Polisens arbete på hot spots

Kriminologiska institutionen Polisens arbete på hot spots En studie om hur polisen arbetar på hot spots, hur de upplever detta arbete, samt vilken effekt de upplever att det ger Examensarbete 15 hp Kriminologi Kriminologi, kandidatkurs (30 hp) Höstterminen 2014 Fria Sohrabi

Sammanfattning Att brottslingar upprepande gånger återkommer till samma områden för att utföra kriminella handlingar bör i vissa fall underlätta arbetet för poliserna. På grund av den bristande forskningen kring hot spots i Sverige har denna uppsats i syfte att klargöra hur polisen arbetar på platser där brottsligheten är återkommande. I jämförelse med den svenska forskningen har dock internationella forskare studerat detta flitigt och visat att bl.a. hög närvaro av poliser på specifika brottsrelaterade områden kan minska den generella brottsligheten. Denna uppsats syftar till att undersöka hur polisen arbetar på dessa platser, hur de upplever arbetet, samt om de upplever att det påvisar någon effektivitet. För att undersöka dessa frågor och få en djupare förståelse om hur polisen arbetar, samt vilken effekt det ger har rutinaktivitetsteorin av Cohen & Felson och teorin om crackdowns av Lawrence Sherman tillämpats. För att besvara frågeställningarna har intervjuer med Stockholmspoliser gjorts, där det framkommit att det polisiära arbetet ofta inleds med planeringar och problemområden som sedan går över till det praktiska arbetet genom närvaro och ingripanden på hot spots. Intervjuerna har även kompletterats med utvärderingar från BRÅ om polisers arbete och upplevelser, samt resultat av polisernas riktade insatser. Resultatet har i linje med tidigare forskning visat att brottsligheten sjunker när det polisiära arbetet i form av närvaro är fokuserad på en specifik plats, dock kan brottsligheten inte motverkas nationellt, utan endast på de platser som bearbetas. För att brottsligheten skall minska och arbetet påvisa effektivitet i allmänhet krävs mer resurser som gör att fler poliser arbetar samtidigt mot dessa hot spots. Vad gäller upplevelser kring arbetet tycks poliserna känna hög motivation att fortsätta arbeta på hot spots, i den grad de vet att målet är strukturerat och tydligt. Nyckelord: Hot spots, polisiärt, brott, kocentrerat brott, geografiskt, narkotikabrott, våldsbrott, effektivitet, Medborgarplatsen, Sergels torg 2

Innehållsförteckning 1. Inledning... 4 1.1. Syfte och frågeställning... 5 1.2. Avgränsningar... 5 1.3. Definitioner... 6 1.4. Disposition... 6 2. Teori och tidigare forskning... 7 2.1. Teori... 7 2.1.1 Rutinaktivitetsteorin... 7 2.1.2 Crackdowns... 8 2.2. Tidigare forskning... 8 2.3. Utvärdering av BRÅ kring personrån och misshandel på hot spots... 8 2.4. Utvärdering av BRÅ kring svenska polisers resurser... 10 3. Metod... 14 3.1. Metod... 14 3.1.1 Genomförande... 15 3.2. Källkritik... 16 3.2.1 Reliabilitet... 16 3.2.2 Validitet... 17 3.3. Etiska principer... 17 4. Resultat och analys... 18 4.1. Polisens arbete på hot spots... 18 4.2. Polisernas upplevelser kring hot spot-arbetet.... 21 4.3. Polisernas upplevelser kring metodens effektivitet... 23 5. Diskussion... 25 5.1. Slutsats... 27 5.2. Framtida studier... 28 6. Referenser... 31 7. Bilaga... 35 3

1. Inledning Jag vet inte varför polisen inte gör något åt saken när de vet exakt var brotten är som mest koncentrerade är en mening jag en gång fick höra när diskussioner om gatuvåld och narkotikabrott uppkom. När brottsligheten är hög, vare sig det handlar om ett specifikt område eller överlag, så är det samhällets moraliska ansvar att åtgärda detta, därför finns det poliser som genom olika polisiära metoder försöker skydda samhället. Men vad gör poliserna egentligen på sitt arbete, hur upplever de detta arbete och vilken effekt ger det? Detta är de frågor jag vill närma mig i dennas studie och det görs genom ett fokus på på hot spot-arbete 1. Gatuvåld och narkotikahandel är utmärkande brott i nöjestäta områden, inte minst i storstaden Stockholm. Sergels torg i Stockholm City och Medborgarplatsen på Södermalm är typiska områden där polisen arbetar för att stoppa olika typer av brott som bl.a. narkotika och våldsbrott. Eftersom Sergels torg och Medborgarplatsen är platser där jag personligen har observerat brottsliga handlingar i form av våld och narkotikalangning är det särskilt intressant för mig att undersöka det polisiära arbetet på dessa platser. Kriminologiska teoretiker och andra med kriminologiskt fäste benämner specifika geografiska områden där brottsligheten är koncentrerat som hot spots. Många forskare är överens om att arbeten på specifika platser som hot spots leder till minskad brottslighet. Brottsligheten är inte något som är helt utspritt landet över, utan det är något som är och sker på specifika platser (Braga m.fl., 2012, s.7). Hot spot-arbetet har kommit att bli en populär metod för poliser för att bekämpa brottslighet. Tidigare forskning har visat att tidiga ingripanden på specifika platser och polisresurser som har satsats på hot spot-arbete har ökat i effektivitet vad gäller brottsbekämpningen (Skogan & Frydl 2004, s.250). Forskarna menar också att brottslingar som utför de kriminella handlingarna, oftast gör det på platser där polisen inte befinner sig, dvs. de förflyttar sig från de platser där polisen ingriper. Dock finns det invändningar mot detta då alla brottstyper inte är flyttbara. Narkotikabrott och våldsbrott som är krogrelaterade är ofta brottstyper som är stabila och som utförs på utmärkande attraktiva platser. I och med dessa förflyttningar mellan platserna menar forskarna att man hellre bör 1 En hot spot är en plats eller ett geografiskt område där förekomsten av brott är så pass vanligt, att det är förutsägbart. (Sherman, 2005) 4

