Aktivitetens effekt i behandling för vuxna personer med schizofreni

Institutionen för Neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle Sektionen för Arbetsterapi Arbetsterapeutprogrammet Aktivitetens effekt i behandling för vuxna personer med schizofreni - En litteraturöversikt Activities effect in treatment for adults with schizophrenia - A literature review Författare: Shamiram Oyal & Johanna Hillgren Handledare: Karin Johansson

1 Sammanfattning Kommuner är skyldiga att erbjuda sysselsättning eller dagliga aktiviteter till personer med schizofreni (Socialstyrelsen, 2011a). Deltagande i det dagliga livet identifieras som en rättighet för alla i samhället oavsett funktionsstatus (Danermark, Ivarsson, Josephsson & Yilmaz, 2008) men ändå är det mer än 50 % av personer med schizofreni som runt om i världen inte får lämplig behandling (WHO, 2009a). Syftet med den här studien har varit att sammanställa kunskapsläget om effekten av aktivitet i behandling för vuxna personer med schizofreni. Då aktivitet är ett kärnbegrepp inom arbetsterapi (Kielhofner, 2008) har författarna valt att göra en litteraturöversikt för att se vad det finns för aktuell forskning och kunskap inom området. Genom att sammanställa kunskapsläget om aktivitet i behandling kan författarna få fram vilka positiva effekter aktiviteter har och/eller hur aktivitet kan bidra till positiva förändringar för den aktuella patientgruppen. Resultatet beskriver generellt att aktivitet ger positiva effekter, minskning av negativa symtom och förbättrar de sociala interaktionerna samt bidrar till att bryta isoleringen. Effekten av matlagning resulterade i en ökad grad av självständighet, att delta i dagliga aktiviteter och musikterapi gjorde att deltagarna förbättrade sina sociala interaktioner och minskade de negativa symtom. Författarnas slutsats är att de som får mindre aktivitet i behandling får mer positiva, negativa och psykiska symptom jämfört med dem som får mer aktivitet. Sökord: Aktivitet, Schizofreni, Behandling

2 Abstract Counties are required to provide occupation or daily activities for people with schizophrenia (Socialstyrelsen, 2011a). Participant in daily life is identified as a human right for all members of society, regardless of functional status (Danermark, Ivarsson, Josephsson & Yilmaz, 2008) but more than 50% of all people around the world with schizophrenia lack the proper treatment (WHO, 2009a). The purpose of this study has been to compile the state of knowledge on the effect of activity in treatment for adults with schizophrenia. As activity is a core concept in occupational therapy (Kielhofner, 2008) the authors have chosen to do a literature review to see what kind of knowledge and actual research there is in that area. By compiling the state of knowledge around activity in treatment the authors can access what kind of positive effects activities in treatment has and/or how activity can contribute to positive changes for the current patients. The result tells us in general that an activity contributes to positive effects, a reduction of negative symptoms and it improves the social interactions as well as helps to break isolation. The effect of cooking resulted in an increased rate of independence, to attend daily activities and musical therapy made the participants improve their social interactions and reduced the negative symptoms. The author s conclusion is that those who get less activity in their treatment are getting more positive, negative and psychiatric symptoms compared to those who get more activity. Keywords: Activity, Schizophrenia, Treatment

3 Innehållsförteckning 1 Inledning 4 2 Bakgrund 5 2.1 Aktivitet 5 2.2 Att leva med schizofreni 6 2.3 Kreativa aktiviteter 8 2.4 Aktiviteter i vardagen 9 2.5 Sammanfattning bakgrund 10 3 Syfte 11 3.1 Frågeställningar 11 4 Metod 11 4.1 Urval 12 4.2 Data insamling 12 4.3 Analys data 13 5 Etiska överväganden 14 6 Resultat 14 6.1 Matlagning 15 6.1.1 Positiva effekter av matlgning 15 6.1.2 Svårigheter i matlagning 15 6.2 Vardagliga aktiviteter 16 6.2.1 Positiva effekter av vardagliga aktiviteter 17 6.2.2 Faktorer som påverkar vardagliga aktiviteter 18 6.3 Musikterapi 18 6.3.1 Positiva effekter av musikterapi 18 6.3.2 Musikterapins möjligheter 19 6.4 Sammanfattning 20 7 Diskussion 20 7.1 Resultatdiskussion 20 7.2 Metoddiskussion 25 7.3 Förslag på studier 27 8 Slutsatser 28 9 Tack 28 10 Referenslista 29 11 Bilaga 32

4 1 Inledning Enligt Socialstyrelsens (2011a) nationella riktlinjer för psykosociala insatser vid schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd är kommunerna skyldiga att erbjuda sysselsättning om en person med psykiska eller fysiska funktionsnedsättningar beviljats sådan enligt Socialtjänstlagen. Alla människor har behov av, och rätt till, en meningsfull daglig sysselsättning (Bejerholm & Eklund, 2005). Sysselsättning eller dagliga aktiviteter kan dock utformas på olika sätt och anpassas till olika individers behov. Hälso- och sjukvården kan erbjuda så kallade icke-verbala terapiformer, de är bland annat musikterapi (Socialstyrelsen, 2011b ), kostterapi, hantverk, fotografering och drama (Leckey, 2011). Psykossjukdomens specifika tillstånd innebär att det är viktigt att erbjuda åtgärder för att bryta isoleringen och erbjuda samvaro och sysselsättning som är särskilt anpassad för personer med schizofreni som står utanför arbetsmarknaden. Ändå är det mer än 50 % av personer med schizofreni runt om i världen som inte får lämplig behandling för sin sjukdom (WHO, 2009a). Bara i Stockholms län insjuknar 20-25/10.000 invånare i schizofreni varje år, många av dem när de närmar sig vuxen ålder (Svenska psykiatriska föreningen, 2009). Begreppet aktivitet kan tolkas på flera olika sätt, författarna har valt att se det ur en arbetsterapeutisk synvinkel och kommer därför tydliggöra och skapa förståelse för vad det begreppet omfattar. Deltagande i det dagliga livet identifieras som en rättighet för alla i samhället oavsett funktionsstatus. Även om personer med schizofreni är passiva och isolerade har de fortfarande samma grundläggande behov i vardagen som alla andra (Danermark et al., 2008). Det finns en studie av Danermark et al. (2008) som visar att personer med schizofreni bedriver sin tid i stillasittande aktiviteter så som att dricka kaffe, röka, titta på tv eller iakta omgivningen. Den vanligaste aktiviteten är oftast den korta promenaden till närmaste butiken. Självständigt liv och självständigt utförande i dagliga aktiviteter har fastställts som prioritering i behandling för personer i denna målgrupp (Aubin, Chapparo, Gëlinas, Rainville, Stip, 2009a). I Mona Eklunds studie (2009) framkommer det att personer med psykisk ohälsa värdesätter arbete, en tredjedel av dem vill ha ett regelbundet arbete. Författarna vill se vad aktivitet har för positiva effekter i behandling, om det är så att de 50 % av personer med schizofreni som inte får tillgång till detta går miste om en gynnsam behandling eller om aktivitet inte har någon större betydelse i det dagliga livet.

