Tomi Alahelisten Lärare Idrott & Hälsa - Internationella Skolan Atlas i Linköping. Orientering

Transkript

1 Orientering 1. Inledning Orientering härstammar från Norden i slutet på 1800-talet. Ursprungligen var orientering en militär övning, men tidigt såg man nyttan med att sprida denna kunskap till allmänheten också. Allt började i Norge, och snabbt vandrade sporten över till Sverige också. Redan 1901 genomfördes den första tävlingen för allmänheten, och sen dess har det rullat på. Vad är då orientering? Orienteringen har sen 1930 haft ett motto, och det gäller även idag. Orientering är självvald väg i okänd mark, tankens skärpa vid kroppslig möda, snabba beslut under spännande tävling. Orientering bjuder dådfylld kamp mot goda kamrater, ensam strid mot markernas hinder, vilsam växlan mot vardagens ävlan. Orientering skapar ett gladlynt och frimodigt släkte, en härdad stam med längtan till äventyr och dust, kärlek till naturen - källan för livslust och levnadskraft. I moderna termer kan man säga att i orientering använder man karta och kompass för att snabbt hitta vägen mellan olika kontrollpunkter i terrängen. Man kan även säga att orientering syftar till att hitta den snabbaste vägen mellan punkt A och punkt B. Vanligaste sättet att genomföra orientering på är genom tävling. På en orienteringsbana springer de deltagande löparna på tid. Tävlingsmomentet består i att så snabbt som möjligt hitta alla kontroller, på mer eller mindre dolda ställen i naturen, i en förutbestämd ordning. Vinnare blir den som är bäst på att kombinera kartläsning och löpförmåga och samtidigt välja bästa och snabbaste vägen mellan kontrollerna. De två hjälpmedel man har i orientering är karta och kompass. 2. Kartan I tävlingssammanhang är kartans skala i regel 1x15000, alltså att 1 cm på kartan motsvarar cm = 150 meter i verkligheten. I skolan kommer vi använda oss av skalorna 1x5000 och 1x7500. När man håller i en karta ska man kunna läsa det som är tryckt på den, då vet man alltid att uppåt på kartan är NORR (ibland kan man även se en pil på kartan som pekar åt norr). Detta innebär vidare att vänster på kartan är väster, höger är öster och nedåt är söder.

2 Kartan är orienterarens bästa hjälpmedel. Kartan är en grundförutsättning för att kunna bedriva sporten överhuvudtaget. I alla möjliga situationer kommer vi i kontakt med kartor, eller skisser, av olika slag och kvalitet. Den moderna orienteringskartan är en mycket noggrann avbild av terrängen. Kartan, som produceras i fem färger, redovisar detaljer som vatten, vägar, stigar, sumpmarker och privata egendomar, men den visar också stenar och gropar, om de når upp till någorlunda storlek. Kartan visar också höjdskillnader. Det finns en hel del karttecken man ska kunna. I skolans värld ska ni kunna några basic tecken för klara er ute i skogen. Blötmark/sumpmark/sankmark Större väg/bilväg Stig/skogsväg (Bruna streck) Höjd/kulle Odlad mark Bostadsområde/privat egendom (Svart prick) Stor sten Byggnad Sjö/opasserbart vatten (Orange) Lättlöpt mark/öppen mark (Ljusgrönt område) Svårlöpt skog

3 3. Kompassen Så här ser en kompass ut. Det viktigaste man ska veta är att man alltid ska följa dit riktningspilen visar. Resten av kompassen är till för att ställa in kompassen så att den funkar ihop med kartan. Det första man gör är att bestämma vad som är NORR i verkligheten, och det kan man enklast göra genom att titta vart kompassnålen pekar. Kort sagt; kompassens röda spets pekar alltid åt norr. Se bilden till höger. Även om man vrider på kompassen, så kommer alltid den röda spetsen peka åt norr. Se bilden nedan.

4 Sen är det meningen att karta och kompass ska samspela för att man ska kunna passa in kartan med verkligheten. Man kan säga att kartan hjälper dig att se in i framtiden, istället för att bara gå ut i skogen, så kan du med hjälp av kartan se vad som väntar dig också. Kompassen är din vägvisare, och den hjälper dig att orientera kartan åt rätt riktning. Hur passar man då in kompassen efter kartan, och vad ska man göra efter det? Kartan har som sagt alltid norr mer eller mindre uppåt, och för att veta var norr är exakt kan man följa de tunna svarta stödlinjerna som kallas för meridianer. Sen är det dags att ta ut kompassriktningen. Så här tar du ut kompassriktningen 1. Lägg kompasslinjalen (sidan på kompassen) så att den går från den punkt där du befinner dig till den punkt du vill komma till. 2. Håll kvar kompassen i det läge du lagt den enligt punkt 1. Vrid kompasshuset så att linjerna i botten på kompasshuset blir parallella med meridianerna på kartan. (Meridianerna är de tunna, svarta linjer som löper från norr till söder på kartan).

5 3. Håll kompassen framför dig. Vrid kroppen till dess att kompassnålen (den röda nålen i kompasshuset) sammanfaller med linjerna i botten på kompasshuset, som bilden visar. Nu följer du den kurs som riktningspilen på kompassen visar (se bilden). Illustrerat med enklare bilder kan det se ut så här: 1. Du vill ta dig från B till punkt A. Se till att riktningspilen pekar åt det håll du ska åt på kartan.

6 2. Du tar kompassen och riktar den från A till B (inte tvärtom, som sagt, du måste alltid rikta kompassen i den färdriktning riktningspilen visar. Ska du från A till B vrider du kompassen 180grader ). Sen vrider du kompasshuset tills linjerna inne i kompasshuset ligger i samma linje som de tunna svarta linjerna (meridianerna). 3. Därefter tar du kompassen i din hand och vrider din kropp tills du ser att den röda kompassnålen sammanfaller med den tjocka röda pilen i kompasshuset. Därefter tittar du vart riktningspilen visar, och går åt det hållet. Här är det viktigt att inte titta ner i backen hela tiden, utan titta framför dig hur det ser ut. Om du t.ex. ser ett stort träd 100 meter framför dej, och riktningspilen pekar exakt mot det trädet, då tar du sikte mot det trädet och stannar inte förrän du är framme där. När du väl är framme vid trädet, tar du ett nytt riktmärke därefter.