AVTAL 2017 Industrins konkurrenskraft avgör AVTAL 2017 1
Avtalsförhandlingarna 2017 måste innebära ett trendbrott för jobben och kostnadsutvecklingen inom industrin. 120 000 industrijobb har försvunnit de senaste tio åren. Samtidigt har arbetskraftskostnaderna under flera år stigit med 0,3-0,5 % mer per år än i våra viktiga konkurrentländer. Även om Sverige har världsledande industriföretag, kompetenta medarbetare och avancerad teknik finns motsvarande förutsättningar även i många andra länder. Därför blir kostnadsfaktorerna i många fall avgörande. Det enda sättet att bryta denna trend är att sluta höja arbetskraftskostnaderna mer än omvärlden. Avtalsförhandlingarna 2016 resulterade i ett ettårigt avtal. Den internationellt konkurrensutsatta industrin satte nivån för löneökningarna trots att LO:s samordning föll. Det var positivt att industrin satte det så kallade märket, men 2,2 procents kostnadsökning var alldeles för högt. Det avtalsår vi nu är inne i är ett förlorat år för oss, som har som mål att återta och stärka exportföretagens internationella konkurrenskraft. Den ekonomiska utveckling som vi varnade för är nu ett faktum. De flesta större prognosmakarna som IMF, OECD, med flera, fortsätter revidera ner sina prognoser för global BNP-tillväxt. Det mesta tyder på att världsekonomin kommer att fortsätta i samma spår som under de senaste fem åren med betydligt lägre tillväxt jämfört med 1990- och 2000-talen. Det begränsar efterfrågan på världsmarknaden och gör konkurrensen tuffare. Lägg därtill de protektionistiska vindar som drar över världen med strandade TTIP-förhandlingar, Brexit och nationalistiska vindar av olika styrka i Ryssland, Kina och USA. Det är inte konjunkturen i Sverige som avgör exportföretagens utveckling. Det är de svenska exportföretagens villkor jämfört med konkurrenter över hela världen som avgör vilka företag som får exportframgångar och var investeringar görs och verksamheter växer. Med en skakig internationell konjunktur och högre ökningar av arbetskraftskostnaderna än många andra länder, är avtalsförhandlingarna 2017 viktigare än någonsin. Det är helt avgörande att utgå från en realistisk bild av industrins internationella konkurrenskraft och ekonomiska förutsättningar. Vi har formulerat tre huvudsakliga mål som måste uppfyllas för att stärka företagens konkurrenskraft och långsiktigt bidra till svensk industris utvecklingsförmåga: 1. Avtalsnivåer som gynnar den internationella konkurrenskraften och gäller som ett märke för hela arbetsmarknaden. 2. Ökad flexibilitet för att kunna hantera konjunktursvängningar gällande bemanning, arbetstider och arbetsledningsrätten. 3. Utvecklade möjligheter till företagsnära lönesättning som ger utrymme att anpassa nivåerna efter lokala förhållanden. Lars Askelöf förhandlingschef IKEM, innovations- och kemiindustrierna i sverige Eva Glückman förhandlingschef TMF & Grafiska företagen Maria Möller förhandlingschef SLA Anders Canemyr förhandlingschef Livsmedelsföretagen Anders Weihe förhandlingschef Teknikföretagen & teko Per Widolf förhandlingschef Industriarbetsgivarna AVTAL 2017 3
1. INDUSTRINS KONKURRENSKRAFT ÄR OCKSÅ SVERIGES Sverige är ett litet land. Vårt välstånd och vår välfärd har alltid varit och är beroende av frihandel och öppna gränser. Vi är stolta över våra framgångsrika företag, men vi är också medvetna om att våra företag ständigt är utmanade. Den globala konkurrensen är knivskarp. Industrin spelar en avgörande roll för det svenska samhällets utveckling och välstånd. Exporten har under de senaste decennierna mer än fördubblats och industrins exportintäkter motsvarar i dag omkring halva Sveriges BNP. Och tar man hänsyn till direkt och indirekt sysselsättning står industrin i dag för en fjärdedel av alla arbetstillfällen i landet. Varje dag tar industriföretag i Sverige oavsett om de sysslar med tillverkning eller gruvbrytning, livsmedel eller läkemedel, stål eller kemi, skog eller möbler matchen mot internationella konkurrenter på den globala marknaden. Företagens framgång avgör vår framtid. Tack