Vardagligt skriftbruk i Norden källor och källkritik

Vardagligt skriftbruk i Norden källor och källkritik Abstracts till workshop i nätverket Vardagligt skriftbruk 18 19 mars 2010 1

Hverdagens skriftbrug - viden og vinkler fra bog- og skolehistorisk forskning Charlotte Appel. Docent i historia, Roskilde universitet. I mit oplæg vil jeg først redegøre for, hvordan jeg har arbejdet med skrivefærdighed og skriftbrug i forbindelse med forskning i 1500- og 1600-tallets bogkultur. En oprindelig interesse for, hvorvidt forskellige samfundsgrupper havde adgang til det trykte medium, førte nemlig videre til undersøgelser af forholdet mellem forskellige former for skriftkultur (hhv. det trykte og det skrevne ord), og til hvordan den tidlig moderne tids mennesker tilegnede sig og anvendte deres literacies. Dernæst vil jeg give en præsentation af et nyt projekt om Dansk skolehistorie. Vilkår, visioner og hverdag gennem 500 år (se www.dpu.dk/skolehistorie ), der med sit fokus på hverdag og mangfoldighed vil komme ind på flere af de problemstillinger, som også er centrale for netværket Vardagligt skriftbruk. 2

Dagböcker, visböcker och ett och annat vykort. Framväxande skriftpraktiker under tidigt 1900-tal. Ann-Catrine Edlund. Docent i Nordiska språk, Umeå universitet. I spåren av den digitala revolutionen har det idag utvecklats en mängd nya skriftpraktiker, t.ex. bloggar, sms, mejl och sociala medier som Facebook. Vid sekelskiftet 1900 kunde man också se följderna av en skriftteknologisk revolution: vanligt folk hade då fått tillgång till skriftteknologin och flera nya och gamla skriftpraktiker utvecklades bl.a. kring artefakterna brev, vykort, dagböcker och visböcker. Jag har i min forskning intresserat mig för tre av dessa skriftpraktiker under tidigt 1900-tal: dagböcker, visböcker och vykort. Jag kommer att översiktligt presentera min avslutade och pågående forskning och dess teoretiska utgångspunkter i new literacy-teori och aktörnätverksteori (se exv. Barton 2007 & Latour 2005). I en avslutad studie av dagbokens skriftbruk, Ett rum för dagen, har jag följt två kvinnors dagboksskrivande under 1930- och 1940-talet (2007). Jag ställer här frågor om skriftens användning och funktion i ett vardagligt sammanhang. Varför skriver två kvinnor med liten skrivvana regelbundet dagbok? Vilka drivkrafter finns till deras skrivhandling? Här diskuteras också sambandet mellan dagboksskrivande, identitet och handlingsutrymme. I det nu pågående projektet, Innanför visbokens pärmar. Skriftbruk och identitet i 1900-talets handskrivna visbok, ställer jag frågor om de sociala sammanhang där visböckerna ingått och vilken funktion som visbokens skriftpraktiker fyllt för ägarna till visböckerna (Edlund 2003, 2008). Vilka sociala praktiker bidrar visboken till att bygga och förstärka? Jag intresserar mig här särskilt för samband mellan skriftpraktik och social identitet samt samband mellan skriftpraktik och handlingsutrymme. Att studera vykortets skriftpraktik är än så länge ett önskeprojekt. Vykortets historia är omvälvande ur ett skriftbruksperspektiv. Vykortet fick sitt genombrott i Sverige i samband med Stockholmsutställningen 1874. I Sverige nådde sändandet av vykort sin kulmen år 1904 då 48 miljoner brev- och vykort sändes. Jag skulle vilja studera vilka uttryck som vykortets skriftpraktiker tog sig. Vilka sociala funktioner fyllde vykortsskrivandet? Vilka konventioner utvecklades för denna nya skriftpraktik? Barton, David 2007. Literacy. An Introduction to the Ecology of Written Language. Blackwell. Edlund, Ann-Catrine 2003. Från avskrift till egen skriftproduktion två ångermanländska visböcker från 1930-tal. I: Gunvor Flodell, Anna Greggas Bäckström, Asbjørg Westum (red.), Ord i Nord. Vänskrift till Lars-Erik Edlund 16 augusti 2003, s. 33 50. Umeå Edlund, Ann-Catrine 2007. Ett rum för dagen. En studie av två kvinnors dagboksskrivande i norrländsk jordbruksmiljö. Umeå: Umeå universitet. Edlund, Ann-Catrine 2009. Visboken en deltagare i flera skriftpraktiker. I: Gunnar Ternhag (utg.), Samlade visor. Perspektiv på handskrivna visböcker, s. 51 68. Uppsala. Latour, Bruno 2005. Reassembling the Social. An Introduction to Actor-Network-Theory. Oxford University Press. 3

