Stöd till ungdomar på hemmaplan!

Stöd till ungdomar på hemmaplan! Några tillbakablickar från nationell konferens i Göteborg 29 30 nov 2006 Historisk tillbakablick TORBJÖRN FORKBY, forskare vid FoU i Väst och Göteborgs universitet, inledde konferensen med en historisk resa. Åhörarna fick följa med tillbaka till 1990-talet då Torbjörn Forkby arbetade som socialsekreterare i en ungdomsenhet i Mölndal och då han för första gången möttes av ett trendbrott när det gäller alternativ till institutionsvård. Sedan dess har han, bland annat inom ramen för sin forskarutbildning, studerat expansionen av olika former av öppenvård och hemmaplanslösningar. Torbjörn Forkby pekar på flera krafter som legat till grund för expansionen; tillgången till statliga utvecklingsmedel för mellanvård, önskan om att minska antalet institutionsplatser (trots att de faktiskt ökat parallellt med alternativa lösningar), längtan efter nya arbetsformer och internationell påverkan. Åsikterna om hemmaplanslösningar har under resans gång gått isär men Torbjörn Forkby avfärdar åtminstone argumentet om att detta skulle vara en arena för lycksökare, då aktörerna till 80 procent finns inom kommunernas sociala verksamhet och till 17 procent inom skola/hälso-sjukvård. Torbjörn Forkby lyfter i stället fram kravet på samverkan som den stora utmaningen. Att samverka kring utsatta barn är bland de svåraste man kan göra. Frågan är hur vi skapar hållbara strukturer. Den här konferensen visar på mångfalden av metoder. Litteratur: Öppenvårdens former, en nationell kartläggning av öppna insatser i socialtjänstens barnoch ungdomsvård. Rapporten finns på www.socialstyrelsen.se. Hemmaplanslösningar två småländska exempel GULA VILLAN I KALMAR slog upp dörrarna för tre år sedan. Kommunen ville pröva ett alternativ som kunde bidra till att minska antalet placeringar inom institutionsvården. En tydlig förändring som vi har sett under de här tre åren är skillnaden i åldern på ungdomarna i målgruppen. I början hade vi hand om ungdomar i övre tonåren som i många fall var på väg till eget boende. Nu har vi fler ungdomar i yngre tonåren som fortfarande bor kvar hemma. Familjearbetet har blivit mycket mer framträdande, berättar Elisabet Oskarsson, Henrik Schultz och Caroline Järkestig. Behandlarna på Gula villan använder reflekterande samtal som metod, vilket i många fall hjälpt till att bättra på kommunikationen mellan barn och föräldrar. Vi mötte till exempel en kille och hans föräldrar som hade varit i kontakt med socialtjänsten i 10 års tid. En av våra behandlare åkte hem till dem och bestämde samtalsordningen, så att alla fick tala till punkt, och efter sex månader märktes en klar skillnad. Nu löser familjen sina egna problem. I en annan Smålandskommun drar Ungdomsbehandlingen en tydlig gräns för kontakten vid sex månader. Målet är att ungdomen ska klara sig med sin familj och sitt nätverk efter detta. Men om det inte fungerar kan hon eller han komma tillbaka för en ny sexmånadersperiod, berättar Marie Rahlén-Falk från Jönköping. Exempel på aktiviteter inom ramen för Ungdomsbehandlingen är bland annat God morgon-uppdrag (väckning av skolkande elever) och impulskontrollträning. Mer material från konferensen finns på www.fouivast.com