fokusera arbetet på att förebygga brott, snarare än att åtgärda det som redan hänt (Braga m.fl., 2012, s.8). 1.1. Syfte och frågeställning Syftet med uppsatsen är att undersöka hur polisen arbetar på hot spots, hur de upplever arbetet, samt vilken effekt de upplever att arbetet ger. Detta görs med utgångspunkt i den bristande svenska forskningen i Sverige kring hot spot-arbete. Eftersom den polisiära metoden hotspot policing är mycket populär internationellt vill jag med denna studie undersöka arbetet mer grundligt och försöka komma fram till vilken effekt de intervjuade poliserna i Sverige upplever att arbetet medför. Det empiriska materialet består av tre intervjuer med poliser i Stockholm. För en djupare förståelse av detta kommer två specifika platser i Stockholm att undersökas, nämligen Sergels torg och Medborgarplatsen. Frågeställningarna för uppsatsen är 1. Vad gör polisen under hot spot-arbetet? 2. Hur upplever de detta arbete? Utifrån dessa frågeställningar som möjligtvis kommer att besvaras kommer även en annan aspekt att beaktas, vilket skapar en tredje frågeställning; om de intervjuade upplever att detta arbete på hot spots kan tänkas påvisa effektivitet utifrån ett brottsförebyggande perspektiv. 1.2. Avgränsningar Studien är avsedd att undersöka svenska polisers arbete och deras upplevelse med hjälp av intervjuer. Den är också avgränsad till att undersöka Stockholm innerstad med fokus på Sergels torg och Medborgarplatsen, där b.la. narkotika och våldsbrott är förekommande. Sergels torg,även kallad Plattan, är en plats för folksamling, demonstrationer och vistelse för nöjen. Medborgarplatsen är en attraktiv plats för nöjen beståendes av barer, folksamlingar och restauranger. Den studerade tidsperioden sträcker sig över de tre senaste åren, 2011, 2012 och 2013. 5

1.3. Definitioner Hot spot är ett engelskt begrepp och låneord som är centralt och förekommande för denna studie och behöver därför förtydligas och definieras. Med hot spot avses ett geografiskt område eller en plats där brottsligheten är som mest koncentrerad (Braga m.fl., 2012, s.12). Lawrence Sherman (2005) menar även att begreppet kan betraktas som ett område där förekomsten av brott är så pass vanligt att det är förutsägbart, åtminstone över en ettårsperiod (Sherman 2005, s.36). Begreppet plats behöver definieras då även det är ett förekommande begrepp i följd av hot spot. Med plats menas inte stora områden eller ett helt stort grannskap på en viss brottsrelaterad plats (Weisburd 2010, s.4, Bursik & Webb 1982), utan begreppet definieras i denna uppsats som små specifika platser beståendes av en specifik adress eller byggnad som gemensamt är brottskoncentrerad (Weisburd 2010, s.8). Begreppet brott innebär en handling som är belagd med straff inom svensk lag (BRÅ, Brottsrummet). 1.4. Disposition Uppsatsen inleds med en teoretisk genomgång, där två teorier kommer att presenteras, rutinaktivitetsteorin och teorin om crackdowns. Även tidigare forskning som är relaterat till teorierna kommer att presenteras i detta avsnitt. Här presenteras även Brå:s utvärderingar kring polisens arbete och deras resurser. I avsnitt tre presenteras metod- och datamaterialet, genomförandet samt studiens urval. I det fjärde avsnittet presenteras studiens resultat med hjälp av de intervjuer som har utförts. Uppsatsen avslutas med en diskussion av resultaten från intervjuerna med återknytning till teorier och tidigare forskning, samt det empiriska materialet som har beaktats. Även slutsatser av studien, samt förslag på vidare forskning inom området diskuteras i detta avsnitt. 6

2. Teori och tidigare forskning Följande avsnitt kommer att inledas med en diskussion om två teorier som behandlar polisens arbete, varför vissa personer väljer att handla kriminellt på specifika platser samt polisiära arbeten och uppgifter för att åtgärda detta. Rutinaktivitetsteorin fokuserar på avsaknaden av kapabla väktare. Teorin om crackdowns handlar främst om plötsliga skeenden och ingripanden genom hög polisnärvaro. Därefter följer ett avsnitt om tidigare forskning som är relaterad till polisiära arbeten och effekten av hot spot-arbete. Utvärderingarna av Brå presenteras också i detta avsnitt. 2.1. Teori Ett stort antal teoretiker har skrivit om brottsbekämpning i form av polisiära metoder förklarad utifrån olika tänkbara aspekter. Teoretikerna är överens om att polisnärvaron är en viktig faktor för att preventivt arbeta mot brottslighet. De menar att det väsentliga ligger i att öka upptäcktsrisken för att minska brottsligheten. (Sherman 1990, s.2). 2.1.1 Rutinaktivitetsteorin Inom rutinaktivitetsteorin ingår tre tänkbara förklaringar till varför ett brott sker. Det krävs dels en motiverad förövare, ett lämpligt objekt och avsaknaden av kapabla väktare. En individ skall således ha förmågan att utföra brottet (Cohen & Felson 1979, s.590) vilket denne är kapabel till när de tre olika faktorerna uppfylls. Cohen & Felson (1979) menar att om ett av dessa element saknas, så begås inte brottet. För att exemplifiera teorin på de personer som begår brotten på hot spots kan man säga att motiverade narkotikaförsäljare säljer sina varor där de vet att det finns kunder, och där de vet att upptäcktrisken är låg i och med den stora gruppen av människor. Vad som är relevant för denna studie är framför allt avsaknaden av kapabla väktare. En förövare utför lämpligen den brottsliga handlingen när det inte finns några poliser eller väktare på platsen, men däremot andra människor som tvärtom möjligen minskar upptäcksrisken. Detta går något på tvärs mot rutinaktivitetsteorin, enligt vilken även vanliga människor kan utgöra kapabla väktare. 7

