På stället marsch Börsen har oscillerat kring oförändrat under månaden. Slagig och trist marknad med negativ underton. Det som åter kommit i fokus är det statsfinansiella läget i PIIGS-länderna. Grekland intar en obestridd ledarplats i förmåga att stoppa huvudet i sanden. Som utomstående betraktare så är det mycket imponerande att se dessa demonstrationer när det samtidigt kan konstateras att landet är i statsbankrutt. Den mest sannolika utvecklingen måste bli att någon form av skuldnedskrivning äger rum. Alternativet att helt lämna EMU är nog inte så troligt. Det är ju inte lämpligt att slänga goda pengar efter dåliga men frågan är om alternativet är bättre. Sverige framstår som ett under av välskötta finanser, snabbt minskande arbetslöshet och ett näringsliv i toppform. Fick en aha upplevelse en tidig morgon med hundvalpen när jag plötsligt kom att tänka på Oliver Hardy och Stan Laurel. De har återuppstått! 1
Sverige 130/30 Mycket bra månad för fonden. Fonden upp - börsen som helhet ner. Inflöden har möjliggjort justeringar av innehavens vikt. Alfa Laval, Ericsson samt HM ligger kvar med full vikt. I Nordea har jag släppt ner andelen lite ifall, vilket Gud förbjude, Peter Norman dumpar aktier igen. Då ska jag vara med. Nytt innehav är Millicom. Intressant exponering emot den del av rösttelefoni som växer. Där är det också indexförändringar på gång som kan gynna den svenska noteringen. Sista dagarna i maj blev utvecklingen också stark. Indexförvaltning som man ägnar sig åt på Handelsbanken kan gå att utnyttja ifall man kan ligga ett steg före. I Hexagon, där jag har position, så var det action under slutet av månaden. Huvudägarna minskade sina innehav kraftigt, detta till underkurs. Jag försökte därför skydda min position genom att köpa mer. Detta lyckades bara delvis för den inte helt obekante Stefan Persson la rabarber på en stor del och tilldelningen till oss andra blev därför ganska mager. Småbolag Bra månad för fonden. Ligger nu ordentligt före Carnegie Small Cap index. Ambitionen att koncentrera portföljen till 30 innehav fortgår. Några mindre positioner kvar och sedan är målet uppnått. I slutet av månaden så kom det äntligen ett nytt bolag till börsen som jag bedömer som intressant, Transmode. Intresset var mycket stort men trots det så fick jag till en perfekt portföljvikt att inleda med. Tanken här är att vara långsiktig men uppnås rätt pris, vilket är norr om 60 kronor, så kan jag tänka mig att minska lite. Introduktionskursen sattes till 53 kronor. Nytt innehav är Nibe där det stora förvärv bolaget nu genomför i Schweiz har pressat kursen. Ibland är det viktigaste vilka bolag man inte har. Den här månaden var det Lundin Mining samt Diamyd som inte var lämpliga att äga. I biotech så har jag Medivir. Tror det blir ett fint bolag på lite sikt. I gruvsektorn så är det Boliden som ligger i fonden. Det är inte det mest hypade bolaget men man kommunicerar inte verksamheten i massmedia. Georg Norberg 2
Kinaspecial Denna månad har vi med en reserapport från Kina. Några punkter om de faktorer som styr för närvarande: Inflationen under kontroll? o Ja, det ser ut som att den toppar här strax över 5 procent Ingen fastighetsbubbla! o Priserna i de dyraste områdena kan mycket väl falla men långt ifrån någon bubbla Låg värdering (P/E 11) o Vinsttillväxten är samtidigt fortfarande ca 25-30 procent Likviditet o Återkommande reservkravshöjningar för att möta valutaflöden, räntehöjningar och åtgärder för att bromsa fastighetspriserna har haft en dämpande effekt. När dessa avtar bör även aktier se intressantare ut. Fonden har ett par nya innehav; Wynn Macau är ett av casinobolagen i Macau och där tillflödet av fastlandskineser som spelar är stort. Macau har sedan några år vuxit om Las Vegas i spelintäkter. First Tractor som tillverkar vad det låter som och är bra positionerad i mekaniseringen av jordbruket. China Life, det stora försäkringsbolaget, är tillbaka i portföljen efter att ha kommit ner på attraktivt pris. 3