Manchesterinspirerat i Kortedala och Trollhättan BRÅKIGA OCH STÖKIGA barn likväl som tapetblommor som har problem i skolan. Det är målgruppen för två av varandra oberoende verksamheter i Trollhättan respektive Kortedala i Göteborg. De har båda hämtat inspiration från den så kallade Manchestermodellens idéer om inkludering, normalisering och ett salutogent förhållningssätt som tar fasta på individens möjlighet till förändring och utveckling. I stöd- och samordningsenheten i Kortedala respektive Trollhättans Samverk gör skola och socialtjänst tillsammans en kartläggning av den aktuella elevens pedagogiska och sociala miljö. Ibland finns det väldigt många professionella runt eleven. Vi har bidragit till att samla alla, få en helhetsbild och få dem att dra åt samma håll, säger Pia Edh Larsson vid Trollhättans Samverk. Arbetssättet kan vara ett stort stöd för lärare som tar på sig skulden för att en elev har problem i skolan. Det leder till ökad förståelse och empati när vi tack vare det här sättet att arbeta kan berätta också om sekretessbelag information som lärare annars inte får del av, säger Elin Jartun i Kortedala. En skillnad mellan de två verksamheterna är att Trollhättans Samverk arbetar med såväl kartläggning som efterföljande åtgärder. I Kortedala däremot lämnas den färdiga kartläggningen över till specialpedagoger på respektive skola. TILDA i Umeå KOMMUNERNAS FÖRVALTNINGAR måste inse att problemen inta kan forslas över till varandra utan att det krävs samverkan för att möta ungdomars behov. Allas ungar, allas ansvar! Det var budskapet i Stefan Nyboms presentation. Umeå kommun har tilldelat 10 miljoner kronor per år under tre års tid till det så kallade TILDA-projektet. Stefan Nybom, projektsamordnare, betonar att det handlar mer om ett koncept än ett projekt. Flera kommuner kan tillämpa det här konceptet. Det handlar om att tro på förebyggande insatser i vardagen och hitta en struktur för praktisk samverkan (TILDA= Tidiga Insatser och Långsiktiga verksamheter Där man bor och på ett Annorlunda sätt). I Umeå har konceptet under de två första åren resulterat i ett 30- tal verksamheter och aktiviteter. Efter ett nytt beslut i kommunfullmäktige kommer satsningen få fortsatt stöd t.o.m. 2009. Jan Hjelte vid FoU-enheten vid Umeå socialtjänst, som har till uppdrag att utvärdera TILDA, talar om en dubbel agenda eftersom kommunen dels vill uppnå en helhetssyn, dels förvaltningsspecifika resultat (exempelvis minskat skolk i skolan). En delrapport kommer att presenteras till styrgruppen den 14 december. För mer information om TILDA besök: www.umea.se/tilda Stefan Nybom, samordnar TILDAprojekten och Jan Hjelte utvärderar TILDA på uppdrag av FoU-enheten vid Umeå socialtjänst. 2 Vändpunkter har alltid ett förnamn MÅNGA ungdomar som lyckats bryta ett kriminellt beteende eller missbruk kan erinra sig en vändpunkt eller vändpunktsprocess som Stig-Arne Berglund vid socionom- och polisutbildningen, Umeå Universitet, kallar det. Vändpunkter är bra att hänvisa Jag kan utifrån mina studier säga att socialt arbete lönar sig väldigt bra, sägar Stig-Arne Berglund. till. De säger mer om vart folk är på väg än vart de kommer ifrån, säger han. Stig-Arne Berglund har följt ungdomar i Borlänge som deltagit i Youth At Risk (YAR), där ett stort antal ungdomar i riskzon identifieras och under ett års tid erbjuds olika öppenvårdslösningar. De vändpunktsprocesser som ungdomarna berättar om följer ett mönster av tvivel och funderingar, sökande efter alternativ och anledningar att göra något åt sin situation, följt av själva vändpunkten och arbetet med att bygga upp det nya. I intervjuer framhåller ungdomarna hur viktigt det har varit att ha socialarbetare, lärare eller fritidsledare omkring sig som ser, lyssnar och begriper. Jag vet ingen som fått en vändpunkt av en metod, det finns alltid en betydelsefull person med i sammanhanget. Vändpunkter har alltid förnamn, säger Stig-Arne Berglund.

