Innehållsförteckning

Innehållsförteckning 1. Inledning... 1 1.2 syfte... 1 1.3 metod... 1 2 Den äldre invandraren/ människan från andra kulturer i kontakt med åldrandets villkor i Sverige. 2 2.1 En kulturanpassad äldreomsorg = segregation?... 2 2.2 Anhöriga till äldre invandrare... 2 2.3 Språk... 3 2.4 Kultur och kunskapsbehovet... 4 2.5 Mötet... 4 2.6 Psykologisk process... 4 Källförteckning... 6

1. Inledning I Sverige ökar antalet äldre och bördan för de yngre blir allt tyngre att kunna upprätthålla välfärd och försörjning för de äldre som inte längre är i förvärvsarbetande ålder. Samtidigt ökar också andelen äldre i Sverige som är utrikes födda och som av olika skäl invandrar till Sverige och är äldre eller åldras här. År 2005 bodde det cirka 165 000 utrikes födda som var 65 år och äldre i landet, dessa utgjorde då en tiondel av ålderspensionärerna. Dessa äldre kom från mer än 160 olika länder och var tionde var från ett utomeuropeiskt land. Andelen äldre från andra länder och kulturer kan bara förväntas fortsätta öka i landet framöver (Thorslund 2006). Detta ställer naturligtvis nya krav på äldreomsorgen i Sverige. Hur ska man kunna bemöta de krav som kommer att ställas på äldreomsorgen i vårt land i och med detta? Vad kommer det att betyda för äldreomsorgen att andelen äldre med invandrarbakgrund ökar? Dessa människor bär sannolikt med sig massor av olika erfarenheter och upplevelser som ibland kan vara traumatiska och svåra. De äldre bär med sig sin kultur och traditioner från sitt hemland vilket kommer att påverka deras sätt att leva och deras åldrande även i Sverige. Men den viktigaste aspekten är kanske ändå språket. Och rättigheten att få vård och omsorg av en person som talar ens eget språk. 1.2 syfte Syftet med detta paper är att ge en översiktlig bild av vad det betyder att åldras i Sverige då man har invandrarbakgrund och att belysa viktiga delar som berör dessa personers välfärd och livskvalité. Vi vill också ta upp en del aspekter som kan vara viktiga för den kommande äldreomsorgens utveckling i landet och vilka krav som kommer att ställas på den. 1.3 metod Detta paper är fritt skrivet utifrån den fakta som vi framförallt har hämtat från vår kurslitteratur. Vi har även använt oss av vetenskapliga artiklar som vi letat fram via universitetsbibliotekets hemsida. Dessutom har vi i vår text refererat ett par gånger till ett föreläsningstillfälle som vi haft med biståndsbedömare Sofia Johansson för att försöka ge en mer levande bild från en person ute på fältet av hur situationen med äldre invandrare i äldre omsorgen ser ut idag. Dessutom har vi som ett komplement till kurslitteraturen tittat på en C-uppsats skriven vid Umeå universitet som även den berör äldre invandrares situation. 1