Nils väg in i skrivandet reflektioner utifrån Nils Jönssons skrivbok från 1800-talets slut Lars-Erik Edlund. Professor i nordiska språk, Umeå universitet. För att skapa en bild av hur skrivinlärningen kunde te sig vid den tid i slutet av 1800-talet då skrivkunnigheten höll på att vinna terräng på den svenska landsbygden, har jag analyserat en jämtländsk ynglings, Nils Jönssons, skrivande några år kring 1880. Bondsonen Nils Jönsson föds 1863 i Håxåsen i Hammerdal. Efter skolgång vid en av socknens småskolor får han möjlighet att gå på läroverket i Östersund, där han 1888 avlägger sin mogenhetsexamen. Han antar nu släktnamnet Hamberg. Efter teologiska studier vid Uppsala universitet prästvigs han 1894 och innehar sedan en rad ämbeten inom Härnösands stift fram till sin död 1936. Genom den efterlämnade dagboken som han förde mellan år 1877 och år 1882 och den parallella skrivboken från ungefär samma tid, kan man följa Nils från barndomens Hammerdal till hans första, med stor framgång krönta år vid läroverket. Nils Jönssons efterlämnade dagbok omfattar över 300 tätskrivna sidor. Dagboksanteckningarna förs inte kontinuerligt under hela tidsperioden men när han verkligen noterar dagens händelser, gör han det utförligt, något som ger oss goda inblickar i författarens verksamhet, tankar och funderingar. Till dagboken kommer alltså en skrivbok, omfångsmässigt ungefär lika omfattande. Dess första anteckningar härrör från 1878. Den innehåller avskrifter ur tidskrifter och böcker, mest dikter, avritningar av illustrationer, egna teckningar, på något ställe noter, det romerska talsystemet och det grekiska alfabetet. I skrivboken återfinns Nils Jönssons egenhändiga namnteckning i många olika varianter, som utvecklas på ett intressant sätt skrivboken igenom. På många ställen använder han den skrivstil han lärt i folkskolan även om han också experimenterar med exempelvis initialerna. På åtskilliga andra ställen kopierar han bokstäver från tryckstilar han mött (fraktur, antikva och ett slags skuggade bokstäver, som bl.a. förekommer i rubriker). Skrivboken ger oss en bild av Nils Jönssons läsning under de övre tonåren och en god uppfattning om vad Nils Jönsson ansåg vara värt att skriva av. Han sparar på papperet, och skriver bara av sådant som han verkligen anser vara viktigt. I skrivboken finner vi dock inte bara avskrifter utan också en del reflektioner från Nils sida. Intresse äger inte minst de många teckningarna i skrivboken. Här finner vi här en teckning av Henry M. Stanley, en kamel ( öknens skepp ), en bild från Samarien och en mängd andra avritningar. Åtskilliga gånger finns små teckningar i marginalen, vilka tycks vara Nils egna alster, t.ex. hans miniatyrer som visar en skridskoåkare, en ångslup med pråmar och en tapetmålare. På ett annat ställe finns mycket sinnrika teckningar av en samekvinna på skidor, ett lok med vagnar på väg över ett brovalv samt ett skepp. I mitt inlägg kommer jag att kommentera hur denna skrivbok kan användas för att få en bild av Nils utveckling såsom skrivande men också experimenterande, tänkande och drömmande människa, av Nils väg från Håxåsen till läroverket i Östersund. 4

