2016 Nybörjarorientering En handledning för föräldrar till orienterande och nyfikna barn
Innehåll Inledning...2 Målgrupp...2 Häftets syfte och mål...2 Referenser och hänvisningar...2 1. Varför inbillar vi oss att orientering är svårt och läskigt?...4 1.1. Vad skiljer orientering från annan idrott?...4 1.2. Hur minns du orienteringsundervisningen i skolan?...4 1.3. Vad är det som oftast går fel när man orienterar?...4 2. Orientering i Inskolnings- och Utvecklingsklasser (U1-U2)...5 2.1. Svårighetsnivå Grön...5 2.2. Utvecklingsklass 1...5 2.3. Gröna banor...5 2.4. Hur sitter kontrollerna och hur ser det ut vid dem?... 10 3. Orienteringskartan... 11 3.1. Kartbladet... 11 3.2. Påtryckt information... 12 3.3. Karttecknen... 14 3.4. Kontrolldefinitionen... 15 3.5. Passa kartan... 17 4. På tävlingsplatsen... 20 4.1. Innan start... 20 4.2. Från start till mål... 20 4.3. Efter målgång och utstämpling... 22 4.4. Hemma... 22 4.5. Sammanfattning... 22 4.6. När Du skuggar Ditt barn:... 23 Bilaga 1: Kunskaps- och förståelsemål för Grön nivå... 24 Bilaga 2: Kartexempel... 25 1
Inledning Målgrupp Detta häfte riktar sig till Dig som har barn som skall gå eller precis har gått nybörjarkurs i orientering och skall springa sina första U1-banor. Häftets syfte och mål Syftet är att den skall vara ett stöd för Dig och Ditt barn under nybörjarkursen och det första året, då det mesta är nytt och obekant. Målet är att Du som förälder skall förstå vad svårighetsgraden Grön innebär. Med häftets hjälp skall Du också kunna stödja barnet med att passa kartan och läsa karta med kontrolldefinition. Du skall också ha förståelse för vad som händer när vi springer en U1-bana på tävling. Slutligen skall häftet också göra att Du har en uppfattning om hur U1-banor kan se ut. Referenser och hänvisningar Beskrivning av klasser, banlängder och svårighetsgrader (Svenska orienteringsförbundet): http://www.orientering.se/imagevaultfiles/id_57537/cf_78/klasser_banlangder_och_svarighetsniva _via_medel_oc.pdf Beskrivning av karttecken (Svenska orienteringsförbundet): http://www.orientering.se/tranatavla/kartankartteckenpolicyochnormer/karttecken/ Närmare beskrivning av grön svårighetsnivå: http://www.orientering.se/forening/idebanken/orienterings-teknik/gronniva/ Synpunkter på innehållet och förslag till förändringar sänds till: patriklander@gmail.com 2
(Bild: Mats Thorburn/OK Enen) Det är en säregen lyckokänsla, särskilt för ett barn, att känna att man behärskar kartan - att man hittar i skogen. Låt Ditt barn få uppleva den glädjen! 3
1. Varför inbillar vi oss att orientering är svårt och läskigt? 1.1. Vad skiljer orientering från annan idrott? (Bild: SOFT) Orienteringen skiljer sig från många andra idrotter som har mera lekkaraktär. Ett par bollar i idrottshallen kräver ingen instruktion eller anvisning inom någon minut har barnen på eget initiativ börjat springa omkring och sparka på dem utan att läraren behövt säga någonting. Orienteringen har inte samma spontana lockelse. Fotbollen kan ge en glädjekick bara genom en lyckad spark, eller att en kompis gör mål moment som är över på några sekunder. I orienteringen tar momenten längre tid. Kickarna kan man t ex få efter att ha gjort ett bra vägval till kontrollen tar ofta flera minuter. 1.2. Hur minns du orienteringsundervisningen i skolan? Jag fattade ingenting, jag sprang bort mig, kontrollen var inte där den skulle, jag hängde på hon framför mig i stället Vi har alla våra egna minnen från den obligatoriska orienteringen i skolans idrottsundervisning, eller kanske från militärtjänstgöringen. För många är minnena negativa eller kanske mest ett stort frågetecken. Ganska få brukar säga att orienteringen var jättekul. Ofta har undervisningen i skolan skett i helklass. Läraren har kanske haft svårt att kontrollera om varje elev verkligen förstått hemligheten med orientering. Tiden som avdelas för orienteringsundervisning är ofta begränsad till någon enstaka lektion, och barnen har inte fått möjligheten att smälta all information, och verkligen förstå vad det rör sig om. 1.3. Vad är det som oftast går fel när man orienterar? Orientering på rätt svårighetsnivå är inte svårt. Ändå blir det fel ibland. Här är några vanliga orsaker: Man har inte förstått vad kartan visar Man slarvar med att läsa kartan Man hänger bara på framförvarande löpare och orienterar inte själv Man springer för fort och för långt utan att se vilka terrängföremål man passerar Man har dåligt självförtroende Man är trött och orkar inte tänka klart 4
