SOCIALT STÖD OCH COPINGS MODERERANDE EFFEKT PÅ SAMBANDET MELLAN STRESS OCH OHÄLSA Anna-Maria Ljungblad Stress i arbetslivet anses ligga till grund för en del av det stora antalet långtidssjukskrivningar. Arbetet att få tillbaka fler i arbete är viktigt men också förebyggande åtgärder för att förhindra fler sjukskrivningar. I denna studie undersöktes socialt stöd och copings modererande effekt på sambandet mellan arbetskrav och ohälsa. Urvalet bestod av lärare (n=443, svarsfrekvens 72 % Tid 1, n=340 Tid 2, longitudinell svarsfrekvens 78 %). Stegvis Multipel regression genomfördes för variablerna arbetsbelastning, måloklarhet, socialt stöd från kollegor och chefer, coping med hänsyn till kontrollvariablerna ålder och kön. Resultatet visade stöd för en modererande effekt av socialt stöd från kollegor de som upplevde högt stöd reagerade med mindre depression vid hög arbetsbelastning än de med lågt stöd. Över tid fanns en modererande effekt av socialt stöd från kollegor de med högt stöd visade på mindre sömnproblem vid hög arbetsbelastning än de med lågt stöd. Över tid fanns det även en svag modererande effekt av coping, där de med hög coping uppvisade ett svagare samband mellan fysisk ohälsa och arbetsbelastning. Det skrivs mycket om långtidssjukskrivningar och de höga kostnaderna som de leder till, både för samhället men också för den enskilde individen (Bjurvald, Hogstedt, Marklund, Palmer & Theorell, 2005). Bland långtidssjukskrivningar har man sett en kraftig ökning av sjukskrivning för mental ohälsa och det är särskilt kvinnor som är utsatta. Stress i arbetslivet brukar anges som en orsak till den ökade ohälsan. Den ökade stressen i arbetslivet anses bero på bland annat slimmade organisationer, ökade krav, lägre tolerans för olikheter i prestation. Nya förslag om åtgärder för att få tillbaka personer i arbete diskuteras och det är en viktig fråga men det är också viktigt att se till att ohälsan inte uppkommer. Stress i arbetslivet kommer vi inte ifrån men vad kan man göra för att mildra? Det finns flera faktorer som anses mildra stress och som hjälper individen att hantera stressen, däribland coping och socialt stöd. Dess modererande funktion på stress har visat varierande resultat i tidigare studier men ett flertal studier har visat på dess positiva effekter. Både socialt stöd och coping är funktioner som går att påverka i arbetssituationen. Med tanke på de möjligheter de skulle kunna ge i arbetet, att minska upplevelsen av stress och de konsekvenser stressen kan leda till är de intressanta att studera och är därför i fokus för denna studie. Stress Stress brukar beskrivas som en obalans mellan upplevda krav och individens resurser att möta kraven (Lazarus & Folkman 1984). Stress är en naturlig del i vårt liv och nödvändigt för att vi ska kunna fungera. Även om obalans uppstår kan vi klara ganska stora påfrestningar förutsatt att vi får möjlighet till återhämtning. Om stressen blir alltför långvarig och det inte finns möjlighet till avkoppling och återhämtning kan den leda till
2 ohälsa (Sonnentag & Kruel, 2006). Tidigare undersökningar har visat att långvarig stress med till exempel hög arbetsbelastning, tidspressat arbete, oklara mål och arbetsuppgifter ökar risken för fysisk och mental ohälsa som bland annat depression, huvudvärk och magbesvär. Ökad mental ohälsa som depression, är en risk i sig. Vanliga symptom vid depression är trötthet, vanföreställningar, sömnstörningar och i svåra fall kan depression vara livshotande. En deprimerad person har många gånger svårt att söka hjälp eller ta sig för aktiviteter som får den att må bättre. Vanföreställningar kan vara att de anser sig inte värd att få hjälp eller att fakta om situationen förvanskas så att den sjuke inte ser någon utväg (Melchior, Caspi, Milne, Danese, Poulton & Moffitt, 2007; Sapolsky, 1998). Kroppens system strävar efter att vara i balans och vid långvarig stress utsätts kroppen för belastning. Allostas har till syfte att hålla kroppen stabil även vid förändringar som till exempel stressfyllda situationer eller sjukdomar. Vid extra belastning anpassar sig kroppen till de nya kraven och nytt balansläge uppstår och det är detta som kallas allostas (McEwen & Lasley, 2002). Stressreaktionerna i kroppen brukar beskrivas som kamp eller flyktreaktioner. Kroppen gör sig beredd för att möta allvarliga faror och många system i kroppen som hjärt-kärl systemen, mage-tarm, sömn och läkande processer sätts igång (Lundberg, 2006). De reaktionerna antas vara kvar från våra förfäder, då människan tvingades möta farliga djur och naturkatastrofer och var till just för att klara svåra påfrestningar. I dag är vi sällan hotade av farliga djur och andra angrepp utan stress består ofta mer av psykosociala händelser som till exempel tidspress, konflikter, brist på kontroll i arbete och osäkerhet. De flesta känner nog igen att pulsen och fokusering på en uppgift ökar vid en stressad situation som till exempel att klara en deadline eller hålla ett föredrag och det är samma reaktioner som våra förfäder hade när de skulle undkomma ett farligt djur (McEwen & Lasley, 2002). Stresshormonerna har en viktig funktion för att kroppen ska klara faror men kan också påverka kroppen negativt om inte återhämtning sker. Ett av stresshormonen, kortisol har bland annat som uppgift att kontrollera immunsystemet för att vi ska klara svåra skador. Det har dock visat sig att vid långvarig stress, och därmed långvarigt höga kortisolnivåer, kan det leda till depression, ångest och sömnstörningar (McEwen & Lasley, 2002; Lundberg, 2006). Dagens stress är inte lika uppenbar och ofta mer långvarig och svårare att koppla av ifrån. Återhämtning är en mycket viktig del för att inte kroppen ska påverkas av stress, allt från korta raster till semester behövs för att kroppen ska kunna komma i balans (Lundberg, 2006). Man vet att sömnen är en viktig del i uppbyggnad och återuppbyggnaden av kroppen men inte hur. REM-sömnen (Rapid eye movement, ett av stadierna under sömnen) anses ha en viktig roll. Långvarig stress har visat sig påverka sömnen negativt och där bland annat REM-sömnen medan socialt stöd har visat sig ha en positiv inverkan på sömnen (Åkerstedt, Kecklund & Gillberg, 2007; Åkerstedt, Knutsson, Westerholm, Theorell, Alfredsson & Kecklund, 2002). Omorganiseringar, slimmade organisationer och nedskärningar leder ofta till att färre personer ska göra samma arbete som tidigare. En av de faktorer som ofta nämns som en stressor är hög arbetsbelastning. Den har visat sig kunna leda till både fysisk och