Ett medieekologiskt perspektiv på skrivundervisningen i skolan Per-Olof Erixon. Professor i pedagogiskt arbete, Umeå universitet. Skrivundervisning är en viktig del i skolans verksamhet. Som del av en pedagogisk diskurs är skrivundervisningen förbunden inte bara med normer för hur skrivandet ska gå till, utan också tillhörande skrivteknologier, historiskt oftast i form av papper och penna, och i dagens skola inte sällan med hjälp av modernare teknologier, exempelvis i form av en dator. Medieekologi (media ecology) studerar medier som miljöer och fokuserar frågor kring hur olika medieteknologier påverkar människors uppfattning, förståelse, känsla och värde. Ordet ekologi implicerar studier av miljöer och deras struktur, innehåll och påverkan på människor. En miljö är ett komplicerat kommunikationssystem som bestämmer hur människor tänker, känner och uppträder mot varandra. Miljön strukturerar också vad vi kan se, säga och göra, den tilldelar oss roller som vi spelar och den sätter gränser för vad vi får och inte får göra, exempelvis i ett klassrum. Gränserna eller reglerna i de olika mediemiljöerna är ofta implicita och informella, till hälften dolda. Vi utgår lätt från föreställningar om att medier inte utgör miljöer utan är neutrala teknologier. Överfört till en pedagogisk skrivpraktik i ett undervisningssammanhang försöker föredraget synliggöra hur dessa gränser och regler för våra roller ser ut, hur medier strukturerar vad vi ser liksom hur vi känner och agerar i en pedagogisk skrivpraktik. Bakhtin, M.M. (1986). Speech Genres & Other Late Essays. Austin: University of Texas Press. Bernstein, Basil (1996/2000). Pedagogy, Symbolic Control and Identity. Theory, Research, Critique /revised edition/. Lanham, Boulder, New York, Oxford: Rowman & Littlefield Publishers, Inc. Bezemer; Jeff & Gunther Kress (2008). Writing in Multimodal texts. A Social Semiotic Account of Design for learning. Written Communication, Volume 25, Number 2, April 2008, pp. 166-195. Cope, Bill and Mary Kalantzis (eds) (2000/2002). Multiliteracises. Literacy Learning and the Design of Social Future. London and New York: Routledge Elmfeldt, Johan & Per-Olof Erixon (2007). Skrift i rörelse. Om genrer och kommunikativ förmåga iskola och medielandskap [Script in transition. About genres and communicative ability in school and media landscape]. Stockholm/Stehag: Symposion. Erixon, Per-Olof (2004). Drömmen och den rena kommunikationen. Diktskrivning sompedagogiskt arbete i gymnasieskolan [Den Dream of the Undisguised Communication. Poetry writing as educational work in upper secondary school]. Lund: Studentlitteratur. Erixon, Per-Olof (2007).The Teaching of Writing in the Upper Secondary School in the Age of theinternet and Mass Media Culture. L1 Educational Studies in Language and Literature, 2007, 7(4), p 1-6. International Association for the Improvement of Mother Tongue Education. Erixon, Per-Olof (2009). School subject paradigms and teaching practice in lower secondary Swedish school influenced by ICT and media. Computers & Education (in press). Godson, Ivor F. & Colin J. Marsh (1996). Studying School Subjects. A Guide. London and Washington D.C.: The Falmer Press. Goodson, Ivor F & Managan, J. Marshall (1995). Subject cultures and the introduction of classroom computers. British Educational Research Journal, Vol. 21, issue 5, pp 613-628. 5