vare deras framgång kan vi även i fortsättningen erbjuda välbetalda jobb i Sverige. Det i sin tur bidrar till att vi kan skapa resurser till skola, vård, omsorg och infrastruktur. Den globala konkurrensen innebär att tillgången till teknik och kompetens är i stor sett densamma över hela världen. Sverige har inte längre något försprång att tala om, vilket gör kostnadsbilden och flexibiliteten till en avgörande fråga. I den globala varuhandeln har den svenska industrin tappat marknadsandelar och är ett av de länder i Europa där industriproduktionen har minskat mest det senaste decenniet. Vi behöver ta kontroll över de förutsättningar som vi själva råder över för att stärka vår internationella konkurrensförmåga. Förutom arbetskraftskostnaderna, en moderniserad arbetsmarknad och lönebildning, handlar det också om att skapa kompetensförsörjning i världsklass, stärka innovationsförmågan samt öka möjligheterna att kommersialisera kreativa idéer i Sverige. 2. FRAMGÅNGSRIK SVENSK LÖNEBILDNING Under 1970- och 80-talen hade vi en utveckling med höga nominella löneökningar, men även höga inkomstskatter och låg produktivitet. Det bidrog till hög inflation, minskad köpkraft och sämre konkurrenskraft för företagen. Detta banade väg för en överenskommelse mellan arbetsgivare och fack; det så kallade Industriavtalet 1997. Syftet med avtalet var att skapa en kontrollerad lönebildning för att stärka industrins konkurrenskraft och ge goda villkor för de anställda. Efter en omförhandling 2011 enades parterna om ett förnyat Industriavtal för att förstärka och bredda parternas gemensamma arbete för att utveckla svensk industri. Det nya avtalet är tydligare när det gäller industrins lönenormerande roll och innehåller delvis nya regler för avtalsförhandlingarna. I dag är Industriavtalet en hörnsten i svensk lönebildning. Det är undertecknat av 19 fackförbund, bransch- och arbetsgivarorganisationer och omfattar cirka 500 000 anställda. Men i själva verket berörs ytterligare 1,5 miljoner arbetstagare eftersom Svenskt Näringsliv, LO, SKL och Arbetsgivarverket också sluter upp kring industriavtalets skrivningar. AVTAL 2017 4
AVTAL 2017 5
AVTAL 2017 6
Detta har medfört att den internationellt konkurrensutsatta exportindustrin fått en normerande roll för den svenska lönebildningen och Industriavtalet har blivit symbolen för ett ansvarstagande samarbete mellan parterna på den svenska arbetsmarknaden. Ett samarbete som lett till rimliga kostnadsökningar för företagen, samtidigt som de anställda fått en bra reallöneutveckling. 3. SVERIGES EKONOMISKA VERKLIGHET Finanskrisen för snart tio år sedan skakade om världsekonomin rejält. Det är den värsta krisen vi upplevt sedan den stora depressionen på 1930-talet. Och trots att det gått flera år påverkas fortfarande vår ekonomi av det som skedde. Det är ett faktum som ibland glöms bort när Sverige lyfts fram som ett stabilt och konkurrenskraftigt land, bland annat av World Economic Forum (WEF). Visst vi har en hög tillväxt i Sverige. Men problemet är att den är inhemskt driven. Den globala utvecklingen kolliderar med ekonomin här hemma. Sanningen är att vi på senare år tappat mark och släpar efter viktiga konkurrentländer som Finland, Tyskland, Nederländerna och Storbritannien. Höga skatter, ökade bidrag och höjda reallöner påverkar inte bara den svenska industrin negativt. Och inte bara industrin när Sverige tappar exportintäkter då går det också ut över den välfärd vi hittills kunnat vara så stolta över. Skolan, vården och omsorgen drabbas. För 2017 finns risk för en löneökningstakt som återigen är högre än i våra viktiga konkurrentländer. Det skulle försvåra vår konkurrenskraft avsevärt. Risken är stor att allt fler industrier lämnar Sverige och lägger verksamheten i de länder där man får bättre avkastning på sina investeringar. När exportmarknaderna inte självklart växer som tidigare ökar kraven på den svenska industrins konkurrenskraft för att garantera en stark industriell utveckling på sikt, konstaterade Industrins Ekonomiska Råd redan i en rapport 