5 Då personer med schizofreni har stora problem med aktivitetsutförande och sysselsättning kan arbetsterapeuten med sitt aktivitetsperspektiv många gånger hjälpa till att bryta personens passivitet. 2 Bakgrund 2.1 Aktivitet Grunden i arbetsterapi är att meningsfulla aktiviteter kan förhindra eller mildra fysisk och/eller psykisk ohälsa, dessa aktiviteter innebär sådant som för den enskilda individen ses som värdefulla i det dagliga livet (Dickie, 2009). Arbetsterapeutiska interventioner måste grunda sig på meningsfulla aktiviteter, och man är överens om att aktiviteter som inte är meningsfulla inte heller kan vara terapeutiskt (Bigelius, Eklund & Erlandsson, 2010). Arbetsterapeuter arbetar med personen som han/hon är nu i denna stund, och med hur han/hon fungerar vid olika tidpunkter och i olika miljöer (Creek, 2002). Människor agerar inte i isolering, vi är i huvudsak sociala varelser som utvecklas och lever inom ramen för en grupp (Creek, 2002). Personer med schizofreni har svårigheter med detta eftersom många är socialt isolerade och undviker sociala aktiviteter (Danermark et al., 2008). I Etisk kod (Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter [FSA], 2005b, s.14) beskrivs begreppet aktivitet som Människans utförande av meningsfulla och betydelsefulla uppgifter i interaktion/samspel med omgivningen. Begreppet aktivitet innebär även att kunna utföra de uppgifter en person vill, kan och behöver göra för att tillfredsställa sina behov och uppnå sitt livsmål (FSA, 2005b). Psykiska och sociala förutsättningar spelar en viktig roll för att en individ ska klara av aktiviteter i vardagen (Kielhofner, 2008). I boken Model Of Human Occupation [MoHo] (Kielhofner, 2008) beskrivs det även att människan väljer aktiviteter utifrån sina egna vanor. Vidare beskrivs det även att vi många gånger tar våra vanor i dagliga aktiviteter för givet, att gå upp på morgonen, äta frukost, borsta tänderna, åka till skola/jobb och att komma hem. Personer med schizofreni saknar filtermekanismen, det vill säga att de har svårt att följa en tankegång, koncentrera sig på en uppgift åt gången, lösa problem och planera (Rydin, 1992). Detta leder till att dessa personer saknar en rutin för att utföra de vardagliga aktiviteterna. Det är viktigt att erbjuda åtgärder för att bryta isolering och erbjuda samvaro och sysselsättning som är särskilt anpassad för personer med schizofreni (Socialstyrelsen, 2011a).

6 Aktivitetsvetenskap är en vetenskap som går att tillämpa inom arbetsterapi, den hjälper arbetsterapeuter att hantera behandlingseffekt och metoder (Clark & Zemke, 1996). Aktivitetsvetenskap anses vara till stöd för arbetsterapi genom att hjälpa till att skapa en struktur i praktiskt arbete samt i utbildning (Yerxa, 1993). Som arbetsterapeut använder man sig av aktivitetsvetenskap som beskriver att aktivitet består av; målmedvetenhet, eget initiativ, regler samt vanor och färdigheter som personer har lärt sig för att kunna fungera i sociala sammanhang (Goldstein, 1996). Dessa åtgärder kan leda till att minska symtom och ge ökad livskvalitet, bidra till att behålla eller ge ökad delaktighet i samhället för personer med schizofreni. Många aktiviteter är nödvändiga att kunna utföra för att kunna klara sig självständigt i dagens samhälle som till exempel aktiviteter i dagliga livet (Socialstyrelsen, 2011a). 2.2 Att leva med schizofreni Schizofreni är en allvarlig psykisk sjukdom som ofta medför betydande psykiska och sociala konsekvenser för den drabbade (Socialstyrelsen, 2011a). För att kunna ställa diagnosen schizofreni måste personen enligt DSM-IV (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, 4th edition) uppvisa minst två av följande symtom under en månad; vanföreställningar, hallucinationer, desorienterat tal, påtagligt desorienterat tal, motoriska symtom eller negativa symtom (Svenska psykiatriska föreningen, 2009). Vid schizofreni pratar man om positiva symtom, sådant som tillkommer samt negativa symtom, sådant som försvinner. Positiva symtom är bland annat att de har hallucinationer, vanföreställningar och att personerna kan vara paranoida. Negativa symtom kan vara försämrade affekter, minskat intresse och energi samt ha svårt att känna njutning (Trudeau, 2009), vilket leder till att aktivitetsförmågan blir nedsatt och konsekvensen är då att personerna blir mer passiva och isolerade (Svenska psykiatriska föreningen, 2009). Det finns två typer av insjuknande i schizofreni; dramatiskt insjuknande eller plötsligt och oväntat. Vanföreställning, hallucinationer och desorienterat tal och beteende är symtom vid ett dramatiskt insjuknande. Många av dem har under 2-5 år innan diagnostiseringen genomgått olika symtomgivande beteende. Dem som insjuknar plötsligt och oväntat, i den klassiska symtombilden, skiljer sig från den dramatiska genom att de inte har några symtom innan diagnosen fastställs. 75 % som insjuknar plötsligt och oväntat är mellan 15-30 år gamla (Svenska psykiatriska föreningen, 2009).

