Företaget från insidan

YLVA HASSELBERG, TOMAS MATTI & TOM PETERSSON Företaget från insidan VD-korrespondens och den historiska fiiretagsforskningen Företagsarkiv har alltid haft en stor betydelse for den ekonomisk-historiska forskningen. Tre ekonomhistoriker från Uppsala universitet skriver här om en typ av fåretagsmaterial som har stor betydelse for att kunna studera foretagen från insidan. Varje företags långsiktiga utveckling är i mycket hög grad beroende av hur dess högsta ledning agerar i centrala strategiska frågor. Detta agerande och beslutsfattande baseras i sin tur i hög grad på den information som utbyts mellan individer inom företagens högsta skikt. De täta personliga nätverk som funnits, och finns, inom det svenska näringslivet samt nätverkens olika funktioner är därför en väsentlig del i förståelsen av företagens och samhällsekonomins historiska utveckling. Nätverkens betydelse, eller rättare sagt de personliga relationernas betydelse, har också kommit att uppmärksammas i allt högre grad även av den vetenskapliga forskningen. En metod för att undersöka nätverkens faktiska betydelse, och därmed inte enbart begränsa sig till att kartlägga deras utbredning och intensitet, är att utnyttja korrespondensen till och från företagens högsta operativa chef, det vill säga den verkställande direktören. I denna artikel pläderar vi för ett mer systematiskt utnyttjande av en hittills otillräckligt använd men inte desto mindre mycket värdefull källa i arkiven- vd-korrespondensen. Företagshistorisk forskning förr och nu Den svenska företagshistoriska forskningen har långa traditioner även om dess ställning och inomvetenskapliga status i de akademiska kretsarna har varierat över tid. Till föregångarna bland företagshistorikerna med en tydlig vetenskaplig grund hör till exempel Karl-Gustav Hildebrand. Hildebrands omfattande verk över till exempel Stora Kopparberg, Svenska Handelsbanken och Fagerstabrukens historia utgör alla föredömen för hur ett företags utveckling kan beskrivas utan att för den skull helhetsperspektivet och kopplingen till företagets omvärld går förlorat. Vid sidan av den omfattande forskningen kring de tidigindustriella företagen, främst de medelstora och stora bruken, har den

Företaget frdn insidan svenska företagshistoriska forsimingen periodvis varit koncentrerad till de stora affårsbankema, och särskilt till Stockholms enskilda bank.' En genomgång av den äldre företagshistoriska forsimingen ger vid handen att korrespondens varit en mycket utnyttjad källa, särskilt för de berättande delarna av framställningarna. Den företagshistoriska forsimingen närmar sig därigenom på ett naturligt sätt personlighetens och de personliga nätverkens roll i företagandet, dock utan att i någon större omfattning vara varken frågestyrda eller utnyttja teoretiska utgångspunkter De personliga nätverken blir än mer påtagliga i en annan typ av företagshistorisk litteratur. En genre inom den företagshistoriska forsimingen som för närvarande upplever något av en renässans, utgör de vetenskapliga biografierna kring olika företagsledare. Torsten Gårdlunds arbeten om till exempel Holger Crafoord, Knut Wicksell och om Misslyckandets genier - det vill säga Ernest Thiel, Gustaf de Laval och William Olsson, har alla högst avsevärt bidragit till att höja den ekonomisk-historiska biografins vetenskapliga anseende och därigenom banat väg för en lång rad efterföljare. Till de mest uppmärksammade och högkvalitativa arbetena som utkommit på senare tid hör definitivt både Ulf Olssons biografi över 1900-talets kanske mest inflytelserika företagsledare, Marcus Wallenberg (Att fdrvalta sitt pund, Ekerlids förlag, Stockholm 2001) och Göran B. Nilssons avslutande och sammanfattande biografi över en av det moderna svenska banksystemets grundare, Andre Oscar Wallenberg(Grundaren, Carlssons, Stockholm 2001). Båda dessa verk utgör synnerligen goda exempel på hur man med ett mödosamt arbete kan utnyttja just korrespondens som utgångspunkt inte bara för att teckna en persons levnadsöde utan också för att koppla de personliga relationerna och handlingama till utvecklingen inom företag och samhälle. Dessutom kan tilläggas att vid sidan av dessa vetenskapliga biografier har också floran av företagsledarporträtt i en mer journalistisk anda snarast exploderat under de senaste åren. Till de kända storföretagsledare som på så sätt fått sin historia nedskriven hör bland annat Ingvar K.amprad, Erling och Stefan Persson ochjan Stenbeck. I relation till de mer renodlade ekonomiska biografierna, som ju inte bara fokuserar på gärningen som företagsledare utan också delvis på rent personliga och familjära förhållanden, har det också nyligen utkommit vetenskapliga arbeten som samtidigt fokuserar på både en familjs och ett företags historia. Familjen och företagandet, det privata och det professionella, har inga vattentäta skott mellan sig. Kunskapen om det ena området bidrar till förståelsen av det andra. Genom ett utnyttjande av såväl traditionellt företagshistoriskt källmaterial, till exempel styrelseprotokoll och andra mer eller mindre officiella handlingar, som företagsledamas personliga korrespondens vävs personliga öden och företagens öden samman. Till forskare som kombinerat dessa båda perspektiv på ett tydligt sätt och därigenom påvisat de personliga relationernas stora betydelse för ett företags vägval och långsiktiga utveckling hör Mats Larsson och Daniel Nyberg. De har i varsin bok, och utifrån personlig korrespondens, behandlat olika delar av familjen Bonniers företagande under efterkrigstiden. 2 Sammantaget vill vi understryka den äldre företagshistoriska forsimingens ofta underförstådda och i hög grad ouppmärksammade fokus på de personliga relationerna i företagsledningen, och även den biografiskt inriktade forsimingen och forskningen om familjeföretag som arvtagare av en sådan tradition. En sådan typ av företagshistoria svarar mot högt ställda krav när det gäller kontextualisering. Det är med korrespondens som källmaterial och aktörerna i fokus förhållandevis lätt att skapa ett rimligt och trovärdigt sammanhang omkring de historiska aktörerna, samtidigt som texten blir mer läsarvänlig. En pusselbit vi nu också skulle vilja lägga till är den teoretiska förankringen. Det personnära perspektivet på företagshistoria saknar hittills en sådan förankring, något som försvårar generaliseringar och gör det svårt att ur den empiriska rikedomen dra övergripande slutsatser. Generaliseringar har hittills inom företagshistoria i hög grad haft företagens årsredovisningar, styrelsepro- 53

flva Hasse/berg, Tomas Matti & Tom Petersson tokoll och liknande källmaterial som grund. Vi menar att man inte behöver avstå från ett personnära perspektiv för att kunna komma fram till mer generaliserbara slutsatser Opl den historiska utvecklingen. VD-korrespondensens tillkomst och specifika egenskaper Innan vi går in på de teoretiska och metodologiska redskap som kan användas för korrespondensanalys vill vi diskutera källmaterialet i sig, dess tillkomst och specifika egenskaper. VD-korrespondens är ett källmaterial som är långt ifrån enhetligt, men som trots allt företer vissa likheter. För att det ska finnas en tydligt urskiljbar affårskorrespondens måste det finnas en organisatorisk ram, ett företag i formell mening. Under den period då det var särskilt svårt att skilja företaget från företagaren och hans/hennes familj, detvill säga i grova drag före 18oo-talets mitt, existerar sällan renodlad affärskorrespondens. Detta ska dock inte ses som en nackdel för forskningen. Tvärtom är det möjligt att utifrån den äldre korrespondensen från till exempel en bruksägare - som det ju i det svenska fallet ofta är fråga om - få en verkligt heltäckande bild av den mångskiftande sociala och ekonomiska realitet inom vilket företagandet bedrevs. Man skall heller inte förvänta sig att finna en korrespondens helt fri från ytligt sett ovidkommande frågor heller i 1900-talets företag. En allt mindre del av breven rör visserligen sådant som släktangelägenheter, privata skuldförbindelser och ekonomiska verksamheter som ligger utanför företagets ramar. Samtidigt är även en brevväxling från till exempel mitten av 1900-talet vittnesbörd om företagsledarens mångskiftande åtaganden på olika sociala arenor. Korrespondensen var något som hängde intimt samman med företagsledaren som person. Detta har också påverkat arkivsituationen, eftersom det inte sällan har inträffat att en avgående VD tagit med sig sin personliga korrespondens vid flytten, eller kopierat den. Om korrespondensen saknas i ett arkiv kan det därför vara en god ide att ta reda på dåvarande VD:s karriärväg, och med den som utgångspunkt söka återfinna det saknade arkivmaterialet. En annan aspekt av brevens tillkomsthistoria är vem som egentligen skrev dem, samt i hur hög grad de kan betraktas som författade av VD själv. Ju mer utvecklat och omfattande företaget som organisation blir, desto fler uppgifter delegeras vanligen av företagsledningen. VD kanske inte själv skriver alla sina brev, utan det finns en VD-sekreterare. Trots allt betraktades korrespondensen, och de på detta sätt personliga kontakterna, länge som en av VD:s viktigaste arbetsuppgifter. Man kan som exempel ta disponenten ErikJohan Ljungberg på Stora Kopparberg, som långt in på 1900-talet skrev många av sina privata brev själv för hand, en brevskörd som kunde uppgå till ett tiotal varje dag. Den alltmer utbredda förekomsten av VD-sekreterare inom 1900-talets större företag kan te sig som en marginell förändring, men arkivsituationen när det gäller korrespondens är på ett intressant sätt beroende just av vem som skrivit breven och var breven skrivits. Brev skrivna på affärsresor hamnar inte alltid i företagsarkivet, lika lite som brev tillkomna och avsända från hemmet. Samma sak gäller naturligtvis för inkommande brev. I vissa företagsarkiv har uppenbarligen sekreterarstaben utnyttjats för renoch utskrivning av VD:s hela korrespondens, även om de avsett andra angelägenheter än det direkta företagsledarskapet. Här är vi tillbaka i en si tua tio n där gränsen mellan företaget som organisation och företagsledaren som person är oskarp. För forskaren är existensen av en tro~änare på sekreterarposten, vilken har fått förtroende att sköta hela korrespondensen av stort värde, eftersom en sådan situation garanterar konsekvent diarieföring och arkivering. Vad innehåller då VD-korrespondensen som källmaterial, och vilken typ av frågeställningar kan besvaras utifrån den? Beroende på tillkomstsituationen kan, som nämnts, materialet var mer eller mindre fokuserat på företagsrelaterade spörsmål. Enligt vår erfarenhet kan en företagsledarkorrespondens innehålla ett spektrum av ämnen som sträcker sig från politiska frågor över föreningsengagemang och andra externa uppgifter, strategiska aspekter av företagets utveckling (marknader, produkter, teknik, finansiering), rekrytering, interna organisationsfrågor, rättsliga frågor, och ner 54

