Börja läsa Den tidiga läs- och skrivinlärningen

Estetisk-filosofiska fakulteten Svenska Louise Olsen Bäckstrand Börja läsa Den tidiga läs- och skrivinlärningen Begin to read The early reading and writing development Examensarbete 15 högskolepoäng lärarprogrammet Datum: 08-06-04 Handledare: Björn Bihl Karlstads universitet 651 88 Karlstad

Abstract To be able to read and write is necessary to manage well in life. It is important to get a good start in one s reading and writing development. My purpose in this study was to find out how to teach children to read and write. Obtain knowledge about how to best help children during the early years of reading and writing development, and what is required to teach good reading and writing skills. I wanted to find out how the pedagogues work in the schools, and if they use ant special methods in their teaching. This is something that I, as a future pedagogue didn t have much knowledge about, which is very important for my future pupils. My research method was qualitative where I interviewed three pedagogues who work whit teaching reading and writing in the early years. I have researched how they teach children during the first years of reading and writing development. My result showed how important it is, as early as preschool, to play games using language. The games help the children become aware of language which is a requirement for good reading and writing development. It also showed that the pedagogues used different methods in their teaching, they adapt their teaching methods to the children. Keywords: language awareness, learning to read and write, reading and writing methods.

Sammanfattning Att kunna läsa och skriva är en förutsättning för att kunna klara sig bra i livet. Det är viktigt att få en bra start i sin läs- och skrivinlärning. Syftet med mitt arbete var att ta reda på hur man lär barn läsa och skriva. Jag vill veta hur man på bästa sätt i barnens tidiga läs- och skrivinlärning kan hjälpa dem, vilka förkunskaper som krävs för en bra läs- och skrivinlärning. Jag ville ta reda på hur pedagogerna arbetar ute på skolor och om de använder någon speciell metod i sin undervisning. Det här var något jag som blivande pedagog inte hade mycket kunskap om, något som är väldigt viktigt för mina blivande elever. Jag har använt mig av en kvalitativ undersökning och har intervjuat tre pedagoger som arbetar med den tidiga läs- och skrivinlärningen. Jag har undersökt hur de undervisar barn i den första läs- och skrivinlärningen. Resultatet visade att det är viktigt att redan i förskolan arbeta med språklekar med barnen. Lekarna gör barnen mer språkligt medvetna och det är en förutsättning för en bra läs- och skrivinlärning. Det visade sig också att pedagogerna använder sig av olika metoder i undervisningen, att de anpassar undervisningen efter barnen. Nyckelord: språklig medvetenhet, läs- och skrivinlärning, läs- och skrivinlärningsmetoder.

Innehållsförteckning 1. Inledning.. 1 1.1 Syfte. 1 1.2 Frågeställningar 1 1.3 Avgränsningar.. 1 2. Bakgrund.. 2 2.1 Vad säger läroplanen och kursplanen?. 2 2.2 Förutsättningar för en bra läs och skrivinlärning. 3 2.3 Språklig medvetenhet. 3 2.4 Hur kan man öka den språkliga medvetenheten?... 5 2.5 Språkets regler.. 5 2.6 Språkets nivåer. 6 2.6.1 Fonologisk nivå.. 6 2.6.2 Semantisk nivå. 7 2.6.3 Grammatisk nivå 7 2.7 Att knäcka koden.. 8 2.8 Syntetisk metod.. 9 2.8.1 Bornholmsmetoden... 10 2.8.2 Wittingmetoden... 11 2.9 Analytisk metod.. 12 2.9.1 Läsning på talets grund, LTG. 13 2.10 Skrivinlärning.. 14 3. Metod 16 3.1 Undersökning 16 3.2 Urval... 16 3.3 Genomförande 16 3.4 Metodkritik. 17 4. Resultat.. 18 4.1 Pedagog A 18 4.2 Pedagog B 20 4.3 Pedagog C 23 5. Diskussion.. 26 6. Litteraturförteckning. 32 Bilaga

1. Inledning I mitt framtida yrke lär det vara jag som ska undervisa barn i läs- och skrivinlärning, en av de viktigaste grunderna i skolan och livet. Det är viktigt för den fortsatta läs- och skrivinlärningen att det blir rätt från början. Förmågan att kunna läsa och skriva öppnar upp många dörrar för eleverna, kunna läsa en spännande bok och kunna skriva egna berättelser eller ett brev. Det kommer med jämna mellanrum rapporter om att barn inte kan läsa efter nio år i grundskolan. Det är skrämmande. Hur förbereder man bäst elever inför deras läs- och skrivinlärning? Vad behöver jag som blivande lärare veta? Hur går man tillväga för att lära dem att läsa och skriva? Det finns olika metoder för läs- och skrivinlärning, hur ska man veta vilken som är bäst? Eller är det så att de är lika bra på olika sätt, men att för någon passar en metod och för någon annan en helt annan metod. Skolan i dag ska vara individanpassad och det är något som alla lärare ska leva upp till, att då använda sig av olika metoder borde vara det bästa. Alla lär sig på olika sätt, alltså måste jag kunna flera metoder. 1.1 Syfte Mitt syfte med mitt examensarbete är att få mer kunskap om läs- och skrivinlärning. Vilka olika metoder som finns i frågan om läs- och skrivinlärning. Jag undersöker också om hur metoderna används av lärare, om det går att blanda olika metoder. 1.2 Frågeställningar 1. Vad krävs för att läs- och skrivinlärningen ska bli så bra som möjligt? 2. Vilka metoder används vid läs- och skrivinlärning? 3. Hur används metoderna? 1.3 Avgränsningar Jag har valt att inte ha med något om läs- och skrivsvårigheter i någon större omfattning. Jag har också valt att hålla mig till elever som är i sin tidiga inlärning, från förskoleklass (F) till årskurs 1 (åk1). Det har jag gjort då jag tror att den största inlärningen sker i frågan om läs- och skrivinlärning. 1

