Tandvårdsrädsla - En enkätstudie Ann-Louise Sjölund Odontologiska Institutionen Karolinska Institutet Huddinge 2008-05-09 Sammanfattning Syftet med föreliggande examensarbete är att belysa tandvårdsrädsla genom att ange dess förekomst, orsaker och behandlingsformer med specifik inriktning på sammanställning av enkäter som har delats ut till yrkesverksamma allmäntandläkare. En andra enkät har lämnats ut och besvarats av tandläkarstudenter vid Karolinska Institutet i Stockholm. Ett frågeformulär har även gått ut till en del patienter vid Vuxenkliniken i Huddinge som uppgett tandvårdsrädsla i anamnesen. Detta för att kunna förbättra och tillmötesgå våra patienters önskemål och idéer. Arbetet baseras även på litteraturstudier samt en enkätundersökning. Trots nya teknologiska uppfinningar, behandlingsmöjligheter, ökad medvetenhet om tandvårdsrädsla och dess konsekvenser har prevalensen av tandvårdsrädda varit förhållandevis konstant under de senaste 20 åren. Tandvårdsrädslan är ofta av multifaktoriellt ursprung och har av det skälet många konsekvenser och behandlingsalternativ. Kandidater vid Karolinska Institutet tandläkarprogrammet säger bland annat att de tycker de får för lite utbildning i tandvårdsrädsla. Många känner sig osäkra inför första behandlingen av en tandvårdsrädd patient. Studenterna skulle vilja ha bättre utbildning och mer konkreta tips inom området under utbildningen. Enkäter besvarade av yrkesverksamma allmäntandläkare visar bland annat att de flesta allmäntandläkare anser att de går bra att behandla rädda patienter. Förutsättningen är dock att de får lite mer tid och förståelse under behandling. Mycket rädda patienter kan även behandlas med sedering eller med lustgas på de kliniker som har lustgas utbildad tandläkare. Extremt tandvårdsrädda patienterna kan remitteras till specialist men de allra flesta behandlas hos allmäntandläkare. I frågeformuläret till tandvårdsrädda patienter vid vuxenkliniken vid tandläkarhögskolan i Huddinge uppger patienter att deras rädsla uppkom i ung ålder vid något av de första tandläkarbesöken och att det beror på rädslan för smärta och obehag. De flesta uppger också att de har minst en anhörig eller nära vän som är tandvårdsrädd. Rädslan kan vara orsakad av tandvårdspersonal men patienterna är ofta rädda för flera saker till exempel att borra, att det ska göra ont, att förlora kontrollen, att få injektion osv. Utifrån dessa utgångspunkter kan det konstateras att information till patienten avseende behandlingen är avgörande för att motverka patienters rädsla men även för att motverka att patienter utvecklar tandvårdsrädsla.
Innehållsförteckning Innehållsförteckning... 2 Förord... 3 Bakgrund...3 Material och metod... 3 Syfte... 4 Frågeställningar... 4 Disposition... 4 Inledning... 5 Tandvårdsrädsla innehåller per definition tre olika känslor: rädsla, ångest och fobi.... 5 Tandvårdsrädslans natur... 6 Bakomliggande orsaker... 8 De vanligaste orsakerna till extrem tandvårdsrädsla... 8 Indelning i två kategorier:... 9 Konsekvenser... 10 Sammanställning av enkäten till allmäntandläkare... 11 Hur behandlas tandvårdsrädda patienter i allmäntandvården i Sverige?... 11 Sammanställning av enkäten till studenter vid Karolinska Institutet... 20 Sammanställning av frågeformuläret till tandvårdsrädda patienter vid Tandläkarhögskolan vid Karolinska Institutet i Huddinge.... 30 Diskussion... 36 Arbetet belyser förutom enkäterna även följande:... 37 Enkäten till tandläkarkandidater... 37 Den andra enkäten till allmänpraktiserandetandläkare... 39 Den sista delen frågeformulär till patienter... 41 Sammanfattningsvis... 43 Avslutningsvis:... 44 Tack!... 45 Referenser... 46 Bilaga 1... 48 Bilaga 2... 55 Bilaga 3... 64
Förord Mina funderingar inför examensarbetet startade redan höstterminen 2004 då vi hade vår första valbara kurs. Jag skrev då ett projektarbete med titeln: Vilka olika behandlingsmetoder finns det och används för att hjälpa tandvårdsrädda patienter? Tanken var redan då att kunna bygga på med enkätstudier inom området. En enkät har distribuerats till yrkesverksamma allmäntandläkare, en till tandläkar- och tandhygieniststuderande samt ett frågeformulär till patienter på vuxenkliniken i Huddinge som uppgett tandvårdsrädsla i anamnesen. Den sistnämnda har till speciellt syfte att kunna följa upp behandlingen på skolan av våra tandvårdsrädda patienter. Detta för att säkerställa att vi tar hand om våra tandvårdsrädda patienter på ett optimalt sätt. Tanken har varit att fånga upp reflexioner angående tandvårdsrädsla för att bättre kunna tillmötesgå patienternas önskemål och förbättra behandlingen av tandvårdsrädda patienter. Bakgrund Inför projektarbetet 2004 var jag i kontakt med Marianne Kajeldgaard. Tanken var att redan då genomföra enkäter i projektet. Eftersom det krävs en etisk prövning vid patienters medverkan vid projekt och de måste vara godkända innan intervjuer kan ta vid skulle detta då ha blivit ett oerhört omfattande arbete. Utifrån den utgångspunken kom vi tillsammans fram till att dela upp arbetet i två delar varav den första genomfördes 2004 och den andra nu, i form av examensarbete. Material och metod Efter att ha fått allmän information inför examensarbetet tog jag åter kontakt med min handledare från det projektet 2004, Marianne Kajeldgaard. Hon var även nu mycket positiv till en fördjupning i tandvårdsrädslan. Ämnet skickades till kurssekreteraren och blev godkänt. Del ett utgör basen för examensarbetet där en grundläggande genomgång av vilka behandlingsmetoder som finns och används inom tandvården idag. Sammanställning av två olika enkäter en för yrkesverksamma allmäntandläkare och den andra för tandläkarstudenter och tandhygienist studenter vid Karolinska Institutet. Även en kvalitetssäkrings frågeformulär till patienter vid Vuxenkliniken har arbetats fram. För att sammanställa om våra patienter är nöjda med den behandling och det omhändertagande de får på skolan. Kriterierna för att få svara på frågorna som patient har varit att de friviligt vill vara med i undersökningen och att de angett tandvårdsrädsla i anamnesen. Enkäterna har slumpats ut till 75 yrkesverksamma allmäntandläkare på Folktandvården och 25 allmänpraktiserande privattandvården. Totalt har 79 svar inkommit varav 9 från privattandläkare och rastrerande från allmänpraktiserande tandläkare yrkesverksamma inom Folktandvården. Enkäten till studenter har fördelats tandhygienistprogrammet (25 stycken) och tandläkarprogrammet (50). För att ge en rättvis bild av utbildningarna har jag valt att vända mig till de som genomfört större delen av sin utbildning. De svar som inkommit är dock endast från studenterna vid tandläkarprogrammet.