2. Orientering i Inskolnings- och Utvecklingsklasser (U1-U2) OK Enens nybörjarkurs syftar till att Ditt barn, med Dig eller annan vuxen som stöd, skall kunna genomföra en orientering i Inskolningsklass eller Utvecklingsklass 1 (U1). 2.1. Svårighetsnivå Grön Orienteringen svårighetsnivåer beskrivs med färger, där Grön är den lättaste nivån. Under det första året håller vi oss uteslutande till gröna banor. Svenska orienteringsförbundet definierar en grön bana på följande sätt: Tydligt, sammanhängande nät av vägar, stigar, staket, stenmurar, vattendrag, öppen mark eller liknande. Lätta kontroller på eller alldeles intill själva vägen, stigen, vattendraget, den öppna marken osv. I stycke 2.3 beskriver vi närmare vilka orienteringsmoment som ingår i gröna banor 2.2. Utvecklingsklass 1 För att understryka att det inte är tävling i början används begreppet motionsorientering vid sidan av tävlingsorientering. Klasserna för nybörjare är Inskolning, Utvecklingsklass 1 (U1) och Utvecklingsklass 2 (U2), där Inskolning och U1 har grön svårighetsnivå. U2 däremot har nästa svårighetsnivå vit. Det enda kravet för godkänt på en U1-bana är att man hittar kontrollerna och stämplar dem i rätt ordning. Några tidskrav finns inte, eftersom det inte är någon tävlingsklass. De priser som kan förekomma lottas ut, eller ges till alla deltagare i klassen. 2.3. Gröna banor Orienteringsförbundets har för tränare, ungdomsledare, banarrangörer m fl utarbetat checklistor för respektive svårighetsgrad. Checklistan för Grön nivå inleds med följande text: Grön bana är den allra enklaste orienteringsbanan. På grön bana prövas deltagarnas förmåga att förstå vad en karta är, känna till de vanligaste karttecknen och orientera utmed tydliga ledstänger Gröna banor skall innehålla följande tre orienteringsmoment: Lätt ledstångsorientering 1, given riktning Lätt ledstångsorientering, ledstångsbyte vid kontroll Lätt ledstångsorientering, ledstångsbyte på sträckan (mellan kontroller) 1 En ledstång är ett terrängföremål som är lätt att följa både på kartan och i terrängen. Det kan exempelvis vara en stig, ett vattendrag, en åkerkant eller något annat som är tydligt. Ledstången i orientering har samma funktion ledstången i en trappa något att hålla sig i. 5
2.3.1. Lätt ledstångsorientering, given riktning Någon större hänsyn till terrängen runt omkring ledstången behöver inte tas. Kontrollerna längs banan ligger längs ledstången. Svårigheten här är möjligen att säkerställa att kontrollen man kommit fram till är den rätta. På samma stig kan det ju finnas andra kontroller som hör till andra banor. Genom att läsa kontrolldefinitionen som är tryckt på kartan, och jämföra med vad som står på själva kontrollen är detta dock enkelt (se avsnitt 3.4). Exempel på K1 Lätt ledstångsorientering, given riktning. Kontrollerna ligger efter en tydlig stig, och håller man sig bara till stigen (ledstången) kommer man fram till kontrollen. Terrängen runt omkring, med höjdkurvor, stenar och kärr har i princip ingen betydelse. (Bild SOFT) Åtgärder vid kontrollen: Kontrollera att det är rätt kontroll (kontrolldefinitionens kodsiffra överensstämmer med kontrollens kodsiffra) och stämpla 2. Passa kartan så att kartans NORR pekar åt samma håll som kompassnålens NORR 3. Lyft blicken och se dig omkring. Håll kartan passad mot NORR och ställ dig så att du har din nya ledstång framför dig. Titta på kartan och se var den nästa kontroll ligger. Är det kort eller långt dit? Får vi någon förvarning innan vi är framme, t ex att vi skall passera ett korsande dike eller en jättestor sten vid sidan av stigen. Påbörja förflyttningen 2 Se kapitel 3, Orienteringskartan 3 Se kapitel 3, Orienteringskartan Passa kartan 6
