Elasticitet i muskler och senor - var står vi idag

Elasticitet i muskler och senor - var står vi idag God spänst och elasticitet i muskler och senor är viktigt inom alla idrotter. Med god spänst menas att kombinationen av excentriskt och koncentriskt muskelarbete utnyttjas så bra som möjligt. Denna kombination kallas även för Stretch-Shortening Cykeln (SSC). Spänst är således ett mått på hur bra SSC fungerar. God spänst förutsätter goda elastiska egenskaper i muskler och senor. Med olika typer av hopp kan man få en uppfattning om hur detta samspel fungerar. Detta i kombination med mätning av muskel/sen komplexets aktiva och passiva elastiska strukturer kan ge mycket värdefull kunskap och information som sedan kan ligga till grund vid planering av träning och rehabilitering. Ulla Svantesson Docent, leg sjukgymnast, Avdelningen för ortopedi, Institutionen för arbetsterapi och fysioterapi, Göteborgs Universitet En trött muskel är sämre på att utföra explosiva rörelser än en utvilad muskel. Muskeltrötthet förändrar de elastiska egenskaperna i muskler och senor, medför försämrad muskelstyrka och koordination. Totalt erhålls därför en sämre spänst vid muskeltrötthet. Vissa situationer av muskeltrötthet, med förändrad styvhet, nedsatt muskelstyrka och försämrad koordination kan öka risken för muskel- och senskador. Därför är det viktigt att öka kunskapen om de elastiska egenskaperna, för att förstå och kunna förklara vad det är som händer vid inaktivitet, stretching, muskeltrötthet, skada och sjukdom, samt att kunna fånga upp dessa förändringar i samband med träning i prestationshöjande och skadeförebyggande syfte. Stretch-shortening cykeln Tidigare studier visar att man kan höja den koncentriska muskelstyrkan avsevärt genom att låta en excentrisk eller en isometrisk muskelaktivitet direkt föregå en koncentrisk rörelse (1, 2). Den ökade kraften under den koncentriska fasen i en SSC, beror dels på de elastiska egenskaperna i muskler och senor men även på en reflexmässigt ökad neuromuskulär aktivering (3). Unga kvinnor utnyttjar effekten bättre än unga män, vilket är en indikation på att lägre muskelstyrka medför ett ökat utnyttjande av de elastiska komponenterna (4). Detta gäller åtminstone vid relativt låga hastigheter såsom vid normal snabb gång. Detta resultat visar sig även i en jämförelse mellan vältränade unga och äldre personer, där vi inte har kunnat påvisa att man förlorar möjligheten att utnyttja SSC med stigande ålder i relativa termer (4). Att utnyttja SSC är ett effektivt sätt för kroppen att utveckla kraft. De mycket höga belastningarna som kroppen utsätts för under en SSC vid övergången mellan den excentriska och den koncentriska fasen (2) är en av förklaringarna till att muskel- och sen skador kan uppstå i samband med motion och idrott. Det finns också olika förklaringsmodeller till den ökade koncentriska styrkan. De elastiska egenskaperna i muskler och senor spelar en viktig roll eftersom prestationsförmågan är beroende av att elastisk energi kan lagras (under den excentriska fasen) och utnyttjas (under den koncentriska fasen). Den elastiska energin kan lagras i passiva och aktiva strukturer i både senor och muskler. Till de passiva elastiska strukturerna hör framför allt senan, aponeurosen och muskelfascian, men det finns även passiva, elastiska strukturer inne i själva muskelfibrerna såsom titin 38

Figur 1. (Övre bilden) Testposition vid mätning av muskelstyrka runt knäleden på en isokinetisk dynamometer. Figur 2. (Nedre bilden) Test av aktiv/ passiv stiffness och muskelstyrka i vadmuskulaturen utförd på en isokinetisk dynamometer, med försökspersonen i framliggande och foten utanför bänken. och desmin. Till de aktiva elastiska strukturerna hör korsbryggorna. Ju fler korsbryggor som är kopplade, desto mer elastisk energi kan muskeln lagra. En väl fungerande nerv-muskelfunktion eller motorisk kontroll innebär en effektivare SSC. Därför är koordination, styrning och kontroll av det excentriska och det koncentriska muskelarbetet i SSC viktig. Kontrollen av SSC sker automatiskt via reflexer, men träning kan förbättra nerv-muskel funktionen ytterligare. Vilken av reflexerna (fasciliterande eller inhiberande) som kommer att dominera beror på kraften och hastigheten i den excentriska fasen i en SSC (1). Således kan både en ökande effekt och en minskande effekt på hoppförmågan bli resultatet av den excentriska aktiveringen. Senan har en förmåga att kunna agera som en slags buffert till muskeln och skydda denna från översträckning och eventuell skada. Senan kan också skydda själva muskelfibern från skada. En styvare sena verkar kunna minska hastigheten med vilken muskelfibern drar ihop sig och påverkar därmed indirekt kontraktionskraften (5). Likväl har man sett att kontinuerlig påverkan av excentriskt muskelarbete kan påverka muskelfiberlängden genom att antalet sarkomerer i serie ökar. Muskeln, senan och aponeurosen måste därmed ses som separata enheter med olika elastiska egenskaper, och att muskel/sen komplexets totala elasticitet är en sammanvägning av ett stort antal olika faktorer såsom stiffness i muskeln, senan och aponeurosen, muskeln och senans biomekaniska egenskaper, individens ålder, träningsnivå och 39

tidigare eventuella skador. Mycket av den forskning som gjorts kring muskelstelhet har varit inriktad på idrott och förebyggande åtgärder som där används med syfte att bibehålla eller öka rörligheten. Ökad flexibilitet resulterar i minskad stelhet hos muskel/sen komplexet, vilken antas bli mindre skadebenägen. Mekanismen bakom den ökade flexibiliteten kan dels bero på muskelvävnadens egenskaper (7) men också på en ökad stretchtolerans (8). Det är av stort sjukgymnastiskt intresse att kunna studera de passiva egenskaperna i muskler och senor i ett funktionellt rörelseintervall och inte bara mäta rörelseomfång. Detta för att bättre kunna förstå de mekanismer som ligger till grund för ökad/minskad flexibilitet och konsekvenserna av detta med avseende på spänst och elasticitet. Enligt Rakovic och Svantesson (22) förelåg ingen påvisbar korrelation mellan besvär ifrån vadmuskel/hälsena och flexibilitet på svenska elitidrottsmän inom friidrotten, vilket är en indikation på att andra egenskaper än flexibilitet har betydelse för skadepanoramat hos dessa idrottare. Emellertid behövs longitudinella studier för att få ökad kunskap om förhållandet mellan flexibilitet och besvär/skador inom dessa idrottsgrenar. Test av stiffness i muskel/sen komplexet Ett sätt att mäta muskelstelhet är att mäta stiffness (styvhet) i sena och muskulatur. Med stiffness menas det motstånd i muskel/senkomplexet som erhålles då man med en given yttre kraft sträcker ut strukturerna en viss bestämd längd. Morgan (9) tog fram en metod för att testa aktiv och passiv stiffness i soleusmuskulaturen hos en katt. Cook och McDonagh (10) vidareutvecklade denna testmetod för att undersöka stiffness i små handmuskler på människor. En ny metod för test av vadmuskulaturen, som bygger på dessa två referenser, har utvecklats på vårt laboratorium av Dr Takahashi (11). Test av aktiv och passiv stiffness (styvhet) i muskel och sena utförs på en dynamometer med testpersonen i framliggande och foten utanför bänken för att tillåta fria rörelser av fotleden (figur 2). Kraftgivaren sitter på en pedal vilken är placerad under främre fotvalvet. Först utförs ett maximalt isometriskt test av fotens plantar flexorer med foten i 90 graders vinkel (MVC). Detta värde utgör referensvärde vid utprovning av elektrisk stimuleringsnivå. Två elektroder placeras Figur 3. Tåhävningstestet utförs enligt standardiserad manual med fingertopparna i axelhöjd, hastigheten styrs av metronom och varje tåhävning utförs till uppmätt höjd med en höjdpinne. Antal tåhävningar utförda till maximal trötthet registreras. på vadmuskulaturen c:a 12 och 20 cm distalt om fossa poplitea. Stiffnesstestet innebär att man under pålagd kontinuerlig elektrisk stimulering av 50 Hz (under 3 sekunder) utför en passiv stretch (200%) av fotens plantar flexorer med dynamometern under 20 graders förflyttning (mellan 100 och 80 graders plantar flexion). Detta test upprepas med 5 olika stimuleringsnivåer motsvarande mellan 15% och 30% av MVC (11). Stiffness i sena och muskulatur räknas därefter ut var för sig (10). Vår studie visade god reproducerbarhet med ett metodfel på 8-12% (11). En metod för att testa passiv stiffness har tagits fram av Magnusson och medarbetare (8). Magnusson har mätt det passiva motståndet i hamstringsmuskulaturen med en isokinetisk dyna- 40

