ASI som kunskapskälla

UFFE Meddelande nr 1/2007 ASI som kunskapskälla En beskrivning av vuxna personer med missbruksproblematik som kommer till Umeå socialtjänst och har genomgått ASIintervju. Jan Brännström

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. Inledning 1 1.1 ASI 2 2. Studiens syfte och tillvägagångssätt 3 2.1 Syfte 3 2.2 Metod 4 2.3 Begränsningar 4 3. Resultat 5 3.1 Allmän information grundintervjuer 5 3.1.1 Boende 5 3.2 Fysisk Hälsa 6 3.3 Arbete/Skola och försörjning 6 3.4 Alkohol- och narkotikaanvändning 7 3.4.1 Debutålder för regelbunden användning 8 3.4.2 Behandlingserfarenhet 9 3.5 Kriminalitet 10 3.6 Familj och umgänge 10 3.6.1 Utsatt för misshandel fysiskt, psykiskt eller sexuellt av närstående 11 3.6.2 Civilstånd och levnadsförhållanden 12 3.7 Psykisk hälsa 13 3.8 Sammanfattning av grundintervjuer utifrån klient och intervjuarskattning 13 4. Diskussion 18 4.1 Kön 18 4.2 Samsjuklighet avseende missbruk/beroende och samtidig psykisk sjukdom 20 5. Nästa steg 21 6. Vad kan ASI-intervjun bidra till och vilka förutsättningar krävs för detta? 22 Referenser 25 Bilaga 1. 28

Utvecklings- och fältforskningsenheten Umeå Socialtjänst Box 3045 903 02 Umeå e-mail: ulf.hyvonen@umea.se Copyright: Författaren och UFFE

1. Inledning Denna rapport har sin utgångspunkt i socialtjänstens arbete med vuxna personer med missbruksproblematik inom individ- och familjeomsorgen (IFO) i Umeå. Rapporten kan ses som ett första steg i att utveckla den lokala kunskapen inom detta område. I rapporten beskrivs dessa personer utifrån den information som framkommer vid strukturerat genomförda intervjuer, enligt ASI. Avslutningsvis diskuteras den kunskap som informationen genererat samt förutsättningarna för att denna typ av sammanställningar ska kunna genomföras kontinuerligt. Inom socialt arbete har det under de senaste åren varit mycket diskussion kring kunskapsbasering och evidensbasering. Olika läger har framträtt, men samtliga tycks vara överens om att det finns ett stort behov av ökade kunskaper om hur det sociala arbetet bedrivs och om dess resultat. Från Socialstyrelsens håll har man under ett flertal år försökt påverka IFO-verksamheterna att utvärdera sina insatser. Syftet med detta är att ge socialarbetare och klienter ett bättre kunskapsunderlag för de beslut som ska fattas (Tengvald, 2001). När förslag till beslut grundas på kunskap kring klientens behov och vanligt förekommande resultat kring vissa åtgärder kan även klienterna lättare involveras och motiveras i sin egen förändringsprocess. En stor grupp av de människor som utvecklar ett missbruk/beroende av alkohol och andra droger kommer i Sverige i kontakt med socialtjänsten för att får stöd och hjälp med antingen konsekvenserna av missbruket eller med själva missbruket. Under 1990-talet, dvs. under samma period som alkoholkonsumtionen och droganvändningen ökade i Sverige, har socialtjänsten genomfört stora ekonomiska åtstramningar. Samtidigt har kraven ökat på att socialarbetarna ska jobba effektivare och åstadkomma goda resultat (Blom, 2000). Vidare har socialtjänsten kritiserats för bristande redovisning av resultat för de insatser som använts och bristande vetenskapligt stöd för sina arbetsmetoder (SOU 2000; SBU 2001; SoS 2001). Under en period mellan 2002 2005 bedrevs en nationell försöksverksamhet med stöd av socialstyrelsen i vissa regioner, där Västerbotten och Umeå/Skellefteå var en av dessa, med att utveckla en kunskapsutvecklad socialtjänst (Jonson, 2005). Missbruksarbetet i Sverige blir allt mer kartlagt och utvärderat. Några exempel på detta är SBU-rapporten (2001) om behandling av alkohol och narkotikamissbruk, utredningen om personer med tungt missbruk (SOU 2005:82) samt Socialstyrelsens nationella riktlinjer för missbruks- och beroendevård (Socialstyrelsen, 2007). Socialstyrelsen publicerar även regelbundet rapporter om placeringar av vuxna missbrukare (Socialstyrelsen, 2006). Mobilisering mot narkotika har under de senaste åren publicerat en ansenlig mängd rapporter kring olika aspekter av missbruk och behandling. Centrum för socialvetenskaplig alkohol- och drogforskning (Sorad) publicerar regelbundet statistik och rapporter inom detta område och ett nätverk för samhällsvetenskaplig alkohol- och drogforskning har startats (Sonad). Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) följer drogutvecklingen i Sverige. Vetenskapliga artiklar och avhandlingar publiceras varje år i en stor mängd både nationellt men framför allt internationellt. Socialtjänstens arbete syftar till att stödja och hjälpa människor att få det bättre inom olika livsområden. För att kunna uppnå detta syfte är det av stor vikt att verksamheten grundar sig på kunskap om vilka som söker sig till socialtjänsten, utreda dessa personers behov samt utforma insatser som svarar mot dessa behov. Socialtjänsten har många åtaganden och riktar sig till ett flertal målgrupper vars behov skiljer sig både till omfattning och innehåll. Verksamheten bygger på att utreda, bedöma, ge bistånd i olika former och följa upp de 1