2.3.2. Lätt ledstångsorientering, ledstångsbyte vid kontroll Som rubriken anger följer vi fortfarande ledstänger, men vid vissa kontroller skall man byta ledstång. Detta ställer lite högre krav. När vi kommit fram till kontrollen, och säkerställt att det är rätt kontroll, stämplar vi och stannar sedan till. Vi måste vara säkra på att vi fortsätter i rätt riktning. Därför stannar vi upp och läser in oss på kartan innan vi rusar vidare. Slarvar man här är risken stor att man fortsätter åt fel håll. Exempel på K2 Lätt ledstångsorientering, ledstångsbyte vid kontroll. Kontrollerna ligger här vid stigkorsningar, där vi måste byta väg. Väljer vi rätt väg missar vi inte nästa kontroll. Terrängen runt omkring, kan ge förvarning om när kontrollen kan dyka upp. De mörkgröna partierna visar t ex att vi har tät, snårig skog vid sidan av stigen. Vet vi att kartskalan är 1:10000 vet vi också att 1 cm på kartan är 100 meter i verkligheten och då kan vi försöka bedöma ungefär hur långt det är innan kontrollen dyker upp. (Bild SOFT) Åtgärder vid kontrollen: Kontrollera att det är rätt kontroll (kontrolldefinitionens kodsiffra överensstämmer med kontrollens kodsiffra) och stämpla 4. Passa kartan så att kartans NORR pekar åt samma håll som kompassnålens NORR 5. Lyft blicken och se dig omkring. Hitta den nya ledstång du skall följa. Håll kartan passad mot NORR och ställ dig så att du har din nya ledstång framför dig. Titta på kartan och se var den nästa kontroll ligger. Är det kort eller långt dit? Får vi någon förvarning innan vi är framme, t ex att vi skall passera ett korsande dike eller en jättestor sten vid sidan av stigen. Påbörja förflyttningen 4 Se kapitel 3, Orienteringskartan 5 Se kapitel 3, Orienteringskartan Passa kartan 7
2.3.3. Lätt ledstångsorientering, ledstångsbyte på sträckan Även här följer vi lätta ledstänger. Skillnaden mot de övriga exemplen är att här måste vi svänga av och byta ledstång innan vi kommit fram till kontrollen. Det innebär att vi måste hitta rätt plats att svänga av utan att det finns en kontrollskärm på plats som hjälp. Genom att läsa kartan noga innan vi rusar iväg kan vi förklara för oss själva vi skall springa en kort bit rakt fram. Sedan kommer en stigkorsning, och där skall vi ta höger och springa en lite längre bit. Sedan korsar en bäck stigen och då kommer kontrollen strax därefter. Vid varje byte av ledstång bör man stanna, se sig omkring och passa kartan och när man är säker på rätt riktning fortsätter man. Exempel på K3 Lätt ledstångsorientering, ledstångsbyte på sträckan. Springer vi från den översta kontrollen till den mittersta måste vi byta ledstång vid två tillfällen vi måste ta till höger efter bara ca 50 meter, och efter kanske 200 meter på den nya ledsgången skall vi ta vänster och fortsätta ytterligare ca 200 meter, där stigen delar sig igen där ligger kontrollen. Vid varje stigkorsning stannar vi, tar det lugnt och passar kartan mot NORR. Fundera gärna hur det kan tänkas se ut längs vägen. Vad kommer vi att känna igen? Den första ledstången är ganska rak, medan den andra svänger lite till höger och sedan lite till vänster. (Bild SOFT) Åtgärder vid kontrollen: Kontrollera att det är rätt kontroll (kontrolldefinitionens kodsiffra överensstämmer med kontrollens kodsiffra) och stämpla 6. Passa kartan så att kartans NORR pekar åt samma håll som kompassnålens NORR 7. 6 Se kapitel 3, Orienteringskartan 7 Se kapitel 3, Orienteringskartan Passa kartan 8
Lyft blicken och se dig omkring. Hitta den nya ledstång du skall följa. Håll kartan passad mot NORR och ställ dig så att du har din nya ledstång framför dig. Titta på kartan och hitta den plats där du skall byta ledstång, på samma sätt som du letar efter kontrollen. Påbörja förflyttningen. När vi kommit fram till platsen för ledstångsbytet stanna till, passa kartan mot NORR igen och kontrollera att du vet i vilken riktning du skall förflytta dig till. På Svenska Orienteringsförbundets hemsida kan du läsa mer om grön nivå: http://www.orientering.se/forening/idebanken/orienterings-teknik/gronniva/ 9
2.4. Hur sitter kontrollerna och hur ser det ut vid dem? 2.4.1. Kontrollens placering på gröna banor Kontrollerna på gröna banor skall sitta så att det är svårt att missa dem, på eller direkt invid ledstången. Men beroende på vilket vägval man gjort kanske kontrollen skyms av ett träd eller en sten. När vi närmar oss kontrollen måste vi alltså öka uppmärksamheten. För att kunna göra det måste vi sänka farten så att vi hinner se något. Exempel på kontroll med kontrollenhet. Kontrollen är utmärkt med en orangevit skärm. Kontrollenheten märks med en kodsiffra som överensstämmer med den som anges på kontrolldefinitionen på kartan. Den här kontrollen har två kontrollenheter uppe på brädan. (Bilder från internet) 2.4.2. Vad finns vid kontrollen? Vid kontrollen skall det finnas en orangevit skärm samt en kontrollenhet märkt med en kodsiffra. Kontrollenheten används för att stämpla, d v s att registrera att vi passerat kontrollen. Vid stämplingen läser kontrollenheten in kontrollens nummer och tiden vi kom dit på vår SI-pinne. 