KIRUNA KOMMUN ELOF-PROJEKTET. maj 2014-augusti Sofia Holmgren P R O J E K T L E D A R E : H A N S I B J Ö R N S T R Ö M

KIRUNA KOMMUN ELOF-PROJEKTET maj 2014-augusti 2015 Sofia Holmgren 2014-2015 P R O J E K T L E D A R E : H A N S I B J Ö R N S T R Ö M

INNEHÅLLSFÖRTECKNING Sammanfattning... 2 Bakgrund... 3 Genomförande... 4 Analys och tolkning... 4 Litteraturlista... 12

SAMMANFATTNING Alla barn som är bosatta i Sverige har skolplikt och en lagstadgad rätt till utbildning. Skolplikten innebär en skyldighet för eleven att gå till skolan och delta i utbildningen om eleven inte är sjuk eller beviljats ledigt. Skolplikten innebär också en skyldighet för vårdnadshavarna att se till att deras barn går till skolan och en skyldighet för skolan och kommunen att kontrollera att alla skolpliktiga barn som bor i kommunen fullgör sin skolplikt. 1 Detta står i skollagen, men trots det ökar antalet elever som inte går till skolan. I juni, 2014 var 13.1 procent av eleverna i Sverige inte behöriga att söka till ett nationellt program. Om skolfrånvaron fortsätter kan det leda till långt större konsekvenser än förlorad skolgång. Forskningen visar på att det kan leda till utanförskap såsom missbruk, kriminalitet och psykisk ohälsa. Kostnaden för en elev som inte hittar tillbaka till skolan är 12-15 miljoner/elev. 2 I Kiruna Kommun upplevde vi också att frånvarofenomenet ökade och de som satt hemma blev fler och fler. Det tog både tid och resurser att arbeta med dessa elever och vi upplevde att det hårda arbetet sällan gav det resultat vi önskade. När vi fick höra att man kunde söka om projektmedel för att arbeta med frånvarofrågan så gjorde vi det. Vi kände att vi behövde arbeta extra för att nå dessa elever och för att förbättra närvaron i kommunen. Det vi ville använda pengarna till var att anställa en person som arbetade med frånvaron i kommunen. En ELOF-pedagog söktes och den tjänsten fick jag. Vi började med att ta fram en närvarorutin, Frånvarotrappan som vi sedan förde ut till alla Kiruna Kommuns grundskolor. I frånvarotrappan finns ELOF-pedagogen med som en insats. ELOF-pedagogen har funnits tillgänglig för alla grundskolor i Kiruna Kommun, dels som råd och stöd och dels arbetat individuellt med eleverna och deras vårdnadshavare. När det gäller målet att få rutiner för att bättre arbeta med frånvaroproblematiken så är vi på god väg. Under projekttiden har Frånvarotrappan börjat användas av många på kommunens skolor och under projekttiden har ELOF-pedagogen varit ut till en del av skolorna och pratat om projektet och kunnat föra fram vad som fungerat/inte fungerat. Alla skolor kommer att få ta del av projektets resultat under hösten. De flesta av eleverna har inte återgått till undervisning, men framgångar ses ändå då eleverna gör mer skolarbete än tidigare och den psykiska hälsan har enligt elev och vårdnadshavare förbättrats. För de som går i nian har det lagts fokus på en start på gymnasiet och där kan vi ännu inte veta hur det går. Förhoppningsvis är eleverna ett steg närmare skolan än tidigare. ELOF-projektet har gått från att enbart varit individuellt arbete med elever till att dels arbeta individuellt med eleverna, men också övergripande. Detta för att vikt sågs av att arbetet med att förbättra närvaroarbetet fortsätter även om det inte är i projektform och risken finns att det blir personbundet om ELOF-pedagogen bara arbetar enskilt med eleverna. 1 Skolfrånvaro och vägen tillbaka (2010), rapport 341,Skolverket 2 Power Point, SPSM (2013)ELOF

En av slutsatserna av projektet är att ELOF-pedagogen har kommit in alldeles för sent då frånvaron länge varit ett faktum. Skolan har också i de allra flesta fall väntat för länge med att sätta in åtgärder. Ju längre eleven är hemma desto svårare är det att få tillbaka eleven. En lärdom är att inte släppa taget om eleven utan trots att man inte får svar så är det bara att fortsätta höra av sig till eleven. Litteratur som jag läst trycker på hur viktigt det är att vid första ogiltiga frånvarotillfället höra av sig till eleven, vilket vi också har med i vår Frånvarotrappa. Det har i projektet visat sig vara en framgångsfaktor och elev och föräldrar har i de fall där detta inte fungerat