Linjära system av differentialekvationer

Relevanta dokument
Linjära system av differentialekvationer

Linjära system av differentialekvationer

Ordinära differentialekvationer fortsättning

Ordinära differentialekvationer

Laboration 2 Ordinära differentialekvationer

Minsta-kvadratmetoden

Diagonalisering och linjära system ODE med konstanta koe cienter.

x (t) = 2 1 u = Beräkna riktnings derivatan av f i punkten a i riktningen u, dvs.

Föreläsningen ger en introduktion till differentialekvationer och behandlar stoff från delkapitel 18.1, 18.3 och 7.9 i Adams. 18.

Grafritning och Matriser

TENTAMEN I LINJÄR ALGEBRA OCH NUMERISK ANALYS F1, TMA671

Egenvärdesproblem för matriser och differentialekvationer

Tentamen i tmv036c och tmv035c, Analys och linjär algebra C för K, Kf och Bt A =, = det(a λi) = e 2t + c 2. x(t) = c 1. = c 1.

Optimeringsproblem. 1 Inledning. 2 Optimering utan bivillkor. CTH/GU STUDIO 6 TMV036c /2015 Matematiska vetenskaper

Linjära ekvationssystem

STABILITET FÖR LINJÄRA HOMOGENA SYSTEM MED KONSTANTA KOEFFICIENTER

Ordinära differentialekvationer (ODE) 1 1

Dagens teman. Linjära ODE-system av ordning 1:

Analys av jämviktslägen till differentialekvationer

Matlab övningsuppgifter

SF1633, Differentialekvationer I Tentamen, torsdagen den 7 januari Lösningsförslag. Del I

Grafik och Egna funktioner i Matlab

Newtons metod. 1 Inledning. CTH/GU LABORATION 3 MVE /2014 Matematiska vetenskaper

Geometriska transformationer

ODE av andra ordningen, och system av ODE

Linjär algebra kurs TNA002

TMV036 Analys och linjär algebra K Kf Bt, del C

Flervariabelanalys och Matlab Kapitel 4

Institutionen för Matematiska Vetenskaper TENTAMEN I LINJÄR ALGEBRA OCH NUMERISK ANALYS F1, TMA

UPPSALA UNIVERSITET Matematiska institutionen Styf. Exempeltenta med lösningar Programmen EI, IT, K, X Linjär algebra juni 2004

Transformationer i R 2 och R 3

CTH/GU LABORATION 1 MVE /2013 Matematiska vetenskaper. Mer om grafritning

Institutionen för Matematik TENTAMEN I LINJÄR ALGEBRA OCH NUMERISK ANALYS F1, TMA DAG: Fredag 16 januari 2009 TID:

Institutionen för Matematiska Vetenskaper TENTAMEN I LINJÄR ALGEBRA OCH NUMERISK ANALYS F1, TMA

Flervariabelanlys och Matlab Kapitel 4

AUTONOMA DIFFERENTIALEKVATIONER

Prov i matematik F2, X2, ES3, KandFys2, Lärare, Frist, W2, KandMat1, Q2 LINJÄR ALGEBRA II

Institutionen för matematik KTH. Tentamensskrivning, , kl B1210 och 5B1230 Matematik IV, för B, M, och I.

kvivalenta. Ange rangen för A samt en bas för kolonnrummet för A. och U =

TENTAMEN I LINJÄR ALGEBRA OCH NUMERISK ANALYS F1/TM1, TMA

Kurvor, fält och ytor

TMV166 Linjär Algebra för M. Tentamen

ANDRAGRADSKURVOR Vi betraktar ekvationen

Linjär algebra. 1 Inledning. 2 Matriser. Analys och Linjär Algebra, del B, K1/Kf1/Bt1. CTH/GU STUDIO 1 TMV036b /2013 Matematiska vetenskaper

= y(0) för vilka lim y(t) är ändligt.

Chalmers tekniska högskola Datum: Våren MVE021 Linjär algebra I

1. Vi skriver upp ekvationssystemet i matrisform och gausseliminerar tills vi når trappstegsform,

Institutionen för Matematik TENTAMEN I LINJÄR ALGEBRA OCH NUMERISK ANALYS F1, TMA DAG: Fredag 26 augusti 2005 TID:

x(t) I elimeringsmetoden deriverar vi den första ekvationen och sätter in x 2(t) från den andra ekvationen:

Vi skalla främst utnyttja omskrivning av en matris för att löas ett system av differentialekvaioner. 2? Det är komplicerat att

Tentamen del 1 SF1546, , , Numeriska metoder, grundkurs

Lösningar till MVE021 Linjär algebra för I

Tentamen i Linjär algebra , 8 13.