2.4.3. Hur vet vi att det är rätt kontroll? Kodsiffran skall stämma överens med koden som anges för aktuell kontroll på kartans kontrolldefinition. Mer om detta kan du läsa i stycke 3.3! Exempel: Om kontroll nummer 1 på kartan enligt kontrolldefinitionen har kodsiffra 95 skall kontrollenheten vid den riktiga kontrollskärmen också ha koden 95. Om det inte stämmer finns det troligen fler kontroller i omedelbar närhet. Stämpla inte fel kontroll! 2.4.4. Måste vi ha både kontrollens nummer och kodsiffra? Det kan verka krångligt att behöva hålla reda både på kontrollens nummer och kodsiffra. Det kan dock vara så att Din kontroll nummer 2 är kontroll nummer 6 på en annan bana, och kontroll 4 på en tredje bana. Därför behövs kodsiffran också. 10
3. Orienteringskartan 3.1. Kartbladet Kartan är en avbildning av en liten del av jordytan. Kartan skall vara så detaljrik som möjligt, samtidigt som den också skall vara så lättläst som möjligt. Av förståeliga skäl har man varit tvungen att förenkla mycket. Exempel på karta för tävlingsklass U1. På kartan finns skala och ekvidistans angivet. Utöver själva kartbilden finns också påtryckt information i lila färg bl a startpunkt, kontroller och mål samt en kontrolldefinitionsruta. Kontrolldefinitionen preciserar informationen om kontroller, startpunkter mm. (Karta: IK Standard) Eftersom kartan är en avbildning av jorden, måste vi på något sätt kunna beskriva hur vi skall hålla kartan så att vi kan jämföra bilden med omgivningen. Kartans Norr måste förstås stämma överens med verklighetens Norr, annars blir det ingen användbar avbildning. För att vi skall veta vad som är Norr på kartan ritas de oftast med Norr uppåt. Text och annan information är också satt så att den läses med Norr uppåt. Ytterligare ett hjälpmedel för att veta åt vilket håll Norr är på kartan är meridianerna. Det är de raka linjer som går tvärs över kartan uppifrån och ner. De markerar riktningen till jordklotets nord- och sydpol. Om man varit tvungen att rita kartan så att Norr inte är rakt upp måste man ha ritat in meridianerna. Orienteringskartans färger används för att visa olika terrängtyper. 11
Kartans skala anger hur stor förminskningen är jämfört med verkligheten. Orienteringskartans skala är oftast 1:10000, vilket innebär att avbildningen är 10000 gånger mindre än verkligheten. Det innebär att 1 cm på kartan motsvarar 100 meter (10000 cm) i verkligheten. En annan vanlig skala vid orientering är 1:7500, där 1 cm alltså motsvarar 75 meter. 100 meter går fort att springa, ibland alldeles för fort Ett vanligt fel är att man springer för långt när man är ivrig. Gå ibland tillbaka och fundera över stycke 1.3 Det är svårt att visa berg och höjder på kartor. Detta har man löst genom att rita ut höjdkurvor i brun färg. En höjdkurva anger en viss höjdnivå jämfört med den omgivande terrängen. Ännu en höjdkurva bredvid en den första visar att höjden ändrats antingen nedåt eller uppåt. Höjdskillnaden mellan två höjdkurvor kallas ekvidistans. Vi har ingen större nytta av ekvidistansen vid orientering i U1-klasser, men om vi vet hur höjder ser ut är det lättare att läsa in sig på kartan. Exempel på höjder och höjdkurvor. Höjder markeras med brunfärgade höjdkurvor. Ekvidistansen är höjdskillnaden mellan två kurvor. Notera även groparna och punkthöjderna. (Bild: från internet) 3.2. Påtryckt information - banpåtrycket Vi ser också startpunkten (markerad med en lila triangel), kontrollerna (markerade med enkla ringar) samt målet (markerad med dubbel ring). Dessa är sammanbundna med raka linjer. När man räknar ut hur lång en bana är, räknar man de raka linjerna. I verkligheten springer man ju inte så rakt, så den riktiga sträckan blir längre. På grön nivå måste vi också känna igen hur förbjudet område markeras på kartan. Där det saknas tydliga ledstänger snitslas ofta en konstgjord ledstång för att anpassa banan till grön svårighetsnivå. Den snitslade vägen markeras med en streckad linje. I den påtryckta informationen ingår också kontrolldefinitionen, som beskrivs närmare i stycke 3.4. 12