7 Några tidiga tecken på insjuknande är att personen isolerar sig och får minskat umgänge med familj och vänner, får svårbegripliga känslorubbningar, ökad känslighet för sinnesintryck samt ändrad uppfattning om sig själv (Svenska psykiatriska föreningen, 2009), något som kan bidra till psykisk ohälsa. Personer med psykiska funktionshinder har en begränsad förmåga att engagera sig i aktiviteter och personer med schizofreni har de mest omfattande begränsningarna i vardagen (Bejerholm & Eklund, 2005). Det finns studier i Danermarks et al. (2008) artikel som visar att personer med schizofreni bedriver sin tid i stillasittande aktiviteter såsom dricka kaffe, röka, titta på tv eller iaktta omgivningen, vanligaste aktiviteten är oftast en kort promenad till närmasta butiken. Att ta del av massmedia är ofta det första steget för personer med schizofreni att ta kontakt med omvärlden (Bejerholm & Eklund, 2005). Det är just tv-tittandet, radiolyssnandet och tidningsläsandet som ökar personers delaktighet i hemmiljön och som tillför en social dimension till deras isolerade hemmiljö. På så vis kan ett tillbakadraget förhållningssätt till omvärlden brytas och känslan av tomhet minskas (Bejerholm & Eklund, 2005). Vikten av arbetsterapi är att arbetsterapeuter fokuserar på funktionsbrister som är permanenta hos många personer med psykiatriska sjukdomar (Bonder, 1997). Då många personer insjuknar i ung ålder kan de gå miste om vissa färdigheter som till exempel att kunna kommunicera med bland annat det motsatta könet eller att utveckla kunskaper om yrkesfärdigheter vilket ofta kan leda till arbetslöshet (Bonder, 1997). Få personer med schizofreni arbetar, har en aktiv fritid, studerar eller har andra produktiva aktiviteter (Bejerholm & Eklund, 2005). Vidare beskriver Bejerholm och Eklund (2005) att deltagandet i ett meningsfullt arbete får personer att betrakta sig själva som kapabla och att utveckla roller som inte är relaterade till sjukdomsrollen. Vår roll i det sociala umgänget bygger på det fysiska och psykiska välmående hos individen (Kielhofner, 2008). Karakteristiska drag vid den här sjukdomen är bland annat att den har ett långdraget förlopp med långsam förbättring på grund av antipsykotiska mediciner (Svenska psykiatriska föreningen, 2009). Att personer med schizofreni ses som passiva och svåråtkomliga kan bland annat bero på att läkemedelsbehandlingar har sämre effekt på de så kallade negativa symtomen som passivitet, oföretagsamhet och oförmåga till att vilja påbörja och utföra aktiviteter (Socialstyrelsen, 2011a). Cullberg (1999) beskriver hur biologiska och psykologiska teorier kan förklara varför en människa drabbas av schizofreni. Cullberg (1999) menar att i de biologiska teorierna ingår dopaminteorin, genetiska faktorer samt avvikelser i hjärnans anatomi. Dopaminteorin fastställer att receptorerna för signalsubstansen dopamin

8 inte fungerar på ett adekvat sätt. Ur neuropsykologisk synvinkel innebär det bland annat minskad dysfunktion såsom störd planering, brist på hämningar, nedsatt uppmärksamhet, nedsatt minne, kognitiv flexibilitet och dålig problemlösnings förmåga (Cullberg, 1999). Frontallobens dysfunktion är en väsentlig del av sjukdomen, det här visar att kognitiv utvärdering med dessa dysfunktionerna förutsäger att personer med schizofreni möter mycket begränsningar och svårigheter i dagliga aktiviteter (Bëdard, Godbout, Limoge, Semkovska & Stip, 2004). Neurokognitiva brister kan också ha en inverkan på bland annat det sociala nätverket, då personer med schizofreni har bristande förmåga att hantera sociala interaktioner hindras även förmågan att kunna bearbeta informationen (Brunt, 2005). Även svårigheter med att inte kunna organisera sina dagliga aktiviteter resulterar i ett kaotiskt sätt att hantera och uppleva sin tillvaro (Bejerholm & Eklund, 2005). 2.3 Kreativa aktiviteter Arbetsterapeuter har tillgång till ett brett utbud av aktiviteter som de kan använda för att uppnå terapeutiska mål (Creek, 2002). Bland annat har kreativa aktiviteter visat sig ge en positiv effekt som behandling. De typer av aktiviteter som beskrivits som meningsfulla och engagerande är uttrycksfulla och kreativa aktiviteter som att spela instrument, skriva poesi och sociala aktiviteter (Bejerholm & Eklund, 2005). Enligt La Cour, Josephsson, Thiselman och Nygård (2005) fungerar engagemang i kreativa aktiviteter som ett medium som gör det möjligt att skapa en förbindelse till ett vardagsliv. Det motverkar följderna av sjukdom, såsom isolering, vilket ses som ett stort problem för personer med schizofreni. För att människan ska må bra behöver det finnas en balans mellan aktivitet och vila (FSA, 2005b), något som många gånger är svårt om man är isolerad och passiv. När någon står inför svårigheter på grund av sin sjukdom eller sitt funktionshinder, kommer kapaciteten för att tänka och agera i kreativa aktiviteter att påverkas positivt och kommer att öka förmågan att hitta lösningar till sina problem (Creek, 2002). Vidare beskriver La Cour, et al. (2007) att det har visat sig att engagemang i kreativa aktiviteter utvecklar förmågor, som till exempel problemlösning och ökat självförtroende vilket senare kan överföras till andra situationer i livet. På 1890-talet reformerades psykiatrin med hjälp av Philippe Pinel, (1745-1826), Tuke (1784-1857), Benjamin Rush (1745-1831) och Reil (1759-1813) som förändrade vården för personer med psykisk sjukdom från perspektivet av en modell som tar hänsyn till människans konkreta

9 problem. Det var mänskliga aktiviteter som höll patienter aktiva genom att framställa konst och hantverk (Alsaker, Horghagen & Josephsson, 2007.). Pinel, (1745-1826) arbetade med mänsklig behandling av psykiskt sjuka. Han hade personliga svårigheter i fokus och gjorde ett program av meningsfulla aktiviteter för de psykiskt sjuka. Han hade inte direkt någon terapi utan han provade olika fantasifulla förslag som kunde hjälpa och hantverk var ett vanligt yrke som man arbetade med (Eitrem, 2006). Även Tuke (1784-1857) och Rush (1745-1831) arbetade med psykiskt sjuka patienter och använde sig av meningsfulla aktiviteter som kunde påverka deras psykiska ohälsa positivt (Eitrem, 2006). Dessa tre (Pinel, Tuke, Rush) hade en gemensam tanke: moral treatment. Moral treatment är en form av miljöterapi (Kielhofner, 1994), där den fysiska, tillfälliga och sociala miljön utformades på ett sätt som skulle förbättra den sjukas ohälsosamma levnadssätt (Kielhofner, 2004). Användningen av kreativa aktiviteter som terapeutisk behandling och rehabilitering av psykiskt sjuka genomfördes av Pinel, Tuke och Rush. En studie tyder på att kreativa aktiviteter kan ha en helande och skyddande effekt på psykiskt välbefinnande för att främja avslappning, återhämtning och ökad livskvalitet. Det utgör ett medel för att uttrycka sig själv och tänka positivt (Leckey, 2011). Konstterapi är en terapiform där personer kan uttrycka sin egna personlighet, känslor och idéer, i ett icke-verbalt sätt att uttrycka och hantera svåra känslor (Caddy, Crawford & Page, 2012). Kreativa aktiviteter som till exempel musik och drama kan användas för att främja sociala interaktioner hos personer med psykisk ohälsa (Leckey, 2011). 2.4 Aktiviteter i dagliga livet Enligt Kielhofner (1994) ska arbetsterapeuten arbeta utifrån en helhetssyn på patientens vardagsliv. Det innebär att ta hänsyn till personers vilja, vanor och utförande samt fokuserar på människans tänkande, görande och kännande (Kielhofner, 2008). Arbetsterapeuten tränar patienten till eget boende, aktiv fritid, lek, skola och arbete. Uttrycket aktiviteter i dagliga livet innebär för arbetsterapeuter bland annat; personlig hygien, toalettbesök, duscha, klä på sig och äta (Christiansen & Baum, 1997). Människan utför sina nödvändiga och icke lika nödvändiga aktiviteter varje dag och till dem kopplar vi meningsfullhet för att det ska finnas en mening i våra upplevelser. Arbetsterapins tro är att meningen av de vardagliga aktiviteterna är en viktig bidragande faktor till människans funderingar kring meningen med livet (Hasselkus & Rosa, 1997). Även då