Fö1 etaget från insidan till detaljer i företagets bokföring. Man kan undersöka i stort sett vilket område som helst, med reservation för att de aspekter av företagets utveckling som är osynliga för företagsledningen också riskerar att förbli osynliga för forskaren. Det finns naturligtvis vissa områden och vissa frågeställningar som är särskilt lämpliga för korrespondensstudier. När det gäller företagsledarrollen: ledarskap, arbetsuppgifter, beslutsfattande, informationsöverföring etc., är en välbevarad VD-korrespondens ett mycket givande källmaterial, som bör kunna ge en historiskt inriktad forskare ännu bättre analysmöjligheter än den forskare som analyserar samtiden, och som är hänvisad till intervjuer, enkäter och deltagande observation för att genomföra en motsvarande undersökning. Till skillnad från sådana källor är ju korrespondensen inte skapad av forskaren direkt för undersökningen, och den är därför inte behäftad med ursprungliga egenskaper som är beroende av forskarens sätt att ställa frågor. Detta kan naturligtvis också upplevas som en nackdel. Det är till exempel inte möjligt att kvantifiera brevinnehåll på samma sätt som enkätfrågor kan kvantifieras. Vi menar dock att denna brist ofta uppvägs av att ett brev innehåller ett stycke historisk verklighet, som, naturligtvis under tillämpning av traditionell källkritisk granskning, ofta tvingar till diskussion och omprövning av den egna förförståelsen. Detta är en god grund för vetenskaplig utveckling. Att analysera nätverk Det område där vi menar att det kanske finns störst möjligheter att använda korrespondens som källmaterial är vid undersökningar av företagsledares nätverk. Det har redan i det föregående framkommit att vi menar att den äldre företagshistoriska forskningen implicit har lagt relativt stor tonvikt vid individernas och de personliga nätverkens roll för ett företags utveckling. Vi anser det befogat att göra detsamma, men vill plädera för ett mer teoristyrt förhållningssätt, som gör mer precisa frågor möjliga. Vi använder en teori om personliga nätverk som baserar sig på en klar definition av vad en nätverksrelation är. En nätverksrelation är enligt denna definition ett ömsesidigt utbytesförhålland e, baserar på personligt förtroende.3 Tidigare forskning har visat att sådana relationer har stor betydelse för företagsledares val av strategi för företagets långsiktiga utveckling och för dennes möjligheter att skaffa resurser för att framgångsrikt genomföra den valda strategin.4 En företagsledares samtliga relationer utgör dock inte nätverksrelationer. Vi gör en åtskillnad mellan nätverksrelationer, som innebär en djup personlig relation och är av viss långvarighet, och andra, mer ytliga relationer såsom rena hierarkiska relationer, som bygger på formella kriterier, och slutligen också rena marknadsrelationer, som inte innebär någon personlig relation överhuvudtaget. Med denna definition som grund vill vi med utgångspunkt i VD-korrespondens ställa frågor om vad personliga nätverk har för betydelse för innovationsbenägenhet eller tendens till stagnation inom svenska storföretag under perioden från industrialiseringen och fram till i dag. Innan vi ger specifika exempel på frågeställningar och även forskningsresultat inom ramen för det pågående forskningsprojektetvill vi kort diskutera vissa metodologiska frågor. Hur genomförs då rent metodiskt en korrespondensbaserad studie av personliga nätverk och hur genomförs ett urval av källmaterial? Den sistnämnda frågan kan förefalla vara av mindre betydelse för den som har erfarenhet av små företagsarkiv. Däremot blir urvalsmetoden ofta central och en helt nödvändig process om forskningen avser ett större företag. Dessa företagsarkiv kan innehålla hundratusentals potentiellt intressanta inkommande och utgående skrivelser, brev och andra personliga handlingar tillhörande företagets VD. Det är helt enkelt inte arbetsekonomiskt rationellt, eller ens möjligt, att manuellt gå igenom en sådan omfattande volym av källmaterial. Liknande praktiska problem kan vara ett av skälen till att det systematiska utnyttjandet av korrespondens inom företagshistorisk forskning varit mindre vanligt. För en systematisk undersökning av de personliga nätverken är det dock inte nödvändigt att gå igenom en korrespondensserie i dess helhet. Framför allt är det de långa brevserierna som är intressanta 55

Ylva Hasse/berg, Tomas Matti & Trrm Petersson ur ett sådant perspektiv. En relation som har resulterat i ett antal brev, låt oss säga so stycken, per år, under en följd av år, är erfarenhetsmässigt en relation av större vikt för företagets utveckling än en relation som bara avkastat enstaka brev. Denna tumregel har naturligtvis sina undantag. Sålunda finns det naturligtvis viktiga relationer som inte syns i brevmaterial, till exempel när det geografiska avståndet mellan parterna inte har skapat behov av någon korrespondens. I huvudsak kan man dock koncentrera sig på de långa brevserierna, och genom initiala stickprov sortera bort sådan korrespondens som är rent rutinartad eller som av andra skäl inte är intressant. Det material man sedan har kvar, och som kan vara nog så omfångsrikt, kan metodiskt hanteras med hjälp av något som kallas snöbollsmetoden, en metod som tidigare har använts främst inom statsvetenskaplig och sociologisk forskning. Genom snöbollsmetoden får forskaren ett användbart redskap för att undersöka just de personliga relationernas påverkan på ett skeende. Snöbollsmetoden som princip går ut på att källmaterialet i sig, vilket vanligen utgörs intervjuer eller enkäter, ringar in ett fält. Forskaren börjar med en viss aktör, och ber denna aktör om fler namn på aktörer som haft en viss relation till den fråga som undersöks.s I en konsekvent genomförd undersökning med snöbollsmetoden skall insamlingen av namn pågå fram till dess att inga nya namn dyker upp i källmaterialet. Denna metod kan också användas i historiskt inriktade undersökningar som utnyttjar brevmaterial Undersökningen bör dock ha någon specifik fråga eller något historiskt skeende som utgångspunkt. Forskaren väljer då ut en brevskrivare som varit delaktig i detta skeende eller i denna fråga, och från den aktörens brev går man vidare till andra brevskrivare som omnämns i den första aktörens brev. Från dessa går man i sin tur vidare till andra aktörer som nämns i dessa brev. Har man höga ambitioner, och inte minst en god arkivsituation, kan man på detta sätt följa ett nätverk genom flera olika företagsarkiv. En fördel med en sådan undersökningsmetod är den helhetsbild av ett skeende som kan erhållas. Det är därmed också möjligt att se hur den centrala beslutsfattaren i undersökningen, det vill säga företagsledaren, påverkas av sina personliga relationer, och själv använder dem i sitt beslutsfattande. Det är också möjligt att beskriva hur information utväxlas och används, och varifrån den emanerar. I vissa specifika fall kan också ömsesidiga byten av ~änster och gen~änster följas, och ibland också hur konflikter eller dåliga relationer mellan individer i företagets högsta ledning påverkar den långsiktiga utvecklingen. Sociala nätverk och ekonomisk utveckling Inom forskningsprojektet Sociala nätverk och ekonomisk utvecklinf utgör den verkställande ledningens korrespondens det enskilt viktigaste källmaterialet. Forskningsprojektet fokuserar på hur företagsledare i en rad svenska storföretag, till exempel Stora Kopparberg, Sandviken, Facit och L M Ericsson på olika sätt utnyttjat sina personliga och sociala nätverk för att befrämja företagens tillväxt och utveckling. Särskilt undersöks hur nätverken påverkat såväl spridandet av enskilda innovationer som det mer generella innovationsklimatet inom företagen. Ett viktigt antagande är också att de sociala och personliga nätverken kan ha såväl positiv som negativ inverkan på ett enskilt företags utveckling i detta hänseende. Vi vill här presentera några av dessa studier och visa vilken typ av resultat teoristyrd och systematisk korrespondensanalys kan ge. Två av studierna inom projektet rör Stora Kopparbergs utveckling och dess företagsledares och ägares nätverk kring sekelskiftet 1900. Den första studien avser Stora Kopparbergs disponent (motsvarande VD) Erik Johan Ljungberg under åren I875-1913 och behandlar hur hans personliga nätverk på olika sätt påverkade företagets utveckling. Flera av det sena 1 8oo-talets allra största satsningar inom den svenska industrin ägde rum inom Stora Kopparberg. Satsningarna, på bland annat ny och mycket kostsam produktionsteknik initierades huvudsakligen av Ljungberg själv. På grundval av sin dominerande position inom företagets ledning kunde Ljungberg genomföra dessa synnerligen omfattande investeringar som i efterhand visade sig

