och egenskaper för avfallsbränsle till energiåtervinning (Rapport E 2014:01) finns för kostnadsfri nerladdning från: www.avfallsverige.se Rapporten ingår i Avfall Sveriges Utvecklingssatsning Avfallsförbränning. Beställa rapporter Beställning eller nerladdning av utvecklingsrapporter kan göras från: www.avfallsverige.se Mer information Information om Avfall Sveriges utvecklingsprojekt och utvecklingsrapporter kan du få från: Per Nilzén, Utvecklingschef Tel. 040-35 66 13, e-post per.nilzen@avfallsverige.se Läs mer om avfallsbränsle E 2013:06 Importerat avfallsbränsle till förbränningsanläggningar för avfall. Metoder och verktyg för kontroll och säkerställande av kvalitet samt att CSRfrågor beaktas F 2009:03 PCB- och dioxininnehåll i svenska avfallsbränslen F 2008:05 Karakterisering av fasta inhomogena avfallsbränslen inverkan av metoder för provtagning och provberedning Avfall Sverige, Prostgatan 2, 211 25 Malmö, 040-35 66 00, 040-35 66 26, info@avfallsverige.se, www.avfallsverige.se

En rapport från: E2014:02 - Kritiska metaller i svenska avfallsaskor Analyserna visade att halterna av de flesta kritiska metallerna är under den genomsnittliga bakgrundshalten i jordskorpan. Platinametallerna och indium fanns i halter under rapportgränsen medan guld i några enstaka fall fanns i detekterbara mängder. Antimon och silver fanns dock i betydligt högre halter än bakgrundshalten. Trots de generellt låga halterna representerar de kritiska metallerna total ett värde om cirka 1,3 miljarder kronor årligen om man räknar på de askmängder som genereras från avfallsförbränning i Sverige. EU-kommissionen har i en rapport från 2010 pekat ut 14 kritiska metaller och metallgrupper. Dessa är sådana som bedöms som vitala för utvecklingen inom exempelvis datorer, elektronik och elbilar och där användningen väntas öka markant inom de närmaste decennierna. Dessutom är de kända tillgångarna av flera av dessa ämnen koncentrerade till enskilda länder utanför EU. Kunskapen om dessa ämnens förekomst i askor från avfallsförbränning är väldigt begränsad och samma sak gäller exempelvis fördelningen av ämnena mellan flygoch bottenaska. Det finns en del värden rapporterade i litteraturen men ingen större genomgång har gjorts för att täcka de kritiska metallerna i ett antal anläggningar. En bättre kunskap om innehållet i askorna är en förutsättning för att senare kunna välja behandlingsmetoder av askorna och kunna utnyttja det potentiella mervärde som kan finnas i form av dessa ämnen. Projektets huvudsyfte har varit att se hur mycket kritiska metaller som finns i askor från svenska avfallsförbränningsanläggningar. Målet har varit att se vilka kritiska metaller som går att analysera i askorna och sedan kvantifiera de som är möjliga att analysera. Resultaten skulle också generaliseras och tillämpas på Sverige-nivå för att se vilka mängder och vilka eventuella ekonomiska värden dessa mängder kan representera. Målet var också att mängderna skulle kunna relateras till användningen i Sverige. I projektet har flyg och bottenaskor från 10 svenska anläggningar analyserats (7 roster och 3 fluidbädd). De flesta proven togs under 2-3 veckor och målet var att få sammanhängande flyg- och bottenaskprov. Av de kritiska metallerna är det några få som står för huvuddelen av den ekonomiska potentialen. Dessa är lutetium, magnesium, skandium och tulium. Av dessa är det magnesium som finns i relativt stora mängder medan de andra har ett väldigt högt pris så även små mängder ger en hög potential. Projektet har gett en överblick över de kritiska metalllerna i askorna från ett stort antal svenska anläggningar. I dagsläget finns det inga motsvarande undersökningar publicerade i den vetenskapliga litteraturen. Projektet har gett en bra överblick över vilka metaller som eventuellt kan vara värda att arbeta vidare med och därmed få en grund för prioritering av utvecklingsresurser.

SVERIGE Porto betalt Port payé Författare Inge Johansson, Eskil Sahlin, Bo von Bahr, Johanna Björkmalm och Jelena Todorovic Olsson (SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut) Projektledare Inge Johansson (SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut) Finansiärer Waste Refinery Avfall Sverige AB Fortum Värme Borlänge Energi AB Borås Energi & Miljö AB EON Värme AB Jönköping Energi AB Renova AB Sysav Utveckling AB Tekniska verken i Linköping AB Uddevalla Energi AB Umeå Energi AB Nyckelord kritiska metaller, aska, avfallsförbränning Läs mer om metaller i askor U 2013:07 Återvinning av metaller från avfallsaska U 2012:11 Extraktion av metaller från flygaska med hjälp av elektrokemiska metoder F 2012:02 Ackumulering av metaller i vegetation på geotekniska askkonstruktioner F 2009:07 Elektrokemisk metallåtervinning ur slagg och flygsaka Läs hela rapporten Hela rapporten Kritiska metaller i svenska avfallsaskor (Rapport E 2014:02) finns för kostnadsfri nerladdning från: www.avfallsverige.se Rapporten ingår i Avfall Sveriges Utvecklingssatsning Avfallsförbränning. Beställa rapporter Beställning eller nerladdning av utvecklingsrapporter kan göras från: www.avfallsverige.se Mer information Information om Avfall Sveriges utvecklingsprojekt och utvecklingsrapporter kan du få från: Per Nilzén, Utvecklingschef Tel. 040-35 66 13, e-post per.nilzen@avfallsverige.se Avfall Sverige, Prostgatan 2, 211 25 Malmö, 040-35 66 00, 040-35 66 26, info@avfallsverige.se, www.avfallsverige.se