Fortsatt stöd krävs HUR BESKRIVER socialsekreterarna ungdomar som får öppenvårdsinsatser? Vilka insatser får ungdomarna? Vilka är huvudorsakerna till insatserna? De här frågorna söker Thorbjörn Ahlgren från Luppen kunskapscentrum Jönköping svar på genom aktstudier av 105 ungdomar inom öppenvårdsverksamheter i en medelstor svensk stad. Huvudorsaken till att en insats ges är familjerelaterad. Det är förvånande sällan som skolproblem anges som orsak, säger han. En annan upptäckt som Thorbjörn Ahlgren gjort i sin studie är att en majoritet av ungdomarna är i fortsatt behov av stöd från socialtjänsten också efter avslutad öppenvårdsinsats. Det är något att ha i minnet för de beslutsfattare som vill spara pengar med öppenvårdsinsatser. Man måste räkna med kostnader också efteråt, säger han. En kraftfull metod LOTTA ROSANDER i Göteborgs Stad har lång erfarenhet av nätverksarbete och Torbjörn Forkby från FoU i Väst har precis publicerat en rapport om metoden. Detta har han gjort inom ramen för utvärderingen av Ung och Trygg, en satsning i Göteborg för att motverka rekryteringen till kriminella gäng. - Ett nätverksmöte går till så att man samlar de viktiga personerna runt den unge. Det kan vara släktingar, lärare, fritidsledare, en vaktmästare eller vem som helst som är viktig, säger Lotta Rosander. Det är en kraftfull metod, men den kräver etisk vaksamhet. Experterna styr, sa Torbjörn Forkby. Mötet följer ett visst upplägg där man plockar fram vad som är bra, vad som är jobbigt, diskuterar vad som behöver göras, hamnar i en stämning av hopplöshet, följt av problemlösning och överenskommelser om vem som gör vad. Ofta handlar det om att skapa nya allianser, säger Lotta Rosander. Det finns en risk att man blir förälskad i sin metod, att de som håller i mötet kämpar för att försätta gruppen i respektive fas av nätverksspiralen, eller att alltid få till kraftfulla berättelser, säger Torbjörn Forkby. Det är ju bra. Bara genom att den unge säger en sak genom sin berättelse så händer det något med honom. Men vi måste bli bättre på att följa upp efter mötena, säger Lotta Rosander. Jag tror att metoden behöver kompletteras med kvalificerat kontinuerligt nätverksarbete. Mötena väcker så mycket i stunden som måste underhållas, kanalerna riskerar annars att slamma igen, säger Torbjörn Forkby. Rapporten Socialt nätverksarbete Alliansbildning, makt och retorik finns på www.fouivast.com. Vad tar du med dig från den första konferensdagen? Många goda tankar. Det har varit en god stämning. Kristina Lindqvist, Boden Samverkan! Det är mycket som händer i kommunerna. Björn Lindqvist, Hässleholm 3 Föredraget med Stig-Arne Berglund. Han gjorde det väldigt levande. Anders Lindskog, Göteborg Roligt att höra goda exempel och få bekräftat att det vi gör inte är så tokigt. Samverkan är grunden för att lyckas. Anna-Carin Tennvik, Härryda

Borta bra hemma bäst? UTGÅNGSLÄGET VAR inte bra när Alingsås kommun skulle dra igång sin satsning på hemmaplanslösningar. Bakgrunden var de höga kostnaderna för köpt vård och inom socialtjänsten utgick många ifrån att det bara handlade om att spara pengar. Men det vände. Idag ses hemmaplanslösningar inte som istället för utan köpt vård och hemmaplanslösningar kompletterar varandra, säger Kaija Merta som har lett ett utvecklings- och utvärderingsarbete om hemmaplanslösningar i Alingsås. Tillsammans med en grupp socialsekreterare har hon gått igenom fem typfall där insatsen uppfattas som lyckad och hållbar. De har studerat akter och intervjuat klienter. Det har varit inspirerande och utvecklande och ett sätt för mig att få Vi kunskapade utifrån intervjuer och akter, inte feedback på mitt böcker, säger Kaija Merta och Sofia Högström om professionella sociala arbete, säger studien av hemmaplanslösningar i Alingsås. Sofia Högström, en av socialsekreterarna som deltagit. Syftet har varit att ta reda på vad som uppfattas som verksamt i hemmaplanslösningar och vad som kännetecknar sociala insatser av god kvalitet. God kvalitet för de klienter som intervjuats handlar i hög utsträckning om hur hjälpen ges. Om att bli sedd och lyssnad på. Om relationer och mötet människa människa. Studien kommer under våren att publiceras i rapportform vid FoU i Väst/GR. Preliminära resultat från MSTutvärderingen EN EVIDENSBASERAD metod är ingen patentlösning utan ett moraliskt val mellan en mer eller mindre effektiv metod, sa Knut Sundell från IMS (Institutet för utveckling av metoder i socialt arbete). Han inledde den andra konferensdagen med en diskussion kring begreppet kunskap och berättade därefter om de första preliminära resultaten från utvärderingen av MST (Multisystemisk terapi). MST är en strukturerad familje- och närmiljöbaserad öppenvårdsbehandling som vänder sig till familjer som har