Goffman, Erving (1959). The Presentation of Self in Everyday Life. New York: Anchor. Jewitt, Carey (2008). Didaktik som multimodal design [Didaktik as multimodal Design]. Anna-LenaRostvall & Staffan Selander (red) (2008). Design för lärande. Stockholm: Norstedts Akademiska Förlag. Kress & Van Leeuwen (1996/2000). Reading Images. The Grammar of Visual Design. London & New York: Routledge. Kress, Gunther (1998). Visual and verbal modes of representation in electronically mediated communication: the potentials of new forms of text. In Ilana Snyder (Ed.) (1998). Page to Screen. Taking literacy into the electronic era. London & New York: Routledge. Kress, Gunther (2003). Literacy in the New Media Age. London an New York: Routledge. Lemke, J.L (1998). Metamedia Literacy: Transforming Meaning and Media. Reinking, David et al (Eds.) Handbook of Literacy and Technology. Transformations in a Post-Typographic World. Mahwah, NJ & London: Lawrence Erlbaum Associates, Publisers, 283-301. Livingstone, Sonia (2002), Young People and New Media. London, Thousand Oaks & New Dehli; Sage. Mackey, Margaret (2002). Literacies Across Media. Playing the text. London & New York: Routledge Falmer. Matusitz, Jonathan (2005). The Current Condition of Visual Communication in Colleges and Universities of the United States. Journal of Visual Literacy, Spring 2005, Volume 25, Number 1, 97-112. Messaris, Paul (1998). Visual Aspects of Media Literacy. Journal of Communication, Winter 1998. Meyrowitz, Joshua (1985/1986). No Sense of Place. The impact of electronic media on social behavior. New York & Oxford: Oxford University Press Selwyn, Neil (1999). Differences in educational computer use: the influence of subject cultures. The Curriculum Journal, Vol. 10, No. 1, Spring, pp 29-48. Skolverket [Swedish National Agency for Education] (2008). http://www3.skolverket.se/ki03/front.aspx?sprak=en Tuman, M (1992). Word Perfect. Literacy in the Computer Age. Pittsburgh: University of Pittsburgh Press Tyner, Kathleen (1998). Literacy in a Digital World. Teaching and Learning in the Age of Information. Mahwah, New Jersey: Lawrence Erlbaum Associates, Inc., Publishers Watkins, Janet Kelly, Etta Miller, Doug Brubaker (2004). The Role of the Visual Image: What Are Students Really Learning from Pictorial Representations? Journal of Visual Literacy, Spring 2004, Volume 24, Number 1, 23-40 6

Älskade, kära, goda! Kvinnligt brevskrivande på Island 1843 1929 ur ett normperspektiv Susanne Haugen. Postdoc i nordiska språk. Umeå universitet I mitt postdoc-projekt undersöker jag vardagligt skriftbruk på Island ur ett normperspektiv. Med vardagligt skriftbruk avser jag skrivande utanför officiella institutioner som skolor och kloster osv. Forskningen kring läs- och skrivkunnighet har dominerats av ett brett, samhälleligt och pedagogiskt eller historiskt perspektiv, men ett språkvetenskapligt perspektiv har även tillförts fältet bl.a. av ett antal svenska forskare. På isländskt område har forskning kring vardagligt skriftbruk bedrivits inom det historiska fältet (bl.a. Davíð Ólafsson 1998, Erla Hulda Halldórsdóttir 2003, Sigurður Gylfi Magnússon 1997) men ännu inte inom det språkvetenskapliga. Under två arkivresor till Island, till Reykjavík och Akureyri, har jag samlat in ca 2 000 sidor material. Materialet består av olika typer av privata texter som brev, dagböcker och självbiografier, skrivna av både män och kvinnor. Huvuddelen av materialet är daterat till perioden 1830 1930. Den största delen av mitt material består av brev, totalt 542, och jag arbetar nu med ett urval av dessa i en undersökning som jag kallar Älskade, kära, goda! Kvinnligt brevskrivande på Island 1843 1929. I undersökningen fokuserar jag hur skrivandet såg ut, i relation till en (eventuell) norm. Några frågor i samband med detta är vilka normer som fanns och vilka de nådde ut till? Standardiseringen av isländskan har utförligt beskrivits av Kristján Árnason (2003), och det är tydligt att isländskan alltsedan medeltiden har varit relativt stabil på flera språkliga nivåer, t.ex. vad gäller morfologi och syntax. Emellertid kan inte de normer som fanns ha nått ut till alla skriftbrukare, eftersom skolgången inte var allmän under denna tid. I min studie anlägger jag ett underifrånperspektiv, och några centrala frågor är: Vilka normkällor förelåg och hur förhåller sig skrivarna till (den eventuella) normen? Vilken variation förekommer och hur relateras den till normen? Davíð Ólafsson 1998. Að skrá sína eigin tilveru. Dagbækur, heimsmynd og sjálfsmynd á 18. og 19. öld. I: Erla Hulda Halldórsdóttir & Sigurður Gylfi Magnússon (red.), Einsagan ólíkar leiðir. Átta ritgerðir og eitt myndlistarverk. Reykjavík. S. 51 88. Erla Hulda Halldórsdóttir 2003. Af bréfaskriftum kvenna á 19. öld. I: Ingi Sigurðsson & Loftur Guttormsson (red.), Alþýðumenning á Íslandi 1830 1930. Ritað mál, menntun og félagsbreytingar. (Sagnfræðirannsóknir. Studica Historica.) Reykjavík. S. 247 267. Kristján Árnason, 2003. Icelandic. I: Ana Deumert & Wim Vandenbussche (eds), Germanic standardizations. Past to present. (Impact, studies in language and society 18.) Amsterdam. S. 245 279. Sigurður Gylfi Magnússon 1997. Bræður af Ströndum. Dagbækur, ástarbréf, almenn bréf, sjálfsævisaga, minnisbækur og samtíningur frá 19. öld. (Sýnisbók íslenskrar alþýðumenningar 1.) Reykjavík. 7

