Yttrande över En BRASkatt! - beskattning av avfall som deponeras, SOU 2005:64, dnr Fi2005/1862

Transkript

1 Finansdepartementet Stockholm Yttrande över En BRASkatt! - beskattning av avfall som deponeras, SOU 2005:64, dnr Fi2005/1862 Återvinningsindustrierna, ÅI, har fått En BRASkatt! - beskattning av avfall som deponeras, för synpunkter. Vi avser dock att enbart yttra oss om förorenade jordar. I utredningens förslag föreslås att skattebefrielsen för förorenad jord från marksanering skall upphävas. I stället bör en skattesats om 90 kronor per ton tas ut. ÅI stödjer utredningens förslag beträffande förorenade jordar. Vi anser dock att skatten bör införas under förutsättning att en del av dessa intäkter går tillbaka till sanering eller för utveckling av ny återvinningsteknik av förorenade jordar. I bl.a. England har man infört deponiskatt och där pengarna går tillbaka till branschen. I lag (1999:673) om skatt på avfall medges idag att den skattskyldige får göra skatteavdrag för förorenad jord från marksanering samt muddermassor från sanering och fördjupning av vattenområden,11. En huvudorsak till att denna avdragsmöjlighet medgavs vid instiftandet av dessa regler, var bristande tillgång till behandlingsteknik och behandlingskapacitet. Mot denna bakgrund betonades också att avdragsmöjligheten ej var att betrakta som permanent utan i skulle ses som en tillfällig lösning under en period av nationell uppbyggnad av behandlingsmetoder och behandlingskapacitet för förorenade massor. I dag anser ÅI att förhållandena är väsentligt förändrade, eftersom en utbyggnad har skett runt om i landet med utveckling av såväl behandlingstekniker som utökad behandlingskapacitet. Deponeringen skall minska och är den behandlingsmetod som ligger längst ner i hierarkin. Detta överensstämmer också med målet God bebyggd miljö. Vi finner inte att det finns någon anledning att öka mängden avfall till deponi om det finns metoder att behandla och alternativet är ekonomiskt rimligt. Idag finns ett flertal tekniker och tillvägagångssätt för att stabilisera och koncentrera föroreningar. Vi anser att det är betydelsefullt att gynna denna utveckling av be-

2 handlingsmetoder, så att den totala mängden deponerat avfall minskar och istället deponera koncentratet. Genom att sätta en skattesats på 90 kronor anser vi att det är en markering till verksamhetsutövaren att ifrågasätta om det finns alternativa behandlingsmetoder i jämförelse med deponering. Stockholm den 10 november 2005 Viveke Darpö Ihd Återvinningsindustrierna

3 Finansdepartementet Stockholm Yttrande över En BRASkatt! - beskattning av avfall som deponeras, SOU 2005:64, dnr Fi2005/1862 Återvinningsindustrierna, ÅI, har fått En BRASkatt! - beskattning av avfall som deponeras, för synpunkter. Vi avser dock att enbart yttra oss om förorenade jordar. I utredningens förslag föreslås att skattebefrielsen för förorenad jord från marksanering skall upphävas. I stället bör en skattesats om 90 kronor per ton tas ut. ÅI stödjer utredningens förslag beträffande förorenade jordar. Vi anser dock att skatten bör införas under förutsättning att en del av dessa intäkter går tillbaka till sanering eller för utveckling av ny återvinningsteknik av förorenade jordar. I bl.a. England har man infört deponiskatt och där pengarna går tillbaka till branschen. I lag (1999:673) om skatt på avfall medges idag att den skattskyldige får göra skatteavdrag för förorenad jord från marksanering samt muddermassor från sanering och fördjupning av vattenområden,11. En huvudorsak till att denna avdragsmöjlighet medgavs vid instiftandet av dessa regler, var bristande tillgång till behandlingsteknik och behandlingskapacitet. Mot denna bakgrund betonades också att avdragsmöjligheten ej var att betrakta som permanent utan i skulle ses som en tillfällig lösning under en period av nationell uppbyggnad av behandlingsmetoder och behandlingskapacitet för förorenade massor. I dag anser ÅI att förhållandena är väsentligt förändrade, eftersom en utbyggnad har skett runt om i landet med utveckling av såväl behandlingstekniker som utökad behandlingskapacitet. Deponeringen skall minska och är den behandlingsmetod som ligger längst ner i hierarkin. Detta överensstämmer också med målet God bebyggd miljö. Vi finner inte att det finns någon anledning att öka mängden avfall till deponi om det finns metoder att behandla och alternativet är ekonomiskt rimligt. Idag finns ett flertal tekniker och tillvägagångssätt för att stabilisera och koncentrera föroreningar. Vi anser att det är betydelsefullt att gynna denna utveckling av be-

4 handlingsmetoder, så att den totala mängden deponerat avfall minskar och istället deponera koncentratet. Genom att sätta en skattesats på 90 kronor anser vi att det är en markering till verksamhetsutövaren att ifrågasätta om det finns alternativa behandlingsmetoder i jämförelse med deponering. Stockholm den 10 november 2005 Viveke Darpö Ihd Återvinningsindustrierna

5 Finansdepartementet Stockholm Yttrande över En BRASkatt! - beskattning av avfall som deponeras, SOU 2005:64, dnr Fi2005/1862 Återvinningsindustrierna, ÅI, har fått En BRASkatt! - beskattning av avfall som deponeras, för synpunkter. Vi avser dock att enbart yttra oss om förorenade jordar. I utredningens förslag föreslås att skattebefrielsen för förorenad jord från marksanering skall upphävas. I stället bör en skattesats om 90 kronor per ton tas ut. ÅI stödjer utredningens förslag beträffande förorenade jordar. Vi anser dock att skatten bör införas under förutsättning att en del av dessa intäkter går tillbaka till sanering eller för utveckling av ny återvinningsteknik av förorenade jordar. I bl.a. England har man infört deponiskatt och där pengarna går tillbaka till branschen. I lag (1999:673) om skatt på avfall medges idag att den skattskyldige får göra skatteavdrag för förorenad jord från marksanering samt muddermassor från sanering och fördjupning av vattenområden,11. En huvudorsak till att denna avdragsmöjlighet medgavs vid instiftandet av dessa regler, var bristande tillgång till behandlingsteknik och behandlingskapacitet. Mot denna bakgrund betonades också att avdragsmöjligheten ej var att betrakta som permanent utan i skulle ses som en tillfällig lösning under en period av nationell uppbyggnad av behandlingsmetoder och behandlingskapacitet för förorenade massor. I dag anser ÅI att förhållandena är väsentligt förändrade, eftersom en utbyggnad har skett runt om i landet med utveckling av såväl behandlingstekniker som utökad behandlingskapacitet. Deponeringen skall minska och är den behandlingsmetod som ligger längst ner i hierarkin. Detta överensstämmer också med målet God bebyggd miljö. Vi finner inte att det finns någon anledning att öka mängden avfall till deponi om det finns metoder att behandla och alternativet är ekonomiskt rimligt. Idag finns ett flertal tekniker och tillvägagångssätt för att stabilisera och koncentrera föroreningar. Vi anser att det är betydelsefullt att gynna denna utveckling av be-

6 handlingsmetoder, så att den totala mängden deponerat avfall minskar och istället deponera koncentratet. Genom att sätta en skattesats på 90 kronor anser vi att det är en markering till verksamhetsutövaren att ifrågasätta om det finns alternativa behandlingsmetoder i jämförelse med deponering. Stockholm den 10 november 2005 Viveke Darpö Ihd Återvinningsindustrierna