2014. Ett sjunkande oljepris och en starkare krona har pressat inflationen nedåt. Just nu ligger den på drygt 1 procent. Trots detta har Riksbanken ändå valt att ligga kvar på inflationsmålet på 2 procent (som sattes 1995). Om industrins parter hade anat att inflationen skulle bli så låg hade de nominella löneökningarna kunnat hållas på en betydligt lägre nivå och ändå inneburit reallöneökningar. Värt att notera är också att flera av våra viktigaste handelspartners har en inflation på under 1 procent, vilket ytterligare försämrar våra konkurrensmöjligheter eftersom vårt kostnadsläge är för högt. AVTAL 2017 7
4. AVTAL FÖR FÖRBÄTTRAD KONKURRENSKRAFT Inför avtalsförhandlingarna 2017 är det tre huvudsakliga målsättningar som är helt centrala för industrin och våra medlemsföretags möjligheter att stärka sin internationella konkurrenskraft och bidra till Sveriges framtida industriella utveckling. Det handlar om att: 1. Värna märket som sätts av exportindustrins villkor. 2. Öka utrymmet för flexibilitet i företagen. 3. Utveckla möjligheterna till företagsnära lönebildning. VÄRNA MÄRKET Industrins exportintäkter svarar för hälften av Sveriges BNP, och de exporterande industriföretagens konkurrenskraft avgör hur det går med jobb, välstånd och välfärd i Sverige. Reallönerna har sedan 2008 ökat ohållbart. Det har försämrat vår relativa konkurrenskraft med företagsnedläggningar och arbetslöshet som följd. Löneökningarnas nivå måste ligga inom ramen för exportföretagens förmåga att bibehålla sin konkurrenskraft det vi kallar för märket. Det finns dock röster i debatten som ifrågasatt märket och exportindustrins normerande roll. Om vi inte förmår att värna den konkurrensutsatta industrins normerande roll för hela arbetsmarknaden, kommer följden att bli företagsutslagning, ökad arbetslöshet och sämre reallöneutveckling för alla. Om andra branscher i Sverige får högre löneökningar än vad exportindustrin kan bära, riskerar vi en löne- och inflationsspiral som urholkar konkurrenskraften. Under 1970- och 80-talen hade vi okontrollerade löneökningar, med hög inflation, sämre konkurrenskraft samt uteblivna förbättringar för de anställda. Industriavtalet som tolv arbetsgivarorganisationer och fem fackliga organisationer skrev under 2011 slår fast att industrins parter ska sätta nivån för löneökningar och verka för att arbetsmarknadens parter respekterar det. Det bör understrykas att Industriavtalet har följts av motsvarande samarbetsavtal på de flesta andra områden inom privat såväl som offentlig sektor där den konkurrensutsatta sektorns normerande roll betonats. I Medlingsinstitutets uppdrag ingår idag att ta tillvara och upprätthålla denna samsyn om den normerande rollen, och Industriavtalets ställning på svensk arbetsmarknad står därmed i fokus för institutets arbete. FLEXIBILITET Med ökad specialisering i kombination med ekonomisk internationalisering, måste exportföretagen snabbt kunna ändra fokus eller omfattning på sin verksamhet, och snabbt kunna möta upp- och nedgångar i efterfrågan. Flexibel resurssättning av verksamheten är därför en princip som bör utvecklas. AVTAL 2017 8
Visstid Företagen måste ha möjligheter att anställa medarbetare på visstid för att kunna anpassa personalstyrkan efter snabba förändringar i omvärlden. Det kan gälla vid frånvaro av ordinarie medarbetare eller bemanning vid särskilda projekt eller för säsongsarbete. Ofta är en tillsvidareanställning ej tillämplig varför möjligheten i kollektivavtal och lag att anställa medarbetare för en viss tid finns. Visstidsanställningar för arbetssökande kan fungera som en språngbräda in på arbetsmarknaden, där visstidsanställning övergår till tillsvidareanställning. Inhyrning Ibland behöver företag tillfälligt öka sin kapacitet och behovsanpassa resurser utan att binda upp sig vid långsiktiga kostnader. Då är inhyrning av arbetskraft en klok lösning. De främsta orsakerna är t ex oförutsägbar variation i efterfrågan samt tillfälligt ökad arbetsbelastning. Inhyrning gör att kärnkompetensen kan behållas och att verksamheten