Naturvårdsverkets förslag till etappmål för textil och textilavfall Utkast :

Transkript

1 Naturvårdsverket Stockholm Malmö den 28 oktober 2013 Naturvårdsverkets förslag till etappmål för textil och textilavfall Utkast : Synpunkter från Avfall Sverige 1. Generella kommentarer Avfall Sverige välkomnar Naturvårdsverkets förslag till etappmål. Ett etappmål om 40 procents återanvändning och 25 procents materialåtervinning innebär i praktiken ett mål om 65 procent. Avfall Sverige saknar dock analyser avseende om det finns en ökad efterfrågan på textil för återanvändning och hur denna återanvändning annars ska stimuleras. En ökad utsortering för återanvändning riskerar annars leda till att den utsorterade textilen i praktiken inte blir återanvänd. När det gäller insamling av textil vid återvinningsstationer är det inte möjligt att reglera fram eftersom återvinningsstationerna är Förpacknings- och tidningsinsamlingens (FTI:s) infrastruktur. FTI har tidigare varit emot användningen av återvinningsstationer för annat än förpackningar och returpapper. Det kan dessutom finnas begränsningar i tillstånden för återvinningsstationerna till att endast hantera förpackningar och returpapper. Lösningen på insamlingsproblematiken är en infrastruktur med en huvudman som är ansvarig för insamlingen av textilavfall som utgör hushållsavfall, nämligen kommunen. Ett kommunalt insamlingsansvar skulle innebära att en infrastruktur i allmänhetens intresse etablerades. Avfall Sverige saknar en koppling mellan de förslag till åtgärder som föreslås åläggas kommunerna och det styrmedel i form av ett producentansvar som föreslås utredas vidare. Naturvårdsverket anger att för att få till stånd lättillgängliga insamlingssystem behöver kommunerna bidra aktivt. Dock förelås det inte några preciserade krav på åtgärder för butiker och andra återförsäljare av textilier, vilket Avfall Sverige ställer sig frågande till. Kommunerna vill självklart bidra aktivt till respektive ökad återanvändning av textil respektive ökad utsortering av textilavfall och ökad materialåtervinning. Men utan att koppla ihop de åtgärder som föreslås för kommunerna med ett producentansvar ser inte Avfall Sverige hur kommunernas Avfall Sverige, Avfall Sverige AB, Prostgatan 2, Malmö, Telefon , Fax E-post info@avfallsverige.se, Hemsida Bankgiro , Organisationsnummer

2 åtgärder, såsom ökad insamling, i sig kommer att leda till ökad materialåtervinning. Det finns dokumenterat dåliga erfarenheter av hur producentansvaret för förpackningar och returpapper fungerar och det är ju också något som Avfallsutredningen ville råda bot på genom att föreslå ett lagstadgat insamlingsansvar för kommunerna. Avfall Sverige saknar en hänvisning till Avfallsutredningens förslag och ett möjligt kommunalt insamlingsansvar för textil under ett producentansvar för textil som ett alternativ. Under ett kommunalt insamlingsansvar för textil skulle kommunerna kunna tillämpa miljöstyrande taxa för att öka utsorteringen av textilavfall från annat hushållsavfall. Under ett kommunalt insamlingsansvar för förpackningar och returpapper kommer gemensamma insamlingspunkter, såsom återvinningsstationer, fortfarande ha en betydelse som en del i insamlingssystemet men antalet återvinningsstationer skulle sannolikt minska till följd av en kraftigt utbyggd fastighetsnära insamling. Naturvårdsverket anger återvinningsstationerna som en viktig komponent när det gäller insamlingen av textil. Avfall Sverige anser att Naturvårdsverket borde ange att de kan få en minskad betydelse som insamlingskälla vid ett kommunalt insamlingsansvar för förpackningar och returpapper och ännu mindre vid ett kommunalt insamlingsansvar för textilavfall. Dessutom anser Avfall Sverige att obemannade insamlingssystem, som återvinningsstationer, kan ifrågasättas som lämpliga insamlingssystem för textil till följd av att textil i viss mån är stöldbegärligt. Det är viktigt att den infrastruktur för separat insamling av textil som utgör hushållsavfall som etableras av kommunerna oberoende av ett producentansvar beaktas vid utredningen av ett producentansvar för textil i syfte att övergången till ett sådant producentansvar blir så smidig som möjligt. Detta inte minst för medborgarna som kanske har hunnit vänja sig vid en viss utformning av systemen med insamling utan producentansvar. I övrigt hänvisar Avfall Sverige till de ståndpunkter som vi framförde i det dokument som vi skickade till Naturvårdsverket den 13 september Specifika kommentarer till Naturvårdsverkets dokument Textilflöden i Sverige s. 13: Naturvårdsverket anger att idag klassas textilavfall som hushållsavfall, vilket ger kommunerna äganderätt. För det första är det felaktigt att ange att textilavfall generellt klassificeras som hushållsavfall eftersom det finns annat avfall än hushållsavfall som kan utgöra textilavfall. För det andra är det inte äganderätten i sig som är det primära. Grunden för kommunens ansvar för hushållsavfall är att lagstiftaren har ålagt kommunen detta ansvar av miljö- och hälsoskyddsskäl. 1 Naturvårdsverkets regeringsuppdrag om etappmål för textil och textilavfall Gemensam policy för Avfall Sverige och SKL: STÅNDPUNKTER. 2 (7)