En rapport från: E2014:03 - Kapacitetsutredning 2014. Avfallsförbränning och avfallsmängder till år 2020 Kapacitetsutredning 2014 beskriver nuvarande och planerad kapacitet i kraftvärme- och värmeverk för avfallsförbränning till år 2020, och jämför med tillgängliga mängder restavfall till energiutvinning, efter biologisk behandling och materialåtervinning. Import av avfallsbränsle beskrivs med avseende på behov, mängder och ursprungsländer. Utredningen undersöker effekter av att befintliga och föreslagna mål för avfallshanteringen nås. Om målen nås påverkas restavfallet som nu går till förbränning, med effekt både på mängden restavfall och dess sammansättning. Följande befintliga mål beaktas: Senast år 2018 ska minst 50 % av matavfallet från hushåll, storkök, butiker och restauranger sorteras ut och behandlas biologiskt så att växtnäring tas tillvara. Senast år 2020 ska förberedande för återanvändning, materialåtervinning och annat materialutnyttjande av icke-farligt byggnads- och rivningsavfall vara minst 70 viktprocent Huvudslutsatser från utredningen: Kapaciteten för energiåtervinning genom avfallsförbränning fortsätter att byggas ut. År 2014 är kapaciteten cirka 6,3 miljoner ton och ökar till 6,6 miljoner ton till år 2016. Det råder ett stort överskott på förbränningskapacitet under hela perioden för studien. År 2014 ligger överskottet på omkring 1,5 miljoner ton, när två nya avfallskraftvärmeverk (Brista och Västerås) nyligen har tagits i drift. Överskottet kan minska till omkring 1,2 miljon ton, om ingen ytterligare kapacitet byggs utöver den som nu är under byggnation, samt vid en medelmässig ökning av avfallsmängderna. Överskottet kan öka till omkring 2,3 miljoner ton år 2020, om alla utbyggnadsplaner realiseras, samtidigt som målen för förebyggande, återanvändning och materialåtervinning uppnås. Import av avfallsbränsle till energiåtervinning fortsätter öka. Hittills har mest avfall kommit från Norge, men import från Storbritannien och Irland väntas öka mest under de kommande åren. Följande föreslagna mål beaktas: Minst 60 % av avfall från hushåll och motsvarande avfall från verksamheter förbereds för återanvändning eller materialåtervinns. Procentsatsen avser verkligt återvunna mängder, och inte som idag insamlade mängder. Matavfallet ska till år 2020 minska med minst 20 %, jämfört med år 2010. År 2020 återanvänds 40 % av de textilier som satts på marknaden och materialåtervinns 25 %, i första hand till nya textilier.

SVERIGE Porto betalt Port payé Författare Jenny Sahlin (Profu) Projektledare Jenny Sahlin (Profu) Finansiär Avfall Sveriges utvecklingssatsning Energiåtervinning Läs hela rapporten Hela rapporten Kapacitetsutredning 2014. Avfallsförbränning och avfallsmängder till år 2020 (Rapport E 2014:03) finns för kostnadsfri nerladdning från: www.avfallsverige.se Beställa rapporter Beställning eller nerladdning av utvecklingsrapporter kan göras från: www.avfallsverige.se Mer information Information om detta projekt kan du få från: Jakob Sahlén, Rådgivare Energiåtervinning, 040-35 66 16, jakob.sahlen@avfallsverige.se Information om Avfall Sveriges utvecklingsprojekt och utvecklingsrapporter kan du få från: Per Nilzén, Utvecklingschef, 040-35 66 13, per.nilzen@avfallsverige.se Rapporten ingår i Avfall Sveriges Utvecklingssatsning Energiåtervinning. Avfall Sverige, Prostgatan 2, 211 25 Malmö, 040-35 66 00, 040-35 66 26, info@avfallsverige.se, www.avfallsverige.se