2.1.2 Crackdowns Lawrence Sherman är en annan kriminologisk teoretiker som beskriver polisarbeten och högbelastade brottsområden som ett problem och som menar att det kan åtgärdas genom s.k. crackdowns. Han beskriver Crackdowns som ett större och plötsligt ingripande av poliser, där syftet är att minska brottsligheten lokalt. (Sherman 1990, s.1-2). Han menar att det finns tre olika typer av crackdowns, nämligen närvaro, sanktioner och hot från media. Det centrala för studien som jag kommer att lägga stor vikt vid i uppsatsen är begreppet närvaro. Vad som är relevant för studien är närvaron av en större mängd poliser och väktare som skall verka avskräckande på brottsligheten (Sherman 1992, s.8). Förövarna på den geografiska platsen skall alltså veta problemet av att befinna sig där, de skall även ha kännedom om polisens närvaro (Sherman, 1992, s.8). 2.2. Tidigare forskning I Sverige har det inte gjorts så mycket forskning kring polisers arbete på hot spots (Marklund, 2013, s.9). Dock har arbetet i flera avseenden genomförts av poliser runt om i landet som sedan i vissa avseenden utvärderats av bland annat Brottsförebyggande rådet, där de även diskuterat och presenterat arbetet och resultatet. Trots den bristande svenska forskningen kring hot spots så kan nedanstående material från BRÅ ge en beskrivning av tidigare polisers arbete på hot spots. Eftersom de ekonomiska resurserna skiljer sig åt mellan Sverige och USA (vilket även är en tänkbar anledning till att arbetets påföljder skiljer sig åt) har utredningar kring polisens resurser i Sverige tagits hänsyn till. 2.3. Utvärdering av BRÅ kring personrån och misshandel på hot spots BRÅ har utvärderat en del studier kring polisens arbete på hot spots, där arbetet i Stockholm och Eskilstuna under en tvåårs period beaktats. Fokus låg på brottstyperna personrån och misshandel där de funnit en hög grad av koncentrerad brottslighet på specifika platser i dessa städer (Marklund & Merenius 2014, s.6). 8

Eftersom denna uppsats behandlar områden i Stockholm är det också denna stad som är intressant att utgå ifrån för att tala om polisens arbete. Polisens insatser i Stockholm bestod av en utredningsgrupp och en grupp i yttre tjänst, där huvudsyftet i uppgifterna varit att försvåra möjligheten till att begå brott, och samtidigt öka upptäcktsrisken. För poliserna innebär den första delen av utredningen att skapa rutiner, för att sedan säkerställa de relevanta insatserna som finns. Detta görs för att identifiera personer där misstänkta saknas, samt för att utreda den misstänktes delaktighet (Marklund & Merenius 2014, s.8). Det har gjorts med hjälp av b.la. kameraövervakning och spårning av mobiltelefoner, i syfte att tidigt upptäcka brott som tidigare begåtts av samma person, dvs. seriebrott. Beträffande det praktiska arbetet ute på fältet har hänsyn tagits till patrullering av poliser vid de tider och dagar där man anser att brottsligheten kan vara hög. Arbetet har även bestått av identifiering av personer som kan vara misstänkta eller kända hos polisen sen tidigare, dvs. att man fokuserar på att spana efter dessa redan poliskända personerna. Brå har utvärderat arbetet och kommit fram till att den stora metodologiska utmaningen för poliserna har varit patrulleringen på de enskilda områdena, med anledning av att det inte varit möjligt att komma upp i tillräcklig mängd patrullering, dvs. att det tog mycket mer tid än vad man hade förväntat sig. Vad gäller arbetet i yttre tjänst har en grupp av sex poliser 2 och en gruppchef arbetat ute på fältet där 40 % av arbetet varit helgnätter, dvs. dagar och tider där brottsligheten är vanligt återkommande. Detta beror bl.a. på att poliserna valt att arbeta i grupp, då de upplever att arbetet går bättre när de är flera som jobbar ihop. Brå vill med detta uttala sig om försiktigt positiva resultat. Den anmälda brottsstatistiken har sjunkit under den period då detta projekt genomförts. Brå menar vidare att de insatserna som har gjorts har påverkat brottsligheten, dock inte i den grad att man kan uttala sig om en minskning på grund av polisens insatser. Detta för att brottsligheten hade minskat i hela landet under perioden och inte endast på de bearbetade hot spot-områdena. Det som däremot kan tala för att denna minskning har skett i och med polisens arbete är att personrån (som bl.a. var fokuserande brottstyp) i de arbetade hotspot-områdena hade minskat i förhållande till övriga områden i staden. 2 Brå har inte angett det totala antalet av poliser, utan endast antalet som gruppen består. 9

Poliserna upplever att arbetet har gett en bra känsla, hög motivation och att klimatet varit lärande, i och med att de b.la. har fokuserat arbetet på ett specifikt brottsproblem och område. Enligt Marklund & Merenius (2014) menar poliserna att tydliga mål och uppföljning i sin tur bidrar till arbetsglädje och motivation till fortsatta arbeten. 2.4. Utvärdering av BRÅ kring svenska polisers resurser En annan viktig aspekt i brottsförebyggande syfte är resursfrågan. Brå har utvärderat rapporten av landets satsningar på större resurser och fler poliser. Ett utökande av antalet poliser har skett, där de till en stor del bestod av aspiranter 3. Det har i sin tur lett till flera handledarmöten med de nyblivna poliserna vilket har försvårat arbetet för de erfarna poliserna då de har fått sina huvudsakliga uppgifter nedprioterade, med anledning till att kunna handleda de nya (Eksten 2013, s.9). Detta kan in i sin tur förklaras som att den ökade polissatsningen gått i stöpet. En satsning på ökade resurser och fler poliser bör göras på ett sätt där de erfarna polisernas arbete och arbetssätt inte påverkas på det viset att de blir nedprioterade. Myndigheternas planering för utökandet av poliser anses som otillräcklig (Eksten 2013, s.9). Efter att satsningen på fler poliser gjorts så utvärderade Brå resultatet för att se vad det har gett för effekt. De har kunnat se att de ökade resurserna i form av fler poliser har lett till färre brott och att satsningen därmed resulterat i positiva effekter (Eksten 2013, s.11). De menar dock att man bör tolka dessa förbättringar med försiktighet då de antalet ökade poliserna har varit nya och oerfarna. Med detta menar Brå att, nya och oerfarna poliser inte är potientiella nog för att kunna påvisa sådana förbättringar i brottsförebyggande syfte. För att kunna tala om effektivt arbete och positivt resultat enligt Brå krävs tydliga mål från regeringen, något som man upplever saknas. För att styrka detta påstående menar tidigare forskare att polisen inte kan påverka brottsligheten generellt (Weisburd & Piquero,2008 och Pratt & Cullen, 2005), dock kan brottsligheten minska om arbetet görs i syfte på specifika platser, som t.ex. hot spots (Sherman 1997, s.13). 3 Aspiranter är poliser som går sin sista termin på polishögskolan. 10

