Yttrande över Förslag till tillämpade riktvärden för Silverdal, Sollentuna kommun

Transkript

1 NATURVÅRDSVERKET 1(6) Dnr: Rf Enheten för förorenade områden Fredrika Östlund Sollentuna kommun Miljö och hälsoskyddskontoret Att: Ann-Christin Granfors Sollentuna Yttrande över Förslag till tillämpade riktvärden för Silverdal, Sollentuna kommun Naturvårdsverket har kontaktats av Sollentuna kommun och ombetts lämna synpunkter på förslag till tillämpade riktvärden för Silverdal, Sollentuna. Förslaget är framtaget av en konsult på uppdrag av exploatörerna. Det material verket tagit del av, från konsult och exploatörer, finns listat sist i yttrandet. Verket lämnar principiella synpunkter för vissa aspekter och går endast i liten del in i det enskilda fallet. Beräkningen av platsspecifika riktvärden Silverdal När mål för åtgärder ska tas fram för ett förorenat område, måste riskerna för hälsa och miljö bedömas. En fullständig riskbedömning svarar på frågan om vilka risker dagens situation innebär och frågan om vilken riskreduktion som är nödvändig med hänsyn till hälsa och miljö. Att ta fram platsspecifika riktvärden är endast en del av en riskbedömning. Naturvårdsverket anser att platsspecifika riktvärden ska tas fram för objekt där det är motiverat. Parametrar, i använd modell, som beskriver fysikalisk/kemiska förhållanden på objektet kan då ges platsanpassade värden. Ämnesspecifika data kan uppdateras om det finns behov. Exponeringsantaganden som t ex parametrar för jordintag eller hudkontakt, är baserade på en normalmänniskas förutsättningar och agerande och ska inte ändras om det inte finns synnerliga skäl för det. De generella riktvärdena är framtagna så att spridning till omkringliggande medier inte ska orsaka negativa effekter där. Samma krav skall gälla för platsspecifika riktvärden. För Silverdal har man valt att beräkna platsspecifika riktvärden. Det framgår inte varför. Värden för 12 ämnen/ämnesgrupper är framtagna för 7 markanvändningar. Modellen för beräkning av generella riktvärden har använts och vissa data/antaganden har ändrats. I en rapport, daterad , anges följande om ett antagande som gjorts rörande markmiljö: Någon uppskattning av vid vilken nivå tillräckligt skydd uppnås har dock

2 NATURVÅRDSVERKET 2(6) inte gjorts i denna beräkning, eftersom relevanta data eller grunder för antaganden saknas. Detta leder till orimligt höga beräknade riktvärden för flera ämnen i klass D, E och F: Försiktighetsprincipen säger att vid osäkert underlag ska man vara extra försiktig i sina bedömningar. I fallet Silverdal har bristen på data, tvärt om, lett till obegränsade värden uppåt. I en PM från står: Genom ovanstående antaganden vid beräkningarna erhålls ett relativt högt riktvärde för vissa ämnen i klasserna D-G. För vissa ämnen kan dessa synas orimligt höga. Av denna anledning bedöms det nödvändigt att införa någon typ av tak för riktvärdena. Naturvårdsverkets anser att om resultaten av beräkningarna blir orimligt höga bör det snarare motivera att gå igenom antagandena och göra dem mer rimliga, än att införa ett takvärde. Det takvärde som valts är föreslagna acceptanskriterier för placering av förorenade massor i deponi för icke farligt avfall, RVF-rapporten (02:09). För en sådan deponi ställs speciella krav på skyddsåtgärder bl.a. kvalificerad täckning. Dessa värden är inte framtagna för att bedöma acceptabla halter på föroreningar som kan ligga kvar inom ett område efter sanering. De beräknade platsspecifika riktvärdena för Silverdal är mellan 1 och ca 150 gånger de generella riktvärdena. Naturvårdsverket reagerar på de stora skillnaderna. En fullständig lista med vilka förändringar som gjorts, jämfört med antaganden i modellen för generella riktvärden, och motiveringar saknas. Det är en förutsättning för att diskutera värdenas rimlighet. Naturvårdsverket arbetar med en datamodell av den sedan tidigare beskrivna beräkningen av platsspecifika riktvärden, med manual och vägledning. Den beräknas vara färdig till hösten 2003 och kommer att bli tillgänglig för alla. Riskvärdering ta fram åtgärdsmål Vad skall området användas till och vad behöver göras för att det skall vara möjligt? Det är de två frågor som ska besvaras i riskvärderingen. För att komma fram till vilka och hur långtgående åtgärder som ska göras behövs riskbedömningen som underlag. Ett annat underlag som krävs är beskrivning av olika användbara tekniker, deras möjligheter och konsekvenser. Målen för åtgärderna arbetas fram genom att jämföra de olika tekniska alternativens konsekvenser och välja den teknik som totalt sett ger det bästa resultatet bland annat ekonomiskt. Att använda platsspecifika riktvärden som mätbara åtgärdsmål ska inte göras utan att gå igenom tekniska, ekonomiska och ett antal andra aspekter. Ett antal grundläggande krav och principer bör följas när åtgärdsmål ska arbetas fram, t ex: - Åtgärden skall reducera den risk det förorenade området innebär till godtagbara nivåer på ett kostnadseffektivt sätt.

