UTVÄRDERINGSRAPPORT - HUVUDSTUDIE NORRBYSKÄR

UTVÄRDERINGSRAPPORT - HUVUDSTUDIE NORRBYSKÄR SLUTRAPPORT REVIDERAD 29 JANUARI 2013 3 JANUARI 2013

Sammanfattning Tyréns AB har på uppdrag av Umeå kommun utfört miljötekniska undersökningar i omfattning motsvarande huvudstudie, av den nedlagda sågverksindustrin på Norrbyskär. Syftet med huvudstudien är att få en bättre bild av föroreningssituationen från den nedlagda sågverksindustrin med tillhörande verksamheter på Norrbyskär och att ta fram underlag för eventuella åtgärder. På Norrbyskär bedrevs mellan åren 1895 och 1952 ett av Europas största sågverk. För att motverka blånadssvamp doppades virke i pentaklorfenol direkt efter sågning eftersom blånaden uppstod i otorkat virke. Hanteringen har orsakat spridning av klorfenoler och dioxiner till omgivningen. Sågverksamheten på Norrbyskär omfattade ett mycket stort område beläget på flera olika öar. Förutom doppning har galvanisering, pråmvarv och kolning bedrivits. I dag är Norrbyskär en turist- och sommarö med tiotusentals besökare varje år. Arbetarbostäderna på Norrbyskär har sålts till privatpersoner och fungerar idag som sommarbostäder. På öarna finns många spår som sågverksepoken har lämnat efter sig och miljön är därför klassad som riksintresse för kulturmiljövård. Delar av skären har höga naturvärden i form av lövskog. Innan undersökningen som presenteras här startade beskrevs mål för hur området ska kunna användas utan risk för att påverkas negativt av föroreningar, vilket utgör projektets övergripande åtgärdsmål: Ögruppen Norrbyskär ska kunna användas för sommarboende, frilufts- och fritidsändamål samt arbetsplats Läckage av föroreningar från Norrbyskär ska inte orsaka negativa effekter på vattenlevande organismer i recipienten. Saneringsåtgärderna och områdets användning samplaneras så att kostnadseffektiva alternativ väljs. Områdets naturvärden och kulturhistoriska värden ska bevaras i så hög grad som möjligt. Jord, grundvatten, dricksvatten, hallon, potatis, sediment, ytvatten, fisk och snäckor har provtagits och undersökts på innehåll av föroreningar, främst dioxiner men i delar även klorfenoler, PAH och metaller. Ställvis har höga halter av dioxin påvisats. Mängderna dioxin på skären uppskattas till 55-200 gram, varav den största andelen på sågverksområdet och därefter på Långgrundets stora brädgård. Där galvanisering, förzinkning, tidigare utfördes, har höga metallhalter påträffats. Vid pråmvarvet användes tjära och här påträffades höga halter av PAH i jorden. När människor vistas ofta och länge på de delar av skären som är förorenade, d.v.s. sågverksområdet och brädgården vid Långgrundet, finns risk för negativa effekter på hälsan, framförallt på lång sikt. Dioxinhalter i kött och fisk från området är lägre än EU:s gränsvärden och bedöms inte påverka människors hälsa. Spridning av föroreningar till omgivande vatten bedöms vara relativt låg. Markmiljön bedöms utifrån föroreningsnivåer vara påverkat vid sågverksområdet, Långgrundets brädgård och Pråmvarvet. De landmiljöer som har höga naturvärden på skären, lövskog och eventuellt även insekter, är generellt relativt okänsliga för de föroreningar som påträffats. Det är snarare saneringsåtgärder än föroreningsitsation som antas kunna påverka naturvärdena negativt. Riskerna kan förändras i framtiden om markanvändningen förändras genom att t.ex. sommarbostäder byggs på tidigare obebyggda platser. Rekommendationer i föreliggande rapport avser användning av marken på samma sätt som i dagsläget. 3(75)

I den omfattande åtgärdsutredningen har möjliga åtgärder beskrivits (bortgrävning i olika omfattning och övertäckning, samt kombinationer av dessa), liksom bedömning av riskminskning och kostnader. Kostnaderna för att åtgärda de påträffade föroreningarna varierar mellan 18 och 143 miljoner kronor beroende på ambitionsnivå. I det billigaste alternativet uppnås inte de övergripande åtgärdsmålen och det mest ambitiösa alternativet innebär att samtliga föroreningar med halter över riktvärdena avlägsnas från öarna. I riskvärderingen har minsking av hälsorisker, miljörisker, påverkan på naturvärden och kulturmiljövärden värderats och kvantifierats. Metodernas tillförlitlighet har bedömts liksom hållbarhet på lång sikt och behov av restriktioner. 4(75)

Innehållsförteckning 1 Inledning... 8 1.1 Bakgrund... 8 1.2 Syfte... 8 1.3 Avgränsningar... 8 1.4 Organisation... 9 1.5 Markanvändning och övergripande åtgärdsmål... 9 1.6 Skyddsobjekt, skyddsvärde och känslighet... 10 1.7 Framtidsscenarier... 10 2 Utförda undersökningar... 10 2.1 Tidigare utförda undersökningar och åtgärder... 10 2.2 Utförda undersökningar i huvudstudien... 11 3 Omgivningsförhållanden... 11 3.1 Områdesbeskrivning... 11 3.2 Ägarförhållanden... 14 3.3 Geologiska och hydrogeologiska förhållanden... 14 4 Verksamhetshistorik... 17 4.1 Historik för verksamheten... 17 4.1.1 Sågverk, hyvleri och brädgårdar... 19 4.1.2 Galvanisering... 21 4.1.3 Pråmvarv... 22 4.1.4 Skjutbana... 22 4.2 Karakterisering av förväntade föroreningar... 23 5 Riktvärden... 23 5.1 Riktvärden för jord... 23 5.1.1 Generella riktvärden... 23 5.1.2 Platsspecifika riktvärden... 24 5.2 Rikt- och jämförvärden för grundvatten... 28 5.3 Rikt- och jämförvärden för ytvatten... 28 5.4 Rikt- och jämförvärden för sediment... 28 6 Föroreningssituation... 29 6.1 Föroreningar i mark... 29 6.1.1 Delområde 1 f.d. sågverksområdet... 29 6.1.2 Delområde 2 Långgrundets brädgård... 31 6.1.3 Delområde 3 och 9 Tannskär... 33 6.1.4 Delområde 4 Stuguskärs spånområde, Kalmar n... 37 5(75)