Tentamen SF1633, Differentialekvationer I, den 23 oktober 2017 kl

A = (3 p) (b) Bestäm alla lösningar till Ax = [ 5 3 ] T.. (3 p)

Parametriserade kurvor

Laboration 4. Numerisk behandling av integraler och begynnelsevärdesproblem

Mer om funktioner och grafik i Matlab

Funktioner och grafritning i Matlab

1. Beräkna volymen av det område som begränsas av paraboloiden z = 4 x 2 y 2 och xy-planet. Lösning: Volymen erhålles som V = dxdydz.

Denna föreläsning. DN1212 Numeriska metoder och grundläggande programmering FN Differentialekvationer. Repetition av FN5 (GNM kap 6.

Linjär Algebra, Föreläsning 20

Prov i matematik Civilingenjörsprogrammen EL, IT, K, X, ES, F, Q, W, Enstaka kurs LINJÄR ALGEBRA

Lösningsförslag till skrivningen i Vektorgeometri (MAA702) måndagen den 30 maj 2005

LÖSNINGAR TILL LINJÄR ALGEBRA kl 8 13 LUNDS TEKNISKA HÖGSKOLA MATEMATIK. 1. Volymen med tecken ges av determinanten.

x 2y + z = 1 (1) 2x + y 2z = 3 (2) x + 3y z = 4 (3)

Linjär algebra på några minuter

} + t { z t -1 - z t (16-8)t t = 4. d dt. (5 + t) da dt. {(5 + t)a} = 4(5 + t) + A = 4(5 + t),

ALA-c Innehåll. 1 Linearization and Stability Uppgift Uppgift Egenvärdesproblemet Uppgift

Vi skall här studera första ordningens homogena system av linjära dierentialekvationer

0 Allmänt. Följande delar behöver man kunna utöver avsnitten som beskrivs senare i dokumentet.

Hjälpmedel: utdelad ordlista, ej räknedosa Chalmers tekniska högskola Datum: kl

Chalmers tekniska högskola Datum: kl Telefonvakt: Linnea Hietala MVE480 Linjär algebra S

Egenvärden och egenvektorer. Linjär Algebra F15. Pelle

Lösningsförslag till inlämningsuppgift 3 i Beräkningsprogrammering Problem 1) function condtest format compact format long

SF1624 Algebra och geometri

SF1624 Algebra och geometri Lösningsförslag till tentamen DEL A

ax + y + 4z = a x + y + (a 1)z = 1. 2x + 2y + az = 2 Ange dessutom samtliga lösningar då det finns oändligt många.

MVE022 Urval av bevis (på svenska)

Linjärisering och Newtons metod

TATA42: Föreläsning 7 Differentialekvationer av första ordningen och integralekvationer

SF1624 Algebra och geometri Lösningsförslag till tentamen DEL A

Veckans teman. Repetition av ordinära differentialekvationer ZC 1, 2.1-3, 4.1-6, 7.4-6, 8.1-3

Uppgifter, 2015 Tillämpad linjär algebra

Preliminärt lösningsförslag

Dagens ämnen. Kvadratiska former. Andragradskurvor. Matrisform Diagonalisering av kvadratiska former Max/min Teckenkaraktär

(4 2) vilket ger t f. dy och X = 1 =

Matriser och Inbyggda funktioner i Matlab

Övningar. MATEMATISKA INSTITUTIONEN STOCKHOLMS UNIVERSITET Avd. Matematik. Linjär algebra 2. Senast korrigerad:

1 som går genom punkten (1, 3) och är parallell med vektorn.

LAB 4. ORDINÄRA DIFFERENTIALEKVATIONER. 1 Inledning. 2 Eulers metod och Runge-Kuttas metod

FMNF15 HT18: Beräkningsprogrammering Numerisk Analys, Matematikcentrum

Lösningsförslag till Tentamen, SF1629, Differentialekvationer och Transformer II (del 1) 24 oktober 2014 kl 8:00-13:00.