10 personer med schizofreni är paranoida och hallucinerar (Trudeau, 2009) är syftet att utveckla de psykiska och sociala funktionerna (Kielhofner, 1994). När personer med schizofreni tar egna initiativ och engagerar sig i samverkansaktiviteter kan det bidra till att underlätta sociala interaktioner i aktivitetsutförandet av meningsfulla aktiviteter (Danermark et al., 2008). Syftet med MoHo (Kielhofner, 2008) är att förmedla en djupare förståelse av aktiviteters natur i mänskligt liv. Den kan bidra till en förståelse av vad mänsklig aktivitet är genom att ge oss en helhetssyn på begreppet aktivitet i dagliga livet. Personer med schizofreni har som tidigare nämnts en nedsatt kognitiv förmåga (Trudeau, 2009) och det medför en begränsning i de grundläggande delarna, till exempel kognitiva färdigheter och förmåga att integrera med andra som ska flyta samman, vilket även kommer påverka deras aktivitetsutförande (Kielhofner, 2008). Varje individ väljer sina egna aktiviteter men det finns aktiviteter som är nödvändiga som vi själva känner att vi är tvungna att utföra som till exempel äta, duscha, jobba och laga mat (Kielhofner, 2008). Då personer med schizofreni har nedsatt planeringsförmåga och/eller minnesförmåga kan det skapa problem i vardagen för dem att välja sina aktiviteter. Argetzell & Leufstadius (2010) skriver att arbetsterapi stödjer bland annat personer med psykiska problem att delta i meningsfulla aktiviteter. Aktiviteterna kan också anpassas efter olika människors behov bland annat då en person har en sjukdom eller funktionsnedsättning som schizofreni. En meningsfull daglig sysselsättning i det dagliga livet kan bestå av olika slags aktiviteter, och vad som upplevs meningsfullt för en person behöver inte nödvändigtvis vara meningsfullt för en annan (Bejerholm & Eklund, 2005). Aktiviteter i det dagliga livet (ADL) är kategoriserade efter vår kultur som bland annat lek, arbete, vila, fritid, kreativa sysselsättningar som ger oss möjlighet att anpassa aktiviteten till miljökraven (Yerxa, 1998). Life is given meaning by what we do (Hasselkus & Rosa, 1997, s. 364). Citatet ovan stämmer överens med arbetsterapins grundsyn, att aktiviteten ska vara meningsfull och tillfredsställande för individen (Kielhofner, 2008) vilket skapar meningsfullhet i livet. 2.5 Sammanfattning av bakgrund Det finns tidigare litteraturöversikt om schizofreni och arbetsterapi med fokus på arbetsterapeutiska interventioner samt kognitiva svårigheter. Sammanställning av aktivitetens

11 effekt i behandling har inte kunna påträffats under sökningen av andra studier därför är det lämpligt att göra en litteraturstudie inom detta område. Genom att sammanställa kunskapsläget om effekten av aktivitet i behandling och erbjuda lämpliga åtgärder kan man få fram om aktivitet kan leda till att bryta isolering, minska symtom samt att öka livskvalitet för den aktuella patientgruppen (Socialstyrelsen, 2011a). Personer med schizofreni är dem med psykiska funktionshinder som har mest omfattande begränsningarna i sin vardag (Bejerholm & Eklund, 2005). Aktiviteter som beskrivits som meningsfulla och engagerande är aktiviteter som är uttrycksfulla och kreativa, som att spela instrument och sociala aktiviteter (Bejerholm & Eklund, 2005). Även vardagliga aktiviteter kan vara meningsfulla men då personer med schizofreni har problem med planering och minnet kan det ge svårigheter i de vardagliga aktiviteterna då dem många gånger är rutinbundna (Kielhofner, 2008). Kreativa aktiviteter kan ha en helande och skyddande effekt på psykiskt välbefinnande, det främjar avslappning, återhämtning och ökad livskvalitet. Genom kreativa aktiviteter kan personerna uttrycka sig på sitt eget vis (Leckey, 2011). 3 Syfte Syftet med studien är att sammanställa kunskapsläget om effekten av aktivitet i behandling för vuxna personer med schizofreni. 3.1 Frågeställningar - Vilka positiva effekter har aktivitet i behandling för personer med schizofreni? - Hur bidrar aktivitet till positiva förändringar för personer med schizofreni? 4 Metod Författarna valde att göra en litteraturöversikt för att svara på studiens syfte och började enligt Friberg (2006) med en inledande litteratursökning för att skapa en uppfattning om forskningsområdet. Författarna gick sedan vidare med den egentliga litteratursökningen.