2 Den äldre invandraren/ människan från andra kulturer i kontakt med åldrandets villkor i Sverige 2.1 En kulturanpassad äldreomsorg = segregation? Många invandrare som kommer hit som äldre har mycket små chanser att lära sig språket på ett sådant sätt att man kan göra sig förstådd och bli förstådd på ett adekvat och nödvändigt sätt. Detta ställer upp svårigheter för dom äldre som är i behov av omfattande vård och stödinsatser från offentlig sektor. För att kunna få en bra omsorg torde det vara viktigt att kunna kommunicera med den personal som ska ge omsorgen. Dessutom är det så att man vid t.ex. en demenssjukdom kan förlora språk man lärt sig senare i livet och endast behåller sitt modersmål (Thorslund 2006). Så även om man faktiskt kunnat tillgodogöra sig det svenska språket under sedan man kom till Sverige är det inte säkert att det finns kvar i livets slutskede. En undersökning som gjordes på finlandsfödda äldre där de tillfrågades om var de ville bli vårdade när de inte klarar sig hemma längre, visade att trots att de flesta av dem hade bott i Sverige i mer än 40 år och talade flytande svenska ville ändå nästan hälften av dem få sin äldreomsorg på finska och nästan alla tyckte att äldreomsorg på finska var viktigt (Heikkilä citerad i Thorslund 2006). Detta visar på att det är troligt att även de äldre invandrare som kan svenska hellre föredrar en äldreomsorg på sitt modersmål. Varningsflaggor från politiker har höjts mot att detta skulle kunna skapa segregation och att målet för invandringspolitiken ju ska vara integration. Men av ovannämnda orsaker kan man förstå att språkfrågan och att få sin äldreomsorg på sitt eget språk borde gå före den eventuella segregation som kan orsakas av att man delar upp äldreomsorgen på detta sätt. Att se den äldre ur dennes unika position visar att det ofta kan vara mer meningsfullt att möta den äldre som den är utan att försöka skapa integration genom att lära dom ett nytt språk. För att vårda människor måste man ju utgå från deras referensramar eller deras livsvärld (Emami citerad i Thorslund 2006). Vissa särlösningar blir eftersträvansvärda då man ser till den äldres unika situation och önskningar. Kanske är det mest värdigt som äldre att man får går tillbaka till sina rötter om man så önskar. Av självklara anledningar är det ju bland annat lättare att känna tillit om man får vård av en person som talar samma modersmål som en själv och som har samma kulturella bakgrund. Detta medför naturligtvis kostnader och krav på planering av äldrevården. Att bygga enheter genom uppdelning av språk och kulturkompetens är kostnadskrävande eftersom det bl.a. kostar mer att ge hemtjänst till personer som kanske bor utspridda, restiderna blir längre. Enligt Thorslund (2006) krävs det planering och en medveten vilja att erbjuda individuella lösningar för att komma till stånd med detta. 2.2 Anhöriga till äldre invandrare I många andra kulturer är det tradition att man inom familjen vårdar och tar hand om de äldre. Enligt många anhöriga är det viktigt för den äldre att kunna få vård på sitt modersmål och att det fanns en glädje hos de anhöriga att kunna ge det (Thorslund 2006). Men det finns också en baksida av att vara anhörigvårdare. Det kan låsa många unga anhörigvårdare och särskilt tydligt blir det för dem som är anställda som anhörigvårdare av kommunen. Många känner sig klämda mellan vad som egentligen skulle behöva göras och det beviljade timmarna och upplever känslor av otillräcklighet. Det föreligger ett stort ensamansvar på den anhörige av vården av den äldre. Detta innebär enligt Forsell (citerad i Thorslund 2006) stora risker för den unges egna integrationsmöjligheter och dennes framtid. Under en period var det så att många kom till Sverige som så kallade anknytningsinvandrare. Det fanns inga släktingar kvar i 2