Exempel på påtryckt baninformation. Startpunkten markeras med en triangel med spetsen mot första kontrollen. Kontrollerna markeras med enkla ringar, och målet med en dubbel. Start och mål är sällan belägna på exakt samma plats. Tävlingscentrum (TC) är oftast beläget vid målet. Förbjudet område markeras med lodräta violetta linjer. Snitslad sträcka ( konstgjord ledstång ) markeras med streckad linje. (Bild: från internet) 13
3.3. Karttecknen Exempel på karttecken. De vanligaste karttecknen. Titta gärna på kartorna i häftet och jämför. Ibland kan fantiserandet om hur kartbilden ser ut i verkligheten vara lika spännande som orienteringen. (Bild: SOFT) 14
3.4. Kontrolldefinitionen På kartan finns också kontrolldefinitionen. Den hjälper oss med lite extra information om banan, bland annat vilka kodsiffror varje kontroll har, hur kontrollen placerats vid kontrollpunkten (t ex på östra sidan om stenen, uppe på punkthöjden eller precis i stigkorsningen). Även om gröna banor är enkla måste vi känna till lite grann om kontrolldefinitionen. Den ser läskigare ut än den är Exempel på kontrolldefinition. Översta raden visar information om banan, här bannummer och banans längd. Rad två visar startpunkten och dess placering. Raderna med feta siffror 1-4 visar information om kontroll 1-4. Den nedersta raden visar avståndet från sista kontrollen till mål. För mer detaljer se nedanstående bilder. (Bild: Patrik Lander) Exempel på information för kontroll 1. Kontrollen har kodsiffra 166 vilket vi också skall hitta på kontrollenheten då vi skall stämpla. Kolumn 4 och 5 anger att kontrollen är placerad vid två linjeföremål (här stigar), och kolumn 6 anger att kontrollen är placerad där de två stigarna korsar varandra. (Bild: Patrik Lander) 15
Exempel på information för kontroll 2. Kontrollen har kodsiffra 40. Kolumn 4 anger att kontrollen är placerad vid en stig, och kolumn 7 anger att kontrollen är placerad där stigen gör en jämn sväng. (Bild: Patrik Lander) Exempel på information för kontroll 3. Kontrollen har kodsiffra 47. Kolumn 4 anger att kontrollen är placerad vid en beståndsgräns (gräns mellan två tydligt olika vegetationstyper), och kolumn 7 anger att kontrollen är placerad i nordöstra hörnet av beståndsgränsen. Titta på kartan så förstår du. (Bild: Patrik Lander) Svenska Orienteringsförbundet har en fullständig beskrivning över den information som vi kan se på kontrolldefinitionen: http://www4.idrottonline.se/imagevaultfiles/id_638828/cf_57129/kontrollbeskrivningar _2005.PDF 16
3.5. Passa kartan Att passa kartan innebär att vi håller kartan så att den visar och stämmer överens med den del av omgivningen som vi tittar på (se bland annat bilden nedan) Om vi vet var vi är och kartans Norr pekar åt samma håll som kompassens Norr, då är kartan passad. Då kan vi lätt jämföra kartans delar med verkligheten. Och vi vet att kartans stigar går åt samma håll som verklighetens stigar. Om vi däremot håller kartans Norr mot verklighetens Söder kommer vi att springa helt fel Vi tror att vi följer stigen som går norrut på kartan, men vi springer i själva verket åt söder. 3.5.1. Passning av karta utan kompass Exempel på passning av kartan utan kompass. Om man vet var man är och har bra utsikt behövs ingen kompass för att passa kartan. Då rättar vi in den utifrån vad vi ser. Kartans bild ovan stämmer helt rätt vi vet att vi står på höjden. Vägarna går i samma riktning, sjön ligger på rätt sida och vi känner igen den lilla dungen på andra sidan vägen. Om vi skall följa vägen åt höger på kartan ser vi direkt åt vilket håll det är även i verkligheten. Fundera på hur det det sett ut om vi hållit kartan upp och ned vart hade vägarna gått då? (Bild: SOFT) Så fort Du har möjlighet eller känner Dig det minsta osäker stanna till och passa kartan! 17
3.5.2. Passning av karta med kompass Exempel på passning av kartan med kompass. Kartan är passad - kompassnålens Norr stämmer med kartans Norr. Den påtryckta informationen med kontroller och kontrolldefinitioner är också placerad så att Norr är uppåt när vi läser. (Bild: Kungälvs OK) 18