Frågorna har granskats och sammanställts i diagram för att klargöra hur svaren fördelats. 15 enkäter har delats ut till tandvårdsrädda patienter vid Vuxenkliniken vid tandläkarutbildningen i Huddinge varav 12 svar har inkommit. Syfte Med utgångspunkt från mitt projekt 2004 angående tandvårdsrädsla ska jag sammanställa enkäterna. Svaren är tänkta att ge en bild av hur tandläkare ser på tandvårdsrädsla och hur de behandlar sina patienter. Enkäten till studenterna är till för att få en bild av hur de upplever utbildningen vad gäller tandvårdsrädsla, om de känner sig kompetenta och välinformerade inför behandling av en tandvårdsrädd patient. Frågeformuläret är som sista del av arbetet tänkt att innefatta en sammanställning av svar från frivilliga patienter på vuxenkliniken vid Karolinska Institutet i Huddinge. Urvalskriterierna har varit att de uppgett tandvårdsrädsla i anamnesen. Frågorna tar sikte på deras syn på behandlingen på skolan, vad som är bra med vara patient på skolan, vad som gjort dem tandvårdsrädda, vad de är rädda för idag och hur deras rädsla förändrats under behandlingen på skolan. Frågeformuläret avser att förbättra behandlingen av tandvårdsrädda patienter och om möjligt tillmötesgå patienters önskemål. Att kvalitetssäkra vår behandling av patienter är oerhört viktigt och ännu viktigare är att förstå och kunna fånga upp våra patienters reflektioner, synpunkter och tankar i ämnet och kunna tillmötesgå våra patienter på ett bättre sätt. Frågeställningar Kartlägga hur allmäntandläkaren behandlar sina tandvårdsrädda patienter? Vilka olika behandlingsmetoder har och används av allmäntandläkaren? Vad ska man tänka på när man har en tandvårdsrädd patient i tandläkarstolen? Vad är patienterna rädda för hur påverkas de av sin rädsla? Hur vill de bli behandlade av tandvårdspersonal? Hur studenter ser på tandvårdsrädda patienter? Vad lär sig studenter om tandvårdsrädsla? Hur upplever patienter på Vuxenkliniken på Tandläkarhögskolan i Huddinge behandlingen på skolan? (Se bilagor 1, 2, 3) Disposition Del ett av projektet består således av arbetet från 2004 under namnet vilka olika behandlingsmetoder finns det och används för att hjälpa tandvårdsrädda patienter? (Metods of treatment for patients with dentalfer). Detta grundar sig på erfarenheter från Folktandvården i Lysekil och även litteraturstudier i ämnet. Grunden för detta arbete bottnar således i det tidigare projektet. Del två innefattas här i mitt examensarbete där jag gör en fördjupningsstudie med två enkätstudier. Den första gjordes bland yrkesverksamma allmäntandläkare och den andra bland tandläkar-, och tandhygieniststudenter.
Den tredje delen i examensarbetet är ett frågeformulär till frivilliga patienter vid Vuxenkliniken i Huddinge som uppgett tandvårdsrädsla i anamnesen. Inledning Tandvårdsrädsla kan i svåra fall leda till att patienter helt och hållet undviker tandvård vilket är ett kliniskt problem. Rädsla, stress och ångest hos patienter försvårar och förlänger tandvårdsbehandlingen. Studier visar siffror över förekomsten av tandvårdsrädsla i Sverige, siffrorna varierar dock mellan 2,5-20 %. Andelen tandvårdsrädda är högre bland barn, ungdomar och unga vuxna men avtar med stigande ålder. Studier visar att fler kvinnor än män lider av tandvårdsrädsla (1). Det finns studier som visar på att patienter med hög tandvårdsrädsla oavsett ålder har en ökad frekvens av andra allmänna rädslor (2). Antalet individer med grav tandvårdsrädsla brukar beräknas till 4-5 % bland vuxna och ungefär hälften av dessa undviker tandvården helt och hållet. Det innebär att mellan 150 000 och 200 000 i Sverige inte går till tandläkaren pga. sin rädsla(1). Tandvårdsrädsla innehåller per definition tre olika känslor: rädsla, ångest och fobi. Rädsla uppkommer omedelbart när hjärnan upptäcker fara och kan utlösas av hörsel, syn, lukt och smakintryck som tidigare för knippats med fara. De fysiologiska reaktionerna är inte viljestyrda. Ångest kan tänkas vara en förlängning av fruktan och kan uppstå i situationer som i normalfallet kan verka helt ofarliga. Ångest kan inte förhindras av sunt förnuft och upplevs av personen själv som en irrationell och oftast överdriven reaktion. Känslan gör att man undviker situationer som bidrar till ångest, alltså i detta fall tandläkarbesöket. Fobi innebär att vissa situationer och stimuli framkallar en omedelbar känsla av fruktan och följden blir att man undviker situationerna eller genomlids med stor uppoffring och förknippas ofta med lidande. Patienten ifråga är överdriven i förhållande till den verkliga faran. Trots ett förbättrat omhändertagande inom tandvården visar studier att andelen med grav tandvårdsrädsla inte har minskat utan har varit konstant de senaste decennierna. Tandvårdsrädsla har ofta ett multifaktoriellt ursprung och är snarare ett resultat av någon form av inlärning än en medfödd reaktion. Negativa behandlingsupplevelser under barndomen är en stor bidragande faktor (3). Social tillhörighet, ålder, utbildning och kulturella faktorer har betydelse för resultaten. Andra viktiga orsaker till tandvårdsrädsla är traumatiska tandvårdsupplevelser och negativa attityder, egna upplevelser samt upplevelser i familjen. Rädslan kan överföras från generation till generation. Smärta är en av de främsta orsakerna till tandvårdsrädsla. Ett oetiskt bemötande från vårdgivarens sida tycks vara en annan faktor som ger upphov till tandvårdsrädsla, särskilt hos barn. Vissa människor är extra känsliga, dvs. de har en större benägenhet att utveckla rädslor. För dessa personer är det lättare att förknippa ljudet av en roterande borr eller hårda samt vassa instrument, som stoppas in i munhålan och kommer i kontakt med de smärtkänsliga slemhinnorna, med något skadligt. Dessa situationer