3 psykisk ohälsa (Sonnentag & Kruel, 2006). Hög arbetsbelastning är ofta kopplat till en stor mängd arbete som måste göras under kort tid och kan ofta leda till övertidsarbete, antingen på arbetsplatsen eller att den anställde tar med sig arbetet hem. Det medför också en risk att den anställde har arbetet i tankarna under fritiden och därför inte får den tid för både mental och fysisk återhämtning som behövs för att må bra (Sonnentag & Kruel, 2006). Måloklarhet är en annan stressor som inverkar negativt på arbetet. Med måloklarhet menas att ansvar och förväntningarna är oklara för den som ska utföra arbetet. Om den anställde inte vet vad som förväntas är det svårt att prioritera arbetet och det kan i sin tur medföra tidsbrist och onödig stress. Det stämmer med tidigare studier som visat att måloklarhet ökar upplevelsen av stress och kan leda till utmattning (Jacobsson, Pousette & Thylefors, 2001; Sonnentag & Kruel, 2006). I arbetslivet beskrivs ofta den obalans som uppstår vid stress med Karaseks Kravkontrollmodell. Den visar på att stress i arbetet beror dels av kraven som ställs på arbetet och dels den kontroll och möjlighet den anställde har att påverka sin situation. Höga krav och liten möjlighet att påverka sin situation leder till hög stress men även för låga krav som till exempel vid arbetslöshet kan leda till stress. Modellen har senare utvecklats till att även ta hänsyn till socialt stöd som anses mildra stressen (Karasek & Theorell, 1990). Coping Frågan varför vissa personer klarar stress och svårigheter bättre än andra har länge varit en del i forskningen inom psykologi. Förmågan att hantera stress verkar skilja sig från person till person och där har copingförmågan angetts som en förklaring. Med en bra copingförmåga skulle stress inte upplevas lika påfrestande och utfallet av en stressfylld händelse skulle inte leda till mindre stressrelaterade symptom (Parkes, 1990). Coping brukar beskrivas som olika strategier som människor använder för att hantera interna och externa krav i situationer som bedöms som stressfyllda (Lazarus & Folkman, 1984). Den har två övergripande funktioner, att hantera eller ändra det problem i omgivningen som skapar oro och att anpassa den känslomässiga responsen till problemet (Lazarus & Folkman, 1984). Den psykoanalytiska teorin dominerade länge synen på coping och såg coping som tankar och handlingar som löser problem och därför minskar stress (Lazarus & Folkman, 1984). Den såg coping främst som ett trait eller en stil d.v.s. vissa personer använde alltid en typ av copingstrategier vid vissa situationer. Lazarus ansåg den psykoanalytiska teorin för begränsad och menade att coping är en process och att den copingstrategi som används beror av både personen och det sammanhang den befinner sig i (Lazarus & Folkman, 1984). På så sätt kan en strategi fungera bra för en person i en viss situation men inte för en annan. En bra copingstrategi handlar inte bara om att bemästra kraven eller den stressfyllda händelsen, det kan också vara att tolerera, acceptera eller ignorera det som inte kan ändras. Olika faktorer som positiv tro, bra problemlösningsförmåga, hälsa och energi anses kunna påverka vilken copingstrategi som används. Coping brukar främst delas in i problemfokuserad- och känslofokuserad coping (Lazarus & Folkman 1984; Fokman & Moskowitz, 2004). Den problemfokuserade copingen handlar främst om att hantera det problem som anses skapa stress och används
4 oftast där det upplevs som möjligt att lösa problemet. En copingstrategi vid till exempel måloklarhet kan vara att be om förtydligande över ansvarsområde eller av arbetsuppgift som på så sätt kan ge en minskad upplevelse av stress. Problemfokuserade copingstrategier kan dels fokusera på omgivningen, som att försöka ändra det i omgivningen som orsakar stressen, och dels på jaget genom att lära sig nya saker eller ändra sitt beteende. Det senare kallas även kognitiv omvärdering (Kahn et al., 1964 refererat i Lazarus & Folkman, 1984). Den känslofokuserade copingen används främst för att minska den känslomässiga responsen för en händelse som upplevs som svår att åtgärda (Lazarus & Folkman, 1984). Det finns en rad olika typer av känslofokuserad coping som till exempel förträngning, distansering, undvikande, söka socialt stöd, selektiv uppmärksamhet, positiv jämförelse. Som tidigare nämndes beror bästa copingstrategin på in kombination av situationen och personen. En känslofokuserad coping som acceptans kan både underlätta och försvåra en situation. Vid för hög arbetsbelastning kan acceptans försvåra situationen om man ser situationen som att det finns ändå ingen annan som har tid eller kan utföra arbetet i stället för att be om hjälp och avlastning. I en annan situation är acceptans kanske den bästa om det är en svår situation som inte går att förändra. I det fallet kan acceptans över situationen göra att fokus kan läggas på annat. Det finns även kognitiva former av känslofokuserad coping som är jämförbara med kognitiv omvärdering. Ett exempel på det är en situation sin upplevs som mycket stressfylld, som besked om en svår sjukdom. Att med vetskap om situationen, analysera den, göra en omvärdering och sedan välja att hantera den på annat sätt trots att den inte har förändrats, det finns andra saker som är viktigare att oroa sig för, är en form av kognitiv omvärdering (Lazarus & Folkman, 1984). Copingens effekter brukar beskrivas dels genom huvudeffekter och dels genom modererande effekter. För huvudeffekter påverkas utfallet av en stressfylld händelse av copingen oavsett vilken nivå av stress händelsen har. Medan den modererande effekten visar på copingens inverkan på relationen mellan stress och dess utfall (Parkes, 1990). Om copingen verkar som en moderator visar de personer som använder en passande copingstrategi mindre symptom vid stressfyllda händelser. Tidigare studier har visat varierande resultat för både huvudeffekter och modererande effekter. Olika copingstrategier har också gett olika resultat. En rad studier har visat på samband mellan problemfokuserad coping och stressrelaterade besvär (Ingledew, Hardy & Cooper, 1997; Parkes, 1990; Snow, Swan, Raghavan, Connell & Klein, 2003). Problemfokuserad coping har bland annat visat sig ha inverkan på måloklarhet där personer med problemfokuserad coping upplevde lägre grad av arbetsrelaterad oro (Latack, 1986). Studier av coping som moderator har inte fått lika stort stöd. Parkes (1990) visade i sin studie stöd för modererande effekt av coping där de med hög coping visade på mindre ohälsa än de med låg coping vid höga arbetskrav. Day & Livingstone (2001) och Snow et al. (2003) fann inte något stöd i sina studier för modererande effekter. Vissa copingstrategier som till exempel förträngning och undvikande har visat sig ge mer stressrelaterade symptom (Day & Livinstone, 2001; Ingledew et al., 1997).