Företaget från insidan vara lyckade och därmed förstärktes Ljungbergs ställning ytterligare. Vid sekelskiftet var han såväl disponent som styrelseordförande i Stora Kopparberg, och vid sin död år I9I5 var Ljungberg dessutom den störste enskilde ägaren i företaget. Ljungberg var spindeln i nätet, och hans makt över företaget sträckte sig från detaljfrågor inom produktion och administration till strategiska beslut om företagets expansion inom nya verksamhetsområden. Ljungbergs korrespondens, som är av myck~t stor omfattning, är en källa till kunskap om bland annat Ljungbergs roll som företagsledare. Stora Kopparbergs omvandling och expansion ledde till att företagets aktiviteter blev allt mer diversifierade. För att kunna styra det växande företaget krävdes, förutom telegraf, telefon och resor runt i hela Europa, kommunikation via en ymnig korrespondens. Ljungbergs företagsledande skedde till stora delar per brev, strategiska beslut diskuterades per brev och viktig information utbyttes brevledes, samtidigt som viktiga relationer odlades och förstärktes. Studien har koncentrerats på uppbyggnaden av Domnarvet och Skutskär, och på hur Ljungbergs nätverk och ledarskap påverkade dessa projekts framgång. Studien visar att Ljungbergs mycket aktiva ledarskap, där han tog del i den tekniska utvecklingen och fattade de avgörande besluten, hade olika påverkan på Domnarvets järnverk och på Skutskärs sulfatfabrik. När det gällde Domnarvets utveckling var Ljungbergs förtrogenhet med produktionstekniken och hans förankring inom den traditionella svenska järn- och stålindustrin, av stor betydelse. Särskilt utnyttjade Ljungberg sina kontakter med en annan stor järnproducent, Uddeholm, som tidigare varit hans arbetsgivare, för att främja Domnarvets utveckling. Ljungbergs nätverk på detta område var av hög kvalitet och kunde tillhandahålla information och impulser som transformerades till konkreta utvecklingsstrategier. strategierna skapade industriell framgång för en investering, Domnarvet, som måste anses vara en av de mer ogenomtänkta och illa tajmade i svenskindustrihistoria. När Domnarvet startades var järn- och stålindustrin på väg in i en djup konjunktursvacka, med starkt vikande efterfrågan. Dessutom var det initialt mycket oklart exakt vilka produkter som skulle tillverkas, och för vilken marknad. När det gällde Skutskärs sulfatfabrik blev Ljungbergs ledarstil, som innebar att han själv fattade i princip alla strategiska beslut, i stället en belastning. Hans erfarenhet inom pappersmasseproduktionen var vid tidpunkten för satsningen obefintlig, och likaledes var Ljungbergs nätverk inom denna specifika bransch av betydligt sämre kvalitet. I stället för att låta Skutskärs ingenjör och platschef själv utveckla det nätverk som behövdes och fatta de beslut som krävdes, ville Ljungberg styra även detta själv. Skutskärs sulfatfabrik hade som en konsekvens av Ljungbergs enväldiga ledarstil och de konflikter som sedan uppstod mellan honom och platschefen på cellulosafabriken en lång period av mycket svag utveckling. Sammanfattningsvis är det genom en nätverksanalys möjligt att konstatera att kvaliteten på nätverksförbindelserna och sättet att använda dem på, spelade mycket stor roll för Stora Kopparbergs utveckling under ErikJohan Ljungbergs ledning.? Den andra studien med utgångspunkt i Stora Kopparbergs VD-korrespondens rör perioden I90o-I930 och det maktskifte som ägde rum i mitten av I9IO-talet. Under denna period var de ledande männen i företaget, i tur och ordning, Erik Johan Ljungberg och Marcus Wallenberg d.ä. Bägge var centrala gestalter inom svenskt näringsliv. Ljungberg ledde företaget fram till sin död I 9 I 5 och året efter lyckades Wallenberg ta makten över företaget och behålla den fram till sin död I 94 3. Den forskningsfråga som ligger till grund för denna studie är den om rationalitet kontra irrationalitet, eller modernt respektive traditionellt, om man så vill. Det har funnits och finns en slagsida mot att betrakta framväxten av stora företag som något modernt och rationellt, något som bortser från sociala faktorer. Företagsledandets syssla har därmed ofta beskrivits som något professionellt och instrumentellt. Om man istället fokuserar på de sociala relationerna, förslagsvis genom användande av VDkorrespondensen som källmaterial, kan nya perspektiv anläggas, och därmed också i förlängningen en djupare förståelse för företagandet erhållas. 57

Ylva Hnsselberg, Tomas Matti & Tom Petersson Studien visar hur personliga omdömen och personlig smak har stor betydelse för vilka kontakter som kommer att odlas mellan företagsledare. Männen i toppskiktet av industrin kände varandra. De valde med vem de ville dela sin tid och sina affärer. De sökte bekräftelse på olika sätt hos varandra och de formade en manlig kultur med segling och jakt, middagar och kortspel - allt under beteckningen "affärer". I den högsta divisionen, där exempelvis Marcus Wallenberg och ErikJohan Ljungberg spelade under I9IO-talet, fanns relationer där ett erkännande av andra män i samma sociala skikt också krävde ett viss mått av intimitet. Som ett exempel på hur viktigt ett erkännande bland gelikar var, utgör företagsledarnas tradition att byta porträtt med varandra. När Wallenberg och Ljungberg bad om varandras fotografier skedde det i privata brev, som en uppskattande och underdånig gest. När väl porträtten anlänt skulle de synas för andra gäster då de kunde placeras på hedersplatser i hemmet eller på kontoret. Vad VD-korrespondensen bland annat kan användas till är att studera hur en manlig överklasskultur inom den svenska industrieliten etablerades och fungerade i det tidiga 1900-talet. Det rörde sig om sociala relationer och om en manlig närhet som, när det gäller företagshistoriska studier, tidigare varit underskattad. 8 Från studien om kontorsmaskinföretaget Facit kan hämtas fler exempel på hur VD-korrespondens ger ny kunskap och förståelse om ett historiskt skeende. Facitvarunder 1960- och början av 1970-talet ett av Sveriges mest omskrivna och omdebatterade industriföretag. Företagets karismatiske VD Gunnar Ericsson, som 1957 övertog VD-stolen från sin far ElofEricsson, var en av samtidens verkliga gunstlingar inom det svenska näringslivet och hyllades både för sin öppna och personliga ledarstil och för företagets stora exportframgångar. Därvidlag utgjorde Gunnar Ericsson en ny typ av utåtriktad och på alla sätt massmedial VD. Företagsledarskapet kombinerades dessutom med både en politisk karriär som riksdagsledamot för folkpartiet och ett flertal toppositioner inom den svenska och internationella idrottsrörelsen. I början av 1970-talet hamnade dock Facit i akuta svårigheter i samband med att utländska, och framför allt japanska, konkurrenter presenterade produkter som med ny teknik slog undan benen för flera av företagets viktigaste produkter, framför allt de tidigare så framgångsrika mekaniska kalkyl- och räknemaskinerna. Begreppet Facit-kris etablerades snabbt och blev synonymt med företagsutslagning till följd av att ny teknologi radikalt förändrade förutsättningarna fört en hel bransch. För Gunnar Ericsson personligen blev också fallet tungt. Från att ha varit en av mest hyllade och dynamiska företagsledarna utsågs han nu till den främste syndabocken för den situation som Facithamnade i. Främstkritiserades Gunnar Ericssons omförmåga att förutse vart den tekniska utvecklingen inom branschen var på väg och hans ovillighet att fatta personligen obehagliga, men för företagets överlevnad nödvändiga beslut. En ingående studie av Gunnar Ericssons gärning som företagsledare, med utgångspunkt i hans korrespondens, ger dock en mer nyanserad bild av företagets utveckling och de händelser som ledde fram till företagets kris i början av 1970-talet. Det är till exempel tydligt att Gunnar Ericsson till stor del ärvde ett företagsinternt nätverk från Facits tidigare starke man, det vill säga hans egen far. Dessa personer tillhörde en äldre generation av företagsledare, med andra synpunkter på hur företaget skulle bedrivas. Den förändrade marknadssituationen, med avsevärt större konkurrens inom branschen och med en snabbare teknisk utveckling, medförde att Gunnar Ericsson påfallande ofta hade svårt att implementera nya strategier och affärsideer inom Facits högsta lednirig. Meningsskiljaktigheterna i Facits direktion ledde till att nödvändiga beslut ofta försenades kraftigt, om de överhuvudtaget kunde fattas. Det är också tydligt att Gunnar Ericsson till stor del saknade ett stabilt och starkt finansiellt nätverk när väl företaget hamnade i likviditetssvårigheter. Till skillnad mot andra företag som på r 970-talet också genomgick kriser av olika slag saknade Facit och dess ledning de långsiktiga finansiella resurserna för att först övervintra och därefter omstrukturera företaget till den nya situationen.9 ss