Läsning i provinsen Roger Jacobsson. Fil. dr i bokhistoria, Linnéuniversitetet/Kalmar. Decennierna före och efter sekelskiftet 1800 var i flera avseenden en tid av omdaning för många människor i norra Sverige. Provinsens tryckkultur var på väg att reformeras och förändras och spridningen av tryckta skrifter fann vid den här tiden nya vägar. Lokalt etablerade tryckerier och lokalt producerade skrifter och tidningar innebar stora förändringar för kommunikationsprocessen, och medförde att det inte längre uteslutande var en envägskommunikation från centrum till provinsen. Det inflytande som kyrkan och statsmakten under sekler hade utövat över provinsens människor och deras läsande var på väg att luckras upp. Människor kunde nu utifrån nya utgångspunkter förhålla sig till samtidens påbud, plakat och förordningar. En ny modern tid stod för dörren och samhällsförändringarna skar tvärs igenom samhällsskikten det var nu bara för människor att med distinkta kliv ta steget ut i ett nytt medielandskap. Det nya medielandskap som sakta började se dagens ljus blev bärare av nya röster och nya tankar. Ett stort antal personer, inrättningar och institutioner var indragna i denna process vilka var dessa? Med utgångspunkt i olika frågeställningar och med skilda perspektiv har jag velat undersöka vad det var för slags trycksaker som rent fysiskt spreds ut till den nordliga provinsen, och att ställa frågor kring hur detta material användes och brukades, i vilka sammanhang och av vilka människor. Genom ett utgå från ett antal begrepp som t.ex. medielandskap, provins, print culture (tryckkultur), nätverk, fält, associationer och olika former av läskultur har det varit möjligt att försöka teckna konturerna av medielandskapets utveckling och samtidigt ge en bild av människors läsning under denna tidsperiod. 8