hemlandet och man kom till Sverige för att leva här tillsammans med sina barn och med en förväntan om att bli omhändertagen av dem så som kulturen bjuder. Men detta krockade ofta med den svenska kulturen där kanske båda inom familjen yrkesarbetar och barn och egna aktiviteter kräver båda föräldrarnas uppmärksamhet och tid. Detta ledde därför till att många äldre kände sig utelämnade och ensamma. Man hade kommit till ett land för att leva och må gott men blev istället ensam, utan att kunna språket och utan att våga ta sig någonstans. Biståndsbedömare Sofia Johansson (föreläsning, 6 oktober 2011) vittnar också problematiken kring detta och om att många yngre anhörigvårdare känner sig låsta i sin situation och att ensamma behöva ta hand om sin äldre. En del upplever också skuldkänslor över att inte räcka till och att ha andra ambitioner som att göra karriär som tar upp tiden från att kunna ta hand om den äldre. När det gamla kommer till Sverige för att återförenas med sina vuxna barn kan de genom migrationsprocessen genomgå en rad rollförluster. En sådan kan vara den auktoritetsförlust som de gamla upplever då de finner sig i ett nytt land där de inte behärskar språket och inte heller känner till dess normer. Detta skapar påfrestningar i förhållandet mellan barnen och den äldre föräldern och det kan uppstå vad Torres (2002) kallar för ett ombyte av roller orsakat av kulturkrock. Det blir liksom en relativt oväntad och ovälkommen rollförändring som följer av att de äldre inte har den kunskap och auktoritet längre som krävs för att vara familjen överhuvud. 2.3 Språk Inom ämnet för äldre invandrare i relation till Sveriges äldreomsorg skrevs det vid Umeå universitet en C-uppsats (Hedesand & Wikström 2003) där de kom fram till ungefär samma sak som sang Kum Yang (2003) gjorde i sin forskningsrapport. De centrala frågorna kring äldreomsorgen i relation till invandrare handlar om kultur, språk och kunskap. När vi talar om språkproblemet är det flera aspekter som vävs in. När du kommer som äldre till ett nytt land, eller för den delen även blir äldre i ett nytt land som Sverige är språket ett väsentligt problem. Vilket det självklart är i alla livsskeenden, men det är svårare att lära sig det nya språket om du är äldre och till stor del isolerad i hemmet. Det första problemet när det handlar om äldreomsorg och språk är informationen. Hur ska du få information om vilken hjälp som finns att få och hur du kan söka den om den informationen inte finns på ditt språk. Är det inte möjligt för kommunerna att tillhandahålla information på flera språk? Det borde kunna vara möjligt. Det skulle exempelvis kunna stå med i de planer som Svenska kommuner sedan 1970-talet uppmanats att upprätta angående invandrares behov av vård och omsorg. Många kommuner har inte ens en sådan plan. I Umeå kommun nämns inte äldre invandrare i verksamhetsplanen (Hedesand & Wikström, 2003), och där finns heller ingen uppsökande verksamhet vilket innebär att de äldre ska hitta information och söka insatser själva. Samtidigt som de inte kan språket som informationen ges på. När den äldre inte får tillräcklig information blir det svårt för denne att förstå vilka insatser de berättigas och varför, vilket kan leda till missnöje som sätter onödiga käppar i hjulen i mötet och arbetet för att den äldre ska kunna behålla en så goda hälsa som är möjligt. Hedesand och Wikström (2003) skriver även att det i Umeå kommun inte finns någon samverkan mellan primärvården och äldreomsorgen när det gäller äldre invandrare, dock är en sådan samverkan befintlig gällande svenska äldre. Vi hade biståndsbedömare Sofia Johansson (föreläsning, 6 oktober 2011) från Karlstads kommun på besök. Hon arbetar med äldre invandrare och berättade att det är en stor skillnad i ålder mellan svenskar som betraktas som äldre när de är över 65 år och de äldre invandrarna hon möter i sitt arbete dagligen som har födelsedatum mellan cirka 1960 och upp till 1980-talet. 3