2. Bakgrund För ett barn kan tal och skriftspråket uppfattas som två helt olika språk. Att lära sig tala och skriva ställer olika krav på barnet. 1 De första ljuden som man åstadkommer är joller och skrik, det spelar ingen roll var i världen man befinner sig, alla bebisar använder sig av det i den första talspråksutvecklingen. Undantag kan vara de som har hörselnedsättning eller något annat funktionshinder. Så småningom utvecklas ljuden till ord, som leder till meningar. Barn gillar att leka med ord och det är viktigt för den fortsatta utvecklingen att de får göra det. Det har visat sig att barn som får leka med ord, ljudlekar har lättare för att sedan lära sig att läsa och skriva. 2 Det första skrivandet som barn åstadkommer kallas oftast för klotter. Barn kan sitta och skriva och samtidigt prata under tiden. De berättar sedan vad de har skrivit. Barn kan redan vid två års ålder förstå att det man skriver faktiskt betyder något. De förstår att det finns ett budskap i symbolerna. 3 Efterhand blir barnet mer och mer intresserat av bokstäver, de förstår att det finns speciella symboler som betyder något. Det är vanligast att barns första ord som de lär sig är substantiv därefter verb, adjektiv, prepositioner, pronomen och slutligen andra småord. Nyfikenheten på bokstäver blir större och större, barn ser bokstäver överallt och när de kan känna igen några blir det roligare. Oftast känner barnet igen bokstaven som deras namn börjar på. Då kan de upptäcka den (bokstaven) lite här och där. Till slut känner de även igen kompisarnas bokstäver. 4 2.1 Vad säger läroplanen och kursplanen? I läroplanen står det på följande sätt: Skolan ansvarar för att varje elev efter genomgången grundskola behärskar det svenska språket och kan lyssna och läsa aktivt och uttrycka idéer och tankar i tal och skrift. 5 I kursplanen i svenska står det bland annat att undervisningen i svenska ska sträva efter att eleven ska utveckla säkerhet i tal och skrift, att eleven ska våga uttrycka sig i olika sammanhang. Att det egna skrivandet ska fördjupa eleven i grundläggande mönster och förstå den grammatiska strukturen i svenska, och även veta hur man kan använda skriftspråkets regler i olika 1 Birgitta Kullberg, Boken om att lära sig läsa och skriva (Malmö: Elanders Berglings, 2006), s. 17. 2 Kullberg, s. 19. 3 Kullberg, s. 26. 4 Kullberg, s. 35 37. 5 Skolverket, 2006. Lpo 94 Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, http://www.skolverket.se/publikationer?id=1069 (2008-04-30) 2

sammanhang. Eleven ska också utveckla sin fantasi och väckas till lust att läsa, att eleven ska vilja läsa på egen hand. 6 2.2 Förutsättningar för en bra läs och skrivinlärning De flesta av oss klarar av att lära sig läsa och skriva utan några större problem, men tyvärr finns det några som får svårigheter med detta. Det finns vissa förutsättningar som är viktiga för inlärningen av läs- och skrivförmåga. Har man brister i dessa kan det leda till att barnet utvecklar läs- och skrivsvårigheter. De förutsättningar som underlättar för inlärningen är att barnet har bokstavskunskap, är fonologiskt medveten, har bra korttidsminne och snabbt kan säga namnen på föremål som barnet vet om ur minnet. Andra omständigheter som påverkar är barnets förmåga att förstå grammatiken, de morfologiska reglerna och även barnets ordförråd. De barn som är sena i sin språkutveckling kan lättare få läs- och skrivsvårigheter. Därför är det väldigt viktigt att verkligen stimulera de barnen tidigt med språkstimulerande och läsförberedande övningar. På så vis kan man hjälpa barnen inför läs- och skrivinlärningen. Samtal mellan barn och vuxen är det bästa sättet att stimulera barns språk. Att bara prata med barnet är inte tillräckligt, man måste hela tiden öka nivån på samtalet. I början kan man t.ex. säga till barnet: Vad är det? Svaret man får då är oftast ett substantiv. Om man istället frågar: Varför? Då måste barnet svara lite mer förklarande och de får uttrycka sig med fler och förklarande ord. Barn som är vana vid att man läser för dem både böcker och tidningar kan lättare förstå att skrift beskriver en händelse eller en situation som redan har hänt. För många barn är språket något som sker här och nu. Har barnet erfarenheter av högläsning har det lättare att förstå skrift och barnet får ett bättre språk och det kan förklara och berätta bättre. Barnet får ett större språk och det förstår att språket inte bara är något som sker just nu, utan att det också kan återberätta något som redan har hänt. 7 2.3 Språklig medvetenhet Att ha en språklig medvetenhet som barn innebär att det självständigt och medvetet funderar över språket. Barnet som är språkligt medvetet märker hur något sägs eller skrivs, det funderar över språkets struktur eller form, inte bara vad det är som har sagts. 8 Att bli språkligt medveten är en process som sker i flera steg. Från att börja kunna rimma till att förstå varför ord rimmar. Rigmor Lindö delar in barnets upptäckande av språket i att de upptäcker, utforskar, uppmärksammar 6 Skolverket, 2007. Kursplaner och betygskriterier. http://www3.skolverket.se/ki03/front.aspx?sprak=sv&ar=0708&infotyp=23&skolform=11&id=3890&extraid=2 087 (2008-04-30) 7 Inger Fridolfsson, Grunderna i läs- och skrivinlärning, (Lund: Studentlitteratur, 2008), s. 20 23. 8 Ann-Katrin Svensson, Barnet, språket och miljön, (Lund: Studentlitteratur, 1998), s. 84. 3

och att de blir medvetna om språkets semantiska och fonologiska karaktär när de blir språkligt medvetna. 9 När barnet upptäcker språket börjar det förstå och fundera över funktionerna i språket. Det är något som är nödvändigt för att ett barn ska kunna lära sig att läsa och skriva. Att man vet vad man ska kunna använda skriftspråket till är en förutsättning för inlärningen. Det är viktigt att låta barnen fundera över varför det är bra att kunna skriva och läsa, hur de gör när de läser/skriver, vad de läser/skriver. Om barnet förstår vad viktigt det är med skriftspråkets funktion, och hur det kan integreras med barnets värld blir det en grundläggande början för barnets skriftspråkstillägnande. 10 I utforskningsfasen handlar det om att barnet undersöker språkets innehåll och form. I förskolan är det vanligt att man arbetar med rim och ramsor, sånger och rytmik. Det är viktigt för barnens utveckling i språket. I och med att barnen får leka med språket hjälper man dem att fokusera på formaspekterna i språket. Om ett barn kan fylla i rimmen i en rimsaga de har hört förut, tar barnet stöd av betydelsen av språket. Ett barn som inte klarar av att fylla i rimmen visar att det behöver fortsatt hjälp med att undersöka språket. 11 När barnet uppmärksammar skriftspråket upptäcker det språket från helhet till del. Det är därför viktigt att texterna de ska läsa är meningsfulla, att de ger barnet en upplevelse. Texten ska även göra barnet uppmärksam på att texten består av olika delar, att skriftspråket är uppdelat i meningar som man kan dela upp i ord och stavelser. Det svåraste för barnet är att uppfatta de enskilda språkljuden (fonemen) och att förstå att det finns ett samband mellan språkljudet och bokstaven. 12 Att bli medveten om de minsta enheterna i språket är något barn ofta behöver hjälp med. Barn utvecklar sin morfologiska (uppfattning av ord och stavelser) och fonemologiska (uppfatta de enskilda språkljuden) medvetenhet först i skolåldern. Barn som har svårt vid läs- och skrivinlärning har oftast inte utvecklat den fonemologiska medvetenheten än. Att vara morfologiskt medveten gör att det är lättare att avkoda orden. Det går snabbare och lättare att läsa ord då barnet ofta känner igen vilka förstavelser och ändelser som hör till en del ordtyper. 13 9 Rigmor Lindö, Det gränslösa språkrummet, (Lund: Studentlitteratur, 1998) s. 136 137. 10 Lindö, s. 136. 11 Lindö, s. 137 138. 12 Lindö, s. 138. 13 Lindö, s. 139. 4