saknat denna kontakt. Jag har sett att detta inte fungerar optimalt utan lärarnas engagemang vid dessa ärenden har mestadels varit svalt. Jag tänker att rektorn här har en viktig roll som ska ansvara för att lärarna gör det som har visat sig vara framgångsrikt och inte släpper det eller inte gör det alls. Under projekttiden har jag sett att i de fall där man följer Frånvarotrappan och har struktur på både möten och dokumentation har det gett framgång. En annan framgångsfaktor har varit att det är en pedagog som arbetar nära eleven och har daglig kontakt med eleven och tät kontakt med vårdnadshavarna. Att tänka på är att tidigt få med skolchef, rektorer och politiker. Det är betydelsefullt att politiker intresserar sig för skolnärvarofrågan. Det är viktigt att de till exempel vet hur skolfrånvaron ser ut i kommunen. Då det har varit mycket tid som gått åt till det individuella elevarbetet så har tid tagits av det mer övergripande arbetet. Det hade till exempel varit betydelsefullt att vara mer ute på skolorna och prata om projektet. BAKGRUND I Kiruna har vi en ELOF-grupp som träffas regelbundet och diskuterar skolfrånvaro. Gruppen bildades redan innan projektet. I ELOF-gruppen deltar: tre rektorer, två kuratorer, en skolsköterska, en studie-och yrkesvägledare, en socialpedagog, en specialpedagog och en socialsekreterare. Det var i den gruppen som vi gjorde en ansökan om projektmedel. Anledningen till det var att vi såg att andelen elever med hög frånvaro och elever som är helt hemma ökade och att det på många skolor saknades rutiner för att möta och arbeta med dessa elever. Vi kunde också se att det skilde sig från olika skolor hur man hanterade detta. Det kunde skilja sig mycket åt på en och samma skola också, beroende på vilken lärare eleven hade. Ärenden som handlar om hög frånvaro tar mycket tid och kräver mycket resurser både från skola och Elevhälsa. För att lyckas med skolnärvaroarbetet är det bra att ta fram en närvarorutin som är gemensam för alla kommunens skolor, eftersom det bidrar till en ökad likvärdighet när det gäller skolornas arbete med att förebygga och åtgärda skolfrånvaron. 3 Ett av målen med projektet var att få rutiner för att bättre arbeta med frånvaroproblematiken och att få elever med hög frånvaro/hemmasittare att återgå till skolan. 3 Vänd frånvaro till närvaro, (2013) SKL

GENOMFÖRANDE I början av projektet läste jag mycket litteratur, artiklar, avhandlingar och hämtade material från internet. Allt för att sätta mig in i frånvarofrågan. Det jag gjorde var att läsa om hur man arbetat med frånvaro i olika kommuner. Jag fick också en del elever som jag skulle börja arbeta med och började med att ta kontakt med eleven, vårdnadshavarna och läraren. I början av projektet arbetade jag med åtta elever på två av Kiruna Kommuns skolor. Jag fick eleverna av två rektorer. I ELOF-gruppen utformade vi en Frånvarotrappa som vi först tog upp med alla rektorer, elevhälsochef och skolchef och som vi efter att den blivit godkänd fördes ut på alla skolor i Kiruna Kommun med beslut från skolchef, om att denna rutin ska användas vid skolfrånvaro. Den ges en prövotid för att sedan utvärderas av lärarna. Frånvarotrappan har lagts ut på kommunens hemsida så att alla ska kunna ta del av den. Elevhälsans skolkurator har tillsammans med ELOF-pedagogen varit ut till alla skolorna. Frånvarotrappan har nått ut till skolorna och en del har börjat använda den. Vi hade som mål att få denna implementerad och godkänd av rektorer och skolchef för att sedan kunna föra ut den till alla skolor. Det målet har vi uppnått. ELOF-pedagogen började med att arbeta enskilt med eleverna, men i september 2014 togs beslut på en rektorskonferens att ELOF-pedagogen skulle arbeta dels med eleverna men också övergripande på alla kommunens skolor. ELOF-pedagogen gjorde till december 2014 en presentation över ett sätt att arbeta, som var inspirerat från Östersund där arbetet med frånvaro varit framgångsrikt. Kortfattat så innehöll presentationen ett förslag om att Kiruna ska ha ett närvaroteam. I teamet ska det finnas en koordinator som är spindeln i nätet och som sammankallar alla som behöver vara med kring en elev. ANALYS OCH TOLKNING Det går i dagsläget inte att hitta något svar på varför den ogiltiga frånvaron ökar och man har inte heller lyckats hitta en generell metod på hur man ska arbeta med frånvaro. 