2.4 Kultur och kunskapsbehovet När de äldre väl ansöker om insatser berättar Sofia Johansson (föreläsning, 6 oktober 2011) om att det vanligaste är att de vill ha anhörigvård. Äldre iraniers syn på hälsa bygger på kontinuitet, socialt välbefinnande och goda familjerelationer (Hedesand & Wikström, 2003). Ofta blir anhörigvård en bra lösning på problemet. Detta har en naturlig förklaring då det är tryggt att ha någon de känner och har samma kultur samtidigt som språkproblematiken elimineras. I Sang Kum Yangs (2003) intervjuer framkommer att personal ofta känner sig otillräcklig då kunden inte förstår varför de inte kan hjälpa till med allt och personalen ej heller kan förklara så att kunden förstår eftersom de inte talar samma språk. Han skriver även att det skiljer sig mycket i förväntningar på äldreomsorgen och vården hos svenskar och invandrare, men det är även stor skillnad mellan de invandrare som bott en tid i Sverige och de som flyttat hit mer nyligen. Naturligtvis handlar den skillnaden om till vilken grad man hunnit anpassa sig. Personalen anser själva att de inte tillgodoser äldre invandrares behov (Hedesand & Wikström, 2003). När antalet äldre ökar, ökar även antalet äldre invandrare. Ett ökat behov av kunskap och resurser för att bättre kunna möta olika kulturer. I dagens läge anställs även outbildad personal enbart på grund av deras språkkunskaper, de kan kommunicera med de äldre. Det finns en önskan hos personalen att få kulturell kunskap för att lättare förstå och tillgodose alla kunders behov. Sofia (föreläsning, 6 oktober 2011) nämnde också att hon upplevde att det fanns en brist på information från den här typen av möten i Socionomutbildningen, hon önskar att det skulle finnas med. Så kommunerna bör uppmanas att i framtiden utbilda sin personal i ämnet och finna en löning som är en lösning för både personal och den äldre. 2.5 Mötet Sang Kum Yang (2003) talar också om hur viktigt mötet faktiskt är. Personalen bör bejaka det som är friskt hos den äldre, anstränga sig för att förstå individen och se till dennes särskilda behov som varje person har. Om mötet är lyckat kan den äldre berätta om sin situation och få rätt insatser. Det är i arbetet enormt viktigt med kulturell öppenhet. Arbetet måste bygga på en ömsesidig respekt för att få en positiv utgång. (Sang Kum Yeo, 2003, s.20) En del personal uttryckte att de hade erfarenhet av positiva tvärkulturella möten med äldre när vårdtagarna visade ödmjukhet och tacksamhet detta kan med enkelhet kopplas till utbytesteorin där det nämns att reciprociteten inte uppfylls för äldre, då det enda de kan bidra med för att jämna ut relationen mellan de själva och de yngre och friska är just ödmjukhet och tacksamhet (Tornstam, 2006). De ska vara så medgörliga de kan och inte vara till besvär. 2.6 Psykologisk process Hedesand och Wikström (2003) refererar till Azita Emamis beskrivning av processen för invandrande äldre 1. När beslutet om flytten fattas i hemlandet. Ofta beror det på att man vill återförenas med sina barn, så de kan ta hand om en. 2. Smekmånadsfasen, när det kommer till Sverige. De är stolta över att de klarat flytten och är förväntansfulla inför sina nya liv. 3. Desorienteringsfasen, barnen har acklimatiserat sig och har liv som inte rymmer hela omsorgen om föräldrarna. Språksvårigheterna visar sig vara av stor betydelse. 4. Psykisk kris. Den äldre mister självkänslan och känner sig övergiven. När de äldre är i kontakt med äldreomsorgen har de ofta nått den tredje om inte till och med den fjärde fasen. Sofia Johansson (föreläsning, 6 oktober 2011) talade även om det svåra med de äldre invandrarnas psykiska problematik, hon möter psykisk ohälsa och framför allt posttraumatisk stress varje dag. De har en livssituation som har präglats av och ibland fortfarande präglas av arrangerade äktenskap, misshandel, skyddad identitet, separation från barnen, vet inte var anhöriga befinner sig, 4

hedersrelaterat våld, våldtäkter, mord, kriminalitet, barn i tidig ålder och skyddad identitet. Hon förklarar även att den posttraumatiska stress som de genomlider ofta är en stor bidragande del i det tidigare åldrandet. Hedesand och Wikström (2003) beskriver även att äldre invandrare upplevdes som mer isolerade och ensamma och mådde ofta psykiskt sämre än svenskarna. Detta beror ofta på att de har haft ett mycket mer traumatiskt liv. Ofta pågår hemska saker i hemlandet och det finns en ständig oro över anhöriga som befinner sig där, de jagas av hemska minnen och liknande. 5

Källförteckning Böcker Thorslund, M. Åldrandet och äldreomsorgen. Lund: Studentlitteratur, 2006 Tornstam, L. Åldrandets socialpsykologi. Stockholm: Nordsteds akademiska förlag Tidskriftsartiklar Torres, S Att invandra till Sverige på äldre da'r: Integrationsmöjligheter för "sent-i-livet" invandrarna. Socialvetenskaplig tidskrift, nr 4, 2002, sid 338-355. Forskningsrapport Sang Kum Yeo. (2003) Tvärkulturella möten i äldreomsorgen: exempel från Botkyrka kommun. Älvsjö. Uppsats Hedesand, L & Wikström, I (2003) Äldre invandrare- lika som alla andra?. Umeå. 6