När man lär sig läsa blir språket synligt för ögat. Språket är på rader, är uppdelat i meningar, ord och bokstäver. Det kan uppfattas som att skriftspråket är mer riktigt än talspråket. I ord som inte uttalas som man skriver dem kan det uppfattas som konstigt. Vi stavar ordet plötsligt, men vi uttalar det plötslit eller plösslit. För ett barn kan detta verka kaotiskt. När man lär sig att läsa ska man kunna känna igen ord som finns och sedan kunna koppla orden till vår hörselbild av dem. Det finns regler för hur man ska skriva. Regler för hur ljuden ska matchas med bokstäverna, hur man fördelar ord i satser, meningar och stycken. Det gäller för barnet som ska lära sig att läsa att upptäcka, avslöja och lära sig att använda sig av reglerna. 14 2.4 Hur kan man öka den språkliga medvetenheten? Redan i förskolan kan man se att de barn som har en låg språklig medvetenhet eventuellt kan få problem med läsinlärningen i skolan. Lekar i förskolan hjälper barnets språkliga medvetenhet och underlättar för den framtida läsinlärningen. Alla barn har glädje och nytta av språklekar, även de som är duktiga utvecklas med hjälp av leken och de barn som inte har hög språklig medvetenhet får stor hjälp. Det spelar en stor roll hur vi bemöter barnets språkliga frågor, vi måste uppmuntra barnen till att fortsätta att vara nyfikna. 15 Våra läsvanor spelar en stor roll för den språkliga medvetenheten. Barn som har fått lyssna på sagor och fått vara med när mamma eller pappa har skrivit, har ett försprång i läs- och skrivinlärningen. Om böcker och sagoläsning är något som finns i barnets vardag förstår barnet lättare skriftens funktioner. Det förstår då att man genom skrift kan hålla ordning på händelser, att man kan återberätta något som har hänt, att man kan vidarebefordra meddelanden och att det själv kan berätta saker för andra genom bokstavstecken. Högläsningen bidrar till barnets ordförrådsutveckling då vi läser ord som vi inte använder i det talade språket. 16 2.5 Språkets regler Det finns flera olika regler som bestämmer hur vårt språk är, regler som man oftast inte tänker på i sitt modersmål. Men om man ska lära sig ett nytt språk blir det klart att man måste lära sig nya språkliga regler. I svenskan delas reglerna upp i fonologiska, syntaktiska, morfologiska, semantiska och pragmatiska regler. 14 Lars Melin & Maud Delberger, Lisa lär läsa läsinlärning och lässtrategier,.(lund:studentlitteratur, 1996) s. 68. 15 Melin & Delberger, s. 71. 16 Fridolfsson, s. 30 32. 5

Fonologiska regler förklarar vad det är för ljud som språket har för att kunna bilda ord och hur man får kombinera ljuden i ord. Till exempel att skriva skruv är godkänt, men inte srkuv eller ksruv, ändå är det samma ljud i alla de tre exemplen. Syntaktiska regler bestämmer hur man kan kombinera orden till meningar. Orden kan sättas i nya kombinationer och även då behålla samma innehåll. Till exempel Petra gav Olle en kram igår och I går gav Petra Olle en kram. Man kan också göra om meningen till en fråga genom att skriva om den: Gav Petra Olle en kram igår? Syntaktiska regler gör att orden måste morfologiskt anpassas till varandra när de står tillsammans i en mening eller fras, en liten snöhög, den lilla snöhögen, små snöhögar, snöhögarna blev små. Semantiska regler rör ordens betydelseomfång, att ett ords betydelse kan få olika innebörd beroende på andra ord. Exempelvis orden lätt kan betyda olika om det står i förhållande till ordet tung eller till svår. Om det är något som är tungt handlar det om vikt, men om det är något som är svårt blir lätt betydelsen att något är enkelt. Pragmatiska regler anger vad ordet betyder i ett sammanhang, behöver inte vara den ordagranna betydelsen av ordet. Om jag säger det regnar, kan det vara att jag egentligen menar att jag inte vill gå ut då jag inte har regnkläder med mig. 17 Att vi har dessa regler i språket gör att vi har lättare för att hänga med i ett samtal eller en text. Hade vi inte reglerna skulle det bli svårt att förstå vad någon menar då vi skulle ha fullt upp med att försöka lägga alla ljud och ord på rätt ställe för att få ett sammanhang. 18 2.6 Språkets nivåer Man kan dela in språket i olika nivåer, det kan vara en fördel när man ska analysera ett barn som har brister i språket. Då kan man lättare se var barnet har brister och även på vilken nivå som barnet är starkt. De nivåer som påverkar läsutvecklingen mest är den fonologiska, semantiska och den grammatiska nivån. 2.6.1 Fonologisk nivå Fonologi betyder läran om språkljud och fonem är den minsta betydelseskiljande beståndsdelen. Att ha en bra fonologisk nivå är att man hör språkljuden, att man kan höra skillnad på vokalerna 17 Lotty Larsson & Kerstin Nauclér &Lili-Ann Rudberg, Läsning och läsinlärning, (Lund: Studentlitteratur, 1992), s. 7 8. 18 Larsson & Nauclér & Rudberg. s. 8. 6