Huvudfokus för denna studie är hot spot-arbetet där man vill se hur polisen arbetar och upplever arbetet, samt om arbetet upplevs påvisa effektivitet. Flera forskare har genomfört studier för att undersöka polisens arbete och kommit fram till intressanta resultat. Fredrik Marklund rapporterar från Brå om att det knappt finns någon forskning kring hot spot i Sverige, (Marklund & Merenius 2014, s.9) men det har gjorts flertalet studier internationellt, framför allt i USA, vilka har påvisat effektivitet och minskad brottslighet när polisresurser har satsats på arbeten i geografiska områden och på specifika platser. David Weisburd (2004) är en av många forskare som har gjort studier kring hot spots och kommit fram till att brottsligheten överlag minskar när man fokuserar på att arbeta på specifika områden med högbelastad brottslighet. Han får stöd av b.la. Spelman (1995) som också gjort longitudinella studier för att jämföra brottsligheten i övertid. Weisburd m.fl. (2004) har utfört longitudinella undersökningar i syfte att identifiera högbrottsbelastade områden och ta reda på om det har skett några förändringar övertid (Weisburd m.fl., 2004, s.3). Efter utsållandet av antalet polismyndigheter att undersöka kom de fram till att 49 st. kandidater kunde behållas. Samtliga myndigheter ringdes upp där ansvarige för respektive myndighet informerades för att ta del av deras registerdata. Ännu en gång sållade forskarna ut de myndigheter som hade senast rapporterad data som var väsentliga för studien och kom fram till att erhålla 8 st. polismyndigheter. På grund av bristande samarbete och otillförlitlighet av data från myndigheterna så exkluderades ytterligare 6. Forskarna kom fram till att undersöka två st. myndigheter i Seattle och San Jose men sedan uteslöts San Jose på grund av för låg brottslighet i förhållande till liknande städer med lika stor population. (Weisburd m.fl., 2004, s.6). I Seattle fann de att det rör sig om antingen en liten grad av brottslighet eller inget alls, dock kom de fram till som många andra forskare att den största delen av brottsligheten är tätt klumpade i specifika områden. Detta kunde de konstatera av uppgifterna som de jämfört med under den fjortonåriga årsspannet (Weisburd m.fl., 2004, s.3). De menar även att detta resultat om att brottsligheten är som högst i specifika områden är viktig för att kunna förstå den generella brottslighetsutvecklingen. Eftersom de fann att brottsligheten är väldigt koncentrerat menar Weisburd m.fl. (2004) att det är viktigt att satsa resurser på ett polisiärt arbete som hotspot policing. Resultatet av denna forskning kan dock problematiseras i och med den markanta skillnaden mellan antalet utvalda polismyndigheter och den undersökte myndigheten i Seattle. Att börja 11

urvalet med 49 st. och avsluta med en myndighet kan ifrågasätta detta resultat som forskarna har kommit fram till. Resultatet bör i detta fall tolkas som försiktiga då det är baserad på en enda stad. De kom dock fram till att brottsligheten är koncentrerad till begränsade områden vilket kan styrkas av tidigare forskare, samt den tidigare forskningen som gjordes åren innan (Weisburd m.fl. 2004, s.3). Tidigare forskning har även visat att poliser som fokuserar sina resurser på att motverka brottslighet på en specifik plats eller ett geografiskt område tenderar att minska den generella brottsligheten (Weisburd & Green 2006, s.712). De menar att misslyckandet med brottsbekämpning beror mycket på polisens arbete och deras uppgifter. Detta kan styrkas av andra forskare som hävdar att poliser som fokuserar på brottsrelaterade platser kan minska svårighetsgraden av brottsproblemen (Eck & Spelman 1987, s.7-8). Amerikanska National Institute of Justice genomförde en studie om narkotikabrott med hjälp av DMA (drug market analys). Detta gjordes för att utveckla nya strategier för att motverka droghandeln i form av geografisk analys. Forskarna undersökte till en början 56 hot spots där narkotika är vanligt förekommande (Sherman, Gartin, & Buerger 1989, s.29). Tre olika steg av arbete på olika hot spots genomfördes för att motverka brottslighet. Det första steget innebar att man försökte hitta problemet i områden, för att sedan identifiera och utveckla strategier mot dessa problem. I det andra steget tillfördes tillsynsinsatser för att bekämpa problemet mot droghandeln på hot spoten, och i det tredje steget handlade det om att upprätthålla preventionen genom ständiga övervakningar och rörelser i de undersökta områdena (Weisburd & Green 2006, s.717). Forskarna gjorde en sju-månaders-kontroll för att se hur effektiv detta arbete från polisens sida var innan respektive efter. De fann att antalet anmälda narkotikamissbrukare har ökat då fler blivit påkomna och brottsligheten minskat jämfört med tidigare år (Weisburd & Green 2006, s.731). Ytterligare forskning ger stöd för Weisburd och Green (2006) och menar att poliser som arbetar på specifika områden tenderar till att bidra till en förminskning av brottsligheten (Skogan & Frydl 2004, s.39). I USA har detta sätt att arbeta på tydligtvis blivit en populär polisiär metod då som tidigare nämnt många forskare kommit fram till att det påvisar effektivitet. En amerikansk studie visar att polisen inte numera endast arbetar med att utveckla 12

den tekniska kapaciteten för att undersöka geografiska områden vilket de har gjort tidigare, utan nu används det mesta av polisarbetet till att fokusera resurserna till att istället inrikta sig mycket på specifika områden där brottsligheten är starkt koncentrerad (Skogan & Frydl 2004, s.42). Lawrence Sherman (2013) skriver generellt om polisiära metoder för att testa vilken metod som bäst fungerar i brottsförebyggande arbete, och menar att den befintliga forskningen som finns idag inte kan förklara vilken metod som är mest tillämpbar för att förebygga brott. Forskningen får istället ses som en instruktion för hur man ska gå till väga för att motverka brottslighet på ett bra och tänkbart sätt (Sherman 2013, s.6.). Möjligen kan polisen pröva sig fram och testa olika metoder för att se vilket som passar för respektive typ av brott (Sherman 2013, s.63). Stefan Holgersson & och Johannes Knutsson (2012) är två svenska forskare som har gjort studier kring polisens arbete. I deras studie vad gör egentligen polisen skriver de b.la. om hot spot-arbete och menar att polisarbete i form av fotpatrullering på brottsrelaterade områden resulterar i sjunkande brottslighet (Holgersson & Knutsson 2012, s.7). Det kan även anses som en förtydligande av att hög närvaro av poliser på hot spot-områden resulterar i effektivt arbete. Ratcliffe m.fl. (2011) menar att effekten av fotpatrullering är starkast på platser där våldsbrottsligheten är högst. Många forskare är överens om att brottsligheten är tätt klustrad i specifika områden och att arbete i form av hög av närvaro på dessa platser minskar den generella brottsligheten. Denna studie är avsedd att undersöka hur poliser arbetar på hot spots i Sverige. Eftersom ämnet inte har diskuterats i landet är det särskilt intressant att undersöka och bidra med kunskap från svenska polisers perspektiv vilket troligtvis skiljer sig åt från den amerikanska forskningen på grund av de ekonomiska resurserna. Jag vill även utöver detta ta reda på hur poliserna upplever arbetet, något som andra forskare inte lagt stor vikt vid. 13