Kina Skenande inflation och överhettning - inte direkt något vi oroas av på samma sätt i väst men de var de stora samtalsämnena på CLSA:s investerarkonferens i Beijing i mitten av maj. Nu är det inte så att vi är där men tillräckligt starkt för att det krävs åtgärder för att det inte ska nå dit. Inflation De senaste månaderna har den varit strax över 5 procent (årstakt) vilket är klart över treprocentsmålet. Livsmedel, som står för en tredjedel av korgen, har bidragit med det mesta. Att den ska vara högre är både önskvärt och planerat då det ökar böndernas inkomst och minskar det stora inkomstgapet mellan stad och landsbygd. Det som kommer utöver är väderpåverkan som torka eller översvämningar och ger stora slag i vissa priser. Minimilönerna har höjts med ca 20 procent vilket vissa ser som inflationsdrivande, främst i väst. Det har inte mycket att göra med snittlöner som ökar med drygt 10 procent och vi ser fortfarande stark produktivitetsutveckling. Värt att notera är att den genomsnittliga löneökningstakten inte är högre än den varit de senaste åren. Det som däremot slår igenom är stigande råvarupriser på allt det som Kina importerar, som olja, järnmalm, kol etc... Ser vi tillbaka på vad som utlöste protesterna 1989 var det just stigande matpriser, så jag är övertygad om att regeringen har fullt fokus på och många verktyg att använda för att hålla den på lämplig nivå. Hittills har den visat en enastående förmåga att sköta sin ekonomiska politik. Fastighetsbubblan då? Bubbla eller inte, faktum är att priserna stigit mycket och att regeringen provat olika åtgärder att bromsa uppgången och fortsätter fortfarande, senast med att öka utbudet av billiga, subventionerade bostäder. Bara i år skall 10 miljoner byggas. Vi var runt och tittade på visningslägenheter och träffade bolag i Beijing, Dalian och Harbin i nordöstra Kina. 4
Vad som främst skiljer bostadsmarknaden från Europas eller USAs är att lånegraden är mycket låg. Runt 80 procent äger sin bostad, den stora privatiseringen var i slutet av 90-talet då hyresgästerna fick köpa loss bostaden för nästan ingenting. Å andra sidan var standarden långt under vad som byggs nu. Det finns en allmän önskan att bo bättre. Kineserna har alltid sparat mycket så såväl föräldrar som mor- och farföräldrar ställer upp för den enda ättlingen (enbarnspolitiken). Lägg därtill att så länge bostadsmarknaden funnits, drygt tio år, har det varit det bästa stället att ha sina sparpengar. Sparkonto har inte matchat inflationen och aktiemarknaden har varit volatil, medan bostäder alltid, med undantag för några enstaka månader, gått upp. Därav en relativt stor andel tomma lägenheter som det rapporteras om. De står tomma för att de inte är inredda och inte hyrs ut, hyresintäkten är liten i förhållande till den värdeminskning de skulle ha om de säljs som begagnade. (kineser vill inte ha begagnade saker, varken bilar eller bostäder - "nytt är fint"). För att förstå storheterna försöker jag på följande sidor beskriva några exempel på bostäder i Kina. Marknaden är i stort sett enbart nyproduktion, allt äldre än 1999 har ingen anskaffningskostnad och hyrs ut eller lämnas till släkt när man byter upp sig. Produktionskostnaden uppgår till ca 2.000-3.000 kr per kvadratmeter exklusive inredning, så priserna börjar på ca 4.000 i mindre städer. I större städer kan man räkna med det dubbla och i de allra största och hetaste städerna handlar det om ca 20.000:- per m2. Det är alltså landpriserna som förklarar skillnaden och attraktiva lägen kostar mer. Kineserna bor större än många andra i Asien. En normal ny bostad är på ca 90 m2. Lägenheterna säljs normalt oinredda och det är upp till köparen att fixa. Tiden det tar är