och konsonanterna. Ett barn som ska lära sig att läsa måste förstå att orden kan brytas ner i enskilda ljuddelar. Att man sätter ihop enskilda bokstäver som sedan bildar ett ord, ett nytt ljud. Ungefär vid fyra till femårsåldern är den fonologiska medvetenheten färdig. I vårt språk har vi många ljud som är lika, det gör att många barn har svårt att få fram de ljuden själva och de har också svårt att höra skillnaden på dem. Ända upp till sjuårsåldern kan det finnas barn som har svårt att höra skillnaden på ljud som ligger nära varandra, som t.ex. g-k och b-p. Har de svårt med det kan det vara svårt för dem att höra skillnaden på bil-pil och gris-kris. De måste träna på att lära sig att höra skillnad på ljuden. Det finns också barn som har svårt att få fram ljuden rätt, de hör skillnaden men de har artikulationsproblem. De måste träna motoriskt oralt och på så sätt få fram rätt ljud. 19 2.6.2 Semantisk nivå Den semantiska nivån innebär att man förstår ordens och frasernas betydelse, och att det finns samband mellan ord. Barns ordförråd utvecklas väldigt mycket innan skolstarten, det fortsätter att utvecklas hela tiden men inte i samma utsträckning som innan man börjar skolan. Ett barn ser inte alltid samma betydelse av ett ord som en vuxen gör. Det finns två olika former av överdrift respektive underdrift vad gäller betydelser. Man kallar det för överextension och underextension. Det vanligaste är överextension. Det innebär att ordet har en bredare betydelse än vad det har för en vuxen. Ett exempel på det är att om ett barn har en morfar som har skägg, då är alla farbröder som har skägg en morfar enligt barnet. Underextension är att ett ord har en smalare betydelse för barnet. Man kan förklara det med att för ett barn är bara choklad godis, inget annat kan vara godis än just choklad. 20 Vi förknippar ord som vi hör eller läser med våra tidigare erfarenheter. Vid inlärning av nya ord inträffar en organisering i hjärnan och ordet ska sättas in i rätt sammanhang. Barn som har svårigheter med den semantiska nivån har oftast ett sämre ordförråd och de kan ha svårt att förstå att en schäfer är en hund, att det finns olika sorters hundar inte bara en sort som heter just hund. 21 2.6.3 Grammatisk nivå Den grammatiska nivån delas upp i den syntaktiska nivån och den morfologiska nivån. Det är den syntaktiska nivåns regler som bestämmer ordföljden i en sats. Det är viktigt med den 19 Fridolfsson, s. 22 23. 20 Fridolfsson, s. 24 25. 21 Fridolfsson, s. 26. 7

syntaktiska nivån för att man ska kunna göra sig förstådd både genom tal och skrift. Ju högre upp i skolåldern desto viktigare blir det att man har en bra syntaktisk nivå när texterna man producerar blir mer avancerade. Ett vanligt fel som barn gör när de inte har den syntaktiska förmågan är att de utelämnar småord, t.ex. de säger: åka bil, istället för att säga: jag vill åka bil eller jag ska åka bil. De kan också använda sig av fel ordföljd när de pratar. I svenskan sätter vi subjektet (vem) före verbet (det som händer) i en huvudsats, Olle ritar ett hus. I en bisats eller fråga hamnar verbet före subjektet, sedan ritar Olle ett hus eller ritar Olle ett hus. De barn som har svårt med det här använder nästan aldrig bisatser när de pratar då det krånglar till det för dem. 22 Den andra nivån, den morfologiska är de regler vi följer när vi böjer ord. Den minsta betydelsebärande delen av ett ord kallas för morfem. Ett ord har oftast en rot som exempel ordet dam, som kan böjas dam-er-na-s, där dam är rotmorfem sen kommer morfemet för plural er, därefter bestämd form na och slutligen genitivformen -s. Damernas består totalt av fyra stycken morfem. Barn som är språksvaga använder sällan böjda former och förstår inte skillnaden av ordet när det böjs. De kan ha svårt att veta hur de ska böja ordet lek. Barnet kanske inte uppfattar skillnaden på orden lek, lekte och lekt. Man ska helst inte rätta barnet utan man ska istället säga rätt själv, upprepa det barnet sagt fast i rätt form. 23 2.7 Att knäcka koden Man använder frasen knäcka koden när barnet upptäcker att det kan läsa. Då har barnet förstått att varje bokstav har ett ljud och att man sätter ihop ljuden och det bildar då ett ord. När man knäcker koden innebär det att man börjar på att få en förståelse för att det är meningsfullt att läsa, att man kan använda ord på andra sätt än att bara tala med dem, att skrivna ord är meningslösa delar men om man sätter ihop dem bildar de en betydelsefull helhet. Att språkljuden samspelar med bokstäverna, ljuden och läsriktningen kommer i samma ordning som bokstäverna står i, och att det man läser blir meningsfullt och får en betydelse. 24 Ungefär 80 % av bokstäverna bör ett barn kunna innan det kan börja läsa själv. Det är bra om barnet upptäcker tidigt vad bokstäverna har för funktion i läsningen. De kan se ord och även text om det är bokstäver de känner igen. Barnets första texter måste bestå av få ord, för att barnet ska kunna läsa själv. 25 22 Fridolfsson, s. 26. 23 Fridolfsson, s. 27. 24 Minna Avrin, Bumerang, börja läsa (Malmö: Gleerups Utbildning AB, 2003), s. 7 8. 25 Carsten Elbro, Läsning och läsundervisning (Stockholm: Liber AB, 2004), s. 108. 8

Barn lär sig oftast hur varje bokstav uttalas innan de blir säkra på hur man uttalar bokstäverna när de är tillsammans i ett ord, ljudprincipen. Barnet lär sig ljudprincipen på enskilda bokstäver på två sätt, de lär sig först de enskilda bokstävernas namn och ljud. De lär sig bokstavens standarduttal, ljudet som är i bokstavens namn. Det andra sättet är att barnet lär sig bokstavens ljud genom att se ordet i skrift och att höra dem uttalas. 26 När man ska börja undervisa barn i läs- och skrivinlärning kan det vara bra att gå igenom reglerna som gäller för vår kultur i skriftspråket. Det kan vara svårt för en nybörjare att se att de själva kommer att ha nytta och glädje av att kunna läsa och skriva. Barnet kan tycka att läsning och skrivning är något man ägnar sig åt i skolan och inte hemma. Förstår barnet meningen med att kunna läsa ökar motivationen och det innebär att det blir lättare att träna. 27 Att förstå bokstävernas funktion är något som kanske inte är självklart för ett barn. I förskolan ska ingen direkt undervisning ske om bokstäver utan bokstäver ska tas upp på ett lekfullt sätt i ett meningsfullt sammanhang. Om barnet har en bra bokstavskännedom kommer läsinlärningen att bli mindre problematisk. Läsriktningen är kanske inte något som är självklart för ett barn. I västvärlden läser vi från vänster till höger, i en del andra kulturer läser man från höger till vänster. Ett barn kan ha svårt att veta var en text börjar om det är bilder på en sida, blandningen text och bild kan bli rörigt för ett barn som är nybörjare. Det är flera begrepp inom skriftspråket som kan vara okända för ett barn. De vet oftast inte skillnaden på begreppen ett ord, en mening, en bokstav eller en siffra. Som lärare är det viktigt att hjälpa barnen med begreppen och det kan vara svårt för dem att förstå skillnaden mellan ord och mening då de oftast blir abstrakta för barnet. Även arbetet med stora (versaler) och små (gemener) bokstäver kan orsaka problem för nybörjaren, reglerna som gäller för när man använder stora respektive små bokstäver är svåra att förstå. I början brukar barn blanda bokstäverna men med hjälp lär de sig reglerna för när man ska ha stor bokstav och när man använder små bokstäver. 28 2.8 Syntetisk metod (ljudmetoden) Den syntetiska metoden går ut på att eleven först får analysera ljuden i orden och sedan smälter samman ljuden till ord, det kallas att man gör en syntes. 29 Metoden kallas också för ljudmetoden. Man utgår från bokstäverna som barnen lär sig först. När de kan några bokstäver får de lära sig 26 Elbro, s. 103. 27 Fridolfsson, s. 34. 28 Fridolfsson, s. 35 36. 29 Svensson, s. 110. 9

