Miljödepartementet Stockholm. Dnr M2012/3309/Ke. Malmö den 15 februari 2013

Transkript

1 Miljödepartementet Stockholm Dnr M2012/3309/Ke Malmö den 15 februari 2013 REMISSVAR: Remiss av svenskt genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv (2012/19/EU) av den 4 juli 2012 om avfall som utgörs av eller innehåller elektrisk och elektronisk utrustning (WEEE) Avfall Sverige är bransch- och intresseorganisation för svensk avfallshantering och återvinning. Föreningen har funnits sedan 1947 och har omkring 400 medlemmar. Avfall Sverige företräder kommunmedlemmarna (kommuner, kommunalförbund, kommunala bolag och kommunala regionbolag). Deras kunder utgör Sveriges befolkning och en stor del av näringslivet. I föreningen ingår, som associerade medlemmar, ett hundratal tillverkare, konsulter och entreprenörer aktiva inom området avfallshantering. Avfall Sverige har genom remissen beretts tillfälle att yttra sig över Naturvårdsverkets förslag till svenskt genomförande av det reviderade WEEE-direktivet och har följande kommentarer. Generella kommentarer Avfall Sverige anser att utredningen är svårläst när det gäller framställan av bedömning av ändringarnas storlek, där det inte tillräckligt tydligt framgår till vilken artikel i direktivet som bedömningen tillhör. För ett flertal av Naturvårdsverkets kommentarer till genomförande av direktivets artiklar saknar Avfall Sverige utförliga resonemang och djupare analyser. Naturvårdsverket gör bedömningen att en konsekvensbedömning av föreslagna bemyndiganden inte antas föranleda några konsekvenser. Avfall Sverige delar inte denna bedömning. Bemyndigandena tilldelar regeringen en befogenhet att besluta om detaljerade regler i förordningar som kan ge stora konsekvenser för berörda parter. Avfall Sverige anser därför att det hade varit lämpligare om Naturvårdsverket hade presenterat utredningen i sin helhet med både förslag på lagändringar och ändringar i förordningar för att få en överblick av implementeringens konsekvenser. Avfall Sverige, Avfall Sverige AB, Prostgatan 2, Malmö, Telefon , Fax E-post info@avfallsverige.se, Hemsida Bankgiro , Organisationsnummer

2 Specifika kommentarer förslag till lagändringar Artikel 5.1 Vi ber Miljödepartementet notera att Naturvårdsverket inte har återgivit texten i direktivet korrekt. Ordet osorterat har fallit bort. Rätt text ska vara Medlemsstaterna ska se till att WEEE som samlats in som osorterat kommunalt avfall minimeras. Artikel 5.2 a Med stöd av artikeln föreslår Naturvårdsverket att kommunerna bör åläggas en skyldighet att delta i samråd gällande information om och hantering av el-avfall genom ett tillägg i befintlig 15 kap. 9 miljöbalken. Avfall Sverige avvisar förslaget av följande skäl: Artikel 5.2 a reglerar inte denna fråga överhuvudtaget. Naturvårdsverkets lagförslag är inte nödvändigt för att implementera direktivet. Samrådsförfarandet regleras redan i förordningen (2005:209) om producentansvar för elektriska och elektroniska produkter ( Elavfallsförordningen ). Hushållen är adressaten för information om insamlingssystemen. Kommunen har ett informationsansvar gentemot hushållen för insamling av elektriska och elektroniska produkter enligt 21 Elavfallsförordningen. Att däremot ålägga kommunerna en skyldighet att delta i samråd anser Avfall Sverige vara att gå för långt. Det finns ju andra aktörer än kommunerna som tillhandahåller insamlingssystem för el-avfall som inte kommer från hushåll. Att därför endast ålägga kommunerna att delta i samråd blir därför bristfälligt. När det gäller insamling av el-avfall vid ÅVC agerar kommunerna i huvudsak som uppdragstagare enligt avtal med El-Kretsen och frågor när det gäller insamling av el-avfall hanteras därför bättre i avtalen mellan El- Kretsen och kommunerna än genom tvingande lagstiftning. Naturvårdsverket anför som motiv att denna skyldighet ska påföras kommunerna därför att kommunerna nöjer sig med att ha samråd med det största insamlingssystemet. Avfall Sverige ifrågasätter Naturvårdsverkets grunder för att anföra detta och efterfrågar faktaunderlag. Vi menar att kommunerna väl känner till och samarbetar med de två företrädarna för producenter som för tillfället är El- Kretsen och Elektronikåtervinningsföreningen. Däremot har återvinningsföretag, som inte företräder producenter, vid flera tillfällen sedan producentansvaret införts felaktigt försökt att kalla samtliga kommuner till samråd. 2