6.1.5 Delområde 5 Stuguskärs brädgård... 37 6.1.6 Delområde 7 Galvaniseringen... 37 6.1.7 Delområde 8 Pråmvarv... 38 6.1.8 Delområde 10 Skjutbanan... 40 6.1.9 Sammanställning av mängdberäkning... 40 6.2 Föroreningar i grundvatten... 41 6.2.1 Sågverksområdet område 1... 41 6.2.2 Långgrundets brädgård område 2... 42 6.3 Föroreningar i ytvatten... 42 6.4 Föroreningar i sediment... 43 6.5 Föroreningar i biota... 45 6.5.1 Biota på land... 45 6.5.2 Biota i vatten... 45 6.6 Toxicitetstest... 46 7 Föroreningsspridning och belastning... 46 7.1 Spridningsvägar... 46 7.2 Grundvattenströmning och vattenbalans... 47 7.3 Havsnivåförändringar... 47 7.4 Föroreningsbelastning / läckageberäkningar... 48 8 Riskbedömning... 49 8.1 Riskbedömning av hälsorisker... 50 8.1.1 Delområde 1 f.d. sågverksområdet... 50 8.1.2 Delområde 2 Långgrundets brädgård... 50 8.1.3 Delområde 3 Tannskär... 51 8.1.4 Delområde 4 och 5 Stuguskärs spånområde och brädgård... 51 8.1.5 Delområde 7 Galvaniseringen... 51 8.1.6 Delområde 8 Pråmvarv... 52 8.1.7 Delområde 10 F.d. skjutbanan... 52 8.1.8 Intag av fisk och kött... 52 8.2 Riskbedömning av miljörisker... 53 8.2.1 Landmiljö... 53 8.2.2 Vattenmiljö... 53 8.3 Framtida risker... 54 8.4 Sammanfattande riskbedömning... 54 8.4.1 Behov av riskreduktion... 55 9 Utredning av åtgärdsalternativ... 55 6(75)

9.1 Vägledande och grundläggande utgångspunkter för efterbehandling... 55 9.2 Möjliga åtgärdsmetoder... 55 9.3 Alternativa metoder inom respektive område... 56 9.3.1 Åtgärder vid sågverksområdet... 57 9.3.2 Åtgärder vid Långgrundets brädgård... 59 9.3.3 Åtgärder vid Tannskär spånområde... 60 9.3.4 Åtgärder vid Galvaniseringen... 60 9.3.5 Åtgärder vid Pråmvarvet... 60 9.4 Transport av förorenad jord... 60 9.4.1 Transport på färja... 60 9.4.2 Transport med pråm... 61 9.4.3 Transport vintertid på isväg... 61 9.5 Kostnadsuppskattning av åtgärder... 62 9.6 Kombinerade åtgärdsalternativ... 64 10 Underlag för riskvärdering... 64 10.1 Bedömning av respektive åtgärdsalternativ... 67 10.1.1 Bedömning av MIN-alternativet... 67 10.1.2 Bedömning av alternativ 1... 67 10.1.3 Bedömning av alternativ 2... 68 10.1.4 Bedömning av alternativ 3... 69 10.1.5 Bedömning av alternativ 4... 69 10.1.6 Bedömning av alternativ 5... 70 10.1.7 Bedömning av MAX-alternativet... 70 11 Osäkerheter och kunskapsluckor... 71 12 Projekteringsdirektiv... 72 13 Referenser... 73 Bilagor: 1. Resultatrapport, daterad 2012-12-19, reviderad 2013-01-29 2. Plankartor med föroreningshalter i jord och sediment över platsspecifika riktvärden 3. Plankartor med föroreningshalter i grundvatten och ytvatten över platsspecifika riktvärden 4. Karaktärisering av föroreningar 5. Beräkning av platsspecifika riktvärden 6. Beskrivning av åtgärdsmetoder 7(75)

1 Inledning 1.1 Bakgrund På Norrbyskär bedrevs tidigare ett av Europas största sågverk. Verksamheten bedrevs i huvudsak mellan åren 1895 och 1952 av Mo Ångsåg. Omkring år 1920, då produktionen var som störst, producerades ca 95 000 m 3 virke/år. För att motverka blånadssvamp doppades virke i pentaklorfenol direkt efter sågning eftersom blånaden uppstod i otorkat virke. Hanteringen har orsakat spridning av klorfenoler och dioxiner till omgivningen. Sågverksamheten på Norrbyskär omfattade ett mycket stort område; totalt 20 till 30 hektar med stor geografisk utbredning, bl. a. beläget på tre olika öar (Fernerud 2010). Förutom doppning har det även bedrivits galvanisering, pråmvarv och kolning. I dag är Norrbyskär en turist- och sommarö med tiotusentals besökare varje år. Arbetarbostäderna på Norrbyskär har sålts till privatpersoner och fungerar idag som sommarbostäder. Dessa 50-talet bostäder är huvudsakligen belägna på Långgrundet och Stuguskär, men finns även på Blågrundet och Stengrundet. På öarna finns rester av brygg- och kajanläggningar, fundament till kranar och till linbanan, en slip från varvsverksamheten samt en del fartygslämningar. I och under vattenytan syns rester av pråmar samt sjunket timmer. På grund av de många spår sågverksepoken har lämnat efter sig är miljön klassad som riksintresse för kulturmiljövård. Tidigare utförda undersökningar visar att alla undersökta delområden är påverkade av blånadsmedlet (klorfenolmedel). Detta eftersom dioxiner har påvisats i halter över vad som brukar anses vara bakgrundsnivåer på alla delområden. Eventuella föroreningar från galvaniseringen samt kolningen har inte undersökts i tidigare utredningar. 1.2 Syfte Tyréns AB har på uppdrag av Umeå kommun utfört miljötekniska undersökningar i omfattning motsvarande huvudstudie enligt Naturvårdsverkets riktlinjer, av den nedlagda sågverksindustrin på Norrbyskär. Syftet med huvudstudien är att få en bättre bild av föroreningssituationen från den nedlagda sågverksindustrin med tillhörande verksamheter på Norrbyskär och att ta fram underlag för eventuella åtgärder. Undersökningarna har utförts enligt Naturvårdsverkets rapporter om undersökningar och riskbedömning av förorenade områden (Naturvårdsverket rapporterna 5976, 5977 och 5978). 1.3 Avgränsningar Undersökningen gäller inte samtliga områden där verksamhet har funnits på ön, utan har en viss geografisk avgränsning. Det är dock samtliga tidigare identifierande verksamhetsområden förutom båtslipen på Stuguskär som omfattas av denna utredning, se Figur 1 nedan. Dessutom har gamla skjutbanan på Blågrundet tillkommit under projektets gång. 8(75)

Figur 1. Översiktskarta över Norrbyskär som visar vilka delområden som har ingått i föreliggande undersökning. 1.4 Organisation Följande organisation har arbetat med uppdraget. Beställare: Tillsynsmyndighet: Tilldelning av medel: Uppdragsansvarig: Handläggare: Fältansvarig: GIS: Underkonsult: Jonas Fagerman, Mark och exploatering, Umeå kommun Anna Pallin, Miljö- och hälsoskydd, Umeå kommun Karin Söderström, Länsstyrelsen i Västerbottens län UIf Wiklund, Tyréns AB Nadja Lundgren och Nina Nilsson, Tyréns AB Marcus Berg, Tyréns AB Ida Sjöberg, Tyréns AB Pelagia Miljökonsult AB för fältprovtagning av biota i vatten, sediment och ytvatten 1.5 Markanvändning och övergripande åtgärdsmål Utgångspunkten för denna huvudstudie, i riskbedömning och i åtgärdsutredning, är att markanvändningen inom Norrbyskär ska fortsätta som i dagsläget. Med bakgrund av detta föreslås följande övergripande åtgärdsmål: Ögruppen Norrbyskär ska kunna användas för sommarboende, arbetsplats samt friluftsoch fritidsändamål utan risker för negativa effekter på hälsa och miljö på grund av närvaro av föroreningar. Läckage av föroreningar från Norrbyskär ska inte orsaka negativa effekter på vattenlevande organismer i recipienten. 9(75)