att ljuda ihop dem att det bildas ord. 30 Genom att föra samman dessa ord lär sig barnet att läsa. Vid varje tillfälle som barnen ska lära sig bokstäver är det viktigt att de får uppfatta sambandet som finns mellan språkljud, ord och begrepp. Först får de upptäcka att ljuden av det talade språket är viktigt. När de efterhand får se bokstäverna märker de att bokstäver tillsammans bildar ord och att de betyder någonting. När läraren presenterar en ny bokstav (ljud) för barnen brukar det gå till så här: barnen får lyssna till det enskilda ljudet i ett ord, de får också lära sig att höra ljudet (bokstaven) i flera olika ord. Genom det får barnen träning i att lära sig att lyssna efter just det ljudet i ett ord med flera olika ljud. De får också öva på att säga ljudet på ett naturligt och riktigt sätt. De får prova på att sjunga och hålla ut på en del ljud men inte på alla. Att lära sig hur bokstaven ser ut och att den fungerar som ett tecken för ett speciellt ljud. Barnen får analysera helheten och detaljerna i formen på bokstaven. De får träna på att lära sig känna igen bokstavens form bland andra bokstäver. Att forma och texta bokstaven får barnen göra med olika hjälpmedel. Detta görs för att bokstavsformen ska befästas. När de formar bokstaven får de samtidigt uttala bokstavens ljud. När de sedan har gått igenom detta med några bokstäver får de börja binda samman bokstäverna till ord. För att det ska kunna gå att bilda ord av bokstäverna får barnen först börja med bokstäver som kan sättas ihop utan att ljuden på bokstaven ändras. 31 Barn som är mindre än fem till sju år har svårt att ta till sig den syntetiska metoden. De har svårt att kunna lyssna efter språkljud i ord, det är något som krävs i den metoden. Metoden passar bra i grupp, de kan uppmuntra varandra när de tränar på att lyssna efter ljuden i ett ord. 32 2.8.1 Bornholmsmetoden Huvudsyftet med Bornholmsmetoden är att barnen ska bli starka i den fonologiska medvetenheten, innan de börjar med läsinlärningen. Språklekar utgör en stor del av Bornholmsmodellen. Den riktar sig främst till barn i åldern 6 år. Man arbetar med språklekar ca 15-20 minuter varje dag och det ska ske under en 8-månadersperiod. Bornholmsmodellen har uppkommit genom en svensk forskare Ingvar Lundberg i Umeå. Modellen översattes sedan till danska, och framförallt Jörgen Frost utarbetade mer material och använde det i en undersökning på Bornholm, därav namnet på metoden. 33 Projektet började med att man ville se om intensiv 30 Ebbe Lindell, Hur barn lär sig läsa (Lund: LiberLäromedel, 1980), s. 46. 31 Göran Ejeman, Svenska i grundskolan, (Stockholm: Liber utbildningsförlaget, 1987) s. 116 32 Svensson, s. 111. 33 Mia Sandvik, Utbildningsstyrelsen, 2005. Bornholmsmodellen, http://www.oph.fi/svenska/txtpagelast.asp?path=446,473,70614,22131,22136,22144,22178 (2008-05-09) 10

och ordnad träning i språklig medvetenhet redan i tidig ålder hjälpte den kommande läs- och skrivinlärningen. De kom fram till att barn som var svaga klarade sig mycket bättre efter att ha tränat intensivt än de svaga barn som inte hade haft samma träning. De barn som inte löpte någon större risk i att få problem med sin läs- och skrivinlärning hade också god hjälp av den här träningen. Att arbeta med språklekar hjälper barnen att öva sig i att upptäcka språket och de kunde med hjälp av övningarna få en chans i att upptäcka språkets formsida utan att bli hindrade av innehållet i orden. Att träna den språkliga medvetenheten gör att barnen snabbare förstår att om man sätter ihop två ord kan man i vissa fall få ett nytt ord en ordsyntes. T.ex. om man sätter ihop orden hus och bil då blir det ordet husbil. De får också träna på att tar isär sammansatta ord, orddelition. Det är inte självklart för barn att om man tar bort ordet däck ifrån bildäck att det då blir två ord, bil och däck. Barnet kan då svara att det blir fälgen kvar på bilen. Ett barn som svarar så har inte lärt sig skillnaden på ordets betydelse och funktion. 34 Bornholmsmetoden ger positiva effekter även efter en längre tid. Det de har lärt sig sitter kvar. 35 2.8.2 Wittingmetoden Wittingmetoden är en syntetisk metod som används i Sverige. 36 Metoden har fått sitt namn av Maja Witting. Hon arbetade i flera år med elever som hade misslyckats med sin läs- och skrivinlärning. Hon arbetade i samarbete med elever fram arbetsmaterial som var strukturerat och kreativsfrämjande. Strukturerna används på två olika men även samverkande sätt i två arbetsmoment, avlyssningsskrivning och fritt associerande. Metoden fungerar med olika individer och man kan använda den inom olika områden, nyinlärning (nybörjare), vidareutveckling och förstärkning, för elever som har annat modersmål än svenska, och ominlärning (arbeta bort läsoch skrivsvårigheter). Wittingmetoden har blivit positivt omnämnt i senare års forskning inom området läs- och skrivinlärning. Förberedelsearbetet för läs- och skrivinlärningen är en viktig del i metoden. Wittingmetoden kan användas inom alla åldrar. Metoden bygger på pedagogiska principer, några av dem är: elevens ansvar i inlärningen, metakognition (tankeprocesser), individualisering, lingvistisk medvetenhet och perspektivskifte (språkets form och innehåll). 37 Maja Witting anser att läs- och skrivprocessen är indelade i två delar: symbolfunktionen och läsförståelsen. Den första är att barnet ska kunna sätta samman symbolen (bokstaven) och språkljudet. Läsförståelsen präglas av läsarens förkunskaper och erfarenheter. Symbolfunktionen 34 Fridolfsson, s. 29 30. 35 Svensson, s. 100. 36 Larsson & Nauclér & Rudberg, s. 13. 37 Wittingföreningen, 2006. Wittingmetoden, http://www.wittingforeningen.se/wittingmetoden.htm (2008-05- 20) 11