3 Ensamrätten och därmed äganderätten till avfallet är en förutsättning för att kunna fullgöra detta uppdrag. Lättillgängliga insamlingssystem s. 25: Naturvårdsverket anger att den organiserade insamling av textilavfall som sker idag i huvudsak består av ideella andrahandsaktörers insamling i egna butiker samt på vissa återvinningscentraler och återvinningsstationer. Avfall Sverige vill poängtera att den insamling av textilavfall som utgör hushållsavfall som sker i butik står i direkt strid med 15 kap. 21 första stycket miljöbalken (straffsanktionerad genom 29 kap p miljöbalken). Syftet att samla in textilavfall som utgör hushållsavfall är förstås gott, men det är problematiskt när det sker utan respekt för gällande lagstiftning och utan godkännande av kommunen. Avfall Sverige ifrågasätter att Naturvårdsverket anger direkta krav på åtgärder för kommunerna men helt avstår från att ange direkta krav på privata aktörer som butiker och andra återförsäljare av textil. Se vidare våra generella kommentarer ovan. Naturvårdsverket anger följande förslag för en kommuns uppfyllande av lättillgänglighetsmålet i etappmålet: Upplåtit utrymme åt åtminstone två ideella organisationer för separat insamling av textilier på befintliga återvinningscentraler. Avfall Sverige ifrågasätter specificeringen av antalet aktörer. Det måste vara insamlade volymer i sig som är avgörande och inte antalet aktörer. En redogörelse för annan relevant lagstiftning som anger ramarna för kommunens möjligheter att samarbeta med andra aktörer saknas. Här avser Avfall Sverige framför allt 2 kap. 8 kommunallagen som anger ramarna för kommunens möjligheter att bedriva näringsverksamhet. (I rättspraxis har en ideell förening som Frisks&Svettis ansetts bedriva näringsverksamhet). Krav på åtgärder kan alltså inte endast ta sin utgångspunkt i miljörätten. Kommit överens med kommunens avfallsinsamlare om utrymme för behållare för textilavfall på befintliga återvinningsstationer och upplåtit mark. Oklart vad Naturvårdsverket syftar på här. Det är FTI som är verksamhetsutövare för återvinningsstationerna. Om kommunen ska etablera utsortering av textilavfall utöver insamling vid ÅVC kommer denna inte att göras via ÅVS utan via fastighetsnära system. Vid ett kommunalt insamlingsansvar för förpackningar och returpapper och en eventuellt överföring av ÅVS:erna till kommunerna är det möjligt att en del kommuner kommer att etablera insamling av textilavfall vid de ÅVS som blir kvar. Men det är inte särskilt sannolikt att kommunerna ser utökad insamling vid ÅVS som en lämplig lösning till följd av den problematik med nedskräpning som finns vid ÅVS:er idag och tillkommande problem med risk för stölder av textilavfall. 3 (7)

