OR Frågor och svar om barnfattigdom i Sverige Varför arbetar vi mot barnfattigdom i Sverige? Enligt artikel 27 i Barnkonventionen har alla barn rätt till en skälig levnadsstandard. Rädda Barnen har velat uppmärksamma vad detta innebär i ett välfärdsland som Sverige och hur denna rättighet efterlevs här. Vi har kopplat detta till artikel 2, som säkerställer att inget barn ska diskrimineras på grund av sin eller sina föräldrars sociala status och artikel 4 - staten ska säkerställa att alla rättigheter i Barnkonventionen uppfylls för alla barn i landet till det yttersta av sina tillgängliga resurser. Hur mäter vi barnfattigdom? Rädda Barnen använder två mått för att mäta hur många barn som lever i fattigdom under ett givet år. Det gäller barn som lever i familjer som antingen: någon gång under året fått försörjningsstöd (det som tidigare hette socialbidrag); eller har s.k. låg inkomststandard, dvs. familjens inkomster täcker inte nödvändiga kostnader som boende, mat, kläder och försäkringar Vad är skillnaden mellan absolut och relativ fattigdom? Sverige har ingen officiell definition av fattigdom. Fattigdom är ett komplext begrepp som innefattar mycket olika aspekter. Det går därför inte att alltid använda ett enda sorts mått när man diskuterar barnfattigdom. Rädda Barnen använder definitionen ovan när vi mäter hur många barn som lever i fattigdom. Detta för att vi anser att dessa mått kan relateras till vad som menas med skälig levnadsstandard i enlighet med Barnkonventionen artikel 27, samt att det är beständiga mått som möjliggör att se utvecklingen över tid, då dessa inte är beroende av övriga befolkningens inkomstökningar eller minskningar. När man däremot ska se på vilka åtgärder som har effekt på barnfamiljers ekonomi, måste man använda ett relativt fattigdomsbegrepp, för att kunna se vilken ekonomi familjen skulle haft utan åtgärden och också för att kunna jämföra situationen mellan olika inkomstgrupper. Rädda Barnen använder då oftast EU:s definition av at risk of poverty, vilket är en inkomst under 60 % av medianinkomsten i landet. I fördjupningsstudien, Välfärd - inte för alla, om den ekonomiska familjepolitiken, har vi använt det relativa måttet 60 % av medianinkomsten för att kunna se vilken effekt den ekonomiska familjepolitiken har på barnfamiljers ekonomi och om dess fattigdomsreducerande effekt avtagit. Detta hade vi inte kunnat se om vi använt Rädda Barnens vanliga mått. Dessutom var vi begränsade av vilken statistik som finns tillgänglig.
Tycker Rädda Barnen att försörjningsstödet är för lågt eftersom vi anser att det är ett mått på fattigdom? Vi har inte någon åsikt om försörjningsstödets riksnorm. Däremot anser vi att om ett barn lever i en familj som är tvungen att söka försörjningsstöd för att klara sina utgifter, så har man så pass knapp ekonomi så att man sannolikt har svårt att få pengarna att räcka till det nödvändigaste. Tanken med försörjningsstödet är att det ska vara ett tillfälligt stöd i en akut situation. Tyvärr ser vi dock idag att det långvariga beroendet av försörjningsstöd ökar, vilket tyder på att dessa familjer får svårare och svårare att få ett arbete och klara sin egen försörjning. Försäkringskassan 17 juni 2011: http://www.socialstyrelsen.se/nyheter/2011juni/flerlangvarigamottagareavekonomisktbi stand Varför finns det fattiga barn i Sverige? I mångt och mycket beror det på att dessa barns föräldrar inte har arbete/inte kan arbeta. Det är väldigt låg andel av barnen som lever i fattigdom som har föräldrar som arbetar. När det är så, handlar det i många fall om föräldrar som arbetar deltid. Att föräldrar inte kan arbeta kan bero på mycket. Det kan handla om sjukdom eller att man som ungdom eller nyanländ inte kommit in på arbetsmarknaden. Vilka grupper av barn löper högst risk för att leva i ekonomisk utsatthet? Genom alla år vi har studerat barnfattigdomen i Sverige (1991-2010) så är det tre grupper av barn som alltid har högst risk: Barn till ensamstående föräldrar Barn till utrikes födda föräldrar Barn till unga föräldrar Är det så konstigt att man har det svårt ekonomiskt när man precis har kommit till ett nytt land som flykting? Barnfattigdomen bland nyanlända är betydligt högre än riksgenomsnittet, det är sant (69,4 % mot 13 %) och inte så överraskande. Det vi dock kan se är att denna överrepresentation fortsätter även efter att man har varit i Sverige i upp till 10 år: 3-5 års vistelsetid 52,5% 6-9 års vistelsetid 35,3 % 10 års vistelsetid 20,4 % I vår statistik finns inte heller asylsökande och papperslösa barn, som ännu inte fått uppehållstillstånd, med. Detta är en stor grupp barn som med största sannolikhet skulle falla in i vår definition av barnfattigdom.
