Miljödepartementet Enheten för kretslopp, näringsliv och byggande 103 33 Stockholm Naturvårdsverkets redovisning av regeringsuppdrag med anledning av det fortsatta arbetet med de 15 miljökvalitetsmålen - Delmål för efterbehandling av förorenade områden. Dnr; M2003/2755/Knb Återvinningsindustrierna har fått förslag till delmål för efterbehandling på remiss och vi välkomnar Naturvårdsverkets initiativ med förslag till nya delmål för efterbehandling av förorenade områden. Inom vår branschförening har vi ett flertal medlemmar som arbetar med efterbehandlingsfrågor. Vi tycker det är positivt att Naturvårdsverket arbetar långsiktigt med efterbehandlingsfrågor, eftersom en tydlighet i den nationella målsättningen är en förutsättning för att avgöra ev. nyinvesteringar och förutse den framtida utvecklingen inom branschen. Vi är medvetna om Naturvårdsverkets hårt ansträngda personalsituation och tror att det är viktigt att tydligt fokusera på vissa viktiga arbetsområden. En del av våra kommentarer överensstämmer med vad vi tidigare framfört till Naturvårdverket vid ett flertal tillfällen, men vi ser detta som en möjlighet att påminna om detta igen. ÅI anser att Naturvårdverket måste prioritera följande arbetsuppgifter; 1. Tydliggöra lagstiftningsfrågor och underlätta för vissa prövningsprocesser beträffande bl.a. mobila anläggningar 2. Öka kunskapsspridning till tillsynsmyndigheten för att tydliggöra tillsynens betydelse samt skapa en modell för en samordnad tillsynsorganisation mellan kommuner och länsstyrelser 3. Sprida information om olika behandlingstekniker så att trenden med ökad deponering avstannar och att skattebefrielsen (dvs. statsstödet) tas bort vid deponering av förorenade massor - lågförorenade täckmassor i nivå med det som idag bedöms som under MKM-nivå (Mindre Känslig Markanvändning) bör dock undantas skatt 4. Sprida information om hur RVF-rapporten ska tolkas till beslutande myndigheter Kommentarer till punkterna ovan framgår nedan.
1. Tydliggör lagstiftning Vi ser positivt på att Miljöbalkens regler föreslås att ses över. Under våren kommer en remiss från Miljödepartementet om förslag på ändringar i bilagan till förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Vi väntar med stor förhoppning på den remissen, eftersom vi hoppas att remissen kommer att beröra mobila anläggningar. Vi anser - liksom Naturvårdsverket i sin redovisning att Miljöbalken måste ändras för att underlätta och påskynda alternativa behandlingsmetoder. En förutsättning är dock att tillsynsmyndigheten besitter tillräcklig kompetens för att bedöma dessa anläggningar. En annan betydelsefull faktor är att förenkla möjligheterna med påbyggnadstillstånd. 2. Ökad kunskapsspridning Vi anser att det är viktigt med en samordning mellan tillsynsmyndigheterna i relativt små kommuner och länsstyrelserna för att effektivt utnyttja den kompetens som byggs upp i landet. Vår erfarenhet är att det skulle underlätta mycket om någon form av samordnade tillsynsorganisationer kunde skapas inom länen. För våra medlemmar medför nuvarande system problem, eftersom det är relativt stor omsättning bland tillsynspersonalen och det är ett komplicerat område att lära sig. Vi anser att det vore en fördel om det gick att bygga upp kompetenta tillsynsorganisationer med personresurser som kan utnyttjas i tillsynsarbete och i saneringsprojekt inom flera kommuner. ÅI vill gärna hjälpa Naturvårdsverket med kunskapsspridningen bland tillsynspersonal, eftersom vi anser att tillsynen är mycket viktig vid efterbehandlingsprojekt, och att en bra tillsyn gynnar seriösa företag. Ett förslag från vår sida är att vi kan hjälpa Naturvårdsverket att utforma checklistor som tillsyns- och tillståndsmyndigheten kan använda i deras myndighetsarbete. Ett annat förslag från oss är att vi kan hjälpa Naturvårdsverket med utbildningsinsatser inom efterbehandlingsområdet. Vi anser också att inom forskningen är det är viktigt att blicka utåt mot andra länder, exempelvis Danmark, Holland, Canada osv. för att få kännedom om deras kunskaper och erfarenheter. Marksaneringscentrum Norr (MCN) som är ett samarbets- och utvecklingsprojekt mellan Umeå Universitet, Luleå Tekniska universitet och företag verksamma inom efterbehandlingsområdet i de nordligaste länen, bör kunna vara ett embryo till ett nationellt kunskapscentra. 3. Behandlingstekniker Vi har svårigheter att förstå att Naturvårdsverkets påstående att verket satsar seriöst på alternativ till deponering, eftersom deponeringen ökar så markant av förorenade massor i Sverige. Vi anser att det idag finns såväl verkningsfulla som kostnadseffektiva behandlingsmetoder för de flesta föroreningstyper. När det gäller organiskt förorenade, och i synnerhet petroleumförorenade massor, är kapaciteten god och dessutom ganska väl fördelad över landet. Med möjligheter till påbyggnadstillstånd och förenklad tillståndshantering kan dessutom kapaciteten och spridningen av anläggningar förbättras.