insatser som beviljats. Detta ska genomföras i en kommunal verksamhet som är politikerstyrd och som påverkas i olika grad av bl.a. anhöriga, frivilliga intresseorganisationer och olika myndigheter. Forskningen som beskrivs ovan har sitt ursprung antingen i utredningsfasen (t.ex. olika utredningsinstrument) eller i den del av biståndet som innehåller behandling (t.ex. SBU-rapporten). Däremellan finns en mängd insatser (försörjningsstöd, olika boendeformer, kontaktpersoner, stödsamtal, omvårdnadsinsatser osv.) som används inom socialtjänsten och som är av central betydelse för de människor den verksamheten möter. När det gäller de missbrukande personer som IFO möter saknas det bra beskrivningar och sammanställningar av dessa personers behov. Inte heller finns någon systematiskt sammanställd kunskap om resultatet av de olika insatser som IFO-verksamheten vanligtvis använder sig av. 1.1 ASI Socialstyrelsen har ambitioner att utveckla det sociala arbetet mot mer evidensbaserade metoder, dvs metoder som bevisligen är effektiva. Ett exempel på detta är de nationella riktlinjer för missbruks- och beroendevård inom socialtjänsten och hälso- och sjukvården (2007) som via Socialstyrelsen har utvecklats. Inom socialtjänstens missbruksarbete kan man som en del i detta arbete se utvecklandet av användningen av den sk ASI-intervjun (Addiction Severity Index). Det är en strukturerad intervju som innehåller frågor kring livsområden som är centrala för personer med missbruksproblematik utifrån tidigare förhållanden och nuvarande livssituation. Intervjun omfattar förutom frågor om alkohol- och narkotikamissbruk även andra livsområden som arbete, fysisk och psykisk hälsa, socialt umgänge och kriminalitet. ASI-intervjun omfattar i den fullständiga versionen 180 frågor (se bilaga 1) och det finns även en uppföljningintervju som omfattar 150 frågor. ASI-instrumentet är utvecklat av Tom McLellan i USA under slutet på 1970-talet (McLellan, Luborsky, O Brien, Woody, 1980). Till en början användes instrumentet för att utvärdera missbruksvården men allt eftersom började den spridas till andra områden då det visade sig att den var användbar både i praktiskt kliniskt arbete, forskning och utvärdering. ASI-intervjun är idag översatt till ett stort antal språk inklusive svenska och används i många länder (Leonard, Mulvey, Gastfriend & Shwartz, 2000, Andrén, Bergman, Laurell & Schyter, 2001). I mitten på 1990-talet översattes ASI i Sverige och baserades på den femte versionen av ASI. Den används inom missbruksområdet i ett flertal verksamheter, främst inom socialtjänsten och kriminalvården, men även landstingets beroendevård och annan behandlingsverksamhet använder ASI (Engström & Nyström, 2003). Hur klienterna skulle uppfatta att bli intervjuad med ett strukturerat instrument var en av frågorna vid introduktionen av instrumentet i Sverige. Enligt Engström & Armelius (2002) framkom det att 95 % av klienterna accepterade intervjun varav 85 % var positiva till den. ASI-intervjun ger en mängd information men däremot saknas det kunskap om på vilket sätt den tas tillvara vid behandlingsplanering (Mäkelä, 2004). Under våren 2007 kommer en reviderad svensk intervjublankett att introduceras. Den innehåller några smärre men viktiga justeringar. För att säkerställa att intervjuerna genomförs på ett likartat sätt och att frågorna förstås utifrån en gemensam bas bör samtliga som använder instrumentet genomgå en utbildning (Engström & Armelius, 2005). Denna utbildning har sedan 2000 en nationell standard och omfattar sammanlagt tre dagar. Den första utbildningen som genomfördes i Sverige inom socialtjänsten hölls i Umeå 1996. Sedan dess har det regelbundet genomförts utbildningar och i dagsläget finns det tusentals personer som är utbildade i Sverige (Engström, 2005). Utöver denna utbildning finns en tillhörande manual (Andréasson et al, 2003) och en användarhandbok (Nyström, Sallmén och Öberg, 2005), båda utgivna av Socialstyrelsen. 2