Företaget från insidan slutsatser Sammanfattningsvis anser vi att med ett mer systematiskt och teoribaserat användande av VD-korrespondensen kan ny värdefull kunskap om de svenska företagens historiska utveckling erhållas. Källmaterialet lämpar sig alltså inte enbart för att ge enstaka uppgifter kring specifika händelser och personer utan kan också utnyttjas för sammanhållna och vetenskapligt stringenta analyser av olika problemställningar. Särskilt vällämpar sig VD-korrespondensen för studier kring personliga och sociala nätverk och hur dessa på olika sätt och i varierande grad har påverkat företagens långsiktiga utveckling. Genom att systematiskt tillämpa ett sådant perspektiv på korrespondensen kan ny kunskap vinnas om såväl företagsledarskap och dess villkor som om hur innovationer och teknisk omvandling uppstått, spridits eller förhindrats inom det svenska näringslivet. Sammanfattning Utgångspunkten för föreliggande artikel är den äldre företagshistoriska forskningens ofta underförstådda och i hög grad ouppmärksammade fokus på de personliga relationernas betydelse för företagens långsiktiga utveckling. Det är med VD-korrespondens som källmaterial och med de enskilda aktörerna i fokus förhållandevis lätt att skapa ett rimligt och trovärdigt sammanhang omkring de historiska aktörerna, samtidigt som texten också kan göras mer läsarvänlig. En pusselbit vi nu också skulle vilja lägga till är den teoretiska förankringen. Det personnära perspektivet på företagshistoria saknar hittills en sådan förankring, något som försvårar generaliseringar och gör det svårt att ur den empiriska rikedomen dra övergripande slutsatser. Vi menar att man inte behöver avstå från ett personnära perspektiv för att kunna komma fram till mer generaliserbara slutsatser om den historiska utvecklingen. När det gäller företagsledarrollen: dvs utövandet av ledarskap, konkreta arbetsuppgifter, beslutsfattande, informationsöverföring etc., är en välbevarad VD-korrespondens ett mycket givande källmaterial, som bör kunna ge en historiskt inriktad forskare ännu bättre analysmöjligheter än den forskare som analyserar samtiden, och som är hänvisad till intervjuer, enkäter och deltagande observation för att genomföra en motsvarande undersökning. Inom projektet Sociala nätverk och ekonomisk utveckling arbetar artikelns tre författare med korrespondens utifrån en teori om de personliga kontaktemas påverkan på innovationsspridningen i ett antal svenska storföretag. Den metod som används för att applicera en sådan teori på ett källmaterial som korrespondens är sniibollsmetoden. En fördel med undersökningsmetoden är den helhetsbild av ett skeende som kan erhållas. Det är därmed också möjligt att se hur den centrala beslutsfattaren i undersökningen, det vill säga företagsledaren, påverkas av sina personliga relationer, och själv använder dem i sitt beslutsfattande. Det är också möjligt att beskriva hur information utväxlas och används, och varifrån den emanerar. I vissa specifika fall kan också ömsesidiga byten av ~änster och gen~änster följas, och ibland också hur konflikter eller dåliga relationer mellan individer i företagens högsta ledning påverkar den långsiktiga utvecklingen. I artikelns avslutande del delges läsaren de resultat som hittills framkommit genom att utnyttjandet av VD-korrespondens som huvudsakligt källmaterial samt applicerandet av de refererade teoretiska och metodiska redskapen på Stora Kopparberg under perioderna 1875-1896 och 1910-1923 samt Facitunder perioden 1957-1972. REFERENSER Gasslander, Olle (r9s6lx959), Bank och industriellt genombrott. Stockholrns enskilda bank kring sekelskiftet rgoo. I-11, Stockholrn. Gårdlund, Torsten (1989), Holger Crafoord, Atlantis, Stockholm. Gårdlund, Torsten (1993), Misslyckandets genier, Norstedts, Stockholm. Gårdlund, Torsten (1994), Knut Wicksell, SNS (nyutgåva) Stockholm. Hasselberg, Ylva (1998), Den sociala ekonomin. Familjen Ciason och Furudals bruk r8o4-d56, Studia Historica Upsaliensia 189, Uppsala universitet. Hasselberg, Ylva (zooz), "Spindeln i nätet. ErikJohan Ljungberg, lojalitet och ingenjörsidentitet på Domnarvet och Skutskär, r87s-r896", Uppsala Papers in Financial and Business History, No. r6, Uppsala universitet. 59

Ylva HIISselberg, Trrmas Matti & Trrm Petersson Hasselberg, Ylva & Miiller, Leos & Stenläs, Niklas (2002), "Åter till historiens nätverk", i Häkan Gunneriusson red., Sociala nätverk och folt, Opuscula Historica Upsaliensia 28, Uppsala universitet. Hildebrand, Karl-Gustav (I957), Fagerstabrukens historia, I. Sexton- och sjuttonhundmtalen, Uppsala. Hildebrand, Karl-Gustav (I970), Erik Johan Ljungberg och Stom Kopparberg, Uppsala. Hildebrand, Karl-Gustav (I97I), I omvandlingens tjänst. Svenska Handelsbanken I87I- I955> Stockholm. Larsson, Mats (2001), Bonniers- en mediefamilj. Fiirlag, konglamerat och mediekoncern I953-I990, Albert Bonniers förlag, Stockholm. Lindgren, Häkan (I988), Bank, investmentbolag, bankirfirma. Stockholms Enskilda Bank I925-I945> Stockholm. Lundström, Ra (I999), Bank, industri, utlandsafforer. Stockholnzs enskilda bank I9IO-I924, Stockholm. Matti, Tomas, kommande avhandling om ledare for stora svenska foretag Igoo-I9J5, Ekonomisk-historiska institutionen, Uppsala universitet. Miiller, Leos (I 998) The Merchant Hou.ses of Stockholm, c. I64o-I8ooA Comparative Study of Early-Modern Entrepreneurial Behaviour, Studia Historica Upsaliensia I88, Uppsala universitet. Nilsson, Göran B. (2001), Grundaren, Carlssons och EHF, Stockholm. Nyberg, Daniel (2002), Marknad,fo"retag, ägande. Familjen Bonniers ägorstyrning i Dagens Nyhete1 I9SJ-Ig88, Studies in Eecnornie History No. I, Stockholms School of Economics. Olsson, Ulf (2ooo), Att forva/ta sitt pund. Marcus Wallenberg I8gg-Ig8z, Ekerlids förlag och EHF, Stockholm. Petersson, Tom, (2002), "I teknikrevolutionens centrum. Företagsledning och utveckling i Facit, I957-I972", Uppsala Papers in Financial and Business History, No. I 8, Uppsala universitet. SOU I990:44: Demokrati och makt i Sverige, Stockholm. NOTER Se t ex Olle Gasslander (I956h959), Bank och industriellt genombrott. Stockholnzs enskilda bank kring sekelskiftet Igoo, I-Il, Stockholm. Ulf Olsson (I986), Bank, familj och L foretagande. Stockhoh1zs enskilda bank I946-I97I, Stockholm. H äkan Lindgren (I987), Bank, investmentbolag, bankirfirma. Stockholnzs Enskilda Bank I92S-I945> Stockholm. Ra Lundström (I999), Bank, industri, utlandsafforer. Stockhohm enskilda bank I9ID-I924, Stockholm. 2. Mats Larsson (2ooi), Bonniers - en mediefamilj. For/ag, konglamerat och mediekoncern I9SJ-Iggo, Albert Bonniers förlag, Stockholm och Daniel Nyberg (2002), Marknad, foretag, ägande. Familjen Bannierr ägorstyrning i Dagens Nyheter I9SJ-Ig88, Studies in Eecnornie History no. I, Stockholm School of Economics, Stockholm. 3 En detaljerad redogörelse för denna teori äterfinns i Ylva Hassel berg, Leos Miiller & Niklas Stenläs, "Åter till historiens nätverk", i Häkan Gunneriusson red., Sociala nätverk och folt (2ooz), Opuscula Historica Upsaliensia z8. 4 Ylva Hasselberg (I998), Den sociala ekonamin. Familjen Ciason och Furudals bruk I8o4-I856, Acta Universitatis Upsaliensis, Acta Historica Upsaliensia I89. Se även Leos Miiller (I 998) The Merchant Houses of Stockhohn, c. I 64o I8oo, Acta Universitatis Upsaliensis, Acta Historica Upsaliensia r88. 5. En beskrivning av snöbollsmetodens användning för att analysera maktcentra och maktens spridning i samhället finns i maktutredningens huvudrapport SOU I990:44: Denwkrati och makt i Sverige. Där finns även de metodiska och källkritiska problemen med metoden diskuterade. 6. Forskningsprojektet bedrivs vid Avdelningen för Finansoch Företagshistorisk Forskning, Ekonomisk-historiska institutionen, Uppsala universitet. 7 Ylva Hasselberg (zoo2), "Spindeln i nätet. ErikJohan Ljungberg, lojalitet och ingenjörsidentitet pä Domnarvet och Skutskär, r875-i896", Uppsala Papers in Financial and Business History no. I6, Uppsala universitet. 8. Tomas Matti, kommande avhandling onz ledare for stora svenska fo retag Igoo-I9J5, Ekonomisk-historiska institutionen, Uppsala universitet. 9 Tom Petersson (zooz), "I teknikrevolutionens centrum. Företagsledning och utveckling i Facit, I957-1972", Uppsala Paperr in Financial and Business History, No. I 8, Uppsala universitet. 6o