kan således lätt ge upphov till feltolkning av stimuli. Något som också kan förvärra situationen är rädslan av att bil negativt utvärderad av sin tandläkare. En tandvårdsrädd person kan undvika att besöka tandläkaren och även att sköta sin munhygien på ett bra sätt. Detta leder till att patienten hamnar i en ond cirkel där rädsla och ångest gör att han/hon undviker tandvård och får till följd att patienten får en försämrad tandstatus och ökat behov av tandvård. Det är viktigt att ha ett professionellt förhållningssätt till tandvårdsrädda patienter som innebär förmåga att sätta sig in i och förstå en annan människas känslor och psykisk situation. Grundläggande för behandling av tandvårdsrädsla hos barn och vuxna är tillit, empati, delaktighet, information, vägledning, förutsägbarhet och kontroll. Metoder som används är systematisk desensibilisering, kognitiv omstrukturering och kognitiv beteendeterapi. Vård av tandvårdsrädda patienter kan till exempel ges av tandläkare och psykologiska terapeuter i ett två disciplinärt samarbete. Många patienter ser som enda lösning att få tänderna lagade under narkos. Metoden är dyr och patienternas tandvårdsrädsla kvarstår varför alternativa metoder för att behandla tandvårdsrädda patienter behövs. Flera studier har visat att tandvårdsrädsla kan behandlas med metoder som inte ingriper narkos (4-6). Folktandvården i Sverige har specialutbildade tandvårdsteam som är remissinstanser för patienter med tandvårdsrädsla. Dessa team utbildas bland annat i hypnos och psykologi. Redan 1976 började tandläkare Rei Kevesäter använda hypnos vid behandling av tandvårdsrädda patienter vid Folktandvården i Stockholm. Många tandvårdsrädda patienter har mycket liten kunskap om att det finns andra behandlingsmetoder än narkos, men efter information väljer ofta flertalet att prova någon av dessa (7). Många Folktandvårdsmottagningar i Sverige har speciaicerade tandläkare på respektive klinik som har stor erfarenhet av att behandla tandvårdsrädda patienter och har utbildning i till exempel lustgasbehandling och/eller sedering. De riktigt svåra fallen remitterar allmäntandläkaren vidare till specialistutbildade tandläkare i ämnet. För att kunna gradera och bedöma tandvårdsrädslan används ofta DAS (Dental Anxiety Scale) enligt Corah (1969), DFS (Dental Fear Survey) samt VAS (Visual Analog Scale). Dessa metoder är standardiserade och används ofta vid undersökning av tandvårdsrädsla (4). Tandvårdsrädslans natur För att förstå tandvårdsrädslans natur, är det viktigt att ta psykologiska och interpersonella faktorer i beaktande, då dessa kan påverka patientens värderingar, känslor och uppförande. Dessa faktorer är viktiga för alla patienter, men har speciell relevans för de tandvårdsrädda. Hur patienten känner och reagerar vid ett tandläkarbesök, beror mycket på relationen till tandläkaren men även på patientens tidigare livsupplevelser, erfarenhet från tidigare tandvård och hans/hennes psykologiska status. Många tandvårdsrädda inser själva att deras rädsla i proportion till faran är irrationell, eftersom de flesta människor brukar genomgå tandvårdsbehandling, utan alltför mycket besvär. Detta hjälper tyvärr inte att minska den egna rädslan.
Tandläkare arbetar i en position som resulterar i en ovanlig närhet till patienterna, vilket kan uppfattas som obehagligt eller stressökande. Denna känsla förstoras ytterligare hos tandvårdsrädda patienter. Det finns olika typer av obehag och stress: Rädsla är en individs automatiska reaktion som svar på ett hot, fara eller smärta. Den involverar en uppskattning av den hotfulla situationen och kan därför ses som en kognitiv process. Att undvika det man är rädd för, blir det enklaste sättet att undfly den obehagliga reaktionen. Resultatet blir ofta att rädslan permanentas och till och med förvärras, eftersom inga nya positiva erfarenheter minskar rädslan. Ängsla eller oro är en känsla med olika grad av intensitet liknande den vid rädsla men utan någon direkt källa för fara. Det kan mer vara något man förväntar sig ska ske. Fobi innebär att man har ett specifikt objekt för rädslan. Svaret är oproportionellt stort jämfört med faran. En fobi kan inte botas genom förklaring eller reson. Den är utom frivillig kontroll och leder ofta till undvikande av den situationen som ger upphov till rädslan. Ordet fobi kommer ursprungligen från den grekiska guden Panos som hade förmågan att sätta skräck i hans fiender. Till skillnad från rädsla som är en normal reaktion är en fobi en onormal reaktion men de tillhör båda samma klass av reaktion trots skillnad i styrka. Personer som lider av en fobi inser ofta hur obefogad rädslan egentligen är, men kan inte göra något åt det. En genuin fobi kan inte kontrolleras viljemässigt. Personen ifråga behöver professionell hjälp. Patienter som helt undviker tandvård tolererar ofta hellre kraftig tandvärk än att söka akut tandvård, trots att smärtan som orsakas av tandproblemen vida överstiger den som kommer att orsakas under tandläkarens behandling. Denna form av extremt undvikande av tandvård kvalificeras som tandläkarfobi (8). Fobin handlar ofta om att man inte har kontroll över situationen och hos tandläkaren känner patienten sig väldigt utlämnad. Panik definieras som en plötslig och stark rädsla i kombination med ökad eller rasande, förtvivlad försök att finna skydd och säkerhet. Rädslan i sig är en naturlig överlevnadsreaktion. När vi utsätts för en farlig situation svarar kroppen med att en serie akutreaktioner innehållande olika inslag av rädsla. Kognitiva inslaget Står för förväntningen av den överhängande faran. När den kognitiva delen sätter igång en reaktion av rädsla förstorar vi automatiskt upp den aktuella faran. Sammanhanget är också av betydelse, vi reagerar till exempel olika på en vargs tjut uppe på fjällen än på samma läte från vargburen i djurparken. Psykologiska reaktioner leder till invändiga och utvändiga kroppsliga effekter. Kroppsspråket och ansiktsuttryck förändras. Rädslan eller stressen ger en ökad muskeltension och aktiverar sympatiska (autonoma) nervsystemet som i sin tur ger hyperventilation, ökad puls, tachycardi etc. Alla former av beteendeterapi verkar genom att minska den här muskelaktiviteten. Magen blir orolig, händerna börjar kallsvettas och känslan av fruktan och panik blir allt större.