Vi anser att en orsak till den ökande deponeringen är bl.a. att förorenade massor är undantagna från deponiskatt, dvs. statsstöd utgår. Detta innebär att alternativa behandlingstekniker i alltför liten utsträckning diskuteras när massor ska behandlas. Vår bransch har svårigheter att förstå Naturvårdsverket inställning i denna fråga under förra året, eftersom Naturvårdsverket anser att statsstödet ska finnas kvar för förorenade massor till deponi. Vi vill i detta sammanhang påminna om det svar som ÅI skickade till Finansdepartementet i maj 2003 och även det svar som Finansdepartementet skickade till Kommissionen i december 2003. Vidare att vi i maj 2003 skrev till Naturvårdsverket att de bör informera om hur bästa möjliga teknik tillgodoses i projekt som finansieras via staten. (Det vore kanske ännu rimligt att inte bara fokusera på projekt finansierade med statliga medel utan att även erfarenheter och kunskaper från större privat finansierade projekt fångas upp.) Utdrag ur ÅI;s remissvar till Finansdepartementet, maj 2003: Vi anser att det generella undantaget för avfallsskatt på förorenade jordmassor och muddermassor bör upphävas för massor som ska deponeras. De undantag från skatt som idag gäller beträffande massor som används som konstruktionsmaterial, sluttäckning o.dyl. förutsätts kvarstå. Dessa undantag bör dock utökas till att även omfatta förorenade jordar, förslagsvis föroreningsnivå under MKM-nivå (mindre känslig markanvändning), som används för daglig täckning och mellantäckningsarbeten. Motivet är att styra från deponering till behandling/återanvändning. Utdrag ur Finansdepartementets svar till Kommissionen, december 2003 Kompletterande uppgifter i statsstödsärende nr NN161/03, Förlängning och ändring av avfallsskatteåtgärd: b) Enligt Naturvårdsverket finns i dag väl fungerande behandlingsmetoder för sanering av oljeförorenade massor. För denna typ av förorenade jordar dominerar i dag behandling framför deponering. Beträffande andra typer av förorenad jord bedriver flera av de företag som är aktiva i saneringsbranschen forskning kring och utveckling av ett större antal olika metoder att behandla de flesta organiska och oorganiska föroreningar. Det är svårt att redovisa någon helhetsbild av detta omfattande arbete vissa metoder är färdigutvecklade och i drift, andra befinner sig på ett forskningsstadium. Regeringen bedömer att det fortfarande finns skäl att behålla nuvarande skattebefrielse. Det kan dock nämnas att branschorganisationen Återvinningsindustrierna har framfört önskemål om att skattebefrielsen för muddermassor och förorenad jord upphävs. Detta och andra yrkanden kommer den pågående utredningen att ta ställning till. Utdrag ur ÅI:s skrivelse till Naturvårdsverket, maj 2003 Naturvårdsverket måste också tydliggöra vad som menas med bästa möjliga teknik, genom att visa hur detta har tillgodosetts i projekt som finansieras via Naturvårdsverket. ÅI skulle önska en årlig sammanställning av denna teknikutveckling, eftersom det skulle ge en bra vägledning för våra behandlingsföretag. 4. RVF-rapporten om bedömningsgrunder för förorenade massor ÅI har vid ett flertal tillfällen efterlyst att Naturvårdsverket tydliggör sina synpunkter på RVFrapporten så att informationen om hur rapporten ska tolkas blir allmänt spridd bland tillsynsmyndigheter och domstolar. I dagsläget ser vi hur rapporten tillämpas på ett sätt som strider mot deponeringsförordningen och rapporten används som underlag vid bl.a. domstolsbeslut, vilket i sig ofta strider mot en viktig förutsättning i RVF-rapporten att deponierna ska uppfylla EU-kriterierna. Denna informationsuppgift för Naturvårdsverket bör