Saneringsåtgärder och områdets användning samplaneras så att kostnadseffektiva alternativ väljs. Områdets naturvärden ska bevaras i så hög grad som möjligt. Norrbyskär kulturhistoriska värden ska bevaras i så hög grad som möjligt. Kulturhistoriska värden bedöms bestå av bl.a. byggnadsstrukturen med nuvarande sommarhus, lämningar av fundament till högbana och transportbana samt kajstrukturen vid t.ex. Långgrundets brädgård. Många av områdets industriminnen är idag skadade och det bedöms vara önskvärt att inte bara bevara utan även tydligare synliggöra dessa kulturminnen. De eventuella planer på utökad bebyggelse som beskrivs i Umeå kommuns översiktsplan och gällande områdesbestämmelser samt utvecklingsplan för Norrbyskär (Umeå kommun 2000 och 2002) beaktas alltså inte. När dessa planer skrevs var föroreningssituationen på skären inte känd och hänsyn kunde inte tas till de begränsningar som föroreningarna innebär. 1.6 Skyddsobjekt, skyddsvärde och känslighet Följande skyddsobjekt har identifierats som viktiga och som hänsyn ska tas till vid genomförande av riskbedömning och åtgärdsutredning. Människor som besöker skären Människor som bor och/eller arbetar sommartid på skären Landlevande organismer Vattenlevande organismer Kulturhistoriska lämningar Känsligheten för Norrbyskär bedöms som högt med tanke på dess betydelse för turism och friluftsliv. Människor, både vuxna och barn, vistas frekvent inom öarna sommartid och alla områden inom skären är lättillgängliga. Lämningarna från industriepoken är både spännande och intressanta att upptäcka vilket innebär att man kan förvänta sig att folk rör sig även inom mindre lättillgängliga områden. Skyddsvärda biotoper med höga naturvärden finns på flera platser på skären enligt en inventering som utförts av Umeå kommun. 1.7 Framtidsscenarier Det är beslutat inom ramen för projektet att riskbedömning och åtgärdsutredning ska utföras med utgångspunkt från att nutida markanvändning kommer att gälla även i framtiden. Eventuella framtida ändringar av markanvändningen kommer att medföra behov av en förnyad riskbedömning, där hänsyn tas till ändrade exponeringssituationer. 2 Utförda undersökningar 2.1 Tidigare utförda undersökningar och åtgärder Följande utredningar och undersökningar har tidigare utförts inom Norrbyskär: WSP 2012-03-27. PM Översiktlig markundersökning Truthällan, Tannskär, Norrbyskär 10(75)

Umeå Universitet 2011-06-28. Angående analys av fårprover med avseende på polyklorerade dioxiner och dibensofuraner Fernerud Engineering, 2010-03-26. Förstudie Norrbyskär. Fastighet Norrbyn 4:136 och 4:143, Umeå kommun SGI 2008-06-11. Översiktlig undersökning av Norrbyskärs sågverksområde, Norrbyskärs industrimuseum, Umeå kommun, Västerbotten Kristin Stadling, 2008. Riskklassificering av Norrbyskärs varv enligt MIFO-modellen. Examensarbete Umeå Universitet. Ida Sjöberg, 2008. En tungmetallsundersökning i sedimenten kring Norrbyskär. Examensarbete Umeå Universitet Dessutom har MIFO-inventering och klassning utförts av Länsstyrelsen i Västerbottens län, daterad 2008. Tidigare utförda undersökningar har visat på mycket höga dioxinhalter inom främst det område där Lilla Norrbyskär ligger på Långgrundets norra ände. Efter SGI:s undersökning ledde detta till att ett delområde stängslades in för att förhindra att människor rörde sig inom området. Förstudien som utfördes 2010 visade även på förhöjda halter av dioxin inom Långgrundets brädgård och till viss del inom spånområdena vid Tannskär och Stuguskär. 2.2 Utförda undersökningar i huvudstudien Provtagningsmetodik och planerad omfattning av provtagningen redovisas i framtagen Provtagningsplan och Genomförandebeskrivning (Tyréns 2012a). Beskrivning av utförda fältarbeten samt resultat av laboratorieanalyser redovisas tillsammans med provtagningstabeller och analysrapporter i bilaga 1, Resultatrapport Huvudstudie Norrbyskär, daterad 2012-12-19, reviderad 2013-01-29. 3 Omgivningsförhållanden 3.1 Områdesbeskrivning Ögruppen Norrbyskär ligger ca 4 mil söder om Umeå och ca 2,5 km från fastlandet. Norrbyskär består av öarna Blågrundet, Stengrundet, Långgrundet, Tannskär, Truthällan, Stuguskär och Kalmarn n som till en början var separerade från varandra men under sågverksperioden byggdes samman. Även landhöjningen har bidragit till att framför allt Långgrundet och Stengrundet idag är mer eller mindre sammavuxna. Norrbyskär har en total areal omkring 250-300 hektar. Nedan beskrivs översiktlig den nuvarande markanvändningen inom respektive ö: Stuguskär här finns bryggan där färjan från fastlandet lägger till. På ön finns även värdshus. På öns norra del finns sommarbostäder och en kaj för fritidsbåtar. På den södra delen av ön som tidigare utgjorde brädgårdsområde består i dagsläget främst av slyskog. Långgrundet på Långgrundets norra ände, där sågverket tidigare varit beläget, finns Norrbyskär museum och Lilla Norrbyskär ett miniatyrland som byggts upp för att visa hur Norrbyskär såg ut under verksamhetstiden. På ön finns även flertalet sommarbostäder i de tidigare arbetarbostäderna. Västra delen av ön utgjordes tidigare av brädgård och består i dagsläget av skogsmark. På öns södra del finns kapell samt 11(75)

kursgård som drivs av KFUM. Det finns även fiskebodar på södra änden, vid Tannskärsviken Tannskär på Tannskär finns i dagsläget ingen egentlig verksamhet förutom enstaka fiskebodar. Däremot så sker odling av bl.a. potatis inom det gamla kolningsområdet, se Figur 4 nedan. Blågrundet På Blågrundet finns ytterligare några sommarbostäder samt att KFUM har en lägergård med bl.a. höghöjdsbana. En stig leder norrut från KFUM s område till en grillkåta på öns norra del. I dag är Norrbyskär en turist- och sommarö med tiotusentals besökare varje år. Arbetarbostäderna på Norrbyskär har sålts till privatpersoner och fungerar idag som sommarbostäder. Dessa 50-talet bostäder är huvudsakligen belägna på Långgrundet och Stuguskär, men finns även på Blågrundet och Stengrundet. Vägar finns men bilar finns sällan på skären. Nästan alla byggnader på öarna betraktas i Länsstyrelsens bevarandeförslag (Lst 1984) som kulturhistorisk värdefulla, med undantag av fritidshus på Blågrundet och Per-Ivars-grundet. Hela de båda huvudöarna, Stuguskär och Långrundet, samt omkringliggande vattenytor är klassade som riksintresse för kulturmiljö av Länsstyrelsen. Figur 2. Vänster: Smidig transport på skären. Höger: Pråm, ett av många tecken på verksamheterna som en gång pågick. På öarna finns flera industriminnen kvar, främst i form av rester av brygg- och kajanläggningar, fundament till kranar och till linbanan, en slip från varvsverksamheten samt en del fartygslämningar. I och under vattenytan syns rester av pråmar samt sjunket timmer. 12(75)