Beteendet speglar konsekvenserna. Obehaget ska undvikas till vilket pris som helst. Beteendet baserar på kortsiktigt tänkande mer än långsiktigt. Kroppen förbereds för att antingen konfrontera rädslan eller fly från den. Som svar på rädslan med dess olika inslag kan man reagera olika. Det är stor risk att man väljer att fly och springa ifrån det som skrämmer en, men man kan också undvika att sätta sig i den särskilda situationen. Miligrom et al.1995 beskriver den här reaktionen hos tandvårdsrädda patienter. Enligt honom slits tandvårdsrädda patienter mellan att gå eller inte gå till tandläkaren. Hos patienter som helt undviker tandvården är konsekvenserna av tandvårdsrädslan starkare än viljan att gå till tandläkaren redan när de får vetskap om tiden för besöket. Dessutom förstärks den ju närmare den aktuella dagen de kommer, för att tillslut bli så stark att de absolut inte kan förmå sig att gå. De patienter som trots allt då och då lyckas gå till tandläkaren reagerar mer inkonsekvent. Då de går till utsatt tid har viljan att förmå sig gå övervunnit tandvårdsrädslan, men när de avbokar/missar besöket har viljan att inte gå istället vuxit sig starkare. Patienter som inte flyr utan väljer att utsätta sig för allt ett tandläkarbesök innebär, trots rädslan, kan ibland anta ett aggressivt försvar. Det kan åtföljas av fysiska reaktioner i kroppen såsom ökat blodtryck, ökat blodflöde genom musklerna, snabbare andetag och gåshud. Dessa patienter, som egentligen inte vill gå till tandläkaren, men till slut gör det, men med fientlig inställning och som lätt blir oresonligt aggressiva, benämns som goer but hater (8). Bakomliggande orsaker Tandvårdsrädsla är som redan nämnts ofta av multifaktoriellt ursprung, med både kognitiv (indirekt) och villkorade (direkta) inslag i en interaktiv process. En generell klinisk observation är att lokalanestesi är mindre effektivt på patienter vilka lider av extrem tandvårdsrädsla, än på lugna patienter (9). En faktor som man börjat fundera kring är om det är reaktionerna i sig som gör att effekten av bedövningen blir mindre potent, exempelvis hos tandvårdsrädda. En annan hypotes är att patienter vilka bedövning inte är effektiv på och därför inte får fullständig smärtlindring, som en följd utvecklar tandvårdsrädsla. I motsats till de spekulativa teorierna om sambandet mellan effekten av bedövningen och tandvårdsrädsla är relationen mellan minnet av upplevd smärta under tandläkarbehandling och tandvårdsrädsla bevisat. I en studie gjord av Vassend 1993, svarade 20-30 % av ett representativt urval av Norges vuxna befolkning av deras senaste tandläkarbesök varit moderat smärtsamt eller värre. Hela 60 % svarade att de haft åtminstone en väldigt smärtfylld upplevelse (10). De vanligaste orsakerna till extrem tandvårdsrädsla Tidigare traumatisk tandläkarerfarenhet Känslan av hjälplöshet och att inte ha kontroll över situationen Sociala inlärningsprocesser Sekundära problem relaterade till andra psykologiska problem Rädsla som är direkt orsaksrelaterad, kan uppstå på grund av en stor enstaka händelse eller av flera händelser som byggs på varandra(11). En traumatisk erfarenhet från tandvården kan ge upphov till tandvårdsrädsla och kan för många vara den bakomliggande orsaken (8,12). Det finns många situationer inom tandvården som kan framkalla skräck och rädsla. Patienten utsätts för ljud, konstiga lukter och smaker, skarpt ljus, känslan av hjälplöshet samt att inte kunna kontrollera situationen och sist men inte minst smärta. Sambandet mellan minnet av smärta och tandvårdsrädsla är väl dokumenterat (10).
Tandvård innebär någon grad av stress för alla patienter. Många känner att de under tandbehandlingen är helt utlämnade och inte har någon kontroll över situationen. Patienten kan inte ha total kontroll över situationen, men det är viktigt att de känner sig delaktiga och har en viss kontroll över det som händer. Det kan vara svårt att förstå och acceptera alla de olika momenten i en tandbehandling om patienten inte får det förklarat för sig. Patienten måste även få förklarat för sig vad konsekvenserna blir om man inte utför den nödvändiga behandlingen. En tandläkare som tar sig tid att informera patienten och har en god kommunikation kan ge patienter en känsla av att de har mer kontroll eftersom de är insatta i behandlingen innebär. Vilken än orsaken till den traumatiska händelsen är, kommer patienten i framtiden att associera tandvård som något otrevligt och olustigt. För många blir det början till en fullt utvecklad rädsla. Den kognitiva, indirekta och inlärda reaktionen byggs upp av information om olika situationer eller genom att man observerar andra människor i samma situation. En person kan influeras av släktingar, vänner eller massmedia och därmed få en negativ bild av tandläkare och tandvården. En person som aldrig varit hos tandläkaren förut kan ändå visa tecken på rädsla då vi tar intryck från allt vi ser, hör eller läser. Många tandvårdsrädda barn har minst en tandvårdsrädd förälder (8). Ett barn som ser sin mamma vara rädd för tandläkaren eller hör om negativa erfarenheter från tandvården tar ofta till sig det och gör det till sin egen övertygelse. I studien gjord av Locker et al 1999, visade att det för personer vars tandläkarrädsla debuterade i barndomen (50,9%) hade betydelse om någon i familjen hade en bakgrund med tandläkarrädsla. Detta var dock inte lika betydande för de vars tandläkarrädsla började under tonåren (22,0%) eller vuxen ålder (27,1%) (13). Vi har alla individuella skillnader på hur vi reagerar på tandvård, det kan delvis bero på att vi alla reagerar olika starkt på olika stimuli. Man kan av naturen vara en som lider av en mer generell rädsla. Detta kan vara förklaringen till varför vissa patienter kan vara rädda utan att ha någon negativ erfarenhet från tandvården. Det finns ett samband mellan tandvårdsrädsla och generell rädsla (11). I en studie av Fiset et al 1989, var det 22 % av de med grav tandvårdsrädsla som hade två eller fler andra rädslor, jämfört med 11 % hos dem som hade låg grad av tandvårdsrädsla (9). Förekomsten av andra fobier komplicerar ofta bilden av tandvårdsrädsla och ger därmed mindre överensstämmande behandlingseffekter (11). Vissa patienter som lider av tandvårdsrädsla är rädda för hela konceptet tandvård men de allra flesta kan peka ut speciella delar inom tandvård som skrämmer dem mest eller minst. Indelning i två kategorier: 1. Rädsla för specifika instrument, situationer och procedurer. 2. Rädsla beroende på tandvårdspersonalens beteende eller bemötande. De två instrument som av förklarliga skäl ger upphov till den mesta rädslan, är sprutan och borren. Enligt Miligrom et al 1995, kommer alltid rädsla för injektioner på första plats, följt av synen av sprutan, ljudet från borren och vibrationen vid borrning i studier där patienten