Matematisk analys, laboration I. Per Jönsson Teknik och Samhälle, Malmö Högskola

Lösningsförslag till skrivningen i Vektorgeometri (MAA702) Måndagen den 13 juni 2005

SF1624 Algebra och geometri Lösningsförslag till tentamen DEL A

MATLAB Laboration problem med lokala extremvärden

Tentamen i ETE305 Linjär algebra , 8 13.

Linjär algebra Föreläsning 10

Basbyten och linjära avbildningar

Transkript:

CTH/GU STUDIO TMV036c - 0/03 Matematiska vetenskaper Linjära system av differentialekvationer Analys och Linjär Algebra, del C, K/Kf/Bt Inledning Vi har i tidigare studioövningar sett på allmäna system av differentialekvationer med begynnelsevillkor: x (t) = f(t, x(t)), a t b x(a) = x a. Vi har också lärt oss att lösa dem i Matlab med t.ex. ode eller odes. I det här avsnittet kommer vi se på allmänna linjära system av differentialekvationer: x (t) = Ax(t), a t b, () x(a) = x a. där A är en kvadratisk matris (n n). Sambandet mellan f och matrisen A ges av: f(t, x) = Ax Det är enkelt att lösa system () i Matlab med >> f=@(t,x)a*x >> t,x=ode(f,a,b,xa) Till skillnad från de flesta icke-linjära system så kan vi lösa de linjära analytiskt (dvs. exakt) med egenvärdesmetoden, (se kapitel i Lay). Riktningsfält och fasporträtt För att få en lite bättre uppfattning av vilka egenskaper systemet () har så skall vi titta närmare på högerledet: F(x) = Ax. Funktionen F är exempel på en vektorvärd funktion och kallas vektorfält (dessa kommer att studeras mer i slutet av kursen). För varje initialvärde till () så har vi en (okänd) lösning x(t). Från differentialekvationen har vi x = Ax = F(x) () Vi kan också betrakta derivatan som en differenskvot så vi har differensvektorn x = x(t + h) x(t) hf(x) (3) I båda fallen ger vektorfältet F oss i varje punkt x den riktning i vilken lösningen förändras och dess längd förändringstakten. Genom att i ett lämpligt antal punkter x markera styrka och riktning för vektorn F(x) med en pil så får vi ett så kallat riktningsfält.

Genom att rita upp detta riktningsfält får vi ungefärlig information om hur lösningen x(t) till ekvationen beter sig för samtliga möjliga startvärden. Vi kan alltså skapa kurvan x(t) genom att sätta pennan på den startpunkt vi önskar och sedan följa pilarna. För att rita vektorfält i planet använder vi kommandot quiver. Men först måste vi skapa ett gitter (grid) med de punkter i vilka vi vill sätta ut pilar (som beskriver vektorfältets storlek och riktning i respektive punkt). Om vi som exempel tar F(x, x ) = (x x, x x ) kan vi rita riktningsfältet enligt >> x=linspace(-,,30); x=linspace(-,,30); >> X,X = meshgrid(x,x); >> F=@(x,x)x-x; F=@(x,x)x.*x; s=.; >> quiver(x,x,f(x,x),f(x,x),s) % s - skalfaktor som förlänger pilarna. >> axis(- - ) Vi kan också lägga till några strömlinjer (lösningsbanor) med funktionen streamline, som bygger på (3) x(t + h) x(t) + hf (x) vilket vi känner igen, från ALA-B, som Eulers framåtmetod på systemet (). >> s=-. -. 0.3 0.; % Första-koordinater för fyra startpunkter >> s=- - 0. 0.; % Andra-koordinater för fyra startpunkter >> h=streamline(x,x,f(x,x),f(x,x),s,s) >> set(h, Color, r, LineWidth,) och får en bild där pilarnas riktning visar fältets riktning.. 0. 0 0... 0. 0 0..

