Dioxin ut ut kretsloppet. rapport. Förbränning av avfall binder giftet. RVF Rapport 01:14 ISSN ISRN RVF-R--01/14--SE

Transkript

1 Dioxin ut ut kretsloppet Förbränning av avfall binder giftet RVF Rapport 01:14 ISSN ISRN RVF-R--01/14--SE rapport

2 RVF Rapport 01:14 ISSN ISRN RVF-R--01/14--SE RVF Service AB Tryck: Daleke Grafiska 2001 Upplaga: 1000 ex

3 Dioxin ut ur kretsloppet - förbränning av avfall binder giftet Det pågår ett fortlöpande arbete för att ytterligare förbättra förbränning av avfall som ett sätt att ta hand om hushållsavfall och annat brännbart material och samtidigt producera värdefull energi. Det gäller framförallt att reducera de redan låga utsläppen till luft och att säkerställa en effektiv långtidsförvaring av askor och andra rester från avfallsförbränningen. För att få ökad kunskap har Renhållningsverksföreningen tagit initiativ till den hittills största studien om dioxin och förbränning av avfall i Sverige. Här redovisas i korthet resultaten av denna studie. Studien visar att dioxiner som finns i rester från förbränning ligger hårt bundna i dessa. Därmed bryts kretsloppet för dioxiner i avfallet. Förbränning och energiproduktion med avfall som bränsle är ett bra sätt att ta hand om brännbart avfall. Utsläppen minskar I det moderna samhället bildas stora mängder avfall. Förbränning av avfall med energiutvinning har med tiden kommit att bli det vanligaste sättet att effektivt ta hand om brännbart avfall. I mitten på 1980-talet uppmärksammades miljöproblem som en följd av ökad förbränning av avfall. Reglerna för utsläpp till luft skärptes dramatiskt. Avfallsförbränningsanläggningarna i Sverige byggdes om och kompletterades med mycket avancerad rökgasrening. Åtgärderna riktade sig framförallt på att begränsa utsläpp till luften av tungmetaller, försurande ämnen och dioxiner. Idag kan vi konstatera att utformning av mer miljöanpassade produkter, källsortering av t ex batterier och miljöskyddsinsatserna, som gjorts vid anläggningarna, sammantaget har givit resultat. Utsläppen av kvicksilver och kadmium har minskat med 99 procent mellan 1985 och Utsläppen av bly har gått ned från kg/år till 35 kg/år och för zink har utvecklingen gått från kg/år till 90 kg/år. Detta samtidigt som förbränningen har ökat med 35% och energiutvinningen har mer än fördubblats. Utsläppen till luft av dioxin är idag knappt 3 gram per år jämfört med 90 g/år Inom några år kommer de att minska till 1 gram per år. Ökad kunskap Debatten om på vilket sätt samhället ska ta hand om sitt avfall har intensifierats på senare tid. Åsikter har brutits mot varandra. Svenska Renhållningsverksföreningen, RVF, önskar bidra till ökad kunskap i frågan. RVF är en intresseorganisation inom avfallshantering och återvinning. De som äger landets 22 anläggningar för förbränning av avfall är samtliga medlemmar i RVF. 1

4 Föreningen har initierat den största kartläggningen av dioxin och avfallsförbränning som hittills gjorts i Sverige. Utredningen har genomförts av civilingenjör Nils Ahlgren, som är fristående konsult inom miljö- och energiområdena, och professor Stellan Marklund, vid Umeå Universitet, som har doktorerat på dioxiner och forskar på förbränningsteknik och miljöeffekter. Deras rapport består av tre utförliga delar och en sammanfattning. Här redovisas översiktligt huvudresultaten. Varifrån kommer dioxin? Dioxiner har aldrig framställts i kommersiellt syfte som en del andra miljöfarliga ämnen. Dioxin bildas i en mängd olika verksamheter och processer i samhället och även ute i naturen under både naturliga och påverkade förhållanden. Dioxin kan exempelvis bildas vid förbränning som baseras på organiskt material, från vedeldning till bensinmotorn. Med hänsyn till att några av dioxinerna är mycket giftiga ställs höga krav på att människor endast får utsättas för ytterligt små doser av dioxin. Livsmedelsverkets norm innebär t ex att en person som väger 70 kg inte bör exponeras för mer än 350 pg (1 pg= 0, g) per dag. Det stora problemet med dioxiner och andra stabila organiska miljögifter - utöver deras giftighet - är att de anrikas i näringskedjorna. Människan drabbas av miljögifter främst genom födan. Det gäller också dioxin. Hur mycket dioxin en enskild person utsätts för bestäms av halten i födan och hur mycket man äter. Livsmedelsverket har t ex rekommenderat gravida kvinnor att inte äta fisk från Östersjön. Den allra största källan för exponering är, trots mycket låga dioxinhalter, mejeriprodukter, därför att de utgör en stor del av vår mat. Halterna av dioxin i luft, vatten och grönsaker är däremot så låga i Sverige att de inte utgör någon betydande källa. Dioxinkällor i samhället Eftersom dioxin är ett av de allra farligaste miljögifterna har stora ansträngningar gjorts för kartlägga förekomsten. Däremot är osäkerheten stor och i vissa fall mycket stor när det gäller storleken på dessa källor och dess betydelse utifrån ett hälso- och miljöperspektiv. I den aktuella studien finns en sammanställning av hur mycket dioxin som kommer från olika källor. Den visar att utsläppen till luft från industri är g, bränder på soptippar 2,8-30, energiproduktion 3,7-22,5, avfallsförbränning 3 och trafiken 0,8-2,9. Avfallsförbränningens roll som dioxinkälla har kraftigt minskat genom att utsläppen till luft minskat från g/år i mitten av 1980-talet till 3 g år Idag beräknas avfallsförbränning svara för 5-6 % av de totala utsläppen till luft. Lika stor eller större källa är dioxinutsläpp från förbränning av biobränsle eller utsläpp från okontrollerade bränder på soptippar. 2