3. Metod För att besvara samtliga frågeställningar har intervjuer med poliser i Stockholm gjorts. Sammanlagt har tre personer intervjuats. Det hade varit önskvärt med fler personer, men eftersom tiden är knapp och personer som blev kontaktade inte hade möjlighet till intervjuer fick valet av tre personer godtas. 3.1. Metod För att besvara de rådande frågeställningarna har främst intervjuer gjorts. Intervjuerna har kompletterats med empiriskt material för att dels få en bredare förståelse kring polisens arbete, men också för att få stöd från annat håll för de resultat och slutsatser som dragits utifrån intervjuerna. Sammanlagt har tre personer intervjuats. Det hade varit önskvärt med fler personer, men eftersom tiden är knapp och personer som blev kontaktade inte hade möjlighet till intervjuer fick valet av tre personer godtas vilket ändå har lett till positiva följder och informativ innehåll som har gett nytta för studien. Valet av metod för denna studie består av kvalitativa intervjuer. Frågeställningarna är avsedda att besvaras med hjälp av semistrukturerade intervjuer där jag eftersöker information om hur respondenterna tänker och reflekterar kring deras arbetssätt (Trost 2005, s.27). En kvalitativ studie anses vara den metod som passar uppsatsen, av den anledningen att studien är avsedd att försöka förstå människors sätt att resonera. En kvalitativ studie är också särskilt utmärkande om man vill särskilja olika handlingsmönster (Trost 2005, s.14). Detta är viktigt då uppsatsen syftar till att förstå och hitta mönster. Metoden tillför ofta resultat som är förståeliga och begripliga. Fördelen med den valda metoden är bl.a. forskarens närvaro på intervjuplatsen där chans till följdfrågor finns, vilket dock har kritiserats av kvantitativa forskare som menar att studien blir beroende av en som forskare. En annan nackdel kan å andra sidan vara att urvalet ofta är så pass litet att resultaten inte kan bli representativt för hela den population som undersöks (Trost 2005, s.16). Kvalitativa intervjuer är avsedda att utgöra samtal som liknar de samtal och den interaktion som förs mellan individer till vardags. Kvale och Brinkmann beskriver dessa intervjuer som professionella samtal som för med sig ett angreppssätt och frågeteknik vilket resulterar i 14

innehållsrika svar (Kvale & Brinkmann 2009, s.16). Anledningen till att semistrukturerade intervjuer har valts för denna uppsats var för att komma intervjupersonerna så nära som möjligt och för att kunna få en förståelse i hur de arbetar preventivt när de befinner sig på hot spot platser, samt vad de gör, liksom vad uppgifterna består av. Samtidigt ville jag ta reda på hur dessa intervjupersoner upplever deras arbetssätt i en mer djupare kontext för att skapa och öka förståelsen av deras arbetssätt (Kvale & Brinkmann 2009, s.203). Eftersom intervjufrågorna har varit ganska öppna och jag fick möjligheten till att ställa följdfrågor ledde det till semistrukturerade intervjuer vilket också var tanken innan intervjuerna. Jag lät intervjupersonerna att tala fritt om deras arbetssätt samt deras upplevelse av arbete vilket gjorde att jag kognitivt fångade en bild av intervjupersonernas upplevelse av arbetet (Kvale & Brinkmann 2009, s.20). Intervjuerna spelades in med anteckningar som extra stöd vid specifika eller ingående svar på de viktigaste frågorna. Ena intervjun tog lite längre tid än resterande två, vilka var på ungefär 30 minuter vardera medan den lite längre intervjun utfördes på ca 50 minuters tid. Anledningen till att jag valt att intervjua poliser och inte t.ex. väktare eller trygghetsvärdar som även de kan ha kännedom i sådant, är för att jag vill ha en bred förståelse för arbetet som görs. Det är viktigt att intervjua personer som är insatta och har ett brett kunskapsområde där informationen av de intervjuade kan vara relevant för arbetet (Kvale & Brinkmann 2009, s.123). Urvalet av hot spoten var tämligen självklara då Medborgarplatsen och Sergels torg är uppenbara hot spots. Valet av dessa hot spots är även på grund av egna observationer som tidigare gjorts på platserna. De intervjuade består av tre manliga poliser på Södermalm och Citypolisen. För att styrka sekretessen av identifieringen kommer samtliga intervjupersoner tilldelas fingerade namn i uppsatsen, P1, P2 och P3. Personerna är b.la. chefer och poliser i yttre tjänst. 3.1.1 Genomförande Att komma i kontakt med intervjupersoner är något som ibland kan kännas krävande. Det måste vara tydligt, personerna måste vara kunniga och passande för de forskningsfrågor man har (Kvale & Brinkmann 2009, s.22) och det är inte alltid alla som är passande för forskningsändamålet kan ställa upp på intervjuer. Urvalet av personer är gjort utifrån ett snöbollsurval, vilket innebär att man kommer i kontakt med andra personer via en person 15