ungdomar med beteendeproblem och för första gången utvärderas metoden nu i Sverige. Efter sex månader ser vi inga skillnader mellan de ungdomar som fått MST och de som fått traditionell behandling. Resultatet är preliminärt i avvaktan på en pågående tvåårsuppföljning. Budskapet till de kommuner som arbetar med MST är att avvakta tvåårsuppföljningen. De som startat ska inte avsluta nu, säger Knut Sundell. Knut Sundell i samtalssoffan tillsammans med moderator Björn Andersson. Gemensam utbildning en förutsättning för samverkan ATT GÅ EN GEMENSAM utbildning är en väldigt klok investering för organisationer som ska samverka. Det är själva grunden. Man får en gemensam bas att stå på och gemensam kunskap att prata utifrån. Det säger Gunilla Anderson, BUP, Uppsala läns landsting, som arbetar med FFT (Funktionell Familjeterapi) i Uppsala. Och cheferna ska också gå på den gemensamma utbildningen, det är viktigt för implementeringen, säger hon. Idag samverkar BUP och sju kommuner i Uppsala län kring FFT, 4 vars målgrupp är utagerande barn. Behandlingen sker i form av cirka 5-30 samtal under en period på mellan ett halvår och ett och ett halvt år. Gunilla Anderson tycker att man har lyckats väl med att bygga upp starka team med personal från olika verksamheter.

De största skrattsalvorna UNDER HELA KONFERENSEN genljöd i Draken vid presentationen av Gemensamma riktlinjer för kommunerna och regionen i Västra Götaland om samverkan avseende barn och ungdom med sammansatt psykisk/psykiatrisk och social problematik. Nu var det inte riktlinjerna i sig som gav upphov till de många igenkännande skratten, utan snarare den lysande beskrivningen av ett av de största hindren för god samverkan: Det som komplicerar för oss är bilderna, myterna eller alla sanningar om varandra, sa Elisabeth Söderberg från socialtjänsten i Bergsjön i Göteborg. Tillsammans med Marie Hellsten från BUP Nordost i Göteborg och Klas Forsberg från skolan i Gunnared i Göteborg presenterade hon de riktlinjer som Västra Götalandsregionen och de 49 kommunerna i länet enats kring för att förbättra samverkan kring utsatta barn och ungdomar. Riktlinjerna förtydligar ansvaret mellan basnivån som når alla barn och specialistnivån som endast ska nå barn med behov som inte kan tillgodoses i vardagsmiljön. Riktlinjerna tar också upp skyldigheten att samverka och informera varandra om planerade förändringar i den egna verksamheten, en modell med rutiner för samverkan kring det enskilda barnet, gemensam kompetensutveckling och en särskild skrivning om barn som är placerade på institution. Riktlinjerna i sin helhet finns på www.gr.to. Marie Hellsten, Klas Forsberg och Elisabeth Söderberg ser de nya riktlinjerna för samverkan som ett bra hjälpmedel, inte minst genom att de är politiskt antagna. Kartläggning som pekar på goda exempel SAMVERKAN KRING BARN som far illa har stora möjligheter att bli högprioriterat nästa år. Det tror i alla fall Peter Nyberg som på uppdrag av Myndigheten för skolutveckling kartlagt kommunernas arbete inom det här området. Den förra regeringen beslutade om medel till samverkansprojekt under perioden 2007-2008 och troligtvis ligger det beslutet kvar. En viktig signal som Peter Nyberg snappat upp i sitt utredningsarbete är att kommunerna gärna ser samverkan på nationell nivå för att inspireras till samverkan på lokal nivå. Han ger exempel på lyckade projekt från olika delar av landet, bland annat Resurscentrum i Strömstad, Återvändarna i Eskilstuna och Drömmarnas hus i Malmö. De människor och projekt som han mött har gett upphov till många personliga reflektioner kring samverkan. Det måste finnas med ett mål med samverkan, det räcker inte att samverkan är trendigt. Frågan är också vem som behöver veta vad i samverkan. Enskilda familjer riskerar att bli väldigt utlämnade om alla ska veta allt. 5 StegVis i Malmö DET ÄR ALDRIG FÖR TIDIGT att förebygga och det lönar sig oerhört bra att förebygga, sa Knut Sundell i sitt anförande tidigare under dagen. I stadsdelen Södra Innerstaden i Malmö har man tagit fasta på detta. Där är 33 procent av barnen i skolan i behov av särskilt stöd. Cirka 20 procent har inlärningssvårigheter och beteendesvårigheter. Det finns också många barn med indikationer på asocialitet. Med programmet StegVis kan pedagogerna i förskolorna och skolorna, ända upp i högstadiet, ge barnen och ungdomarna emotionell träning. Ingemar Nilsson och Monica Möller från Malmö Stad berättade om hur detta går till och visade inspirerande pedagogiska verktyg. Vem kan hjälpa den vimsiga mjuka hunden? Är snigeln en bra kompis? Hur ser man vad den här pojken känner? Programmet är väl utarbetat och uppskattas av den pedagogiska personalen, innehåll och språkbruk ligger nära det man gör i vanlig undervisning, sade Monica.