5 Socialt stöd När arbetssituationer blir mer pressade känner många behov av stöd. Det kan vara att någon lyssnar eller kommer med goda råd. Med upplevelsen av bra socialt stöd kan svåra situationer kännas mindre påfrestande (Cohen & Wills, 1985). Socialt stöd är det stöd som finns tillgängligt för en person genom sociala band till andra personer och till en större gemenskap (Lin, Simeone, Ensel, & Kuo, 1979). Att känna tillhörighet och stöd är viktigt inom många områden men inte minst för hälsan. Det har till och med visat sig att personer med socialt nätverk lever längre och har bättre hälsa än de med dåligt socialt stöd (House, Landis & Umberson, 1988, refererat i Taylor, 2006). Socialt stöd är en faktor som anses kunna mildra stress och hjälpa individen att hantera händelser som kommer av stress. Socialt stöd anses också verka som en buffert (ett skydd) för att kunna hantera stressiga situationer och att stressen inte ska leda till ohälsa (Cohen & Wills, 1985; Gore, 1978; Lazarus & Folkman, 1984). Bara upplevelsen att befinna sig i ett stödjande socialt nätverk kan i sig minska upplevelsen av negativ stress, även om det inte ger direkt praktiskt eller känslomässigt stöd (Cohen & Wills, 1985). Stödet kan vara från organisationen, kollegor, chefer men även privat som familj och vänner. Socialt stöd är ett ganska vitt begrepp och brukar främst delas in i känslomässigt och instrumentellt stöd (Cohen & Wills, 1985). Känslomässigt stöd är bland annat möjlighet till samtal och få ventilera oro i arbetet. Bekräftelse från kollegor och chefer är också en form av känslomässigt stöd, att man fattar rätt beslut och att man är betydelsefull på arbetsplatsen. Instrumentellt stöd kan vara hjälp med utbildning eller extra resurser om kunskap saknas eller om arbetsbelastningen är för hög men kan också vara att ge en person extra tid och möjlighet till avkopplande aktiviteter (Cohen & Wills, 1985; Scheck, Kinicki & Davy, 1997). Det finns även andra typer av socialt stöd som informativt stöd, att få information, råd och återkoppling för att kunna lösa problem (Cohen & Willis, 1985). Många undersökningar har visat att socialt stöd är negativt relaterad till ohälsa. Det finns olika förklaringar till varför, där gruppens normer är en. Om man befinner sig i en grupp är det dels lättare att få information om hur man ska förebygga ohälsa och få vägledning vid stressfyllda händelser som att till exempel bli arbetslös (Lin et al., 1979). I en studie av (House och Wells 1978:19 i LaRocco, House & French, 1980) kunde de även se att för personer med hög grad av socialt stöd ökade symptom av ohälsa bara till en liten del vid ökad stress medan för de personer med lågt socialt stöd ökade ohälsa dramatiskt när stressen ökade. Tidigare studier har främst visat på socialt stöds positiva effekter men ett fåtal studier har visat att socialt stöd även kan ha negativa effekter. Jacobsson et al., (2001) tog i sin studie upp grupper som inte fungerade bra, där det fanns motsättningar, de kunde snarare öka stressen än mildra den. Deelstra et al. (2003) tog också upp situationer där det sociala stödet kunde skapa stress som till exempel oönskat instrumentellt stöd, där någon talar om hur uppgiften ska skötas utan att hjälp har efterfrågats. Det kan leda till känsla av inkompetens och minskat självförtroendet och i längden osäkerhet att ta egna initiativ. De flesta studier har dock visat på positiva effekter och dess möjlighet att fungera som buffert. Etzion (1984) visade i sin studie stöd för socialt stöds buffrande effekt för utbrändhet. Även LaRocco et al. (1980) visade stöd för modererande effekt för depression och oro och där var det främst stöd från kollegor som fungerade som moderator. I deras studie framkom även att arbetsrelaterat stöd gav bäst stöd för
6 arbetsrelaterad stress. Karasek, Triantis och Chaudhry (1982) visade i sin studie stöd för modererande effekt men såg inte någon större skillnad mellan stöd från chefer och kollegor. Tidigare studier har även visat att brist på socialt stöd kan påverka sömnen negativt som i sin tur kan leda till ökad ohälsa (Åkerstedt et al., 2002). Andra studier har visat på stöd för samband mellan socialt stöd och stressrelaterad ohälsa men inte funnit stöd för buffrande effekt (Lin et al., 1979). Föreliggande studie Läraryrket beskrivs ofta som ett stressigt och utsatt arbete. Enligt undersökningar gjorda av arbetsmiljöverket var arbetsorsakade besvär på grund av stress långt högre för lärare än andra yrkesgrupper. Av antal anmälda arbetssjukdomar under 2003 stod lärare för 40 % av alla anmälda fall och mer än hälften berodde av sociala och organisatoriska faktorer (Arbetsmiljöverket, 2004). Olika stressorer som anses bidra till lärarnas upplevelse av stress är bland annat svårigheter att dra gränser mellan arbete och fritid, elevkonflikter mm. Arbete i lärarlag kan vara ett bra stöd men anses också visat skapa stress i de fall samarbetet inte fungerar (Jacobsson et al., 2001). Lärarkåren är en ganska enhetlig grupp med många stressfyllda situationer att hantera i sin vardag och är därför en intressant grupp att studera. Tidigare undersökningar har visat stöd både för och emot både socialt stöd och copingens effekter. Syftet med den här studien är att undersöka socialt stöd från chefer och kollegor och copings modererande effekt på relationen mellan arbetskraven arbetsbelastning och måloklarhet och den ohälsa den kan leda till, här mätt i depression, fysisk ohälsa och sömn. I studien undersöks problemfokuserad coping, där det handlar om att hantera och försöka förändra det problem som anses skapa stress. Arbetsbelastning är att ha för mycket att göra under för kort tid och måloklarhet är att förväntningar och ansvar för ens arbetsuppgifter inte är oklara. Denna studie kommer också att undersöka om det finns en modererande effekt av coping och socialt stöd över tid. Denna studie kommer att testa följande hypoteser: H1. Hög arbetsbelastning och måloklarhet har ett positivt samband med depression, fysisk ohälsa och sömnproblem, både inom och över tid. H2. Socialt stöd och coping har en modererande effekt på sambandet mellan arbetskrav (mätt i hög arbetsbelastning och måloklarhet) och ohälsa (mätt i depression, fysisk ohälsa och sömn). De med högt socialt stöd och coping reagerar med mindre depression, fysisk ohälsa och sömnproblem på höga krav. H3. Socialt stöd och coping har en modererande effekt på sambandet mellan arbetskrav (mätt i hög arbetsbelastning och måloklarhet) och ohälsa (mätt i depression, fysisk ohälsa och sömn) över tid. De med högt socialt stöd och coping reagerar på höga krav med mindre depression, fysisk ohälsa och sömnproblem, över tid.