Inom Umeå Socialtjänst har ASI-intervjun använts under ett flertal år. Från år 2000 finns ett ledningsbeslut att alla vuxna personer med missbruksproblematik som socialtjänsten möter ska utredas med hjälp av ASI. Samtliga socialsekreterare som använder ASI-intervju har genomgått den ovan nämnda tredagars-utbildningen. Sedan 2004 har intervjuerna blivit noggrant ifyllda och dokumenterade i en databas. En person har varit ansvarig för inmatningen i databasen för att säkerställa att blanketterna fylls i och inmatas på ett korrekt sätt. ASI har tre huvudsakliga användningsområden; i det direkta praktiska klientarbetet, planeringsunderlag för ledning och politiker samt forskning. I klientarbetet får socialarbetaren mycket information på kort tid, en avsevärd kunskap om positiva och negativa livsområden vilket i sin tur ger ett bra underlag till arbetsplanen. I ASI-intervjun ingår också att man återkopplar resultatet till klienten vilket gör personen delaktig i utredningen. Vid uppföljningsintervjun får socialarbetaren också kunskap om olika förändringar över tid men det ges också möjligeter till feedback om dessa förändringar till klienten. Regelbundna sammanställningar (som denna) ger information för ledning och politiker om denna målgrupp som kan användas som ett underlag för diskussioner kring inriktning av verksamheter och prioriteringar. Uppföljningsintervjuer i sammanställd form ger också kunskaper om olika typer av förändringar som sker över tid. Slutligen kan forskningen, genom att göra större sammanställningar och mer avancerade analyser, förbättra kunskapsläget kring personer med missbruk. 2. Studiens syfte och tillvägagångssätt 2.1 Syfte Syftet med denna studie är att utifrån ASI-intervjuer beskriva de vuxna personer med missbruksproblematik som kommer i kontakt med socialtjänsten i Umeå. Frågeställningar På vilket sätt kan personer med missbruksproblematik beskrivas utifrån Bakgrundsfaktorer som kön, ålder boende Fysisk hälsa Arbete, skola och försörjning Alkohol- och narkotikaanvändning Kriminalitet Familj och umgänge Psykisk hälsa Missbrukare är ett begrepp som ofta används som om det vore en homogen grupp av individer. Så är inte är fallet utan det är personer med unika möjligheter, problematik och förutsättningar. Utifrån detta, men också utifrån att begreppet missbrukare är stigmatiserande, så föreslås det i en offentlig utredning att gruppen ska benämnas personer med missbruksproblematik (SOU 2005:82). Detta har även framförts i LVM-utredningen (SOU 2004:3) och det nationella riktlinjearbetet (2007). Skillnaderna mellan olika individer kan vara stora men det kan också vara så att vissa likheter går att identifiera kring de individer som kommer i kontakt med socialtjänsten. 3

2.2 Metod Ett första steg i att socialtjänsten ska kunna arbeta kunskapsbaserat är kunna beskriva de målgrupper som den möter. I detta fall blir det då viktigt att kunna beskriva hur den grupp personer med missbruksproblematik kan tänkas definieras. Umeå socialtjänst vuxengrupp utreder sina klienter med missbruksproblematik med hjälp av bland annat ASI. Detta har medfört att ca 90 95 % av de personer som vuxengruppen möter och har missbruksproblem har genomgått en ASI-intervju. De klienter som inte genomgår en ASI-intervju är de som vägrar delta, där frågorna är för svåra för klienten eller att klienten inte har varit i sådant skick att intervjun har kunnat genomföras. Intervjuerna har sedan matats in i en databas (ASI-net) som i sin tur möjliggör både en textsammanfattning på individnivå, men även statistiska beräkningar på gruppnivå. Utgångspunkten för denna rapport är i detta fall det material som finns tillgängligt i ASI-net inom Umeå socialtjänst. Databasen innehöll 269 individer som varit i kontakt med socialtjänsten och där det varit aktuellt med en ASI-intervju. Därefter har materialet behandlats i statistikprogrammet SPSS för att möjliggöra olika statistiska beräkningar. 2.3 Begränsningar Inom socialtjänsten i Umeå finns det troligtvis grupper av personer med missbruksproblematik där inte ASI används. Sannolikt finns det ett antal personer inom äldreomsorgen med missbruksproblematik men även inom IFO:s avdelning barn och unga kan det finnas föräldrar med missbruksproblematik som inte utreds med hjälp av ASI. En annan grupp som kommer till socialtjänsten men inte finns med i denna undersökning är de klienter som endast uppbär försörjningsstöd och har ett dolt missbruk. 4

3. Resultat 3.1 Allmän information grundintervjuer Resultaten kommer att presenteras i utifrån de sju livsområden som är aktuella i ASIintervjun. Varje avsnitt inleds med en kort presentation av innehållet inom respektive område. Intervjun startar med att en del bakgrundsfrågor ställs, som kön, ålder, boende osv. Totalt har det genomförts 269 grundintervjuer från januari 2003 tom oktober 2006. Av dessa är 191 (71 %) män och 78 (29 %) kvinnor. Åldersspridningen är från 19 år till 67 år. Andelen svenskfödda är 89 %. Genomsnittsåldern är 37 år för män och 39 år för kvinnor. För att undersöka om det finns skillnader mellan olika åldrar har personerna indelats i olika ålderskategorier. Det framkommer då att den största gruppen personer med missbruksproblematik som socialtjänsten möter är 39 år eller äldre. Över 50 år är 67 st vilket motsvarar 25% av den totala gruppen. Utifrån att den yngsta kategorin, som brukar betecknas som unga vuxna, har liten åldersspridning kan man nog säga att den innehåller förhållandevis många individer. Tabell 1. Ålders- och könsfördelning (n=269) 19-24 år 25-38 år 39 år och äldre Totalt Procent Man 53 52 86 191 71 % Kvinna 18 16 44 78 29 % Totalt 71 68 130 269 100 % 3.1.1 Boende Boendesituationen är för den totala gruppen olika. Den dominerande andelen har egen lägenhet (nära 60%) men en grupp saknar en stabil boendesituation och 20 personer är bostadslösa. Studeras boendet utifrån ett könsperspektiv kan framgår det att förhållandevis många kvinnor (58 st) har egna lägenheter och förhållandevis få kvinnor (2 st) är bostadslösa. Som man kan förvänta sig är det unga vuxna som är den största gruppen som bor hos föräldrar, släktingar osv. Tabell 2. Boendesituation fördelat på kön (n=269) Man Kvinna Totalt Procent Egen bostad 100 58 158 59 % Andra hand 16 4 20 7,5 % Hos föräldrar, släktingar, inneboende, boendekollek. 34 4 38 14 % Försöks-/träningslägenhet 12 5 17 6 % Institution/kategorihus/ familjevård 8 3 11 4 % Hotell 1 1 2 1 % Bostadslös 18 2 20 7,5 % Annat 2 1 3 1 % Totalt 191 78 269 100 % 5