5 En stor fördel med förbränning av avfall är att den helt dominerande delen av dioxinerna samlas och lagras in i aska och andra rökgasreningsrester. Risken för att dioxiner ska läcka ut och förorena miljön är mycket liten. Dioxiner kan spridas över hela jorden med luftströmmar. Nedfallet av dioxiner över Sverige är väsentligt större än de inhemska utsläppen. Vad händer när avfallet förbränns Avfall som uppstår i det moderna samhället är en spegelbild av produktion och konsumtion. Avfallet kommer därför att innehålla komplicerat material som innehåller små mängder av kvicksilver, kadmium, dioxin och andra föroreningar. Avfallsförbränning handlar om att både bryta skadliga kretslopp av tungmetaller, dioxiner m.m. och sluta nyttiga kretslopp av material och energi. För att nå målen fungerar modern avfallshantering på följande sätt: - källsortering och särskild hantering av sådant som inte lämpar sig för förbränning - avfallet tas emot, sorteras, lagras och matas in - förbränns med energiåtervinning - rökgaserna renas på olika sätt - vatten som använts vid våt rökgasrening renas - främst fjärrvärme, men i en del fall också el, produceras - slaggen sorteras och kan användas som byggmaterial - aska och andra rester från rökgasreningen tas om hand som farligt avfall. Dioxin till luften Med de effektiva rökgasreningssystem som finns vid de svenska anläggningarna ligger halten dioxin i utgående rökgaser i de flesta fall redan idag under EU:s kommande utsläppsvärde och i en del anläggningar långt under detta värde. Det innebär att i majoriteten av anläggningarna avskiljs mer än 99% av dioxinet. Alla befintliga och nya anläggningar för förbränning av avfall måste uppfylla EU:s krav senast Dioxin i slagg och rester från rökgasreningen Slagg innehåller mycket små mängder dioxiner. I de ton slagg som avskildes vid anläggningarna för förbränning av avfall år 1999 uppskattar forskarna att det fanns 5-10 gram dioxin. Dessa binds hårt till partiklarna och slaggmaterialet kan därför återbrukas som bland annat vägbyggnadsmaterial. Dioxiner återfinns till över 90 % i rökgasreningsresterna (aska och slam). Resterna är klassade som farligt avfall och får därför bara förvaras på deponier med höga säkerhetskrav. Det innebär bland annat krav på att dessa rester ska vara avskilda från annat avfall och att särskilda skyddsåtgärder vidtas för att förhindra utlakning av dioxiner, tungmetaller och andra föroreningar. 3