1800-talets folkliga självbiografiska skrivande Britt Liljewall. Docent i historia, Göteborg. Räknade just ut att jag ägnat ca 15 år av mitt liv åt något som jag nu förstår kan kallas empirisk skriftbruksforskning. Själv har jag i allmänhet använt andra begrepp och talat om att jag använt 1800-talets folkliga självbiografiska skrivande som huvudkälla för att belysa frågor kring modernisering, identitetsbyggande och könsroller. Drivkraften har ytterst varit att det känts viktigt att betrakta dessa gamla problem ur ett nytt perspektiv, ur ett inifrån-, underifrån och aktörsperspektiv. Att skriva 1800-talets historia utan att de s.k. vanliga människorna själva kommer till tals verkar ju orimligt, när det faktiskt finns en hel dels skriftliga lämningar direkt från dem. Att efter alla dessa år börja fundera på min forskning med ett nytt begrepp, som vardagligt skriftbruk, känns fräscht. Det självbiografiska skrivandet som stått i centrum i min forskning skedde och sker huvudsakligen inom tre genrer: som dagboksskrivande, som minnesskrivande (självbiografier, memoarer) och som brevskrivande. Eftersom jag fokuserat s.k. vanligt folks skrivande under 1800-talet har jag valt begreppen bondedagböcker, folkliga levnadsminnen och folkliga brev. I min avhandling Bondevardag och samhällsförändring från 1995 använde jag bondedagböcker. I Självskrivna liv från 2001 analyserade jag folkliga levnadsminnen. I Ack om du vore här från 2007 utgör ett antal obemärkta människors brevskrivande underlaget. Den folkliga skrivkulturen både den mentala och den materiella diskuterar jag fortlöpande i de olika studierna. I ett kapitel i Självskrivna liv försöker jag fördjupa literacydiskussionen med hjälp av självbiografiska minnesberättelser kring barndomens läs- och skrivinlärning. Det finns i minnena markörer som hjälper till att synliggöra gränserna mellan formella och funktionella literacy-färdigheter. I min presentation i Umeå skall jag försöka beröra följande: Hur skiljer sig 1800-talets folkliga skriftbruk mellan de olika självbiografiska genrerna? Hur skiljer sig 1800-talets folkliga självbiografiska skrivande när det gäller klass och kön? Hur utvecklas det självbiografiska folkliga skriftbruket under 1800-talets gång? Några källkritiska reflektioner kring folkligt självbiografiskt skrivande. 9

Från fraktur till antikva. Tryckkulturens modernisering i Sverige på 1800-talet Daniel Lindmark. Professor i historia med inriktning mot lärarutbildning och pedagogisk yrkesverksamhet, Umeå universitet. Projektet tar sin utgångspunkt i tidigare forskning som visat att införandet av typsnittet antikva i svenskspråkigt tryck var en lång process som 1740-1829 främst berörde borgerliga och profana genrer. I den folkliga och religiösa litteraturen fortsatte frakturstilen att dominera. Hur utvecklingen förlöpte under 1800-talet är ännu till stora delar okänt. Projektet avser undersöka de två typsnittens inbördes förhållande, geografiska utbredning och tematiska förankring under 1800-talet. Tre hypoteser kommer att prövas i projektet: 1. Den geografiska hypotesen: Frakturstilen behöll sitt grepp längre i landets periferi. 2. Den tematiska hypotesen: Frakturstilen höll stånd längre inom folkliga och religiösa genrer. 3. Den kronologiska hypotesen: Övergången till antikva accelererade efter 1850. Projektet avser bygga upp en databas med uppgifter ur Bernhard Lundstedts Sveriges periodiska litteratur (1813 1899). Efter bearbetning och analys ska resultaten presenteras i såväl skriftlig som grafisk form (diagram och kartor). Resultaten kommer att publiceras i två artiklar, en svensk och en engelsk. Förutom projektledaren, professor Daniel Lindmark, ingår postdoktor Björn Norlin och en assistent i projektet. Arbetet kommer att bedrivas vid Institutionen för idé- och samhällsstudier, Umeå universitet. Projektet är utformat som ett ettårigt pilotprojekt som förhoppningsvis kan leda till fördjupade studier av den svenska tryckkulturen och dess modernisering under 1800-talet. 10