Figur 3. Bryggor och kajer används fortfarande. Båtangöring sker idag främst på norra Stuguskär, vid en mindre hamn på Kalmar n, vid ångbåtsbryggan på Stuguskär samt vid Värdshuset egna bryggor. Dessutom har privatpersoner båtplatser bl.a. längs den gamla kajen på Långgrundet, som i Figur 3 ovan. Figur 4. Vänster: Flisrester vid område Tannskärs spån- och hyvelområde (3:1). Höger: Potatisodling vid det f.d. kolningsområdet på Tannskär. Norrbyskär gränsar till område av riskintresse för naturvården (Snöanskärgården). På Norrbyskär finns flera områden med höga naturvärden, i inventeringar utförda av Umeå kommun har sammanlagt ca 40 h lövskog med högsta naturvärde, klass 1, identifierats. Dessa lövskogar finns på Tannskär, Stengrundet, Blågrundet samt på Stuguskär, delen nordost om Värdshuset. Höga naturvärden motiveras med skärgårdens stora variation av kala fågelskär, 13(75)

klapperstensfält, strandängar och lövskogar. Eventuellt finns även insekter på skären som innebär höga naturvärden. 3.2 Ägarförhållanden Det är främst två större fastigheter på Norrbyskär utöver de mindre avstyckade tomterna som tillhör sommarstugorna. Umeå kommun äger fastigheten Norrbyn 4:143 sedan 1997 och Stiftelsen Mo Ångsåg äger Norrbyn 4:136 sedan 1992. 3.3 Geologiska och hydrogeologiska förhållanden Nedan beskrivs de geologiska och hydrogeologiska förhållandena inom respektive delområde. Sågverksområdet (område 1) Marken inom det f.d. sågverksområdet, och det område där Sågverksmuseet och Lilla Norrbyskär ligger i dagsläget, utgörs till stora delar av rivningsmassor från rivningen av sågverket. Inom de centrala delarna består fyllningen av en blandning av morän, järnskrot, tegel, glas och trärester, i form av bräder, bark och spånrester, se Figur 5. Mäktigheten på rivningsfyllningen uppgår till ca 2-3 m. Figur 5. Vänster: Tegelfyllning i punkt 1T4. Höger: Trärester i punkt 1T2. I de västra delarna av området består marken i de översta ca 1-2 metrarna i regel av bark- och spåninblandad morän. I öster går gränsen för fyllningen med rivningsmassor vid nuvarande museum-byggnad, vilket är det tidigare maskinhuset, som ligger i områdets högsta läge. Öster och söder om byggnaden utgörs marken av naturligt avsatt morän och sydöst om byggnaden går berget i dagen. Det finns dock ett område med rivningsfyllning vid punkt 1T15, söder om det huvudsakliga utfyllnadsområdet. Östra delen av sågverksområdet ligger på en vattendelare, ungefär i höjd med den tidigare panncentralen, där marken utgörs av ett tunt jordtäcke ovan berg. Grundvattenströmningen inom sågverksområdet bedöms därför vara västerut och norrut, ut mot viken. I de grundvattenrör som finns inom det mer låglänta västra området har grundvattenytans nivå mätts till mellan ca 0,2-1,5 m under markytan (mellan nivåerna -0,47 +0,55 i RH2000). Inom de mer centrala delarna av sågverksområdet ligger grundvattenytan på ca 2,1-2,8 m djup under markytan (nivå +0,09 - +0,69 i RH2000). 14(75)

Långgrundets brädgård (område 2) Marken inom Långgrundets brädgård utgörs av fyllning av förmultnande bark- och trärester ovan morän. Moränen är en grusig siltig sandig morän, som påträffas på mellan 0,3-2,3 m under markytan. Träfyllningens tjocklek är som mäktigast närmast vattnet och minskar åt öster. Utbredningen av den tjockare träfyllningen, med ca 1-2 m mäktighet bedöms vara relativt begränsad närmast vattnet, uppskattningsvis ca 10-15 m från strandlinjen. Längre österut uppgår fyllningen till ca 0,3-0,7 m. Strandlinjen har varit kaj under verksamhetstiden och är stenskodd. Kvaliteten på kajkanten är dock generellt dålig, se Figur 6 nedan. Figur 6. Kajkanten vid Långgrundets brädgård Markytan inom brädgårdsområdet är relativt plan men sluttar svagt västerut mot havet. Grundvattenytan bedöms i stort sett följa markytan men antas, i området närmast vattnet, variera med havsnivån. I de grundvattenrör som satts inom området har grundvattenytan uppmätts på ca 0,7-1,3 m under markytan, motsvarande nivåerna -0,08 - +0,28 i RH2000. Grundvattenströmningen är västerut, i riktning mot havet. Tannskärs brädgård, samt hyvel- och spånområde (område 3 och 9) Den f.d. hyvelbyggnaden på Tannskär var belägen på norra sidan av öns höjdpunkt och berget går i dagen vid högsta punkten. I läget för den gamla hyvelbyggnaden finns i dagsläget endast rivningsrester av tegel och betong. Det finns även kvar rester av skorstenen och av kakelgolv vilket gör att läget för bygganden kan lokaliseras på plats. Norr om hyveln finns det gamla spånområdet, vilket tydligt ses i fält, se Figur 7. Marken består av spån och växtligheten är sparsam inom delar av området. Spånområdet gränsar mot berghäll i öster men de västra delarna utgörs av skogsmark. Spånområdet sträcker sig ända ner till strandkanten. 15(75)

Figur 7. Spånområdet på Tannskär. Markförhållanden på Tannskär utgörs i övrigt av morän. Inom hela det gamla kolningsområdet, som även varit brädgård, påträffas kolrester i de översta 0,3-0,5 m. Kolrester påträffas även i andra delar av Tannskär, bl.a. ute på västra udden. Stuguskär spånområde (område 4) Spånområdet vid Stuguskär har bildats genom att spån transporterades till området med en högbana från sågverket på Långrundet vilket har inneburit att området mellan öarna Stuguskär och Kalmar n har fyllt igen med spån. Spånområdet omfattar en yta av ca 14 000 m 2 där marken i huvudsak består av spånfyllning ner till ca 0,5 m under markytan. Marken är delvis bevuxen med sly även om relativt stora delar är öppna spånytor, se Figur 8. Figur 8. Spånområdet vid Stuguskär. Till höger ses att jorden utgörs av ren spån. Stuguskärs brädgård (område 5) Stuguskärs brädgårdsområde börjar just söder om den plats där färjan till Norrbyskär lägger till. I norra delarna av det f.d. brädgårdsområdet utgörs marken av morän, delvis med relativt stora block. I södra delarna består området av utfyllnad av trä-, spån- och barkrester ovan morän. Fyllningen av trämaterial varierar mellan ca 0,5-1 m. Stuguskärs brädgård kan sägas bestå av två delar som delas av en mindre kanal. I dagsläget krävs båt för att ta sig till den yttre ön, vilken består av träfyllning ovan morän. 16(75)