ombes rangordna det de är rädda för. Rankningen av stimuli är den samma, vare sig det är gravt tandvårdsrädda som svarar eller inte. Det är bara intensiteten av rädslan som skiljer mellan den tandvårdsrädda patienten och en vanlig patient (8). En annan faktor av vikt är relationen mellan patient och tandläkare dvs. tandläkarens bemötande och omhändertagande. Detta kan vara förklaringen till varför rädda patienter ofta visar oro för att förringas av tandläkaren eller bli felaktigt behandlade (8). Konsekvenser En stor del av de tandvårdsrädda patienterna erhåller regelbunden tandvård men med en ökad förekomst av missade och uteblivna tider (11). Oregelbundna besök eller uteblivande är av lättförklarliga skäl tecken på tandvårdsrädsla (8,14,15). Det tar längre tid att behandla patienter vilka på grund av fobi undviker tandläkaren (17) och de har ofta signifikant sämre oral status (14). Tandvårdsrädsla har dock ingen klar påverkan på befolkningens orala status då många tandvårdsrädda trots allt besöker tandläkaren regelbundet (10). Självklart har den kategorin patienter som undviker tandvård sämre munhälsa. Hakenberg et al 1993 fann att skillnaden i oralt status mellan icke tandvårdsrädda och tandvårdsrädda patienter ökade med ökad ålder och desto längre tid patienten undvek tandvård. De tandvårdsrädda saknade fler tänder, hade fler endodontiskt behandlade tänder och högre grad av förlorat benfäste. De hade även fler karierade och färre fyllda tänder(1). Även Kleinknecht & Bernstein 1978, visade i sin studie att patienter med tandvårdsrädsla hade mer karies och färre fyllda tandytor (16). Epidemiologiska undersökningar har visat, att majoriteten gravt tandvårdsrädda inte saknar regelbundna tandvårdskontakter, dvs. att de flesta inte uppvisar ett fobisk undvikandebeteende. Hur tandvården ser ut för denna större grupp vet man inte med säkerhet då så gott som all forskningsmässig kunskap som vi idag baserar vårt omhändertagande på är hämtad från studier av tandvårdsrädda individer med undvikandereaktioner (17). Trots att huvudparten av de tandvårdsrädda besöker tandläkaren regelbundet, är de i farozonen för att istället hamna bland dem som undviker att gå till tandläkaren (10,18). Det faktum att tandvårdsrädda i högre utsträckning undviker att gå till tandläkaren leder ofta till att dessa patienter söker akut, vid värk. Då kan behandlingen bli mycket mer omfattande och ske under stressiga förhållanden och med ett sämre resultat än önskat. Följden blir att varken patienten eller tandläkaren blir nöjda med den behandling som utförts (15,17). Tandvårdsrädsla kan leda till psykologiska och praktiska problem för patienten. Det har visat sig att många tandvårdsrädda upplever lägre livskvalitet och har problem med exempelvis arbetslöshet, sjukdom, psykosomatiska besvär såsom huvudvärk, magvärk och sömnsvårigheter. De har ofta även interpersonella svårigheter (19). Konsekvenserna kan bli stora vad gäller patientens sociala liv. Medvetenheten om att tänderna är fula, trasiga eller att de luktar illa ur munnen kan hindra patienten från att prata, le och skratta. Mötet med nya människor försvåras, ofta med social isolering som följd. De äter hellre smärtstillande eller står ut med ständig tandvärk, än att söka sig till en tandläkare. Förutom problem med tänderna kan rädslan föra med sig andra besvär och sjukdomar. Patienter med kraftigt försämrad tuggfunktion lider ofta av någon sorts mag-, och tarmproblem. Trots det stora psykiska lidandet och sociala handikappet, kan patienten inte förmå sig att gå till tandläkaren, då de inte överväger tandvårdsrädslan. Berggren1984 menar att personer med tandvårdsrädsla överskattar försämringen av sin munhälsa då de ofta är
väldigt fokuserade på problem i munnen. Detta visar vikten av klinisk undersökning när man forskar kring orala hälsoproblem hos tandvårdsrädda. Oron och rädslan för att gå till tandläkaren minskar men endast tillfälligt när patienten väljer att inte gå till den bokade tiden. När patienten sedan känner att munhälsan försämrats och att det troligtvis innebär en längre och oftast försvårad behandling börjar tankarna mer och mer kretsa kring tänderna och munhålan (29). Sammanställning av enkäten till allmäntandläkare Hur behandlas tandvårdsrädda patienter i allmäntandvården i Sverige? Enligt den studien som genomförts kan ingen signifikant skillnad ses mellan hur allmäntandläkare inom folktandvården respektive allmän praktiserande privattandläkare jobbar vad gäller behandling av tandvårdsrädda patienter. 79 st varav 51 kvinnliga och 27 manliga tandläkare har deltagit i studien. 68 tandläkare som svarat på enkäten är yrkesverksamma inom folktandvården och 9 st inom privattandvården. Enkäterna har fördelads mellan stora och små kliniker där den minsta kliniken endast bestod av en tandläkare och den största med nio tandläkare. Alla 79 tandläkare som svarade på enkäten uppgav att de hade tandvårdsrädda patienter. På frågan om de vidtar några speciella åtgärder vid första besöket svarade de på följande sätt. Det har varit tillåtet att fylla i flera svarsalternativ. 38 st anger att de avsätter längre behandlingstid till rädda patienter om inte första besöket så försöker de göra detta vid nästkommande besök. 49 st vidtar extra försiktighet vid behandling av tandvårdsrädda patienter. 19 st informerar övrig personal innan man ska behandla en tandvårdsrädd patient. 64 st frågar mer kring vad patienten tycker är obehagligt med besöket. 60 st frågar vad patienten är rädd för. 55 försöker ta reda på vad de kan göra för att underlätta för patienten. Exempel på annat alternativ och kommentarer är: stängd behandlingsdörr och lugn miljö, att om möjligt skjuta på fickdjupsmätning till nästa behandlingstillfälle, etablera förtroende samt vara extra noggrann med att förklara behandlingsgång.
På frågan om vad tandläkaren tror hans/henne patienter är mest rädda för tror alla att det är en kombination av flera av alternativen. 46 tror att rädslan beror på bedövningssprutan, 43 ljudet av borren, 9 tror att patienterna är rädda för bland annat tandstensborttagning. 50 tror att inte kunna kontrollera vad som händer är en bidragande orsak till rädslan. 62 tror att rädslan till största delen beror på att patienten är rädd för att det ska göra ont. 7 st anger andra alternativ till rädslan så som flera olika orsaker som olika från patient till patient till exempel kofferdamm, klammer, kvävning eller att tandläkaren ska tappa föremål. Rädsla för epilepsi anfall eller anafylaktisk chock. Lukt. Patienter som länge undvikt tandvård är ofta rädda för att visa sitt tandstatus och rädda för beskedet hur dåliga tänder de har och för att bi negativt bemötta av tandvårdspersonal pga. sitt tandstatus. På frågan om tandläkaren förbereder sig på något speciellt sätt innan behandling av tandvårdsrädd patient. 53 uppger att de försöker ha längre behandlingstid till tandvårdsrädda patienter. 29 informerar sköterskan om att nu ska vi behandla en tandvårdsrädd patient eller att tvärtom. 21 arbetar i team runt patienten. 9 st gör inget speciellt innan behandling av rädda patienter. 1 uppger försöka ha kortare behandlingstid för att patienten ska slippa vara i den obehagliga situationen. 1 tandläkare använder sig av The Wand ibland i kombination med sedering. Längre behandlingstid till en början som ofta kan dras ner efter att förtroende skapats.
