Fördjupning: En fallstudie av direkt kommunikation Många lärare är vana att använda e-post i sin undervisning. Övergången till diskussionsforum är inte heller alltför problematisk eftersom principen är densamma, med skillnaden att de meddelanden man skriver kan läsas av en grupp personer. Att använda direkt kommunikation upplevs däremot ofta som svårt och förvirrande. Exempel på frågor som brukar uppkomma är följande: När ska man kommunicera direkt? Vilka kommunikationsmedier kan man använda och hur använder man dem på ett bra sätt? I detta avsnitt beskriver jag en fallstudie av ett specifikt kommunikationsmedium, instant messaging (IM), för att på ett djupare sätt illustrera hur direkt kommunikation kan vara användbar. Detta medium har än så länge ingen vedertagen svensk översättning vilket gör att jag valt att använda dess engelska benämning. Fallstudien visar ett enkelt sätt att, trots ekonomiska restriktioner, möjliggöra personlig och direkt kommunikation, exempelvis som stöd för grupparbete. Delar av detta avsnitt har publicerats i ett bokkapitel till vilket den särskilt intresserade läsaren hänvisas (Hrastinski 2006a). Syftet med fallstudien var att undersöka direkt kommunikation via IM i en nätbaserad kurs samt de fördelar och nackdelar som studenterna upplevde. En fallstudie av instant messaging i utbildning på nätet Fallstudien som diskuteras i detta kapitel gjordes av en nätbaserad kurs i affärsengelska på grundläggande nivå. Kursen gick på halvfart och de flesta deltagarna arbetade eller studerade samtidigt på heltid. Vid kurstillfället 2004 deltog 14 personer (64 procent kvinnor) som hade en medelålder på 31 år. 1
Kursen har erbjudits årligen sedan 2001 och deltagarna har kommunicerat via främst e-post och diskussionsfora. Ett återkommande problem har varit att få studenterna att arbeta i grupper (Lindh m.fl. 2005). Många har till exempel blivit irriterade över att behöva vänta på svar från gruppmedlemmar. I ett försök att göra det lättare för studenter att kommunicera med varandra, utan att behöva vänta på svar, introducerades ett program som möjliggjorde utbyte av meddelanden. Qvistgård (2004) ger en generell beskrivning av hur sådana program fungerar: Instant messaging kallas den teknik som tillåter två användare att skicka meddelanden direkt till varandra via nätet Användaren skapar en lista över sina kontakter som också använder programmet och sedan håller det reda på vilka av dem som är online och nåbara. Man kan då direkt diskutera med varandra kring [t.ex.] en arbetsuppgift En nytillkommen funktion är gruppmeddelanden som tillåter en användare att skicka ett meddelande till en hel grupp mottagare i stället för bara en som tidigare. (s. 75) IM påminner om chatt. En viktig skillnad är att man måste öppna ett chattprogram och vanligen använda det aktivt för att inte bli utloggad. Programvara för IM, exempelvis MSN Messenger eller Skype, kan vanligen startas automatiskt när användaren ansluter till nätet, och användaren finns sedan tillgänglig för kommunikation även då programmet inte aktivt används. På så sätt kan man alltid (när man själv vill) vara nåbar när man är ansluten till nätet. En viktig skillnad jämfört med videokonferens och chatt är att direkt kommunikation på ett mer spontant sätt möjliggörs. En berättigad fråga att ställa är varför just ett system för IM introducerades, det finns ju en mängd andra kommunikationsmedier att välja bland. Det som tidigare saknades och som vi (läraren och forskaren) trodde kan ha varit en bidragande anledning till att många studenter upplevde det besvärligt att genomföra grupparbeten var avsaknaden av ett medium lämpligt för direkt kommunikation. Tidigare forskningsresultat har indikerat att IM kan vara särskilt lämpligt som stöd vid grupparbeten (Nicholson 2002). Vidare så har vissa studenter vid tidigare kurstillfällen själva valt att installera och använda IM. Anledningar till att inte mer avancerade system för till exempel ljud- eller videokonferens introducerades var att många studenter inte hade tillgång till den teknik som krävdes och på grund av en begränsad budget. 2
Införandet av ett system för IM var förhållandevis enkelt få studenter bad kursledaren om hjälp. Möjligen kan det smidiga införandet bero på att hälften av studenterna tidigare hade använt det program (Microsofts MSN Messenger) som valdes. Inför kursstarten skickades ett välkomstbrev till studenterna per post. Till detta bifogades en instruktion som beskrev installationen av MSN Messenger. När installationen var slutförd ombads studenterna att meddela kursledarna sitt användarnamn. Därefter skickades en lista med samtliga användarnamn i elektroniskt XML-format till Figur 1. Skärmbild av Microsofts MSN Messenger, ett program för direkt kommunikation. 3