4 Verksamhetshistorik 4.1 Historik för verksamheten Sågverket på Norrbyskär anlades av Mo Ångsåg på mitten av 1880-talet. Verksamhet bedrevs mellan åren 1885-1952 och sågen var ett av Europas största sågverk på sin tid. Då verksamheten var som störst, omkring 1920, producerades ca 95 000 m 3 virke per år. Sågverksamheten på öarna omfattade ett mycket stort område, totalt omkring 20-30 hektar. I Figur 1 nedan visas var de olika verksamheterna på området var belägna. De förorenade verksamheterna har utgjorts av behandling av virke med pentaklorfenol för att motverka blånadssvamp samt galvaniseringsverkstad, pråmvarv och kolning. Det lär också ha förekommit besprutning av virke ute på brädgårdarna, även om dessa uppgifter är mer osäkra. Den historiska beskrivningen är i huvudsak hämtad från Förstudien från 2010, boken Norrbyskär sågverksön i Bottenhavet (Gudrun Norstedt 2012) samt samtal med Staffan Norstedt som är född och uppvuxen på ön under verksamhetstiden. 17(75)

Figur 9. Översiktsbild av Norrbyskär. (1) Sågverket, (2) Långgrundets brädgård, (3) Tannskärs hyvleri, (3b) Tannskärs brädgård och hyvlerimagasin, (4) Stuguskär flisupplag, Kalmar n, (5) Stuguskärs brädgård, (6) Båtslip och varv, (7) Galvanisering, (8) Pråmvarvet, (9) Tannskärs kolningsområde. Kartan ur boken Norrbyskär sågverksön i Bottenhavet, 2012. Flygfotot från 1929 från Västerbottens museums bildarkiv. 18(75)

4.1.1 Sågverk, hyvleri och brädgårdar Huvuddelen av sågverksamheten var placerat på Långgrundets norra del (1), se Figur 10Fel! Hittar inte referenskälla.. Tanken med placeringen av sågverket var för att kunna använda vikarna mellan Stuguskär, Stengrundet och Långgrundet som timmermagasin. Stockarna togs sedan direkt in i såghuset, se Figur 10. Vintertid lades stockar upp i högar för förvaring på Blågrundet, denna yta kan skönjas i Figur 13. Stockarna sågades upp efter kundens önskemål och virke som inte höll högsta kvalitet lades åt sidan för exempelvis tillverkning av lådor eller som ved till arbetarbostäderna. Enligt uppgifter ska behandling av det sågade virket utförts i anslutning till sågverksbyggnaden och sorteringen. Figur 10. Bilden visar det pampiga sågverket i mitten och i vikarna mellan öarna allt flottat timmer. Till höger syns Långgrundets brädgård. Foto ur Västerbottens museums bildarkiv. När stockarna sågats till virke och var klara för leverans sorterades och lades virket på vagnar som transporterades till brädgårdsområdet på Långgrundet (2) i Figur 10. Brädgårdsområdet sträcker sig från sågverksområdet längs Långgrundets västra sida ut till Tannskär. Längst hela brädgårdsområdet löpte två högbanor som transporterade virket till rätt plats och där virket staplades i högar om 8-10 meter. Hela Långgrundets brädgårdsområde användes för lagring och torkning av sågat virke inför utskeppning från någon av de sju utlastningskajerna som låg längst brädgårdsområdet. I Figur 11 ses arbete på Långgrundets brädgård. Invid lastningen skedde kapning med ett kapverk som flyttades mellan raderna. Kapning skedde i slutet av brädhögarna och där fanns splitvedskjulen. Splitved är längre avkapat ändvirke, som användes för bland annat lådtillverkning (uppgift från Staffan Norstedt). 19(75)

Figur 11. Arbetarna staplar och förbereder virket inför utlastning. Foto ur Västerbottens museums bildarkiv. En del av virket som torkats på Långgrundets brädgård fraktades vidare med högbana till Tannskärs hyvleri (3), Figur 9 och Figur 12. Det hyvlade virket lades sedan upp på Tannskärs brädgårdsområde (3b) innan det skeppades ut med båt. På Tannskär fanns även en 400 meter lång lagerbyggnad vilket var en av Europas största i början på 1910 talet. Inom Tannskärs västra brädgårdsområde har endast hyvlat virke lagrats. Spånet från hyvlingen mellanlagrades på det som idag kallas för spånområdet innan transport med pråmar till MoDo s förbränningsanläggningar i Hörneborg och Husum i Örnsköldsviks kommun. Tannskärs spånområde sträckte sig mellan hyvelbyggnaden ut till strandlinjen. 20(75)

Figur 12. Tannskärs hyvelområde med hyveln i mitten av bilden och den 400 meter långa lagerbyggnaden i förgrunden till vänster. Foto från Västerbottens museums bildarkiv. På Kalmar ns södra del, även kallat Stuguskärs spånområde (4) i Figur 9, mellanlagrades spån som kom med linbana från sågverket. Stuguskärs brädgårdsområde stäckte sig från dagens färjeläge och söderut (5). Även denna brädgård användes för lagring och torkning av sågat virke innan utskeppning. Virket kapades oftast på brädgårdsområdet efter kundens önskemål. På Stuguskärs norra ände utfördes underhåll och målning av båtar, båtslip, vilket var verksamt fram till 1960-talet (6). Därefter använde färjebolaget slipen för underhåll av färjorna, dock målades aldrig färjorna inom slipen. Slipen slutade användas av färjebolagen på 1980-talet. Bakom hus 1 på Långgrundet bedrevs även galvanisering av stål (7) och på nordvästra delen av stengrundet låg pråmvarvet (8). På Tannskärs bedrevs kolningsverksamhet fram till och med 1920-talet (9). Osäkra uppgifter finns om att slam ska ha köpts in från Finland och lagts inom sågverksområdet i modern tid. Detta slam kan ha andra egenskaper än omkringliggande jord. Detsamma gäller de muddringsmassor från sundet mellan Långgrundet och Stengrundet som ska ha lagts upp på sågverksområdet. 4.1.2 Galvanisering En galvaniseringsverkstad har funnits på Långgrundet, något sydöst om sågverket, där förzinkning utfördes. Galvaniseringen låg i en mindre verkstadsbyggnad i sluttningen ner mot viken mellan Långgrundet och Stengrundet. Byggnaden revs kring 1980. 21(75)

4.1.3 Pråmvarv Pråmvarvet är beläget på Stengrundets norra udde och anlades på 1890-talet. Där skedde tillverkning och reparation av pråmar som användes för skeppning av virke mellan brädgårdarna och fartygen, se Figur 13. Pråmvarvet användes under hela sågverksepoken men även efter avvecklingen (Stadling 2008). Det finns uppgifter på att det kan ha använts periodvis fram till 1970-talet (Enberg 1994). Figur 13. Pråmvarvet syns i främre västra hörnet. I bakgrunden syns sågverket och brädgårdarna på Långgrundet och Stuguskär. Flygbilden från 1928 från Västerbottens museums bildarkiv. 4.1.4 Skjutbana På södra delen av Blågrundet har en skjutbana för fritidsskytte funnits, se Figur 14. Skyttet skedde mot skjuttavlor som stod mot en mindre jordvall som utgjorde kulfång (muntliga uppgifter från Staffan Norstedt). Ingen byggnad ska ha funnits i anslutning till skjutbanan. 22(75)