4 Initierat en samrådsprocess med kommunens fastighetsägare för att stötta dem med att påbörja insamling av textilier som en separat fraktion i den fastighetsnära insamlingen. Oklart hur Naturvårdsverket menar även här. Eftersom textilavfall från hushåll utgör hushållsavfall sker etableringen av fastighetsnära utsortering av sådant avfall inte genom frivilliga överenskommelser med fastighetsägare utan genom att kommunen i avfallsföreskrifterna föreskriver om utsortering av sådant avfall från annat hushållsavfall. Insamling av textilavfall tillhandahålls då genom tillhandahållande av separata kärl/alternativt separat fack i flerfackskärl och debiteras i enlighet med kommunens avfallstaxa. Inlett informationsverksamhet på webben eller i sin löpande information till hushållen för att fortlöpande upplysa kommunens innevånare om vilka klädbutiker som samlar in textilier, om vilka textilbehållare som finns på alla ÅVC och på ÅVS och om hur det utvecklas med att få fastighetsägare att tillhandahålla separat insamling av textilier i sina kretsloppsrum samt varför det är så viktigt att källsortera textilier. Om kommunen, oberoende av ett producentansvar, föreskriver om utsortering av textilavfall åligger det självklart kommunen att informera om detta i avfallsplanen och i annan information till hushållen. Det är dock otänkbart att tänka sig ett generellt informationsansvar för kommunen när det gäller utsortering av textilavfall såsom information om butiker och ÅVS. Om det införs ett producentansvar måste det formella ansvaret för informationen ligga på producenterna. Om kommunen tilldelas ett lagstadgat informationsansvar är det dock självklart att kommunen informerar om insamlingen inom ramen för det kommunala systemet. Information om övrig insamling, som insamling i butik, måste dock ligga på producenterna och butikerna. Producentansvar s. 33: Naturvårdsverket anger att producentansvarets utformning behöver utredas närmare för att säkerställa effektiviteten. Avfall Sverige anser att det är bra att Naturvårdsverket anger att förutsättningarna för ett producentansvar behöver utredas närmare. I detta sammanhang måste en sådan utredning förhålla sig till hur ansvaret för insamling av förpackningar och returpapper från hushåll kommer att utformas. För tydlighet mot medborgarna och effektivitet i systemen är det viktigt att utformningen av producentansvaren så långt som möjligt ser likadana ut. Information s. 34: I enlighet med vad Avfall Sverige har angivit ovan måste det formella ansvaret för informationen åligga producenterna under ett producentansvar, men stat och kommun är förstås också viktiga aktörer när det gäller information om insamlingssystemen. Avfallsstatistik och avfallsmål s. 35: För korrekta definitioner ska återvunnet och förbränt textilavfall ändras till materialåtervunnet och energiåtervunnet. 4 (7)

5 Uppföljningen av föreslagna mål s. 36: Naturvårdsverket anger att uppfyllandet av delmål 1 är beroende av att det finns en marknad som vill omhänderta textil för återanvändning. En utökad etablering av insamling av textilavfall för återanvändning i kommunerna förutsätter att det finns en reell efterfrågan på textil för återanvändning. Avfall Sverige ifrågasätter att insamling av textil för återanvändning i butiker och av ideella organisationer inte alls nämns i förslagen till uppföljning av delmål 1. När det gäller främjande av återanvändning av textil kan kommunen endast agera genom att upplåta mark för insamling. Det finns ingen formell behörighet i lagstiftningen för kommunen att etablera insamling för återanvändning i egen regi. Naturvårdsverket anger att för delmål 2 och delmål 3 behöver mängderna återanvända respektive återvunna textilier mätas och uttryckas som procentandelar av satt på marknaden. Målen utgör en bedömning av vad som är möjligt att uppnå till år I mätetalen inkluderas den stora mängd insamlade textilier som exporteras av de ideella organisationerna och privata insamlare. Avfall Sverige saknar en redogörelse för vilka åtgärder som Naturvårdsverket ser som nödvändiga för att återanvändningen och materialåtervinningen ska öka. Under ett producentansvar finns ju ett formellt ansvar för återvinning av insamlad textil, men utan ett producentansvar behöver det klargöras vilka åtgärder som behövs för att sådan återvinning ska etableras. Naturvårdsverket anger att ett komplement till de direkt målrelaterade mätetalen är att mäta innehållet av återanvändningsbara, återvinningsbara och brännbara textilier i det s.k. restavfallet, dvs. den soppåse som hushållen fortfarande tillåts slänga i stället för att källsortera. Sådan mätning är möjlig att utföra genom plockanalyser. Avfall Sverige ifrågasätter formuleringen d.v.s. den soppåse som hushållen fortfarande tillåts slänga i stället för att källsortera. Producentansvaren och kommunens avfallsföreskrifter ställer krav på källsortering av hushållsavfall. Det finns alltså inte någon reglering som tillåter att osorterat hushållsavfall slängs i soppåsen. Men eftersom kraven på utsortering av hushållsavfall inte är straffsanktionerade går det inte att utöva påtryckning på hushållen den vägen. För det avfall som blir över efter källsortering är energiåtervinning i dagsläget den miljöbästa hanteringen av avfallet. Detta är allmänt känt och det är därför olyckligt att Naturvårdsverket väljer att formulera sig på det sätt som man gör. Rapporterande aktörer och system s. 37: Naturvårdsverket anger att datarapporteringen för etappmålets delmål 2 och 3 föreslås omfatta återvinningsstationer / ÅVS (avfallsföretag, ideella organisationer). 5 (7)