Figur 4. Vertikalhopp i form av ett countermovement jump (CMJ) utförd på en hoppmatta. mometer och registrerat vridmoment och vinkelförändring. En studie av passiv stiffness i vadmuskulaturen i samband med framkallande av DOMS (delayed onset muscle soreness) visade att förändring av passiv stiffness kunde påvisas med denna metodik (13). En pilotstudie där passivt stiffness av vadmuskulaturen uppmättes enligt denna metodik visade på mycket god reproducerbarhet och en stark korrelation till ålder (6). Enligt Magnusson och medarbetare (14) är de individuella variationerna vad gäller de elastiska komponenternas egenskaper betydande. Med hjälp av ultraljud har man kunnat registrera vad som sker vid passiv töjning. I ytterligare en studie av single muscle fibers har man också kunnat registrera en betydande variabilitet vid passiv töjning av muskelfibrer mellan olika individer (15). Test av passiv stiffness enligt Magnusson av vadmuskulaturen utförs på en dynamometer med försökspersonen framliggande och med foten utanför bänken för att tillåta fria rörelser av fotleden. Dynamometerns kraftgivare, som sitter på en pedal vilken placeras under främre fotvalvet, för foten från ett plantarflekterat läge till ett dorsalextenderat läge. Inställningen är passiv mode vilket innebär en passiv töjning av vadmuskulaturen i en förutbestämd hastighet av 5 grader per sekund. Den passiva töjningen börjar i ett förutbestämt läge (c:a 90 i fotleden) och stoppar vid full dorsalextension. Den passiva töjningen upprepas tre gånger. Stiffness beräknas som förändring i kraft/förändring i grader. Metoden visar mycket god reproducerbarhet (r = 0.76)(metodfel 5.5%)(6). Vid mätning av aktiv/passiv stiffness (styvhet) i vadmuskel och hälsena fann vi en signifikant skillnad mellan unga och 88 år gamla män och kvinnor (25). I ytterligare en studie med mätning av passiv stiffness fann vi en nedgång i passiv stiffness med stigande ålder (18-60 år)(6). I en jämförelse mellan vältränade unga och äldre personer, kunde vi inte påvisa att man förlorar möjligheten att utnyttja SSC med stigande ålder i relativa termer (4). Detta indikerar att trots förändringar av de elastiska egenskaperna med stigande ålder finns möjligheter att genom att vara fysiskt aktiv bibehålla spänst och elasticitet i muskler och senor. Test av hoppförmåga Olika tester i form av hopp används kliniskt för att utvärdera spänsten i benmusklerna hos både friska och patienter med skador. Bosco (16) menar att genom att utföra olika typer av hopp kan man få en uppfattning om hur man utnyttjar de elastiska egenskaperna i de nedre extremiteterna. Hoppförmågan: Vertikala hopp utförs på Kraftplatta(AMTI) vilken registrerar kraften i upphoppet (20). Hoppen utförs som ett counter movement jump (CMJ). Försökspersonen (fp) börjar i stående med händerna fästa i midjan. Hoppet börjar med att fp böjer på benen till 90 i knäleden och direkt därefter utför upphoppet i en följd. Tre försök utförs och högsta hoppet registreras. Med ett nyinstallerat analysprogram ges möjlighet att i detalj studera hoppets olika faser dvs den excentriska och den koncentriska fasen var för sig. Hoppet analyseras bland flertalet variabler med avseende på power, hastighet, kraftutveckling och hopphöjd (20). Att utföra maximala vertikalhopp på en kraftplatta ger möjlighet för en detaljerad analys av musklers arbetssätt i hoppets olika faser. Detta kan ge information om begränsande faktorer i muskelfunktion och kan därmed ligga till grund för råd och träning till den aktiva idrottaren i prestationshöjande, skadeförebyggande och i rehabiliterande syfte. I en studie av Kakko och medarbetare (21) visades starka samband (r>0.90) för 8/12 parametrar i vertikalhopp på en kraftplatta vilket tyder på att reliabiliteten för testmetoden är mycket god för friska försökspersoner. Genom att testa hoppförmågan kan man också få en uppfattning om muskelstyrkan. Eftersom muskler och senor belastas på olika sätt vid olika typer av hopp kan hoppförmågan också ge en indikation på muskelstyrkan för respektive muskelgrupper. Även om muskelstyrkan har stor betydelse för hoppförmågan spelar även balans, koordination, teknik och träningsvana stor roll. Genom olika interventionsstudier 41