EDWARD BLOM Internet och Stasiakter - utblick mot Tyskland Arkiv, samhälle och forskning kommer att återuppta bevakningen av utländska arkivtidskrifter. En böryan presenteras bär. Edward Blom, Stockholms Företagsminnen, skriver om vad som händer och diskuteras i tysk arkivvärld just nu. Precis som här hemma berör många projekt och diskussioner inom den tyska arkivvärlden internet, databaser och annan teknik. Även förteckningsmetoder och konservering av handlingar är återkommande ämnen, medan ett iner specifikt tyskt tema är de frågor som uppkommit till följd av återföreningen och byte av huvudstad. I den tyska arkivtidskriften Der Arehivar 2002:2 berättas om attarehiv der Sozialen Demokratie (något av en tysk motsvarighet till ARAB) sedan 1999 även arkiverar internetsajter. De betraktar den information en arkivbildare lagt ut på internetsom en naturlig och viktig del av dess arkiv. Och det är inte i utskriven form de bevaras, utan sajterna ligger i datorer och skall enligt uppgift fungera på exakt samma sätt som när de låg ute på internet. Förteckningar på internet I Tyskland pågår flera projekt, stödda av forskningsorganet Deutsche F orschungsgemeinschaft (DFG), för att göra arkiven mer tillgängliga över internet. (För detta har Helmut Backhaus tidigare redogjort i ASF 2001:r, s. 78-8r.) I såväl Der Arehivar 2002:2 som i de tyska näringslivsarkivariernas tidskriftarehiv und Wirtsehaft 2002:4 redogörs för DFG-projeketet Entwieklung von Werkzeugen zu Retrokonversion arehiviseher Findmittel. Detta projekt har som mål att göra idag analoga förteckningar tillgängliga online över internet. Även om man i Tyskland var ganska tidiga med att få ut de första förteckningarna på nätet, så är andelen fortfarande mycket liten. Här betonas också att arkiven ligger långt efter biblioteken på detta område. I ett första steg har man begränsat arbetet till delstaten Nordrhein-Westfalen, men målet är att utveckla en metod som kan komma alla tyska arkiv till godo. Det första steget, själva skanningen, är relativt oproblematiskt, även om det kräver en del arbetskraft. Att få de inskannade bilderna att hamna 6r

Edward Blom som information i en databas är dock mer komplicerat, om man inte önskar göra det manuellt. Först omvandlas bild till text via OCR-teknik. Målet är därefter att ett nyframtaget dataprogram automatiskt skall kunna strukturera den inskannade informationen i databaser. Detta kompliceras ytterligare av att Tyskland saknar något nationellt arkivschema eller annan enhetlig förteckingsstandard. Programmet måste alltså förstå vad en viss text är för typ av information var den än står på pappret eller registerkortet. Den andra delen består i att skapa ett gemensamt utbytesformat som kan användas när förteckningarna skallläggas ut i gemensamma datasystem. Hänsyn skall härvid tas till internationell arkivstandard som ISAD(G) och EAD. Vid den nya utbytesstandarden kommer XML att användas. I detta sammanhang bör även nämnas att flera tyska företag erbjuder allt mer historisk information på nätet. I Arehiv und Wirtsehaft 2002:3 beskrivs BMW-gruppens historiska arkivsystem och även DaimlerChrysler (Mercedes) har tillgängliggjort stora mängder historiska fotografier och fakta över speciella historiska hemsidor. Stasiakter I Der Arehivar 2002:3 skriver Birgit Salarnon om hanteringen av bevarade handlingar från det forna DDR:s hemliga polis "Stasi". Ett par år efter murens fall stiftades en specielllag för hur det återförenade Tyskland skulle hantera Stasiakterna. Lagen reglerar leverans, förtecknande, förvaltning och användande. Målet är att forskningen skall kunna nå kunskap om Stasis människavidriga verksamhet, som det heter i artikeln. (Det kan även påpekas att Stasiarkivet har använts flitigt för s k "gaukning" dvs den kontroll av att en person under D DR-tiden inte varit agent eller informatör åt Stasi, vilken krävts vid tillträdande av många tjänster och politiska poster efter återföreningen.) Eftersom säkerhetspolisens personakter ofta innehåller synnerligen känsliga uppgifter, är den vanliga intressekonflikten mellan personlig integritet och nödvändigheten av forskning ovanligt stark och en uppslitande debatt har pågått om detta. Efter ett yrkande från förre förbundskanslern Helmut Kohl har man nu fastslagit att uppgifter av personlig karaktär om person som nu innehar politiskt uppdrag eller är yrkesverksam ämbetsman endast får lämnas ut efter dennes samtycke. Med denna lag har tillgången till dokument om personer i nuvarande offentliga befattningar inskränkts markant. Därför arbetar förbundsdagen med ett tillägg tilllagtexten som skall kunna ge en bättre avvägning mellan integritetsskydd och det offentliga kravet på en historisk, politisk och juridisk bearbetning av materialet. Sammanlagt utgör Stasis arkiv 18o.ooo hyllmeter. Ett problem för arkivarierna har varit att lagen krävt att forskning skall kunna ske kontinuerligt i allt material, alltså även i de delar som för tillfället står under ordnande och förtecknande. Ett annat problem är att handlingarna hann bringas i oordning och, till del, destrueras av Stasis anställda under D DR-diktaturens sista skälvande dagar. En extra bevärlig del av materialet utgörs av en stor mängd krypterade magnetband. ' Tyska parlamentsarkivet till Berlin I samma nummer av Der Arehivar berörs även en annan följd av den tyska återföreningen, bytet av huvudstad från Bonn till Berlin. Även om själva förbundsdagen kunde flytta in i gainla Reichtagsgebäude 1999, så har det tagit längre tid för verk och förvaltningar att få lokaler i den nygamla huvudstaden. Marie-Elisabeth-Liiders-Haus som skall komma att innefatta bl a tyska parlamentsarkivet och parlamentsbiblioteket var tänkt att stå färdigt 2ooo, men kommer först att bli inflyttningsklart 2003. Förseningen har varit besvärlig, eftersom nya handlingar bildats i Berlin och arkivets nyttjare även funnits där, medan arkivet varit kvar i Bonn. Emellertid påpekas att parlamentsarkivet kan glädja sig över hypermoderna och rymliga arkivlokaler i en tid när deras kollegor, pga Tysklands dåliga ekonomi, endast kan drömma om nyinvesteringar. 62

GÖRAN LARSSON Rapport från Danmark Det danska statliga arkivväsendet har upplevt en del dramatik det senaste året. Det senaste budet är emellertid att Rigsarkivet blir kvar i Köpenhamn. stadsarkivarie Göran Larsson, Malmö, reder här ut begreppen. Den förra rapporten i ASF 2001:1 gavs titeln "Danska arkivväsendet expanderar" och handlade bland annat om de storartade byggplanerna för ett nytt Riksarkiv i Örestaden. Ett gammalt klokt uttryck säger att det är svårt att spå, särskilt om framtiden, och detta har verkligen besannats vad gäller danskt arkivväsen. Den nya regering som tillträdde efter valet 2002 med kulturministern Brian Mikkelsen har rört om ordentligt inom den danska kulturpolitiken. Nedskärningarna för det danska kulturlivet ligger på I 52 miljoner danska kronor och driftskostnaderna för de statliga kulturinstitlitionerna har skurits ned med 1.5% för 2002 för att öka till 7 % 2005. Detta har bland annat lett till uppsägningar av personal vilket därmed också drabbat Statens Arkiver (samlingsnainnet för den myndighet som omfattar Rigsarkivet, landsarkiven och Erhvervsarkivet). Med ett sådant besparingsprogram hainnade naturligtvis även Riksarkivets byggprojekt under luppen. Regeringen beslutade att stoppa projektet och istället lanserades ett förslag att flytta Riksarkivet till Odense där en ny stor anläggning skulle byggas. Som skäl för detta framfördes såväl besparingar som en önskan att etablera centrala institutioner utanför Köpenhainn. Förslaget utlöste en våldsam reaktion med efterföljande debatt i tidningarna. En grupp forskare vid Köpenhainns universitet tillsammans med släktforskarföreningen i Köpenhainn ställde sig i spetsen för ett upprop som samlade ett imponerande antal nainnunderskrifter. Listor cirkulerade även på andra sidan sundet. En del av den skånska, halländska och blekingska historien var ju också den på väg västerut med sämre tillgänglighet som följd. Opinionsyttringarna gav resultat och regeringen lät vid en hearing under hösten meddela att man nu arbetade för att finna en lokallösning för Riksarkivet någonstans i Köpenhainnsområdet. Det tidigare planerna att slå samman Landsarkivet för Själland med Riksarkivet kvarstår. Beträffande magasinslokaler skulle dessa däremot kunna förläggas till "provinsen". De övriga enheterna inom Statens arkiver har också blivit föremål för en omfattande omorgani- ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2002 :2