Literacy i skolan och samhället Berit Lundgren. Lektor i pedagogiskt arbete, Umeå universitet. Detta paper har som syfte att presentera min forskning inom språk- och literacy-fältet i ett undervisnings- och lärandeperspektiv. Literacy-kompetens kan tolkas så att eleven utvecklar enstaka eller ett flertal olika förmågor inom literacy exempelvis att avkoda en skriven text, förstå en skriven text, röra sig mellan och i texter, använda ett adekvat språk i olika texter och för olika syften samt förhålla sig kritiskt till texter. För elever i grundskolan finns idag ett stort utbud av texter i olika medier som presenteras med ett varierat utbud av verktyg. För skolans del får det konsekvenser som exempelvis att lärares undervisning i allt större utsträckning bör utgå från elevnära texter med anpassning och textrörlighet i fokus. I och med att cirka 20% av eleverna har ett annat modersmål än svenska behöver lärare även beakta och förstå hur språk utvecklas när de planerar och genomför undervisning. Min forskning tar sin utgångspunkt i att bruket och lärandet av språk- och literacy är situerat i en social praktik (Kress, 2003; Gee, 2000; Barton, 2007). Referenser Barton, David, 2007. Literacy. Oxford: Blackwell. Gee, James Paul, 2000. New peole in new worlds in Cope, Bill & Mary Kalantzis, Multiliteracies, p43-68. London: Routledge. Kress, Gunther, 2003. Literacy in the New Media Age. London: Continuum. 11

Arkiven och det vardagliga skriftbruket. Ulf Lundström. Doktorand i nordiska språk/lokalhistoriskt institut, Skellefteå. Föredragshållaren behandlar arkivsituationen i Västerbottens län när det gäller mikrohistoriskt källmaterial. De offentliga arkiven har lite material som dagböcker, räkenskapsböcker från hushåll och brev från allmogemiljö. Några arkiv med detta källmaterial är Folkrörelsearkiven, museernas arkiv, Forskningsarkivet vid Umeå universitet samt Dialekt- ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå. Ett viktigt källmaterial finns även i den stora flod av lokalhistoriska böcker som har givits ut i länet. 12

Tillfällesvisor från 1900-talet. Individuella sånger i kollektiva former en muntlig-skriftlig kompetens Annika Nordström. Fil. dr i etnologi. Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Göteborg. Vid Dialekt- ortnamns- och folkminnesarkivet i Göteborg (DAG) pågår ett projekt med syfte att föra samman, digitalisera och öka åtkomsten till stora samlingar folklig sång och musik från Västra Götalandsregionen. Häribland finns åtskilliga privata allsångshäften som också innehåller födelsedags- och andra tillfällighetsvisor från 1900-talets andra hälft, ibland skämtsamt kallade Bladbergerivisor. Men dessa kan också ses som bilder av livet. En familj, som genom 1900-talet har använt sång och dikt som en form av estetiska uttryckssätt i vardag och fest, står som utgångspunkt för tankar omkring hur denna sångrepertoar är sammansatt och vilka betydelser den kan ha. Repertoaren omfattar en rad formelartade uttryckssätt och kan beskrivas som ett nät av trådar, vilka förbinder olika traditioner med varandra. Genom ett nära, etnologiskt perspektiv diskuteras bland annat vilka upplevelser som diktandet, visorna och sjungandet kan erbjuda. 13

Skriftbruk i hem och klassrum bland kurdiska SFIstuderande Annika Norlund Shaswar. Doktorand i nordiska språk, Umeå universitet. I mitt avhandlingsarbete ska jag kartlägga och undersöka skriftbruk bland kurder som läser svenska för invandrare (SFI). Jag ska jämföra och se på sambanden mellan det skriftbruk som informanterna deltar i inom sina hem och det skriftbruk som de deltar i inom SFIundervisningen. Bland annat ska jag undersöka om och i så fall hur informanternas skriftbruk i klassrummet påverkas av deras skriftbruk i hemmet och/eller vice versa. Nu är jag i inledningsfasen av materialinsamlingen och vid workshopen kommer jag att presentera och diskutera metodologiska frågor som är kopplade till denna fas. Jag använder etnografisk metod och gör halvstrukturerade kvalitativa intervjuer i SFI-studerande kurders hem samt utför medföljande observation i SFI-klassrum. Observationerna berör yttre aspekter på det skriftbruk som informanterna deltar i under lektionstid. Med yttre aspekter avser jag skrifthändelser, skriftpraktiker, olika typer av skriftbruk, interaktionsmönster samt texter. Intervjuerna berör inre icke observerbara processer kring skriftbruk, som värderingar, attityder, känslor, sociala relationer och nätverk. Dessa görs på informanternas modersmål, sorani (sydkurdiska). Dokumentation görs med hjälp av ljudinspelning, videoinspelning, stillbildsfotografering och fältanteckningar. 14