(Bryman & Bell 2005, s.25). Jag har sedan tidigare intervjuat en polis på ungdomsroteln på Södermalm, där jag hörde av mig till henne via mail, förklarade vem jag var, förklarade syftet med studien och i frågan om hon känner till någon som passar som intervjuperson för denna studie. Hon hänvisade då mig till en person som jobbar på det hot spot området som jag vill undersöka. Jag i min tur ringde upp denna person som gick med på intervjun och personen i sin tur tipsade om ytterligare personer som ansågs vara relevanta att intervjua. Att få tag på poliser som jobbar specifikt på hot spots är inte alltid enkelt, då de i stort sett inte är så många som jobbar på särskilda platser med liknande arbetsuppgifter, därför känns dessa intervjuade personer som lämpliga för att kunna besvara mina forskningsfrågor fullt ut. 3.2. Källkritik 3.2.1 Reliabilitet Reliabilitet och validitet är inom forskningen två viktiga begrepp som är värt att tänka på. Med reliabilitet avses hur pass tillförlitligt- och pålitligt måtten och mätningarna är. Det finns tre faktorer som tas hänsyn till när man kollar för att se om måtten är reliabelt. Dessa är stabilitet, intern reliabilitet och interbedömarreliabilitet (Bryman 2011, s.161). Inom kvantitativ forskning brukar stabiliteten kunna testas i statistikprogram med ett test-retest för att se hur stabilt testet är och kan i sin tur upprepas i studien (Bryman 2011, s.161). Intern reliabilitet innebär att indikatorerna stämmer överens med varandra och interbedömarreliabiliteten avser huruvida två olika intervjuare kommer fram till liknande resultat. För denna studie innebär reliabiliteten att svaren i intervjun från aktörerna kan i någon mån stämma överens med varandra och att det insamlade materialet från intervjuerna skall vara väsentliga för att sedan kunna analyseras (Lantz 1993, s.139). Vad som generellt sett gäller för reliabilitet är att mätningen skall vara stabil och inte råka ut för slumpmässiga påverkningar. Undersökningen i form av intervjuerna skall vara utformade på ett tillförlitligt sätt (Trost 2005, s.75). I detta fall är det viktigt att frågorna ställs på samma sätt till samtliga intervjupersoner där situationen skall vara detsamma för alla. För utökad reliabilitet till studien är det viktigt att frågorna ställs på ett lugnt och givande sätt där missuppfattningar undviks. Det är även viktigt att intervjuerna sker någonstans lugnt och tryggt där intervjupersoner inte distraheras eller påverkas destruktivt på något sätt, som i sin tur riskerar 16

att påverka svaren. Eftersom intervjuerna skedde på önskad plats av de intervjuade bör detta problem ha minskat. 3.2.2 Validitet Validitet innebär att det som mäts eller undersöks verkligen är det som man är ute efter. Det är viktigt att mätningen är giltig och att man har förstått syftet med det som skall undersökas (Thomsson 2002, s.112). För denna studie är det viktigt att man inte flödar över med obehövlig information i intervjuerna och att man istället försöker förhålla sig till de frågor som anses vara väsentliga för att besvara de rådande frågeställningarna. Ett sätt att stärka validiteten är att på ett naturligt sätt backa tillbaka till de centrala frågorna som man vill ha svar på, när man känner att det börjar ge överflödig information. Det är också viktigt att hela tiden ha syftet med studien i baktanke när man intervjuar för att sedan i resultatdelen styrka de forskningsfrågor man har med hjälp av svaren från respondenterna. 3.3. Etiska principer Beträffande de forskningsetiska principerna så har alla typer av krav uppfyllts för dessa intervjuer. De fyra huvudkraven är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Vetenskapsrådet 2012, s.6). Dessa framfördes innan intervjun och inspelningen då ett godkännande behövdes från dem. Gällande informationskravet så ringdes intervjupersonen upp i förväg där information och syftet med intervjuerna redogjordes för, samt varför jag gör detta, och att det är helt och hållet upp till de om de vill ställa upp (Vetenskapsrådet 2012, s.6). Samtliga krav lästes upp på plats för resterande deltagare. I enlighet med samtyckeskravet så tydliggjordes detta även innan intervjun sattes igång om att de själva bestämmer om de skall delta, och de fick återigen uppge om de ville medverka trots inspelningarna.(vetenskapsrådet 2012, s.9). I samband med detta så informerade jag även om konfidentialiteten och att de kommer att vara hemliga i alla avseenden, samt att inga namn eller personlig information behöver lämnas. Jag berättade i samma veva om att detta endast kommer att nyttjas i forskningsändamål, vilket gjorde att även den fjärde principen uppfylldes, nämligen nyttjandekravet (Vetenskapsrådet 2012, s.14). 17

4. Resultat och analys Avsnittet kommer att innehålla citat från de intervjuade där samtliga citerade stycken kommer att analysers. Den analysmetod som jag har utgått ifrån för att presentera resultatet är meningskoncentrering som innebär att man sammanfattar de intervjuades uttalanden (Kvale & Brinkmann 2009, s.221). Detta innebär att jag utifrån det transkriberade materialet valt ut texter som jag anser passar mina forskningsfrågor. Utifrån de urplockade texterna från intervjuerna har jag utvecklat teman som jag sedan har använt som grund för teoretiska analyser och utvecklande tolkningar (Kvale & Brinkmann 2009, s.222). De teman som har skapats är gjorda utifrån forskningsfrågorna och är Polisernas arbete på hot spots, polisernas upplevelser, samt polisernas upplevelser kring effektivitet av arbetet. Respondenterna har gett utförliga och långa svar på varje fråga, vilket har kortats ned i citat och koncentrerats till varje forskningsfråga. Resultaten är också uppdelade i rubriker som styrker frågeställningarna. Noggrann koppling mellan resultatet och de rådande teorierna samt tidigare forskning kommer att behandlas i diskussionen där även slutsatser av studien redogörs. 4.1. Polisens arbete på hot spots Intervjun inleddes med ett par bakgrundsfrågor kring polisen och dess arbete, som sedan smalades av för att komma in på de centrala frågorna. Centrala teman har kategoriserats och plockats ur för att diskuteras under små rubriker nedan, detta för en mer förståelig och vänligare läsning. P1 påbörjar svaret på frågan kring polisens arbete med att utförligt berätta hur det går till att arbeta på en hot spot. Han menar att i grunden handlar det om att först och främst bestämma sig för vad problemet består i, och vilket brottsområde man bestämmer sig för att undersöka. Han exemplifierar narkotikabrott och uttalar sig som nedan: Först och främst får man bestämma sig för ett brottsområde, ta narkotikabrott som exempel, är ju säreget, men merparten av vårt arbete inom gatulangningsmiljö som vi agerar mest mot i min personalgrupp, så börjar det 18