Gbran Larsson sation. Landsarkivet för Semderjylland i Åbenrå har lagts samman med Landsarkivet för Fyn i Odense och till denna organisation har också förts Dansk dataarkiv som redan finns i Odense. Ehrvervsarkivet i År hus har lagts samman med Landsarkivet för N0rrejylland i Viborg. Landsarkivarierna i Odense respektive Vi borg blir chefer för respektive organisationer. I fortsättningen kommer Danmark således att endast ha två landsarkivdistrikt. Andra förändringar är att all konservering- och bokbinderiverksa~et i Statens arkivers regi upphör. Dessa tjänster skall i fortsättningen köpas externt. En gemensam konsult skall dock finnas för att samordna verksamheten. Diskussioner pågår om att skapa en för hela kulturområdet gemensam konserveringsanläggning men inga beslut är ännu fattade. Omorganisationen av det danska statliga arkivväsendet är dock långt ifrån fårdig, så det blir definitivt anledning att återkomma i ämnet framöver. Digitalisering av kyrkoböcker och folkräkningar s k Folketellinger är ett projekt som drives av Statens arkiver genom ett särskilt statsanslag. Dessa kommer att göras fritt tillgängliga på nätet. Parallellt med detta projekt pågår ett annat där frivilliga upprättar dataregister till Folketellingerna. Projektet DAISY uttytt DanskArkivalielnformationsSystem fortskrider planenligt och i tidskriften Arkiv nr o6hoor beskriver landsarkivarie Inge Bundsgaard arbetsläget. DAISY kan sägas vara en motsvarighet till ARKIS Il. Systemet är såväl ett stöd för arkivens egen administration som ett söksystem för forskare. Hittills har de interna funktionerna prioriterats men med början 2002 har de externa funktionerna börjat utvecklas. Under 2002 har landsarkiven successivt tagit DAISY i bruk. Nära kopplat till DAISY är projekt SPE, uttytt Stregkodning- Pakning - Etikettering. Den latinkunnige noterar genast att ordet spe betyder "med hopp om", se där en händelse som ser ut som en tanke. Alla handlingar i Rigsarkivet och Landsarkivet for Sjaelland (omkring 157.6oo hm) skall packas om samt streckkodas för att därigenom bli sökbara elektroniskt. Alla uppgifter matas in i DAISY. En sidavinst är att man hela tiden hittar handlingar som sedan länge varit osynliga genom felplaceringar etc. Mer att läsa om projektet SPE finns i de redan nämnda tidskriften Arkiv nr o6hoor. I samma tidskrift kan man också läsa om utvecklingen mot en digital förvaltning i Danmark. 1995 genomförde Forskningsministeriet i samarbete med Statens arkiver en undersökning som visade att det nu var tekniskt möjligt för de statliga myndigheterna att gå över till en helt digital arkivbildning. För att stimulera denna övergång beslöts att efter 5 år dvs 2001 utvärdera om tiden var mogen att avgiftsbelägga leveranser av pappersarkiv medan leverans av arkiv i digital form skulle vara gratis. Utvärderingen har visat att problemen var flera än man föreställde sig 1995 och att utvecklingen inte har gått så fort som man hoppats. Rapporten finns att läsa på Forskningsministeriets hemsida under rubriken "Digital förvaltning" (www.fsk.dk). För att komma vidare har Finansministeriet tillsatt en särskild "Task Force" för att skapa de organisatoriska förutsättningarna för omställningen till digital förvaltning medan Forskningsministeriet skall bidra med en utveckling av de tekniska lösningarna. Bland alla dessa organisatoriska och tekniska frågor kan det vara på sin plats att också uppmärksamma en riktig hederlig bok. Margit Mogensen på Rigsarkivets Publikumavdelning har skrivit en mycket intressant och vacker bok om Rigsarkivets byggnader på Slotsholmen. Bokens titel är: Rigsarkivet Husene på Slotsholmen och är utgiven av S ta t ens Arkiver 200 r.

STAFFAN SMEDBERG Arkivfrågor utredda Två aktuella betänkanden som behandlar arkivfrågor analyseras här av tidskriftens huvudredaktör Staffan Smedberg. Det är inte så vanligt att arkivfrågor blir föremål för statliga utredningar. Senast detta hände var den arkivutredning som 1988 lade fram betänkandet Öppenhet och minne(sou 1988:rr). Efter drygt tio år tillsattes en ny arkivutredning 2ooo.' Utredningsmannen, landshövding Kari Marklund, överlämnade i september 2002 betänkandet Arkiv fo"r alla- nu och i framtiden (SOU 2002:78.) Bara några få månader senare var det dags igen - ett betänkande som har stor relevans för arkivverksamheten lades fram. Det var offentlighets- och sekretesskornmitten (OSEK) som överlämnade sitt delbetänkande Ordning och reda bland allmänna handlingar (SOU 2002:97). De två utredningarna har olika utgångspunkter men de behandlar delvis samma frågor. Detta till trots måste det sägas vara anmärkningsvärt att två utredningar som berör arkivverksamheten läggs fram samtidigt. Det är ännu mer anmärkningsvärt att de två utredningarna inte har samordnat sitt arbete. Arkivutredningen Arkivutredningen tillsattes efter ett initiativ från Riksdagen. Riksdagens revisorer skrev redan 1998 att det var angeläget med en översyn av arkivverksamheten, särskilt med hänsyn till att arkivlagen varit i kraft i sju år. En utvärdering vore därför lämplig. De direktiv som utredningen fick kan sammanfattas i några punkter: - de statliga arkivmyndigheternas organisation och arbete - samordning mellan stat och kommuner - enskilda arkiv - arkivmyndigheternas arbete för hanteringen av digitala handlingar samt - användningen av ny teknik för att vårda och tillgängliggöra äldre handlingar. slutligen skulle utredningen lämna förslag om hur handlingar på de s k nationella minoritetsspråken skall tas om hand. Betänkandet (SOU 2002 :78) är tyvärr delvis ett hastverk. Texten är på många ställen oklar och i vissa stycken motsägelsefull. Ett exempel är att utredningen använder ett så centralt begrepp som arkiv i olika betydelser. Detta ord brukar sägas ha tre 6s

Staffan Smedberg betydelser i svenskan. I professionellt språkbruk har det dock endast en betydelse: ett bestånd av handlingar som har tillkommit i en verksamhet. Denna definition finns i svensk standard. 2 Den ligger också till grund för definitionen i arkivlagen. Utredningen använder emellertid ofta ordet arkiv i betydelsen arkivinstitution ochfeller arkivmyndighet. Ett exempel är att arkivmyndigheterna ibland omnämns som "offentliga arkiv".j Ett annat är när Folkrörelsemas arkivförbund (FA) sägs vara "sammansatt av arkiv". Senare i samma avsnitt uppges dock att mer än hälften av FA:s medlemmar är arkivbildande organisationer.4 Utredaren anser också att enskilda arkiv är kulturinstitutioner.s Det hade förenklat läsningen om man hade utgått från en enhetlig definition av ordet arkiv, lämpligen med utgångspunkt i svensk standard. Betänkandet innehåller ett antal andra felaktigheter och oklarheter som hade kunnat undvikas. En språkgranskning hade också underlättat läsningen. Arkivverkets organisation och arbetsuppgifter Ett av utredningens förslag är att Riksarkivet och landsarkivet skallläggas samman till en ny myndighet, Arkivverket. Det finns mycket som talar för en sådan lösning, t ex att den övriga statsförvaltningen är på väg mot rikstäckande myndigheter. Tullverket och Riksskatteverket är två aktuella exempel. Detta får till följd att landsarkivens tillsynsverksamhet minskar under det att Riksarkivet får allt mer tillsynsuppgifter utanför stockholmsområdet. Tillkomsten av en enda myndighet skulle kunna underlätta resursutnyttjandet och motverka en del av de problem som landsarkivdistriktens olika karaktär leder till. En del av den önskvärda samordningen borde dock kunna åstadkommas genom mer samordning inom arkivverket utan en sammanslagning. Det måste också uppmärksammas att tidigare sammanslagningar av myndigheter inom arkivområdet inte automatiskt har lett till samordning. För att ta ett exempel: 1995 lades myndigheten Krigsarkivet ned och verksamheten överfördes till Riksarkivet. Någon reell samordning av verksamheten förefaller ännu inte ha kommit till stånd. Trots att utredaren föreslår en sammanslagning till en myndighet förordar han att landsarkiven skall få ha långtgående självständighet inom de kulturpolitiska delarna av verksamheten. En motivering för detta är deras roll i det regionala kulturperspektivet. Det är emellertid sedan lång tid omvittnat att landsarkivens kulturpolitiska roll i de flesta fall är begränsad till det län där landsarkivet är beläget. J ag tror inte att man kan säga att landsarkivet i Härnösand har några förutsättningar att utöva något kulturpolitiskt inflytande i utredarens hemlän, Norrbotten. Motståndet från myndigheter i Dalarna att lämna sina arkiv till landsarkivet i Uppsala är ett tydligt exempel på detta problem. Ett landsarkiv beläget i ett annat län betraktas inte som en samarbetspartner i det lokala kulturlivet. Utredaren borde ha analyserat landsarkivdistrikten från denna synpunkt. Utredningens förslag till intern organisation för den tilltänkta myndigheten Arkivverket lider av flera svagheter. Det kan överhuvudtaget ifrågasättas om det är lämpligt att redan på detta stadium diskutera organisationsfrågor inom myndigheten. Ett exempel: det är svårt att förstå hur utredaren har tänkt sig att en så viktig uppgift som tillsynen skall organiseras. Det föreslagna ARKSAM skall uppenbarligen få uppgifter på tillsynsområdet, nämligen övergripande tillsynsprojekt. Det framgår däremot inte var i organisationen som den löpande tillsynen av centrala myndigheter skall placeras. Den skall e mellertid inte höra till enheten Riksarkivet, vilken enbart skall motsvara det nuvarande Riksarkivets depåfunktion. Finansiering av de statliga arkivmyndigheternas verksamhet Ett generellt problem när det gäller arkivmyndigheternas finansiering är att verksamheten hela tiden växer. Nya leveranser innebär ökade lokaloch personalkostnader. Det är dock egentligen inte är fråga om nya kostnader, eftersom de arkivbildande myndighetemas utgifter minskar i motsvarande mån. Lösningen på finansieringsfrågan borde därför vara en överflyttning av medel inom resp 66