har vi studerat hoppförmågan. I en studie av Gustavsson och medarbetare (17) visade det sig att den vertikala hoppförmågan signifikant försämrades efter att tåhävningar utförts till maximal uttröttning. Vi har också i en studie undersökt hoppförmågan före och direkt efter stretching (19). Det visade sig att hopphöjden signifikant försämrades omedelbart och tio minuter efter ett stretchingpass bestående av tre gånger 30 sekunder passiv töjning av vadmuskulaturen. Sambandet mellan att kunna hoppa långt och att kunna hoppa högt studerades av Fjell och medarbetare (18). Sambandet var starkt hos icke-tränade kvinnor men svagt hos vältränade. Detta indikerar att teknik, balans och koordination (motor control) har stor betydelse för hoppförmågan och att hopp måste tränas specifikt och idrottsnära. Även i en studie av Elam (23) visade det sig att snowboardåkare hoppade högre än en matchad kontrollgrupp (med samma aktivitetsnivå) trots att ingen av övriga testparametrar i form av styrka och muskulär uthållighet skiljde sig mellan grupperna (figur 1,3,4). 42 Kan spänst och elasticitet påverkas av muskeltrötthet? En trött muskel är sämre på att utföra explosiva rörelser än en utvilad muskel. Muskeltrötthet förändrar de elastiska egenskaperna i muskler och senor, medför försämrad muskelstyrka, koordination och hoppförmåga. Totalt erhålls sämre spänst vid muskeltrötthet. Studier av muskeltrötthet i vadmuskeln indikerar att det finns ett samband mellan de muskelfysiologiska förändringarna som sker inne i själva muskelcellerna under maximal, intensiv uttröttning och förändringar av elastiska egenskaper i muskulaturen. I en studie jämförde vi aktiv/passiv stiffness och muskeltrötthet (12). Studien indikerar att muskeltrötthet påverkar de elastiska egenskaperna på olika sätt, beroende på vilken trötthetsmekanism som dominerar, med ökad (ökning av ADP), minskad (ökad koncentration av fosfatjoner vilket kan hämma frisättningen av kalciumjoner) eller (ökad koncentration av fosfatjoner) styvhet i musklerna (26). Studien visade också att stora förändringar (ca ± 40%) sker av aktiv stiffness i muskulaturen vid uttröttning och att det sker dramatiska förändringar när man blir väldigt trött (12) dvs att förändringen av stiffness korrelerade med tiden för uttröttning. Muskeltrötthet skulle alltså kunna vara en riskfaktor dvs att muskeltröttheten i sig förändrar de elastiska egenskaperna i musklerna så att muskel/senkomplexet blir mer skadebenäget. Studien indikerar också att man måste ta hänsyn till tidsaspekten dvs ju längre tid som man håller på desto större förändringar sker i muskel/sen komplexets elasticitet. I en annan studie visades att hög total stiffness korrelerade med hög hopphöjd och låg passiv stiffness medförde större muskulär uthållighet (11). Försökspersonerna som vid mätning visade låg passiv stiffness i vadmuskel och hälsena utförde också fler antal tåhävningar då dessa fick utföras till total uttröttning. Studien indikerar att de elastiska egenskaperna påverkar den fysiska prestationsförmågan hos friska unga personer. Figur 5. Tåhävningstestet utförd på en lutande platta (10 grader). Kan spänst och elasticitet förbättras med träning? För att förbättra tekniken i rörelser där SSC ingår är det viktigt att träna specifikt. Träning av nya rörelser innebär att nerv-muskel funktionen (reflexsystemet) anpassar sig. Ett exempel är hopp där det har visat sig att vältränade aktiverar sina muskler på ett helt annat sätt än otränade. Vältränade har helt enkelt en annan teknik i hoppet som speglar sig i hur och hur mycket musklerna arbetar (26). I en träningsstudie av friska unga kvinnor som fick utföra ett intensivt träningsprogram av upprepat excentriskt-koncentriskt muskelarbete i vadmuskulaturen under åtta veckor kunde inte någon signifikant skillnad påvisas beträffande aktiv/passiv stiffness före