3.5.3. Vad händer om vi passar kartan fel? Exempel på rätt passning av kartan. Vi skall ta oss från kontroll 2 till 3. Vi har varit duktiga och passat kartan. Kartans text visar att Norr ligger åt höger på kartan, åt samma håll som kompassnålens Norr. Stigen som går uppåt på kartan (från 2 till 3) är alltså den som vi har framför oss i verkligheten och den går åt rätt håll! (Bild: Patrik Lander) Exempel på felaktig passning av kartan. Precis som i förra bilden skall vi ta oss från kontroll 2 till 3. Vi tror att vi passat kartan, men tittar vi noggrant ser vi att kartans Norr pekar åt vänster i bild, medan kompassnålens Norr pekar åt höger. Vad kommer att hända? Jo, vi tror att vi skall vända oss om och springa åt andra hållet. (Bild: Patrik Lander) 19
4. På tävlingsplatsen 4.1. Innan start När vi kommit fram till Tävlingscentrum (TC) skall vi "orientera oss" på platsen. Det är därför vi ofta är ute i mycket god tid när vi åker till tävling. När vi funnit oss tillrätta är både barn och föräldrar lugnare, och kan fokusera på orienteringen. När vi är samlade kommer ungdomsledarna att ge Ditt barn en SI-pinne och vid behov en kompass. Pinnen är Ditt barns under tävlingen. Kompassen behövs bara som hjälp när vi skall passa kartan. Om barnet inte är anmält i förväg, börjar vi gå till sekretariatet och direktanmäla er. Där väljer ni tävlingsklass (alltså U1) och registrerar "Din pinne" pinne med barnets namn. Nu finns du i systemet. På vissa tävlingar finns kartorna för inskolnings- och utvecklingsbanor uppsatta så att du kan se dem i förväg - U1 är ju ingen tävlingsklass. Innan start bör du gå på toaletten. Det är väldigt besvärande att behöva stanna och kissa under själva orienteringen. 4.2. Från start till mål När Du är klar letar du upp vägen till start. Starten kan ligga ganska långt från själva TC, ibland ända upp till en kilometer. Orsaken till detta är att alla banor skall få rätt längd, och kunna ha ett gemensamt mål vid TC. Har man riktig tur ligger starten precis bredvid TC. Vid Startplatsen letar vi upp vår startfålla. Fållorna är uppmärkta med respektive klass som skall starta där. I vårt fall skall vi alltså hitta fållan för U1, där vi får vår egen karta. Ofta kan man också få en lös kontrolldefinition som man kan fästa på armen. När vi tagit kartan läser vi in oss på kartan så att vi vet var vi är. På kartan är startpunkten uppmärkt med en triangel. Startfållan är kanske inte placerad exakt på samma plats. I så fall är vägen från startfålla till startpunkt snitslad eller på annat sätt tydligt uppmärkt. Vid startplatsen skall vi också tömma och checka SI-pinnen. Annars ligger det kvar gammal information från andra tävlingar på den. Kontrollenheterna för TÖM och CHECK är av samma typ som de kontrollenheter som finns ute på banans kontroller. Inskolnings- och utvecklingsklasserna har oftast fri starttid. Det innebär att vi kan starta när vi vill efter att vi tagit kartan och läst in oss. I tävlingsklasserna däremot, får deltagaren en starttid som han/hon måste hålla sig till. När vi läst in oss och känner oss mogna startstämplar vi. Det sker i samma typ av kontrollenhet som för kontroller och tömning/checkning. Denna är dock märkt med START. När vi startstämplar registreras starttiden på Din pinne. 20
Startstämpling. SI-pinnen förs ned i kontrollenheten och starttiden registreras på pinnen. (Bild: Från internet) Vi förflyttar oss nu fram till startpunkten, triangeln på kartan. I verkligheten finns här en kontrollskärm märkt START. Eftersom Du redan startstämplat behöver du inte göra något här, punkten blir bara en fast punkt på kartan som du kan läsa in dig på. När du känner dig trygg förflyttar vi oss mot första kontrollen. Redan här bör du ha läst in vilken kodsiffra som kontrollen har och hur kontrollen är placerad. Du stannar så ofta du behöver och läser in dig på kartan. När du kommit till första kontrollen får Du inte stämpla innan du jämfört kontrolldefinitionens kodsiffra med den kodsiffra som står på kontrollenheten vid skärmen. När du är säker på att det är rätt kontroll stämplar du genom att stoppa ner SI-pinne i kontrollenhetens hål. Kontrollenheten blinkar och piper kort vid stämpling. Nu finns utöver starttiden också tiden för första kontrollen och kontrollens ID-siffra på pinnen. Nu läser vi in oss på vägen till nästa kontroll. Passa kartan mot NORR, ställ dig själv med den passade kartan och den planerade vägen framför dig. Läs in vägen och förflytta dig i det tempo du känner att du klarar av. Fortsätt till dess du tagit alla kontroller. Den sista kontrollen på banan är oftast placerad mycket nära mål. Sträckan in mot mål kallas upplopp eller spurt och är ofta snitslad. På den här sträckan får Du gärna springa och ge Ditt yttersta! Här kan du inte orientera fel, och det är oftast roligt att jämföra spurttiderna efteråt. Så fort Du nått målet målstämplar Du i en kontrollenhet märkt MÅL. Då registreras tiden Du gick i mål. Nu finns all information på Din pinne; starttid, kontrollernas ID-koder och tiden när du stämplat dessa, samt tiden du målstämplade - allt som krävs för att räkna ut Ditt resultat. 21