Vad ska ingå i en handlingsplan? Hur ska den se ut? Rädda Barnen vill se en nationell handlingsplan, och även lokala handlingsplaner i kommunerna, som tar ett helhetsgrepp på barnfattigdomsproblematiken. En handlingsplan ska innehålla en beskrivning av hur barnfattigdomen ser ut i landet/kommunen. Här är det viktigt att man tar hänsyn till barns egna upplevelser av att växa upp i en ekonomiskt utsatt situation. Därefter ska man samla alla åtgärder som måste till för att minska barnfattigdomen. Det kan handla om insatser på lång sikt som rör arbetsmarknadspolitik, integration, socialförsäkringar och den ekonomiska familjepolitiken. Det gäller också kortsiktiga lösningar, framförallt på kommunal nivå, som minskar konsekvenserna av att leva i fattigdom för barn, såsom förbud mot avgifter i skolan och kommunala musikskolan, förebyggande av vräkningar av barn, fritidsgårdar och fritidssysselsättningar, barnperspektiv i försörjningsstöd med mera. Det väsentliga med att samla alla åtgärder på detta sätt är att säkerställa att man vidtar de olika åtgärderna utifrån ett barnrättsperspektiv och ett barnperspektiv. Önskvärt är att man innan man skriver in vilka åtgärder man ska vidta, framförallt på lokal nivå, har pratat med barn för att höra vad de tycker att man bör göra. Dessa åtgärder ska ha tydliga mål och aktiviteter, tidsbestämmas, resurstillsättas (såväl finansiella som personella resurser) samt säkerställa att man har ett uppföljningssystem i handlingsplanen. Vad kan man konkret på kommunal nivå göra för att minska barnfattigdomen och dess konsekvenser? Anta en kommunal handlingsplan som tar ett helhetsgrepp om frågan (se stycket ovan om handlingsplan på nationell nivå) Säkerställ ett barnperspektiv i utredningar om försörjningsstöd, så att bl.a. kostnaderna för barns fritidsaktiviteter ingår i försörjningsstödet, och att barnen hörs vid utredningar om detta Inga avgifter i skolan Minst två timmars lärarledd läxhjälp i veckan för alla elever Säkerställ att det finns fritidsgårdar i alla områden i kommunen Inför avgiftsfria fritidsaktiveter Se till att det finns meningsfulla kostnadsfria aktiviteter för barn och ungdomar under skolloven Ha som målsättning att inga barn ska vräkas Förskola på obekväm arbetstid Gör barnkonsekvensanalyser inför varje beslut
Är det inte missvisande när de som arbetar i andra länder får låg inkomststandard och är med i vår statistik? Rädda Barnen använder sig av svensk offentlig statistik när vi tar fram våra rapporter om barnfattigdom. Denna statistik har en del brister som tyvärr även drabbar Rädda Barnens siffror. De som arbetar i andra länder har ingen registrerad inkomst i Sverige och därför finns denna kategori med. Rädda Barnen är medvetna om problemet med gränspendlare och vi skriver om detta i årsrapporten 2012:2. Den gruppen påverkar dock inte siffrorna i stort, och de kan därför ses som tillförlitliga. Dessutom finns en viss underskattning i Rädda Barnens statistik genom att de familjer med som lever med löneutmätning eller skuldsanering, där familjen under 5 år måste leva på existensminimum har en registrerad inkomst och därmed inte räknas som fattiga Barnfattigdomen har ökat ett par år och nu minskar den. Varför är det så? Det vi kan se från 90-talet och även nu i slutet på 00-talet är att andelen barn i fattigdom tydligt följer den ekonomiska situationen i landet och omvärlden. I tid av ekonomisk kris så ökar barnfattigdomen, medan den sjunker när ekonomin i landet går bra. Det behöver inte ha att göra med vilket parti som styr landet. Under hela 2000-talet såg vi en sjunkande barnfattigdom samtidigt blomstrade Sverige ekonomiskt. 2008 slog den ekonomiska krisen till internationellt och påverkade även Sverige, vilket fick som konsekvens att barnfattigdomen ökade det året och fortsatte under 2009, då Sverige hade en djup ekonomisk svacka. Samma tendens såg vi på 90- talet, vilket ledde till att barnfattigdomen i slutet av den krisen var på de högsta nivåerna någonsin, 1997 låg barnfattigdomen på över 22 %. Den svenska ekonomin har nu hämtat sig något, men osäkerheten är stor inför hur det kommer att se ut de närmaste åren. Varför har fattigdomen ökat/minskat i vår kommun? Eftersom de bakomliggande orsakerna till barnfattigdom kan variera lokalt behöver varje kommun själv ta reda på vad som orsakat ökningen/minskningen. Förslagsvis kan man prata med kommunens beslutsfattare samt använda den mall för kartläggning som Rädda Barnen har tagit fram. Rädda Barnens lokalföreningar kan gärna uppmuntra beslutsfattarna i kommunen att göra en egen analys av problematiken med barnfattigdom, dess orsaker och konsekvenser. Utifrån denna analys kan man sedan arbeta fram en handlingsplan för att minska den ekonomiska utsattheten bland barn i kommunen.