7 Metod Undersökningsdeltagare Data insamlades inom ramen för projektet Arbete och hälsa bland Sveriges tjänstemän som genomfördes vid avdelningen för Arbete och Organisationsforskning på Stockholms Universitet. Frågeformulär skickades ut till lärare, upp till gymnasienivå, i en mellanstor stad vid två tillfällen, i januari 2005 och i mars 2006. Det ursprungliga urvalet bestod av 610 personer från vilka 5 togs bort på grund av att de inte längre arbetade kvar eller valde att inte delta. Vid mätning 1, som genomfördes i januari 2005, besvarade totalt 443 lärare frågeformuläret vilket gav en svarsfrekvens på 72 %. Vid mätning 2 som gjordes i mars 2006, sändes formulär ut till samma urval som vid den första mätningen. Av dessa valde några att avstå då de inte längre arbetade kvar och togs därför bort från urvalet. Vid mätning 2 besvarade 360 personer enkäten vid och det gör en svarsfrekvens på 61 %. 340 personer deltog vid båda mätningarna vilket ger en longitudinell svarsfrekvens på 78 %. Medelåldern för de undersökta var 50 (SD 10) och antal kvinnor var 73 %. Den genomsnittliga anställningstiden i organisationen var 18 år (SD12). Material Variablerna för denna studie presenteras i tabellen och beskrivs i Tabell 1. För bakgrundsvariabeln ålder angav deltagarna deras födelseår vilket sedan räknades om till ålder. Kön kodades genom att kvinna sattes till 1 och man till 2. Stressorn arbetsbelastning grundade sig på frågor från Beehr, Walsh, och Taber (1976) där känslan av att ha för mycket att göra under för lite tid mättes. Ett exempel på item var Jag har ofta för mycket att göra på arbetet och skalan var från 1 (stämmer inte) till 5 (stämmer) där höga poäng visade på hög arbetsbelastning. Frågorna om måloklarhet, att syfte och mål med arbetsuppgifterna inte är tydliga grundade sig på en kombination av frågor från Rizzo, House, och Lirtzmen (1970) och Caplan et al. (1971). Exempel på item var Det är klart och tydligt utsagt vad som förväntas av mig i mitt arbete. Svaren gavs på en femgradig skala från 1 (stämmer inte) till 5 (stämmer) där höga poäng visade i vilken grad syftet med ens arbete är tydligt. Moderatorerna socialt stöd från chefer och kollegor baserades på en skala av Näswall, Baraldi, Richter, Hellgren & Sverke (2006). Ett exempel på item för stöd från kollegor var Då jag stöter på problem i arbetet finns det alltid någon kollega att vända sig till. Exempel på item för stöd från chefer var Jag får alltid hjälp av min chef när det uppstår svårigheter i mitt arbete. Svaren gavs på en femgradig skala från 1 (stämmer inte) till 5 (stämmer) där höga poäng visade på god tillgång av socialt stöd. Moderatorn coping grundade sig på en skala utvecklad av Guppy, Edwars, Brough, Peters-Bean, Sale, & Short (2004). Skalan representerade flera olika delar av coping men i denna studie användes endast de frågor som behandlade att förändra situationen. Jag försöker förändra situationen för att åstadkomma det jag vill var ett exempel på item. Svaren gavs på en femgradig skala från 1 (stämmer inte) till 5 (stämmer) där höga poäng visade på en upplevelse att kunna förändra situationen.
8 Utfallsvariabeln depression grundade sig på en skala utvecklad av Bech, Rasmussion, Raabaek Olsen, Noerholm, & Abildgaard (2001) och den fångade de viktigaste symptomen av klinisk depression under de senaste två veckorna. Svaren gavs på en fyragradig skala från 1 (inte alls) till 4 (hela tiden) där höga poäng visade mer depression. Ett exempel på item för depression var Har du under de senaste två veckorna känt dig värdelös, haft dåligt samvete eller skuldkänslor?. Frågor om fysisk ohälsa som värk i nacke skuldror, huvudvärk mm baserades på Andersson (1986 och modifierades av Isaksson & Johansson (1997). Har du under de senaste 12 månaderna lidit av besvär med nacke/skuldra? var exempel på item. Svaren gavs på en femgradig skala från 1 (aldrig) till 5 (alltid) där höga poäng visade på högre fysisk ohälsa. Sömn, svårigheter att somna in och trötthet på grund av. sömnproblem, utvecklad av Gustavsson et al (2006) mättes på en femgradig skala från 1 (aldrig) till 5 (alltid), där höga poäng visade på sömnproblem. Exempel på item var Jag har svårt att somna.
1. Ålder 1 54,85 10,26 2. Kön -0,05 1 1,27 3. Depression 0,15** -0,11* 1 1,66 0,46 0,91 4. Fysisk ohälsa -0,04-0,13** 0,51** 1 1,94 0,67 0,76 5. Sömn -0,03-0,10* 0,58** 0,47** 1 2,59 0,99 0,85 6. Arbetsbelastning 0,06-0,09 0,30** 0,24** 0,21** 1 3,56 0,98 0,81 7. Måloklarhet 0,11* 0,07 0,32** 0,16** 0,20** 0,30** 1 2,25 0,83 0,79 8. Coping 0,05-0,11* -0,09-0,04-0,06 0,07-0,05 1 3,91 0,68 0,83 9. Socialt stöd chefer 0,05-0,12* -0,18** -0,12* -0,19** -0,24** -0,37** 0,19** 1 3,19 1,19 0,95 10. Socialt stöd kollegor 0,08-0,09-0,23** -0,10* -0,22** -0,14** -0,26** 0,17** 0,40** 1 3,78 0,96 0,87 11. Depression 0,19** -0,12* 0,69** 0,37** 0,44** 0,30** 0,13* -0,07-0,14** -0,13* 1 1,68 0,50 0,92 12. Fysisk ohälsa -0,06-0,15** 0,37** 0,71** 0,29** 0,19** -0,01-0,06-0,05-0,05 0,48** 1 1,94 0,69 0,80 13. Sömn -0,03-0,12* 0,45** 0,40** 0,78** 0,22** 0,07-0,02-0,14* -0,16** 0,53** 0,38** 1 2,52 0,98 0,84 9 Tabell 1. Beskrivande statistik, korrelationer och Cronbachs alpha för studiens variabler Demografivariabler 1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. 9. 10. 11. 12. 13. M SD α Utfall Tid 1 Prediktorer Tid 1 Modererande faktorer Tid 1 Utfall Tid 2 * p < 0,05 ** p < 0,01 Tid 1 N 438-444; Tid 2 N 357-359