Figur 14. Skjutbanans placering på Blågrundet kan antydas, se röd fyrkant. Urklipp från flygfoto från 1954. 4.2 Karakterisering av förväntade föroreningar De föroreningar som påträffats inom sågverksområdet är ämnen i doppningsmedel såsom klorfenoler och dioxiner, ämnen i kol såsom polycykliska aromatiska kolväten och metaller, tex arsenik, bly och zink. Klorfenoler och klorerade dioxiner har i Naturvårdsverkets MIFOunderlag (Naturvårdsverket rapport 4918) bedömts ha högsta farlighetsgraden av 4 nivåer. De grundämnen och organiska föreningar som har undersökts i denna undersökning beskrivs i Bilaga 4. Klorfenoler och dioxiner har det gemensamt att de löser sig i fett och adsorberar till partiklar. Skillnaden i löslighet mellan klorfenoler och dioxiner i vatten är dock mycket stor. Klorfenoler kan förekomma som joner lösta i vatten, framförallt vid ph vanliga i jord, vilket inte dioxiner kan. Klorfenoler är också lättare att bryta ner biologiskt än dioxiner. Det innebär att mer klorfenoler än dioxiner kan ha tvättats ur marken sedan marken förorenats. Om vattnet innehåller mycket löst organiskt kol (DOC) kan det lösta organiska kolet fungerar som ett lösningsmedel (transportmedel) för klorfenoler och dioxiner. Dioxinhalter anges både som faktiska halter av olika kongener (ng/kg etc, se analysprotokoll), men även omräknat till toxiska ekvivalenter, TEQ (i rapporten och riktvärden). Omräkningen sker med toxiska ekvivalent faktorer (TEF). Detta och begreppen lower bound och upper bound beskrivs i bilaga 3. Alla halter i rapporten har angetts i TEQ beräknade med TEF för däggdjur, men det finns även TEF för fisk och fågel. 5 Riktvärden 5.1 Riktvärden för jord 5.1.1 Generella riktvärden Riktvärden för förorenad mark används för att jämföra föroreningshalter på ett område med halter som inte ska innebära risk för negativa effekter på hälsa och markmiljö samt risk för spridning. Naturvårdsverket har tagit fram modeller för hur människor kan exponeras för föroreningar på förorenade områden (Figur 15). 23(75)

Figur 15. Den del av Naturvårdsverkets modell som gäller exponeringsvägar från jord som kan påverka människors hälsa (Naturvårdsverket rapport 5977). Utifrån denna modell har Naturvårdsverket beräknat generella riktvärden för känslig markanvändning (KM: bostäder, lekplatser och daghem mm), samt mindre känslig markanvändning (MKM: kontor, industrier, vägar mm). Tabell 1. Kriterier för val av markanvändning för mark (NV 5976) Skyddsobjekt KM MKM Människor som vistas på området Markmiljön på området Grundvatten Ytvatten Heltidsvistelse 5.1.2 Platsspecifika riktvärden Skydd av markens ekologiska funktion Grundvatten inom och intill området skyddas Skydd av ytvatten, skydd av vattenlevande, organismer Deltidsvistelse Begränsat skydd av markens ekologiska funktion Grundvatten 200 m nedströms området skyddas Skydd av ytvatten, skydd av vattenlevande, organismer Många gånger avviker förutsättningarna på ett förorenat område från dem i de generella modellerna. En jämförelse mot generella riktvärden kan innebära en underskattning, men oftare en överskattning av risk för negativa hälso- och miljöeffekter, då generella riktvärden är försiktigt satta. Istället för att använda generella riktvärden kan platsspecifika riktvärden (PSR) upprättas. PSR tar hänsyn till de exponerings- och spridningsvägar som finns på det aktuella området. Uppmätta föroreningshalter på området jämförs mot PSR för jord som en del i en fördjupad riskbedömning. För att beräkna PSR bestäms först vilka exponeringsvägar som är tillämpliga för platsen och vilka indata som ska användas. Separata riktvärden för de olika exponeringsvägarna beräknas. Därefter beräknas ett integrerat riktvärde för hälsa, ett för markmiljö och ett för spridning. Vid beräkningen kommer de olika exponeringsvägarna att inverka olika mycket på det slutliga 24(75)

värdet. Någon eller några vägar kommer att bli styrande. Det riktvärde utifrån hälsa, markmiljö eller spridning som är lägst kommer till sist att användas som riktvärde för det aktuella ämnet. I Tabell 2 beskrivs antagen exponering för barn och vuxna som vistas på skären i jämförelse med antaganden i den generella modellen. Mer detaljerad redogörelse för beräkningen redovisas i bilaga 5. För Norrbyskär har riktvärden tagits fram både för ytlig jord (översta 0-0,5 m) samt för djupare liggande jord. Indelningen på 0-0,5 m har baserat sig på att detta bedöms vara ett djup under vilket det är ovanligt att barn eller djur kan gräva sig ner och därmed exponeras för förorening. Riktvärden för den djupare liggande jorden, d.v.s. under 0,5 m, baseras på att kontakt med jorden 15 dagar per år, vilket innebär en ganska stor säkerhetsmaterial. Men däri ligger även att jord kan blandas om med jord över 0,5 m. Eftersom rötter kan nå mark under 0,5 m har ett litet intag av bär från dessa djup räknats in. 25(75)

Tabell 2. Exponering som har använts i beräkningarna av platsspecifika riktvärden och generella riktvärden. Exponering Norrbyskär ytlig jord Norrbyskär djup jord Generellt (KM) Generellt (MKM) Vistelse barn/vuxna på området (dagar/år) 120 15 365 60/200 Biotillgänglighet av dioxiner från jord (%) 50 50 100 100 Intag av bär, grönsaker, svamp från skären (%) 5 0,1 10 0 Barns intag av bär, grönsaker, svamp från skären (kg) 4,5 0,09 9 0 Vuxnas intag av bär, grönsaker, svamp från skären (kg) 7 0,15 15 0 Dricksvatten Inte från platsen Inte från platsen Från platsen Inte från platsen Människor antas flytta ut till skären i maj och tillbaka till fastlandet i september. Affärer saknas på skären och människor besöker fastlandet även under sommarperioden. Övrig tid under höst och vår vistas människor också på skären, och totalt antas människor vara på skären 120 dygn/år (ytlig jord). Även om antalet dagar för exponering överstigs enstaka år påverkar det inte det den långsiktiga exponeringen i någon egentlig mening, eftersom exponeringen baseras på hur mycket vi får i oss under en livstid och vissa år antas man vistas färre dagar på skären. Dricksvattnet kommer från fastlandet. Biotillgängligheten av dioxiner vid intag av jord, men inte av växter, har justerats till 50 % istället för modellens 100 %. Justeringen baseras på vetenskapliga försök (Finley et al. 2009, Ruby et al. 2002) även beskrivet i NV rapport 5929 om Hälsoriskbedömning av exponering relaterad till dioxinförorenad mark. I jord där förorening funnits länge (ageing) antas biotillgängligheten vara lägre, vilket är fallet för jord vid Norrbyskär. I undersökningarna beskrivs att biotillgänglighet över 50 % sällan påträffats i exponeringsförsök. Däremot finns motsägelsefulla data om vilka dioxiner som tas upp mest. Ungefär 10 % av de grönsaker, frukt, svamp och bär vi äter antas av Naturvårdsverket komma från egen odling, vilket har använts i beräkning av generella riktvärden. När platsspecifika riktvärden beräknas sänks ofta denna andel eftersom den många gånger anses vara relativt stor och framförallt gälla när grönsaker odlas på den egna tomten. För Norrbyskär har antagits att barn äter ca 4,5 kg bär och frukt från områden som förorenats, d.v.s. förutom odlingarna i ytlig jord vid stugorna. Det kan anses som en hög andel för friluftsområde eftersom själva stugområdena, där mesta odlingen sker, inte bedöms vara förorenade. Eftersom människor vistas långa tider på skären antas bärplockning från öarna för stora delar av årets konsumtion som rimliga. Baserat på ovan beräknades platsspecifika riktvärden för ytlig respektive djupare liggande jord. Riktvärden från olika delområden har lagts samman till gemensamma riktvärden eftersom skillnaderna är relativt små. 26(75)