och läsförståelsen är två helt olika processer och ska tränas var för sig. När barn ska lära sig att läsa får de börja med en språkljudsanalys. Barnen ska lära sig att uppfatta enskilda språkljud, därefter kopplar man samman ljudets tecken (bokstav) till rätt språkljud. Barnen börjar med att lära sig ljud och tecken för alla vokalerna och för konsonanten l. Nästa fas är att börja sammanljuda, då de kan vokalerna och konsonanten l kan de börja sätta ihop ord t.ex. al, il, äl, yl, och öl. De flesta ord de bildar är neutrala och betyder inget särskilt. Så småningom provar barnen att sätta samman riktiga ord. De får också prova att skriva några ord. I början får barnen inte arbeta med läsning utan bara avlyssningsskrivning, det hjälper barnet att göra rätt. 38 Avlyssningsskrivning är att barnen först får lyssna efter språkljud, de får upprepa språkljuden högt. De skriver sedan ner de språkljuden (bokstäver) de har hört. Till sist de kollar sedan om de har hört rätt och skrivit rätt. På det sättet tränar de att lyssna efter språkljud och tränar även symboler. 39 Enligt Maja Witting är det större risk att barnen läser fel i läsningen än att de skriver fel i den tidiga läsinlärningen. Läraren går igenom relationerna mellan språkljud och symbolerna noga att de befästs hos barnen. Man börjar inte med att läsa ord och text förrän barnen har tränat så pass länge med avlyssningsskrivning, att de känner sig trygga i att läsa det de själva har skrivit. I början av läsinlärningen för barnen är det viktigt att fokusera på att symbolfunktionen blir automatiserad, det är först efter det som barnen kan lägga fokus på förståelsen. Symbolfunktionen och förståelsen tränas var för sig, men ändå måste de samspelas dem emellan. 40 2.9 Analytisk metod (helordsmetoden) Den analytiska metoden kallas också för ordbildsmetoden, i den börjar man arbeta med hela ord som barnen får läsa på en gång. 41 Man utgår ifrån det barnen redan kan. De får identifiera ord med hjälp av språkliga och icke språkliga ledtrådar. Man utgår ifrån helheter, hela meningar eller ord som man sedan delar upp i mindre bitar. 42 Barnen börjar inte med att sammanljuda förrän det har fått en hel bild av ordet, längden på ordet och vilka bokstäver som ingår. Man börjar med ord som barnen känner igen det kan vara: det egna namnet, kompisars namn andra ord som de känner igen. När ett barn kan ett ord läser det ordet med rätt uttal. Något som är noga är att kontrollera om barnen kan analysera och sammanbinda ljuden i orden de läser direkt. Man kan då göra en ljudanalys där barnen får berätta om vilka ljud den hör i t.ex. mat. Det är viktigt att barnen 38 Fridolfsson, s. 96 97. 39 Maja Witting, Före läs- och skrivinlärningen (Solna: Ekelunds Förlag AB, 1998) s. 56. 40 Fridolfsson, s. 97 98. 41 Lindell, s. 46. 42 Larsson & Nauclér & Rudberg, s. 13. 12

kan urskilja och behärska språkljuden, kan man inte det blir det svårt att lära sig läsa och skriva. För varje språkljud finns det en symbol, nämligen en bokstav. Barnen måste lära sig att när de ser bokstaven ska de veta hur den låter som språkljud, de ska även kunna omvänt att när de hör språkljudet ska de veta hur symbolen/bokstaven ser ut. 43 2.9.1 Läsning på talets grund, LTG Läsning på talets grund (LTG) är den analytiska metod som används mest i Sverige. 44 LTGmetoden beskrivs som en analytisk metod, då den utgår från helheten och arbetar först senare med analysen av bokstavsljuden. Ulrika Leimar som utvecklade metoden menade att de olika avläsningsteknikerna inte skulle stå i motsats till varandra utan användas som komplement. 45 Metoden som bygger på elevernas eget språk, och på ord som ingår i barnens eget ordförråd. Det var i slutet av 1960-talet som Ulrika Leimar reagerade på att läslärorna som på den tiden var alldeles för lärarstyrda och fokuserades mest på den tekniska avkodningen, i och med det kom läsförståelseaspekterna åsidosatta. Texterna som barnen skulle läsa var inte heller meningsfulla för barnen enligt Ulrika Leimar. Hon ville få en metod som inte följde en läslära strängt, utan en metod som bygger på barnens eget språk och ord som finns i deras ordförråd. Undervisningsformen består till stor del av dialoger, som hjälper barnens grammatiska och semantiska förmåga att utvecklas. I LTG-metoden får barnen stor frihet i att upptäcka hur de kan använda begreppen. Genom dikteringar som bygger på någon gemensam upplevelse mellan lärare och barn gör de tillsammans en text. Dikteringen består av fem faser: samtalsfas, dikteringsfas, laborationsfas, återläsningsfasen och efterbehandlingsfasen. I den första fasen samtalsfasen bygger man upp ordmaterialet. Då samtalar barnen och läraren om något de har upplevt eller gjort tillsammans, eventuellt ett studiebesök. Tanken med samtalet är att öka och träna barnens ordförråd. Nästa fas dikteringsfasen skriver barnen och läraren tillsammans en text som utgår från samtalsfasen. Läraren använder ett blädderblock när han/hon skriver texten, samtidigt som läraren skriver ska han/hon ljuda varje ljud högt. Då kopplas ljud och tecken samman. I laborationsfasen läser barnen texten i kör, därefter arbetar man med enstaka ord, bokstäver och kanske hela meningar. Barnen får ett varsitt kort med ett ord på som de ska kunna hitta i texten de har dikterat tillsammans. I återläsningsfasen får varje barn hela texten som är skriven med stort typsnitt som de får arbeta med. Varje barn får läsa texten själv tillsammans med läraren, som kollar vilka ord i texten som barnet klarar av att läsa själv. Orden som barnet klarar 43 Ejeman, s. 116 118. 44 Larsson & Nauclér & Rudberg, s. 13. 45 Lindö, s. 43 44. 13

