Kommentarer: Remiss av förslag till ändring av Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2006:9) om miljörapport

Transkript

1 Naturvårdsverket Stockholm Malmö den 5 november 2013 Dnr NV Kommentarer: Remiss av förslag till ändring av Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2006:9) om miljörapport Avfall Sverige är bransch- och intresseorganisation för svensk avfallshantering och återvinning. Föreningen har funnits sedan 1947 och har omkring 400 medlemmar. Avfall Sverige företräder kommunmedlemmarna (kommuner, kommunalförbund, kommunala bolag och kommunala regionbolag). Deras kunder utgör Sveriges befolkning och en stor del av näringslivet. I föreningen ingår, som associerade medlemmar, ett hundratal tillverkare, konsulter och entreprenörer aktiva inom området avfallshantering. Sammanfattning Statistiken för bygg- och rivningsavfall är mycket bristfällig och Avfall Sverige står helt bakom att åtgärder måste vidtas i syfte att förbättra denna statistik. Avfall Sverige anser dock att det är helt fel väg att gå att lägga rapporteringskrav avseende byggoch rivningsavfall på tillståndspliktiga avfallsanläggningar. När det gäller parametrar för förbränningsanläggningar invänder Avfall Sverige mot förslagen att flytta en större del av rapporteringen till emissionsdeklarationen. Tillståndsvillkor och föreskrifter är formulerade på en mängd olika sätt, och villkorsskrivningen utvecklas hela tiden. Emissionsdeklarationen är därför i allmänhet inte lämplig för att kontrollera efterlevnaden av föreskrifter och tillståndsvillkor, då databasformatet gör att man styr hårt vilken typ av information som kan läggas in. Frågan om en anläggning uppfyller sina krav bör därför även framöver i första hand besvaras i textdelen. Bygg- och rivningsavfall Avfallsinnehavarens ansvar Avfall Sverige anser att grundförutsättningen bör vara att uppgifter om bygg- och rivningsavfall ska lämnas av källan, alltså avfallslämnaren. Detta överrensstämmer även med Naturvårdsverkets utredning om skatt på avfall där det framgår att styrmedel ska sättas in så nära källan som möjligt för att ha en effekt. Avfall Sverige, Avfall Sverige AB, Prostgatan 2, Malmö, Telefon , Fax E-post info@avfallsverige.se, Hemsida Bankgiro , Organisationsnummer

2 Bygg- och rivningsavfall utgör annat avfall än hushållsavfall och det är avfallsinnehavarens ansvar att säkerställa att sådant avfall omhändertas på ett miljö- och hälsomässigt godtagbart sätt (j fr 15 kap. 5 a miljöbalken). Det finns lagkrav som anger huvudregeln att brännbart bygg- och rivningsavfall ska sorteras vid källan (j fr 10 NFS 2004:4). Det finns således ett grundkrav på avfallsinnehavare av bygg- och rivningsavfall att utsortera denna avfallsfraktion och därmed finns det också förutsättningar för att föra statistik över detta delflöde. Kravet i 10 NFS 2004:4 skulle kunna utvidgas till krav på källsortering av alla fraktioner av bygg- och rivningsavfall som huvudregel. Därmed skulle rapporteringskrav avseende bygg- och rivningsavfall direkt kunna åläggas avfallsinnehavaren för alla fraktioner av bygg- och rivningsavfall. När avfallsinnehavaren anlitar entreprenörer för borttransport av avfallet finns ju dessutom kvittenser som anger vilka mängder som har avlämnats och som debiteras. Denna information finns alltså redan tillgänglig och det är därför fullt rimligt att ålägga innehavaren av bygg- och rivningsavfall rapporteringsskyldigheten avseende bygg- och rivningsavfall. Kontrollplaner och rivningslov i plan- och bygglagen I 10 kap punkterna plan- och bygglagen (2010:900) ställs krav på att för all rivning och byggnation som är lov- eller anmälningspliktig ska en kontrollplan upprättas och enligt 6 punkten 6 ska i planen redovisas hur farligt avfall ska tas omhand. En bättre uppföljning av genomförda byggnationer och rivningar utifrån upprättade kontrollplaner borde kunna fånga upp avfallsflödena från lov- och anmälningspliktiga verksamheter. Annat avfall än hushållsavfall Eftersom bygg- och rivningsavfall utgör annat avfall än hushållsavfall anser Avfall Sverige att det är främmande att ålägga tillståndspliktiga avfallsanläggningar rapporteringskraven eftersom de flesta av dessa anläggningar är inrättade för att primärt behandla hushållsavfall, i enlighet med den kommunala renhållningsskyldigheten i 15 kap. 8 miljöbalken. Avfallshierarkin Incitamentet att förebygga avfall och att säkerställa att bygg- och rivningsavfallet behandlas så högt upp i avfallshierarkin som möjligt minskar kraftigt om rapporteringskraven för bygg- och rivningsavfallet inte åläggs den som genererar avfallet (d v s avfallsinnehavaren). Avfallsanläggningar har endast att ta emot inkomna mängder och behandla dem utifrån den bästa behandlingen utifrån avfallshierarkin. De har förstås inte någon möjlighet att förebygga att avfall uppstår. Avfall Sverige anser inte att förslaget är verklighetsförankrat och riskerar att påverka byggindustrins återvinningsmål negativt. 2 (5)