4 Oftast är problembilden komplex. Man kan identifiera faktorer i skola, hos individ och i hemmiljön. 5 Eleven kan ha behov av särskilt stöd som inte tillgodosetts, brister i bemötande från lärare eller annan personal, eleverna kan ha tappat förtroende för skolan och att de inte lär sig meningsfulla saker. Det kan också ha förekommit socialt utanförskap och kränkande behandling. Organisatoriska faktorer kan också vara orsaken till långvarig frånvaro. Det kan vara brister i frånvarorapporteringen, låg grad av lärarkontakt, brister i lärandemiljön m.m. 6 Åtgärderna som skolorna sätter in vid frånvaro är sällan valda utifrån elevens situation och därför ger inte åtgärderna önskad effekt. Skolinspektionen har granskat 50 4 Kent Hedenvåg, Pedagogiskt Perspektiv AB (2014), Ur-Play, de saknade eleverna 5 Elevhälsan Hemmasittande elever, (2014)Nils Lundin 6 Skolverkets allmänna råd, 2012. Arbetet med att främja närvaro och att uppmärksamma, utreda och åtgärda frånvaro i skolan.

grundskolor och sett detta. Det finns bra rutiner för att upptäcka frånvaron, men insatserna är inte tillräckligt effektiva. 7 Jag tar exempel från ett ärende: Eleven hade ingen ogiltig frånvaro på den skolan där eleven gick från förskoleklass till årskurs sex. Det man kunde se var att eleven hade svårigheter som man inte riktigt enligt Elevhälsans bedömning gjorde någonting åt. Eleven hade inte heller en relation med någon vuxen på skolan. Eleven sa redan i årskurs sex att elev inte tänker gå på högstadieskolan. När terminen skulle börja gick inte eleven dit. Föräldrarna försökte få dit eleven och eleven kom så långt som till skolgården och vände sedan hem igen. Kurator från Elevhälsan blev inkopplad under årskurs sju och dennes uppfattning var att det var så nära att eleven gick, men istället blev steget för stort och eleven stannade hemma. Efter 2-3 veckor gav eleven upp och klev inte upp på morgonen. Här tänker jag att skolan hade sin chans att sätta in alla resurser på eleven så att denne skulle komma. Det var ingen vuxen som engagerade sig och försökte få kontakt med eleven förutom kurator på Elevhälsan. Många möten hölls, men det var ingen från skolan som hade direktkontakt med eleven utan denna insats kom in för sent när eleven redan varit hemma en tid. Här tänker jag att man under denna korta tid på några veckor tappade eleven och tröskeln för eleven blev större och större. Eleven stannade sedan hemma under tre års tid. Trots att eleven inte kommit till skolan har dock stora framgångar skett. Eleven har arbetat i hemmet med en lärare och ELOF-pedagog och fått en relation till båda. En annan elev var också i skolan varje dag förskoleklass till årskurs sex. I Årskurs fem började man se att det blev svårt i elevens lärande och detta eskalerade. Eleven började söka sig ut till kapprummet. När eleven började i årskurs sju gick det till en början bra. Elev var i klassrummet, men fick dock ingenting gjort. Eleven var under en period i årskurs åtta ungefär 3 dagar i veckan i skolan, men dock inte i klassrummet. Efter ett lov i årskurs nio slutade eleven helt att komma och stannade hemma resten av nian. Här såg ELOF-pedagogen att det brast i kontakten med eleven. Det var ingen lärare som tog kontakt och saknade eleven eller hade daglig kontakt med eleven. Vi hade flertalet möten med skolan och föräldrarna och även Socialtjänsten, men inga åtgärder som passade sattes in. Jag känner här att eleven lämnats och det har inte funnits någon glöd från skolans håll att försöka få eleven tillbaka. Jag tänker här att man borde slå på alla varningssignaler och göra allt man kan för att få eleven till skolan. I ett annat ärende började eleven stanna hemma under våren i årkurs åtta. ELOFpedagogen blev inkopplad och träffade eleven under våren i elevens hem. ELOFpedagogen åkte till eleven varje morgon med uppgifter från mentorn. Under höstterminens början lade jag som ELOF-pedagog och mentorn upp arbetet på ett annat sätt. Rektorn var med i ärendet och frikopplade mentorn från ordinarie klass på 50 %. Vi ordnade en annan lokal till eleven och mentorn satt i den lokalen tre gånger i veckan även om eleven inte alltid kom. Till en början kom eleven till lokalen. Det började strula under våren i nian och eleven kom inte. Mentorn hade oavsett om eleven inte kom eller inte svarade på meddelanden daglig kontakt med eleven och även en tät kontakt med vårdnadshavaren. Här följde skolan noggrant frånvarotrappan och kom således fram till det sista steget i rutinen och Skolchef blev inkopplad. Efter detta 7 Power Point, SPSM (2013)ELOF