3 Artikel 5.3 Artikeln ger medlemsstaterna ett val att utse de aktörer som har tillstånd att samla in elavfall från privathushåll med en hänvisning till aktörerna i artikel 5.2. Dessa aktörer är i huvudsak distributörer och producenter. Den ordning med på förhand godkända insamlingssystem för förpackningar och returpapper som föreslås i avfallsutredningens betänkande Mot det hållbara samhället, SOU 2012:56, anser Avfall Sverige vara en lämplig ordning. Avfall Sverige förordar därför att en ordning med på förhand godkända insamlingssystem inrättas även när det gäller el-avfall. Artikel 6.2 Naturvårdsverket föreslår en skyldighet för kommuner och återanvändare att samverka/samarbeta i frågor rörande återanvändning respektive förberedelse för återanvändning av el-avfall genom en ny reglering, 15 kap. 20 a miljöbalken. Avfall Sverige avvisar detta förslag av följande skäl: Den föreslagna formuleringen i 15 kap. 20 a miljöbalken ger mycket långtgående möjligheter att föreskriva om rättigheter, för den som i yrkesmässig verksamhet avser att förbereda insamlat avfall för återanvändning, att få tillträde till kommunala insamlingsplatser. Bemyndigandet omfattar också frågor som berörs av den nyligen överlämnade avfallsutredningen och bör behandlas samlat med förslag som tas upp där. Förslaget bör därför inte genomföras utan vidare utredning och konsekvensbeskrivning. Avfall Sverige vill också peka på att hänvisningen till insamlingssystem och insamlingsplatser i denna artikel kan hänföras till andra system och platser än de som kommunen råder över, det vill säga även producenternas. Det innebär att krav inte bara kan utan bör ställas på producenterna att ordna med de system som behövs för att främja återanvändning av elektriska och elektroniska produkter. Kommunernas ÅVC är en arbetsplats för insamling av avfall och inte en plats för bedömning av elektriska och elektroniska produkters lämplighet för vidare användning. Det skulle vara högst olämpligt om uppdragstagare till producenterna, genom tvingande lagstiftning, skulle beredas tillträde till ÅVC:er för att förbereda elavfall för återanvändning. För det första kommer kommunerna behöva sätta av resurser för att verifiera att de fysiska och juridiska personerna agerar på uppdrag av producenterna. Det finns ju ett problem med stölder av el-avfall vid ÅVC:n och dessutom under öppettiderna för ÅVC:n finns arbetsmiljöproblem genom att ÅVCpersonal hotas när de tillrättavisar personer som plockar till sig el-avfall. För det 3

