KONVENTION OM RÄTTIGHETER FÖR PERSONER MED FUNKTIONSNEDSÄTTNING Myndigheternas ansvar för mänskliga rättigheter Myndigheterna har ett stort ansvar för att människor med funktionsnedsättning ska få full tillgång till sina mänskliga rättigheter. I regeringens strategi för genomförandet av funktionshinderspolitiken framgår att En viktig utgångspunkt i det fortsatta arbetet är de mänskliga rättigheter som slås fast i bland annat efterlevnaden av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och konventionen för barnets rättigheter. Denna byggsten ger förslag till hur FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning kan användas av statliga myndigheter inom ramen för den nationella funktionshinderspolitiken samt vid myndighetsutövning. Konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning I januari 2009 trädde konventionen i kraft i Sverige. I konventionen förtydligas vilka åtgärder som behövs för att människor med funktionsnedsättning ska få tillgång till sina rättigheter. Artikel 3 är central. Den ger åtta grundläggande principer i arbetet för mänskliga rättigheter, som icke-diskriminering, full delaktighet, lika möjligheter, tillgänglighet osv. I Artikel 4 Allmänna åtaganden beskrivs det ansvar en stat tagit på sig då landet ratificerat konventionen. Punkt 1d) i artikeln tar upp att 1
myndigheter och offentliga institutioner ska handla i enlighet med konventionen. Artiklarna 5 till och med 30 innehåller rättigheter för individen som samhället är skyldig att förverkliga. Artiklarna 1 9 måste beaktas av alla myndigheter. När det gäller artiklarna 10 33 behöver varje myndighet stämma av vilka artiklar som ligger inom de egna ansvarsområdena. Den nationella funktionshinderspolitiska strategin för 2011 2016 En ny funktionshinderspolitisk strategi antogs av regeringen 16 juni 2011. Den bygger på regeringens nio inriktningsmål och de övergripande funktionshinderspolitiska målen som framgår av den nationella handlingsplanen från patient till medborgare prop.1999/200:71. I den nya strategin presenteras de delmål som årligen ska följas upp samt slutrapporteras senast år 2017. Övergripande principer för genomförande För att såväl de mänskliga rättigheterna som den nationella strategins mål ska kunna nås måste hänsyn alltid tas till berörda rättighetsartiklar samt till samtliga generella principer i artikel 3 i Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Likaså måste myndigheten nära samråda med och aktivt involvera personer med funktionsnedsättning, i alla beslutfattande processer som berör människor med funktionsnedsättning (artikel 4 punkt 3 i konventionen). Användbara redskap/perspektiv vid generella beslut För att Konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning ska kunna realiseras i praktiken måste mångfalden bland människor med funktionsnedsättning alltid beaktas. I detta avsnitt beskrivs några perspektiv/redskap som underlättar myndigheternas arbete. 2
Funktionshindersperspektivet Funktionshindersperspektivet är ett nödvändigt redskap då mänskliga rättigheter för människor med funktionsnedsättning ska realiseras. Att ha ett funktionshindersperspektiv innebär att i all planering, genomförande, utvärdering och revidering utgå från att människor kan ha olika funktionsnedsättningar och därmed olika förutsättningar, behov och önskemål. På så sätt går det att identifiera och åtgärda hinder för delaktighet och att integrera funktionshindersperspektivet i verksamheten, så att inte nya hinder uppstår. Jämställdhetsperspektivet Även i Sverige riskerar kvinnor med funktionsnedsättning dubbel diskriminering. Det framgår bland annat av artikel 6 i den svenska funktionshindersrörelsens alternativrapport till FN:s övervakningskommitté om konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Det är därför viktigt att i varje sakfråga alltid utgå från könsuppdelad statistik och att alltid göra analyser utifrån ett jämställdhetsperspektiv. På så sätt går det att säkerställa att kvinnor med funktionsnedsättning inte diskrimineras och att likvärdiga bedömningar görs vid samma eller liknande behov av insatser. Mer information finns i byggstenen Jämställdhet och konventionen, LÄNK Barn och åldersperspektivet Även barn och äldre riskerar utsättas för flerfaldig diskriminering. Det framgår bland annat av artikel 7 i den svenska funktionshindersrörelsens alternativrapport om FN:s Konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Att barn är flickor eller pojkar med olika behov och funktionsnedsättningar är viktiga perspektiv att ta med i alla beslut som fattas inom ramen för myndighetens verksamhet. Mer information finns i byggstenen Barnets rättigheter och konventionen, LÄNK 3