3.2 Fysisk hälsa ASI omfattar inom detta område frågor om vistelse på sjukhus, kroniska medicinska problem och behov av medicinering. Vid missbruk är den fysiska hälsan ofta påverkad. Det kan i sig ge kroppsliga skador men kan också innebära konsekvenser som olyckor, dålig tandhygien osv. Vid en rehabilitering är detta viktigt att uppmärksamma. Många av de personer som intervjuats anser att deras fysiska hälsa är problematisk. Hela 55 % anser sig ha långvariga kroppsliga skador eller sjukdomar som påverkar livsföringen. I tabellen nedan framgår det att det är fler av kvinnorna (62 %) som har dålig hälsa än männen (52 %). Precis som väntat ökar de kroppsliga problemen med ålder. Tabell 3. Skador och sjukdomar som påverkat livsföringen fördelat på kön (n=268) Man Kvinna Totalt Procent Har skador/sjukdomar 98 49 147 55% Saknar skador/sjukdomar 92 29 121 45% Totalt 190 78 268 100% 3.3 Arbete/skola och försörjning Under denna rubrik ställs frågor om skolbakgrund, professionellt kunnande, försörjningskällor, körkort och bilinnehav. För att veta vilka förutsättningar en vuxen person har för att komma tillbaka in i samhället är både skolbakgrund och arbetslivserfarenhet viktiga. En mindre andel (13 %) har eftergymnasial utbildning. Att notera kan vara att det är många i den yngsta gruppen (drygt 50 %) som endast har upp till nioårig skolbakgrund. Generellt kan man säga att kvinnorna har något högre skolutbildning. Sysselsättningen kan beskrivas utifrån ASI med hjälp av frågan som beskriver det vanligaste anställningsmönstret under de senaste tre åren. Här framkommer det att 42 % av gruppen har haft arbete under denna period. Gruppen arbetslösa motsvarar ca 20 % och ungefär lika många har haft sjukbidrag/pension som huvudsaklig försörjning. Delas hela gruppen upp utifrån ålderskategorier framkommer det att det är den äldsta gruppen som har sjukbidrag eller pension. Ungefär lika många i de två yngre grupperna har haft arbete som sysselsättning. 6

Tabell 4. Skolbakgrund och sysselsättning fördelat i åldersgrupper (n=267) 19-24 år 25-38 år 39 år och äldre Totalt Procent Skolbakgrund 9 år eller mindre 37 23 50 110 41 % 10-12 år 28 34 48 110 41 % 13 år eller mer 5 11 31 47 18 % Totalt 70 68 129 267 100 % Sysselsättning sen. tre åren Arbete 34 31 47 112 42 % Studier 14 14 1 29 11 % Pension/Sjukbidrag 0 8 52 60 22 % Arbetslös 18 10 28 56 21 % Institution 4 5 1 10 4 % Totalt 70 68 129 267 100 % 3.4 Alkohol och narkotikaanvändning Inom detta område ingår frågor om debutålder för regelbunden användning, vilka droger som använts de senaste 30 dagarna och någon gång i livet, berusningsdrickande, intagningssätt, kostnader för droger, överdoser, delirium tremens, abstinens samt behandling. En viktig information kring missbruket för att kunna göra relevanta bedömningar om fortsatta åtgärder, är att få kunskap om vilken drog som är individens dominerande drog, dvs. den drog som huvudsakligen missbrukas. Detta säger således inget om man också använder andra droger. Dominerande drog har i denna rapport delats in i tre kategorier, alkohol, narkotika och en blandning av dessa. Detta medför att läkemedel klassificeras som narkotika. Drygt 55 % uppger att alkohol är det dominerande drogproblemet och knappt 40 % narkotika. Gruppen unga vuxna har vanligtvis narkotika som dominerande drog men det finns även en grupp unga som anser att alkohol är det. För den äldsta gruppen gäller det omvända, en mycket stor övervikt av alkohol och en liten grupp där narkotika är dominerande. Den kvinnliga andelen är ca 30 % i respektive ålderskategori oavsett om det är alkohol eller narkotika som är dominerande drog. Tabell 5. Dominerande drog utifrån kön och ålderskategorier 16-24 år n=71 25-38 år n=68 39 år och äldre n=130 Dominerande drog Man Kvinna Ej svarat 1 0 1 Alk&Nark 3 0 3 Alkohol 14 4 18 Narkotik 35 14 49 Total 53 18 71 Dominerande Alk&Nark 4 1 5 drog Alkohol 18 8 26 Narkotik 30 7 37 Total 52 16 68 Dominerande drog Ej svarat 1 1 2 Alk&Nark 3 0 3 Alkohol 72 35 107 Narkotik 10 8 18 Total 86 44 130 7