studenterna via e-post. Med hjälp av en importfunktion som finns i MSN Messenger kunde denna lista importeras. Efter att detta hade gjorts kunde deltagarna se en lista med övriga kursdeltagare samt huruvida de var inloggade för tillfället (se Figur 1). På skärmbilden kan man se att forskaren samt två studenter är inloggade och därmed möjliga att kommunicera med. En av dessa använder inte datorn aktivt (eng. away ) och det är därför osäkert när man får svar. Används mediet? Det visade sig att de studenter som kommunicerade med varandra minst varje vecka, främst använde e-post och diskussionsfora. Studenter som kommunicerade mer sällan, minst varje månad, använde främst e-post följt av IM. Av dessa resultat så kan man dra slutsatsen att studenterna använde IM till viss del trots att det var det enda av de tre medierna vars användande inte var obligatoriskt (e-post användes för att skicka in inlämningsuppgifter och diskussionsfora för att delta i obligatoriska seminarier). Vad berodde det då på att IM inte användes mer frekvent? En förklaring kan vara att en kritisk massa (Markus 1987) inte uppnåddes. Många studenter påpekade att någon annan sällan var inloggad när de var inloggade: Det var ju positivt att man kunde se vilka som var inloggade men det enda man kunde se var att det var ju bara du som var inloggad oftast (Intervju). Ännu en anledning var att många individualister sökte sig till denna kurs: Jag tycker lite överlag att en distanskurs är en distanskurs och då har inte jag direkt något behov av att interagera, det var därför jag tog den kursen. Så liksom, det hör väl liksom till sakens natur. (Intervju) Jag hade väl inget behov av att umgås med andra i den här kursen. Jag kände att jag vill köra de här 5 poängen och jag vill göra det själv. Jag var inte inställd på grupparbete om man säger så. (Intervju) Det faktum att studenter inom distans- och nätbaserad utbildning ofta föredrar att arbeta individuellt har betonats även av andra forskare (Garrison & Anderson 2003). En tredje anledning var inledande svårigheter 4
som gjorde att en grupp antagligen använde IM mindre än de annars hade gjort. Hade det inte misslyckats första gången så hade man säkert använt det mer. Nu tänkte vi, vi tar det via mail i stället och sedan bara fortsatte det så. Det var nog mest därför, en tillfällighet att det blev som det blev. (Intervju) Vid det inledande schemalagda mötet lyckades en person inte logga in medan andra inte dök upp på den utsatta tiden. Kommunikation inom projektgrupper I Figur 2 presenteras en illustration över vilka studenter som kommunicerade med varandra via IM. I två av kursens sex delmoment var det obligatoriskt att utföra ett grupparbete. Den inledande bokstaven (A D) visar vilken av de fyra projektgrupperna som varje student tillhörde. Det var två medlemmar i grupp A och fyra i övriga grupper. En tunn linje mellan två studenter visar att de kommunicerade via IM minst en gång medan en tjock linje indikerar att de kommunicerade minst tio gånger under kursen. (För en mer utförlig beskrivning av hur kommunikationsfrekvensen beräknades, se Hrastinski 2006b). A1 B4 B2 A2 B3 B1 D1 D2 C1 C2 D3 D4 C3 C4 Figur 2. Kommunikation via IM 5
När man studerar Figur 2 framgår det att IM användes nästan uteslutande inom de fyra projektgrupperna. Faktum är att det endast finns två undantag, de svaga länkarna mellan A2 och B3 samt A2 och B4. IM användes främst för att stödja kollaborativt arbete tätt följt av informationsutbyte inom grupperna: Vi har ju haft vissa arbeten då man har jobbat i grupp och då har vi väl använt [IM] lite för att bestämma när och var och hur vi ska lägga upp arbetet det är väl mest så vi har använt det Det är mest för att skicka över grejerna vi har använt mail till men så har vi väl lagt upp arbetet genom att använda [IM]. (Intervju B4) IM användes inte för att umgås socialt eller stödja varandra känslomässigt inom kursen. Däremot betonade flera av studenterna att IM kan vara lämpligt som stöd för sociala relationer men att de då kommunicerar med personer som de även träffar fysiskt: När jag använder det normalt så är det enbart socialt och det är väl därför kanske som jag drog mig lite för det Jag har inte den relationen till någon av de här människorna som jag aldrig har träffat. (Intervju B3) Det bör poängteras att vad studenter diskuterar via IM och andra medier antagligen beror på många okända