började eleven komma på lektionerna och började även svara på mentorns meddelanden. Framgångsfaktorer här var noggrann dokumentation av mentorn, rektorns engagemang, eleven hade en relation till mentorn, det var en utbildad pedagog som hade lektionerna och kunde då även sätta betyg och mentorn följde frånvarotrappan steg för steg. Mentorn hade daglig kontakt med eleven även om mentorn inte fick ett svar ibland på flera månader. Så här som i detta fall önskar jag att man skulle arbeta när en elev börjar stanna hemma. Att mentorn kämpar och kämpar för att få eleven att komma tillbaka. Mentorn behöver även få stöd i detta då det är ett tungt och krävande arbete och tar tid. I ett annat elevärende hade eleven börjat med ströfrånvaro i sexan då eleven var en del lektioner i rasthallen. Skolan tog upp detta med Elevhälsan och ärendet blev aktuellt. I årskurs sju fortsatte ströfrånvaron och hade nu eskalerat till att elev inte bara var i rasthallen utan eleven hade börjat söka sig utanför skolan. Lärare och rektor kallade till möte och ELOF-pedagogen blev inkopplad. Eleven kunde själv säga vad som blev svårt och hur eleven ville ha det och skolan satte in åtgärder åt eleven i klassrummet. Ingen för eleven okänd person togs in som resurs utan de befintliga lärarna tog av sin tid och var med eleven i klassrummet. Så fort eleven var i rasthallen fångades denne upp av någon lärare. Framgångsfaktorer här är att eleven hade en bra relation med minst en vuxen på skolan, skolan insåg allvaret och tog tag i det direkt när frånvaron började öka och eleven kunde själv säga vad som blev svårt. Vi hade också täta möten för att följa upp och utvärdera. ELOF-pedagogen arbetar under hösten med åtta elever och dessa elever anger olika orsaker till frånvaron. Det är för stor skola, för mycket folk i skolan, eleverna har gett upp hoppet om att få betyg, svårt att förstå vad läraren säger när man varit borta så mycket, svårt i skolan, tråkigt i skolan, kompiskonflikter, vänt på dygnet, trötta, träffat pojkvän/kompis som också har frånvaro, mobbing och att eleven mår dåligt. Det jag sett hos eleverna jag träffat är att de haft svårt i lärandet sedan lågmellanstadiet, svårt med stora klasser, ser inte meningen med skolan och de flesta saknar en bra relation med en vuxen på skolan. Om ströfrånvaron inte upptäcks eller åtgärdas finns risk att frånvaron fortsätter och att den blir långvarig. När det gäller samtliga elever som jag träffat har så varit fallet. Tidig upptäckt och tidiga insatser är en framgångsfaktor för att få tillbaka elever i undervisning. Det är viktigt att skolan vidtar åtgärder för eleven så som täta sms- eller telefonkontakter, utse en kontaktperson på skolan, täta möten med elev och vårdnadshavare. Ibland kan det vara bra att kontaktpersonen möter upp eleven i hemmet. 8 När eleven sedan har fått undervisning i hemmet arbetas det för en återgång till skolan. Återgången sker successivt och tillslut kan eleven återgå till ordinarie undervisning. 9 Samverkan mellan skola och föräldrar är en avgörande faktor för att få eleven mer motiverad att närvara i skolan. Det är viktigt att man skapar en positiv relation med 8 Skolverkets allmänna råd, 2012. Arbetet med att främja närvaro och att uppmärksamma, utreda och åtgärda frånvaro i skolan. 9 Elevhälsan. Hemmasittande elever (2014)Eva Selin