En rapport från: E2014:04 - Semikontinuerlig provtagning av dioxiner och furaner vid fyra svenska avfallsförbränningsanläggningar Resultatet från projektet indikerar att det är svårt att såväl miljömässigt som ekonomiskt motivera införandet av semikontinuerlig provtagning av dioxiner och furaner. Samtidigt är försöken bara utförda som provtagning med fördröjd analys på laboratorium vilket kan begränsa feedbacken till processtyrningen. För sådan användning måste tidsupplösningen ökas kraftigt med mycket höga analyskostnader som följd. Med bakgrund i Naturvårdsverkets mål i den nationella avfallsplanen om att de svenska avfallsförbränningsanläggningarna ska ha semikontinuerlig provtagning av dioxiner och furaner (med fördröjd analys) har detta mätprojekt på fyra svenska anläggningar genomförts. De deltagande anläggningarna representerar såväl olika storlekar (12-30 ton bränsle/timme) som olika förbränningstekniker (fluidbädd och roster) och rökgasrening (våt rening med katalysator samt halvtorr rening med SNCR, några har även adioxfyllkroppar installerade). Mätningarna pågick under tre veckor per anläggning, provampullerna byttes varje vecka så att totalt 12 veckoprover erhölls. Ampullerna skickades sedan till att laboratorium i Tyskland för analys. Resultaten visade att alla mätningarna låg klart under det gällande gränsvärdet för avfallsförbränning 0,1 ng/nm 3 torr gas 11% O 2 (detta gränsvärde är dock utformat för en provtagning om 6-8 timmar och inte en vecka). Fyra av proverna uppvisade en klart högre nivå av dioxiner och furaner än de övriga. Till alla dessa prov kunde det från driftdata och driftanteckningar kopplas kraftiga driftstörningar (upp- och nedeldning, att stödbrännare gått in eller att det varit problem med rökgasreningen). När resultaten jämfördes med historiskt rapporterade emissioner av dioxiner och furaner från de deltagande anläggningarna visade det sig att det inte var konsekvent att mätningarna i detta projekt gav högre värden jämfört med de rapporterade värdena baserade på periodiska kontroller. Vid en extrapolering till nationell nivå och jämförelse med emissionsdata redovisade av Avfall Sverige visade de extrapolerade värdena god överensstämmelse med de inrapporterade värdena. Detta indikerar att risken för att de periodiska mätningarna radikalt underskattar de nationella emissionerna av dioxiner och furaner är liten. Eftersom det inte är någon kontinuerlig analys utan enbart provtagning med fördröjd analys på laboratorium bedöms den feedback resultaten kan ge till processtyrning vara begränsad. Ska relevant information för processtyrningsändamål erhållas måste tidsupplösningen ökas kraftigt med mycket höga analyskostnader som följd. Med hänsyn till kostnader för utrustning och analyser samt det begränsade mervärde som den semikontinuerliga provtagningen verkar medföra är det svårt att såväl miljömässigt som ekonomiskt motivera införandet. 18 000 000 16 000 000 14 000 000 12 000 000 10 000 000 8 000 000 6 000 000 4 000 000 2 000 000 0 Energiprod. MWh Förbränning, ton Dioxin (till luft), g Figur 1 Historisk utveckling av dioxinemissioner till luft, behandlade mängder avfall genom energiåtervinning samt genererad energimängd 120 100 80 60 40 20 0 Dioxinutsläpp till luft (g/år)

SVERIGE Porto betalt Port payé Författare Inge Johansson (SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut) Projektledare Inge Johansson (SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut) Finansiärer Avfall Sverige samt deltagande anläggningar Läs hela rapporten Hela rapporten Semikontinuerlig provtagning av dioxiner och furaner vid fyra svenska avfallsförbränningsanläggningar (Rapport E 2014:04) finns för nerladdning (kostnadsfritt för Avfall Sveriges medlemmar) från: www.avfallsverige.se Rapporten ingår i Avfall Sveriges Utvecklingssatsning Energiåtervinning. Beställa rapporter Beställning eller nerladdning av utvecklingsrapporter kan göras från: www.avfallsverige.se Mer information Information om detta projekt kan du få från: Jakob Sahlén, Rådgivare Energiåtervinning Tel. 040-35 66 16, e-post jakob.sahlen@avfallsverige.se Information om Avfall Sveriges utvecklingsprojekt och utvecklingsrapporter kan du få från: Per Nilzén, Utvecklingschef Tel. 040-35 66 13, e-post per.nilzen@avfallsverige.se Läs mer om dioxiner F 2009:08 Uppföljande undersökning av dioxin i rester från svensk avfallsförbränning F 2009:03 PCB- och dioxininnehåll i svenska avfallsbränslen R 2003:03 Karakterisering av dioxininnehåll i avfall. En litteraturstudie F 2001:14 Dioxin ut ur kretsloppet. Förbränning av avfall binder giftet F 2001:02 Dioxiner i rester från förbränning av avfall. En genomgång och redovisning av kunskapsläget beträffande lakning och nedbrytning R 2001:13 Förbränning av avfall. En kunskapssammanställning om dioxiner F 2001:01 Dioxiner i rester från förbränning av avfall. Resultat från undersökningar 1999/2000 av svenska avfallsförbränningsanläggningar Avfall Sverige, Prostgatan 2, 211 25 Malmö, 040-35 66 00, 040-35 66 26, info@avfallsverige.se, www.avfallsverige.se