faktorer. Exempelvis så har Nicholson (2002) rapporterat att IM användes mest för social kommunikation, vilket motsäger resultatet av denna studie. Spontan kommunikation Kommunikation via IM var mestadels spontan. Detta gällde däremot inte grupp C. De hade bestämt att de skulle träffas varje söndag klockan nio. När IM används på detta sätt kan man lika gärna kommunicera via chatt (Nicholson 2002) vilket redan stöds av många lärplattformar. Grupp B schemalade inledningsvis gruppmöten men övergick till att kommunicera mer spontant samt att endast kommunicera med en annan gruppmedlem åt gången: Första gångerna så bestämde vi ju tid och allting, när vi skulle träffas. Nu kände vi kanske att det blev kanske inte så bra. Sen så blev det nog mer att vi 6
kanske bestämde en dag, men ingen tid att man kunde kolla nån gång på eftermiddag/kvällen om någon var inloggad så kunde vi prata. Många gånger så var det kanske så att man såg också att: Jaha, nu har den personen loggat in, bra. Då blev det spontant att man skrev någonting. (Intervju B4) Slutsatsen att studenterna valde att använda IM för att kommunicera spontant eller informellt stärks av tidigare forskning både på arbetsplatser (Cameron & Webster 2005) och i utbildningar (Contreras-Castillo m.fl. 2006, Nicholson 2002). B4 förklarar vidare varför de övergick från schemalagda gruppmöten till spontan kommunikation med en annan student åt gången: Det som har varit lite jobbigt det har väl varit att det är svårt när man är tre stycken eller fyra stycken ibland, man hinner kanske inte med Det är lättare om man är två för då väntar man ju på att den andra ska svara När man är tre eller fyra då blir [det] svårt att hålla reda på var man är i diskussionen för då kommer det kanske in nån som kommer med nåt helt annat och så ska man svara på det samtidigt som man pratar om något annat också Det var svårt att hålla alla bollar i luften ibland. (Intervju B4) Vidare påpekade C2 att det kan vara stor skillnad i hur snabbt olika studenter skriver meddelanden vilket komplicerar kommunikationen, särskilt då fler än två studenter är involverade. Att studenter har svårt att överblicka den logiska sekvensen av meddelanden vid textbaserad kommunikation är känt sedan tidigare (se till exempel Schweizer m.fl. 2003). Dessa problem gjorde att en student kände sig stressad och att en annan kände att det tog lång tid att slutföra gruppmöten. Vad tyckte studenterna? Avsnittet ovan beskrev hur IM användes och baserades till stor del på intervjuer med studenter. I detta avsnitt ges exempel på fördelar och nackdelar som studenterna upplevde. I en enkät framgick att studenterna överlag inte upplevde tekniska problem när de använde programmet. Dessutom kände de sig säkra på att de skulle kunna använda programmet för att kommunicera även i framtiden (se Tabell 1). I dagböckerna och intervjuerna framgick att minst tre studen- 7
ter upplevde tekniska problem. En student blev ofta utloggad eftersom hon hade en dålig internetuppkoppling och en annan student fick inte använda MSN Messenger eftersom hennes företag inte tillät detta på grund av säkerhetsskäl. Även från lärarens och forskarens perspektiv upplevdes att studenterna sällan behövde hjälp med tekniska frågor. Tabell 1. Påståenden om IM som graderades på en sjugradig skala, från instämmer inte alls till instämmer till fullo (* negativt påstående). Påstående Medelvärde Tekniska problem uppstod ofta när jag använde programmet. 2,2* Jag känner mig säker på att jag skulle kunna använda mig av detta program för att kommunicera i framtiden. 5,9 Programmet var användbart för att kommunicera i en distanskurs. 5,1 I framtiden kommer jag att försöka att undvika kurser som använder sig av detta program. 2,8* Programmet var användbart för lärande. 3,5 Enkätens resultat indikerar att studenterna till viss del ansåg att programmet var användbart för kommunikation i nätbaserade kurser. Om man studerar insamlade enkätdata närmare visar det sig att hälften av studenterna instämmer medan den andra hälften är osäker. De egenskaper som mest uppskattas verkar vara möjligheten att spontant kunna ställa frågor och direkt få svar när man t.ex. ser att en gruppmedlem loggar in. I intervjuerna och enkäten framgick det att en majoritet av studenterna skulle anse det vara positivt om deras framtida kurser stöddes av IM. Andra tyckte inte detta skulle spela någon roll eller rentav ge dem en mer negativ inställning till kursen ifråga. Det är troligt att de studenter som väljer nätbaserade kurser med förhoppningen att studera individuellt på en tid som passar dem kan vara negativa till IM och andra medier som vanligen används som stöd för direkt kommunikation. Intressant att notera är att trots att studenterna ansåg att IM var användbart i kursen ansåg få att mediet var användbart för lärande. Intervjuerna tyder på att IM användes mest för att planera grupparbeten, vilket kan vara en förklaring till detta resultat. 8