Ytterligare ett exempel hämtar vi från kursboken i Linjär Algebra (Lay, Exempel, kap.7): Vi löser x (t) = Ax(t), t 0 där A = x(a) = x 0, En (numerisk) lösning får vi enligt följande: >> A= -;- ; x0=.9;3.6; >> F=@(t,x)A*x; >> t,x=ode(f,0 0,x0);.9, x 0 =.6 Tidigare har vi främst ritat ut graferna för koordinatfunktionerna x (t) och x (t), men det är också naturligt att visualisera lösningen i ett så kallat fasporträtt där vi ritar x (t) mot x (t). Det blir extra intressant att rita in en sådan kurva (bana) i ett riktningsfält: >> x=linspace(-3,3,30); x=linspace(-,,30); >> X,X=meshgrid(x,x); >> F=A(,)*X+A(,)*X; >> F=A(,)*X+A(,)*X; >> quiver(x,x,f,f,0.9) >> axis(-3 3 - ), hold on >> plot(x(:,),x(:,), r, LineWidth,) 3 0 3 0 3 Vi ser hur lösningen x(t) följer fältets riktning. 3

Uppgift. Betrakta begynnelsevärdesproblemet: x (t) = Ax(t), 0 t T x(a) = x 0. Rita riktningsfält och fasporträtt då 3 (a). A =, x 3 0 = 0 3 (b). A =, x 0 = 3 Egenvärdesmetoden, T =., T = 6. Här behandlas begynnelsevärdesproblemet () som ett egenvärdesproblem. Antag att A är en diagonaliserbar -matris med en bas av egenvektorer v och v och med tillhörande egenvärden λ respektive λ. Då ges lösningen av formeln (Lay kap..) x(t) = c v e λ t + c v e λ t, där koefficienterna c och c bestäms av startvärdena. Vi sätter t = 0 och får x(0) = c v + c v = c v v. c Detta visar att c c = V x 0, (x(0) = x 0 ), där matrisen V = v v (kolonnerna är egenvektorerna till matrisen A). Uppgift. Undersök system x (t) = Ax(t) för matriserna A nedan. Rita i samma graf egenvektorerna till A och jämför riktningfältets egenskaper med egenvektorerna och motsvarande egenvärden. Förklara sambandet mellan riktningsfältet och matrisens egenvärden och egenvektorer. När utgör origo en källa (alla lösningar strömmar från origo), en sänka (alla lösningar strömmar till origo), en sadelpunkt (lösningarna går mot origo men avviker sedan) eller en spiralpunkt (lösningarna går i spiral kring origo)? Den som inte orkar beräkna alla egenvärden och egenvektorer för hand kan använda kommandot eig som gör detta. Med kommandot V,D = eig(a) hamnar egenvärdena för matrisen A längs diagonalen i D och egenvektorerna blir kolonner i V. Rita också lösningen till differentialekvationen för några startvärden som ni hittar på själva. Samla slutligen alla dessa utritningar i en skriptfil som givet matrisen A och startpunkt x(0) ritar riktningsfält, egenvektorer och lösningen till diffekvationen för ett lagom långt t-intervall. (a). A = (d). A = 9 (b). A = 3 (e). A = 8 (c). A = 3 3

Högre ordningens ODE Precis som för icke-linjära differentialekvationer kan högre ordningens linjära skrivas om som system av första ordningens ekvationer. Vi nöjer oss för tillfället med att göra följande uppgift, där vi går från en andra ordningens ekvation till ett system av två ekvationer av första ordningen. Uppgift 3. Betrakta följande andra ordningens ODE. y (t) + y (t) + 7y(t) = 0, t 0 y(0) = 0, y (0) =. (a). Skriv om problemet som ett system av första ordningens ekvationer. Det kan göras genom att sätta x (t) = y(t) och x (t) = y (t) och sedan beräkna derivatan x (t) av x(t) = : x (t) x (t) = Vad blir det för begynnelsevillkor x(0) =? x (t) 0? x (t) =?? x (t) x (t) (b). Lös problemet för hand med egenvärdesmetoden och rita fasporträttet. (c). Använd ode för att lösa systemet och rita fasporträttet. (d). Genom att skriva en programsekvens som nedan, kan vi rita upp fasporträtt för flera startvärden, clf axis(- - ) hold on A=0?;??; f=@(t,x)a*x; for i=-:.: t,w=ode(f,0,i;0); plot(w(:,),w(:,), Color,rand rand rand, LineWidth,) % rand ger ett slumptal mellan 0 och tre tal sätter färgen (RGB) pause(0.) end Vad kommer det sig att banorna inte korsar varandra? Redovisning Denna vecka skall uppgifterna -3 redovisas för handledaren.