föräldrarna och lyfter elevens styrkor och kompetenser. Ett fungerande frånvarorapporteringssystem är avgörande faktor det med. Det krävs att skolledning, pedagoger och Elevhälsa samverkar kring tydliga rutiner hur uppföljning ska ske. Skolverket trycker också på att tidigt uppmärksamma ogiltig frånvaro och sätta in stödinsatser De betonar också att det finns ett stort behov av att fånga upp och registrera varje liten frånvarotimme då det kan vara en indikation på att någonting inte är bra. 10 I Skolverkets allmänna råd står att rektorn bör skapa rutiner för kontinuerlig frånvarorapportering som gör det möjligt att snarast uppmärksamma och ha en samlad bild av elevernas frånvaro, se till att det finns rutiner för rapportering av ogiltig frånvaro som når vårdnadshavaren samma dag. 11 De elever jag träffar har haft intentionen att gå till skolan på morgonen, men sedan blir det inte av. I de flesta fall har eleven varit på väg till skolan till en början, men inte nått ända fram. Här känner jag att insatser saknas. Man bör lägga in extra mycket insatser för att få eleven över tröskeln. Annars blir det som med många av de elever jag arbetat med, att det blir svårare och svårare att ta sig till skolan och sedan ger man upp och stannar hemma. Jag har som ELOF-pedagog tillsammans med vårdnadshavare och elev ofta känt oss ensamma, vilket också vårdnadshavarna påtalat. Här hade det behövts någon från skolan som låg i för att få tillbaka eleven och som sett till att regelbundna möten blir av. Däremot så har det fungerat bättre på en av skolorna där skolkurator tillsammans med rektor haft huvudansvaret. De har sett till att kontinuerliga möten med elev, vårdnadshavare och ELOF-pedagog ägt rum. Det finns ofta en osynlig mur av motstånd som gör att eleven får svårt att gå till skolan. En mur som blir svår för föräldrar och skola att bryta ned. Skolan väcker obehag ju längre eleven stannar hemma och ju längre hemmasittandet fortgår desto mer fokus blir det på det. 12 Under hösten begär jag in uppgifter från rektorerna på hur många elever som har en hög frånvaro eller är hemmasittare. Totala siffran blir 38 stycken, varav sex av dessa är hemma på heltid. Sju av åtta elever som ELOF-pedagogen arbetar med har frånvaro funnits sedan lågoch mellanstadiet och nu går samtliga på högstadiet. Det jag har sett stämmer överens med Eva Selins modell och det är att det på lågstadiet varit frånvaro någon timme då och då, för att sedan på mellanstadiet öka till flera strötimmar. I åk 7-8 handlar det om flera dagar i månaden, i åk 8 minst 1-2 dagar i veckan för att sedan å åk 8-9 vara hela veckor, flera veckor/månader i sträck eller att eleven är helt hemma. När den negativa spiralen väl satt igång underhålls den nästan av sig själv. 13 10 Elevhälsan Hemmasittande elever (2014) Nils Lundin 11 Skolverkets allmänna råd, 2012. Arbetet med att främja närvaro och att uppmärksamma, utreda och åtgärda frånvaro i skolan. 12 Elevhälsan Hemmasittande elever (2014) Nils Lundin 13 Elevhälsan Hemmasittande elever (2014) Eva Selin

Jag tänker att det har varit bra att arbeta nära elever och vårdnadshavare. Målet att få dem tillbaka till skolan har inte uppnåtts, men däremot har de lyckats mer än tidigare. Antingen har de gjort lite mer skolarbete eller fått en vuxen kontakt att prata med. Vårdnadshavarna har också blivit lugnare när de ser att deras barn har en vuxen som de pratar med. Eleverna har hela tiden fått utrycka sin mening under projektets gång. Det jag kan sakna är att kontakten med lärarna inte varit lika tät. Jag tänker att det skulle vara en framgångsfaktor att läraren hade den täta kontakten och jag som ELOFpedagog mer arbetade mer övergripande, lite som en koordinator. Min upplevelse är att i vissa ärenden är det jag som ELOF-pedagog som haft huvudansvaret, vilket blir fel. Det jag kunnat se är att skolan i de flesta fall kommer in alldeles för sent. Det har redan gått lång tid sedan frånvaron börjat. I de fall där ELOF-pedagog kopplats in tidigare och där skolan vidtagit åtgärder har det gått betydligt bättre och det har funnits en chans för eleven att komma tillbaka. På Malmaskolan i Kolsva där man arbetat mycket med frånvaro ingår det i tjänsten som lärare att söka upp hemmasittande elever och ge dessa hemundervisning. Det blir tydligt för eleven och vårdnadshavarna att skolan inte tänker släppa taget. Skolan har också en socionom anställd hos sig som ibland åker hem till eleven och hämtar denna. De använder sig som argument för detta Skollagens kapitel 3 paragraf 10: För en elev i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan och sameskolan ska det särskilda stödet ges på det sätt och i den omfattning som det behövs för att eleven ska ha möjlighet att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås 14 Skapa en skolstruktur som främjar goda relationer där alla elever blir sedda och släpp aldrig taget om hemmasittarna så säger Johan Hallberg som är rektor på Malmaskolan. 