Intervju Hannah Lundström är projektledare för ett projekt som drivs av Uppsala kommun och Microsoft där universitetsstudenter coachar grundskoleoch gymnasieelever med matematik på fritiden. Vilka fördelar och nackdelar har ni upplevt med IM som stöd för handledning på nätet? Det är ett enkelt och snabbt sätt att kunna ställa en fråga och få svar direkt. MSN Messenger är ett bra verktyg. De flesta elever har det hemma och vet vad det är. Det är också bra för att coacherna kan finnas tillgängliga efter skoltid när eleverna sitter hemma. En nackdel skulle kunna vara att alla elever inte har datorer och Internet hemma. Vilka tips skulle du vilja ge till lärare och andra som vill handleda via IM på nätet? Lär er själva om MSN och var tillgängliga på kvällarna. Det är viktigt att ta hand om coacherna så att de känner sig uppskattade. Men det allra viktigaste är nog att påminna eleverna ofta och prata personligen med dem. Sammanfattning I denna fallstudie framgår att introduktionen av IM var relativt framgångsrik. Många av studenterna använde mediet för spontan kommunikation, främst för kategorierna kollaborativt arbete och informationsutbyte, inom projektgrupperna trots att det inte var obligatoriskt. Det bör också betonas att flera negativa aspekter framkom. Bland annat väljer vissa studenter distans- och nätbaserade utbildningar med förhoppningen att få studera individuellt och är då inte intresserade av medier av detta slag. Vidare så upplevde vissa det som komplicerat med gruppmöten via detta medium. IM stödjer i regel även andra kommunikationssätt, man kan spontant bjuda in en eller flera personer till samtal eller videokonferens via nätet. I takt med att allt fler får tillgång till bredband och teknisk utrustning (till exempel headset och webbkamera) kommer dessa teknikers popularitet att öka. Som en följd av denna studie införde läraren vid en senare kursom- 9
gång programvaran Skype som är gratis och används för Internettelefoni. Genom detta program kan studenterna även öva på att prata engelska med varandra, både i par och grupp. Det som krävs är att varje student har tillgång till en tillförlitlig Internetuppkoppling och ett headset. Genom att introducera detta medium kan studenterna kommunicera på flera olika sätt, via både fördröjd och direkt kommunikation, och de kan därmed själva välja det medium de finner mest lämpligt i en viss situation. Referenser Cameron, A.F. & Webster, J. (2005). Unintended consequences of emerging communication technologies: Instant messaging in the workplace, Computers in Human Behavior, vol. 21, nr. 1, s. 85 103. Contreras-Castillo, J., Perez-Fragoso, C. & Favela, J. (2006). Assessing the use of instant messaging in online learning environments, Interactive Learning Environments, vol. 14, nr. 3, s. 205 218. Garrison, D.R. & Anderson, T. (2003). E-learning in the 21st century: A framework for research and practice. London: Routledge. Hrastinski, S. (2006a). Synkron kommunikation i en distanskurs, ingår i: Jobring, O., Carlén, U. & Bergenholtz, J. (red) Att skapa lärgemenskaper och mötesplatser på nätet, Lund: Studentlitteratur, s. 215 230. Hrastinski, S. (2006b). The relationship between adopting a synchronous medium and participation in online group work: An explorative study, Interactive Learning Environments, vol. 14, nr. 2, s. 137 152. Lindh, J., Hrastinski, S. & Soames, C.A. (2005). Same, same but different: A longitudinal study of group work in a distance learning course, 4th European Conference on e-learning, Amsterdam. Markus, M.L. (1987). Toward a critical mass theory of interactive media: Universal access, interdependence and diffusion, Communication Research, vol. 14, nr. 5, s. 491 511. Nicholson, S. (2002). Socialization in the Virtual hallway : Instant messaging in the asynchronous web-based distance education classroom, Internet and Higher Education, vol. 5, nr. 4, s. 363 372. Qvistgård, M. (2004). Tekniken och gemenskaperna, ingår i: Jobring, O. (red) Lärgemenskaper på nätet: En introduktion, Lund: Studentlitteratur, s. 61 77. Schweizer, K., Paechter, M. & Weidenmann, B. (2003). Blended learning as a strategy to improve collaborative task performance, Journal of Educational Media, vol. 28, nr. 2 3, s. 211 224. 10