i jämförelse med efter träning (opublicerat resultat). Detta resultat stöds i litteraturen (24) där det uppenbarligen krävs betydligt längre träningstid än åtta veckor för att kunna påverka muskel/senkomplexets elastiska egenskaper. Plyometrisk träning är träning som utnyttjar SSC. Plyometrisk träning syftar till att ge ökad spänst, öka den explosiva styrkan och att förbättrad koordinationen. Det som skiljer den plyometriska träningen från vanlig hoppträning är den höga belastningen och den extremt korta markkontakttiden. Plyometrisk träning är en explosiv träningsform med låga vikter och hög acceleration till skillnad från vanlig styrketräning. Plyometrisk träning skall ses som ett komplement till övrig träning. I en studie av Eriksson och medarbetare (27) framkom att hoppförmågan signifikant förbättrades av sex veckors plyometrisk träning på ett daminnebandylag (figur 4). Det finns få studier som belyser betydelsen av plyometrisk träning i skadeförebyggande syfte. Kan stiffness påverkas av skador och sjukdomar? Ett år efter en total hälseneruptur visade att signifikanta skillnader förelåg mellan skadat och icke-skadat ben avseende såväl rörlighet, vadomfång och senbredd som styrka, muskulär uthållighet och passiv stiffness. Trots en ökad senbredd var senans stiffness

(styvhet) minskad. Detta ger en indikation på att de strukturella förändringar som sker i senan efter en skada försämrar de elastiska egenskaperna (28). I en pilotstudie av en grupp patienter med kroniska hälsenebesvär sågs stora variationer i såväl aktiv som passiv stiffness (opublicerad data). Detta kan delvis förklaras av få deltagare, en heterogen sammansättning av gruppen och differentierad besvärsanamnes. Det vore intressant att utföra en större studie för att få ökad kunskap om de elastiska egenskaperna hos denna patientgrupp. Hos en grupp patienter som genomgått en stroke visade det afficierade (angripna) benet signifikant högre aktiv stiffness och lägre passiv stiffness i jämförelse med det icke-afficierade benet. Det visade sig också att dessa patienter utnyttjade SSC signifikant bättre i det afficierade benet, vilket medförde att styrkan i vadmuskeln i stort sett normaliserades då mätning av koncentrisk styrka skedde med excentrisk förspänning (29). Vid mätning av rent koncentriskt muskelarbete fanns en signifikant skillnad i vadmuskelstyrka mellan afficierat och icke-afficierat ben. Utnyttjandet av SSC hos dessa patienter kunde också påvisas vid genomförande av tåhävningstestet då antalet tåhävningar inte skiljde sig mellan benen (figur 5)(30). Detta kan också förklaras av en lägre passiv stiffness i det afficierade benet vilket visats i tidigare studier ha ett visst samband med muskulär uthållighet. Sammanfattning Det förekommer relativt stora spridningar vid mätning av aktiv/passiv stiffness i muskler och senor, vilket överensstämmer med tidigare erfarenheter från olika mätningar av balans och styrka. Att stora individuella variationer förekommer vid mätning av elastiska komponenter finns stöd för i litteraturen, vilket är viktigt att ta hänsyn till vid bedömning och utvärdering. Det återstår mycket intressant forskning inom detta område, inte minst för att undersöka huruvida spänst och elasticitet påverkas av olika interventionsprogram. Ett annat intressant område är att ta reda på hur muskel/sen komplexets elasticitet påverkas av olika patologiska tillstånd vilket skulle kunna ha en avgörande betydelse vid rehabilitering. TACK till: Centrum för Idrottsforskning, Dr Peter Magnusson och professor Per Aagaard vid Sports Medicine Research Unit, Bispebjerg Hospital, Köpenhamn, Professor Jon Karlsson, Ortopeden/Östra, Göteborg, Professor Gunnar Grimby och professor Katharina Stibrant Sunnerhagen, Rehabiliteringsmedicin vid Göteborgs universitet. Referenslista 1. Komi PV.Stretch-shortening cycle: A powerful model to study normal and fatigued muscle. J Biomech Oct 1;33(10):1-1197-206, 2000. 2. Svantesson U, Grimby G, Thomeé R. Potentiation of concentric plantar flexion torque following eccentric and isometric muscle actions. Acta Physiol Scand 152: 287-293, 1994. 