Vad kan jag göra för att hjälpa fattiga barn? Det första är att se till att man själv och ens omgivning är medvetna om att alla barn inte har samma ekonomiska situation och vara den som t.ex. sätter stopp för insamlingar till läraren där alla föräldrar förväntas bidra med t.ex. 50 kr. Man kan istället föreslå att man gör en anonym insamling där alla lägger vad man själv kan och vill. Då slipper den som inte har råd att vara den som tar ett sådant initiativ. Man kan ta kontakt med skolor lokalt och informera om vilka konsekvenser som följer av barnfattigdom och påverka dem att sluta ta ut avgifter för utflykter mm, och att man t ex säkerställer att det finns tillgång till cyklar, skridskor, skidor, datorer osv., som kan behövas i undervisningen och där skolor idag utgår från att alla barn har detta. Rädda Barnen anser att det är bra med utflykter och friluftsdagar som en del i undervisningen, men det är viktigt att skolans huvudman står för kostnaderna. Då det inte är möjligt kan klassen uppmuntras att gemensamt göra insamlingar genom att t ex panta burkar eller sälja kakor så att ingen behöver bidra med pengar hemifrån. Kan jag ge pengar till Rädda Barnen för att hjälpa fattiga barn? Du är varmt välkommen att antingen bli medlem (200 kr/år), eller bli givare och på så sätt stötta vårt arbete mot barnfattigdom. Du som blir medlem kan engagera dig i någon av Rädda Barnens drygt 200 lokalföreningar runt om i landet och på så sätt vara med oss och påverka för en förbättrad situation för barn i ekonomisk utsatthet. Rädda Barnen har ingen fond som barn kan söka medel från för sådant de inte själva har råd med, utan Rädda Barnen arbetar med påverkansarbete för att säkerställa att stat och kommuner tar sitt ansvar i enlighet med Barnkonventionen och säkerställer alla barns rätt till en skälig levnadsstandard. Varför gör inte Rädda Barnen något för att hjälpa barnen ekonomiskt? Rädda Barnen anser att det är statens (och kommunernas) ansvar att säkerställa att Barnkonventionen efterlevs. Det är inte vår uppgift att gå in och ta statens ansvar och t ex dela ut bidrag till enskilda barn och familjer. Många av våra lokalföreningar arbetar med flera direktstödsverksamheter så som läxhjälp, gratis fritidsaktiviteter, lovverksamheter, utlåning av fritidsmaterial mm. De arbetar också mycket med informationsspridning, kommunala undersökningar och påverkansarbete på de aktörer som påverkar barn levnadsvillkor lokalt. Ofta får de kommunala bidrag för att genomföra detta. Resultatet av aktiviteterna kan användas i vårt påverkansarbete.