kan löpa vidare på att ansvarsfull sätt. Inhyrning sker också när medarbetare är frånvarande, för att lära känna personer inför rekrytering, eller när specialistkompetens behövs under en begränsad tid. Inhyrning och framväxten av bemanningsföretag är naturlig, nödvändig och här för att stanna. Samtidigt bör man vara medveten om att den stelbenta och föråldrade lagstiftningen kring anställningsskydd i Sverige har lett till att tidsbegränsade anställningsformer och marknaden för inhyrning växt snabbt. Mycket snabbare än vad som hade varit fallet med en arbetsrätt utformad för dagens arbetsmarknad och globala ekonomiska verklighet. Flexibla arbetstidsregler Ett tredje sätt att skapa flexibilitet är ökad möjlighet till anpassning av arbetstiderna. I den globala ekonomin blir det allt viktigare att värna och utveckla industriföretagens möjligheter att klara konjunktursvängningarnas inverkan på efterfrågan. Enkelt uttryckt varieras arbetstiderna så att personalen arbetar mer vid hög efterfrågan och mindre när företaget har låg beläggning. Detta är avgörande i en värld där vi har integrerade produktionskedjor över landsgränser och krav på minsta möjliga lagerhållning med just in time leveranser. Säsongsvarierad arbetstid är också avgörande i säsongsberoende branscher för att kunna möjliggöra helårsanställningar. Under finanskrisen 2008 2009 slöts så kallade krisavtal för att låta anställda gå ner i tid i stället för att varslas. Krisavtalen innebar att de anställda gick ner i arbetstid med 17 procent i genomsnitt, medan lönen sänktes med i genomsnitt 12 procent. 77 procent av fackklubbarna som tecknade krisavtal bedömer att de undvek uppsägningar och enligt IF Metalls beräkningar räddades 12 000 arbetstillfällen. FÖRETAGSNÄRA LÖNEBILDNING Det kan förefalla uppenbart, men en centralt bestämd löneökningstakt tar inte hänsyn till företagens ekonomiska förutsättningar. Det är företagen själva, tillsammans med anställda och deras organisationer, som bäst känner sin egen ekonomiska situation och AVTAL 2017 9
lokala förutsättningar för produktion, försäljning och export. Marknaderna kan se helt olika ut och produktivitetsutvecklingen varierar mellan företag och branscher. Därför är det viktigt att ge enskilda företag möjligheter att anpassa lönesättningen till sina egna faktiska förhållanden. Medlingsinstitutets statistik visar att allt fler medarbetare omfattas av s k processlöneavtal, ett sätt att utveckla den företagsnära lönebildningen. Enligt institutets bedömning omfattade processlöneavtalen på arbetsmarknaden närmare 800 000 anställda 2015, jämfört med knappt 450 000 år 2013. 900 000 800 000 700 000 600 000 500 000 400 000 300 000 200 000 100 000 0 2012 2013 2014 2015 Antal anställda som omfattas av s k processlöneavtal. Källa: Medlingsinstitutet Företagsnära lönebildning är något vi välkomnar. Samtidigt är det en komplicerad fråga då processlönelavtalen förutsätter att den internationellt konkurrensutsatta sektorn normerar löneökningarna. Utan ett framförhandlat procenttal finns det ingen nivå att förhålla sig till. Om utfallet av löneökningarna i processlöneavtal skulle bli betydligt sämre än på siffersatta avtalsområden är det otänkbart att de fackliga organisationerna skulle träffa överenskommelser om fredsplikt. Fördelen med processlöneavtal är att företagen inte bara fokuserar på en siffra, utan i dialog med anställda diskuterar hur verksamheten har utvecklats, vilka medarbetare som presterat särskilt bra och vilken kompetens som måste värnas. Att flytta fokus till verksamhetens och medarbetarnas utveckling lägger grunden till bra processer för utveckling och goda resultat. Företagsnära lönebildning skapar möjligheter som är viktiga att slå vakt om, men i den nuvarande förhandlingsmodellen behövs en stupstock. En siffersatt nivå som gäller om de lokala parterna inte kommer överens om annat. Den behövs för att exportindustrins normerande roll ska kunna säkerställas. AVTAL 2017 10
AVTAL 2017 11
Industrins konkurrenskraft avgör avtalssajten.se information, nyheter och debatt