10 Analys I SPSS har följande beräkningar utförts: korrelationer mellan alla variabler och multipla regressioner. För att undersöka huvudeffekterna och interaktionseffekterna av socialt stöd och coping för de olika stressorerna användes multipel regression i tre nivåer. I steg 1 redovisas kontrollvariablerna kön och ålder. I steg 2 lades stressorerna hög arbetsbelastning och måloklarhet och moderatorerna socialt stöd och coping till. I steg 3 redovisas interaktionseffekterna mellan respektive stressor, hög arbetsbelastning och måloklarhet och moderatorerna socialt stöd från chefer, kollegor och coping. För att undvika multikolinearitet när man räknar på interaktionseffekter med oberoende variabler har en centrering av medelvärdet gjorts. Centreringen görs genom att sätta medelvärdet till 0 medan standardavvikelsen inte påverkas (Cohen, Cohen, West & Aiken, 2003)
11 Resultat Resultatet presenteras utifrån moderatorerna coping och respektive utfallsvariabel, depression, fysisk ohälsa och sömn och sedan socialt stöd och respektive utfallsvariabel. För att plotta interaktionstermerna delades de in i två grupper, hög och låg, baserat på en standardavvikelse under och över medelvärdet. Dessa medelvärden lades sedan in i diagrammet. Coping Resultaten från regressionen presenteras i tabell 2. Tabell 2. Resultat av hierarkisk regressionsanalys, standardiserade regressionskoefficienter. Tid 1 Tid 2 Steg 1 Depression fysisk ohälsa Sömn Depression fysisk ohälsa Sömn Ålder -0,11* 0,07 0,06-0,16** 0,06** 0,05 Kön -0,11* -0,13* -0,10* -0,10+ -0,14** -0,12* R 2 0,03** 0,02* 0,01+ 0,04*** 0,02* 0,01+ Steg 2 Arbetsbelastning 0,23*** 0,20*** 0,17*** 0,26*** 0,21*** 0,21*** Måloklarhet 0,24*** 0,11* 0,15** 0,05-0,06 0,04 Coping -0,11* -0,07-0,07-0,10+ -0,09-0,04 R 2 0,14*** 0,06*** 0,07*** 0,08*** 0,03*** 0,04*** Steg 3 Arbetsbelastning * Coping Måloklarhet * Coping 0,03 0,04 0,01 0,06 0,11+ 0,06 0,01 0,03 0,04-0,07-0,06 0,04 R 2 0,00 0,00 0,00 0,00 0,01 0,00 R 2 (Adj) 0,17*** 0,08*** 0,08*** 0,12*** 0,06*** 0,05** +p < 0,10 *p < 0,05 **p < 0,01 ***p < 0,001
12 Depression Steg 1 visade en förklarad varians på 3 % för Tid 1. Resultatet visade att både ålder och kön hade ett samband med depression. Yngre visade ett positivt samband med depression och det gjorde också kvinnor. I Steg 2 ökade den förklarade variansen till 17%. Både arbetsbelastning och måloklarhet hade ett positivt samband med depression medan coping hade ett negativt samband. Steg 3 visade inte något signifikant resultat och bidrog inte till någon ökning av den förklarade variansen. Över tid visade Steg 1 en förklarad varians på 4 %. Av kontrollvariablerna var endast ålder signifikant. I steg 2 ökade den förklarade variansen till 12 %. För de arbetsrelaterade faktorerna hade endast arbetsbelastning ett signifikant positivt samband medan coping hade ett svagt negativt samband som var signifikant med den liberalare tolkningen då p < 0,10. Steg 3 visade inte något signifikant resultat och bidrog inte till någon ökning i förklarad variansen. Fysisk ohälsa I Steg 1 visade endast kön signifikant resultat och den förklarade variansen var 2 %. Kvinnor visade på sämre hälsa än män. I steg 2 ökade den förklarade variansen till 8 %. Arbetsbelastning och måloklarhet hade båda ett signifikant positivt samband med fysisk ohälsa medan coping inte visade på något samband. Steg 3 visade inte något signifikant resultat och den förklarade variansen var oförändrad. Fysisk ohälsa 5 4,5 4 3,5 3 2,5 2 1,5 1 Låg Hög Coping Låg Coping Hög Arbetsbelastning Figur 1. Interaktionen mellan coping och arbetsbelastning för fysisk ohälsa. För mätningarna över tid visade Steg 1 en förklarad varians på 2 %. Kön var signifikant vilket visade att kvinnor hade sämre hälsa. I Steg 2 ökade den förklarade variansen till 5% och där visade endast hög arbetsbelastning signifikant resultat. Hög arbetsbelastning hade ett positivt samband med den fysiska ohälsan. I Steg 3 hade sambandet mellan arbetsbelastning och coping ett svagt samband vid den mer liberala mätningen då p < 0,10 medan sambandet mellan måloklarhet och coping inte visade något samband. Figur 1 visade att de med hög coping uppvisade ett svagare samband mellan fysisk ohälsa och
13 arbetsbelastning. Figuren visade även att coping hade inverkan på sambandet mellan belastning och ohälsa vid låg arbetsbelastning. Den totala förklarade variansen ökade till 6 %. Sömn Steg 1 visade signifikant samband mellan kön och sömn för Tid 1. Kvinnor hade mer sömnproblem, och den förklarade variansen var 1 % ns. Steg 2 bidrog signifikant med en ökning av den förklarade variansen till 8 %. Både arbetsbelastning och måloklarhet visade på ett signifikant positivt samband med sömn medan coping inte visade på något signifikant samband. Steg 3 visade inte något signifikanta resultat och bidrog inte till någon förändring av den förklarade variansen. Över tid visade Steg 1 en förklarad varians på 1 % och kön var signifikant. Steg 2 visade endast signifikant samband mellan arbetsbelastning och sömn och den förklarade variansen ökade till 5 %. Steg 3 visade inte något signifikant samband för interaktionstermerna och den totala förklarade variansen var 5%.