3.4.1 Debutålder för regelbunden användning Vid ASI-intervjun frågar man om debutålder vid regelbunden användning av olika preparat. Regelbunden användning motsvarar användning minst tre dagar per vecka. Redovisningen här bygger på svaren om de vanligaste berusningsmedlen. I tabellen framgår att den klart vanligaste debutåldern för regelbunden användning av alkohol är före 20 års ålder. En grupp som motsvarar 24 % har en klart senare debut, efter det man fyllt 30 år. Det finns också en grupp som aldrig druckit alkohol tre dagar eller mer. Den är lika stor som den som de som haft en debutålder efter 30 år. Den yngsta personen var 7 år vid debut med regelbunden användning av alkohol och den äldsta 60 år. För kvinnorna är det vanligare med en senare debut än för männen. Cannabis är det narkotiska preparat som är vanligast förekommande, ca 40 % av den totala gruppen har eller använder drogen tre dagar per vecka eller mer. Det är även 10 % som uppger att det är deras dominerande drog. En absolut övervägande majoritet hade sin debut vid 20 år eller yngre. Den yngsta var 11 år och den äldsta var 48 år vid debuten av regelbunden användning av cannabis. Fyrtio personer (35 % kvinnor) har använt drogen regelbundet, mellan ett och tre år. Lika många har använt cannabis regelbundet mellan fyra och nio år men här minskar andelen kvinnor till 15 %. Det är 27 personer som använt cannabis regelbundet, varav 15 % kvinnor. Under de senaste 30 dagarna har 48 personer använt cannabis, 25 personer mindre än 10 dagar och 23 personer mer än 10 dagar. Den andel som någon gång haft regelbunden användning av amfetamin uppgår till 30 % av den totala gruppen. Däremot är det endast 3 % som uppger den som sin dominerande drog. I gruppen som regelbundet använt amfetamin är debutåldern något högre än för cannabis och spridningen mellan den yngsta och den äldsta vid debuten varierar mellan 13 och 52 år. De vanligaste intagningssätten är injektion och sniffning men även oralt intag förekommer. Av de svarande uppger 51 personer att de använt amfetamin regelbundet mellan ett och tre år regelbundet, varav 27 % är kvinnor. Andelen kvinnor minskar till ca 15 % både när det gäller fyra till nio års erfarenhet (totalt 20 personer) eller 10 år eller mer där den totala gruppen som uppgår till nio personer. Under de senaste 30 dagarna har 22 personer använt amfetamin, tre av dessa mer än 10 dagar. Heroin har 20 % av den totala gruppen använt regelbundet och 9 % uppger att det är den dominerande drogen. Debutåldern stiger i de olika ålderskategorierna. Den som var yngst vid debuten var 13 år och den äldste var 40 år. Det absolut vanligaste intagningssättet är injektion men även rökning och sniffning förekommer i mindre omfattning. Tjugoåtta personer har använt heroin regelbundet mellan ett och tre år, varav fem är kvinnor. Andelen kvinnor ökar till 35 % i gruppen med fyra till nio års erfarenhet (totalt 17 personer). I den grupp som har mer än 10 års erfarenhet av regelbunden användning av heroin, totalt sju personer, var ingen kvinna. Under de senaste 30 dagarna har 23 personer i gruppen har använt heroin, varav 16 personer mindre än 10 dagar och sex personer mer än 10 dagar. 8

Tabell 6. Ålder för debut av regelbunden alkohol och droganvändning utifrån kön. Man Kvinna Totalt Procent Debut alkohol 11-20 år 111 29 140 64% 21-29 år 14 11 25 12% 30 år och äldre 32 20 52 24% Totalt 157 60 217 100% Debut cannabis 11-20 år 78 23 101 90% 21-29 år 8 1 9 8% 30 år och äldre 0 2 2 2% Totalt 86 26 112 100% Debut amfetamin 11-20 år 47 13 60 72% 21-29 år 13 4 17 20% 30 år och äldre 5 2 7 8% Totalt 65 19 84 100% Debut heroin 11-20 år 20 7 27 50% 21-29 år 14 3 17 31% 30 år och äldre 8 2 10 19% Totalt 42 12 54 100% Av den totala gruppen har 35 % injicerat någon gång i livet varav 11 % har injicerat någon gång under de senaste trettio dagarna. 3.4.2 Behandlingserfarenhet Vid genomgången av behandlingserfarenheter hålls behandling för alkohol respektive narkotika åtskilda. Detta för att dels se om det finns skillnader i vilken typ av hjälp som dominerar, men också utifrån att det finns skillnader utifrån medlen i sig själva. Alkohol: Av den totala gruppen är det 112 personer som har tidigare erfarenhet av behandling för alkoholmissbruk. Det är 34 personer som har tidigare erfarenheter av avgiftning i öppenvård för sitt alkoholmissbruk. Antalet tillfällen man har fått hjälp med detta varierar mellan ett och 15. Avgiftning i slutenvård har 60 personer fått och här varierar antalet vårdtillfällen mellan en och 200. En något större grupp (66 personer) har varit i öppenvårdsbehandling för sitt alkoholmissbruk mellan en och 30 gånger. Slutenvårdsbehandling har 60 personer erfarenhet av mellan en till tjugo gånger. Psykiatrisk vård för sitt alkoholmissbruk har 25 personer erfarenhet av. Ingen erfarenhet av vare sig öppenvård, slutenvård eller psykiatrisk vård för sitt alkoholmissbruk har 157 personer (58 %). Narkotika: Det är 85 personer som har erhållit behandling för narkotikamissbruk. Erfarenhet av avgiftningar i öppenvård respektive slutenvård för sitt narkotikamissbruk har 27 respektive 56 personer. Variationen är stor när det gäller antalet tillfällen per person. Öppenvårdsbehandling har 56 personer erfarenhet av och slutenvård en något större grupp 62 personer). För sitt narkotikamissbruk har 27 personer fått psykiatrisk vård. Saknar erfarenhet av såväl 9