Fråga 5: Om ni arbetar i team med patienten vilka ingår då? 70 uppger att tandläkaren ingår i teamet. 75 svarar att tandsköterska ingår i teamet. 33 uppger att tandhygienist ingår i teamet runt den tandvårdsrädda patienten. Ingen har något samarbete med psykolog endast en har samarbete med terapeut. En tandläkare uppger att man tidigare har haft samarbete med psykolog. Någon låter tandsköterska eller tandhygienist sköta inskolning. Vid behov kan remiss skickas till specialist, psykolog eller för behandling under narkos vid sjukhustandvården. På frågan om utbildning. Svarar 26 st att de har kurs eller liknande i tandvårdsrädsla, 26 säger att de byter erfarenheter på kliniken men att de inte har någon ytterligare utbildning 28 svarar nej Under svarsalternativet annat uppges egna erfarenheter, sederingskurs, kurs under grundutbildningen, auskultationsarbete vid pedodonti avdelningen, arbete vid sjukhustandvården med tandvårdsrädda patienter, kurs i hypnos, lustgas, användning av The Wand eventuellt i kombination med premedicinering.
Frågan om rutiner vid behandling av tandvårdsrädda patienter svarar 75 st att de lugnt och metodiskt förklarar för patienten vad som skall göras och informerar om de har kontroll på situationen. 4 uppger att de har en tandläkare på kliniken som har specialist kompetens i ämnet 35 använder sig av inskolning 2 har inga rutiner och 2 annat alternativ så som lustgasutbildning, erbjuder sedering remiss behandling under narkos. Se diagram nedan. På frågan om olika behandlingsmöjligheter uppger 69 st att de har möjlighet till behandling under sedring, 24 kan behandla med lustgas på kliniken 3 har tillgång till narkos på kliniken och 3 av behandling under hypnos 5 st använda sig av kognitiv beteendeterapi 6 har ingen av ovanstående alternativ 3 uppger att de kan remitera för eventuell lustgasbehandling.
Fråga 9: De preparat som är vanligast vid sedering är Stesolid (Diazepam) och Dormicum (Midazolam) och minst en av dessa finns tillgängligt för alla utan 1 tandläkare som svarat på enkäten. De flesta har tillgång till båda preparaten. Andra preparat som används är Sobril och Halcion tabletter. På frågan 10 om hur sederingen administreras svarar 21st stolspiller, 60 st flytande oralvätska, 15 flytande rektalvätska, 6 st via injektion, 1 använder inget av alternativen 21st använder annat alternativ som tablett som intas peroralt. Vanligast är Rektal administration till barn och tablett form peroralt till vuxna.
När används sedering? Sederingen används av 61 till mycket rädda vuxna, 29 vid extraktioner, 15 vid lagningar, 20 använder aldrig sedering 20 alla dessa tjugo uppger att de använder sedering till bland annat rädda barn vid akuta eller planerade ingrep. Även till handikappade vuxna, används utifrån patientens behov oavsett behandling som skall utföras en tandläkare uppger att hon även använt sedering vid undersökning. Används även till patienter med ticks eller kväljningsbesvär. På frågan om hur många på kliniken som har utbildning i lustgas uppger 27 att de minst har en tandläkare på kliniken som har lustgasutbildning och på vissa kliniker är det två tandläkare som jobbar med lustgasbehandlingar. 27 har inte tillgång till lustgas på kliniken och två har möjlighet att remittera till annan klinik.
Lustgas används av 22 till mycket rädda vuxna 11använder lustgas vis extraktioner 7 använder lustgas vid kirurgi 11 vid lagningar 26 använder aldrig lustgas de 11 som uppgett annat använder bland annat till rädda barn patienter, ungdomar, om patienten önskar behandling under lustgas. Remiss till sjukhustandvården remiss till annan klinik som kan behandla med lustgas. 46 st uppger att de remitterar extremt tandvårdsrädda patienter till specialist 3 behandlar ändå 6 remitterar till psykolog 4 använder sig av sedering eller remitterar specialist om inte sedering hjälper
41 tandläkare anser att största orsaken till tandvårdsrädsla är att patienten blivit skrämd som barn av föräldrarna, 38 tror att de blivit skrämda som barn av tandvårdspersonalen 59 tandläkare tror att främsta orsaken beror på obehagsupplevelser hos tandläkaren 50 tror att smärta hos tandläkaren varit främsta orsaken 6 tandläkare uppger att orsaken beror på något av följande alternativ mycket smärtsam behandling, vaccinationsspruta som barn, fördom mot tandvården, att behandlingen skall göra ont, rädd innan första tandläkarbesöket pga. skräck historier om tandläkaren. Kombination av andra rädslor eller fobier. På frågan vad tror du att patienten själv anser vara den största orsaken till hans/hennes rädsla? Svarade åtta tandläkare att de blev skrämda som barn 37 skrämda som barn av tandvårdspersonal, 58 obehaglig upplevelse hos tandläkaren 41 trodde största orsaken till rädsla var smärta hos tandläkaren. Hur stor procent av dina patienter är rädda? Åldersindelning på de som svarat på enkäten.
Hur länge har de tandläkare som varit med i studien varit yrkesverksamma?
Sammanställning av enkäten till studenter vid Karolinska Institutet Endast fyra av de tandläkarstudenter som svarade på enkäten ansåg sig inte ha tandvårdsrädda patienter. En av studenterna tyckte att de flesta av patienterna uppgav tandvårdsrädsla vid första besöket för säkerhetsskull. Mer än hälften av kandidaterna uppger att frågar mer kring vad patienterna tycker är jobbigt om de uppger tandvårdsrädsla i anamnesen och ännu fler försöker ta reda på vad de kan göra för att underlätta för patienten. Ca hälften uppger sig vara extra försiktiga och en 3:e del behöver längre behandlings tid till rädda patienter. Flertalet av de tillfrågade anger att de gör flera av alternativen. Information om varje behandlingssteg. Undviker stress. Vid frågan om vad man tror att patienterna är rädda för uppger de flesta att de tror att bedövningssprutan och rädslan för att det skall göra ont är största orsaken till rädsla men även
ljudet av borren, att inte ha kontroll eller att ta tandsten anses vara orsaken till tandvårdsrädslan. En tredjedel av studenterna förbereder sig inte speciellt innan behandling av rädda patienter. En tredjedel anser sig behöva längre behandlingstid. Tänker på att inte lägga bedövningssprutan synligt för patienten. Informerar patienten noggrann om vad som skall göras under behandlingen. På frågan om hur mycket tandvårdsrädslan tas upp i utbildningen är svaret generellt att det tas upp sporadiskt eller inte alls.
Mer än hälften tycket att utbildningen som ges i ämnet tandvårdsrädsla är för lite, en fjärdedel tycker att det är lagom och fyra stycken tycker att det inte har någon utbildning alls i ämnet. En av studenterna säger att det är svårt att lära sig att hantera tandvårdsrädda patienter då alla är olika individer. Tror att de lär sig av erfarenhet. Ca hälften av studenterna kände sig lite nervösare vid behandling av tandvårdsrädda patienter hälften känner sig välförberedda medan den andra halvan känner sig oförberedda inför behandlingen. En student säger sig själv vara rädd och i och med detta lätt att förstå patienterna och bemöta dem på deras nivå.