14 Socialt stöd Resultaten från regressionen presenteras i tabell 3. Tabell 3. Resultat av hierarkisk regressionsanalys, standardiserade regressions koefficienter. Soc.stöd Tid 1 Tid 2 Steg 1 Depression Fysisk ohälsa Sömn Depression Fysisk ohälsa Sömn Ålder -0,13** 0,06 0,04-0,18** 0,05 0,02 Kön -0,12** -0,14** -0,12* -0,11* -0,15** -0,14* R 2 0,03** 0,02* 0,01+ 0,04*** 0,02* 0,01+ Steg 2 Arbetsbelastning 0,20*** 0,19*** 0,15** 0,22*** 0,18** 0,19*** Måloklarhet 0,19*** 0,10+ 0,11* 0,02-0,08 0,01 Socialt stöd chefer Socialt stöd kollegor -0,03-0,02-0,07* -0,08-0,08-0,09-0,14** -0,07-0,15** -0,08-0,02-0,09 R 2 0,15*** 0,06*** 0,08*** 0,07*** -0,03** 0,06*** Steg 3 Arbetsbelastning * Socialt stöd chef Måloklarhet* Socialt stöd chef Arbetsbelastning * Socialt stöd kollegor Måloklarhet * Socialt stöd kollegor 0,02-0,02-0,00 0,10 0,12+ 0,11-0,06-0,02 0,02-0,04-0,02 0,01-0,13** -0,04-0,05-0,09-0,09-0,13* -0,02-0,05-0,00 0,03-0,06 0,02 R 2 0,02 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 R 2 (Adj) 0,20*** 0,08*** 0,09*** 0,11*** 0,05** 0,07*** +p <0,10 *p < 0,05 **p < 0,01 ***p < 0,001
15 Depression För Tid 1 visade Steg 1 signifikanta samband för ålder och kön och den förklarade variansen var 3 %. Steg 2 bidrog till en ökning av den förklarade variansen till 18 %. Av dessa var både arbetsbelastning och måloklarhet signifikanta. Socialt stöd från kollegor visade på ett negativt samband medan socialt stöd från chefer inte visade något signifikant samband. I Steg 3 var sambandet mellan socialt stöd från kollegor och arbetsbelastning signifikant och den förklarade variansen ökade till 20 %. Figur 2 visade att vid hög arbetsbelastning hade socialt stöd från kollegor inverkan på sambandet mellan arbetsbelastning och depression. De som upplevde högt stöd reagerade med mindre depression när arbetsbelastningen var hög än de med lågt stöd. Vid låg arbetsbelastning var skillnaden mellan de med lågt stöd och högt stöd marginell, de med högt stöd reagerade med något mer depression än de med lågt stöd. 5 4,5 4 Depression 3,5 3 2,5 2 Stöd kollegor Låg Stöd kollegor Hög 1,5 1 Låg Arbetsbelastning Hög Arbetsbelastning Figur 2. Interaktionen mellan socialt stöd från kollegor och arbetsbelastning för depression Mätningarna över tid visade att i Steg 1 fanns det ett signifikant samband med både kön och ålder och den förklarade variansen var 4 %. Steg 2 bidrog med en ökning av den förklarade variansen till 11 % och det var endast arbetsbelastning som var signifikant. Steg 3 bidrog inte till någon ökning av den förklarade variansen. Fysisk ohälsa Steg 1 visade en förklarad varians på 2 % för Tid 1 och det var endast kön som var signifikant. Kvinnor visade på sämre fysisk hälsa. I Steg 2 ökade den förklarade variansen till 8 %. Av dessa var endast arbetsbelastning relaterad till fysisk ohälsa. Socialt stöd visade inte på något signifikant samband, varken från chefer eller från kollegor. Steg 3 visade inte på något signifikant samband och bidrog inte till någon ökning i den förklarade variansen.
16 Fysisk ohälsa 5 4,5 4 3,5 3 2,5 2 1,5 Stöd chefer Låg Stöd chefer Hög 1 Låg Hög Arbetsbelastning Figur 3. Interaktionen mellan socialt stöd från chefer och arbetsbelastning för fysisk ohälsa. Vid mätningarna över tid visade Steg 1 en förklarad varians på 2 % och där var kön signifikant. Steg 2 bidrog signifikant med en ökning av den förklarade variansen till 5%. Arbetsbelastning var den enda av de arbetsrelaterade faktorerna som var signifikant. I Steg 3 var sambandet mellan arbetsbelastning och socialt stöd från chef svagt signifikant av den mer liberala signifikansnivån p < 0,10 och bidrog inte till någon ökning av den förklarade variansen. Figur 3 visade att vid låg arbetsbelastning var den fysiska ohälsan lägre vid högt socialt stöd från chefer än vid lågt stöd. Vid en hög arbetsbelastning visades ett något oväntat resultat att den fysiska ohälsan var högre vid högt stöd än vid lågt stöd. Flera orsaker kan finnas till det resultatet som till exempel vilken typ av stöd som chefen ger.
17 Sömn För Steg 1 var den förklarade variansen 1 %, ns, Tid 1, endast kön var signifikant. Steg 2 bidrog signifikant med en ökning av den förklarade variansen till 9 %. Av dessa hade både arbetsbelastning och måloklarhet ett signifikant positivt samband med sömn. Det innebär att hög arbetsbelastning och måloklarhet hade en negativ inverkan på sömnen. Socialt stöd från kollegor visade på ett negativt samband medan socialt stöd från chefen inte var signifikant. Steg 3 visade inte något signifikant samband och bidrog inte till någon förändring i förklarad varians. 5 4,5 4 Sömn 3,5 3 2,5 2 1,5 Stöd kollegor Låg Stöd kollegor Hög 1 Låg Hög Arbetsbelastning Figur 4. Interaktionen mellan socialt stöd från kollegor och arbetsbelastning för sömn. För mätningarna över tid visade endast kön ett signifikant resultat i Steg 1. Den förklarade variansen var 1 %, ns. I Steg 2 ökade den förklarade variansen till 7 %, och det var endast arbetsbelastning som var signifikant. Steg 3 visade på signifikanta resultat för sambandet mellan arbetsbelastning och socialt stöd från kollegor. Figur 4 visade att de med högt stöd visade på lägre grad av sömnproblem när arbetsbelastningen var hög än de med lågt stöd. Steg 3 bidrog signifikant med en ökning av den förklarade variansen till 7 %. Diskussion Långtidssjukskrivningar är ett stort problem idag, både för individen och för samhället. Från att tidigare främst ha varit förslitningsskador är sjukskrivning för psykosociala skäl allt vanligare som till exempel depression och utbrändhet (Bjurvald et al., 2005). Den ökade stressen i arbetslivet anses vara en av orsakerna. Slimmade organisationer, hög arbetsbelastning, oklara roller och ökade krav har getts som förklaringar till stressen.