öppenvård, slutenvård eller psykiatrisk vård för sitt narkotikamissbruk gör 184 personer (68 %). 3.5 Kriminalitetet ASI-intervjun ställer frågor om brottslig verksamhet, gripanden, åtal domar och fängelsevistelser inom det kriminella området. Kriminalitet i olika former finns ofta i missbrukets närhet. De frågor som denna rapport fokuserar på, är åtal kring olika brottstyper. Det innebär att personerna kan ha varit oskyldiga eller att åtalet lagts ner av någon anledning. Här framkommer att de vanligaste brotten som går till åtal är narkotikabrott, våldsbrott och egendomsbrott för de personer med missbruksproblematik som socialtjänsten i Umeå möter. Drygt 38 % av männen har någon gång varit åtalad för våldsbrott medan det gäller endast 8 % av kvinnorna. Av männen har 41% stått åtalade för egendomsbrott medan kvinnorna har en åtalsfrekvens på 25 %. Narkotikabrott, som är den vanligaste brottstypen, har 27 % av kvinnorna och 43 % av männen varit åtalade för. En betydande grupp, 110 personer, har inte varit åtalade för några brott. Erfarenhet av att sitta i häkte/kriminalvårdsanstalt/rättspsyk har 28% av de svarande och detta har varit aktuellt för 10 % av kvinnorna och 35 % av männen. 11% 34% Narkotikabrott Vålds brott Egendomsbrott Andra brott 31% 24% Figur 1. Fördelning av antal brott (n=157). 3.6 Familj och umgänge Detta område innehåller frågor kring civilstånd, samlevnadsförhållanden, drogbruk i hemmet, vänner, relationsproblem och övergrepp. Ett antagande om personer med missbruksproblematik är att de saknar nära relationer till sina föräldrar. Ett problem som antas följa detta, är att om man inte har haft ett tryggt anknytningsmönster med minst en vuxen kan det vara svårt att knyta an och få tillitsfulla relationer med andra människor. Detta i sin tur skulle kunna påverka vilken behandling som kan bli aktuell men också resultatet av behandlingen. Hur ser det ut i denna grupp personer med missbruksproblematik som socialtjänsten möter i Umeå? I denna rapport fokuseras på relationerna till föräldrarna men ASI-intervjun frågar även efter relationerna till andra viktiga närstående. 10

Som figur 2 visar är det 19 % som anser att de inte haft en nära relation till vare sig mamma eller pappa. Relationen till mamma uppger betydligt fler som bättre än relationen till pappa. Samtidigt går det att vända på resonemanget och säga att hälften (50 %) av de svarande uppger att de har haft en bra relation till båda föräldrarna. Något fler av männen ansåg att de haft en nära relation till mamma (75 % män mot 70 % kvinnor). Det är däremot större skillnad mellan könen i relationen till pappa. Männen anser till 47 % att de inte haft en nära relation medan motsvarande siffra för kvinnorna är 38%. Utifrån ett åldersperspektiv framkommer det att den grupp som anser sig haft sämst relation till både mamma och pappa är kategorin 25-39 år. Det är framför allt upplevelsen av relationen till pappa som många uppger som dålig (55 %). Den grupp som uppger bäst relation till pappa är den äldsta gruppen och till mamma den yngsta gruppen. 19% 24% Nära relation: mamma Nära relation: pappa Nära relation: båda föräldrar Nära relation: Ingen förälder 7% 50% Figur 2. Nära, långvarig och personlig relation med föräldrar (n=243) 3.6.1 Utsatt för misshandel fysiskt, psykiskt eller sexuellt av närstående Att ha varit eller vara utsatt för misshandel av olika former kan påverka vad som ska göras, allt från behov av skydd till vilken typ av behandling som kan vara aktuell. ASI belyser detta utifrån tre områden, psykisk, fysisk och sexuell misshandel från personer som är närstående eller finns naturligt i ens omgivning. Frågorna omfattar både hur det sett ut senaste 30 dagarna och tidigare i livet. Som framkommer i nedanstående tabell så är kvinnor betydligt mer utsatta än män. Flertalet av kvinnorna har varit utsatta både för fysisk och psykisk misshandel men även en betydande grupp (31 %) har varit utsatta för sexuella övergrepp. I den manliga gruppen finns det också många som blivit utsatta för fysisk (23 %) och psykisk (43 %) misshandel. En liten grupp (4 %) har också varit utsatta för sexuella övergrepp. Utifrån ålderskategorier framkommer det inga skillnader mellan grupperna. Det inte många som varit utsatta för fysisk eller sexuell misshandel under de senaste 30 dagarna. Vanligare är att varit utsatt för psykisk/känslomässig misshandel (16 %) under de senaste 30 dagarna. 11