att färdigställa och flytta in skiljer mellan olika köpare och det kan ta lång tid innan större delen av huset är bebott, särskilt om andelen investerarlägenheter är stor, då dessa normalt inte inreds alls. Problemet med att bostäder blivit den populäraste formen av kapitalplacering är att priserna i vissa områden är så höga att färre har ekonomisk möjlighet att köpa. I snitt har dock inkomsterna stigit snabbare än bostadspriserna, men i vissa städer är det långt ifrån så. Därför har det införts åtgärder som högre krav på kontantinsats, krav på att köparen bor i staden eller att det bara är tillåtet att äga en eller två bostäder. Detta varierar från stad till stad. Kravet på kontantinsats har bara viss effekt då många av lägenheterna köps helt utan belåning. 5
Subventionerade bostäder (social housing) Vi besökte ett projekt Poetry of River - som omfattades av de gamla reglerna. I byggbolaget Sino Ocean s villkor när de köpte marken av staden (Beijing) var att på en tredjedel av marken bygga lägenheter till staden som sedan fördelar dem. Villkoret att få söka är en hushållsinkomst om max 88.000 yuan (ca samma i kronor). Priset, som sattes 2008 var 7.400 per m2. I den vanliga delen av projektet pågick försäljning nu, pris ca 20.000 per m2. Rabatten ska vara ca 30-40 procent, och när priset fastställdes var prisnivån en annan, i detta område alltså nästan en dubbling på två-tre år. Social housing till vänster och privata delen till höger.(foto: A Alvin) Exteriört är de subventionerade bostäderna nästan lika som de privata. Vad som skiljer är lägre takhöjd, lägre standard på fönster, färre hissar och inga parkeringsplatser. Båda säljs oinredda, d v s ett betongskal där köparen får inreda med allt från golv till hushållsmaskiner. http://www.bbmg.com.cn Som jämförelse besökte vi ett annat projekt, totalt ca 10.000 lägenheter över en tioårsperiod. De första, som såldes 2003 för 3.000:- per m2 var fria för försäljning efter en femårsperiod. Staden tar 30% av vinsten som kompensation. Här var de begärda priserna knappt 20.000 per m2, i ett uppväxt område med lägre hus och gott om fina bilar på trottoarerna (P-platser saknas). 6
Nya bostäder (utan subventioner) Nästa stopp var Dalian, en hamnstad och populär turistort för kineser. Här såg vi fem olika projekt av fyra olika byggbolag, alla i den dyrare och exklusivare delen av marknaden. Börjar vi med den billigaste var det ett projekt om 6.700 lägenheter av Sino-Ocean Land. De första 500 har sålts med tillträde 2013. Priset på lägenheterna som är på 50-120 m2 är ca 7.000:- per m2, alltså ca en tredjedel av motsvarande i Beijing. De dyraste begärdes det 14.000:- per m2 för, och det var låghusbebyggelsen i mitten av bilden. Typiskt för dessa projekt är att de är på mellan 5.000 till 10.000 lägenheter och att ska finnas skola/idrottsplats (vita närmast) i anslutning. Modell av Sino Ocean Midtown.(Foto: A Alvin) Vi såg dessutom några projekt i riktiga high-end segmentet. Ett av dem var ytterligare ett av Sino-Oceans projekt, och detta var på totalt 9.600 lägenheter/villor. 7
Sino Ocean Land Ocean WorldView.(Foto: A Alvin) Försäljningskontoret var i slottstil, klassisk musik och golfbilarna som tar presumtiva kunder till visningslägenheterna har Mercedesfronter (bilden). Här är lägenheterna och villorna större liksom priserna, upp till 30-40.000 per m2. Vi såg en handfull projekt i den här klassen. Klart dyrast var Oriental Xanadu (China Resources Land) med centralt läge och strandläge. Stora townhouse om 500 m2 som kostade 50 miljoner! Sambandet är att ju dyrare desto fler som köper kontant, utan belåning, ca hälften i de dyraste ner till tio procent i de billigare. Anders Alvin Granit Fonder AB Tel 08-588 927 80 Hamngatan 11 Fax 08-557 725 65 Box 7525 Internet: granitfonder.se 103 92 Stockholm epost:förnamn.efternamn@granitfonder.se 8