4.3. Efter målgång och utstämpling Nu skall vi gå till sekretariatet och stämpla ut. Detta sker också i en kontrollenhet. När vi gör det läses all information i pinnen in i datorsystemet. Vi får också en utskrift med vårt resultat. När du fått Din resultatremsa är det dags att gå till klubbens samlingsplats. Har du sprungit har du svettats mycket och behöver dricka vatten. Ta på dig en jacka så att du inte börja frysa. Exempel på resultatremsa. Kolumnen sträcktid visar tiden för att nå från en kontroll till nästa, medan kolumnen totaltid visar förlupen tid sedan startstämpling. Spurttiden, som är den enda tid vi bryr oss om, visas som nedersta post i Sträcktidskolumnen. U1-klassen ställer endast som krav att kontrollerna stämplas i rätt ordning. OK på alla kontroller är således godkänt. (bild: Patrik Lander) Passa på att lämna tillbaka SI-pinne och eventuell kompass till ungdomsledaren, om ni inte kommit överens om att långlåna dem. Efter ett tag är det dags att gå bort till resultattavlorna. Där sätts resultatlistorna upp. Även om det inte är tävling är det spännande att se hur det går för kamraterna, och konkurrenterna från andra klubbar. 4.4. Hemma Gå igenom banan och diskutera vad som gått bra och vad som gått dåligt. Det är lika viktigt att diskutera varför det gick bra eller dåligt. Det är så man lär sig - och blir bättre. 4.5. Sammanfattning Anmäl dig, om klubben inte redan gjort det Gå till startplatsen och hitta startfållan för U1 Töm och checka SI-pinnen 22
Ta U1-karta och läs in dig Startstämpla och följ snitsling/vägvisning till startpunkten Orientera från startpunkten till kontroll 1, kontrollera ID-siffra och stämpla Läs in dig på kartan och orientera till nästa kontroll, och så vidare När du kommit till sista kontrollen, ID-siffra 100, stämpla och spurta in i mål Målstämpla Stämpla ut i sekretariatet och spara resultatremsan tillsammans med din karta Heja på kamraterna 4.6. När Du skuggar Ditt barn: Låt barnet springa före och läsa kartan, annars är risken stor att Du tar över orienteringen. Påminn barnet om att stanna då och då och läsa in sig på kartan. Innan ni springer till nästa kontroll ställ kontrollfrågor till barnet: o Var är vi nu? o Vart skall vi? o Är kartan passad? o Vilken väg skall vi ta? o Hur ser vägen ut, vad kommer vi att passera på vägen? Bekräfta framgång stötta i motgång Tro på Ditt barn barnen är klokare än vi tror Fokusera på orienteringen, tiden kommer med tiden Skuggning. Du är jätteviktig. I de flesta fall finns extra kartor för skuggan. (Bild: Patrik Lander) 23
Bilaga 1: Kunskaps- och förståelsemål för Grön nivå Grundläggande kartförståelse Löparen har förståelse för vad en karta är och känner till att kartan är en bild av verkligheten sedd uppifrån, i fågelperspektiv. Översättningsförmåga, översätta kartan till verkligheten och tvärtom Löparen kan skapa sig en bild av hur verkligheten ser ut med hjälp av kartan. Löparen kan genom att titta på terrängen skapa sig en bild av hur kartan ser ut. Kartans färger, de första karttecknen och banpåtryck Löparen känner till kartans färger och de vanligaste karttecknen. Tänk på att vilka karttecken som är vanligast kan variera från olika delar av landet. Löparen känner till de vanligaste symbolerna för banpåtryck, start, kontroller, mål, förbjudet område och snitslad väg mellan kontroller. Passa kartan med hjälp av omgivningen, var är jag? Löparen kan passa kartan med hjälp av terrängen. Löparen kan passa kartan med hjälp av kompassen. Vikning av kartan och tumgreppet Löparen kan hantera kartan och vika den så att den passar bra i handen. Löparen kan använda sig av tumgreppet som hjälp för att snabbt hitta rätt på kartan. Kontrollbeskrivning - kodsiffror Löparen känner till kolumn A på kontrollbeskrivningen kontrollens ordningsnummer. Löparen känner till kolumn B på