av att läsa själv skrivs ned på ett kort som ska samlas i en ordsamlingslåda. Den sista fasen efterbehandlingsfasen får varje barn arbeta med sina individuella ordkort. 46 Att skriva är lika viktigt som att läsa, därför har barnen händelseböcker/berättelseböcker som de använder. Böckerna är barnets egen väg i skriftspråkslärande. När man arbetar med LTG ska läsningen och skrivningen ske parallellt. Kritik som har varit mot LTG är att de svaga barnen har blivit svagare och de starka barnen har blivit starkare. Ändå var det de långsamma barnen som Ulrika Leimar tänkte på när hon utformade metoden. Hon hade inte tänkt att de barn som var svaga skulle lämnas att arbeta på egen hand utan de skulle ledas tillsammans med läraren i undervisningen. Hon menade också att de långsamma/svaga barnen kan ibland behöva gå ifrån det lättare till det svårare. 47 LTG används både ett syntetiskt och ett analytiskt tillvägagångssätt i olika blandningar. Ulrika Leimar tyckte att det var noga för barnen att de också kunde ljuda samman ord för att de ska kunna läsa texter som de inte har sett förut. Hon påpekade också att i början av inlärningen för barnen var det viktigt att inte bara använda ordbildsmetoden. Syntetisk och analytisk metod skulle inte stå i motsatts till varandra. 48 2.10 Skrivinlärning Läs- och skrivinlärningen sker oftast integrerat, de båda inlärningarna har samma grund, bokstäverna. Barnen förstår oftast förhållandet mellan läsning och skrivning. Det är viktigt i undervisningen att man visar att när man skriver kodar man om språkets ljud till bokstäver och att kombinationen av bokstäver bildar ord som man kan uttala. I läsningen sker det tvärtom att de skrivna ordens bokstäver ombildas till ljud som bildar ord. Läsning och skrivning hör ihop. Funktionerna stärker varandra, blir man duktig på att skriva hjälper det till med läsinlärningen. 49 Det är viktigt att uppmuntra barnen när de börjar skriva. I början kan det vara så kallad låtsasskrivning. Det innebär att barnet kanske inte skriver hela ord utan kanske bara första bokstaven i ordet, eller de ljud (bokstäver) som det hör. 50 För att skrivundervisningen ska bli så bra som möjligt är det betydelsefullt att barnen känner att de vill och vågar uttrycka sig i skrift. 46 Fridolfsson, s. 94 95. 47 Kullberg, s. 163 164. 48 Fridolfsson, s. 95 96. 49 Ester, Stadler, Läs- och skrivinlärning (Lund: Studentlitteratur, 1998) s. 67. 50 Minna, Avrin, Bumerang, Börja skriva (Malmö: Gleerups Utbildning AB, 2003), s. 19. 14

Barn är i behov av att känna sig trygga i att våga skriva, de ska inte vara rädda för att de stavar fel. Det viktiga är att de försöker skriva. 51 Mycket av skrivningen sker i dag vid datorn, det är ändå viktigt att barnen får träna på handskrift. När barnet får träna på att skriva bokstäver för hand och sätta ihop ord, tränar det samtidigt på läsningen. De förstår lättare läsriktningen när de skriver. Bokstavsformerna barnet lär sig är den första grunden för den personliga handstilen. Det är därför viktigt att träningen innehåller formträning av bokstäver. Det har betydelse för hur man formar en bokstav. Bokstäverna l, t, f och i formas med hjälp av nedåtgående streck, bokstäverna H, E och A har streck som man drar i sidledd, vänster till höger. Om barnet inte lär in detta från början måste det lära om, det har nämligen betydelse för handmusklerna, som utsätts för påfrestningar när man skriver snabbt och mycket. 52 51 Avrin 2003b, s.22 23. 52 Stadler, s. 68. 15

3. Metod 3.1 Undersökning Undersökningen har jag genomfört på två grundskolor inom samma kommun. Mitt syfte med undersökningen har varit att ta reda på hur man som pedagog arbetar med läs- och skrivinlärning ute i skolorna och vilka metoder som används. 3.2 Urval Jag har valt att använda mig av pedagoger som arbetar med elever från förskoleklass till årskurs 1. Två av pedagogerna arbetar på samma skola, men på olika avdelningar. Den tredje pedagogen är verksam på en friskola inom samma kommun. De är alla utbildade pedagoger och har varit verksamma i minst 15 år. En av dem har varit verksam inom förskolan tidigare. De fick frågorna till intervjun innan vi träffades. Detta gjordes för att de skulle kunna förbereda sig på vad jag ville veta, men också för att de skulle hinna tänka efter hur de bedriver sin undervisning. 3.3 Genomförande Jag har valt att använda mig av en kvalitativ intervju med hög grad av standardisering och en låg grad av strukturering. Att genomföra en sådan intervju ger den jag intervjuar utrymme för att svara med egna ord. Det innebär också att jag ställde frågorna i en viss ordning 53 Undersökningen har skett i form av personliga intervjuer. Jag har informerat pedagogen om att intervjun kommer att vara anonym och att den ska användas till mitt examensarbete om läs- och skrivinlärning. Det är betydelsefullt att informera dem om syftet med intervjun så att de vet att deras kunskaper är viktiga. 54 Jag har under intervjuerna använt mig av bandspelare för att kunna lyssna på intervjun efteråt. Jag har även gjort stödanteckningar under intervjuerna. Två av intervjuerna har skett på skolan där vi har kunnat sitta ostört. Den tredje intervjun skedde i pedagogens hem där vi satt ostört och avslappnat. 53 Runa Patel, Bo Davidsson, Forskningsmetodikens grunder (Lund: Studentlitteratur, 2003) s. 78. 54 Patel & Davidsson, s. 70. 16

3.4 Metodkritik Intervjuerna har gått bra. Jag har fått bra och uttömmande svar av alla pedagoger jag intervjuade. Vi har kunnat sitta ostört vid intervjutillfällena. Det har fungerat bra med bandspelare. Pedagogerna har tagit sig tid till intervjuerna. Det finns en risk att bandspelaren påverkar svaren, men jag upplever det som att pedagogerna har svarat ärligt och utförligt på de frågor jag ställt. Man får ha i beaktande att de svar jag har fått av de tre pedagogerna inte är representativt för alla pedagoger i kommunen. Hade jag intervjuat fler pedagoger kunde det kanske ha påverkat resultatet. Att intervjua är en konst och det krävs förberedelser för den som ska leda intervjun. Då jag är ovan att intervjua hoppas jag att min roll inte har påverkat svaren från pedagogerna. 17

4. Resultat Frågorna jag ställde till pedagogerna finns som bilaga. 4.1 Pedagog A Är en kvinna på 41 år, har läst lågstadielärarlinjen 2 ½ år. Hon blev färdig med utbildningen julen 1988. Hon har varit verksam på den här skolan sedan 1999. Pedagog A undervisar nu en klass med elever som går i årskurs 1 och årskurs 2. I årskurs 1 är det tio elever, totalt i klassen är det 18 elever. Hon vet inte om hon använder sig av någon speciell metod i sin undervisning. Hon har tidigare använt sig av metoden LTG (läsning på talets grund), men har frångått den. Nuförtiden arbetar hon inte så mycket praktiskt i undervisningen, eftersom barnen har gjort mycket praktiska övningar i förskoleklassen. De har ganska bra bokstavskännedom när de börjar årskurs 1. Barnen ligger på olika nivåer. Några kan läsa lite, andra ljudar fram orden och en del behöver lära sig med hjälp av ordbilder. Hon använder sig av boken Vi läser första läseboken i sin undervisning i läs- och skrivinlärning. Boken följer pojken Tor och hans familj. Barnen får lära känna Tor hans kompisar och det som händer runtomkring dem. Läseboken följer årstiderna och verkligheten brukar stämma ganska bra med vad som händer Tor och vad som händer i skolan. Det finns mycket bra i lärarhandledningen till boken om hur man kan arbeta med boken. Pedagog A går igenom ett ljud i veckan. Det kan vara en bokstav eller kortare vanliga ord som t.ex. en, som, och. Barnen får läsläxa och då får de lära sig vad som står under en bild i boken. Hon berättar att många föräldrar blir oroliga när deras barn får läsläxa när de inte kan läsa. Hon är noga med att förklara för dem att deras barn lär sig ibland utantill vad som står och det hjälper dem i läsutvecklingen. Barnen får läxa på måndag och de går igenom den på fredag. De får läsa högt för henne och även för klassen om de vill. De får då träning i att få rätt melodi i läsningen. De känner också att de kan läsa. I boken finns det en A och en B sida, där B sidan är lite svårare. De barn som kan läsa får även den i läxa, men de andra får också göra den om de vill. Hon upplever det att de flesta även gör B sidan och klarar av den. Högst upp i boken står alfabetet på varje sida, barnen får leta upp veckans bokstav (ljud) där och peka på den. De får också leta i en bild som finns på varje uppslag efter ord där veckans bokstav finns med. De har också en skrivbok i den skriver de bokstäverna de går igenom. De brukar få skriva bokstaven med krita på ett rutat papper som de sedan klipper 18