Områden varje myndighet behöver se över 1. Tillgängligheten på myndigheten och på hemsidan Det ska vara möjligt för alla att arbeta på myndigheten och att besöka den på lika villkor. Myndighetens hela verksamhet måste därför vara fullt tillgänglig för alla. Nedanstående delar kan ses över utifrån artiklarna 1 9 i konventionen: Lokaler, det gäller till exempel personer med rörelsehinder, synskador, elöverkänslighet och allergi Information, bland annat för personer med synskador, hörselskador, dyslexi, utvecklingsstörningoch döva Kommunikation människor emellan, gäller t ex personer med hörselskador, döva, dövblinda Bemötande, gäller alla Hemsidan ska vara tillgänglig för alla grupper som behöver anpassad information 2. Personalpolitiken Myndigheter kan vara förebilder genom att anställa personer med funktionsnedsättning och ha en tillgänglig arbetsmiljö. Det gäller samtliga sammanhang från rekryteringsvillkor, anställning, bibehållande av anställning, befordran, personalutbildningar, arbetsförhållanden, sociala situationer och så vidare. Myndigheter måste vid behov kunna erbjuda skälig anpassning på arbetsplatsen. Personalpolitiken kan ses över utifrån ett funktionshindersperspektiv, framför allt utifrån artiklarna 1 till och med 9, och artikel 27 i konventionen. 4
3. Myndighetens verksamhetsområden Varje myndighet behöver ge riktlinjer för och exempel på hur funktionshindersperspektivet ska integreras och permanentas inom myndighetens alla verksamhetsgrenar. På så sätt kan skyldigheten att förverkliga FN-konventionens rättighetsområden nå ut till alla parter som ligger inom myndighetens ansvarsområden. Artiklarna 1 9 gäller alla verksamhetsområden. Därutöver behöver varje verksamhetsgren identifiera vilka av artiklarna 10 33 som är relevanta för de egna ansvarsområdena samt göra en plan för hur funktionshindersperspektivet ska integreras i verksamheten så att konventionens rättigheter kan förverkligas. Arbetssätt Samarbete med funktionshindersrörelsen Planering och genomförande av åtgärder behöver göras i samarbete med funktionshindersrörelsen som har expertis om hur det är att leva med en funktionsnedsättning och vilken service som behövs från samhället. I FN-konventionens artikel 4 punkt 3 slås fast att samhället ska samarbeta med funktionshindersrörelsen: I utformning och genomförande av lagstiftning och riktlinjer för att genomföra denna konvention och i andra beslutsfattande processer angående frågor som berör personer med funktionsnedsättning ska konventionsstaterna nära samråda med och aktivt involvera personer med funktionsnedsättning, däribland barn med funktionsnedsättning, genom de organisationer som företräder dem. Myndigheten som förebild Myndighetens arbete påverkar direkt och indirekt verksamheten inom många områden. Varje myndighet behöver fungera som förebild genom att ge goda exempel på hur funktionshindersperspektivet kan användas så att FN-konventionens rättigheter kan förverkligas inom myndighetens alla ansvarsgrenar. 5
Kunskap All personal behöver få generell kunskap om vad mänskliga rättigheter är och särskild kunskap om vad mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning innebär i förhållande till det egna ansvarsområdet. Mål, riktlinjer och handlingsplaner Ledningen kan ge riktlinjerna för hur de olika verksamheterna kan ta fram handlingsplaner för hur funktionshindersperspektivet ska integreras och hur arbetet med Konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning ska gå till. Riktlinjerna kan beskriva att varje verksamhet ska ta fram en handlingsplan med: mätbara delmål konkreta åtgärdsbeskrivningar ansvarsfördelning finansiering av åtgärderna former för utvärdering och revidering av planen samarbete med funktionshindersrörelsen. Handisam har verktyg för tillgänglighetsarbete Handisam, Myndigheten för handikappolitisk samordning, arbetar med att samordna handikappolitiken i Sverige. På Handisams hemsida www.handisam.se finns Konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning att ladda ner eller beställa i olika format. Här finns också särskild information som vänder sig direkt till myndigheter. Hemsidan har information och verktyg som kan användas i arbetet med tillgänglighetsfrågor. Här finns förslag som tar upp: Tillgänglig verksamhet, med förslag om bland annat verksamhetsplanering, internutbildning, upphandling. 6
Tillgänglig information, med förslag om bland annat möten och konferenser, hemsidor. Tillgängliga lokaler, med förslag om bland annat kontorsutrustning, förflyttningar, utrymning och så vidare. På Handisams hemsida finns även uppgifter om riktlinjer och lagstiftning, checklistor och publikationer om tillgänglighet. Juli 2011 Projekt Agenda 50 verktyg för våra rättigheter HANDIKAPPFÖRBUNDEN Tel: 08-546 404 00 e-post: info@hso.se hemsida: www.handikappforbunden.se 7