kontrollbeskrivningen kontrollens kodsiffra. Orientera längs tydlig ledstång. Hantera ledstångsbyte vid kontroll och/eller på sträckan. Löparen kan på egen hand följa en tydlig ledstång. Löparen kan på egen hand genomföra ett ledstångsbyte vid kontroll. Löparen kan på egen hand genomföra ett ledstångsbyte på sträckan mellan två kontroller. Dessutom Löparen kan på ett enkelt sätt redogöra för hur han/hon löser orienteringsproblemen på kartexemplet för Ledstångsbyte vid kontroll. Löparen använder sig av begrepp som passa kartan, tumgreppet samt olika typer av karttecken. Löparen kan på ett enkelt sätt redogöra för hur han/hon löser orienteringsproblemen på kartexemplet för Ledstångsbyte på sträckan (mellan kontroller). 24
Bilaga 2: Kartexempel Exempel 1 Exempel på grön bana i tävlingsklass U1. Lätt ledstångsorientering med given riktning från start till första kontrollen, samt vidare till kontroll 2 och 3. Vid tredje kontrollen måste vi vara säkra på vägvalet, men troligen är stigen upp till höger från kontrollen mycket mindre. Till kontroll fyra blir det lätt ledstångsorientering med ledstångsbyte vid kontroll. På väg mot kontroll 5 övergår vi till lätt ledstångsorientering med ledstångsbyte på sträckan. Vi måste alltså vara uppmärksamma på stigkorsningen där vi skall ta vänster. Från sista kontrollen är det 130 meter löpning i öppen terräng och nu ser du målet utan problem. Glöm inte att målstämpla när du kommit i mål! (Karta: OK Triangeln) 25
Exempel 2 Exempel på grön bana i tävlingsklass U1. Lätt ledstångsorientering även om kartan har ganska många detaljer. Fokusera på en kontroll åt gången. Vid kontroll 1 byter vi ledstång och följer ett dike till kontroll 2. Från kontroll 2 till 3 följer vi en bekväm grusväg, men vid 3:an viker vi av och följer en stig. Som vi kan se delar stigen sig, men oavsett vilken väg vi tar kommer vi fram till kontroll 4. Från kontroll 10 till 11 finns vid första anblicken ingen stig, men tittar vi noggrannare ser vi att stigen övergår i ett litet öppet område (gult) som sträcker sig ända fram till vägen. På andra sidan vägen fortsätter det öppna området och övergår i en stig där kontrollen ligger. Därefter följer vi snitsling in mot mål! (Karta: OK Enen) 26
Exempel 3 Exempel på grön bana i tävlingsklass Öppen Motion 1 (ÖM1). Klassen ÖM1 delar ofta bana med U1. På den här kartan står både kontrollens nummer och kodsiffra (jämför med kontrolldefinitionen). Från start till kontroll 1 byter vi ledstång från stig till kanten på ängen. Dessutom har vi ett dike som fångar upp oss. Från kontroll 1 via 2 och 3 når vi kontroll 4. Där byter vi ledstång från stig till ängskant på väg mot kontroll 5. För att nå 6:an tar vi oss först via den bevuxna udden och vidare över ängen till skogskanten på andra sidan. Kontrollen l 6 ligger här på ett hörn och är svår att missa. På väg till sista kontrollen kan vi välja att antingen springa längs ängskanten, eller gena över ängen mot den lilla bevuxna ön strax invid kontrollen.(karta: Norrkartor) 27
Exempel 4 Exempel på grön bana i tävlingsklass U1. Enkel ledstångsorientering med given riktning fram till kontroll 1 och 2. Vid kontroll 2 övergår vi till enkel ledstångsorientering med ledstångsbyte vid kontroll. Vid kontrollen måste vi hitta den mindre stigen som går i nästan motsatt riktning som vi kom ifrån. Till kontroll 3 kan vi antingen byta ledstång till ängs-/skogskanten när vi når ängen eller fortsätta på stigen och leta efter den lilla stig som korsar ängen och går direkt mot kontrollen. Stigar på ängar med uppvuxet gräs kan dock vara svåra att upptäcka. Till kontroll 4 kan vi också välja väg antingen följa diket eller gå tillbaka till stigen i ängens östra kant, och hålla utkik efter diket. Därefter är det full fart efter snitslingen in mot mål. (Karta: IK Standard) 28
Exempel 5 Exempel på grön bana i tävlingsklass U1. Enkel ledstångsorientering med ledstångsbyte på sträckan fram till kontroll 1. Vid kontroll 1 händer något intressant; den raka linjen mellan kontrollernas ringar har kompletterats med en krokig streckad linje och det finns ingen stig markerad på kartan! Den streckade linjen innebär att arrangören har snitslat denna sträcka. Vi följer alltså bara snitseln till kontroll 2. Från kontroll 2 följer ett antal byten av ledstång som man måste vara uppmärksam på. (Karta: OK Rodhen) 29