En rapport från: E2014:05 - Mätmetodik och sorteringsteknik med avseende på krom, koppar och arsenik (CCA) i träbaserade bränslen Projektet visar att det är tekniskt, praktiskt möjligt och ändamålsenligt att identifiera trä som innehåller koppar, krom och arsenik, samt att kvantifiera dessa ämnen i inkommande bränslen. För arsenik beror resultatet av en sådan identifiering och sortering enbart av hur långt processen drivs eftersom impregnerat trä i praktiken är den enda källan för detta ämne. Sortering kan utföras okulärt. Denna metod är osäkrare än övriga och är också starkt operatörsberoende. I övrigt har två huvudmetoder identifierats som användbara och ändamålsenliga: reagens och XRF (X-ray Fluorescence). Övriga metoder bedöms inte vara färdigutvecklade för ändamålet, och för dessa kan inte heller några kostnader överblickas. Värdet av bortsortering är olika för de olika ämnena: 1. Bortsortering av arsenik är viktigt därför att förekomstformerna för arsenik är giftiga och cancerframkallande. Exempelvis påverkas klassningen som farligt eller icke farligt avfall kraftigt av närvaro av arsenik. Enstaka CCA-impregnerade brädor i ett rent biobränsle eller motsvarande kan leda till att askan inte kan återföras till skogsmark eller användas geotekniskt. 2. Bortsortering av koppar har sannolikt liten betydelse ur hälso- och miljösynpunkt. Nya regler är dock på gång. Det kan vara lönsamt att utvinna koppar ur aska från kopparhaltigt impregnerat trä. Någon färdig metod för sådan utvinning finns dock inte. 3. Krom förekommer sannolikt som krom-iii i såväl bränsle som i aska. För aska kan det dock behövas en närmare redovisning beträffande exakta förekomstformer för krom. Förutsättningarna för sortering med hänsyn till koppar, krom och arsenik kan variera kraftigt mellan olika anläggningar, och därför kan inte några generella slutsatser dras som gäller för alla. I stället rekommenderas att man på de olika anläggningarna utnyttjar resultaten i denna rapport som underlag för att ta fram en strategi avseende hur rena bränslen man vill använda. Följande aspekter bör ingå i dessa överväganden: 1. Möjligheterna till att upphandla rena bränslen från leverantörerna, alternativt påverka leverantörer inom den egna organisationen. 2. De egna pannornas utformning och driftförutsättningar samt gällande tillstånd. 3. Förutsättningarna avseende destinationer för askorna, inklusive klassning som farligt eller icke farligt avfall. 4. Möjligheterna att informera leverantörer om mätmöjligheter. 5. Möjligheterna att kontrollmäta själva samt driva ett kvalitetssystem. Det är viktigt att man analyserar hela kedjan bränsle - förbränning aska samt att man söker identifiera synergivinster. Ett exempel på en sådan kan vara att om man ändå skaffat sig XRF så kan man mäta även på andra ämnen, inte minst bly, samt med en lägre kostnadströskel kunna optimera med avseende på sortering med hänvisning till detta element.

SVERIGE Porto betalt Port payé Författare Rolf Sjöblom (Tekedo AB) Projektledare Rolf Sjöblom (Tekedo AB) Finansiär Avfall Sverige Nyckelord bränsle, aska, avfall, krom, koppar, arsenik, sortering, reagens, XRF Läs hela rapporten Hela rapporten Mätmetodik och sorteringsteknik med avseende på krom, koppar och arsenik (CCA) i träbaserade bränslen (Rapport E 2014:06) finns för nerladdning (kostnadsfritt för Avfall Sveriges medlemmar) från: www.avfallsverige.se Rapporten ingår i Avfall Sveriges Utvecklingssatsning Energiåtervinning. Läs mer om bränslen E 2014:01 Bränslekvalitet. Sammansättning och egenskaper för avfallsbränsle till energiåtervinning F 2012:05 Strategier för att hantera tryckimpregnerat trä som bränsle Beställa rapporter Beställning eller nerladdning av utvecklingsrapporter kan göras från: www.avfallsverige.se Mer information Information om detta projekt kan du få från: Jakob Sahlén, Rådgivare Energiåtervinning Tel. 040-35 66 16, e-post jakob.sahlen@avfallsverige.se Information om Avfall Sveriges utvecklingsprojekt och utvecklingsrapporter kan du få från: Per Nilzén, Utvecklingschef Tel. 040-35 66 13, e-post per.nilzen@avfallsverige.se Avfall Sverige, Prostgatan 2, 211 25 Malmö, 040-35 66 00, 040-35 66 26, info@avfallsverige.se, www.avfallsverige.se