18 Det finns en rad olika stressorer som anses påverka arbetsrelaterad stress där hög arbetsbelastning och måloklarhet är två av dem. Både socialt stöd och coping är faktorer som anses mildra effekterna av arbetsrelaterad stress. Socialt stöd från chefer och kollegor är ett sätt som kan minska stress för de anställda och bra copingstrategier kan hjälpa individen i stressfyllda situationer. Syftet med den här studien var att undersöka vad vi kan göra för att mildra effekterna av den negativa stressen så att det inte behöver sluta i en sjukskrivning. Detta gjordes genom att se vilka modererande effekter socialt stöd från chefer, kollegor och problemfokuserad coping hade på depression, fysisk ohälsa och sömn, både inom tid och över tid. Resultatet från den här studien stöder den första hypotesen då arbetsbelastning visade, med hänsyn till kontrollvariablerna ålder och kön, ett tydligt samband med samtliga utfallsvariabler, depression, fysisk ohälsa och sömnproblem. Av kontrollvariablerna visade kvinnor på mer depression, fysisk ohälsa och sömnproblem än män. Kontrollvariabeln ålder hade endast samband med depression där yngre visade på mer depression. Resultaten stöder även tidigare forskning som visat på ett flertal stressorers samband med olika utfall av ohälsa som depression, utmattning, fysisk ohälsa och sömnproblem (Sonnentag & Kruel, 2006; Lundberg 2006). Den andra hypotesen fick inte lika tydliga stöd. I tidigare studier har copings modererande effekter visat på varierande resultat, Parkes (1990) studie gav stöd för modererande effekt medan Snow et al (2003) inte gjorde det. I denna studie visade coping endast på huvudeffekter för depression, vilket menas att coping har ett samband med depression oavsett om stressen är hög eller låg. Studien fick inte något stöd för modererande effekter, att deltagarna skulle ha visat på mindre symptom vid stress. Att socialt stöd har samband med stress är de flesta tidigare studier överens om (Lin et al., 1979; Jacobsson et al., 2001; Åkerstedt et al, 2002). Socialt stöds möjlighet som buffert mot stress har däremot varit omdiskuterat och tidigare studier har visat både för och emot. LaRocco, House och French (1980) visade på stöd för socialt stöds buffrande effekt medan Lin et al (1979) inte fann något stöd. I denna studie fanns det stöd modererande effekt för hypotesen att de med högt socialt stöd reagerar med lägre grad av depression vid hög arbetsbelastning. Vid hög arbetsbelastning behövs mer stöd av kollegor och studien visade just att de med högre stöd visade på lägre grad av depression än de med lågt stöd. Vid låg arbetsbelastning var graden av depression nästan obefintlig mellan högt och lågt stöd. Flera studier stöder resultatet att stöd från kollegor i högre grad visar på modererande effekt än från chefer (Jacobsson et al., 2001; LaRocco et al., 1980). Vad som visar sig ge mest stöd kan bero på vilken organisation mätningen görs i och vilken yrkesgrupp som deltar. Vad det är som skapar den stressfyllda upplevelsen kan också påverka om stöd från chef eller kollegor ger bäst stöd. Denna studie bestod av lärare och tidigare studier har visat att lärare själva anser att stöd från chefen skulle underlätta deras situation (Jacobsson et al., 2001). Rektorn har den största möjligheter att påverka arbetsmiljön och andra resurser på arbetsplatsen men är inte inblandad i det dagliga arbetet. De stressorer som i tidigare studier har framkommit som de mest påfrestande (Jacobsson et al., 2001) handlade mycket om det dagliga arbetet i klassrummet och där är kollegorna närmast och mest kunniga. Det skulle kunna vara en anledning till resultatet där stöd från kollegor visade på mer signifikanta samband med utfallsvariablerna än socialt stöd från chefer.
19 I den tredje hypotesen undersöktes om det fanns någon modererande effekt av coping och socialt stöd över tid. Enligt hypotesen var den modererande effekten att de med högt socialt stöd eller coping visade på mindre ohälsa över tid. Över tid visade coping en svagt signifikant modererande effekt på fysisk ohälsa och gav stöd för hypotesen. Resultatet visade att vid hög problemfokuserad coping rapporterades lägre grad av fysisk ohälsa, både vid hög och låg arbetsbelastning. Det skulle visa att copingen har inverkan på hälsan oavsett om arbetsbelastningen är hög eller låg men också att vid hög coping uppvisades lägre fysisk ohälsa än vid låg coping. Dock bör observeras att det är vid den mer liberala signifikansnivån p < 0,10. I den här studien mäts problemfokuserad coping som innebär att vid stress försöker man ändra eller åtgärda det som skapar stressen och att den ofta används när situationen upplevs som att den går att ändra. Coping är också något som personen aktivt mer eller mindre medvetet gör, oavsett om det är problemfokusera eller känslofokuserad coping. Anledningen till att coping gav stöd för fysisk hälsa och inte depression eller sömn kan bero på att signaler på fysisk ohälsa kan många gånger vara mer tydliga och uppenbara för personen än till exempel depression. Vid huvudvärk, magont, ryggont mm är det mer tydligt att något är fel och bör ändras. Depression leder ofta till håglöshet och svårigheter att orka och oförmåga att ändra saker och signalerna är därför kanske inte lika tydliga (Lundberg, 2006). Det kan vara en anledning till att coping inte har någon modererande effekt för depression. Om studien istället hade undersökt känslomässig coping är det möjligt att den hade visat andra resultat. Sömnproblem kan vara svårt att påverka och kan ha flera olika orsaker och kan därför vara svårare att ändra på. Över tid visade socialt stöd från chefer ha en svag modererande effekt på fysisk ohälsa, vid hög arbetsbelastning, även den då p < 0,10. Den gav dock inte stöd för hypotesen då högt socialt stöd från chefer visade på högre fysisk ohälsa vid hög arbetsbelastning. När arbetsbelastningen var låg visade högt stöd från chefen på mindre ohälsa än vid lågt stöd. Det kan finnas flera anledningar till resultatet. En känsla av socialt stöd visar ofta på en positiv upplevelse men det beror också på vilken typ av stöd som ges. Om stödet blir påtvingat kan det upplevas som misstroende från chefen och leda till sämre självkänsla och känsla av inkompetens. Det kan också få till följd att personen inte vågar ta egna initiativ som i sin tur gör att den får mer oönskat stöd. Chefens ledarskap kan också spela in hur stödet mottas (Deelstra et al, 2003). Över tid visade socialt stöd från kollegor ha en modererande effekt på sömn, vid hög arbetsbelastning. Resultatet gav stöd för hypotesen att de med högt socialt stöd reagerar med mindre sömnproblem över tid. Vid högt stöd visades inte någon större skillnad för sömnproblem oberoende arbetsbelastning, det vill säga att sömnen inte var sämre vid hög arbetsbelastning än vid låg om man kände bra stöd. Om det sociala stödet var lågt visades högre grad av sömnproblem vid hög arbetsbelastning än vid låg. Resultatet kan tyda på att socialt stöd verkligen har inverkan och en modererande effekt på sömnen. Tidigare studier har också visat stöd för detta (Åkerstedt, et. al., 2007). Metoddiskussion Lärare är en ganska homogen grupp och har många gånger en utsatt och stressig arbetssituation och var därför en intressant grupp att undersöka. Deras arbete har vissa likheter med många andra yrken där deras kunnande och erfarenhet är deras