Tabell 7. Utsatt för misshandel fysiskt, psykiskt eller sexuellt av närstående fördelat på kön Fysisk misshandel (n=267) Man Kvinna Totalt Procent Ja 44 45 89 33% Nej 146 32 178 67% Totalt 190 77 267 100% Psykisk misshandel (n=267) Ja 81 55 136 51% Nej 109 22 131 49% Totalt 190 77 267 100% Sexuell misshandel (n=266) Ja 8 24 32 12% Nej 181 53 234 88% Totalt 189 77 266 100% 3.6.2 Civilstånd och levnadsförhållanden Det vanligaste civilståndet är ensamstående, drygt 75 % lever under sådana omständigheter. Samtidigt är det knappt 75% som har levt eller lever som sammanboende eller gifta. Utifrån att det är så många som lever eller har levt tillsammans med en partner kan man anta att det finns ett antal barn som lever tillsammans med åtminstone en missbrukande förälder. ASI-intervjun ger tyvärr inte idag några säkra svar på detta men en antydan kan vi få genom att frågan kring de vanligaste levnadsförhållanden de senaste tre åren. (Nya ASI som introduceras våren 2007 kommer att innehålla frågor om detta). Här framkommer det att åtminstone 22 % av gruppen har under den senaste treårsperioden bott tillsammans med barn. Av dessa är 37 personer män och 22 kvinnor. Tabell 8. Civilstånd och levnadsförhållanden fördelat på kön Civilstånd (n=266) Man Kvinna Totalt Procent Gift 15 8 23 8 % Sambo 19 15 34 13 % Ensamstående tidigare gift/sambo 99 44 143 54 % Ensamståend ej tidigare gift 56 10 66 25 % Totalt 189 77 266 100 % Levnadsförhållanden senaste 3 åren (n=267) Med partner och barn 28 12 40 15 % Endast med partner 31 18 49 18 % Endast med barn 9 10 19 7 % Med föräldrar 18 2 20 8 % Med släktingar 1 0 4 1 % Med vänner 4 2 6 2 % Ensam 90 28 118 44 % Institution 4 2 6 2 % Inga stabila levnadsförhållanden 5 3 8 3 % Totalt 190 77 267 100 % 12

3.7 Psykisk hälsa Inom detta område finns uppgifter om behandling för psykiska problem, psykiska symtom, självmordförsök och medicinering. Psykisk hälsa är något som är starkt kopplat till missbruk av olika sorter. Det är inte ovanligt att psykiska problem uppstår av långvarigt missbruk. Inte heller är det ovanligt att psykiska problem föregår ett missbruk. När den psykiska ohälsan är omfattande är det en viktig aspekt av behandlingsplaneringen. ASI är inget diagnosinstrument men skulle kunna ge en indikation på att psykiatrin behöver involveras och klienter utredas bättre. Trettio procent av den undersökta totala gruppen har någon gång i livet varit inlagd för psykiska eller känslomässiga problem. Av dessa var det 24 % män och 43 % kvinnor. Behandling i öppenvård har 48 % erfarenhet av för denna typ av problem varav 40 % män och 66 % kvinnor. Det finns inga större skillnader i upplevd psykisk ohälsa mellan könen på frågan om de senaste 30 dagarna men däremot uppger en större andel av kvinnorna att de haft bekymmer med ångest och koncentration/minne tidigare i livet. Tidigare i livet har 50 % ordinerats läkemedel, knappt 35 % under de senaste 30 dagarna. När det gäller läkemedel kan syns återigen en könsskillnad, både under de senaste 30 dagarna och tidigare i livet har fler kvinnor ordinerats läkemedel. Totalt 31 personer (11 %) har sjukbidrag eller pension med anledning psykiska besvär. Som framgår så finns det omfattande psykisk problematik i denna grupp och drygt 25 % har gjort allvarligt menade självmordsförsök. Även på detta område kan vi se en könsskillnad där det är fler kvinnor som försökt ta sitt liv. Psykisk ohälsa som område är också starkt förknippat med hur man ska klara av att vara nykter/drogfri men har också samband med bortfall från behandling och sociala problem (Öjehagen & Berglund, 2000). 250 200 Antal personer 150 100 50 Nej Ja 0 Depression Ångest Minne Våldsamhet Självmord Figur 3. Antal personer som haft problem med depression, ångest, minne/koncentration, våldsamma handlingar samt självmordshandlingar under sin livstid. 3.8 Sammanfattning av grundintervjuer utifrån klient- och intervjuarskattning. Inom varje avsnitt får klienten besvara i vilken utsträckning man är besvärad av problemen och i vilken grad man anser sig vara i behov av hjälp med dessa. Därefter gör intervjuaren en skattning av hjälpbehovet utifrån klart definierade kategorier. 13