3 NATURVÅRDSVERKET 3(6) - Åtgärderna skall genomföras i ett sammanhang på ett sådant sätt att det inte skall finnas risk att det senare krävs ytterligare sanering av området. - Åtgärderna bör vara av engångskaraktär. - Efterbehandlingsåtgärder skall utföras så att den planerade framtida markanvändningen begränsas så lite som möjligt. I materialet Naturvårdsverket fått ta del av för Silverdal finns ingen fullständig riskbedömning, ingen teknikutredning och ingen riskvärdering. En vägledning om hur man tar fram åtgärdsmål och åtgärdskrav är under utarbetande av Naturvårdsverket. En remissversion kommer att finnas till sommaren Frågor om åtgärdsmål behandlas också i den kvalitetsmanual för bidragsstödd efterbehandling som kommer att publiceras på Naturvårdsverkets webbsida under våren Uppdelning i många små delområden I en rapport, daterad , beskrivs en uppdelning i olika markanvändningar/ riktvärdesklasser för Silverdal. Det är tomtmark, lekområde, park, hårdgjord mark, bebyggd mark och fyra av dessa markanvändningar är uppdelade på två jorddjup. Runt mindre hus ska finnas en buffertzon där både riktvärdena för tomtmark och bebyggd mark ska gälla. Det finns inga skalor på de kartor Naturvårdsverket fått ta del av men man kan uppskatta att området är indelat i många hundra små delområden i plan varav de minsta ser ut att vara några få meter i sida. Motiv för denna indelning saknas. Naturvårdsverket anser att uppdelning horisontellt och vertikalt i en mängd små delområden med olika värden inom ett större område som totalt sett skall användas för känslig eller mindre känslig markanvändning är olämpligt på grund av följande: 1) Riskerna skall reduceras så långt som möjligt Man bör sträva efter att sanera ett förorenat område till så låga nivåer att all användning av marken blir möjlig nu och i framtiden. De tekniska och ekonomiska realiteterna ger inte möjlighet till det alla gånger. De högre föroreningsnivåer som lämnas kvar ska inte medföra högre risker, för människa eller miljö, än i det renare alternativet. Det är möjligt om området ges en markanvändning som begränsar exponeringen. Förorenade områden saneras för att långsiktigt och permanent lösa miljöproblem. Fullkomlig kunskap om ett objekt och dess föroreningar har man nästan aldrig. Ju större osäkerheter i underlaget desto längre måste saneringen drivas för att trygga att åtgärdsmålen nås. Naturvårdsverket anser att samma krav på att åtgärda förorenade områden skall gälla som gäller för industriers utsläpp. Läckagen eller risken för läckage av föroreningar skall minskas till vad som är tekniskt möjligt och ekonomiskt inte orimligt.