12 4.1 Urval För att få fram relevanta artiklar använde sig författarna av inklusionskriterier och exklusionkriterier (Friberg, 2006). Författarna inkluderade artiklar som var från år 2002 och framåt för att få så aktuella studier som möjligt, där aktiviteterna var relevanta för arbetsterapi. Studier som visade resultat på effekt av aktivitet och där målgruppen var personer mellan 18-64 år med diagnosen schizofreni inkluderades. Sökningen inkluderade både individuella samt gruppaktiviteter. Författarna använde sig enbart av vetenskapliga artiklar som är publicerade på engelska, sådana studier som är granskade och redovisar ny kunskap (Friberg, 2006). Författarna inkluderade studier från olika delar av världen samt studier som var utförda av andra professioner än arbetsterapeuter, om det var en relevant aktivitet. Artiklar som inte kunde tillhandahållas kostnadsfritt via Karolinska Institutets bibliotek uteslöts. Författarna uteslöt inte kvalitativa eller kvantitativa studier, detta för att få med allt som fanns inom det aktuella området. Författarna exkluderade artiklar där studier inte undersöker effekten av aktivitet i behandling och där aktiviteten inte var tillräckligt beskriven. 4.2 Datainsamling Datasökningen började med att författarna gjorde en övergripande sökning på schizofreni och arbetsterapi för att få en överblick över aktuellt område. Genom det här kunde författarna få en uppfattning om tidigare forskningar inom schizofreni och arbetsterapi. Artiklarna söktes under perioden juli 2012 till november 2012. Författarna använde databaser som var anpassade för bland annat arbetsterapi. De databaser som användes var Pubmed, CINAHL, Medline, SveMed+. Följande MeSH-termer användes som sökord; occupational therapy, mental health, schizophrenia, therapeutics och music therapy. Andra sökord som använts är; activity, treatment, occupation, effect, effectivity och creativ activity. De har kombinerats på olika sätt för att få fram relevanta artiklar. Först använde författarna sökordet creativ activity, eftersom kreativa aktiviteter är ett stort begrepp som omfattar många olika psykiska funktionshinder, det vill säga att de påträffade artiklarna med kreativa aktiviteter hade inte endast fokus på diagnosen schizofreni, valde författarna att istället gå vidare med sökordet music therapy med fokus på schizofreni som författarna hittade i referensen i en kreativ aktivitets artikel. Författarna valde musikterapi på grund av att sökning på musikterapi och schizofreni gav fler relevanta träffar och var därför mer relevant för denna uppsats och för att få en avgränsning i kreativa aktiviteter. Författarna valde därför att söka djupare inom detta område och använde därför endast sökordet music therapy.

13 Genom att läsa i befintliga artiklar fann författarna andra studier inom musk terapi som verkade relevanta för denna uppsats. Författarna sökte upp artiklarna och läste djupare på dessa artiklar som verkade mest relevanta. Sökningarna gjordes både strukturerat och ostrukturerat enligt Friberg (2006) för att få en bra bild över området. Litteratursökningen börjades med att läsa titlarna på de träffar som uppkommit från databaserna, efter det lästes abstract på relevant titel. Utifrån de valda inklusions och exklusionskriterierna valde författarna ut de relevanta artiklarna och läste igenom dessa noggrant. Författarna fick fram sexton stycken artiklar, efter att ha läst dessa sexton artiklar uteslöts fem stycken på grund av att de inte uppfyllde författarnas inklusionskriterier. Flera artiklar av musikterapi var inte tillgängliga via Karolinska Institutets bibliotek och kunde därför inte öppnas, det gjorde att de här artiklarna uteslöts omgående. 4.3 Analys data De elva artiklarna (Bilaga 1) som inkluderades i uppsatsen analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys, det innebär att granska och tolka texter (Hällgren-Graneheim & Lundman, 2008). Granskningen av artiklarnas kvalitet gjordes med hjälp av Fribergs (2006) granskningsmall, författarna använde samtliga granskningspunkterna (Friberg, 2006, s. 120); - Vad är syftet? Är det klart formulerat? - Hur har urvalet gjorts? - Hur är metoden beskriven? - Vad visar resultatet? - Hur har studiens författare tolkat studiens resultat? Författarna valde att se till likheter och skillnader i aktiviteternas tillvägagångssätt samt se hur resultatet av aktiviteten beskrivs i de olika studierna. Friberg (2006) skriver att det var bättre att fokusera på färre infallsvinkar, högst tre för att få en grundlig analys av några punkter. Första steget i analysen började med att båda författarna läste artiklarna noggrant flera gånger för att se likheter och skillnader i aktivitet och resultat. Författarna valde att ha fokus på vilken aktivitet som utfördes och vilken effekt aktiviteten gav. Eftersom vissa artiklar var svåra att tolka diskuterade författarna innehållet tillsammans för att få en tydlig och gemensam innehållsbild av studierna. I andra steget av analysen placerades de olika beskrivna

14 aktiviteterna samt resultaten ur de olika artiklarna in i teman med gemensamma aktiviteter. Genom att skapa olika teman binder man samman det underliggande innehållet från studierna i några kategorier (Hällgren Graneheim & Lundman, 2008). De vetenskapliga artiklarna som uppsatsen byggde på handlade om matlagning, aktiviteter i vardagen samt musikterapi. Eftersom tre aktiviteter framkom i uppsatsens resultat delade författarna in resultatet i tre olika teman för att kunna se vad det fanns för effekt av aktiviteten i behandling. Efter det kodades samtliga teman (Hällgren-Graneheim & Lundman, 2008) till: matlagning, vardagliga aktiviteter och musikterapi, varje tema delades in i underrubriker som var anpassade till de olika resultaten. En gemensam underrubrik för alla tre teman var positiva effekter då positiva effekter framkommer i alla studiers resultat och då det svarar på uppsatsens syfte. Författarna sammanställde sedan resultatet i ett tema åt gången för att hitta kärnan och effekterna i studiernas resultat. Efter sammanställningen av samtliga resultat jämfördes dessa med varandra för att se gemensamma komponenter i resultatet. Därefter sorterades likheter och skillnader i resultatinnehåll (Friberg, 2006) utifrån författarnas fokus på effekt av aktivitet. 5 Etiska överväganden Eftersom en litteraturöversikt inte har med några patienter behövde författarna inte se till några etiska aspekter när det kom till sekretess. Det var däremot viktigt att under bearbetningen av studierna vara kritisk (Friberg, 2006) för att få ett så rättvist resultat som möjligt. Författarna var så neutrala som möjligt i granskningen för att inte få med egna värderingar som kan ha påverkat resultatet. De inkluderade artiklarna tar hänsyn till etiska aspekter. 6 Resultat Författarna valde att organisera resultatet efter dessa tre aktiviteter, matlagningsgruppen, dagliga aktiviteter och musikterapi eftersom de granskade artiklarna omedvetet beskrev gemensamma aktiviteter men med olika syften och fokus på olika saker.