En rapport från: E2014:06 - Ekonomisk allokering av emissioner och resurser vid avfallsförbränning med energiåtervinning Inom projektet har värdering av olika intäkter gjorts baserade på medelvärden över tre till fem år. Detta ger en allokering av emissioner och resurser till energisystemet på 61% av den totala belastningen, och därmed följaktligen 39% till avfallssystemet. En ny allokeringsfaktor bör inledningsvis beräknas varje år. Allokering av emissioner och resurser vid avfallsförbränning med energiutvinning är ett område som inte har någon riktigt etablerad praxis. Syftet med detta projekt har därför varit att ta fram ett underlag för en ekonomisk allokeringsfaktor mellan energi- och avfallssystemet, samt att beräkna en allokeringsfaktor som exempel. Principen för allokeringen är att väga intäkterna från behandlingsavgiften och energiförsäljningen mot varandra. Den del som står för den största intäkten bär också den största belastningen. Ett antal olika referenser har identifierats som intressanta för en ekonomisk allokeringsfaktor. För att få en transparens i modellen har källor som är, eller kan tänkas bli, offentliga, valts i första hand. De källor som huvudsakligen använts är: Avfall Sveriges statistik avseende mottagningsavgifter samt energiproduktion från avfallsförbränning Svensk Fjärrvärmes bränsle och produktionsstatistik Energimarknadsinspektionens statistik över fjärrvärme Statistiskt meddelande EN11 SM 1303 för energiförluster i fjärrvärmenäten Nordpools statistik för elpriser Vid uppskattningen av intäkterna har värderingen av värmen från produktionsanläggningen beräknats baklänges med utgång i pris till slutkund. I dessa beräkningar har hänsyn tagits till värmeförluster i nätet, kostnader för distribution och försäljning samt kostnader för spetslastproduktion. Värderingen av olika intäkter har baserats på medelvärden över tre till fem år och fördelas enligt följande: Mottagningsavgift (2010-2012): 551 kr/ton avfall Elpris (2008-2012): 424 kr/mwh, vilket ger en intäkt på 151 kr/ton avfall Värmepris (2008-2012): 248kr/MWh, vilket ger en intäkt på 710 kr/ton avfall Detta ger en allokering av emissioner och resurser till energisystemet på 61% av den totala belastningen, och därmed följaktligen 39% till avfallssystemet. Det finns utrymme för förbättringar på kvaliteten av det dataunderlag som används i modellen. Det finns även en del frågetecken kring vilka produktionsdata som rapporteras i olika sammanhang (netto eller brutto). De data som har använts har dock bedömts som bäst lämpade sett till den praktiska genomförbarheten och transparensen. Rekommendationen är att inledningsvis beräkna en ny allokeringsfaktor årligen för att se hur stora förändringar som blir. Det statistiska underlaget bör bli bättre med tiden eftersom vissa av datakällorna inte funnits så länge. Om förändringarna är små kan man senare övergå till att uppdatera allokeringsfaktorn vart tredje eller vart femte år.

SVERIGE Porto betalt Port payé Författare Inge Johansson och Bo von Bahr (båda SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut) Projektledare Inge Johansson (SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut) Finansiär Avfall Sverige Läs hela rapporten Hela rapporten Ekonomisk allokering av emissioner och resurser vid avfallsförbränning med energiåtervinning (Rapport E 2014:07) finns för nerladdning (kostnadsfritt för Avfall Sveriges medlemmar) från: www.avfallsverige.se Rapporten ingår i Avfall Sveriges Utvecklingssatsning Energiåtervinning. Beställa rapporter Beställning eller nerladdning av utvecklingsrapporter kan göras från: www.avfallsverige.se Mer information Information om detta projekt kan du få från: Jakob Sahlén, Rådgivare Energiåtervinning Tel. 040-35 66 16, e-post jakob.sahlen@avfallsverige.se Information om Avfall Sveriges utvecklingsprojekt och utvecklingsrapporter kan du få från: Per Nilzén, Utvecklingschef Tel. 040-35 66 13, e-post per.nilzen@avfallsverige.se Avfall Sverige, Prostgatan 2, 211 25 Malmö, 040-35 66 00, 040-35 66 26, info@avfallsverige.se, www.avfallsverige.se

En rapport från: U2014:01 - Avfallsindikatorer. Vägledning för hur man kan mäta och följa utvecklingen mot en resurseffektiv avfallshantering Hur effektiv är avfallshanteringen? Hur väl uppfyller vi de avfallspolitiska målen? Finns det skillnader i utvecklingen mellan olika kommuner och vilka slutsatser kan vi i så fall lära oss av det? Hur stor klimatpåverkan orsakar avfallsbehandlingen på de olika stegen i avfallshierarkin? Frågorna är många, men svaren är svåra att få fram. Trots förbättrad information och kunskap om avfallshanteringen har utmaningarna med att mäta och följa upp utvecklingen bara ökat. Detta projekt har som mål att ta fram indikatorer för att kunna mäta just detta. Det finns idag ett stort behov av att kunna mäta och förstå hur resurseffektiv vår avfallshantering är, både på nationell nivå och i våra kommuner. Vi har successivt infört allt fler mål, styrmedel och åtgärder för att utveckla avfallshanteringen och stora förändringar har därigenom skett. Allt talar för att utvecklingen kommer att fortsätta i samma takt, potentialen att förbättra svensk avfallshantering är stor. Till Avfall Sveriges vision Det finns inget avfall hör två konkreta mål fram till år 2020: Sambandet mellan avfallsmängder och tillväxt har brutits (decoupling) samt att det sker en stark och tydlig rörelse uppåt i avfallshierarkin. Dessutom finns två målbilder: Kommunerna är motorn i omställningen och garanten för en långsiktigt hållbar avfallshantering. För att åskådliggöra de två konkreta målen, har Avfall Sverige deltagit i detta omfattande projekt där en hel rad indikatorer av olika karaktär har utvecklats. I detta sammanhang är det i första hand de så kallade förflyttningsindikatorerna och indikatorerna för trappsteget förebyggande av avfall (adresserar målet om decoupling), som motsvarar Avfall Sveriges behov i förhållande till visionen. Till projektet hör också en utförligare genomgång av indikatorerna genom rapporten Indikatorer för en resurseffektiv avfallshantering samt en litteraturstudie över indikatorer i Europa Litteraturstudie över indikatorer för en resurseffektiv avfallshantering. Båda dessa rapporter finns för nerladdning från Waste Refinerys hemsida.