Tabell 3. Platsspecifika riktvärden för Norrbyskär, alla delområden gemensamt. Två typer av riktvärden har beräknats, för ytlig respektive djupare liggande jord (från 0,5 m). Ämne Platsspecifika riktvärden ytlig jord Styrande för riktvärde Platsspecifika riktvärden djup jord Styrande för riktvärde Generella riktvärden KM Generella riktvärden MKM Enhet Dioxin 70 Hälsa 650 Ytvatten 20 200 ng TEQ/kg TS Pentaklorfenol 5 Markmiljö 5 Markmiljö 0,5 3 mg/kg TS PAH L 15 Markmiljö 15 Markmiljö 3 15 mg/kg TS PAH M 40 Markmiljö 40 Markmiljö 3 20 mg/kg TS PAH H 7 Hälsa 10 Markmiljö 1 10 mg/kg TS Arsenik 10 Kadmium 0,8 Nationell bakgrundsnivå 18 Ytvatten 10 25 mg/kg TS Ytvatten och hälsa 0,8 Ytvatten 0,5 15 mg/kg TS Koppar 120 Markmiljö 120 Ytvatten 80 200 mg/kg TS Kvicksilver 0,3 Bly 180 Ytvatten och hälsa 0,3 Ytvatten 0,25 2,5 mg/kg TS Hälsa och ytvatten 180 Ytvatten 50 400 mg/kg TS Zink 500 Markmiljö 500 Markmiljö 250 500 mg/kg TS Riktvärden för ytlig jord styrs av skydd av hälsa, markmiljö, nationella bakgrundshalter (arsenik) och ytvatten. Indirekt påverkas framtagna riktvärden även av skydd av kulturmiljön. Anledningen är att ett lägre skydd av markmiljön har valts, MKM istället för KM-nivå. Därmed kan mindre volymer massor komma att behöva tas bort eftersom markmiljön styr flera av framtagna riktvärden. Detta kan minska intrånget med avseende på kulturmiljön. Lägre föroreningshalter innebär inte alltid ett högre skydd för marklevande organismer. Om nuvarande massor byts ut mot torrare massor (högre TS-halt) blir det svårare för t.ex. maskar att leva. Massorna innehåller på alla delområden som undersökts stora andelar organiskt material, och detta är svårt att ersätta i nya, renare massor. När riktvärden tas fram räknar man med att människor får i sig en del typer av föroreningar även från andra källor än jord. Dioxiner får vi framförallt i oss från mat. Det betyder att bara en del dioxiner får komma från förorenad jord, 10 %. Detta eftersom vi utsätts för ungefär så mycket dioxiner som man idag anser att vi människor klarar utan att påverkas negativt. Andra föroreningar får 20 %, 50 % och 100 % komma från jorden och övrigt från annan exponering. Skydd av ytvatten styr riktvärden för dioxiner i en del områden. Då spridningen av dioxiner vid Norrbyskär visats vara betydligt lägre än beräknat med riktvärdesmodellen har spridningsrisk räknats ner med en faktor 10. Mer data och motiveringar redovisas i kapitlet om föroreningsspridning, kapitel 7. 27(75)

5.2 Rikt- och jämförvärden för grundvatten För metaller görs jämförelse mot Naturvårdsverkets förslag till gränsvärden för särskilda förorenade ämnen (Naturvårdsverket rapport 5799) och indelning av tillstånd för förorenat grundvatten baserat på hälsobaserade gränsvärden för dricksvatten (Naturvårdsverket, rapport 5976). Dessutom görs jämförelse mot Livsmedelsverkets gränsvärden för dricksvatten (SLV 2001). När det gäller dioxin har jämförelse utförts mot Naturvårdsverkets förslag på gränsvärde för dricksvatten samt mot holländska interventionvärden (Naturvårdsverket rapport 5799, RIVM 2001). För klorfenoler har Livsmedelsverkets gränsvärde för bekämpningsmedel i dricksvatten använts (SLV 2001). 5.3 Rikt- och jämförvärden för ytvatten För bedömning av ytvatten har följande dokument använts: Naturvårdsverket 2008. Förslag till gränsvärden för särskilda förorenande ämnen. Stöd till vattenmyndigheterna vid statusklassificering och fastställande av MKN. Rapport 5799. Holländska interventionsvärden för grundvatten, RIVM 2001. Technical evaluation of the intervention values for soil/sediment and groundwater. Human and ecotoxicological risk assessment and derivation of risk limits for soil, aquatic sediment and groundwater. RIVM Report 711701023. Naturvårdsverket 2009, Naturvårdsverkets ytvattenkriterier, C crit-sw. Rapport 5976. 5.4 Rikt- och jämförvärden för sediment De svenska bedömningsgrunderna för sediment är baserade på rådande tillstånd i Sverige, eller på en förmodat opåverkad miljö (Naturvårdsverket, rapport 5886). För sjösediment finns tillståndsklassning för metaller i sediment och en bedömning om påverkan från punktkälla, men det finns inga bedömningsgrunder för organiska ämnen (Naturvårdsverket rapport 4918 och 4913). För havssediment finns en statistisk tillståndsklassning av organiska miljögifter i sediment samt en bedömning av påverkan från punktkälla för metaller. I de flesta andra länder som har tagit fram riktvärden för sediment är riktvärden istället relaterade till risk för toxikologiska effekter, antingen framtagna ur empiriska samband eller framräknade genom toxicitetstester. När etablerade riktvärden används bör man eftersträva att typen av ekosystem är jämförbara och riktvärden för andra förhållanden skall användas med stor försiktighet (Naturvårdsverket, rapport 5886). I rapporten har svenska jämförvärden för havsvatten använts för metaller. För PAH används en svensk tillståndsklassning för kust- och havssediment (Naturvårdsverket, rapport 4914). 28(75)