15 6.1 Matlagning Två av studierna gick ut på att matlagning skulle vara en bekant aktivitet, de ville se relationen mellan ADL-presterandet och kognitiva funktioner. I dessa två studier skulle deltagarna tillaga både varmrätt och efterrätt, där målet var att allt skulle vara klart samtidigt. En studie valde tre bekanta men svåra aktiviteter i matlagningen, det var att välja meny, handla och tillaga maten. En annan studie fokuserade bland annat på hur deltagarna i studien orienterade sig i köket, klarade av köksmaskiner, matlagningstermer samt bordsskick. Där fick arbetsterapeuterna i studien recept till de tio tillfällena samt vilket tillvägagångssätt de skulle använda. Tre av studiernas aktiviteter gjordes i arbetsterapeuternas kök på avdelningen, den sista studien nämnde inte vart det utfördes. Vissa av studierna utfördes i grupp och andra individuellt. 6.1.1 Positiva effekter av matlagning Aubin, Chapparo, Gélinas, Rainville & Stip (2009a) såg till helheten att matlagning var en familjär uppgift som genom träning och kunskap kunde göra personer med schizofreni mer autonom i det dagliga livet, som personerna var innan dem blev sjuka. Genom att delta i aktiviteten matlagning ökade graden av självständighet hos deltagarna men dem var fortfarande i behov av stöd under aktiviteten, även sin kunskap i den aktuella aktiviteten förbättrades (Brown, Exley, Harman, Hays, Manner, Sturtevant-Meus & Zielinski-Grimm, 2008). Samtidigt kom en annan studie (Aubin et al., 2009a) fram till att deltagarna i studien som klarade av att utföra matlagningen på ett bättre sätt hade mindre negativa symptom. En studie tydliggjorde resultatet att matlagning förbättrade utförandeförmågan för personer med schizofreni: The data show that occupational therapy intervention improves meal preparation skills in the specified population of adults with schizophrenia... (Brown, Exley Harman, Hays, Manner, Sturtevant-Meus, Zielinski-Grimm, 2008, s. 152). 6.1.2 Svårigheter i matlagning De flesta studierna observerade gemensamma brister under matlagningsaktiviteten hos personer med schizofreni med negativa symptom och beskriver kopplingen mellan bristande förmågor, hur det påverkar utförandet samt vilka effekter det gav i behandling (Brown et al., 2008; Bëdard et al., 2004; Aubin et al., 2009a; Aubin et al., 2009b).

16 Overall the results of this study indicated that executive dysfunction in schizophrenic patients with negative symptoms have a clear detrimental impact on three typical ADL (Bédard, Godbout, Limoge, Semkovska, & Stip, 2004, s. 297). En annan studie (Aubin et al., 2009b) gjorde en bedömning av informationsprocess färdigheter under aktivitet för personer med schizofreni och fokuserade på delar som svårigheter för noggrannhet, repetition, tajming, uppfattning, minne, planering och utförande. Författarna i studien beskrev att deltagarna som hade svårigheter med detta hade en så kallad låg effektnivå och dem deltagare som hade lättare för dessa kognitiva färdigheter hade så kallad hög effektnivå. I resultatet på studien av Aubin et al,. (2009b) kom dem fram till att personer med schizofreni som hade en högeffektiv nivå skiljde sig mot dem som hade en lågeffektiv nivå. Det var fler som var självständiga i matlagningen bland personer i den högeffektiva nivån än dem som var i den lågeffektiv nivå, där var fler beroende av hjälp (Aubin et al., 2009b). Det moment som var svårast för personer med schizofreni var själva matlagningen (Bëdard et al., 2004) och det var den delen det fanns minst kvalitet i (Aubin et al., 2009b), även svårigheten att bibehålla uppmärksamheten på en påbörjad aktivitet var ett problem (Bëdard et al., 2004). Det som var svårt för personerna var att organisera sitt utförande, de växlade mellan de olika momenten i matlagningen vilket gav dem svårigheter (Bëdard et al., 2004). En studie (Aubin et al., 2009a) beskrev kopplingen mellan de svårigheter som deltagarna hade i det associativa minnet vid matlagning, de negativa symtomen samt att planera och att söka/hitta material för matlagning. Studien beskriver även att det visuella minnet hade en viktig roll för funktionsförmågan i denna åtgärd (Aubin et al., 2009a). Studiens (Bëdard et al., 2004) resultat kom fram till att genom att spåra de små skillnaderna i presterandet av kognitiva funktionerna visade det sig att patienter med schizofreni hade beteendestörningar. Det ligger till en bra grund när det ska fattas beslut och utvärdera behandlingseffekter genom att uppmärksamma förändringar och förbättringar. Att medverka i matlagningsuppgift hade en sammankoppling med det visuella minnet (Aubin et al., 2009a). 6.2 Vardagliga aktiviteter En studie hade fokus på att observera aktivitet och sociala interaktioner, deltagarna i studien fick själv välja ut en aktivitet från sina dagliga rutiner. Observationerna gjordes i grupp hemma hos deltagarna, i mataffärer, genom aktivitetsgrupper och i anpassade verkstäder,

17 Syftet var att beskriva hur personer med schizofreni interagerar med andra när de utför vardagliga aktiviteter tillsammans i olika sammanhang samt att underlätta och hindra faktorer som var svåra att utföra. En studie gjordes i små grupper, syftet var att utforska relationen mellan aktivitets engagemang och svårigheten med personliga faktorer, psykiska symtom och livskvalitet. En annan studie fokuserade på funktionella aktiviteter matlagning, pengar förvaltning, läsa, skriva och använda datorer för informationssökning, aktiviteterna var anpassade efter individen där alla tillfällen var individuella. Ett annat tillvägagångssätt var att deltagarna fick möjlighet att träna i meningsfull vardagsaktivitet. 6.2.1 Positiva effekter av vardagliga aktiviteter Flera studier (Danermark et al., 2008; Katz & Keren, 2011; Bejerholm & Eklund, 2007) beskrev möjligheten att underlätta den sociala interaktionen under aktivitets utförande tillsammans med gruppen. Vidare beskrev studierna att effekten av gruppaktivitet resulterade i humor, intresse och kunskap i aktiviteterna som utfördes. Det visades förbättringar när det kom till deltagande på individnivå i sociala aktivitete, interaktion med andra och familjemedlemmar. De personer som deltog i de dagliga aktiviteterna fick en signifikant förbättring av sin planeringsförmåga (Katz & Keren, 2011). Eklunds (2007) studie beskrev att högre nivå av engagemang i aktivitet ledde till bättre självkänsla, färre psykiska symtom, och bättre livskvalitet. Bejerholm & Eklunds (2007) studie beskrev att de som hade lågt engagemang i aktivitet uppvisade låg självkänsla, mer negativa/positiva symtom samt generellt mer psykiska symtom. Studien påstod att engagemang i dagliga aktiviteter var en viktig aspekt för mental hälsa och för livskvaliteten (Bejerholm & Eklund, 2007). En studie (Danermark et al., 2008) beskrev att de positiva resultaten berodde på att deltagarna själva fick välja aktiviteter som var meningsfulla och tillfredställande för dem. Genom följande citat uttryckte deltagarna att atmosfären var glad, lättsam och trevlig:...those guys are crazy, when the supervisor commented that the participant also was good at making jokes she answered, laughing- Yes, i guess I m a little crazy too (Danermark et al., 2008, s 166). Resultatet enligt Danermark et al. (2008) visade även att när aktiviteten verkar viktig, rolig och gav tillfredställelse till deltagarna påverkades även deltagarnas sociala interaktion i utförandet. Vidare beskrev studien (Bejerholm & Eklund, 2007) att engagemang i dagliga aktiviteter resulterade till reducerade negativa symtom. Kombinationen av de underlättande omgivningsfaktorer som påverkade den sociala interaktionen i aktivitetsutförandet var