SVERIGE Porto betalt Port payé Författare Maria Elander, Carl Jensen och Åsa Stenmarck (IVL Svenska Miljöinstitutet) samt David Holmström och Johan Sundberg (Profu AB) Projektledare Åsa Stenmarck (IVL Svenska Miljöinstitutet) och Johan Sundberg (Profu AB) Finansiärer Avfall Sverige Naturvårdsverket SIVL Stiftelsen Institutet för Vatten och Luftvårdsforskning VA Syd Waste Refinery Läs hela rapporten Hela rapporten Avfallsindikatorer. Vägledning för hur man kan mäta och följa utvecklingen mot en resurseffektiv avfallshantering (Rapport U 2014:01) finns för kostnadsfri nerladdning från: www.avfallsverige.se Rapporten ingår i Avfall Sveriges Utvecklingssatsning som finansieras av föreningens kommunala medlemmar. Beställa rapporter Beställning eller nerladdning av utvecklingsrapporter kan göras från: www.avfallsverige.se Mer information Information om Avfall Sveriges utvecklingsprojekt och utvecklingsrapporter kan du få från: Per Nilzén, Utvecklingschef Tel. 040-35 66 13, e-post per.nilzen@avfallsverige.se Avfall Sverige, Prostgatan 2, 211 25 Malmö, 040-35 66 00, 040-35 66 26, info@avfallsverige.se, www.avfallsverige.se

En rapport från: U2014:02 - Styrmedel för biogasproduktion Projektets sammanlagda bedömning är att krav på obligatorisk matavfallsinsamling och klimatcertifikat är de styrmedel som har störst möjligheter att kunna introduceras och ge en tydlig stödeffekt till ökad biogasproduktion. Inget av dessa styrmedel innebär någon belastning av statsbudgeten då de finansieras via avfallstaxan respektive via drivmedelskunderna. Klimatcertifikat är också det styrmedel i projektets beräkningar som uppvisar störst potential för reduktion av utsläpp av växthusgaser. De ekonomiska förutsättningarna för dagens biogasanläggningar riskerar både att existerande anläggningar läggs ned och att planerade investeringar inte blir av. Detta i sin tur försvårar uppfyllandet av mål om biologisk behandling av matavfall till år 2018 och omställningen till en fossiloberoende fordonsflotta år 2030. Det är därför angeläget att finna styrmedel som kommer biogasanläggningarna tillhanda och på så vis stimulerar en utökad biogasproduktion till en rimlig ekonomisk avkastning på de investeringar som görs. Detta projekt studerar ekonomiska flaskhalsar på biogasanläggningar samt styrmedel som förbättrar lönsamheten för biogasproduktion och därigenom kan bidra till ökad biogasproduktion. I fokus för analysen är anläggningar som samrötar matavfall med andra substrat (till exempel gödsel, slakteriavfall, livsmedelsavfall och åkergrödor), producerar uppgraderad biogas för användning i fordon (direkt eller via naturgasnät) och sprider biogödsel på åkermark. I samråd med projektets referensgrupp har ett tjugotal olika potentiella styrmedel identifierats, varav sju stycken valts ut för vidare analys: 1. Krav på obligatorisk matavfallsinsamling 2. Klimatcertifikat 3. Produktionsstöd till biogasproduktion 4. Investeringsstöd för lastbilar, Miljölastbilar 5. Höjd CO 2 -skatt 6. Investeringsstöd för biogödselhantering 7. Stöd för återvunnen växtnäring Fortsatt utredningsarbete är nödvändigt innan dessa styrmedel kan introduceras på ett genomtänkt sätt. Detta gäller speciellt avseende klimatcertifikat där bland annat utbud, efterfrågan och prisbildning bör studeras vidare. Dessutom bör fortsatta studier titta på hur och om klimatcertifikat kan kombineras med andra existerande styrmedel och styrmedel som är på gång, till exempel kvotpliktssystem för låginblandade biodrivmedel från 1 maj 2014 och de förslag på styrmedel som FFF-utredningen (FFF= FossilFri Fordonstrafik) presenterade under december 2013. Även de juridiska aspekterna bör studeras och utredas vidare, både nationellt och internationellt (speciellt EU).

SVERIGE Porto betalt Port payé Författare Mattias Bisaillon, Daniel Holmström, Håkan Sköldberg (Profu AB) och Hanna Hellström, Johan Torén, Anna Widerberg (SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut) samt Johan Andersson (JTI Institutet för jordbruksoch miljöteknik) Projektledare Mattias Bisaillon (Profu) Finansiärer Waste Refinery Avfall Sverige Ragnar Sellbergs stiftelse Västra Götalandsregionen Borås Energi och Miljö Nyckelord styrmedel, biogas, biogödsel, samrötning, matavfall Läs hela rapporten Hela rapporten Styrmedel för biogasproduktion (Rapport U 2014:02) finns för kostnadsfri nerladdning från: www.avfallsverige.se Rapporten ingår i Avfall Sveriges Utvecklingssatsning som finansieras av föreningens kommunala medlemmar. Beställa rapporter Beställning eller nerladdning av utvecklingsrapporter kan göras från: www.avfallsverige.se Mer information Information om Avfall Sveriges utvecklingsprojekt och utvecklingsrapporter kan du få från: Per Nilzén, Utvecklingschef Tel. 040-35 66 13, e-post per.nilzen@avfallsverige.se Avfall Sverige, Prostgatan 2, 211 25 Malmö, 040-35 66 00, 040-35 66 26, info@avfallsverige.se, www.avfallsverige.se