En intressant aspekt att undersöka är på vilket sätt klienternas och intervjuarnas generella bild överrensstämmer med varandra. Skalorna som används är olika så det är endast profilen som är jämförbar. Som visas i nedanstående figurer så ser kurvorna väldigt lika ut. Den största skillnaden är upplevelsen av fysik hälsa, där klienterna upplever den som sämre än intervjuarna. Vidare anser intervjuarna att alkohol generellt sett är det mest omfattande problemet medan klienterna uppfattar att den psykiska ohälsan är störst. Hjälpbehov 9 8 7 6 5 4 3 2 1 0 Fys Hälsa Arbete Alkohol Narkotika Krim Fam/Anh Psyk hälsa Figur 4. Intervjuarskattning av hjälpbehov inom olika livsområden på en skala 0-9 4 3 Hjälpbehov 2 1 0 Fys hälsa Arbete Alkohol Narkotika Krim Fam/Anh Psyk hälsa Figur 5. Klientskattning av hjälpbehov inom olika livsområden på en skala 0-4 Ett annat sätt att beskriva de behov som vuxna personer med missbruksproblematik har är att personerna får bedöma hur många dagar av de senaste 30 senaste som de anser att det förkommit problem inom olika livsområden. Även mätt på detta sätt framkommer det att personerna anser att deras psykiska hälsa är det område som är mest påverkat men sedan förändras bilden något. Den fysiska ohälsan blir ett större bekymmer i relation till övriga livsområden. Bekymren med alkohol minskar likaså bedömer klienterna det som problemen med familj och anhöriga är mindre omfattande. Förhållandevis högt inom alla tre mätningar är arbete/försörjning. 14

30 Antal problemdagar 25 20 15 10 5 0 Fys hälsa Arbete Alkohol Narkotika Krim Fam/Anh Psyk hälsa Figur 6. Antal problemdagar inom olika livsområden under de senaste 30 dagarna Det är lite förvånande att klienternas men även intervjuarnas upplevelse av problematiken inte är fullt så omfattande som kan förväntas utifrån det totala materialet. På intervjuarskattningen som har en skala som går från 0 till 9 är inget problemområde högre skattat än 3,5. Klientskattningarna avseende hjälpbehov, som har en skala på 0 till 4, når inget problemområde upp till två och avseende de senaste trettio dagarna har inget problemområde haft mer än 12 dagars omfattning. Anledningen till detta är att det rör sig om genomsnittliga värden. De intervjuade personerna har dels inte problem inom alla områden och dels tenderar de att antingen ha omfattande eller lite problem. Denna frågeställning presenteras nedan utifrån problem de senaste 30 dagarna och en kategorisering av små, medelstora och stora problem. Problematiken blir beskrivet på detta vis mer nyansrik. Med anledning av detta har svaren kategoriserats enligt följande: 0 5 dagar = inga/små problem 6 14 dagar = medelsvåra problem 15 30 dagar = stora problem Antal personer 300 250 200 150 100 50 små medel stora 0 fys arb alk nark krim fam/anh psyk Figur 7. Klientskattning i olika kategorier 15

Ovanstående tabell visar att inom varje område finns en dominerande grupp som har inga eller små problem. Det framträder också en bild av att antingen har man inga/små problem eller stora problem. Gruppen personer med medelstora problem är inom samtliga områden minst. De som har stora problem, har samtliga svårigheter inom det området motsvarande minst 15 av 30 dagar. Fortfarande är det den psykiska ohälsan som anses vara mest problematisk. Ifall personerna undersöks utifrån antalet områden som varje enskild har problem med framträder en grupp (12 %) som uppgett sig vara utan eller ha små problem inom varje område samt en grupp (26 % ) med stora problem inom minst 3 områden. Skillnader mellan könen framträder mest inom området familj och umgänge. Betydligt fler av kvinnorna (16 %) än männen (6 %) anser dessa relationer problematiska. Ungefär 50 % av både könen anser att de har haft problem med den psykiska hälsan under de senaste 30 dagarna. Centrala områden med stark koppling mellan sig är drog/alkoholproblematik och psykisk hälsa. Fem män och två kvinnor (fet stil i tabellen) uppger sig ha haft stora problem med såväl alkohol, narkotika och psykisk hälsa under de senaste trettio dagarna. Totalt är det 70 personer (understruket i tabellen minus de 7 personer som räknas dubbelt) som uppger att de har haft stora problem med någon drog (alkohol, narkotika eller båda) och samtidigt uppger att de har haft stora psykiska problem. Relationen mellan hög drog/alkoholkonsumtion och psykisk ohälsa verkar vara starkare bland kvinnor än bland män. 16

Tabell 9. Alkohol-, narkotika- och psykiska problem kategoriserat i små, medel och stora problem under de senaste 30 dagarna. Narkproblem 30dag Kön Psykproblem 30dag Små Medel Stora Total Man Små alkproblem Små 38 3 18 59 30 dag Medel 10 0 0 10 Stora 24 0 2 26 Total 72 3 20 95 Medel alkproblem Små 5 2 8 15 30 dag Medel 2 0 0 2 Stora 3 0 0 3 Total 10 2 8 20 Stora alkproblem Små 28 0 19 47 30 dag Medel 0 0 1 1 Stora 19 2 5 26 Total 47 2 25 74 Kvinna Små alkproblem Små 23 1 5 29 30 dag Medel 2 0 0 2 Stora 6 0 1 7 Total 31 1 6 38 Medel alkproblem Små 2 1 3 30 dag Medel 1 0 1 Stora 2 1 3 Total 5 2 7 Stora alkproblem Små 6 11 17 30 dag Medel 2 0 2 Stora 11 2 13 Total 19 13 32 17