18 meningsfulla aktiviteter, tillit och miljön utanför hemmet, det kunde vara goda förutsättningar för deltagarna i dagliga livet (Danermark et al., 2008). 6.2.2 Faktorer som påverkar vardagliga aktiviteter Bejerholm & Eklunds (2007) studie beskrev relationen mellan ens personliga egenskaper och aktivitets engagemang. Den visade även hur personliga egenskaper involverades med de dynamiska faktorerna och hur det kunde påverka vad en person med schizofreni hade för möjligheter i att engagera sig i aktivitet. Studien beskrev att arbetsterapeuter kunde ge möjlighet till att de utvecklades och engagerade sig i aktiviteter oavsett personliga egenskaper: Moreover, psychosocial occupational therapy is about helping persons with schizophrenia to become better, to become occupied with experiences of events that are real, instead of their being occupied with their chaos of thoughts and delusions that sometimes takes over in how they perceive the world (Bejerholm, U., & Eklund, M., 2007, s. 27) Strukturer i vardagen, att vara tillfredsställd med de dagliga aktiviteterna, behovet att engagera sig i dagliga aktiviteter och tillgång till sociala kontakter var de aspekter som påverkade de personliga faktorerna (Bejerholm & Eklund, 2007). Studien Danermark et al., (2008) beskrev att svårigheter i samspel med andra, att uttrycka sina egna önskemål och begränsningar i att förstå sociala förväntningar hindrade deltagarnas prestation under aktiviteten: Difficulties in expressing their own wishes were also found to be hindering social interaction in activity performance.... difficulty occurred the participant reacted angrily, which interrupted the activity that was being performed and the interaction with the other person was disturbed (Danermark, B., Ivarsson, A-B., Josephsson, S., & Yilmaz, M., 2008, s. 167-168). 6.3 Musikterapi Alla studier var utförda i grupper där två av studierna hade två olika former av musikaktivitet, de fick sjunga och lyssnade på musik. I en annan studie fick de tillgång till en rad musikinstrument och uppmuntrades att använda dessa för att uttrycka sig. 6.3.1 Positiva effekter av musikterapi Musikterapi kunde åstadkomma gynnsamma effekter i fysiologiska, psykiska och emotionella symtom, det blev även en märkbart positiv förändring i flera olika delar: ångest, konceptuell desorientering, hallucinatorisk beteende, de blev mer samarbetsvilliga och de trubbiga

19 känslorna så som ansiktsuttryck och kroppsspråk blev reducerade. Samma studie kom fram till att musikterapi kunde märkbart minska negativa symptom, det visade även att positiva symptom förbättrades, personer som deltog i musikgruppaktiviteter hade lägre beteende av vanföreställningar och hallucinationer (Koo, Kuo & Peng, 2010). Att spela instrument i grupp hade effekt på de negativa symomen (Gold, Houtmans & Ulrich, 2007). Studier (Koo, Kuo & Peng, 2010; Crawford et al., 20067) fann att gruppmusikaktiviteter som involverar deltagarna att sjunga själva och lyssna till inspelad musik var associerade med en betydande minskning av negativa symtom, det vill säga att det var möjligt att musikterapi hade särskilda effekter på dessa symtom hos personer med schizofreni. Även att spela instrument tillsammans gjorde att personer med schizofreni upplevde en förbättring i psykosocial orientering (Gold, Houtmans & Ulrich, 2007). Musikterapi hade en positiv effekt på inneliggande patienter med schizofreni: We showed that music therapy had a positive effect on the health of (schizophrenic) acute care psychiatric in-patients given in addition to standard care (Gold et al., 2007, s. 367) Två studier (Gold, Houtmans & Ulrich, 2007; Koo, Kuo & Peng, 2010) kom fram till att den sociala interaktionen förbättrades under musikterapi och att deltagarna upplevde att sociala förmågor förbättras under aktiviteten, de blev mer flexibla i kontakt med andra samt fick mer respekt för andra. 6.3.2 Musikterapins möjligheter Flera studier (Crawford, Maratos, McDermott, Nur, Procter, & Talwar, 2006; Koo, Kuo & Peng, 2010) använde musikterapi för att få deltagarna i studierna att uttrycka sig i syfte att uppfylla och uttrycka sina emotionella tillstånd i musikaliska termer:... music therapy has been explored as a method to promote social contact through patients active participants and emotional expression. (Koo, Kuo & Peng, 2010, s. 432) Det framkom att det var möjligt för patienter med svåra psykiatriska sjukdomar att följa musikterapi som behandling i en psykiatrisk institution (Egelund Sørensen et al., 2012). I studiens resultat kom författarna fram till att terapeuten bedömde också att om patienten blir bekant med musiken som en behandling kunde terapeuten bättre formulera behandlingsmål vid slutet av behandlingen. Crawford et al. (2006) studie visade att en sådan prövning är möjlig, och majoriteten av patienter som erbjuds musikterapi kommer att acceptera det som behandlings metod.

20 6.4 Sammanfattning Ett gemensamt resultat från alla tre aktiviteter var att det minskade de negativa symtomen (Koo, Kuo & Peng, 2010; Crawford et al., 2006; Gold et al., 2007). Andra likheter som nämndes var att flera symtom i funktionshinder för personer med schizofreni samt personliga faktorer påverkade utförandet av aktiviteter (Aubin et al., 2009a; Bëdard et al., 2004; & Eklund, 2007). Både att delta i dagliga aktiviteter och musikterapi gjorde att deltagarna förbättrade sina sociala interaktioner, något som inte framkom vid matlagning (Danermark et al., 2008; Katz & Keren, 2011; Bejerholm & Eklund, 2007; Gold et al., 2007; Koo, Kuo & Peng, 2010). En studie (Danermark et al., 2008) beskrev att svårigheter i samspel med andra, uttrycka sina egna önskemål och begränsningar i att förstå sociala förväntningar hindrade deltagarnas prestation under aktiviteten. Effekten av matlagning ökade graden av självständighet hos deltagarna (Aubin et al., 2009a) men det var inget som framkom från någon annan granskad studie. Det var endast en studie (Katz & Keren, 2011) som kom fram till att deltagandet i dagliga aktiviteter förbättrade personernas planeringsförmåga. Danermark et al. (2008) kom fram till att de positiva resultaten berodde på att deltagarna själva valde aktiviteterna som var meningsfulla och tillfredställande för dem. 7 Diskussion 7.2 Resultatdiskussion Syftet med denna uppsats var att sammanställa kunskapsläget om effekten av aktivitet i behandling för vuxna personer med schizofreni. Samtliga representerade vetenskapliga artiklar beskrev generellt att aktivitet gav effekt i minskning av negativa symtom samt förbättrade de sociala interaktionerna. Genom att delta i både dagliga aktiviteter och musikterapi förbättrade deltagarna sina sociala interaktioner, något som inte framkom vid matlagning. Av detta drar författarna slutsatsen att en orsak kan vara att flera av studierna i vardagliga aktiviteter och musikterapi utfördes i grupp och då fick deltagarna möjligheten att umgås med andra personer med samma problematik. Genom gruppaktiviteter har arbetsterapeuter fokus på att träna sociala färdigheter, kreativitet, kommunikation och att