ArkivfrågOI' utredda organisation, t ex staten eller en kommun. Denna lösning tycks i många fall anses vara politiskt omöjlig. Den lösning som den tidigare arkivutredningen föreslog och som kodifierades i arkivlagen är som bekant att myndigheterna fick ett i tiden obegränsat ansvar för vård och tillhandahållande av sina arkiv. Detta kombineras med ett ganska krångligt system med fakturering eller anslagsöverföring för att täcka arkivmyndigheternas kostnader efter leverans. Utredaren föreslår nu inte någon avgörande förändring i detta system. Den enda förändringen är att arkivverket ensidigt skall kunna fastställa avgifterna för förvaringen. Tillsynsverksamheten Arkivmyndigheterna (statliga och kommunala) skall enligt arkivlagen utöva tillsyn över hur övriga myndigheter uppfyller lagens krav. Tillsynen gäller alltså hur de statliga och kommunala arkiven hanteras med utgångspunkt från bevarandekriterierna i arkivlagen. Utredningen anser uppenbarligen att tillsynens huvudsakliga mål är att minska myndighetemas kostnader. Resonemangen påminner om förhållandena före arkivlagens tillkomst. Under 1970- och 1980-talen angavs mycket ofta den ekonomiska vinsten som huvudargument för tillsynsverksamheten.6 I många fall leder tillsynen till en rationellare hantering av arkiven, men utgångspunkten är att arkiv skall bevaras, vårdas och skyddas så att lagens syften kan uppfyllas. Detta måste uppmärksammas när tillsynsverksamheten diskuteras. Offentlighetsoch sekretesskommitten synes i sitt betänkande ha utgått från att tillsynens uppgift är att kontrollera att lagen följs. Detta får då till konsekvens att tillsynen inte alltid leder till att den billigaste lösningen väljs. Kommuner och landsting Utredningen behandlar också den kommunala arkivverksamheten. Man konstaterar att det finns stora skillnader mellan olika kommuner och landsting. Utredningen konstaterar att många kommuner helt saknar arkivkompetens. Man föreslår insatser för en höjning av kompetensen, vilket är välkommet. Man diskuterar också tillsynsverksamheten i kommu- nema, men bara antyder det problem som ligger i att de kommunala arkivmyndigheterna saknar den självständiga ställning som är en nödvändighet för en effektiv tillsyn. I de flesta kommuner är kommunstyrelsen arkivmyndighet, dvs har tillsyn över kommunens nämnder och bolag. Möjligheten för styrelsen att utöva tillsyn är naturligtvis mycket begränsad, särskilt i de fall där man inte ens har en utbildad arkivarie. Utredningen konstaterar helt riktigt att detta innebär risker för att lagstiftningen inte tillämpas enhetligt. Detta är ett understatement. Det vore mer korrekt att säga att en väsentlig del av vårt kulturarv är akut hotat. Utredningens lösning på problemet är en ökad samordning mellan stat och kommuner/landsting. Denna metod har prövats under lång tid med ganska magra resultat. Den enda rimliga lösningen är i stället att stärka de kommunala arkivmyndigheternas ställning. Samverkan mellan de statlig och kommunal arkivverksamhet är ingen nyhet. Arkivsektorn har emellertid inte varit förskonad från motsättningar mellan centralt och lokalt. Den kommunala självstyrelsen har framhållits som ett hinder för nationella lösningar. Det är dock naturligt att den statliga expertmyndigheten får en samordnande roll, vilket inte behöver inskränka på den kommunala självstyrelsen. Nationellt samarbete Utredningen föreslår ett nationellt råd, som knyts till Arkivverket. Fördelen skulle vara att Arkivverket får en ledande roll i det nationella samarbetet på arkivområdet. Rådet skall emellertid inte vara ett inomprofessionellt organ utan också innehålla lekmän, dvs företrädare för "utbildningsväsendet och andra användargrupper". Rådet skall bistå Arkivverkets ledning med upplysningar och synpunkter vid beredning av principiellt viktiga frågor och ärenden. För mig förefaller det som rådet skulle bli ett mellanting mellan en styrelse (som redan finns och just innehåller företrädare för olika samhällsintressen) och ett professionellt samverkansorgan. Det är oklart hur ett råd.som både innehåller företrädare för arkivverksamheten och för andra intressenter skall kunna arbeta med övergripande frågor,

Staffan Smedbe-rg t ex inom tillsyn, utbildning, standardisering m m. För att få en rimlig möjlighet att följa verksamheten och bidra till utvecklingen bör det nationella rådet rimligtvis vara sammansatt enbart av företrädare för arkivsektorn. Det bör dock observeras att det finns klara skillnader mellan samarbetet inom den offentliga sektorn och inom arkivsektorn i sin helhet. Stat och kommun lyder under samma regelverk när det gäller offentlighet och hantering av allmänna handlingar. Förhållandet mellan det nationella rådet för arkivfrågor och samrådsgruppen för kommunala arkivfrågor måste därför övervägas. Det nationella rådet bör då endast hantera frågor som är sektorsövergripande, t ex standardfrågor och frågor om tillgängliggörande av arkivmaterial. Frågor som rör tillämpningen av lagstiftningen bör hanteras av samrådsgruppen. Enskilda arkiv Utredningens förslag beträffande de enskilda arkiven och de arkivinstitutioner som förvarar sådana är magra. Man föreslår en ändring i arkivlagen om att de enskilda arkiven utgör en del av det nationella kulturarvet. En sådan paragraf skulle vara till intet förpliktigande. Förslaget ter sig ännu mer besynnerligt med tanke på att OSEK föreslår att arkivlagen skall ersättas med en lag om hanteringen av allmänna handlingar. Detta förslag kan rimligen inte ha varit okänt för arkivutredningen. I övrigt vill man att Arkivverkets uppdrag skall tydliggöras, men har inga förslag till utforming. I själva verket kan inga ytterligare insatser från det allmänna komma till stånd utan tillskott av medel, vilket borde ha framgått. Tillgängliggörande av arkiv. I dag satsas stora resurser på digitalisering av arkivmaterial. Bakom en del av dessa projekt ligger arbetsmarknadspolitiska satsningar. Det finns all anledning att analysera denna verksamhet. Vilka tyl?.er av arkivmaterial skall digitaliseras och varför? Ar det i första hand de traditionella användargrupperna (släkt- och hembygdsforskare) eller är det den vetenskapliga forskningen som skall prioriteras? Det är välkommet att utredaren slår fast att endast en mindre del av våra arkivbestånd kan komma att digitaliseras inom överskådlig tid. Desto viktigare är det att en prioritering sker. Avsaknaden av prioritering på området påvisas i en nyligen framlagd undersökning.7 ~yaanvändargrupper Det har ofta hävdats att arkivinstitutionerna måste nå ut till nya användargrupper. Utredningens recept är arkivpedagoger. Tanken är att dessa i första hand skall inrikta sitt arbete mot barn och ungdom. Syftet skall vara att få dessa intresserade av arkiv. Man får dock komma ihåg att det snarare är intresset för historia och kulturarv som är avgörande för arkivanvändingen än ett intresse för arkiven som sådana. Det är därför osannolikt att arkivinstitutionerna skulle kunna med hjälp av arkivpedagoger på något avgörande sätt påverka användningen av arkivmaterial. Det måste finnas ett stort intresse för de frågor som kan besvaras med hjälp av arkivmaterial för att användningen skall öka. Man kan fråga sig om det är arkivsektorns sak att öka historieintresset i landet. I varje fall är en arkivpedagog per landsarkivdistrikt en droppe i havet, särskilt med tanke på vad som sagts tidigare om dessa distrikt. Minst en per län vore ett minimibehov. Bevarande av digital information En avgörande del av den arkivinformation som skapas i dag är digital. Frågan om hur dessa handlingar skall bevaras för framtiden har engagerat arkivarier i flera decennier. Frågan är alltså inte ny. Det är därför en något orättvis bild som målas upp. Arkivverket har sedan länge arbetat med digital arkivbildning och Riksarkivet har ett mycket stort bestånd av digitala handlingar. Det måste också sägas att det sedan länge har pågått en livlig debatt inom det internationella arkivsamhället om dessa frågor, ur teoretisk och metodologisk synvinkel. Detta till trots krävs naturligtvis ytterligare insatser. Särskilt oroande är situationen inom kommunerna p g a avsaknaden av kompetens. Det är svårt att se möjligheterna till en upprustning på det området utan ökad kompetens hos de kommunala ar- 68

Arkivfrågor utredda kivmyndigheterna. Organisations- och företagsvärlden är ett lika oroande område. Utredningens förslag är som så ofta annars att ge Arkivverket ett samordningsansvar. Dessutom vill man placera en utvecklings- och forskningsenhet i Norrbotten. Bevarandet av digital information är ett internationellt problem. Det vore kanske bättre att vända blicken utanför landets gränser än att bygga upp nya enheter av regionalpolriska skäl? Betänkandet har försetts med en särskild bilaga om långsiktigt bevarade av digital information., skriven av Göran Kristiansson, Riksarkivet. Det är en värdefulllägesrapport som dock inte får tillräckligt genomslag i betänkandet. De nationella minoritetsspråken Utredningen har fått ett särskilt uppdrag att utreda frågan om bevarande av handlingar på de nationella minoritetsspråken. Denna fråga faller på många sätt utanför ramen. Det handlar helt plötsligt inte om arkiv utan om handlingar eller information. Utredningen konstaterar att det inte finns särskilt många handlingar på flera av språken och att det framför allt inte finns några arkiv som helt eller till sin huvuddel består av handlingar avfattade på dessa språk. Framställningen handlar därför i stor utsträckning om handlingar som gäller de etniska grupper som är förbundna med språken i fråga, vilket blir förvirrande. Det handlar dessutom i stor utsträckning om handlingar som inte ingår i arkiv i egentlig mening, t ex Språk- och folkminnesinstitutets samlingar. Utredningens förslag att skapa särskilda arkivinstitutioner eller utse redan existerande sådana som skall ha särskilt ansvar för handlingar på dessa språk blir därför svårt att genomföra. Dessa institutioner skall tydligen ha ett ansvar för handlingar som de själva inte förvarar. Tankegången bakom detta förslag är svårbegriplig. Utredningen säger att det inte är meningen att handlingar skall flyttas från sina nuvarande förvaringsplatser. Samtidigt skriver man att vissa av minoritetsgrupperna vill skapa institutioner som skall samla in "dokument och annat arkivmaterial". Eftersom utredaren inte har förstått skillnaden mellan arkiv och andra typer av information blir förslaget dunkelt. Sammanfattning om arkivutredningens förslag Resultatet av arkivutredningens arbete är magert. Utredningens förslag är i stort sett att slå samman Riksarkivet och landsarkiven till en ny myndighet samt att ge denna myndighet ett antal nya uppdrag att samordna verksamheten i riket. Några nya medel skall inte behövas. Dessutom föreslås att en del av de tillgängliga medlen skall användas till arkivpedagoger. Betänkandet bör i första hand ses som ett underlag för förändringsarbete inom Arkivverket och riktlinjer för samarbete inom arkivområdet på nationell nivå. Betänkandet remissbehandlas för närvarande. Det är dock svårt att tänka sig att några beslut kan fattas före behandlingen av OSEKs förslag. Ordning och reda bland allmänna handlingar Regelverket kring hanteringen av allmänna handlingar är splittrat på ett antallagar och andra föreskrifter på olika nivåer. sekretesslagen (1980:100) innehåller bl a regler om registrering av allmänna handlingar. Arkivlagen (1990:782) innehåller bl a övergripande regler om bevarande och gallring, om arkivförteckning samt om avhändande. Andra regler finns i Riksarkivets föreskrifter, vilka endast gäller statliga myndigheter. Kommuner och landsting kan besluta om egna tillämpningsföreskrifter. Det har under lång tid funnits behov av en samordning av dessa regler. Datalagskommitten föreslog 1997 att frågan om en samordning av arkivlagen och 15 kap sekretesslagen skulle utredas. 8 Offentlighets- och sekretesskommitten (OSEK) tillsattes 1998 för att se över hela offentlighets- och sekretesslagstiftningen. Uppdraget är bl a en följd av en önskan att anpassa denna lagstiftning till informationssamhällets krav. Kommittens första betänkande behandlade ändringar i tryckfrihetsförordningen (TF).9 Dessa ändringar berör bl a handlingsbegreppet när det gäller upptagningar. Dessutom föreslogs en särskild paragraf i TF om gallring och hantering av allmänna handlingar. Riksdagen har sedermera beslutat att ändra TF i huvudsak enligt förslagen. 10 Den nya paragrafen (TF 2:1 8) innebär att grundläggande bestämmelser om bevarande och gallring av allmänna handlingar skall