15 Som jag tidigare tagit upp så är den långvariga ogiltiga frånvaron komplex och det finns sällan enkla lösningar. Däremot finns det många framgångsfaktorer. Vad finns det för framgångsfaktorer när det gäller arbetet med skolnärvaro? Några faktorer som visat på framgång är: Goda relationer Kunskapsfokus Samverkan Att lyssna på eleverna Tydligt ledarskap Allas engagemang Rutiner och systematiskt förbättringsarbete Samarbete med vårdnadshavarna Tekniska förutsättningar 16 Myrsteg korta delmål Tänk utanför boxen, se möjligheterna, var öppen för nya kreativa lösningar. 14 Elevhälsan Hemmasittande elever (2014) Eva Selin 15 Elevhälsan Hemmasittande elever (2014)Eva Selin 16 Vänd frånvaro till Närvaro (2013), SKL

Någon måste vara spindeln i nätet- ha en central samordnande roll 17 Under projekttiden har jag sett att dessa ovanstående punkter måste till för att det ska fungera och det är dessa punkter som jag tycker vi måste fortsätta arbeta för att förbättra. När det gäller goda relationer så är det av stor vikt att eleven och vårdnadshavaren har åtminstone en person som de har en god relation till. Så att de vet vem de ska vända sig till och vem som har ansvaret. Det här har inte alltid fungerat och föräldrar och elev har känt sig lämnade. I de fall där det fungerat har det gett framgång. Det är viktigt att få tillbaka eleven så fort som möjligt och ge uppgifter som eleven klarar av. Det jag har sett är att eleven kanske klarar uppgifterna, men inte utan stöd av vuxen så här borde lärarna istället för ELOF-pedagogen arbeta med eleven. Visst har det varit bra att de fått stöd av en vuxen, men det bästa hade varit en pedagog som också kan betygsätta eleven. En del av de elever jag arbetat med har visat på goda kunskaper enligt min bedömning, men det blir svårt för mig att framföra detta till lärarna. Hade en lärare arbetat med eleven tänker jag att eleven hade kunnat få betyg, vilket skulle lyft eleven och varit en skjuts mot den framtida skolgången. När det gäller samverkan så upplever jag att det har varit på den nivån att skolan gjort en orosanmälan och sedan har det inte lett till någonting mer eftersom Socialtjänsten bedömt att eleven inte farit illa samt att vårdnadshavare tackat nej till insatser. Jag förstår att Socialtjänsten har sitt regelverk att hålla sig till och det kanske inte hade gått att göra mer i ärendena. Men jag tänker mig att man skulle ha ett närvaroteam där även Socialtjänsten skulle vara med. Om man skulle samverka kring dessa elever innan frånvaron skulle bli större eller till och med leda till hemmasittning så skulle man också minska risken att dessa blir aktuella hos Socialtjänsten. Nu under projektet så har jag haft möjlighet att träffa eleverna mycket och fått deras bild av varför de inte är i skolan. I många fall har lärarna eller rektorn även pratat med eleven och fått deras bild, men i lika många fall så vet inte skolan hur eller vad eleven vill eller tänker. Det tydliga ledarskapet har i många fall saknats enligt min mening. Både jag som ELOF-pedagog och lärare har ofta lämnats mycket ensam i denna fråga. Men jag tänker att det bara kan bli bättre och detta projekt kan vara en grund att stå på och fortsätta arbeta utifrån. Projektet har varit under en så kort tid och det har varit mycket andra processer igång samtidigt såsom förändring av skolstrukturen i Kiruna Kommun. När det gäller allas engagemang har vi påbörjat att föra ut ELOF-frågor på personalkonferenserna och vår förhoppning är att skolorna fortsätter att beröra frånvaroproblematiken på sina träffar. Det har tidigare inte funnits någon frånvarorutin och det är långt ifrån alla som använder den, men i de ärenden där Frånvarotrappan följts så har det varit en framgångsfaktor. 17 Power Point, SPSM (2013)ELOF