Att möta ungdomarna där de är DENNA RUBRIK ÄR LEDSTJÄRNA för en samverkan mellan primärvård, BUP och elevhälsa i Borås. Rubriken är mångtydig, sa Ingalill Ferm som arbetar som psykolog vid BUP och ungdomsmottagningen i Borås. Dels handlar det om att möta ungdomar där de är utvecklingsmässigt. När den normala utvecklingen stannar upp skapas ofta psykisk oro. Men det är också viktigt att veta vem människan är och i vilket sammanhang man finns. Rubriken åsyftar också rent lokalmässigt på att man i Borås valt att förlägga en psykologtjänst från BUP till ungdomsmottagningen, dit så många ungdomar ändå kommer. Bakgrunden till den halva psykologtjänsten är att man upplevde att allt fler ungdomar började få sådan problematik att det handlade om psykiatri snarare än om det som till exempel ungdomsmottagningen kunde hjälpa till med. Ingalill är idag halva tiden på ungdomsmottagningen och hör till teamet där, halva tiden på barn- och ungdomspsykiatrin. På så sätt kan såväl de unga, deras föräldrar som ungdomsmottagningen tidigt få hjälp i att sortera vilket slags stöd som kan vara bäst. Det visar sig numera att man ofta redan i den första telefonkontakten kan göra en sådan bedömning. Skolornas elevvårdsteam får konsultationsmöjligheter genom kontakten med Ingalill. För Ingalills egen del handlar det om att dela sin arbetstid på två arbetslag och två verksamheter, hon behöver vara lika delaktig i varje. Detta är något man måste se upp med, sa Ingalill, men tack vare tydliga chefer och uttalade förväntningar som är realistiska, har det gått bra. Och man ser också framåt det finns planer på att utvidga verksamheten i Borås till att även omfatta socialtjänsten i en ungdomshälsa. Här har man bland annat tagit intryck från Ungdomshälsan i Stenungsund. Ungdomshälsan i Stenungsund presenterade därefter sin verksamhet. Det finns möjlighet att få veta mer om detta vid ett kommande MIR-seminarium (Människa I Riskzon) som Göteborgsregionens kommunalförbund anordnar på temat Ungas hälsa i Stenungsund den 8 mars. Då kommer även Margareta Forsberg, forskare inom området ungdomar och hälsa, att föreläsa på detta tema. Det blir också en presentation av Stödcentrum för unga brottsoffer. Läs mer på www.fouivast.com Vad tar du med dig från den här konferensen? Stig-Arnes föreläsning om vändprocesser och Knut Sundell som gav mig en mycket vidare bild av vad forskning kan betyda och ett annt sätt att se på det. Annika Strid, Gryning Vård Jag ville bli uppdaterat om hemmaplanslösningar, det har hänt mycket på fem sex år. Det är intressant att det utvärderas på ett helt annat sätt än tidigare. Birgit Lannemyr, BUP Skaraborg Jag blev väldigt inspirerad av Stig-Arne. Staffan Johansson om implementering var också bra. Karl-Johan Lantz, SDF Styrsö Vi står inför ett arbete med hemmaplanslösningar och vi har fått en hel del bra utgångspunkter här. Rolf Ekberg, Höganäs kommun