3 Problem med rapporteringskrav på avfallsanläggningar Avfall Sverige ser flera problem med att avfallsanläggningarna ska redovisa bygg- och rivningsavfall enligt förslaget. Den som levererar avfallet är oftast bara transportör och inte avfallslämnare och kommer sannolikt i många fall inte kunna lämna uppgifter om avfallets ursprung. För att kunna redovisa uppgifter om bygg- och rivningsavfallet enligt bilaga 4 i förslaget kommer en helt separat hantering av denna typ av avfall behöva byggas på avfallsanläggningarna, till stora kostnader och därmed betydande kostnadsökning för kunder med denna typ av avfall. Det finns därmed en risk att avfallslämnarna/transportörerna anger annat ursprung än bygg- och rivningsavfall och statistiken blir missvisande. Det finns även en risk att avfallet kommer att försvinna på vägen mellan byggplatsen och avfallsanläggningen. Bygg- och rivningsavfall från hushåll och mindre entreprenörer som lämnar avfall på återvinningscentraler kommer inte att fångas upp om det inte skapas egna avlämningscontainrar för bygg/rivningsavfall, och plats för detta lär ytterst få återvinningscentraler kunna erbjuda. Mycket av bygg- och rivningsavfallet går andra vägar än till A- och B-anläggningar, vilket gör att det sannolikt kommer att missas betydande flöden om rapporteringskravet läggs på de mottagande anläggningarna. De kostnadsökningar som rapporteringskraven medför för avfallsanläggningarna kan också få den följden att avfallet tar helt andra vägar än in till dessa anläggningar, vilket motverkar syftet med återvinningsmålen och medför negativa konsekvenser för miljön. I konsekvensutredningen och den föreslagna ändringen av föreskrifterna verkar inte det faktum ha beaktats att det finns en betydande risk för att tillståndspliktiga verksamhetsutövare (A- och B-anläggningar) kommer att kunna rapportera samma bygg- och rivningsavfall om det hanteras mellan anläggningarna. Ett konkret exempel Bygg- och rivningsavfall kommer in till en anmälningspliktig mellanlagrare, anläggning X. Anläggning X har ingen rapporteringsplikt utan skickar vidare avfallet utan rapportering till en anmälningspliktig behandlare, anläggning Y. Anläggning Y behandlar viss del av byggavfallet så att detta kan återvinnas till exempelvis inom konstruktionsarbeten etc. I detta fall kommer ingen rapportering att ske. En annan del behandlas och skickas vidare till en tillståndspliktig hanterare/behandlare, anläggning Z. Då anläggning Z har rapporteringsskyldighet så kommer denna del av bygg- och rivningsavfallet att rapporteras. Efter hantering/behandling på anläggning Z så skickas avfallet vidare det till en annan tillståndspliktig hanterare/behandlare/slutbehandlare, anläggning U. Då anläggning U är tillståndspliktig måste denne rapportera samma bygg- och rivningsavfall ännu en gång. 3 (5)