20 arbetsredskap. Av den anledningen skulle resultatet till viss del kunna generaliseras till andra yrkesgrupper. Socialt stöd har visat på samband med arbetsrelaterad ohälsa. Av tidigare studier har vissa visat på resultat som stöder vikten av stöd från chefer medan andra studier har visat på vikten av stöd från kollegor. Yrkesgrupp och organisation skulle kunna påverka resultatet och därför bör vidare studier göras även i andra yrkesgrupper. I denna studie användes enbart självskattningsformulär. Resultatet från den typen av undersökningar har diskuterats då de anses användas för lättvindigt och inte alltid anses så genomarbetade. Den största kritiken mot självskattningsformulär har varit i de fall där de mäter något objektivt som till exempel arbetsmiljö. Frågor som mäter upplevelsen av något hos undersökningspersonen är aldrig objektivt och därför bör resultaten av självskattningsformulär presenteras med viss försiktighet. Bakomliggande variabler kan påverka resultaten i undersökningar med den här typen av frågeformulär. Spector (1994) tar upp negativ affektivitet som ett exempel som kan påverka svaren till att visas mer negativt än vad det kanske är. Ett sätt att komma ifrån det är att lägga in kontrollfrågor i undersökningen som ger utslag för det. Därför bör man vara noggrann i sin design av formulären och försiktig vid tolkningen av dem. Denna studie använder sig av beprövade frågeformulär men man bör ändå vara medveten om att det är den typen av frågor som ligger bakom resultaten. En brist i denna studie är att den inte kontrollerar för negativ affektivitet vilket kan vara ett intressant tillägg i framtida studier. Även om studien bygger på longitudinell data finns det inte några bevis för kausalitet men den ger ändå stöd för att stressorerna arbetsbelastning och måloklarhet leder till ohälsa hellre än tvärt om. Den visar också att socialt stöd och coping vid en tidpunkt påverkar ohälsan vid en senare tidpunkt. I denna studie undersöktes endast socialt stöd och coping. Självförmåga, kontrollocus är andra intressanta områden som kanske kan ge en förklaring. Kvinnor är en grupp som inte undersöktes specifikt i denna studie men som är mer drabbade än män och kan därför också vara intressant för vidare studier. Avslutande kommentarer Att långvarig stress kan leda till ohälsa har många studier visat. Denna studie visade att både socialt stöd och coping hade inverkan på sambandet mellan arbetskrav och ohälsa och borde därför vara intressanta i dagens arbetsliv. Lärare är en yrkesgrupp som arbetar i team och det sker även andra i andra yrken med. Med tanke på socialt stöds positiva egenskaper både från chefer och från kollegor är det något som borde fokuseras mer på i arbetslivet. Det har visat sig att grupper där det finns mycket konflikter leder till mer stress och därför bör det finnas ett aktivt arbete att grupper ska fungera så att det kan ge de positiva effekter som socialt stöd visar. Copingstrategier är något som går att utveckla och förbättra. Arbete med copingstrategier används i kognitivbeteendeterapi och stresshanteringsprogram (Folkamn & Moskowitz, 2004). Vilka copingstrategier en person använder beror på många faktorer men det positiva är att det finns möjlighet att förbättra dem. Eftersom den ökade ohälsan i arbetslivet fortfarande leder till sjukskrivningar finns fortfarande mycket att lära och som kan ligga till grund för vidare studier.
21 Referenser Andersson, K. (1986). Utveckling och prövning av ett frågeformulärsystem rörande arbetsmiljö och hälsotillstånd [Development and test of a questionnaire concerning work environment and health] (Rapport 2). Örebro: Yrkesmedicinska kliniken. Arbetsmiljöverket (2004). Grund- och gymnasielärare. Korta sifferfakta Nr 8. Bjurvald, M., Hogstedt, C., Marklund, S., Palmer, E., & Theorell, T. (2005). Vad kan förklara den höga sjukfrånvaron? Försök till syntes. I Marklund, S., Bjurvald, M., Hogstedt, C., Palmer, E., & Theorell, T. (red). Den höga sjukfrånvaron problem och lösningar (sid. 337-345). Stockholm: Arbetslivsinstitutet Bech, P., Rasmussen, N.-A., Raabaek Olsen, L., Noerholm, V., & Abildgaard, W. (2001). The sensitivity and specificity of the Major Depression Inventory, using the Present State Examination as the index of diagnostic validity. Journal of Applied Psychology, 61, 41-47. Beehr, T. A., Walsh, J. T., & Taber, T. D. (1976). Relationship of stress to individually and organizationally valued states: Higher order needs as a moderator. Journal of Appliead Psychology, 61, 41-47. Caplan, R. D., Cobb, S., French, J. R. P. Jr, Harrison, R. V., & Pinneau, S. R. (1975). Job demands and worker health: Main effects and occupational differences. Washington, DC: U.S. Government Printing Office. Cohen, J., Cohen, P., West, S. G., & Aiken, L. S. (2003). Applied Multiple Regression/Correlation Analysis for the Behavioral Sciences. Mahwah, New Jersey: Lawrence Erlbaum Associates, Inc. Cohen, S. & Wills, T. A., (1985). Stress, Social Support, and the Buffering Hypothesis. Psychological Bulletin 1985, Vol. 98. No. 2, 311-357. Day, A. L., & Livingstone, H. A. (2001). Chronic and Acute Stressors Among Military ersonnel: Do Coping Styles Buffer Their Negative Impact on Health. Journal of Occupational Health Psychology, Vol. 6, No. 4, 348-360. Deelstra, J. T., Peeters, M. C. W., Schaufeli, W. B., Stroebe, W., Zijlstra, F. R. H., & van Doornen, L. P. (2003). Journal of Applied Pychology, Vol. 88, No. 2, 324-331. Etzion, D. (1984). Moderating Effect of Social Support on the stress-burnout Relationship, Journal of Applied Psychology, Vol.69, No. 4, 615-622. Folkman, S., Moskowitz, J. T. (2004). Coping: Pitfalls and Promise. Annual Reviews Psychology 55, 745-774. Gore, S. (1978). The Effect of Social Support in Moderating the Health Consequences of Unemployment. Journal of Health and Social Behavior, Vol. 19, No. 2, 157-165. Guppy, A., Edwards, J.A., Brough, P., Peters-Bean, K.M., Sale, C., & Short, E. (2004). The psychometric properties of the short version of the Cybernetic Coping scale: A multigroup confirmatory factor analysis across four samples. Journal of Occupational and Organizational Psychology, 77, 39-62. Gustavsson, G., Svärdson, Å., Lagerström, M., Bruce, M., Christensson, A., Schüldt-Håård, U., & Omne- Pontén, M. (2006). Lust-studien: En landsomfattande longitudinell enkätstudie av sjuksköterskestudenters hälsoutveckling och karriärval under utbildningsåren och i mötet med arbetslivet. Urvalsram, kohorter och genomförande 2002-2005 [The Lust-study: A country-spanning longitudinal questionnaire study of nurse students health development and carreer choices during the years of training and in the entry to working life]. Rapport från Institutionen för Omvårdnad, Karolinska Institutet.