6 Föroreningssituation 6.1 Föroreningar i mark Beskrivning av föroreningssituationen görs för varje delområde för sig i respektive kapitel nedan. Redovisning av analysresultaten i tabellform och på kartunderlag återfinns i bilaga 1, Resultatrapport Huvudstudie Norrbyskär. 6.1.1 Delområde 1 f.d. sågverksområdet Redan tidigare utförda undersökningar visade på mycket höga föroreningshalter inom det f.d. sågverksområdet, vilket har bekräftats ytterligare i denna undersökning. Höga dioxinhalter i jord har uppmätts främst i markytan, med halter i flera punkter kring 1500 4500 ng TEQ/kg. I Tabell 4 nedan redovisas de medel-, median- och maxhalter som har uppmätts inom området, i beräkningarna har resultaten från både denna undersökning och förstudien (Fernerud 2010) tagits med. I tabellen visas endast de metaller som har påträffats i halter överstigande Naturvårdsverkets generella riktvärde för KM. Metaller har endast analyserats i ett fåtal prover inom sågverksområdet och förekommer i regel i låga halter, med undantag för kadmium, bly och zink som uppmätts i en punkt vardera. PAH har endast analyserats i två prover på sågverksområdet. Halterna PAH låg under framtagna platsspecifika riktvärden. Tabell 4. Ämne Sammanställning av föroreningshalter i jord vid f.d. sågverket. I tabellen anges maxhalt, medel- och medianhalt beräknat från normalfördelning samt medelhalt och UCLM95 beräknat från lognormalfördelning. Halter i fet stil överstiger de platsspecifika riktvärdena. Platsspecifika riktvärden Generella riktvärden Maxhalt Normal-fördelat Lognormalfördelat 0-0,5/>0,5 KM/MKM Medel Median Medel UCLM95 Antal analyser Dioxin WHO-TEQ lower bound {ng/kgts] 70/650 20/200 16 000 1262 200 3096 3034a 31656b 33 Pentaklorfenol [mkg/kgts] Summa klorfenoler [mkg/kgts] Kadmium [mkg/kgts] Bly [mkg/kgts] Zink [mkg/kgts] a Fördelningsfri. b Lognormal-fördelad. 5/5-0,33 0,04 0,01 - - 21-0,5/3 0,93 0,16 0,14 - - 21 0,8/0,8 0,5/1,5 1,44 0,31 0,1 - - 6 180/180 50/400 240 121 93,8 - - 6 500/500 250/500 898 274 150 - - 6 Den högst uppmätta dioxinhalten, 16000 ng TEQ/kgTS, har uppmätts på 0,7-1,2 m djup under markytan i rivningsfyllning med tegelrester. Höga halter, klart överstigande det platsspecifika riktvärdet har påträffats i både ytlig fyllning och ända ner till ca 3 m under markytan. Förhöjda halter,över KM, har även påträffats i naturligt avsatt jord under fyllning, på mer än 3 m djup under markytan. De högsta halterna, d.v.s. halter mer än ca 15 ggr platsspecifikt riktvärde för ytlig jord, påträffas i regel i moränfyllning eller grusig sandig fyllning, med visst inslag av rivningsrester. Halter klart över det platsspecifika riktvärdet påträffas även i fyllning med bark- 29(75)

och spåninslag. Det är dock svårt att dra slutsatser gällande halternas koppling till typ av fyllning då sammansättningen på fyllningen varierar relativt mycket inom området. I Figur 16 nedan visas en bedömning av området med dioxinhalter i jord överstigande platsspecifika riktvärden (PSR). Röd linje visar område med halter över PSR för 0-0,5 m och blå linje visar område med halter över PSR för djup större än 0,5 m. Ytorna motsvarar ca 12 000 respektive 2 800 m 2. Områden med höga föroreningshalter utgörs i regel av fyllningsmassor och lägre halter påträffas där naturlig morän finns i markytan. Det röda området söder om det stora förorenade området (kring 1T15) är utfyllt, men det är inte en sammanhängande utfyllnad med området ovanför. Utbredningen på detta område är osäker. Figur 16. Bedömning av utbredning av området med dioxinhalter i jord överstigande platsspecifika riktvärden. Röd linje visar område överstigande PSR 0-0,5 m och blå linje visar område med halter överstigande riktvärde för jord djupare än 0,5 m. Gröna figurer visar halter under PSR 0-0,5 m, gula visar halter mellan PSR 5x PSR och röda figurer visar halter över 5x PSR. Ring avser ytliga analyser och triangel avser djupare analyser. Analyser av grundvattnet inom f.d. sågverksområdet visar på att även grundvattnet inom området är påverkat av sågverksverksamheten. Den klorerade furan som framförallt förknippas med impregneringen, 1,2,3,4,6,7,8-heptaCDF, är den som återfinns i klart högst halter i alla grundvattenprover där dioxiner påvisats. Klart högst halter, och det enda grundvattenrör inom området där dioxinhalten överstiger det holländska riktvärdet för dricksvatten (RIVM 2001) är punkt 1GV9 belägen inom det område där impregneringen tros ha varit, i anslutning till sågverket och sorteringen. 30(75)

Beräkning av mängder förorenade massor och mängd dioxin inom sågverket har utförts med platsspecifika riktvärden som utgångspunkt. Beräkningarna har utförts på två olika sätt, dels en överslagsmässig beräkning med medelhalt från området som helhet och då med halter över platsspecifikt riktvärde och dels då området har delats in i mindre delområden med liknande halter. Mängdberäkningen redovisas i Tabell 5 nedan. Beräkningarna har gjorts både utifrån normalfördelad och utifrån lognormalfördelad data. Viss försiktighet måste dock tas vid tolkning av lognormalfördelade värden eftersom antalet analyser är i minsta laget för att kunna göra en rättvisande beräkning och med få analyser är det sannolikt att medelhalten överskattas. Tabell 5. Överslagsberäkning Beräkning via delområde Beräkning av mängd förorenad jord med halter över platsspecifikt riktvärde för dioxin samt mängd dioxin inom sågverksområdet. Yta [m 2 ] 11 900 Volym [m 3 ] Mängd jord [ton] Mängd dioxin, normalfördelning [g] Mängd dioxin, lognormalfördelning [g] 10 200 17 300 40 120 12 000 20 300 50 180 6.1.2 Delområde 2 Långgrundets brädgård Vid Långgrundets brädgård har förhöjda dioxinhalter påträffats längs i stort sett hela området, som avser en ca 75 000 m 2 stor yta som är ca 850 m lång och 90 m bred. Marken inom området består i huvudsak av trä- och flisrester och man ser tydligt var den tidigare högbanan har gått igenom området, se Figur 17 nedan. Figur 17. Långgrundets brädgård. Vänster bild visar den bark- och brädtäckta marken. Höger bild visar provpunkt 2T8 som i huvudsak består av bark- och trärester. Utifrån historiken har misstanke funnits om att de högsta föroreningshalterna bör förekomma i anslutning till de områden där kapning av bräderna skedde, d.v.s. i anslutning till kaphusen nere vid vattnet, de mörkare fyrkanter (6 st.) som kan ses i Figur 18 nedan. Kapverken stod på räls i 31(75)