med ett inledningsskede av underrättelsehantering. Det finns många andra människor än polisen som har väldigt god insyn i vem och vilka och vilka tider, och där lägger vi rätt mycket energi på att ha så god dialog med andra samarbetspartners, där de kan berätta vad de vet, dels om personer, platser, mönster osv. Han tydliggör om att det finns flera instanser som kan vara med och agera förutom polisen. Att andra myndigheter medverkar är alltså en förutsättning för att kunna föra en dialog om vilka svårigheter som råder. Med samarbetspartners menar polisen andra myndigheter, som han anser är lika viktiga som polisens arbete för att kunna bekämpa brottslighet. Ofta har man bestämt innan om det ska vara främst civilt eller uniformerat mot den här platsen. Just narkotika är alltid lättast att jobba civilt mot, då kan man först röra sig lite i de miljöerna, vi har ju inte riktigt den här utrustningen som döljer oss väl, utan när vi jobbar civilt om man är i de här kretsarna att man träffat på mycket poliser innan, då känner man igen oss, bara på vad vi har på oss vad som sticker ut i jacka osv, så går det inte och bara mingla bland de här för och bara spana, då får det bli att man kanske tittar ut genom ett fönster på den här platsen eller sitter i en bil o tittar på den här platsen för att se vad som händer. Ser man någon intressant person som lämnar kanske man följer efter den här personen. P2 går direkt in på deras arbete i yttre tjänst och menar att det till en början kan handla om lite diskreta spaningar för att undersöka vad som sker på platsen. Han menar att man får bestämma sig för i första hand om det ska vara civilt arbete eller uniformerat innan man ger sig ut på arbetet. Han föredrar att jobba civilt, trots att de ibland kan kännas igen av erfarna langare. Polisens påståenden sägs inte stödjas av vad tidigare forskare menar beträffande arbetet. Ratchliffe (2011) menar att närvaron av poliser i vissa avseenden bör avskräcka personer till att handla kriminellt, medan polisen i sin tur föredrar att spana utan att bli sedd. Han menar vidare att om det inte går som tänkt, dvs. att mingla lite i miljöerna och kolla läget så sitter de antingen i bilen eller någonstans längre bort där de kan ha insyn i vad som sker på platsen. Det är först när de ser något intressant som P2 menar att man går in och agerar. Det intressanta är alltså en person som sticker ut från mängden, och i sådana fall kan man även gå rakt på för att ingripa. Polisen menar vidare att det inte behöver vara någon man misstänker, utan det kan vara någon som inte ser ut och tillhöra resten av gruppen, dvs. någon som befinner sig på platsen och sedan lämnar platsen fort, vilket gör poliserna nyfikna på vad personen gjorde där. Poliserna menar också att jobba civilt ger en mer synlig effekt, då det 19

blir enklare för dem att ingripa, till skillnad mot om de var uniformerade vilket gör att förövarna är försiktiga just den stunden. Även detta kan anses som en invändning mot den tidigare forskningen då bl.a. Holgersson & Knutsson (2012) menar att fotpatrullering är ett effektivt sätt att arbeta på för att motverka brottsligheten. Ett sätt att förbereda sig att ha koll på läget när man går ut, den operativa delen e ju att vi fiskar rätt så mycket, försöker leta efter människor som inte ser ut o vara på en plats av en naturlig anledning. Att de människor ses på en plats, kommer tillbaka, går därifrån, kommer tillbaka, att man planlös halvtimme ut och halvtimme in, står på en undandragen plats, lämplig avskild plats i förhållande till övervakningsplacering, beteende i form av, kanske att vi jobbar civilt och sen så tar vi in en uniformerad polisbil, se vad får vi för effekt av att uniformerad polis visar sig på den här platsen. Även P1 styrker detta och menar att arbetet går ut på att fiska rätt mycket efter personer som vistas på en viss plats men inte ser ut att tillhöra den platsen. Han talar i djupare termer om polisens arbete och menar att mycket handlar om att kunna läsa av mönster och beteenden hos människor. Även han menar att misstankar hos personer finns när de väljer att lämna platsen under vissa förhållanden. P1 menar också att arbetet innehar två delar, där man dels försöker att avläsa beteenden i förhållande till platsens tidpunkt, men också i följd av detta sedan ingripa med bl.a. spaning utifrån beteendet. Ja det är till en början viktigt att veta hur och vad man ska arbeta mot. Det är vanligt med spaning, kanske helst civilklädd på en plats för att observera platsen, sen kan man ingripa när man misstänker en person, som kanske är på en viss plats vid fel tid. Sen kan man arbeta uniformerad också men då är det vanligt att personer som kanske har något på sig beter sig lite annorlunda för att passa in i den resterande massan. Vissa känner igen oss väl och då är de också erfarna om hur man ska bete sig, ibland är det lättare och ibland svårare att läsa av sådana personer. P3 håller med om att det är viktigt att kunna läsa av personers olika beteenden och se mönster, snarare än att bara ge sig ut på fältet och ingripa. Han menar att personer kan avstå från kriminella handlingar när de ser uniformerade poliser men då är det också svårare för polisen att se vad denne gömmer. Polisen medger i linje med den teoretiska förankringen om crackdowns att arbete med uniformerade poliser får personer att avstå från kriminella handlingar och påvisar en avskräckning (Sherman 1992, s.8), men att det å andra sidan kan 20