Av egen hand: Avskrift, uppteckning och nydiktning i gotländska visböcker Karin Strand. Fil. dr i litteraturvetenskap, Svenskt visarkiv, Stockholm. År 2009 genomförde Svenskt visarkiv i samarbete med Radio Gotland en insamling av handskrivna visböcker från Gotland. Gensvaret blev överraskande stort, och sammantaget lånades närmare 80 böcker in för skanning. Sedda som samling är detta ett material med stora möjligheter, inte minst eftersom böckerna härstammar från samma geografiska område. Tidsmässigt spänner de över lång tid: den äldsta boken är skriven 1821 och den yngsta är från 1981. Merparten är dock tillkomna under visböckernas storhetstid, det vill säga decennierna kring sekelskiftet 1900. Denna tidsperiod är också en tid av betydande förändringar i medielandskapet och i det breda musikaliska modersmålet. Från 1800-talets senare hälft ökar tillgången på textförlagor genom skolsångböcker och skillingtryck, och från och med 1920-talet intar grammofonen en allt viktigare roll som spridare av populära sånger. Dessa influenser och tillägnelsesätt speglas mycket direkt i visböckernas repertoarer. De handskrivna visböckerna kan emellertid också innehålla inslag av nydiktning såsom poesi och tillfällesdikter. Det är ofta svårt att säkert fastslå om det är alster av ägaren själv eller av annan lokal förmåga. Fenomenet i sig modifierar likväl uppfattningen om de yngre visböckerna som rena kopiesamlingar av nationellt gångbara slagdängor. Den delade allsvenska repertoaren är visserligen iögonfallande, men förekomsten av originaltexter gör visböckerna även till dokument över individens vardagskreativitet, bortom publikation, scen och högtalare. I mitt inlägg diskuterar jag, utifrån ett par exempel, de handskrivna visböckernas förhållande till skriftliga och klingande förlagor, och förekomster av nydiktning. 15

Postkort som vardagligt skriftspråk Jan-Ola Östman. Professor i nordiska språk, Helsingfors universitet. De objekt vi kallar postkort är resultatet av en diskursiv process, postkortande. I mitt inlägg vill jag börja med att ge en översikt av de sociokulturella, interaktiva och affektiva faktorer som påverkar postkortandet. Postkort är semimediala i den meningen att de visserligen inte är producerade för att alla ska ha tillgång till det som sägs/skrivs på dem, men i och med att de använder postverket som kanal och i och med att de är öppna, kan de i princip läsas av alla. Bl.a. det här är något som postkortare måste ta i beaktande. Historiskt sett är postkortandet det uttryckssätt som varje någorlunda skrivkunnig person kom(mit) i kontakt med. Postkortstext var dessutom något som man förväntades själv aktivt prestera. I tillägg till dagböcker, brev och inköpslistor har postkort varit något av det mest vardagliga i över hundra år. Eftersom meddelandet på ett postkort primärt var avsett för en mycket begränsad läsekrets, var skribentens kännedom om mottagaren viktigare än kravet att följa standardspråkets rättskrivningsregler eller grammatiska regler. Dock visar det sig att postkortandet följer undermedvetna, kognitiva mönster för hur man retoriskt skriver ett postkort. Det att man inte alltid följer standardspråkets regler betyder inte nödvändigtvis att man försöker, dvs. orienterar sig mot att, skriva standardskrift, utan är lika mycket en strategi att uttrycka sig personligt. Speciellt med tanke på postkortets semimedialitet skapar balansen mellan normer och kreativ variabilitet en ambivalens som är det kanske mest kännetecknande för postkortande som process och handling. 16