4 andra finns det inte plats vid ÅVC:erna för verksamhet som utgörs av förberedelse för återanvändning (kontroll, rengöring, reparation). Eftersom det i huvudsak råder ett producentansvar för dessa produkter, menar Avfall Sverige att det är producenterna som bör åläggas att bekosta och ordna med system för förberedelse för återanvändning och återanvändning samt samarbeta med kommuner, organisationer och företag som arbetar med återanvändning och att denna hantering alltså sker utanför ÅVC:erna efter det att insamlat el-avfall har överlämnats till producenterna. Vidare anser Avfall Sverige att sortering och kategorisering av el-avfall som lämpar sig för förberedelse för återanvändning eller återanvändning är frågor som får hanteras av producenterna efter det att det insamlat el-avfall har överlämnats från kommunerna till producenterna. När det gäller definitionen av avfall anger Naturvårdsverket att en grundtanke i svensk avfallshantering har av tradition varit att avfall som slängts med syftet att det just är avfall ska behandlas som avfall och inte får plockas tillbaka. Vidare anger Naturvårdsverket att det är svårt att se att det rättsligt sett finns något hinder mot att el-avfall tas tillbaka i syfte att förbereda det för återanvändning på det sätt som förespråkas i direktivet. Avfall Sverige instämmer i att det skulle vara rättsligt möjligt att hantera el-avfall som blivit avfall på ett sådant sätt att det genom förberedelse för återanvändning skulle kunna få fortsatt användning. Det som lägger grunden för att detta skulle vara rättsligt möjligt är definitionen av återvinning i 4 avfallsförordningen (2011:927), som också innefattar förberedelse för återanvändning. I syfte att minska mängderna el-avfall är det i första hand viktigt att, i den mån det är möjligt med hänsyn till elektriska och elektroniska produkters och komponenters beskaffenhet, främja återanvändningen av sådana fungerande produkter och komponenter. Detta är någonting som det skulle kunna vara lämpligt att ålägga producenterna att via informationsinsatser arbeta med. När det gäller el-avfall som lämpar sig för förberedelse för återanvändning blir det en fråga för producenterna att överväga hur insamlingen kan utformas så att förberedelse för återanvändning av el-avfall främjas och inte motverkas genom att elavfall som skulle kunna gå till förberedelse för återanvändning förstörs vid insamlingen. Utsortering av el-avfall för förberedelse för återanvändning från insamlingsbehållare ämnade för återvinning kan sannolikt endast komma ifråga som en sekundär metod till direkt utsortering av el-avfall som lämpar sig för förberedelse 4

5 för återanvändning. Artikel 7.2 Artikeln reglerar överföring av information om insamlat el-avfall till medlemsstaterna. Naturvårdsverket uppger i utredningen att det saknas information om insamlade mängder från aktörer som inte omfattas av producentansvar och att det bland annat gäller fastighetsnära insamling. I detta sammanhang vill vi påpeka att detta problem med avsaknad av statistik från dessa aktörer inte borde finnas eller ens uppstå om gällande regler i 7 a Elavfallsförordningen efterlevdes, eftersom dessa regler begränsar ansvaret för insamling av hushållens el-avfall till kommuner och producenter. En omfattande fastighetsnära insamling av el-avfall sker idag olagligt och därför ställer sig Avfall Sverige frågande till att Naturvårdsverket i utredningen inte kommenterar detta olagliga förfarande utan istället föreslår möjligheter för dessa aktörer att rapportera in till EEBregistret. Naturvårdsverket påpekar också riktigt på sidan 3 i utredningen att det endast är kommuner och producenter som får transportera el-avfall (genom befintligt bemyndigande i 15 kap. 21 miljöbalken). Artikel 12.2 Artikeln ger medlemsstaterna en möjlighet att uppmana producenterna att bekosta insamling av el-avfall från privathushåll till insamlingsplatser. I utredningen anger Naturvårdsverket att det är tveksamt om Sverige bör välja en sådan lösning. Här saknar Avfall Sverige en djupare analys och ett utförligare resonemang som stöd för Naturvårdsverkets slutsats. Vi menar att det finns motiv för att överväga implementering av denna artikel av flera skäl. Kommunerna bekostar idag denna insamling genom sitt ansvar för insamling och bortskaffande av hushållsavfall. Utifrån grundprincipen att förorenaren betalar är det lämpligt att här skifta finansieringsansvaret från taxekollektivet via avfallstaxan till den som faktiskt konsumerar produkten genom att kostnaderna täcks genom avgifter inom ramen för producentansvaret. Regeringen har vid ett flertal tillfällen uttalat ett behov av att öka tillgängligheten och höja servicen gentemot medborgarna vad avser möjligheten att lämna in sitt el-avfall, särskilt vad avser smått el-avfall och lampor. Detta är någonting som Avfall Sverige i allra högsta grad instämmer i och Avfall Sverige uppmanar därför regeringen att nu ta tillfället i akt och författningsreglera möjligheten att avgiftsfinansiera insamling av elavfall från privathushåll till insamlingsplatser. Ett uttalat finansieringsansvar för producenterna även för denna del av insamlingen stödjer regeringens uttalade ambition i frågan. 5

6 För fortsatta frågor i detta ärende hänvisar vi till våra rådgivare Jessica Christiansen, jessica.christiansen@avfallsverige.se eller Sven Lundgren, sven.lundgren@avfallsverige.se, tfn Vänliga hälsningar Avfall Sverige Peter Danielsson Ordförande Weine Wiqvist Vd 6