försvåra arbetet för polisen då de inte vet vad den misstänkte annars döljer. Han menar på ett positivt sätt att de avstår från kriminella handlingar under polisens tillsyn men snabbt kan återkomma när polisen lämnar platsen, vilket gör att det handlar om tillfällig distans från narkotikan. Den andra delen e ju att på förberedelsestadiet, att man känner igen personer, alltså vår personkännedom som riktar sig mestadels mot ungdomar och säljare, och ungdomar som brukar narkotika och även säljer, där är det dock förhållandevis så få som säljer, men då äldre personer, säg 25 uppåt som e kända av oss så som narkotikalangare, det är ju en ganska svår brottsform att jobba emot själva överlåtelsebrotten, för det första så krävs det rätt omfattande bevisning för att få en gärningsman att bli fälld för överlåtelsebrott. Ovanstående polis ger en tydlig beskrivning av deras arbete och menar att det inte alltid handlar om polisens arbete för att kunna ingripa. Han tydliggör att det är viktigt att andra instanser kommer in och hjälper till. Det är inte alltid lättast att handskas med en äldre som redan är i det stadiet att sälja, utan fokus ligger på att höja upptäcktsrisken så att unga narkotikabrukare kan få hjälp av andra myndigheter. Han menar att fokus ligger på att inrikta sig på ungdomars bruk och innehav. Det viktiga för poliserna är att sätta en kvantitet, dvs. i att upptäcka fler ungdomar som bär narkotika, försöka avstyra dem från att köpa narkotika, samt avrapportera dem för narkotikabrott. Detta i syfte att försöka få in dem i olika projekt där assistanser och andra sociala insatsgrupper agerar, men också narkotikainnehavarnas föräldrar skall kontaktas. Han diskuterar vidare effekten av den tid som man lägger in i arbetet, och menar att arbete genom spaning, med inriktning på ungdomar och narkotikaöverlåtelser ökar upptäcktsrisken av ungdomars narkotikabruk. Detta menar den intervjuade kan göra att man får in fler ungdomar i behandlingsprogram där man kan ge dem vård. 4.2. Polisernas upplevelser kring hot spotarbetet. En del av de intervjuade menar att de inte alltid känner en positiv upplevelse kring arbetet, dels för att det ibland inte händer någonting trots arbetet, men också för att det kan verka otydligt vilka mål man vill uppnå med detta arbete, då arbetet generellt sett varken minskar brottslighet eller motverkar kriminalitet i en större utsträckning. 21

Njaa, jag tycker att det är lite otydligt om vad vi vill göra, finns alltid annat som kommer i vägen, när man kommit fram till någon lite förbättring så blir det lätt att man fokuserar på annat. Finns liksom inget tydligt mål som jag upplever det i alla fall. Samtidigt finns det inga mer resurser för tydligare arbete vilket kan påverka. Men går det bra är det såklart kul. Polisen menar att det inte fokuseras så mycket på hot spots långsiktigt på grund av bristande resurser. Han menar att det skulle vara lättare om man visste vad man vill åstadkomma med arbetet, och menar vidare att brottslighetsminskning överlag inte sker bara för att man fokuserar på att arbeta intensivt på en plats. Det upplever han som tråkigt och ostrukturerat. Poliser på tidigare hot spot-områden har också medgett att det ibland kan bli tråkigt och ostrukturerat när det inte finns tydliga mål, t.ex. från regeringens sida (Marklund & Merenius 2014, s.21). När man har gjort samma sak så här i några veckor, som man gör i en insats kan det upplevas som ganska långtråkigt och man har inte lika mycket motivation i slutet som man kanske hade i början, men ser man resultat så är det också mottot i att fortsätta, ibland kan det redan efter en vecka märkas av att det sker en förändring, i allmänhet kanske man får tackmail som: Ja men vi ser att det har gått ner här nu den här typen av brott eller vi är inte lika rädda när vi går hem efter jobbet eller skolan och då blir det också som en motivation, att ja men det här funkar ju faktiskt, så då kör vi på in i det sista, men oftast så ger det ju resultat i alla fall på kort sikt. Poliserna verkar vara överens om att det kan bli tråkigt ibland. Ovanstående polis menar dock att man måste hitta motivationen för att kunna föra arbetet vidare. Han menar att ett positivt resultat kan leda till att man känner hög motivation för att fortsätta, men att det ibland kan vara långtråkigt. Detta kan även styrkas av tidigare studier där poliserna har medgett att motivationen ökar i linje med arbetets tydlighet och effektivitet (Marklund & Merenius 2014, s.23). Personligen tycker jag att ungdomar som inte har gjort sitt val i livet av många olika anledningar har de inte gjort alla sina val i livet, att de åtminstone ska få hjälp och tänka till. Jag har personligt betydligt större engagemang hos en ungdom som är på väg att hamna snett, än vad jag har hos en missbrukare som levt i narkotikamissbruk de senaste 30 åren, jag kommer inte kunna hjälpa den här människan. Samhället tar för lite ansvar för de människor som är narkotikabenägna. 22

En tredje polis menar att dennes positiva upplevelser kring sådana arbeten ligger i att kunna hjälpa personer som är på väg att hamna snett i livet, snarare än att försöka åtgärda en kriminells liv eftersom det är nästintill är omöjligt. Han är kritisk till samhällets ansvar för narkotikabenägna ungdomar och menar att flera instanser än bara polisen måste agera. 4.3. Polisernas upplevelser kring metodens effektivitet Poliserna upplever att metoden i vissa aspekter kan visa positivt resultat men att det inte kan minska brottsligheten i överlag. De är överens om att resursfrågan är en central del att beakta och att brist på resurser leder till att brottsligheten inte minskar, utan endast förflyttar sig. Resultaten av metodens effektivitet bör tolkas med försiktighet då effektivitet utifrån samtycken och attityder är svåra att mäta. Polisernas upplevelser kring effektivitet kan dock stödjas av den tidigare forskningen som tidigare behandlats i uppsatsen. Nej polisen kan inte minska kriminalitet, det ska man vara väldigt klar över, att polismyndigheten inte kan hantera vissa uppkomna problem, inom ramen för en hot spot så kan man definitivt med kraft sänka kriminaliteten. En sådan sänkning leder ofta till en ökad kriminalitet på ett annat ställe. Det handlar om förskjutningseffekter och att många av... merparten av polisens resurstimmar lägger vi ju på människor som lever i ett socialt liv eller socioekonomisk utanförskap. Deras situation eller livskvalité kommer inte att öka för att vi lägger in massiva resurser mot en hot spot, utan det kommer få effekter för, att de flyttar på sig... så jag inom ramen för hot spots kanske men ur ett samhällsperspektiv nej. Intervjupersonen menar att det inte går att bekämpa kriminalitet helt, men i alla fall kortsiktigt vilket det dock leder till ökad kriminalitet på en annan plats, men att det utifrån ett samhällsperspektiv inte går att minska brottsligheten. Detta påstående är en invändning mot vad tidigare forskning visar. Tidigare studier pekar mot att riktade insatser på arbete mot hot spots kan minska den generella brottsligheten (Weisburd & Green 2006, s.712). Invändningen kan ha sin grund i att internationella studier ofta är baserade på arbeten där resurserna är betydligt mer än Sveriges. Polisen är också mycket medveten om att det polisiära arbetet inte är det som främst kan minska brottsligheten, utan det är interaktion mellan poliser och andra instanser som kan leda till positiva resultat utifrån ett strukturellt perspektiv. 23