Studenterna skulle vilja ha mer information om behandlingsalternativ och konkreta tips. Studenterna har ingen speciellt utbildning eller liknande i tandvårdsrädsla tycker att problemet belyses litegrann under pedodonti kursen annars snuddas vid sporadiskt under utbildningen.
Ändå tycker de flesta att de har en rutin för att behandling av rädda patienter genom att lugnt och metodiskt förklara för patienten vad som skall göras och informera patienten om att hon/han har kontroll över situationen. En fjärdedel anser sig inte ha några rutiner. En kandidat uppger att hon har en patient som inte vill veta vad som skall göras och inte vill att man berättar något alls för henne. Svårt att känna av vad patienten vill. Nästan alla anser att orsaken till att patienterna blev rädda är obehaglig upplevelse hos tandläkaren en tredjedel tror även att det beror på att de blivit skrämda som barn av föräldrarna eller tandvårdspersonal och ungefär lika många p.g.a. smärta upplevd hos tandläkaren. Ca 50 % tror att rädslan är orsakad av obehag/smärta hos tandläkaren, ca 25 %
tror att rädslan hos patienterna beror på att de blivit skrämda av tandvårdspersonal fyra stycken tror att det beror på föräldrarna. De flesta tror att det beror på en kombination av flera av de ovan nämnda alternativen. En kandidat tror att orsaken kan vara att patienten känner sig kränkt en annan att de har en oförmåga att hantera ovana situationer. En kombination av flera faktorer är orsaken till patienternas rädsla. De flesta tror att rädslan beror på bland annat obehag och/ eller smärta hos tandläkaren. Antalet rädda patienter som studenterna anser sig ha. 14 kandidater anser sig ha mindre än 5 % rädda patienter. Mellan 5-10% rädda patienter anser sig 10 kandidater ha. 20 kandidater anser att 10-20% av deras patienter är tandvårdsrädda och 4 anser sig inte har några tandvårdsrädda patienter.
Alla tillfrågade utom två tycker att tandvårdsrädslan är ett viktigt ämne. 96 % av de tillfrågade anser att tandvårdsrädsla är ett viktigt ämne och 4 % vet inte vad de tycker. På frågan varför tandvårdsrädda patienter väljer att gå på skolan säger tre fjärdedelar att det beror på att behandlingen tar tid och man lär känna sin kandidat och att detta bidrar till att patienterna känner sig trygga i behandlingssituationen men även p.g.a. att de tycker att det är mer avslappnat när behandlingen tar längre tid. Behandlingsmiljön är annorlunda mot andra tandläkarmottagningar och spelar också in när patienterna väljer komma till oss. En annan
stor viktig faktor som inte kan uteslutas är den ekonomiska faktorn. Flertalet av faktorerna spelar in när patienterna väljer att komma till oss. Alla tillfrågade kandidater anser att patienternas rädsla minskar väsentligt eller till stor del under tiden de är patienter på skolan. Två tror att det är individuellt men generellt att rädslan blir mindre. Majoriteten anser att patienterna uppger tandvårdsrädsla redan första besöket eller något senare i behandlingen vid andra eller tredje besöket.
Mindre än hälften anser sig vara välpålästa i nästan hälften anser sig veta vilka behandlingsalternativ som finns men inte hur de fungerar. Sex kandidater svarar nej två vet inte. På frågan om vilka behandlingsalternativ man känner till och vet hur de fungerar svarar de flesta att de vet vad sedering, lustgas och narkos är. Något färre vet vad narkos är och ett fåtal vet något om kognitiv beteendeterapi fyra stycken vet inget om vilka olika behandlings alternativ som finns och hur de fungerar.
28 tjejer och 22 killar har svarat på enkäten. i åldern 20-45 år alla var tandläkarstudenter övervägande på termin 10 och de allra festa har tänkt sig börja jobba inom folktandvården. 38 från termin 10 och 12 från termin 8.
Sammanställning av frågeformuläret till tandvårdsrädda patienter vid Tandläkarhögskolan vid Karolinska Institutet i Huddinge. Alla de patienter som svarat på frågeformuläret har uppger att de blev tandvårdsrädda mellan 1-13 årsåldern under skoltandvården. Orsaken till rädslan anser de vara smärtsambehandling tandvårdspersonalens bemötande fysiskt och verbalt, mycket behandling i ungålder, bufflig och skrämmande tandläkare. Borrade utan bedövning många hål. Pga. en svår infektion/ inflammation i tandköttet som skars bort av tandläkaren. Alla utom en anger att de har minst en släkting eller nära anhörig/vän som är mycket tandvårdsrädd. I alla fall som redovisas här så patienterna rädda för flera av alternativen nedan. Det som patienterna är mest rädda för är att det skall göra ont, ljudet av borren, bedövningssprutan, att
inte kunna kontrollera situationen känna sig utlämnad rädsla för att inte kunna andas, tandstensborttagning. Svårt att andas. Största orsaken till rädslan skrämd som barn av tandvårdpersonal och föräldrar, smärtsam och/eller obehaglig upplevelse hos tandläkaren. Orsakerna varierar och hos vissa av patienterna beror rädslan av flera saker. Största orsakerna som nämns här är skrämda som barn av tandvårdspersonal och smärtsamma upplevelser hos tandläkaren tätt följt av obehagliga upplevelser hos tandläkaren. Endast två anser sig blivit skrämda som barn av sina föräldrar. Patienterna tror att tandvårdspersonalen tycker att obehaget/ smärtan hos tandläkaren är främsta orsaken till patienternas rädsla.