aktualiseras extra nu när projekt pågår att dels avgöra när ett avfall klassas som farligt avfall, dels att rådets beslut om lakningskriterier nu är på väg att genomföras genom föreskriften om deponering av avfall. Utdrag ur ÅI:s skrivelse till Naturvårdsverket, maj 2003: Naturvårdsverket måste snarast, betydligt tydligare och bredare än hittills, föra ut sina synpunkter på vissa kriterier, bl.a. för kolväten, som anges i RVF- rapporten och att dessa synpunkter måste finnas allmänt tillgängliga t.ex. på hemsidan. Övriga synpunkter; Vi stödjer liksom Naturvårdsverket - alternativ 1 i ambitionsmålen. Vi anser också att för att belysa miljönyttan är det av intresse att tydliggöra fördelningen av pengar i statligt finansierade projekt, med avseende på undersökningar och åtgärder. En stor del av det underlag som ligger till grund för bedömningar tas fram av konsulter, vilka även svarar för undersökningar och förstudier. Detta kan tyvärr innebära en alltför omfattande och kostsam utredning och förundersökning, vilket medför att det ekonomiska utrymmet för åtgärdsinsatser begränsas. Vi anser att ansvarsfördelningen måste vara glasklar i statligt finansierade projekt, vilket vi anser inte är fallet idag. Vi önskar därför ett förtydligande hur ansvarsfördelningen ska vara mellan Naturvårdsverket, SGU och SGI och länsstyrelserna. Vem har ansvar för vad? Vem prioriterar objekten och på vilka grunder sker det? Vem ansvarar för saneringen i praktiken? Vem ansvarar för att olika behandlingsmetoder utvecklas? Vilken roll har tillsynsmyndighetens i dessa projekt? Vi anser att kostnadseffektiviteten i projekt även bör bedömas i ett långtidsperspektiv (100 150 år), där hänsyn tas till framtida kostnader och övriga konsekvenser av exempelvis upparbetning och rening av massor som idag deponeras i stället för att behandlas/renas. Vi är positiva till att staten under en övergångstid ger visst bidrag per behandlad kvantitet, under förutsättning att detta inte gäller massor som går till deponerig. Vi anser liksom i Naturvårdsverkets förslag - att det är viktigt att det ges möjlighet att vid sidan av anslaget ta upp sådana objekt för särskild finansiering som inte ryms inom de årliga ramarna. Vi anser att det är positivt med saneringsförsäkringar.. Vi anser att förslaget om att kommuner som förvärvar förorenade fastigheter i syfte att sanera inte blir rättsligt efterbehandlingsansvarig är oklart. Vilka konsekvenser kan ett sådant undantag få? Kan förslaget motverka överlåtelse av mark till kommuner? Vi anser att det är nödvändigt att förorenade områden beaktas i den fysiska planeringen i ett tidigt skede. Kommunerna måste redan vid sin planering beakta
föroreningar, i enligt plan- och bygglagen. Vi anser att Naturvårdsverket bör titta på möjligheten att nyttja fastighetsregistret, eftersom den sannolikt kommer en miljödel inom en snar framtid. Vi anser att förorenade områden ska ingå i denna miljödel. Vi avser att återkomma med våra synpunkter när förslaget om finansieringen genom någon form av miljöavgift tar fastare form. Stockholm den 25 februari 2004 Viveke Darpö Ihd Ansvarig miljö/ utveckling Återvinningsindustrierna