6 Dioxiner i rökgasreningsrester och slagg är mycket hårt bundna och lakar därför inte ut. Studier visar att bakgrundsvärdena för dioxiner i regnvatten och nedfall ligger på samma låga nivå som dioxinhalterna i lakvatten. Ny undersökning Utvecklingen inom avfallsförbränning har inneburit att utsläppen av dioxiner, tungmetaller och andra föroreningar till luft har minskat mycket kraftigt. De föroreningar som tidigare följde med rökgaserna ut genom skorstenarna lagras - i den mån de inte bryts ned - in i slagg, aska och andra rester från rökgasreningen. Fokus när det gäller bl.a. dioxinfrågorna har förskjutits mot hur resterna tas om hand. Som ett led i Renhållningsverksföreningens arbete för att förbättra kunskaperna och underlag för beslut om åtgärder genomfördes en undersökning under Syftet var att få klarlagt om dioxin i rester lakar ut vid deponering samt vilka halter och mängder av dioxin som finns i rester från rökgasreningen Provtagningar har gjorts vid landets anläggningar för förbränning av avfall. Resultaten visar att halterna av dioxin varierade inom relativt vida gränser. De relativt stora variationerna mellan olika anläggningar kan bero på skillnader när det gäller teknisk utformning, driftförhållanden, avfallets sammansättning och andra lokala skillnader. Det finns också en betydande osäkerhet i provtagning och analysmetodernas noggrannhet. Det är oerhört små mängder som ska mätas. Med beaktande av osäkerheten menar utredarna att genomsnittet för avfallsförbränningen i landet som helhet kan ligga på dioxinhalter på 2-3 ng/g (1 ng=0, g) i rester från rökgasreningen. Det skulle innebära att den totala mängden dioxin som är bundet i resterna från rökgasreningen uppgår till g. De relativt stora variationerna är dock av underordnad betydelse eftersom utredningen också visar att dioxinerna ligger så hårt bundet i både slagg och rester från rökgasreningen att riskerna för att de ska kunna laka ut är mycket små. Framtida förbättringar Det pågår ett fortlöpande arbete för att ytterligare förbättra förbränning av avfall med energiutvinning som ett sätt att hand om brännbart avfall och samtidigt producera värdefull energi. Det gäller framförallt att minska innehållet av dioxin och andra farliga ämnen i produkter som efter användning blir avfall samt att minska bildningen av dioxiner, att ytterligare reducera de redan låga utsläppen till luft och att säkerställa en effektiv långtidsförvaring av askor och andra rester från avfallsförbränningen. Ombyggnad och nybyggnad av anläggning kommer att ytterligare minska dioxininnehållet i rökgasreningsrester samt minska dioxinutsläppen till luften till 1 gram per år. Detta samtidigt som mer avfall förbränns. Kunskapen om dioxin och avfallsförbränning är goda. Däremot behövs säkrare uppgifter om halter och mängder av dioxin i avfall som underlag för fortsatta åtgärder. 4

7 RVF anser att Naturvårdsverket bör ta ett övergripande ansvar för fortsatta studier och forskning. Fakta om svensk avfallsförbränning I Sverige fanns anläggningar som förbrände hushållsavfall och annat brännbart avfall. Samma år togs 1,9 miljoner ton avfall om hand och förbrändes. 1,3 miljoner ton var hushållsavfall, 0,5 miljoner ton industriavfall och 0,1 miljoner ton träavfall. Samtliga anläggningar är försedda med utrustning för torr rening av rökgaserna och effektiv avskiljning av stoft i olika sorters filter. Våt rening med rökgaskondensering finns vid hälften av anläggningarna och ytterligare ett antal är under utbyggnad eller planering. Utrustning för att minska kväveoxid finns också vid alla anläggningar. Avfallsförbränningsanläggningarna producerar mycket energi. Tio procent av fjärrvärmebehovet i landet kommer från avfallsförbränning. Energiproduktionen har fördubblats mellan 1985 och Den utvunna energin är ett viktigt bidrag till landets energiförsörjning. ********** 5

8 Rapporter från RVF :01 Utvidgat kommunalt ansvar för farligt avfall. Kartläggning år 2000 (RVF-rapport) 2001:02 Hygienisering vid biogasanläggningar 2001:03 Behovsanpassade hämtningssystem för hushållsavfall. Exempel från Trelleborg 2001:04 Scenariostudier om kommunernas roll i framtidens avfallshantering 2001:05 Hemkompostering av matavfall från hushåll. Förstudie 2001:06 Urgrävning av bioceller. Metod och analys 2001:07 Försök med tätning och täckning av avfallsupplag genom användning av fiberslam, gjuterisand, slaggranulat och slaggrus 2001:08 Material- och avfallsflöden i Göteborg. Framtagande av ett statistikdatasystem - Etapp :09 Förädling av rötrest från biogasanläggningar 2001:10 Köksavfallskvarnar. En teknik för uthållig resursanvändning? En förstudie i Göteborg 2001:11 Avfallsanläggningar med deponering. Statistik 2000 (RVFrapport) 2001:12 Långtidsegenskaper hos tätskikt innehållande bentonit (RVFrapport) 2001:13 Förbränning av avfall. En kunskapssammanställning om dioxiner (RVF-rapport) 2001:14 Dioxin ut r kretsloppet. Förbränning av avfall binder giftet (RVF-rapport) RVF - Svenska Renhållningsverksföreningen och RVF Service AB. Prostgatan 2, Malmö. Tel Fax Hemsida E-post office@rvf.se