Vi arbetar med att påverka beslutsfattare så att alla barn i hela landet får sin rätt till skälig levnadsstandard. Det kan till exempel handla om att se till att utsatta barn och familjer får tillräcklig information från myndigheterna om vilket stöd de faktiskt har rätt till. Många familjer känner inte till att de kan få bidrag för glasögon till barnen genom landstinget eller till barnens fritidsaktiviteter genom kommunens försörjningsstöd. Rädda Barnen jobbar också med det civila samhället och hållbar utveckling i områden där vi kan se ett ökat socialt utanförskap och hög andel barnfattigdom (På lika villkor). Målet är att skapa ett långsiktigt lokalt engagemang för barns rättigheter. Detta görs bland annat genom verksamheter som ungdomsgrupper och föräldragrupper med fokus på lokalt ägandeskap av engagemanget. Jag har läst att SCB och Socialstyrelsen har helt andra siffror för barnfattigdomen i min kommun. Varför? I undersökningen Sociala jämförelser om barn- och ungdomsvård, som publicerades 6 mars 2012, finns andelen barn i ekonomisk utsatthet med som ett jämförelsetal (undersökningen handlar i övrigt om kommunernas verksamhet inom området social barn- och ungdomsvård). Den studien använder ett annat mått på barnfattigdom, nämligen EU-måttet för risk författigdom, då den som har en inkomst som understiger 60 % av medianinkomsten i ett land anses fattig. Men, är inte arbete det enda sättet att lyfta folk ur fattigdom? Varför talar vi om den ekonomiska familjepolitiken? Arbetsmarknadspolitiska insatser tillsammans med integrationspolitik, utbildningspolitik, familjepolitik m.m. är det som kan bidra till att långsiktigt sänka nivåerna av barnfattigdom. Men det kommer alltid att finnas människor som av olika anledningar inte förmår etablera sig eller stanna kvar på arbetsmarknaden. Alla barn har rätt till en skälig levnadsstandard, och inget barn får diskrimineras på grund av sina föräldrars ekonomiska situation. Staten har ett ansvar att stötta de föräldrar som inte själva förmår förse sina barn med denna skäliga levnadsstandard. En del av det stödet utgörs av den ekonomiska familjepolitiken (generella och behovsprövade bidrag, samt försäkringar). Varför är siffrorna så gamla? Offentlig statistik tar tid att framställa och har därför ungefär två års eftersläpning. Rädda Barnen använder senast tillgängliga uppgifter från Statistiska Centralbyrån (SCB) och bearbetar dessa, vilket också tar lite tid. Tyvärr går det inte att göra rapporterna mer aktuella än så.
Hur mycket pengar handlar det om? Låg inkomststandard: För 2010 var gränsvärdet 11 453 SEK/månad för ett hushåll med en vuxen och ett barn och 17 457 SEK/månad för en familj med två vuxna och två barn. Alla familjer med en disponibel inkomst, d.v.s. de inkomster de har netto när alla skatter, bidrag och förmåner räknats in, under dessa gränsvärden har en inkomststandard som räknas som låg. Försörjningsstöd: Riksnormen, fastslagen av regeringen, per månad för år 2010 var följande: 1. Personliga omkostnader Ensam vuxen Samboende vuxna Barn under 1 år Barn 1 2 år Barn 3 år Barn 4 6 år Barn 7 10 år Barn 11 14 år Barn 15 18 år -2 800 kr -5 060 kr -1 650 kr -1 880 kr -1 540 kr -1 880 kr -2 100 kr -2 410 kr -2 710 kr 2. Gemensamma hushållskostnader 1 person -880 kr 2 personer -990 kr 3 personer -1 240 kr 4 personer -1 420 kr 5 personer -1 620 kr 6 personer -1 850 kr 7 personer -2 020 kr Riksnormen för försörjningsstödet ska motsvara summan av de personliga kostnaderna för samtliga medlemmar i hushållet och de gemensamma hushållskostnaderna. För de två typfamiljer som kommer att illustrera olika mått och kriterier i denna studie innebär detta: Typfamilj 1. Familjen Olsson som består av Kerstin som är ensamstående vårdnadshavare med ett barn, Caroline, 8 år. Riksnorm: 5 890 kr. Därtill tillkommer beräkning av faktisk boendekostnad och andra eventuella godkända utgifter. Med en boendekostnad på 4 700 kr/månad blir familjen berättigade till försörjningsstöd ifall deras inkomster (efter skatt) understiger 10 590 kr/månad under år 2009.
Typfamilj 2. Familjen Karlsson som består av Hans och Gunilla med barnen Jens, 7 år och Johan, 16 år. Riksnorm: 11 290 kr. Därtill tillkommer beräkning av faktisk boendekostnad och andra eventuella godkända utgifter. Med en boendekostnad på 5 800 kr/månad blir familjen berättigade till försörjningsstöd ifall deras inkomster (efter skatt) understiger 17 090 kr/månad under år 2010. Jag tycker att det är jobbigt att säga att jag inte har råd, även om jag borde vara van. Pojke 13 år, Allanprojektet ELEVHÄLSAN GARANTI- BARN- ELEVHÄLSAN NIVÅN MISSHANDEL ELEVHÄLSAN