Varför väljer tandvårdsrädda patienter att gå till oss på tandläkarhögskolan: Här följer några citat från patienter. Jag tycker om att de förklarar noga vad som ska göras. Annorlunda behandlingsmiljö än på en vanlig tandvårdsmottagning, lär känna sina kandidater eftersom behandlingen tar tid och gör att man blir tryggare i behandlingssituationen. Det luktar inte tandläkare, gladare stämning och god kunskap om tandvårdsrädsla. Lyssnar på mig och har mer förståelse för min tandvårdsrädsla. Kandidaterna har förståelse för min rädsla trevliga lärare och tandsköterskor. Har använt mig av VAS skalan där patienterna har fått fylla i hur rädda de var när de började på skolan och hur rädda de upplever sig nu. Alla utan en uppger att deras rädsla väsentligt har förbättrads sedan de började gå regelbundet till tandläkarhögskolan. De flesta anser att deras
rädsla mer än halverads i styrka. Och anger att de nästan inte alls är rädda längre eller mycket mindre rädda nu än tidigare. 8. Sammanfattning av hur rädd var du innan du började gå till tandläkarhögskolan? (skala 0-10, 0 inte rädd, 10 mycket rädd. Sätt ett kryss på skalan där det passar dig bäst) Det rödmarkerade fältet visar mellan vilka intervall patienterna uppgav sin rädsla innan behandling vid Vuxenkliniken på Tandläkarhögskolan i Huddinge. 0--------2---------3---------4---------5---------6---------7--------8--------9-------10 9. Sammanfattning av hur rädd är du nu när du går regelbundet till tandläkarhögskolan? (skala 0-10, 0 inte rädd, 10 mycket rädd. Sätt ett kryss på skalan där det passar dig bäst) Det rödmarkerade fältet visar mellan vilka intervall patienterna i nu läget anser sin rädsla ligga. 0--------2---------3---------4---------5---------6---------7--------8--------9-------10 Patienterna tycker generellt att deras kandidater har mycket goda kunskaper om tandvårdsrädsla. På frågan om patienterna har med något speciellt till tandläkaren för att det skall kännas bättre uppger hälften att de har med sig MP3 spelare eller radio för att lyssna på musik under
behandlingen. Alla utom två uppger att de inte gör något speciellt innan tandläkarbesöket. Två av patienterna tar lugnande läkemedel innan behandling och undviker stress. Kudde för att slippa få ont i nacken. På frågan om de gör något speciellt innan besöket svarar de på följande sätt. Undviker stress genom att går upp minst två timmar innan besöket. Rädslan yttrar sig på olika sätt hos olika patienter. Muntorrhet, flyktkänsla oro och stress, svimningskänsla, muskelspänningar, svettningar, huvudvärk ont i nacken spänd. Spänd i käkarna, huvudvärk, orolig och stressad. De flesta uppger att de är oroliga för
tandläkarbesöker 24-2 timmar innan behandling en patient är orolig mer än ett dygn innan besöket en patient är inte alls rädd längre. Patienterna vill bli bemötta genom att de moment som skall göras förklaras innan arbetet sätter igång och att man förklarar under behandlingens gång. Patienterna har informerat tidigare behandlande tandläkare om deras rädsla. Ingen av de tillfrågade har tidigare fått hjälp att komma över sin tandvårdsrädsla.
Enligt studier som tidigare redovisads är tandvårdsrädsla vanligare hos kvinnor än hos män och detta avspeglar sig även här där det är dubbelt så många kvinnor som män som svar på enkäten svaren kommer från personer i 40-60 årsåldern. De tillfrågade har varit patienter på skolan mellan 1-6 år. De som uppges som största orsaken till att patienterna väljer att komma till tandläkarhögskolan är att behandlingen tar lång tid lär känna sin kandidat och att vi är lyhörda mycket försiktiga, noggranna och att patienterna hört av anhöriga, vänner eller bekanta att det skall vara bra på skolan att vi kandidater lyssnar och är noggranna och inte stressar förklarar noggrant alla behandlings moment och att vi är bra på att ta hand om våra rädda patienter. Diskussion Det var ett lätt val att välja tandvårdsrädsla som examensarbete eftersom jag från början valde tandläkaryrket på grund av att jag vill hjälpa människor. Av en slump har mer än 70 % av
mina vuxenpatienter på skolan uppgett tandvårdsrädsla i anamnesen och detta har gjort mig intresserad av att lära mig mer om ämnet. Eftersom jag redan under den valfria perioden gjorde en litteraturstudie och den då gjordes för att eventuellt fortsätta att bygga på med en enkätstudie som examensarbete blev tillvägagångssätt med enkäterna till studenter och allmäntandläkare och frågeformuläret till patienter naturligt. Arbetet belyser förutom enkäterna även följande: Vad det innebär att vara rädd, definition, symptom indelning behandling alternativ osv. En av enkäterna delades ut till 75 tandläkar- och tandhygieniststudenter vid Karolinska Institutet Odontologiska föreningen i Huddinge varav 25 till tandhygienister men tyvärr fick jag inte in ett enda svar av dem. Troligen på grund av att de inte kände att det var viktigt för dem att svara på enkäten eftersom det inte var från en tandhygieniststudent utan från en tandläkarstudent enkäten kom från. Det kan ju inte vara så att de inte har några tandvårdsrädda patienter eftersom vi har samma patientklientel på tandläkarutbildningen som de har på tandhygienistutbildningen många av våra patienter går både hos tandläkarkandidat och hos tandhygienistkandidat samtidigt. Totalt fick jag in 50 svar från tandläkarstudenterna alltså alla de tandläkarkandidater som fick en enkät svarade på den och lämnade in den till mig. Jag valde att rikta in mig på de äldre terminerna eftersom de har haft flest patienter och har gåt den största delen av sin utbildning så att det skulle bil en så rättvis bild av utbildningen som möjligt där studenterna klarat av största delen av sin utbildning. Enkäten till tandläkarkandidater visar på att endast fyra av de totalt 50 tandläkarstudenter som svarade på enkäten ansåg sig inte ha tandvårdsrädda patienter. Av de 50 var 28 tjejer och 22 killar. I åldern 20-45 år alla var tandläkarstudenter varav 38 kandidater från termin 10 och 12 kandidater från termin 8. 96 % av de tillfrågade anser att tandvårdsrädsla är ett viktigt ämne och 4 % vet inte vad de tycker. Antalet rädda patienter som studenterna anser sig ha. 14 kandidater anser sig ha mindre än 5 % rädda patienter. Mellan 5-10% rädda patienter anser sig 10 kandidater ha. 20 kandidater anser att 10-20% av deras patienter är tandvårdsrädda och 4 anser sig inte har några tandvårdsrädda patienter. Majoriteten anser att patienterna uppger tandvårdsrädsla redan första besöket eller något senare i behandlingen vid andra eller tredje besöket. Resultaten från enkäten visar att andelen tandvårdsrädda var ungefär den samma som annars redovisats i litteraturen, där 5 % visat sig vara gravt tandvårdsrädda och 20-30% har lägre grad av tandvårdsrädsla. Man kan tänka sig att de flesta av patienterna uppgav tandvårdsrädsla vid första besöket för säkerhetsskull men att detta senare under behandlingen handlar om en obehagskänsla för att gå till tandläkaren än att det är en värklig rädsla. Flertalet av de tillfrågade anger att de använder sig av flera åtgärder när patienten uppger tandvårdsrädsla. Mer än hälften av kandidaterna uppger att frågar mer kring vad patienterna tycker är jobbigt och ännu fler försöker ta reda på vad de kan göra för att underlätta för patienten. Ca hälften uppger sig vara extra försiktiga och en tredje del behöver längre behandlings tid till rädda patienter. Extra viktigt med information om varje behandlingssteg och att undviker stress. Vid frågan om vad man tror att patienterna är rädda för tror de flesta att det beror på en kombination av många faktorer bland annat bedövningssprutan och rädslan för att det ska göra ont är största orsaken till rädsla men även ljudet av borren, att inte ha kontroll eller att ta tandsten anses vara orsaken till tandvårdsrädslan. Nästan alla anser att orsaken till att patienterna blev rädda är obehaglig upplevelse hos tandläkaren en tredjedel tror även att det