En rapport från: U2014:03 - Mikroplaster i biogasprocessen - Förstudie Förstudien konstaterar att det källsorterade matavfallet är förhållandevis rent (93-95 % matavfall) och att föroreningarna utgör plastförpackningar knappt 1 %. Renhetsgraden i insamlat matavfall påverkas av informationsinsatser och insamlingssystem där insamling i papperspåsar ger högre renhet jämfört med insamling i plastpåsar. Samtliga studerade biogasanläggningar har ett processteg som separerar plast m.m. från matavfallet med hög avskiljningsgrad. Det är dock möjligt för vissa fraktioner av plast att passera med substratet och det finns anläggningar som rapporterar att det förekommer plastfragment i slurryn in till rötkammaren. Mätdata saknas över hur väl utrustningar för rejektavskiljning fungerar på plastmaterial. Utifrån denna förstudie är det omöjligt att uppskatta i vilken utsträckning mikroplaster genereras i förbehandlingen, men vid krossning och malning finns det teoretiskt sett en risk att mikroplaster genereras. Plast som passerar rejektavskiljningen kan möjligen återfinnas i biogödseln som mikroplaster. Någon nämnvärd nedbrytning i rötkammaren är nämligen inte att räkna med. Men det kräver vidare studier av biogödseln för att verifiera detta. För att nå avfallsbranschens vision om att biogödsel ska vara marknadens bästa organiska gödselmedel behövs bättre kunskap om hur substrat och förbehandlingstekniker påverkar kvaliteten på biogödseln. I denna förstudie ligger fokus på mikroplaster (mindre än 2 mm), vilka i teorin kan uppstå vid förbehandling av förpackat livsmedelsavfall eller matavfall insamlat i plastpåse. Dessa substrat är vanligt förekommande på biogasanläggningar idag. Vid certifiering av biogödsel enligt SPCR 120 sätts begränsningar upp vad gäller förekomst av synliga föroreningar, inkluderat plast större än 2 mm, men mikroplaster mindre än 2 mm ingår inte i analysen. Certifieringssystemet har inte heller något gränsvärde för mikroplaster då det saknas analysmetod och kunskap om förekomst av mikroplaster. Tillverkning och användning av olika plaster regleras både i specifik lagstiftning för olika tillämpningsområden och mer generellt i Miljöbalken och dess hänsynsregler. Vad biogödsel får innehålla regleras idag endast av det frivilliga certifieringssystemet Certifierad Återvinning SPCR 120 Biogödsel med gränsvärden för plaster större än 2 mm, men inte mikroplaster. I dagsläget finns inga studier som undersökt förekomsten av mikroplaster i biogödsel eller i mark som tillförts näring i form av biogödsel. Det är känt att plaster som hamnar i naturen kan ta mycket lång tid att brytas ned (över 100 år) och dessutom eventuellt ackumuleras i markens näringskedja. Men innan analyser har utförts på vad det är för plaster som hittas i biogödseln går det inte att sia om varifrån dessa kommer eller avgöra plastens öde och effekter. Därför borde ett framtida projekt initieras där innehållet av plaster och mikroplaster i biogödsel analyseras för att fastställa hur olika insamlingssystem och förbehandlingstekniker påverkar förekomsten i praktiken.

SVERIGE Porto betalt Port payé Författare Lotta Levén, Ulf Nordberg och Johan Yngvesson (samtliga JTI Institutet för jordbruks- och miljöteknik) samt Gunilla Henriksson och Jonas Enebro (båda SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut) Projektledare Lotta Levén (JTI Institutet för jordbruks- och miljöteknik) Finansiärer Avfall Sverige Waste Refinery Nyckelord mikroplaster, förbehandling, biogasprocessen, biogödsel Läs hela rapporten Hela rapporten Mikroplaster i biogasprocessen - Förstudie (Rapport U 2014:03) finns för kostnadsfri nerladdning från: www.avfallsverige.se Rapporten ingår i Avfall Sveriges Utvecklingssatsning som finansieras av föreningens kommunala medlemmar. Beställa rapporter Beställning eller nerladdning av utvecklingsrapporter kan göras från: www.avfallsverige.se Mer information Information om Avfall Sveriges utvecklingsprojekt och utvecklingsrapporter kan du få från: Per Nilzén, Utvecklingschef Tel. 040-35 66 13, e-post per.nilzen@avfallsverige.se Avfall Sverige, Prostgatan 2, 211 25 Malmö, 040-35 66 00, 040-35 66 26, info@avfallsverige.se, www.avfallsverige.se