21 kunna uttrycka sig både verbalt och icke-verbalt (FSA, 2005a). Miljö är omgivande förhållanden och avser sociala och kulturella dimensioner som påverkar människan. Människan är av naturen en social varelse som i samspel med andra utför aktiviteter (FSA, 2005b). Sociala relationer har en stor betydelse för personer med psykiska funktionshinder, det kan till exempel ha en skyddande inverkan mot sjukdomstillståndet när en person möter svåra livssituationer (Brunt, 2005). Från de granskade artiklarna framkom det att genom att vara i grupp och tillsammans lära sig av varandras aktiviteter resulterar det i en positiv effekt genom att symtomen minskades och den sociala interaktionen förbättrades. Det får författarna att reflektera över att det i sin tur kan leda till att man bryter isoleringen, ökar livskvaliten, välmåendet, och får personer med schizofreni att känna en tillhörighet. Arbetsterapeutiska interventioner inom psykiatrin är till för att bidra till att öka individens livskvalité, självständighet och gemenskap (FSA, 2005a). De flesta studierna som författarna granskade bestod av små grupper som var utförda vid ett tillfälle eller under en kortare period. Grupper med lågt deltagarantal skulle enligt författarna kunna vara en positiv strategi för personer med sociala svårigheter. Det skulle kunna ha minskat känslan av press eller stress från resten av deltagarna i samma grupp. Att de flesta studier utfördes under en kort period ger svar på vad aktivitet har för effekt i behandling kortsiktigt men författarna anser att det inte går att säga hur det skulle vara på längre sikt. En annan syn på grupper med lågt deltagarantal var enligt författarna att det blev svårt att generalisera om det skulle fungera på andra personer. Även många författare i studierna var kritiska till deras få deltagarantal (Brown, Exley, Harman, Hays, Manner, Sturtevant-Meus & Zielinski-Grimm, 2008). Många av studierna hade som kriterier att personerna inte skulle vara med i någon annan behandling under studiens tid, det kunde ändå vara saker som skedde i personernas liv som kunde ha påverka resultatet både negativt och positivt. Vissa av författarna i studierna skrev att dem var medvetna om att man inte visste vad personerna som hade deltagit i studierna hade gjort på fritiden under studiens gång och om det kan ha påverkat resultatet. Enbart en studie inom musikterapi var utförd under 1 års observationsperiod och uppföljningsperiod vilket gav författarna känslan av tillförlitlighet av resultatet på långsikt då deltagarna fick upprepa aktiviteten. Det minsta deltagarantalet av alla granskade artiklarna bestod av fyra deltagare som undersöktes under ett tillfälle, vilket författarna är kritiska till. Reliabiliteten av studien blev då sämre när man inte har gjort upprepningarna eller uppföljning av resultatet. Detta är något som författarna anser är viktigt att ha i åtanke när resultatet granskas. Författarna är medvetna om att korta studier med lågt deltagar antal i

22 grupper kan kritiseras. Då författarna inte hade fokus på tidsperioderna i studierna utan istället effekten av aktivitet under behandling anser författarna att artiklarna är relevanta för denna uppsats. Det som gör att det finns evidens för att just dessa aktiviteter fungerar är att olika studier har kommit fram till samma resultat. En vägledning för arbetsterapeuter kan bland annat vara att det ska vara evidensbaserat arbete (Blesedell Crepeau, Cohn & Botu Schell, 2003). Målet med arbetsterapi är att främja deltagarnas möjlighet till att leva ett värdefullt liv (FSA, 2005b). Författarna anser att ett värdefullt liv kan definieras på många olika sätt, det är individuellt hur en person upplever sitt liv värdefullt och det är flera faktorer som spelar roll. Författarna reflekterar vidare att genom att kunna utföra aktiviteter som för en själv är meningsfulla och värdefulla kan man få känslan av ett värdefullt liv. Grunden inom arbetsterapi är att aktiviteten ska vara meningsfull och tillfredsställande för individen (Kielhofner, 2008), vilket visar sig genom studiernas resultat då deltagarna fick motivation genom att utföra sina meningsfulla aktiviteter. Resultatet av engagemang i aktiviteter beskrevs genom att när aktiviteten var rolig, tillfredställande och viktig blev resultatet även positivt i utförandet. Då arbetsterapeuter vill att personer väljer meningsfulla aktiviteter bidrar det till att de bibehåller motivationen i aktivitetsutförandet (Kielhofner, 2002). Arbetsterapi synen är att meningsfulla aktiviteter kan förhindra eller mildra fysisk och/eller psykisk ohälsa, dessa aktiviteter innebär sådant som för den enskilda individen ses som meningsfullt i personens dagliga liv (Dickie, 2009). Författarna drar slutsatsen om att det även kan finnas flera faktorer som kan påverka personens psykiska ohälsa, det kan vara om en person med till exempel schizofreni tänker positivt och ser ljus på sin framtid är det lättare som arbetsterapeut att hjälpa personen att arbeta mot sitt mål än om den ser sitt liv som ett misslyckande (Kielhofner, 2008). Många av studierna fokuserade på att det skulle vara en bekant aktivitet för personerna som deltog i studierna. Det skulle vara något som individen ansåg var viktig för en själv och aktiviteten skulle vara något som personen var van att utföra. Resultaten i artiklarna visade att då aktiviteten var viktig och bekant ökade motivationen till deltagande. Det är något som författarna anser är till en fördel ur ett arbetsterapeutiskt synsätt då en aktivitet måste vara meningsfull och bekant för att det ska blir ett bra utförande. Det gör att resultaten ur studierna blir mer trovärdiga även om det många gånger är få deltagare som deltar.