Även tekniska förutsättningar är av vikt att det fungerar. Det jag fått till mig under projekttiden är att de tekniska förutsättningarna inte är optimala. Samarbete med föräldrarna har i de fall där det fungerat varit en framgångsfaktor och det är också därför vi hela tiden trycker på detta i Frånvarotrappan. I andra fall har föräldrarna känt sig övergivna och inte vetat vem som är ansvarig lärare och där har det inte lett till framgång. Det jag upplevt under projekttiden är att det går med små steg framåt och det tar mycket lång tid. För det första tar det lång tid att bara få relation med eleven och sedan när/om man får relation så börjar det andra arbetet. Som svar på frågan om eleverna jag jobbat med kommit tillbaka skulle jag säga nej, men jag skulle säga att det ändå lett till framgångar då de flesta kommit igång med något slags skolarbete från att inte ha gjort någonting samt att jag fått relation med eleverna och fått deras bild. Förhoppningsvis har projektet varit en hjälp för dessa elever med den framtida skolgången. Det gäller också att tänka utanför boxen med dessa elever och att varje elev kräver individuella lösningar. En del elever öppnar sig bättre om de är ute och promenerar, sitter på ett fik, tränar och en del vill vara i skolans lokaler. Jag tror på idéen att en person ska vara spindeln i nätet. Till exempel att man har ett närvaroteam där denna person ingår och det är den personen som samordnar allting och ser till att möten hålls och att dokumentationen blir av. Skolverkets slutsatser är att: Arbetsmiljön är central Stor betydelse har personalens bemötande och engagemang Vikten av ett positivt samarbete med hemmet Nödvändigt med goda rutiner för frånvarouppföljning och omedelbara insatser Viktigt med en noggrann utredning av de bakomliggande orsakerna till frånvaron innan åtgärder sätts in Många av orsakerna till frånvaron är skolrelaterad och kräver åtgärder i skolan. Många av eleverna har en svår livssituation och problem som skolan inte kan lösa och där krävs det en bra samverkan mellan skola, socialtjänst och BUP. Frånvaroproblemen verkar vara störst runt ämnet idrott Elevhälsans roll och ansvar i arbetet med skolfrånvaro behöver förtydligas på många skolor. Skolnärvaroteam är ofta framgångsrika i arbetet med ogiltig frånvaro 18 I Skolverkets rapport där man intervjuat elever med frånvaro visar intervjuerna med eleverna på att det finns ett stort behov av att fånga upp och registrera varje liten frånvarotimme då det kan vara ett tecken på att eleven inte mår bra. Det kan också vara så att det är början på en negativ frånvarospiral. 19 Min upplevelse är att så inte har varit fallet utan man har oftast väntat alldeles för länge. Här behövs information och att trycka på att detta är av stor betydelse. Förhoppningen är att detta ska komma igång då detta finns med i Frånvarotrappan som första steg. 18 Skolfrånvaro och vägen tillbaka (2010), rapport 341,Skolverket 19 Skolfrånvaro och vägen tillbaka (2010), rapport 341,Skolverket

Enligt rapporten finns i flera kommuner speciella samverkansteam med personal från bland annat skolan och Socialtjänsten så att man arbetar med en helhetslösning kring eleven. Kan annars bli så att skolan lämnas ensam med en sammansatt problematik Skolan kan känna sig ensamma med detta. 20. Skolan kan och ska inte klara av alla problem själva, däremot har skolan ett stort ansvar att upptäcka och reagera på alla signaler på att en elev inte mår bra. En sådan signal kan till exempel vara ett frånvarotillfälle utan giltigt skäl. de kommuner där det finns frånvaroteam kopplas dessa in när frånvaron blivit hög. Teamet får en anmälan och gör en första bedömning. Teamet arbetar mycket för att få en god relation med föräldrarna och arbetet i teamet börjar med en grundlig utredning för att ta reda på orsaker till frånvaron och för att se vem/vilka i teamet som ska göra vad. 21 I Kiruna Kommun finns miniteamen där ärenden lyfts och på de mötena lyfts elever med hög frånvaro. Det jag har sett är att skolan inte tar upp alla elever med hög frånvaro utan det finns elever som inte till exempel Elevhälsan är inkopplade i eller som ELOF-pedagogen inte får till sig. Jag tänker att det skulle vara bra att ha ett team som renodlat arbetar enbart med frånvaroproblematiken. I Skolverkets rapport framgår det att den enskilt viktigaste faktorn för att undvika frånvaro eller att få tillbaka elever från frånvaro är bemötandet från lärare och annan skolpersonal. 