4 Som exemplet visar så är riskerna stora för både dubbelrapportering och att ingen rapportering sker alls om man försöker införa rapporteringskrav för verksamhetsutövare längre upp i hanteringskedjan. Parametrar för förbränningsanläggningar Synpunkter på förslaget att flytta en större del av rapporteringen till emissionsdeklarationen Emissionsdelen i SMP, och den databas som siffrorna levereras till, är i grunden framtagen för att registrera utsläppta mängder (g, kg eller ton per år). Den är mindre lämpad för att registrera till exempel halter eller utsläpp per någon annan tids- eller mängdenhet. Att utöka syftet gör databasen, och gränssnittet mot användaren, mycket mer komplicerat och därmed sämre på att uppfylla sitt huvudsakliga syfte (att leverera utsläppsstatistik i mängder/år). Databasen och användargränssnittet är redan nu mycket komplicerat. Detta märks bland annat på att många av de kolumner som finns med i formuläret kopplade till varje datapost egentligen inte är relevanta annat än för ett fåtal dataposter, till exempel Ursprung (relevant för utsläpp av CO2 men finns med som en fråga för vart enda värde som läggs in i emissionsdeklarationen) eller Mottagare (relevant när man pratar om utsläpp till luft och vatten men knappast när man ska registrera en pannas effekt). Detta är exempel på saker som gör emissionsdeklarationen svår att förstå och komplicerad att använda. För att emissionsdeklarationen ska fylla sitt ursprungliga syfte bör inte annan typ av information föras dit. Frågan om en anläggning uppfyller sina krav (tillståndsvillkor och föreskriftskrav) besvaras i dag huvudsakligen i textdelen. Tillståndsvillkor och föreskrifter är formulerade på en mängd olika sätt, och villkorsskrivningen utvecklas hela tiden. Emissionsdeklarationen är därför i allmänhet inte lämplig för att kontrollera efterlevnaden av föreskrifter och tillståndsvillkor, då databasformatet gör att man styr hårt vilken typ av information som kan läggas in. Frågan om anläggning uppfyller sina krav bör därför även framöver i första hand besvaras i textdelen. Det framgår av Naturvårdsverkets konsekvensutredning att EU:s krav på Sverige att rapportera efterlevnad av industriutsläppsdirektivet kommer att öka, och att det därför är önskvärt att rapportera även andra typer av uppgifter än utsläppsmängder i en databas. Naturvårdsverket föreslår SMP:s emissionsdeklarationsmodul. Detta är dock olämpligt, av de skäl som redovisats ovan. Om dessa uppgifter ska registreras i en databas behöver man istället bygga en modul som är anpassad för just den typen av data, annars kommer både den nuvarande emissionsdeklarationen och den nya delen att bli för komplicerade och användarovänliga. Det framgår av Naturvårdsverkets konsekvensutredning, avsnitt 8, att Naturvårdsverkets uppfattning är att det är enkelt att lägga in data i SMP. De tidsangivelser som Naturvårdsverket anger för verksamhetsutövarnas arbetsinsats är grovt och systematiskt underskattade i hela avsnittet. Ännu mer allvarligt är att Naturvårdsverket har uppfattningen att det är samma arbetsinsats att lämna informationen i löpande text som att registrera uppgifterna i en databas, eller att det till och med skulle vara en förenkling. 4 (5)

5 4 8 Förslaget att successivt flytta över rapporteringkrav från textdelen enligt 4 8, till emissionsdeklarationen enligt ett nytt stycke i 5, innebär att de opreciserade redovisningskraven i 4 8 ersätts av preciserade krav. Detta innebär en regelförenkling successivt under åren som vi avstår från att försöka kvantifiera. Alla som har arbetat i SMP vet att det tar oerhört mycket längre tid att lägga in samma mängd information i databasen som att skriva fri text. Naturvårdsverket bör bygga sina utredningar på konkret fakta. En kommentar särskilt till 4 pkt 8 och pkt 10: Där så är möjligt ska uppgifter redovisas i SMP:s emissionsdel. Även om kravet i villkoret eller föreskriften skulle vara uttryckt som mängd/år är det fortfarande inte lämpligt att lägga in dessa i emissionsdeklarationen. Detta beror på att man då tappar kontrollen över vilka anläggningar som finns i systemet och vilka som inte gör det, och därmed försämrar man kvaliteten på sin statistik. Exempel: Om man reserverar emissionsdeklarationen för utsläpp över tröskelvärdena så vet man att man får med de största utsläppskällorna, man försummar de mindre och alla de inlagda anläggningarna kan jämföras med varandra. Om man däremot också lägger till anläggningar med utsläpp mindre än tröskelvärdet bara för att de har tillståndsvillkor formulerade som mängd/år kommer det att se ut som om anläggningar med denna typ av villkor har större utsläpp än de med annorlunda formulerade villkor. Detta är givetvis inte korrekt. För fortsatta kontakter i dessa frågor hänvisar vi till vår rådgivare Johan Fagerqvist, johan.fagerqvist@avfallsverige.se, Jakob Sahlén, jakob.sahlen@avfallsverige.se eller Sven Lundgren, sven.lundgren@avfallsverige.se telefon Vänliga hälsningar Avfall Sverige Weine Wiqvist Vd 5 (5)