En rapport från: U2014:04 - Korrektionsfaktorer vid plockanalyser för utsorterat brännbart avfall Genom detta projekt har nya korrektionsfaktorer för tidningar och förpackningar i utsorterad brännbar fraktion tagits fram. Erfarenheter från plockanalyser visar att det kan finnas upp till 40 procent matavfall i den utsorterade brännbara fraktionen, beroende på förhållandena i kommunen där avfallet kommer ifrån. Insamlingssystemets fysiska utformning, livsstil och konsumtionsvanor, avfallstaxans utformning samt informationsinsatser i kommunen är några faktorer som kan påverka källsorteringsgraden av matavfall. Varierande fukthalt i avfallet och att utsorterade material är nedsmutsade försvårar jämförelser mellan olika undersökningar vid plockanalyser. I samband med RVFs projekt Plockanalyser i sju svenska kommuner 2005 (RVF 2005:5) har korrektionsfaktorer för fukt och smuts beräknats för förpackningar och returpapper som har sorterats ut ur kärl- och säckavfallet (blandat brännbart avfall). Men sedan 2005 har separat insamling av matavfall från hushållen införts i många kommuner runt om i landet. Sammansättningen och fukthalten på det brännbara kärl- och säckavfallet har därmed förändrats och avfallet har blivit torrare och renare. Det fanns därför ett behov av att uppdatera korrektionsfaktorer som stämmer bättre överens med dagens sammansättning på brännbart avfall som ofta hanteras som ett utsorterat brännbart avfall (kallas restavfall i många kommuner). Korrektion för fukt och smuts bör alltid göras om syftet med plockanalysen är att beräkna källsorteringsgraden, utvärdera insamlingssystemet för förpackningar och returpapper eller att beräkna potentialen till minskad mängd av den brännbara fraktionen vid ökad utsortering av förpackningar och returpapper. De korrektionsfaktorer som finns i rapporten från 2005 är fortfarande tillämpningsbara på den blandade brännbara fraktionen där andelen matavfall i det brännbara kan vara 40 procent eller mer. En jämförelse mellan de nya korrektionsfaktorerna och de från 2005 visar tydligt att förpackningar och returpapper har blivit torrare och renare vid införandet av matavfallsinsamlingen. Ju lägre matavfallsinnehåll i det brännbara avfallet desto mindre fukt och smuts finns på förpackningar och returpapper. Resultat från projektet visar att det finns ett tydligt samband mellan andel matavfall i det brännbara avfallet och storleken på korrektionsfaktorerna. De korrigerade värdena för respektive fraktion (returpapper samt pappers-, plast, metall- och glasförpackningar) kan användas för beräkningar av återvinningspotential i den brännbara fraktionen eller för jämförelser med andra plockanalyser.

SVERIGE Porto betalt Port payé Författare Sanita Vukicevic (Envir AB) Projektledare Jenny Westin (Avfall Sverige) Finansiär Avfall Sverige Läs mer om plockanalyser U 2013:11 Manual för plockanalys av hushållens kärl- och säckavfall U 2011:04 Nationell kartläggning av plockanalyser av hushållens kärl- och säckavfall. Aktuella resultat och metodik U 2005:19 Manual för plockanalys av hushållsavfall i kärl och säckar U 2005:05 Trender och variationer i hushållsavfallets sammansättning. Plockanalys av hushållens säckoch kärlavfall i sju kommuner Läs hela rapporten Hela rapporten Korrektionsfaktorer vid plockanalyser för utsorterat brännbart avfall (Rapport U 2014:04) finns för kostnadsfri nerladdning från: www.avfallsverige.se Rapporten ingår i Avfall Sveriges Utvecklingssatsning som finansieras av föreningens kommunala medlemmar. Beställa rapporter Beställning eller nerladdning av utvecklingsrapporter kan göras från: www.avfallsverige.se Mer information Information om Avfall Sveriges utvecklingsprojekt och utvecklingsrapporter kan du få från: Per Nilzén, Utvecklingschef Tel. 040-35 66 13, e-post per.nilzen@avfallsverige.se Avfall Sverige, Prostgatan 2, 211 25 Malmö, 040-35 66 00, 040-35 66 26, info@avfallsverige.se, www.avfallsverige.se

En rapport från: U2014:05 - Miljöstyrande taxa? En vägledning till viktbaserad avfallstaxa inför beslut, vid införande och drift Denna vägledning syftar till att ge kommuner en samlad bild över vad det innebär att införa viktbaserad avfallstaxa. Vägledningen är tänkt att ge praktiska rekommendationer för hur ett system för viktdebitering kan utformas och utvärderas på bästa sätt. Vägledningen är uppdelad i råd och rekommendationer relevanta vid beslutsskedet, under implementeringsfasen, i drift och för utvärderingsarbetet. Bland Sveriges 290 kommuner är det vanligast att tillämpa volymbaserad avfallstaxa för hushållsavfall. Många har dock viktbaserad taxa för storbehållare. Sedan 1995 har 31 kommuner valt att övergå till viktbaserad avfallstaxa för kärlhämtning, där kunder betalar en rörlig avgift baserad på hur mycket avfall de faktiskt kastar istället för en avgift som baseras på kärlets volym. Flest kommuner gick över till viktbaserad avfallstaxa i slutet av 1990-talet, men på senare år har Göteborg (2010) och Stockholm (2012) övergått till viktbaserad taxa och Falkenberg planerar övergång 2014. Bjuv och Mörbylånga har av olika skäl återgått till volymbaserad taxa, men att Sveriges två största kommuner nyligen valt ett viktbaserat debiteringssystem indikerar att viktdebitering är högst aktuellt. Figur 1. Medelvikt för restavfall och matavfall per person/år (kg) i 19 kommuner med viktbaserad taxa och 16 kommuner med volymbaserad taxa, under åren 1994-2012 (Ålander, 2013).