6 Här krävs precisering. Om det handlar om FNI av textil för återanvändning finns det full frihet för fastighetsägare och bostadsrättsföreningar att etablera sådan insamling. Om det däremot handlar om textilavfall som utgör hushållsavfall är det kommunens ensamrätt och ansvar att etablera sådan insamling. Kommunen ska därför anges som aktör med preciseringen att det då handlar om textilavfall. Att kunna mäta det som behöver mätas s. 38: Naturvårdsverket anger att textilavfall i princip är ett hushållsavfall. Oklar formulering. Syftar Naturvårdsverket på att de största flödena av textilavfall utgör hushållsavfall? I så fall ska detta anges. Det måste dock även anges att textilavfall även kan utgöra annat avfall än hushållsavfall när det uppkommer som till exempel spill vid produktion. Naturvårdsverket anger att det vore önskvärt med plockanalyser på återvinningscentraler för att bestämma mängden textilavfall som lämnas som brännbart där. Plockanalyser vid återvinningscentraler görs inte i dagsläget eftersom det är komplicerad operation och metoder saknas. Med separat fastighetsnära utsortering av textilavfall samt separat utsortering vid återvinningscentraler kommer dessutom mängden textilavfall i det brännbara avfallet vid återvinningscentralerna sannolikt att minska kraftigt. När sådan separat utsortering etableras i stor skala kommer därför inte behovet av plockanalyser, i syfte att mäta mängden textilavfall i det brännbara avfallet, att vara så stort eftersom endast mindre mängder textilavfall sannolikt kommer att hamna i det brännbara avfallet och kanske framför allt sådana fraktioner av textilavfall som är förorenade. Kostnader för uppföljningen s. 40: När det gäller datainsamling anger Naturvårdsverket att genom att föreskriva en (eller flera s.k. systemadministratör(er) i enlighet med Avfallsutredningens förslag skulle kostnaden för Naturvårdsverket kunna hållas som allra lägst. Naturvårdsverket förbiser att ange att förhandsgodkända systemadministratörer är en del i en ordning med ett kommunalt insamlingsansvar för förpackningar och returpapper och en anpassning av förhandsgodkända insamlingssystem till en sådan ordning. Åläggandet av datainsamling på systemadministratörer förutsätter alltså en ordning med ett kommunalt insamlingsansvar för textilavfall inom ramen för ett producentansvar för textilavfall. Konsekvenser för producenter s. 41: Här kan bilden kompletteras med möjligheten att tillämpa miljöstyrande taxa för utsortering av textilavfall, vilket skulle vara möjligt inom ramen för ett kommunalt insamlingsansvar för textilavfall under ett producentansvar. Konsekvenser för kommuner s. 43: 6 (7)

7 Naturvårdsverket anger att om det blir kommunerna som blir ansvariga att genomföra informationsinsatserna kommer detta att leda till konsekvenser för kommunerna. Informationsinsatserna kommer leda till ökade kostnader, dels i personal och dels i utgifter för t ex trycksaker och affischer. Om ett producentansvar införs anser Avfall Sverige, som framgått ovan, att det formella informationsansvaret bör ligga på producenterna. Men i en ordning med ett kommunalt insamlingsansvar är det rimligt att ansvaret för informationen ligger på kommunerna. Kostnaden för informationen är dock inte en kostnad som ska belasta kommunerna utan kostnaderna måste täckas av producenterna (både i en ordning med ett producentansvar med eller utan ett kommunalt insamlingsansvar). Det finns inte någon rimlig anledning eller formell laglig grund för att kommunerna ska bekosta information för avfall som man inte ansvarar för. Konsekvenser för detaljhandeln s. 43: Naturvårdsverket anger att ett pantsystem troligen skulle innebära att detaljhandeln får betydlig högre administrativa kostnader samt kostnader för pantautomat och hantering. Avfall Sverige förstår inte Naturvårdsverkets slutsatser här. Kostnader för pantsystemet ska ju rimligtvis täckas av panten. Konsekvenser för ideell second hand s. 43: Om producentansvaret utformas på det sättet att det även innefattar återanvändning finns förstås risken att ideella second-handaktörer slås ut. Men om det avgränsas till att innefatta textilavfall ger det fortsatt möjlighet för de ideella second-handaktörerna att agera. Eftersom de ideella second-handaktörerna sannolikt även fortsättningsvis kommer att ha bäst kompetens att hantera uttjänt textil för återanvändning anser Avfall Sverige att ett producentansvar för textil bör avgränsas till textilavfall (i enlighet med den avgränsning som finns för producentansvaren för förpackningar och returpapper). Vi ser fram emot en fortsatt dialog i frågan där vi närmare kan utveckla våra ståndpunkter. Vi hänvisar i första hand till våra rådgivare Jon Nilsson-Djerf, jon.nilsson-djerf@avfallsverige.se eller Sven Lundgren, sven.lundgren@avfallsverige.se, telefon Med vänliga hälsningar, Avfall Sverige Weine Wiqvist VD 7 (7)