ut och sätter fast i skrivboken. De ritar något som börjar på den aktuella bokstaven. Slutligen kommer de att ha hela alfabetet i boken. Som arbetsbok använder hon ett häfte som heter Lästräna från Liber, den har samma bokstavsordning som barnens läsebok (Lästräna). I den finns det övningar på bokstäver och ord. De får måla bilder och det är även övningar där man ska dra streck mellan bilder och bokstäver. Barnen får träna på att skriva och läsa i det häftet. De har också en bok som heter Uggleboken från Gleerup. I den får de mer träning i läs- och skrivning, med lättare övningar som barnen klarar av. Det finns också flera småböcker som barnen får läsa, en för varje bokstav. I de böckerna är det enkla texter som de får läsa högt för fröken. De har ett arbetsschema för varje vecka. Där har de med småböckerna som de kryssar för när de har läst. Pedagog A skickar varje vecka med barnen ett veckobrev till föräldrarna. Ibland låter hon barnen vara med och diktera ihop brevet. Då använder hon sig av LTG (som hon har arbetat efter tidigare). Hon låter barnen se om de känner igen bokstäverna och eventuellt ord i texten de skriver tillsammans. Det de skriver tillsammans i veckobrevet får barnen i läxa sedan. Pedagog A har arbetat på det här sättet sedan 1996. Det var arbetslaget hon arbetade i som bestämde att de skulle använda sig av det här arbetssättet. Är det någon elev som har svårt med läs- och skrivinlärningen försöker hon anpassa undervisningen till den eleven. Eleven kan få en annan läsebok, kanske någon som lockar eleven mer, och som är mer på den elevens nivå. Känner hon att det inte sker några framsteg kontaktar hon specialpedagogen på skolan, som får titta på eleven. Av specialpedagogen kan hon få vägledning om hur hon kan arbeta med eleven och eleven kan också få extrastöd i undervisningen hos specialpedagogen. På skolan har de något som kallas för läget i klassen, där specialpedagogen och läraren går igenom alla elever i klassen. Är det något särskilt med någon elev har man möjlighet att ta upp det. Det har hjälpt mycket att ha dessa samtal. Pedagog A försöker att locka eleverna med deras läs- och skrivinlärning genom att ha bra och intressanta texter för barnen att läsa. De får skriva egna texter som de gärna får läsa upp för de andra i klassen. De har haft ett tema på skolan om kärlek. Lärarna har läst ur en bok för eleverna som handlar om kärlek, barnen har inte fått se några bilder ur boken och de har inte heller fått veta vad boken heter. Barnen har fått skriva berättelser utifrån det de har hört och även fått måla bilder. De har fått skriva en kladd först och sedan fått skriva ner texten så fint de har kunnat. Det har varit ett väldigt lyckat koncept, då de elever som är svaga i sin läs- och skrivinlärning har utvecklats och haft stor lust till att arbeta med detta. 19

Tester görs på varje elev i deras läs- och skrivutveckling. Något som är nytt på skolan är att lärarna har fått gå en utbildning som heter God läsutveckling. Pedagog A har där fått lära sig att kartlägga elevens framsteg i läsutveckling. Hon har ett schema som hon fyller i på varje elev om hur de ligger till i inlärningen, t.ex. i den fonologiska utvecklingen, ordförståelse. Eleven har också ett schema som den fyller i tillsammans med läraren. Eleven kan då se sina framsteg och även vad han/hon behöver träna på. Det är tänkt att läraren och eleven ska sitta tillsammans och fylla i den här kartläggningen. Pedagog A tycker att det verkar vara ett bra sätt för att se läsutvecklingen, men är lite fundersam över hur man ska hinna sitta enskilt med varje elev. Fördelarna med sin undervisning anser pedagog A är att eleverna lär sig läsa och skriva. Hon känner också att det fungerar bra med böcker och material. Det hon kan tycka är en nackdel, är att hon själv kan känner att hon tröttnar på böckerna. Hon tycker inte heller att läseboken är helt perfekt, men tycker inte att det är några stora problem. 4.2 Pedagog B Kvinna på 36 år, är utbildad förskolelärare. Hon har gått en Montessori utbildning (år 0-6 år) på distans i Irland, och även läst 40 poäng Montessoripedagogik på universitetet. Genom sin tjänst har hon gått en läs- och skrivkurs, har även gått via RUC (regionalt utvecklingscentrum)på läs och skrivlärande träffar. I kursen träffades lärare runtom i skolorna och diskuterade om hur läsoch skrivinlärningen bedrivs och vad det finns för metoder. Pedagog B var färdig förskolelärare 1993, har arbetat i 8 år i förskoleklass. Tidigare arbetat som förskolelärare på förskola. Hon har enbart arbetat som Montessorilärare. Nu har hon nio elever i sin förskoleklass. De samarbetar mycket med årskurs 1 som också är nio elever. Undervisningen i läs- och skrivinlärningen sker till stor del genom lek. Det är en hel del språklekar i förskoleklassen. Mycket rim och ramsor, något som barnen oftast känner igen från förskolan. Språklekarna sker under hela dagen inte bara under samling. Det kan vara när de ska ställa upp på led, att då läraren säger att den som ska stå först den börjar på p (ljudet), då får barnen lyssna och tänka efter på ljudet. Övningarna genomsyrar hela dagen. På idrotten kan barnen få ha dansstopp, som går ut på att när muskiken är igång ska barnen dansa och när den tystnar får barnen i uppgift att forma en bokstav som läraren säger. Barnen tycker att det är roligt att leka med ord i den åldern. Läraren använder sig av grunderna i Bornholmsmodellen i sin undervisning. Hon tycker att den är bra, hon utgår också från Montessorimaterial. Hon berättar att det inte finns något grundläggande i språklekar i Montessorimaterial utan hon behöver 20