4 NATURVÅRDSVERKET 4(6) 2) Användning av marken ändras När man tar fram mål för åtgärderna bör man tänka igenom vilket tidsperspektiv man vill använda. Den tidshorisont man väljer för saneringen bör återspeglas i valet och indelningen av markanvändning. Om den verkliga markanvändningen förändras jämfört med de antaganden man använde i beräkningarna av riktvärden kan riskerna öka. För att undvika att den situationen uppkommer bör saneringen utföras så att den tillåter sådana förändringar i användningen av marken som naturligt sker över åren. Ändra sträckningen på en väg, flytta en lekplats, riva ett hus, flytta jordmassor ska kunna göras utan att riskerna ökar. 3) Föroreningar ligger inte still Föroreningar i mark sprider sig. De vanligaste spridningssätten är med vatten, i gasfas, som separat fas och som damning. Om saneringen ska vara meningsfull måste föroreningsspridning diskuteras när man bestämmer åtgärdsmål och hur långsiktig saneringen ska vara. Anta att ett område med en viss acceptabel resthalt gränsar till ett område med en acceptabel resthalt som är en hundradel så hög. Så fort föroreningar från området där högre halter accepteras sprids över till det område som ska ha de lägre halterna är riskerna större än vad som är önskvärt. Det motiverar att ha så få och korta gränser som möjligt mellan olika volymer med olika acceptabla resthalter. Om det finns hundratals delområden kan det innebära tusen gränsytor där föroreningsspridning orsakar ökade risker. 4) Planinstrumenten passar inte En fastställd plan innebär att marken är lämplig för sitt ändamål. Är marken inte lämplig kan kommunen bli skadeståndsskyldig. Planinstrumenten är inte konstruerade så att en mängd olika markanvändningsrestriktioner kan införas för ett område. 5) Större risk för fel Den höga komplexiciteten gör att risken för fel ökar jämfört med indelning i färre delområden/boxar. Att mäta och säkra hög kvalitet i arbetet med att kvarlämnad jord har önskvärda halter är komplicerat. Att i entreprenadarbeten hantera många (för Silverdal åtta) olika typer av massor med olika halter i många (för Silverdal hundratals) boxar är också komplicerat. Dokumentationen blir omfattande när man för framtiden ska säkra information om genomförda massförflyttningar, vilka halter och tillåtet nyttjande av marken de olika boxarna har, provtagning, kvalitetssäkring m.m. 5) Otydligt ansvar Det är inte realistiskt att på lång sikt hålla reda på ett stort antal boxar med föroreningar som innebär olika begränsningar. Vems är ansvaret att se till att markanvändningen inte ändras? Vems är ansvaret att hålla reda på var olika halter av föroreningar finns på objektet i ett långt tidsperspektiv? Vems är ansvaret att genomföra ytterligare sanering

5 NATURVÅRDSVERKET 5(6) om ändrad användning av marken kräver det? Är det fastighetsägarens t ex bostadsrättsföreningens, exploatörens som ansvarat för saneringen eller kommunens? 7) Övriga synpunkter Byggnader, särskilt bostäder, hindrar för överskådlig tid ytterligare sanering. Det är inte heller lämpligt eller praktiskt att återkomma med saneringsåtgärder inom områden som i och för sig är åtkomliga, men som ligger inom ett bostadsområde som tidigare uppgivits som sanerat. Flytta förorenade massor Att använda massor som inte uppfyller kvalitetskraven i sitt ursprungsläge på annan mindre förorenad plats inom objektet innebär att den nya platsen förorenas. Riskerna med att ha massorna på de två olika platserna måste bedömas. Om flyttningen är acceptabel eller inte måste analyseras och avgöras från fall till fall. För Naturvårdsverket Dea Carlsson Fredrika Östlund Naturvårdsverket har tagit del av följande material: 1. Brev Motivering till val av taknivå för platsspecifika riktvärden gällande Silverdal, Sollentuna kommun från JM AB till Sollentuna kommun, PM Angående begränsningar av höga platsspecifika riktvärden i Silverdal, Sollentuna kommun, SWECO VIAK, PM Angående begränsningar av höga platsspecifika riktvärden i Silverdal, Sollentuna kommun , 4. Brev till Sollentuna kommun Anmälan avseende efterbehandling inom Mjölet 1, Silverdal, JM AB, Anmälan enligt miljöbalken 28 förordningen om miljöfarligt verksamhet och hälsoskydd, avseende schaktarbeten i förorenad jord inom fastigheten Mjölet 1, Sollentuna kommun, JM AB, Arbetsbeskrivning för schaktarbeten och transporter, Mjölet 1, Sollentuna kommun, JM AB Kontrollprogram för marksanering, Mjölet 1, Sollentuna kommun JM AB, Diverse kartmaterial 9. Rapport Silverdal, beräkning av platsspecifika riktvärden, - Beräkning av platsspecifika riktvärden för Silverdal, Sollentuna kommun SWEKO VBB VIAK, , 10. PM Förslag till tillämpade riktvärden för Silverdal, SWEKO VBB VIAK,

6 NATURVÅRDSVERKET 6(6)