På och avmastning 1. Ensam är inte stark Avmastning är naturligtvis lättast. Ned kommer ju masten alltid! Detta är vad jag funnit bäst för att i ordnade former få ned masten. Man förlänger först fockfallet med en tamp på ca två meter och gör fast den fria ändan i fören där man normalt hakar på fockens horn. Därefter drar man fockfallet runt en vinsch och lägger fast det. Nu kan man ta bort förstaget utan att masten ramlar ner bakåt okontrollerat. Sedan kan en person hålla i mastens fot medan en annan långsamt släpper på fockfallet och tar emot när masten kommer ner akteröver. Om man surrar mastens fot så att den inte tippar upp i vädret kan man klara fällningen ensam. På min båt finns ett hål nära mastens fot där költampen kommer ut. (Se bilden.) Jag behöver då bara slacka lite på denna tamp för att hålla mastens fot på plats vid fällningen. (Bilden visar dessutom att jag förstärkt mastens fot med en stor slangklämma. Den skadas annars lätt.) Påmastningen är lite knepigare. Den kan klaras av med två personer varav minst den ena måste vara ganska stark. Masten läggs med toppen akteröver och foten ungefär på det ställe där den ska vara då masten är rest. På samma sätt som vid fällningen ersätter man förstaget med ett förlängt fockfall. Man sätter dit alla stag utom förstaget. Se till att alla stag och fall hamnar på rätt sida om vantspridarna. Sätt på och skruva ihop vanskruvarna, men bara någon centimeter in på gängorna. Resningen går sedan till så att den ena personer står för om mastfoten och ser till att masten hamnar rätt där. Den andre (starke) personen reser masten. Se till att vajerstagen på väg upp inte fastnar i något. När masten väl är uppe säkras dess läge med fockfallet varefter förstaget kan sättas på plats. Har man en vindex på toppen ska man vara extra rädd om den. Som nybörjare kan man förbruka många vindex. Av och påmastning kan göras antingen med båten på land eller i sjön. Jag vet att det finns någon kluring Albin-ägare som tillverkat ett gånjärn för mastfoten. Det underlättar naturligtvis för att mastens fot ska hamna på rätt plats. Jag har gjort en lite enklare variant med en tapp som passar i maströret. Tappen har jag tillverkat av ett det skydd av gummi man kan sätta på en bils dragkrok samt en del av en vantskruv. Sidan 1(5)
2. Mastkran Har man tillgång till en mastkran kan man klara jobbet ensam. Man har då ovärderlig hjälp av en liten lyftmanick. Den tillverkar man av ett gångjärn och två skruvar med brickor och muttrar som bilden nedan visar. Den ska kunna löpa i mastens likränna. Med en tamp underifrån kan man då skapa en lyftpunkt som ligger så högt att masten inte tippar över. När masten väl är på plats kan lyftmanicken halas ned och tas bort. Se följande bilder. Sidan 2(5)
3. Tripodmetoden Ibland är man ensam och utan mastkran. Jag vill ändå kunna sjösätta båten från trailern, gå i kanaler eller inte bli stoppad av en för låg bro. Är man inte stark får man försöka vara listig. Jag har utvecklat något som jag kallar tripodmetoden. (Ett kamerastativ brukar kallas tripod.) Förutom bommen behövs två träreglar 45x45 mm som är så långa att de precis kan stuvas under en av hyllorna, 2,35 m. Först binder man ihop regeländarna med den ända av bommen som storskotet är fästat i. Sedan binder man fast reglarnas andra ändar vid respektive grappräcke. Till sist reser man tripoden genom att binda fast bommens fria ända vid pollaren i fören. Sidan 3(5)
Man skapar en sling om masten som ska hamna ett litet stycke över tripodens topp. Ett problem är alltid att få maströret att träffa rätt på mastfoten om man är ensam. Jag brukar göra så att jag använder fockskotet. Skothaken fäster jag i masten och sedan drar jag skotet fram till vinscharna som skissen försöker visa. Ser inte maströret ut att träffa rätt när man reser masten kan man justera med vinscharna. Som vanligt har man en förlängning av fockfallet för att säkra masten när den väl är uppe. Sedan är det bara att koppla storskotet till slingen på masten och börja skota hem. Tack vare storskotets utväxling går det mycket lätt att resa masten. Linan får löpa genom skotlåset som vanligt och säkrar därmed masten i varje läge. Förstaget sätts på plats och allt är klart. Sidan 4(5)
Jag har med åren blivit allt mera bekväm av mig. Numera får masten alltid ligga kvar ovanpå båten vare sig det är vinter, trailning eller kanalfärd det är frågan om. Den får vila på för- och akterpulpiten med ett stöd på mitten. Det betyder att jag aldrig behöver skruva loss annat än förstaget. Vantskruvarna på sidostagen och spridarna får sitta kvar. Sidan 5(5)