Staffan Smedberg finnas i vanlig lag. På detta sätt anknyts arkivfrågorna direkt till grundlagens bestämmelser om handlingsoffentlighet. OSEK:s andra delbetänkande Ordning och reda bland allmänna handlingar (SOU 2002:97) behandlar lagstiftningen kring allmänna handlingar. Generellt kan sägas att detta betänkande är välskrivet och att kommitten använder termer och uttryck på ett entydigt och klart sätt. Det kännetecknas också av en god sakkunskap på området. Kommitten föreslår en ny lag om hantering av allmänna handlingar. Lagen föreslås ersätta arkivlagen och vissa bestämmelser i I 5 kap sekretesslagen. Lagförslaget indelas i fyra kapitel: grundläggande bestämmelser, myndigheters hantering av allmänna handlingar, utlämnande av allmänna handlingar, serviceskyldighet m m samt arkivmyndigheterna och deras uppgifter. Det första kapitlet inleds med en ändamålsparagraf som har stora likheter med motsvarande formuleringar i arkivlagen. Här skall endast behandlas de principiella förändringarna i förhållande till gällande rätt. Många av bestämmelserna är oförändrade i materiellt avseende. De stora nyheterna i lagförslaget finns i kapitel 2 med rubriken Myndigheters hantering av allmänna handlingar. Detta kapitel innehåller delar från båda lagarna. I handlar om god offentlighetsstruktur. Detta uttryck har ibland använts i litteraturen som ett sammanfattande uttryck för de krav som ställs för att offentlighetsprincipen skall kunna fungera. Paragrafen inleds så här: Myndigheter skall ta hänsyn till offentlighetsprincipen när de organiserar sina allmänna handlingar. Sedan kommer åtta punkter som särskilt skall beaktas av myndigheterna. Till dessa hör några, som är särskilt viktiga för arkivverksamheten i en digital miljö. Punkt fyra säger att allmänna handlingar skall kunna presenteras med det innehåll som de hade när de kom in till myndigheten eller upprättades där och att det skall framgå om uppgifter ändrats eller tillförts handlingarna och i så fall när. Punkt sex säger att handlingar som hör till ett mål, ärende eller annan process skall kunna presenteras samlat så att de återger handläggningens eller processens gång. I den gällande lagstiftningen finns flera bestämmelser som ålägger myndigheterna att ha register och förteckningar över sina allmänna handlingar. I arkivförfattningarna finns sedan länge regler om arkivförteckning, dvs en redovisning av arkiv på serienivå. Bestämmelser om registrering av handlingar infördes när den nuvarande sekretesslagen tillkom I98o. Det principiellt nya är förslaget till samordning av dessa bestämmelser. I kapitel 2 ingår regler om registrering av allmänna handlingar och av handlingsslag. Den senare, som är ny, föreslås ersätta kravet på arkivförteckning i arkivlagen och på särskild förteckning över ADB-tillämpningar i sekretesslagen (I 5: I I). Ett handlingsslag är enligt förslaget till definitioner: allmänna handlingar som genom sin anknytning till en viss typ av process, objekt eller funktion hos en myndighet kan föras samman under en benämning, exempelvis styrelseprotokoll, akter i brottmål eller patientjournaler från en viss klinik.rr Definitionen kan sägas likna en funktionell definition av serie. Enligt lagförslaget skall en myndighet så snart som möjligt registrera de handlingsslag som finns i verksamheten när de uppkommer. Registret skall innehålla uppgift om benämning, en kort sammanfattning av informationen i handlingarna, uppgift om tidsomrang samt metoder för åtkomst och övriga uppgifter som behövs för förståelse av handlingarna. Arkivbeskrivningen ersätts med en beskrivning av myndighetens allmänna handlingar (2 :6). skillnaden är man i förslaget infogar delar av Riksarkivets föreskrifter om arkivbeskrivningens utformning samt delar av förskriften i I5:11 sekretesslagen. När det gäller arkivredovisningen så anknyter kommitten till INFOTEK-RED-projektets arbete och rapporter. Möjligheterna till en närmare knytning mellan diariet och förteckningen, t ex genom en gemensam struktur känns för många naturlig. Det är lätt att se stora pedagogiska fördelar. Föränd-

A1 kivjrågor utredda ringarna är emellertid inte bara pedagogiska. Ändringar i arkivverksamhetens metoder blir stora och ett omfattande arbete kvarstår innan detaljföreskrifter och handbokstexter kan presenteras. En konsekvens av förslaget blir att arkivmyndigheterna får tillsyn även över registreringen av handlingar. Deras verksamhet blir, omförslaget genomförs, i betydligt högre grad knuten till offentlighetsprincipen och dess tillämpning. Sammanfattning Kännetecknande för svensk arkivprofession är att den inte bara handlar om arkiv som en del av kulturarvet, utan i stället arbetar med arkiven från det att handlingarna tillkommer. Arkivförfattningarna har under hela 1900-talet innehållit krav på myndigheterna att organisera, redovisa och skydda sina arkiv. Syftet med reglerna har inte bara varit att bevara en relevant del av handlingarna för eftervärlden. Från början har syftet lika mycket varit att ge statens och kommunernas handlingar ett skydd eftersom de behövdes i verksamheten och för att de skulle vara tillgängliga för allmänheten. Detta har givit svenska arkivmyndigheter en speciell inriktning, som länge var unik. De skall inte bara vårda kulturarvet utan också tillse, att myndigheterna skötte sina aktuella handlingar. En annan effekt av kopplingen till offentlighetsprincipen är att arkivverksamheten ibland fått en juridisk inriktning. En fråga som inställer sig efter läsning av OSEK:s betänkande är hur mycket ett genomförande av förslagen skulle ändra verksamheten. Det är ingenting nytt att arkivarier sysslar med dagens handlingar. Inriktningen har dock i första hand varit det långsiktiga bevarandet. Akivredovisningens utformning är ett typiskt exempel. Ett genomförande av lagförslaget innebär att fokus i större utsträckning riktas mot handlingarnas tillgänglighet i nutiden. Behovet av effektiva beskrivningar över arkiven och kraftfulla sökverktyg för att tillfredsställa insynsrätten skulle kunna innebära att åtkomsten till informationen blir bunden till vår tid. Hur skall de nya registren över handlingsslag ges en sådan utformning att de kan fungera i framtiden? Det är redan i dag svårt att få myndigheterna att tänka på de långsiktiga återsökningsbehoven för bevarandematerialet. Förslaget ligger i linje med etthundra års tradition i svensk offentlig arkivverksamhet. Vi får inte glömma att offentlighetsprincipen är ett mycket starkt argument för bevarande. Den inriktning mot rationalisering och besparingseffekter som tillsynsarbetet fick under r 970- och 8o-talen kan däremot leda till ökade krav på gallring. De två utredningarna behandlar arkivverksamheten från delvis olika utgångspunkter. En utomstående skulle kanske undra om det är samma verksamhet som beskrivs. Rimligtvis måste statsmakterna beakta båda utredningarna samtidigt. NOTER L Direktiv 2ooo:Io4. 2. SIS, svensk standard SS 62 Bo 10, Arkivteknik, ordlista, 3:e utgåvan 1995. 3 Exempelvis pä sid 21 resp 125. 4 s 129f 5 s 119 6. Rapporten (Ds U 1981:21) Samhällets arkivproblem är ett typiskt exempel pä detta sätt att resonera. 7. Karin Åström, I allmänhetens tjänst? Arkivverket, tillgängliggörandet och brukarna. D-uppsats i arkivvetenskap vid Stockholms universitet 2002. 8. Integritet Offentlighet Informationsteknik (SOU 1997=39), s 5B7ff 9 Offentlighetsprincipen och den nya tekniken (SOU 2001 :3) 10. SFS 1949=105, omtryckt 2002 :908 IL SOU 2002 :97, s 26 7I