22 Störst verkar den ogiltiga frånvaron vara i ämnet idrott. Ingen av de elever jag träffar har gått på idrotten och för många av eleverna har frånvaron börjat med att man frånvarar från idrotten. Många av eleverna har inte kunnat säga varför. Det jag har fått till mig är att det är jobbigt att byta om bland andra och att det är besvärligt att behöva duscha och fixa sig. Elevhälsan har en viktig roll för att bevaka elevers hela skolsituation. Elevhälsan blir inte alltid involverad när elever har en omfattande frånvaro. Elevhälsans ansvar behöver tydliggöras och utvecklas på många håll. 23 LÄRDOMAR OCH REKOMMENDATIONER Det jag lärt mig i framtiden är att arbeta mer för att förankra detta hos skolchef, rektorer och politiker. Att det sker en regelbunden uppföljning av projektet. Som det har varit nu har jag som ELOF-pedagog arbetat mestadels ensam och jag tror mer på att göra en helsatsning i kommunen, att visa att nu arbetar vi med skolfrånvaro på alla fronter. Arbetet jag har gjort har gett effekt och haft framgångar, men jag tänker att det hade varit ännu mer framgångar om vi satsat på bredare front. Men det är inte för sent och det behöver inte vara fel att göra på detta sätt även om det kan tyckas bakvänt. Detta arbete och det jag fått fram kan istället vara grunden till det fortsatta arbetet. Jag tänker att man borde arbeta mer för att lärarna ska ha huvudansvaret och att de har täta möten med vårdnadshavare och elev. Att frånvarotrappan följs och trycka mer på hur viktigt det är att ha den dagliga kontakten med elev och att det är mycket viktigt att vid första ogiltiga frånvarotillfället ta kontakt med eleven. Kanske ligga på mer för 20 Skolfrånvaro och vägen tillbaka (2010), rapport 341,Skolverket 21 Skolfrånvaro och vägen tillbaka (2010), rapport 341,Skolverket 22 Skolfrånvaro och vägen tillbaka (2010), rapport 341,Skolverket 23 Skolfrånvaro och vägen tillbaka (2010), rapport 341,Skolverket

att få detta att fungera. Men jag tror att det är viktigt att intensivt arbeta på skolorna för att alla ska börja använda frånvarorutinen och bli säker på hur man ska gå tillväga i frånvaroarbetet och hur viktigt det är att ha kontakt med eleven. Någonting som jag verkligen tar med mig är att direkt en elev börjar vara hemma att man direkt slår på blålysena så att det blir så kort tid som möjligt som eleven stannar hemma. Jag önskar att man från skolans håll tar det på allvar och satsar allt krut man har för att få eleven tillbaka till skolan. Om det krävs att läraren måste gå hem till eleven för att möte eleven där så ska det göras. Nu när jag återgår som skolkurator kommer jag att använda mig av de erfarenheter jag fått under projekttiden. Jag kommer att föra ut projektrapporten till alla skolor, Socialtjänsten, BUP och Elevhälsan. Jag kommer att ha rapporten och den kunskap jag fått som någonting att hänvisa till och att rikta arbetet mot. Jag tänker att vi måste arbeta mer för att få med övriga instanser såsom Socialtjänsten och BUP. Om vi arbetar mer tillsammans och tidigare så tror jag att vi på lång sikt kommer att tjäna på det. Och det viktigaste av allt är att vi minskar lidandet för eleven och dess vårdnadshavare. LITTERATURLISTA

Lundin, N. (red.) (2014). Hemmasittande elever. Stockholm: Gothia. Sveriges kommuner och landsting (2013). Vänd frånvaro till närvaro: guide för systematiskt skolnärvaroarbete i kommuner. Stockholm: Sveriges kommuner och landsting. Skolverket (2010): Skolfrånvaro och vägen tillbaka, rapport 341 Kent Hedenvåg (2014), Pedagogiskt perspektiv AB, http://urplay.se/produkter/188194-ur-samtiden-elevhalsa-de-saknade-eleverna Sverige. Skolverket (2012). Arbetet med att främja närvaro och att uppmärksamma, utreda och åtgärda frånvaro i skolan: för grundskolan, grundsärskolan, specialskolan, sameskolan, gymnasieskolan och gymnasiesärskolan. Stockholm: Skolverket. Power Pointpresentation, SPSM (2013), ELOF: elever med lång och olovlig skolfrånvaro