3. Bosco C, Tarkka I, Komi PV. Effect of elastic energy and myoelectrical potentiation of triceps surea during stretch-shortening exercise. Int J Sports Med 3: 137-140, 1982. 4. Svantesson U, Grimby G. Stretch-shortening cycle in plantar flexion in young and elderly men and women. Eur J Appl Physiol 71: 272-275, 1995. 5. Magnusson SP, Hansen P, Kjaer M. Tendon properties in relation to muscular activity and physical training. Scand J Med Sci Sports 13:211-223, 2003. 6. Ramos I, Sunnerhagen KS, Kasper C, Svantesson U. Passive stiffness in the plantar flexors in relation to functional capacity. Submitted. 7. De Deyne PG. Application of passive stretch and its implications for muscle fibers. Physical therapy 81;2:819-827, 2001. 8. Magnusson SP. Passive properties of human skeletal muscle during stretch maneuvers. Scand J Med Sci Sports 8:65-77, 1998. 9. Morgan DL. Separation of active and passive components. Short-range stiffness of muscle. Am J Physiol 232. C45-49, 1977 10. Cook SC, McDonagh MJN. Measurement of muscle and tendon stiffness in men. Eur J Appl Physiol 72: 380-382, 1994. 11. Svantesson U, Österberg U, Takahashi H, Thomeé R, Grimby G. Comparison of muscle strength, jumping ability, muscle/tendon stiffness and fatigue in healthy young men. Scand J Med Sci Sports 8: 252-256, 1998. 12. Svantesson U, Grimby G. Fatigue effects on active and passive stiffness. I submitted. 13. Andersson M, Hellström U. Stela muskler. Utvärdering av en isokinetisk dynamometer (Biodex) som mätinstrument för förändring i passiv muskelstelhet. Svensk Idrottsmedicin 2: 16-24,1999 14. Magnusson SP. Load-displacement properties of the human triceps surae aponeurosis in vivo. Journal of Physiology 531:277-288, 2001. 15. Svensson D. Passive tension and stress relaxation properties of human single muscle fibers. 10-poängs projektarbete i läkarutbildningen, 2001. 16. Bosco C. Strength assessment with the Boscós test. 17. Gustavsson A, Andersson R. The effects of fatiguing heel-rises on the countermovement jump and on hopping. Examensarbete 10 p. institutionen för arbetsterapi och fysioterapi, Göteborgs universitet. 18. Fjell A. Countermovement jump and one leg hop for distance in healthy young and well trained women. Examensarbete 20 p, Institutionen för arbetsterapi och fysioterapi, Göteborgs universitet. 19. Forss L-O,Knutsson O. The effect of stretching on jumping ability. Examensarbete 10 p, Institutionen för arbetsterapi och fysioterapi, Göteborgs universitet. 20. Caserotti P, Aagaard P, Simonsen E, Puggaard L. Contraction-specific differences in maximal muscle power during stretch-shortening cycle movements in elderly males and females. Eur J Appl Physiol 2001. 21. Kakko A. Reliability test of two-legged countermovement jump performed on a force platform. Examensarbete 10 p. Institutionen för arbetsterapi och fysioterapi, Göteborgs universitet. 22. Rakovic E., Svantesson U. Spänst och stramhet i vadmuskulaturen hos svenska friidrottare. Svensk Idrottsforskning nr. 1-2003. 23. Elam Cecilia. En pilotstudie för bedömning av muskelstyrka, hoppförmåga och muskulär uthållighet hos snowboardåkare på elitnivå. Examensarbete vid Institutionen för arbetsterapi och fysioterapi, Göteborgs universitet, 2003. 24. Kubo K, Kanehisa H, Fukunaga T. Is passive stiffness in human muscles related to the elasticity of tendon structures? Euro J Appl Physiol, 2001. 25. Svantesson U. Elasticitet I vadmuskel och hälsena hos unga och alder friska personer. Abstract. Idrottsmedicinska vårmötet Skövde. 2000. 26. Svantesson U, Thomeé R, Karlsson J. Idrottarens spänstbok. SISU idrottsböcker. 2000. 27. Eriksson M, Cederstav R, Svantesson U. Plyometrisk träning bra för bandy? Svensk idrottsmedicin. Nr 3, 2003. 28. Svantesson U. Hälsenans styvhet ett år efter en total hälseneruptur hos opererade och icke-opererade patienter. Svensk Idrottsmedicin nr 1, 2001. 29. Svantesson U, Sunnerhagen KS. Stretchshortening cycle in patients with upper motor neuron lesion due to stroke. Eur J Appl Physiol 75:312-318, 1997. 30. Svantesson U, Österberg U, Grimby G. The standing heel-rise test in patients with upper motor neuron lesion due to stroke. Scand J Rehab Med 30:73-80, 1998. 43